Lobotomerade politiker

Mitt förtroende för våra folkvalda politiker har redan blivit svårt skadat av införandet av FRA-lagen, men nu verkar alliansen ha fått totalt hjärnsläpp. Genomgår riksdagspolitiker obligatorisk lobotomi, eller vad fan är det som pågår där inne egentligen? Det verkar faktiskt som att alliansen har bestämt sig för att ”det är alldeles för jobbigt att regera, så till nästa val måste vi förlora”. Alltså hittar man på lagförslag efter lagförslag, det ena tokigare än det andra, så att de till slut helt säkert måste bli bortvalda.

I Dagens Nyheter kan man nu läsa att alliansen vill införa en s.k. ”civilkuragelag” (läs även en helt huvudlös artikel i Aftonbladet), vilket i praktiken innebär att det skulle bli obligatoriskt att ingripa, och anmäla brott. Om man ser ett brott och inte ingriper, så kan det alltså bli straffbart. Det låter lite som en tidningsanka, eftersom det är så obeskrivligt korkat, men efter FRA har jag slutat förvånas över politikers bottenlösa dumhet.

Vi ska alltså lagreglera individuellt mod, i alla fall om man kallar det för något så dumt som ”civilkuragelag”. Detta är naturligtvis Orwellianskt nyspråk för angiverilag, och i ett svep har man alltså än en gång övertrumfat det östtyska STASI i effektivitet, eftersom de bara hade drygt 100.000 informatörer – i Sverige blir vi 9 miljoner.

Problemen med en sådan lagstiftning är så många att det knappast går att överblicka i ett svep. För det första kan man inte lagstyra människors empati, pliktkänsla eller respekt för andra människor. Civilkurage bygger alltid på dessa faktorer. En lag som tvingar medborgarna att skvallra på varandra bygger på helt andra psykologiska faktorer, som t.ex. rädsla. Rädsla för att bli straffad, åka fast och bli bötfälld. Redan tanken på att polisen knackar på dörren kan vara tillräckligt skrämmande för de flesta. Så då skvallrar man hellre. Eller så gör man sig bara liten och tyst som en mus. Och då stör man ju inte makthavarna. Vågar någon sticka ut hakan och utmana makten, så finns det alldeles säkert något brott man kan anklaga den personen för, och så var vi väck med den. Praktiskt.

Och om jag nu inte är jurist, och inte helt säkert vet om det jag ser framför mig möjligen kan vara brottsligt eller ej, hur ska jag agera då? Ska jag ingripa mot något jag tror är brottsligt, för att själv slippa straff om jag blir påkommen med att inte ingripa, eller ska jag låta bli, och bara springa därfifrån för att slippa vittna? Ska medborgarna tvingas göra polisens jobb?

Och – vilka brott ska vi tvingas anmäla? Om min granne anlitar svart städhjälp, om min kompis odlar lite marihuana i sitt växthus, om min farbror bränner hemma och säljer till sina kompisar, om min bror fildelar och laddar ner film från nätet, om min morfar kör bil utan bilbälte? Om jag vet om dessa ”brott”, och inte anmäler dem (främst för att jag själv inte anser att det är brott), ska då jag automatiskt förvandlas till brottsling då? Är jag medbrottsling om jag ser en lagöverträdelse, utan att ingripa? Ska barnen anmäla sina föräldrar om de kör mot rött? Ska föräldrar tvingas anmäla sina egna barn om de kommer på dem med att snatta, eller stjäla pengar ut mammas plånbok?

Och – om jag underlåter att anmäla ett brott, så blir jag ju också en brottsling, och då måste ju den som vet att jag har underlåtit att anmäla ett brott anmäla mig för brott mot angiverilagen, annars blir den personen också en brottsling. Till slut är vi brottslingar allihopa. Utan undantag. Vilken fantastisk metod att skapa total inflation i brott.

Politiker verkar lida en skrämmande brist på insikt om hur vi människor fungerar. För det första har de en grotesk övertro på lagar som styrmedel, och dessutom verkar de sakna all förmåga att se konsekvenserna av sina lagar. Om jag ser ett brott begås, och vet att jag kan bli straffad om jag inte ingriper, så kommer jag naturligtvis att springa därifrån, fort som attan. Vad händer då? Inga vittnen vid en eventuell rättegång. Ingen som vågar hjälpa till på något sätt. Ingen som ens vågar stanna och se vad som händer. Och om det mot all förmodan finns enstaka individer som faktiskt bevittnat brottet, kommer de sällan eller aldrig träda fram och vittna, eftersom de då kan bli anklagade för att ha brutit mot angiverilagen, eftersom de inte gjort något.

Vidare måste man vid införandet av en ny lag också tillse att lagen kan upprätthållas och bevakas. Annars blir det bara ytterligare en papperstiger, som får regeringen att framstå som än mer patetisk (vilket väl skulle kunna betraktas som den enda nyttan i detta fall) och fjärmad från samhället.

Och allvarligt talat – vilka är ni, herrar och fruar riksdagsledamöter, att prata om civilkurage? Vilka är ni, som lätt och ledigt lade er platt på marken under partipiskan när FRA-lagen skulle röstas genom, att kräva civilkurage av andra, när ni inte har något eget??

FRA-lagen var bara ett steg på vägen mot fascism. Detta med ”civilkuragelag” är ytterligare ett jättekliv mot polisstaten, mot ett samhälle som helt och hållet drivs av skräck. Det är inte acceptabelt att någon regering inför DDR-metoder i form av polisstat och fascistdiktatur, men särskilt inte en ”liberal” regering. Skärpning!

Frågan är… hur ska vi göra om det är regeringen som begår brott mot folket?

Andra bloggare som skriver om samma ämne:
Hanna Wagenius, Dumheterna, Mina Moderata Karameller, Rick Falkvinge, Alliansfritt Sverige, Folkpartiet i Nacka, Tindra, Projo, Opassande, Johanna Nylander, Henrik Alexandersson

Explore posts in the same categories: Frihet, Lagstiftning, Libertarianism, Politik, Samhälle, Yttrandefrihet

Etiketter: civilkuragelag, fascism, FRA, lobotomi, riksdagen

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.