Porr, horor och feminister – ett rundningsmärke i prostitutionsdebatten

Porr, horor och feminister

2006 var ett intressant år på flera sätt. En spännande sak som hände då var att feministen Petra Östergren kom ut med sin sexualpolitiska bok om porr och prostitution – Porr, horor och feminister. Vad Petra gjorde var att presentera något som dittills saknats helt och hållet i debatten kring prostitutionen, och mer specifikt då sexköpslagen.

Petra gjorde något som fler borde ha gjort – särskilt de okunniga politiska broilers som fick för sig att introducera något så idiotiskt som sexköpslagen – hon frågade dem som lagen berörde. Hon intervjuade ett tjugotal prostituerade om deras arbete och levnadsvillkor. Hon skärskådade även porren ur ett frihetsperspektiv, i motsats till den totalitära censurivrarideologin som alltjämt är märkligt stark inom etablissemanget.

Petra ställde förbjudna frågor, frågor som gjorde att hela feministrörelsen vände henne ryggen och frös ut henne ur gemenskapen. Hon frågade om alla som säljer sex verkligen är offer, och om all porr verkligen är kvinnoförnedrande. Hon ställde ”sanningarna” presenterade av de amerikanska feministgurusarna McKinnon och Dworkin på huvudet genom att påtala bristerna i det feministiska maktperspektivet, vari kvinnan alltid är ett offer för mannen, och alla våldtäkter och våld alltid handlar om männens kollektiva önskan att dominera över kvinnorna. Hon ställde frågor som gjorde många människor fruktansvärt upprörda. Varför finns det lika mycket misshandel i samkönade relationer som de tvåkönade? Varför accepterar vi lagstiftning som leder till att yttrandefriheten blir lidande, och friheten för varje enskild människa inskränkt? Varför accepterar vi att människor ska få bestämma över sina egna kroppar i vissa sammanhang, men inte andra?

Boken blev kort sagt ett rundningsmärke i porr- och prostitutionsdebatten. Varför ”rundningsmärke”, och inte en milstolpe? En milstolpe passerar man bara, men vid rundningsmärket vänder hela regattan. Alla har bara inte kommit fram än. Men snabbare än man kunde tro är allt fler på väg runt…

Den verkliga kraften i såväl boken som den efterföljande debatten ligger mycket i den nyktra och sansade attityd som Petra ständigt uppvisar. Hon har inte bara med forskarens noggrannhet tagit reda på fakta – hon kan redovisa dessa rön på ett lugnt och samlat sätt, även om de omgivande i debatten blir känslomässigt affekterade och upprörda. Petra ställer frågorna på ett sätt som inte går att rationalisera bort, och det är effektivt på ett sätt som blir svårt att hantera för hennes meningsmotståndare. Petra praktiserar en slags mental aikido, som gör att hon står orubbad i blåsten, något jag imponeras storligen av.

En av de mest bisarra konsekvenserna av den moralism och sexualneuros som präglar den svenska samhällssynen är att det ses som en merit att inte veta något om porr när man uttalar sig om den. Eller sex över huvud taget. Där är vi numera nästan lika hycklande som det amerikanska etablissemangets syn på makthavare och sex. Man ska helt inte ha något sex alls, och om man har det ska det vara med sin maka/make, i syfte att alstra barn, i sovrummet med lyset släckt, och i missionärsställning på kortast möjliga tid. Om man faktiskt vet något om porr, genom att ha sett en massa porr (Petra Östergren kämpade sig genom en stor mängd porr som faktaunderlag för sin forskning), så är man plötsligt inte trovärdig längre. Som om porren liksom smittar hjärnan, och gör betraktaren oförmögen att använda sitt förnuft. Översätt denna tanke till andra områden, som biologi eller ekonomi. Anta att en politiker kommer med tvärsäkra uttalanden om ekonomi, men han/hon har aldrig sett pengar i verkligheten. Galet? Minst sagt.

Detta vänder Petra Östergren på, i sin ambition att avslöja lögnerna, och skaka fram en sanning utan ideologiska filter. I sin bok betar hon av fördom efter fördom, lögn efter lögn, missuppfattning efter missuppfattning, till dess att den fördomsfulle kejsaren med nya kläder av ideologiskt gods står helt naken. Intressant nog var Petra själv i sin späda ungdom just en sån där slagordshojtande, porrhatande feminist, men som vuxen har hon vågat ifrågasätta sina egna ”sanningar”.

Det allra viktigaste Petra gör är att ta fram de osynliggjorda, de omyndigförklarade i ljuset. Hon ger de prostituerade som dittills inte fått komma till tals ett forum, en röst. Det vulgärfeministiska politiska etablissemanget har bara velat låta ångerfulla och offeridentifierade ex-prostituerade komma till tals, och inga andra, eftersom det inte passar in i den politiska agendan. Även detta ändrade Petra på.

När sedan Isabella Lund, den välartikulerade och genomtänkta eskortkvinnan, blev vald på nätet till att ha årets politiska blogg 2007, trots att DN bojkottar henne totalt, så vände debatten ytterligare. Här fanns plötsligt en prostituerad som inte lät sig tystas (trots frustrerade försök från vissa ondskefulla politiska debattörer), en prostituerad som trots att hon på grund av politisk och ideologisk terror vidmakthållit sin anonymitet ändå givit prostitutionen ett – om inte ansikte, så åtminstone en röst. När Aftonbladet m.fl. sedan har haft gallupar på nätet, med frågor om prostitutionslagstiftningen, så har en förkrossande majoritet (60-70 %) röstat mot lagen, för att den ska avskaffas. Något är definitivt på gång i den sexualpolitiska debatten. Folk verkar generellt vara mer liberalt inställda än våra folkvalda politiker kanske hade hoppats på.

Nu har Petras bok precis kommit ut i pocketformat (köp den här), och för några dagar sedan höll Petra releasefest på Södra Teatern. Jag fick en inbjudan, och gick självklart dit. Det bjöds på vin och varm korv (det fanns t.o.m. vego-korv för oss grönsaksätare), bok och debatt/samtal med Petra och fyra personer på scen – Stig-Björn Ljunggren (statsvetare och debattör), Lill-Marit Bugge (artist), Karl-Olov Arnstberg (etnolog) och Susanne Wigorts Yngvesson (etiker). Intressant. även om debatten sällan lämnade det kronocentriska perspektivet. Etnologen Arnstberg redovisade t.o.m. ett mycket märkligt och okunnigt historiskt perspektiv, med den sexualmonopolistiska kärnfamiljen som något slags konstant ideal och livsstil för människosläktet, något som turligt nog rättades av en närvarande historiker i publiken.

Det var som alltid mycket trevligt att träffa Petra, och dessutom fanns på plats en rejäl mängd debattörer på det sexualpolitiska arenan som bonus. Några kände jag sedan gammalt, och några var nya bekantskaper.

Jag hoppas innerligt att många fler läser Petras bok (du med, om du inte har gjort det redan!) – den är synnerligen läsvärd, och kanske alltjämt den allra viktigaste inlagan i den sexualpolitiska debatten idag.

Porr, horor och feminister banner

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Bloggar, Feminism, Jämställdhet, Politik, Sexualpolitik, Yttrandefrihet

Etiketter: , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

9 kommentarer på “Porr, horor och feminister – ett rundningsmärke i prostitutionsdebatten”

  1. Dick Says:

    Jag instämmer i vad Du säger Carl-Johan, inklusive Arnstbergs politiskt korrekta familjecentrering.


  2. Ja, nu glömde jag vad hon hette, historikern, men hon har visst skrivit ett historiskt arbete om just kärnfamiljen och heterosexualiteten som en 1800-talsuppfinning, vilket är intressant bara det. Kommer du ihåg vad hon hette, Dick? I sådana fall vill jag skriva in henne i texten, och dessutom försöka hitta hennes historiska avhandling.

  3. Dick Says:

    Nej, jag vet bara att hon var idéhistoriker, och att hon var feminist.


  4. […] Dagens lästips: Läs Charlottes inlägg: “Jag vägrar välja mellan att vara queer och att vara feminist” samt Carl Johan Rehbinders inlägg: “Porr, horor och feminister – ett rundningsmärke i prostitutionsdebatten“. […]

  5. majs Says:

    Instämmer fullständigt!


  6. […] bör avskaffas? Jag har för mig att samtliga ledamöter i Riksdagen skall ha fått ett exemplar av Petra Östergrens bok Porr, Horor och Feminister i samband med pocketsläppet helt nyligen – nu får vi bara hoppas att de läser den […]


  7. […] mitt mest lästa och kommenterade blogginlägg Nakna kroppar är inte farliga!. Läs gärna också min recension av Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister. Den tillför oerhört mycket i debatten. Boken, alltså. Läs den också – men börja gärna med […]


  8. […] politiska läger, höger, vänster och mitten (inte Kd, förstås), engagerar sig mot denna trend (Petra Östergren m.fl.), är förstås ett friskhetstecken, men vi räcker fortfarande inte till för att vända den […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: