Smakar ostron fitta…?

Ostron

Den 14 februari 1980 blev jag vegetarian. Jag var 17 år och hade läst en bok som skakade om mig (Att vara fri, av Jeddu Krishnamurti), samt en del andra intressanta böcker, som t.ex. Per Ragnars antologi ”därför är jag vegetarian”. Och så tog jag mitt beslut. Principfast som jag är så har jag upprätthållit denna kulinariska inriktning sedan dess, med små variationer.

Det var främst ett ideologiskt beslut, utifrån tankegången att det är ett övergrepp mot andra levande varelser att döda dem för sin höga njutnings skull, särskilt med tanke på att man kan äta gott och närande utan inslag av dödade djur. Sedan dess har förstås många andra anledningar bidragit till min principfasthet, som t.ex. hälsoaspekten, miljöaspekten (det går åt enormt mycket mer vatten och jord för att få fram en viss mängd köttprotein, snarare än att äta det man odlar direkt), eller en rent nationalekonomisk aspekt på det hela.

Jag har varit mer eller mindre strikt genom åren – ett tag var jag rätt så extrem, i det att jag undvek, kött, fisk, ägg, svamp, lök, alkohol, kaffe, te och en mängd andra ”olämpliga” substanser för en ”hardcore-vegetarian”. Med åren har jag blivit mer tillåtande, mer liberal, och det enda jag fortfarande är stenhård och kategorisk mot är kött och fisk. Min ökade liberalism har framför allt sociala orsaker, men också för att jag vill vara mer tillåtande gentemot mig själv. Det finns inget självändamål i att vara en asket.

Denna strikthet har till och med förra året omfattat även skaldjur – något som fick en ovanlig ände, i och med att jag och min kära hustru började hålla kärlekskurser på ett litet vinslott i södra Frankrike (se kursinfo för Livets Goda). Göran, en av våra värdar på Chateau Garreau, påstod nämligen att ostron smakar fitta, något som självfallet framstod som helt oemotståndligt, och gränslöst frestande. Detta ledde dock till en liten inre kris hos mig. Ska jag verkligen bryta mot mina principer, och pröva något som i praktiken är animaliskt? Då drog jag mig till minnes att Linda McCartney brukade ha principen att hon inte åt något som hade ögon som kunde titta på henne. Ostron har inga ögon.

Cap Ferret

Sagt och gjort – här skulle prövas ostron. Så en solig och varm dag i oktober förra året åkte vi med vårt kursgäng till Atlantkusten, och i en liten by helt nära Cap Ferret, på en liten utomhusservering alldeles i anslutning till ostronodlingarna, provade jag ostron – och fann dem högst delikata! Lite skum konsistens, och helt klart en annorlunda smak – väldigt mycket hav.

Nu är frågan – smakade ostronen fitta? .. Vid första provsmaket kan jag inte påstå att överensstämmelsen var sådär slående – men visst fanns det vissa likheter. Dock fick jag mig en verkligt intressant insikt bara någon timme senare, då vi gick ner till havet för att bada. Jag tog mig nämligen då en liten provsmak på min kära hustru, EFTER att hon hade badat i havet, var lite salt, blöt och nerkyld – och tänka sig – hon smakade ostron! Fantastiskt.

Med andra ord – ostron kanske inte smakar fitta – men en fitta kan definitivt smaka som ostron, under rätt omständigheter. Lagom kallt havsvatten kan alltså göra susen.

Jennie badar

Sensmoral – pröva allt som kan ge dig mer njutning och nya sensationer! Det gör livet rikare, roligare och härligare!

”These are my principles. If you don’t like them, I have others!”
– Groucho Marx

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Sexkurser, Vegetarism

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

9 kommentarer på “Smakar ostron fitta…?”


  1. Underbart inlägg!🙂


  2. Ja, och det är alldeles, alldeles sant! 😉


  3. wow, vilken rolig upptäckt!Och de där kärlekskurserna låter också roliga…


  4. Ja, det är de, det kan jag garantera. Vi håller regelbundet vår grundkurs för par i Stockholm, Gudomlig Njutning, och kurserna vi håller i Bordeaux (Livets Goda, Livets Goda II) är alltså fortsättningskurser. Chateau Garreau är i sanning ett litet paradis, där vi tillbringar våra dagar med kärlekskurs, underbar mat, fantastiska viner och spännande utflykter. Härligare än så blir det inte!

  5. Johannes Says:

    Du åt inte svamp? Eller LÖK? Varför var det olämpligt?

  6. Besökaren Says:

    Måste bara bångla lite i alarmklockan igen:

    http://besokaren2.blogspot.com/2008/06/moralisterna-r-i-farten-igen.html

    Jag ser fram emot Din reaktion här🙂
    /Besökaren


  7. Johannes:
    Jag höll en vedisk kosthållning, enligt sattva-principen, och då betraktas svamp som orent, och lök som alltför stimulerande (tama-guna och raja-guna).
    Jag har lämnat denna doktrin långt, långt bakom mig dock, och äter numera med stor förtjusning både lök och svamp.

    Besökaren:
    Ja, det är väl dags att fara fram med min verbala Mjölner mot korkade politiker – nu igen!
    Vad tänker de med, våra politiker i Riksdagshuset egentligen?
    Och vilka tror de att de betjänar? Inte är det folket och folkets vilja i alla fall.

  8. sussi Says:

    Jag har har varit lakto – ovo veg sen jag var tretton med undan tag att jag dricker alkohol. ycker oxå att det är en bra ursäkt för att slippa äta kakor, bullar och andra pensionärsgodis.

    Men även om svamp förvissa anses vara mer levande så har ja faktiskt aldrig brytt mig om det.


  9. Allt är levande på ett eller annat sätt. Morötter är levande, auberginer, svampar, gurkor, rabarber. Spannmål brukar hinna ”dö” innan man skördar, och plockar du äpplen eller björnbär så dödar du förvisso inte busken – men vad sägs om den där lilla spindeln som råkar hänga med, flugan du får i munnen när du cyklar fort, snigeln du trampar på när du är ute i skogen?

    Man kan inte delta i den här världen av födelse och död utan att också medverka till just födelse och död. Det är oundvikligt. Och om du så blir jainist, går med munskydd och sopborste, så kommer du ändå inte att kunna undvika medverkandet till andra varelsers liv och död.

    Jag tycker att jakt är helt O.K. Men inte rovdrift på spannmål, som torkar ur jorden.
    Det är inte VAD vi dödar som egentligen är viktigast – det är med vilken respekt och förståelse för jordens balans och harmoni vi gör det som räknas.

    Förresten – alkohol ärväl vegetariskt…? Vin gör man på druvor, sprit på spannmål, potatis eller frukt. Kakor och bullar går alldeles utmärkt att konsumera som lakto-ovo-vegetarian. Om man vill. Vill man inte kan man alltid säga att man undviker socker.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: