Gränser för yttrandefrihet?

“Freedom of speech gives us the right to offend others, whereas freedom of thought gives them the choice as to whether or not to be offended.”

― Mokokoma Mokhonoana

Många påstår att det inte är yttrandefrihet att bränna en bok, att yttrandefrihet handlar om vad man säger eller skriver. Det stämmer inte alls. Att uttrycka en åsikt kan göras på väldigt många sätt, inte bara verbalt. Det kan vara genom konst, dans, musik, skulptur, symbolhandlingar, ritualer m.m.

Minns Jimi Hendrix på Woodstock, som spelade amerikanska nationalsången på sin gitarr, men lät sången klippas i stycken av ljud av bomber och kulsprutor – allt på elgitarren. Inte ett ord yttrades, men ändå fattade alla precis vad han menade, med full kraft.

Att bränna en bok kan alltså vara att yttra en åsikt, precis lika mycket som att uttrycka det verbalt. Det är en symbolhandling – uppenbarligen med en enorm kraft, eftersom folk reagerar så starkt på den åsiktsyttringen.

Ideologiska protester behöver inte hålla konstnärlig verkshöjd. Alla kan inte skriva som Salman Rushdie, eller måla som Lars Vilks eller Carl-Johan De Geer – eller spela gitarr som Jimi Hendrix. Det diskvalificerar oss inte från att uttrycka en åsikt. Vi protesterar mot det vi tycker är fel på det sätt vi kan. Kanske med ett plakat, en hungerstrejk, demonstrationer, insändare – eller genom att bränna en bok som representerar det vi protesterar mot. Alla dessa former är legitima, så länge jag inte skadar någon annan person, eller deras egendom. Eller för den delen hindrar ambulanser från att komma till ett sjukhus.

För det första – att bränna en bok är ingen stor grej, förutom för dem som har fått för sig att det är just det. Det finns inga heliga böcker. Heligheten är 100% subjektiv, och sitter i betraktarens öga. Att skriva lagar som är så godtyckliga är inte en bra idé. Att förbjuda ett godtyckligt urval av böcker (vilka är heliga, och vilka är det inte?) är raka motsatsen till yttrandefrihet. I Sverige har vi inga blasfemilagar kvar – de togs bort för 50 år sedan, och det är bra.

Tyvärr har en stor mängd människor inte förstått att det är en hel del i den här frågan som inte alls handlar om tro, religion och helighet – men om maktspel och politik. Korrupta ledare vill flytta fram sina positioner, och distrahera medborgarna från missförhållanden i det egna landet, och då passar det väldigt bra att rikta uppmärksamheten någon annanstans. Att ena folket mot en gemensam fiende, om än fullkomligt teoretiskt. Ett av de äldsta knepen i boken om att härska. Och så kan man alltid hänvisa till Gud/Allah, och heliga skrifter som måste lydas.

Många svenskar förespråkar nu att vi borde skärpa lagstiftningen och återinföra blasfemilagar (något vi inte har haft i Sverige på drygt 50 år, av goda skäl), och exempelvis stoppa offentligt brännande av böcker – för då lugnar väl de där arga muslimerna ner sig, och så får vi fred, frid och fröjd. Eller?

Nej. Det är precis tvärtom. Det har aldrig varit viktigare att vi står på oss – och då menar jag just för närvarande inte bara av principiella skäl, utan rent pragmatiskt politiska skäl. Om vi böjer oss (som landsförrädaren Mikail Yüksel vill), och faktiskt förbjuder offentligt brännande av koraner, så får de våldsamma och högljudda vandalerna vatten på sin kvarn, och tänker – ”Åh, det funkade! Nu måste vi formulera nästa krav, och hota med mer våld!”

Det här handlar inte om kränkta muslimer. Det handlar om politik och makt – inget annat. Kom ihåg det när du bestämmer dig för vad du ska tycka.

Ytterst sett är det denna fråga vi måste ställa oss själva – vilka ska bestämma över svensk lagstiftning? Sverige och svenskarna – eller makthungriga politiker i Turkiet, Iran, Irak, Pakistan m.fl.? Och – om du tar ställning för ett förbud (och därmed ytterligare en inskränkning i yttrandefriheten, och därmed ytterligare en stympning av demokratin), varför gör du det? Är det av genuin omtanke om muslimer, eller är du bara rädd för repressalier och mer våld?

Ställ dig den frågan, och försök att vara ärlig innan du svarar.

“The moment you say that any idea system is sacred, whether it’s a religious belief system or a secular ideology, the moment you declare a set of ideas to be immune from criticism, satire, derision, or contempt, freedom of thought becomes impossible.”

― Salman Rushdie

Explore posts in the same categories: demokrati, Islam, Lagstiftning, Liberalism, Litteratur, Livsåskådning, makt, Politik, Religion, Samhälle, Yttrandefrihet

Etiketter: Koranbränning

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.