Kamasutra – 1000 och 1 samlagsställning

Utveckla ditt kärleksliv med en lekfull attityd!

Kamasutra författades av levnadskonstnären Vatsyayana för ungefär 1.500-1.700 år sedan, troligen under Guptaperioden, en tid av expansion, välstånd och rikedom i norra Indien, med utvecklad konst, musik, dans, litteratur – och kärlekskonst. Allt som kunde ge människan mer njutning, förfining, glädje och kultur.

Förutom sextekniker och ställningar innehåller detta illustra bokverk även andra levnadsråd, som tips om förförelse, flirt och uppvaktning, hur man beter sig lämpligt såväl före som under och efter kärleksakten, men också hur man får sin massör att ge oralsex, hur man rövar bort någon annans hustru, samt tips på trolleritrick, recept på afrodisiaka och penisförstoringsmedel.

I Kama Sutra beskrivs 84 olika samlagsställningar. Var och en av dem går förstås att variera i oändlighet. Med andra ord så finns det en oändlig mängd samlagsställningar – inte minst med tanke på att alla hittar på egna varianter. Denna artikel är ett försök att på ett enkelt och kortfattat sätt redogöra för några av ställningarna, men framför allt tankarna bakom dessa variationer.

Alla har vi olika kroppar, som kan göra väldigt olika saker – somliga är flexibla, andra är stela, somliga är korta, långa, starka, svaga, tunga, lätta, snabba, tröga. Somliga är extremt fysiska, andra är funktionshindrade – och hela skalan däremellan. Men alla kan lära sig att njuta av sex. Dessutom uppstår ju helt nya möjligheter när man möter en ny partner, eftersom kombinationen av kroppar också förändras i varje ny parbildning.

Alla människor har olika behov, olika önskemål, erogena zoner på olika ställen, samt att man tänder på helt olika saker, olika fort och på olika sätt. Somliga älskar oralsex, andra inte alls, somliga tycker om att knulla hårt och snabbt, andra föredrar mer stillsamma övningar. Detta är en av de faktorer som gör att långa relationer kan bli intressantare och intressantare med åren – inte tvärtom. Konsten ligger i att ständigt utforska och upptäcka.

Det finns alltså inget ”idealsex” som alla borde uppnå, rent tekniskt. Ingen behöver kunna alla dessa 84 ställningar. Det kan räcka med att variera mellan ett par-tre ställningar, och ändå ha ett fantastiskt sexliv. Alla har olika möjligheter, olika förutsättningar – och det gör att vi alla kan uppnå gränslös sexuell njutning, om vi bara hittar de former som passar oss bäst individuellt. Och som det inte vore nog med det, så uppstår förstås helt nya situationer med varje ny partner. Sex är på så sätt som en dans, men utan bestämda steg och rytmer. Dessa måste man upptäcka på nytt, ständigt. Detta är en av de saker som gör att sex aldrig slutar att fascinera, aldrig slutar att överraska – så länge man fortsätter att vara nyfiken och kreativ.

Hemligheten bakom ett verkligt dynamiskt och rikt sexliv ligger alltså inte främst i att kunna många samlagsställningar. Långt därifrån. Man kan ha lärt sig all teori i världen, kunna tekniken bakom varenda känd samlagsställning och andningsteknik, men ändå vara en dålig älskare, som fokuserar mer på prestation och idéer, snarare än närvaro i upplevelsen och mötet med partner. Detta leder gärna till att man inte njuter så mycket som man skulle kunna göra.

Viktiga ingredienser i ett sexuellt möte är nyfikenhet, lekfullhet och hängivenhet – en önskan att ge sig själv i gåva till sin partner, att fokusera mer på det som händer just nu, snarare än att ha en idé om vad du ska uppnå och prestera. Att vara dynamisk i rörelse, andning och ljud är också viktiga ingredienser för njutning – att vara fri i kropp och röst som ett barn, att andas vidöppet och levande, att kunna skratta tillsammans, leka och upptäcka varandra på nytt. Sen kommer resten av sig självt.

Det allra viktigaste för att uppnå fullkomlig extas i det sexuella mötet är total närvaro i nuet, i mötet med din partner. Detta är den tantriska attityden. För detta krävs att du kan släppa förväntningar och krav, att du inte jagar ett mål (t.ex. den där orgasmen), att du inte försöker prestera, att du inte dömer och värderar – att du bevittnar och upplever, snarare än strävar efter något bortom det som finns här och nu. Denna lekfulla attityd kan du naturligtvis ha med dig i hela livet, i allt du gör. Livet blir rikare så. Det handlar alltså framför allt om attityd, snarare än teknik.

Det finns dock ett stort värde i variation och teknik. Att behärska ett större antal samlagsställningar kan berika samlivet på fler sätt än ett. Förutom det tillfredsställande i själva variationen, så kan olika ställningar ha väldigt olika effekt på de älskande. Det kan handla om hudkontakt (mycket eller lite, var, med vad), ögonkontakt, hur man andas – tillsammans eller i egen takt, stilla eller intensivt – vem som är aktiv givare, vem som är aktiv mottagare, växling mellan symmetriska och assymetriska ställningar, hur djupt man penetrerar/omsluter, eller i vilken vinkel, och vad det innebär för stimulans – och mycket annat som påverkar effekten av varje enskild ställning. Och – att lära sig många tekniker kan vara effektiva redskap för att erövra en mer sexpositiv attityd.

Omväxlande anspänning och avslappning är exempelvis oerhört viktiga komponenter för uthållighet och variation. Om du till exempel spänner dina lår kommer du att få orgasm fortare. Om du kan växla mellan anspänt och avslappnat tillstånd, kan du också dra ut på akten mycket längre, och därmed öka njutningen mångfalt. Kom ihåg att du älskar med hela kroppen, inte bara könen. Fingrar, tunga, fotsulor, hår, skägg, ryggslut – allt kan stimulera och stimuleras, på en oändlig mängd olika sätt.

Att kategorisera samlagsställningarna i olika grupper som t.ex. ”kvinnan ovanpå”, ”mannen ovanpå”, ”stående”, ”sittande”, ”bakifrån” m.m. är praktiskt, och detta använder även jag mig av, men min indelning går också efter andra kriterier. De viktigaste faktorerna är inte vilken ställning ni väljer, däremot hur de påverkar er andning, hudkontakt, ögonkontakt, rytm och närvaro.

Var på kroppen du berör din partner har också stor betydelse – energi följer uppmärksamhet. Om du smeker din partners fot sprids också den sexuella laddningen dit. Med medveten beröring kan du assistera din partner till en helkroppslig extas, en erotisk våg genom hela kroppen, och du kan också förlänga den sexuella upplevelsen, eftersom laddningen inte bara stannar vid könet, utan sprids ut i flera delar av kroppen.

De ställningar jag visar på bild i denna artikel skildras i en heterosexuell kontext, mellan en man och en kvinna (det är trots allt det allra vanligaste), men givetvis kan de flesta av dem varieras att passa för homosexuella – såväl manliga som kvinnliga par. Och det finns förstås ställningar som generellt passar bättre för homopar än för heteropar. Detsamma gäller förstås också gruppsex, då helt andra möjligheter öppnar sig. Det enda man behöver ha med sig är samtycke, nyfikenhet, njutning och lekfullhet.

Några utvalda positioner:

Namas Te
Att hälsa på varandra. Namas te är sanskrit, och betyder ”Det Gudomliga i mig ser det Gudomliga i dig”. Att sitta en stund och bara se varandra i ögonen är ett klassiskt tantriskt, vackert och effektivt sätt att visa uppskattning, vördnad och hängivenhet till sin partner, och även för dig själv.
Vill man högtidliggöra situationen ytterligare så kan man hälsa på varandra verbalt, med ”Namas Te”, ”Guden i mig ser Gudinnan i dig”, ”Frej i mig ser Freja i dig”, ”Kärleken i mig ser Kärleken i dig” eller hur man helst vill formulera denna helighet, denna vördnad för partnern. Denna inledning erbjuder också ett sätt att stilla sinnet, för att sedan älska med en större närvaro, högre intensitet, innerlighet och närhet.

Yab Yum
Detta är den klassiska tantrapositionen, i vilken mannen sitter i lotusställning, och kvinnan sitter i mannens knä. I denna ställning kan ni komma oerhört nära varandra, på flera sätt. Ni kan se varandra i ögonen, och andas växelvis i varandras munnar. Denna ställning lämpar sig för omslutande/penetrativt sex, men går även att praktisera påklätt, utan sexuell förening. I denna position kan ni skapa ett enormt energiflöde mellan varandra. Om det är svårt för någondera parten att sitta på detta sätt, går det bra att använda en stol.

Blommande orkidén
I denna ställning sitter ni bakåtlutade mitt emot varandra, med benen förbi varandra. Detta kan vara en enormt skön ställning för kvinnan, som ju kan styra rytmen i penetrationen. Dessutom kan man ha ögonkontakt och andas tillsammans. Den lämpar sig också för både stilla och dynamiskt sex.

Kusken
Mannen sitter i lotusställning, eller på knä, eller på huk, med kvinnans ben på axlarna, alternativt ena benet nere, eller fötterna på bröstet. I denna ställning kan mannen styra, och därmed hålla ut längre. Bra för ögonkontakt. Det är också viktigt att iaktta det energiflöde man kan skapa mellan mun, händer, kön och fötter.

Missionären
En ofta underskattad ställning, eftersom den går att variera oerhört mycket. Den gemensamma nämnaren är att mannen är ovanpå kvinnan. Därav namnet missionärsställningen, eftersom kristna missionärer lärde ut att detta var den enda moraliskt godtagbara samlagsställningen. En kvinna skulle alltid vara underordnad mannen, och fick följaktligen inte vara ovanpå mannen i samlaget heller.
Detta ska dock inte ligga denna ställning till last, eftersom den alltid har funnits i ett otal varianter, alldeles oavsett eventuella missionärers exploatering av den. Vanligen ligger kvinnan på rygg, särar på benen och låter mannen komma in emellan. Men mannen kan också ha sina ben grensle över kvinnans lår, och därmed få en trängre passage för kuken, vilket kan vara extra stimulerande. Denna ställning är symmetrisk, och ger vanligen mycket hudkontakt, och är därför harmoniserande.

Ryttarinnan, Slukaren, Cowgirl
Kvinnan ovanpå i olika varianter – hon kan då styra både sin egen och mannens orgasm. I denna ställning är det lätt att upprätthålla ögonkontakt. Dessutom kan mannen få vara 100 % den som tar emot, den som kan slappna av, andas och ge sig hän. Denna kallas ibland ”cowgirl”. Om kvinnan vänder sig med ryggen mot mannens ansikte, kallas det ”reversed cowgirl”.

Hunden
En mängd olika varianter av bakifrån. Varierande vinklar ger väldigt olika stimulans av könen, liksom olika mycket kontakt med hud. De ställningar som erbjuder minimalt med hudkontakt ger väldigt starkt fokus på könen. Här är det intressant för mannen att pröva ställningar som medger avslappnade lår – då kan han hålla ut betydligt längre.

Stående
Kräver att båda är ungefär lika långa, om inte den kortare har en pall att stå på, eller höga klackar. Alternativet är att den som är lång och stark lyfter upp sin partner. Fungerar bäst för snabbisar, eftersom det ofta kräver mer ansträngning, men kan å andra sidan praktiseras var som helst – i skogen, i tvättstugan, i en trappuppgång. Givetvis kan även denna varieras genom att vara ansikte mot ansikte, eller bakifrån.

Ligga sked
Att ligga sked har alla gjort. Det är en självklar ställning efter att man har nått klimax, och bara vill vila i varandra, sjunka in varandras behagliga efterrus. Det går förstås även att ligga sked med penetration, och man kan förstås lika gärna inleda en kärleksstund i skedställning likaväl som avsluta – eller vila mitt i. En variant av sked är att ligga omvänt, med pannan mot ovansidan av partnerns fötter. I denna ställning är det lätt att visualisera ett kretslopp av energi genom bådas kroppar.

Kamasutra är inte Tantra – det är två olika företeelser. Kamasutra är som sagt en sexmanual, författad för att höja livskvaliteten hos läsarna, framför allt med sköna sextips. Tantra är däremot en urgammal indisk andlig tradition, nära besläktad med yoga, shivabhakti och krishnabhakti (vaishnavism), och i tantratraditionen ses sex som ett av flera viktiga och starka redskap för att nå djupare andliga dimensioner. Dock finns det överlappande kulturella aspekter, förstås, och det går att hitta tantriska fragment i Kamasutra, liksom man kan använda tantriska attityder och tekniker när man praktiserar Kamasutra, för att på så sätt komma mycket djupare i sin andliga resa.

Ett starkt tantriskt redskap för intensiv närvaro är ceremonier. Vi sekulariserade skandinaver förhåller oss ofta skeptiskt till sådant. Vi gillar inte det som är högtidligt och rituellt. Vi ska ha det vardagligt och begripligt. Ceremonier påminner alltför mycket om religion – men ceremonierna fanns långt innan det fanns religioner. Vi människor är ceremoniella varelser. Och det är inte så konstigt. Det finns en enorm kraft i ceremonier, i det att de kan skapa fokus, såväl enskilt som kollektivt. Det handlar om psykologi och känslor genom estetik och yttre former, inte om tro och religion.

Att förvandla ett knull till en erotisk ritual kan också höja hela upplevelsen till oanade nivåer. Att bejaka alla delar av dig själv, alla nivåer, i det erotiska mötet, kan också göra att älskogsstunden expanderar från något njutbart och mysigt (vilket förstås också är alldeles utmärkt) till något mycket större, mer omtumlande, mer djupgående, mer hjärteöppnande, känslosamt och relationsstärkande. Därför inleder jag min tipslista här ovan med just den vördnadsfulla hälsningen mellan parterna, ”Namas Te”, för att visa vördnad, kärlek och innerlighet.

Att skapa erotiska ceremonier är ett sätt att ge älskogen ökat fokus och förhöjd energi. En ceremoni kan se ut hur som helst. Det finns inga regler. Att utbringa en skål för kärleken är också en ceremoni. Det handlar om ditt fokus, din hängivenhet till nuet. Den tantriska attityden är att dyrka din partners kropp, din partners kön, före älskogen, som vore hon en Gudinna, som vore han en Gud. Sen kan ni älska som Gudar, som Gud och Gudinna, i en tidlös evighet.

Estetik och miljö har stor betydelse för njutning. En vacker och sinnlig plats är mer erotiskt stimulerande än en disharmonisk och tråkig sådan. Kvaliteten i ett sexuellt möte handlar alltså inte bara om mötet mellan parterna, utan också den miljö man befinner sig i. Hur ser ditt sovrum ut? Är det en erotiskt stimulerande miljö? Hur kan du med enkla medel göra om ditt sovrum till ett kamasutratempel? Finns det något annat rum i ditt hem som lämpar sig för innerliga kärleksmöten?

Du kan skapa ett heligt kärlekstempel med blommor, vackra tyger, levande ljus, kanske exotiska dofter med hjälp av rökelse eller eteriska oljor, mjuk och sensuell musik – allt har betydelse för den stämning du vill skapa. Utnyttja denna atmosfär till ömsesidig massage, bad, att ta hand om varandras kroppar, utan krav eller förväntningar på ett ”slutresultat”. Detta kan skapa ljuv harmoni, och goda förutsättningar för starka kärleksritualer.

Den finaste gåvan du kan ge din partner är din tillit, din åtrå, beundran, närvaro och din tid, att du njuter av din partners sexualitet, och vill ha mer av den, att du har full tillgång till din egen sexualitet, och bjuder in din partner till ditt rike för att njuta av dina tillgångar. Din partner vill ha din kropp. Älska din egen kropp, och ge den i kärleksgåva. Kom ihåg att din kropp är ett fantastiskt redskap för gränslös njutning – för såväl dig själv som andra i din omgivning.

Om du och din partner vill fördjupa er mer i det jag berättar om i detta inlägg, så rekommenderar jag kursen Gudomlig Njutning, som du kan läsa mer om på hemsidan för denna kurs.

Förutom de traditionella Rajasthanimålningarna är samtliga pedagogiska teckningar i detta inlägg av Carl Johan Rehbinder.

Pietro Aretino – den gudomligt vulgäre poeten

I mina ådror må rinna ädelt krigarblod, och i mitt huvud må det sjungas hög filosofi – men mitt hjärta bankar för utövandet av de sköna konsterna, och i min själ är jag en gycklare, en narr, en bouffon, en häcklare, en sanningssägare, en som sträcker ut tungan och gör fula grimaser åt överheten. Och om någon av dessa högheter tar illa upp av mina grimaser, är det ett osvikligt bevis för att de tar sig själva på alldeles för stort allvar.

Jag har alltid haft ett gott öga till de vulgäraste av skalder och konstnärer, tabubrytarna, de uppstudsiga, de som skiter i reglerna och gör just det man inte får. Det finns något obändigt levande och friskt i denna obstinata uppstudsighet, detta anarkistiska frisinne, de som alltid ska peta och pilla där alla säger att man inte får, de som ska sjunga ut – högt – just det som alla andra tänker men inte ens vågar antyda. De som spottar överförmyndarna i ögat, de som pruttar i kyrkan utan att skämmas det minsta, de som tar stora risker för friheten att uttrycka sig – även när det inte är strategiskt lämpligt, utan bara för att.

”För att inte framstå som en hycklare kan jag säga att ett par läckra skinkor är i besittning av större makt än allt som någonsin har producerats av filosofer.”

– Pietro Aretino

Bråkstakarna, trubbelmakarna, revolutionärerna, de hopplöst omöjliga, de notoriskt olydiga – dessa är mina verkliga förebilder, mina hjältar, för det är dessa som i sanning inte bara får jorden att gå runt, utan de som faktiskt får hela vår värld att ändra riktning. De som likt Nils von Dardel kunde säga ”varför inte tvärtom?” – och liksom Dardel verkligen göra tvärtom, inte bara prata om det.

Dessa omöjliga människor, som Tycho Brahe, Lenny Bruce, Ralph Nader, Fredrika Bremer, Emmeline Pankhurst, Elise Ottesen-Jensen, Voltaire, Casanova, Marquis de Sade, Mohammad Ali, Winston Churchill, Mohandas Gandhi, Lars Johan Hierta, Vilhelm Moberg, Torgny Segerstedt, August Strindberg – och många fler – är de som sätter färg på tillvaron för oss andra, som vänder på varje sten, vägrar ge sig, vägrar lyda order, och som alltid följer sin egen vilja, oavsett om den leder rätt eller fel. Vi kanske inte håller med dem i sak, vi kanske tycker att de är oresonliga, kanske direkt galna, men vi kan inte låta bli att beundra deras mod, deras envishet och ryggrad.

Det är av mycket goda skäl som filmaren Milos Forman gjorde sin kommentar för yttrandefrihet genom sin film om Larry Flynt, mannen bakom den ytterligt vulgära och grovkorniga porrblaskan Hustler. Det är lätt att försvara rätten att yttra sig för stora humanister och djupa filosofer – men måste vi även försvara motbjudande och vidriga typers rätt att yttra sig? Ja, det måste vi. Poängen med filmen om Flynt är att yttrandefrihet kräver att vi försvarar rätten även för en motbjudande typ som Flynt att få publicera sina snaskiga alster.

“Den som inte visar sig som en vän av laster blir människors ovän.”

– Pietro Aretino

Även i mytologins värld finns alltid narren, trickstern, trubbelmakaren – Loke, vars uppgift är att hitta kryphålen, de svaga länkarna, vända upp och ner på tillvaron och skapa kaos – och därmed liv och skapelse. Det är inte Lokes ”ondska” som gör att han lurar Höder att skjuta Balder – det är Balders högmod som framtvingar hans eget nedstigande i dödsriket. Tror man att man är odödlig så är man förutbestämd att dö. Men det är just Loke som hittar vägen dit. Och det är när Loke slutligen fångas in och fängslas, fjättras på en klippa i Gnipahålan i underjorden, som Ragnarök får fritt spelrum. Oordningen behövs, för att inte resten ska förstelna och dö.

Utan revoltörerna, de egensinniga bråkmakarna, skulle vi människor fortfarande leta efter mat på den afrikanska savannen, och kanske slå varandra i huvudet med stenar. Om vi över huvud taget skulle finnas alls som art. Det är de självständigt tänkande, kreativa excentrikerna som skapar nya idéer, nya uppfinningar, nya sätt att förhålla sig till världen, de som hittar på nya lösningar på gamla problem. Det är dessa regelbrytare som skapar verkligt välstånd, frihet och utveckling, på såväl kort som lång sikt.

Pietro Aretino var en av sin tids största diktare. Hans penna gav honom ära och berömmelse, men också bannlysning och landsflykt. Han var den förste författaren som lyckades bli verkligt rik på sin konst, men han lyckades också ständigt vara utsatt för risken att komma i överhetens onåd. Han fick ibland betalt för att INTE skriva, vilket måste ses som ytterligt unikt för en poet. Så skarp var hans diktarkonst.

Född i Arezzo som utomäktenskapligt barn, tidigt fördriven (kanske på grund av skrivna elakheter…?), tillbringade han en del av sin uppväxt i Perugia, där han också förfinade sin litterära stil, så pass att han vid ganska unga år blev rekommenderad till Rom, där han också hamnade under beskydd av en rik mecenat, bankiren Agostino Chigi (även mecenat för målaren Raphael). Vid 24 års ålder författade han en satirisk skrift, i vilken ingen gick säker, inte ens påven, något som gjorde honom vida berömd och ryktbar.

Pietro Aretino var lika kreativ som lustfylld, och uppfann de facto den moderna litterära pornografin, med sina Sonetti Lussuriosi (Lustans sonetter), riktigt starkt erotiska texter till 16 explicit erotiska träsnitt av Marcantonio Raimondi, baserade på teckningar av konstnären Giulio Romano, illustrerande ett antal olika samlagsställningar. Lite som en primitiv, europeisk variant av Kama Sutra. Dessa sonetter väckte förstås en enorm uppmärksamhet, och en stor skandal, så pass att Pietro en tid var tvungen att fly från Rom.

Dessa pornografiska sonetter har faktiskt väckt harm ända in i vår tid – senast 2008, då kompositören och musikern Michael Nyman tonsatte åtta av dessa sonetter. Nymans planerade konsert på Cadogan Hall i London blev inställd, på grund av ”obscent innehåll”. Och som det inte räckte, så krävdes det att framsidan på CD-fodralet blev täckt av en varningsetikett, med texten Parental Advisory Explicit Content på samtliga de CD-skivor som såldes i USA. Sådant brukar å andra sidan gärna bli ett försäljningsargument snarare än en avskräckande åtgärd, så det kanske inte var så farligt.

Precis som Hafiz, den store persiske poeten (enligt min mening världens störste diktare någonsin) utmanar Aretino alltid dem som upprätthåller stela former, de pretentiösa besserwissrarna som vill göra om andra människor så att de passar dem själva, de med överdrivet ordningssinne. Både Aretino och Hafiz hyllar en mer dionysisk livsstil, och finner den högsta formen av andlighet och upplysning i kroppslig njutning och extas, i vinhus och kvinnokroppar.

”Lägg över mina axlar dina ben!
Släpp kuken med din hand, den kärleksfulla,
och blott din stjärt förråder, rund och len,
hur långsamt eller fort jag skall dig knulla.

Jag känner spelet i varietén
och spelar rollen ganska väl, min pulla,
som förste älskare på denna scen
där jag kan varje kvinnas skönhet tulla.”

”O nej, jag släpper inte alls din kuk.
Hur lätt den annars kunde sig förvilla
emellan tvenne hål, det vore illa.

Ty om den tar min bakport så i bruk,
då stillar den ju blott sin egen klåda.
Men framifrån, då har vi nöje båda.”

– Pietro Aretino

Med humor och fräckhet vandrar Aretino långt över gränsen för det anständiga, ofta även över gränsen för det tillåtna, men med samma humor och fräckhet kombinerat med litterär briljans vinner han läsarens förlåtelse och sympati. Det fräckt lekfulla, det svulstigt köttsliga, väcker skrattet, och därmed hjärtat. Det skenbart grovhuggna och vulgära är i själva verket en innerlig kärleksförklaring till det sinnliga och lekamliga, en härlig kontrast till de asketiska ideal som officiellt var allmänt förhärskande bland männen i röda kappor – men som få levde efter, vilket förstås gjorde Aretinos dikter till politiskt såväl som filosofiskt sprängstoff. Han avslöjade hycklarna, genom att låta bli att hyckla.

Aretinos penna var så vass, att han under en tid uppbar livränta från två kungar – den franske och den romerske – i förhoppning från dem båda att han med sina elaka verser skulle häckla den andre kungen. Pietro Aretino åtnjöt alltså stor respekt, men fick ibland fly undan dödshot och uppretade fiender. Han fann emellertid alltid nya mecenater som roades av hans underhållande natur och ekvilibristiska ordtrollerier.

O kom, vi måste knulla som i trans!
Till knulla är vi människor ju födda.
Jag vill ditt svanshål, du vill ha min svans.
Vi är till alla delar sammanlödda.

Och kunde vi i dödens rangeldans
dock knulla än, av brunsten därtill nödda,
vi knullar oss till döds och utan sans
ty annars vore våra liv förödda.

”Stick in till fästet svärdet i mitt hål!
Min lilla fitta som en eld mig bränner.
Kom, älskade, och ge den vad den tål.

Och händer det att jag då tasken känner
som lyckovittne följer med dit in…
Tyvärr, det händer aldrig någonsin.”

– Pietro Aretino

1527, 35 år gammal, bosatte han sig i Venedig, och där stannade han resten av sitt liv. Venedig var den mest antipapistiska staden i Italien, ett syndens näste, och där passade han som handen i handsken. Som bisexuell livsnjutare och evig provokatör var Pietro Aretino urtypen för en italiensk renässansmänniska.

Vid få tidsåldrar och i få kulturer i historien har så många färgstarka individer slagits om uppmärksamheten. Påvar som Rodrigo Borgia, predikanter som Girolamo Savonarola, intrigerande furstefamiljer överallt – Sforza, Borgia, Medici, Visconti med flera – konstnärer som Leonardo da Vinci, Raphael, Michelangelo, Botticelli, politiker och filosofer som Machiavelli och författare som Pietro Aretino. Det var onekligen en intressant tid att leva i. I alla fall för överklassen.

”Håll hårt i dina armar barnet ditt.
Den lille slickar på dig och vill dia.
Jag slickar fittan när den börjar klia.
Vi är lyckliga vi tre, envar får sitt.

Ta emot den varma vätskan från min pitt.
Ge den lille, när han börjar skria,
mjölk ur dina bröst när de är fria.
Att knulla så, det är en härlig ritt.”

”Du har så rätt. Så låt oss ta i bruk
den vällust som jag jämt mig velat unna.
Jag känner mig som om jag vore nunna.

Ty än är våra krafter ej förbrunna
och så är alla sorger strax försvunna.
O gud… Jag dör… – bli kvar för alltid, kuk.”

– Pietro Aretino

Du ligger under mig. Jag frågar då
om ej en man för övertaget strävar?
Soldaten aldrig denna tanke jävar,
han vill som oftast vara ovanpå.

Är jag soldat? Hur skall jag det förstå?
Jag är poet. När vi av sällhet bävar,
på samma gång kring säng och luta svävar
en sång, en serenad för just oss två.

Så bra! I sanning en förnuftig mening!
Musik och knulla blir en bra förening
och din idé är utmärkt, kära du.

Just så, mitt barn, nu är du snäll och låter
baken höjas, sänkas fram och åter
och slå med rumpan takt, ett tu, ett tu!

– Pietro Aretino

Det sägs att Aretino dog av att han kvävdes av att skratta för mycket. Det låter som en passande, och bra död. Det låter som ett bra liv. Moliére, den store dramatikern, också en gycklare och häcklare, dog av blodstörtning efter en teaterföreställning, i vilken han spelar en hypokondriker. Vilken lysande ironi. Det låter som något eftersträvansvärt för varje levande, frisk människa – att hellre dö stående, än att leva på knä. Bättre dö mitt i språnget, än att sakta tyna bort. En god förebild på fler sätt än ett.

Mitt heliga löfte till dig som läser denna text, är att om jag någonsin skulle komma dithän att jag själv står där i talarstolen, inför de högsta och mäktigaste, de lärda och folkvalda – att jag på något sätt kommer att göra en riktigt ful grimas, gärna flera, rätt upp i synen på etablissemanget. Så länge jag har chansen. Min bön till dig som läser detta är att du håller mig ansvarig för detta löfte. Gycklaren i mig får aldrig dö.