Cirkus Eros – total reinkarnation!

Min erotiska hemsida Cirkus Eros har äntligen fått en total reinkarnation, och blivit en helt ny hemsida!

Cirkus Eros har funnits på Internet sedan 1999, och har haft miljontals besökare genom åren. Här finner du många olika former av erotisk inspiration – bilder, noveller, artiklar, konsumenttips, information om kurser och andra evenemang. Kort sagt en portal för all min konstnärliga och pedagogiska verksamhet som på ett eller annat sätt rör vid ämnen som kärlek, sex, relationer, tantra m.m.

Cirkus Eros började som ett rent konstnärligt projekt, men har vuxit till att också ha en filosofisk och politisk dimension, samt förstås en pedagogisk ambition, som framför allt kommer till uttryck i artiklar, samt våra kurser.

Min totala uppgradering har inneburit att jag har samma innehåll som tidigare, men MYCKET MER. Och en hel del av det gamla materialet har blivit kraftigt uppdaterat. En del artiklar var alldeles för gamla och passé, och har blivit uppgraderade. Det gäller särskilt artiklar med inriktning instruktion och inspiration. Det har också blivit fler bilder i vissa gallerier.

Några nyheter på sidan:

• Ett helt nytt utseende, baserat på WordPress
• Denna nyhetsblogg
• Ett kalendarium för våra kurser
• Fler bildgallerier med mer bilder
• Mer överskådliga och lättillgängliga bildgallerier
• Uppdaterade länksidor
  
• Fler artiklar, uppdelar i fler kategorier
• Fler recensioner på sidan Sköna Grejer
• Uppdaterade mediasidor
• 300 sidor bild och text

Jag är väldigt nöjd och stolt över att jag har fått detta enorma arbete gjort. Jag har arbetat i mer än två månader med att skapa denna nya hemsida, och nu kan du äntligen se resultatet.

Det är fortfarande mycket kvar att göra, och du kan säkerligen hitta en och annan miss, ett och annat fel här och där. Men en sån här sida blir aldrig klar, och jag gör allt jag kan för att fylla på med mer material, och även rätta till allehanda fel och luckor här och där.

Välkommen till Nya Cirkus Eros!

Spara

Spara

Spara

Konsten att meditera

Det där med medveten andning har jag ständigt med på mina kurser (alla kurser – från sex till teater!), eftersom inget är så viktigt för att nå full närvaro i allt man gör, som just andningen – men jag har aldrig hört och sett någon förklara det så enkelt, lättfattligt, pedagogiskt och opretentiöst som denna lärare, Mingyur Rinpoche. Se och lär!

Spara

Spara

Se upp för moralist-terrorister!

När sommaren äntligen blir just sommar, med sol och värme, vill många njuta av sol och bad. Somliga av oss njuter mest av att möta naturen nakna – som vi föddes in i denna värld. Det mest naturliga sättet att möta omvärlden när den är så välvillig – sol, vind och vatten mot naken hud är en sällsam njutning som kan vara sexuell, sensuell eller rent andlig till sin natur – huvudsaken är att det får oss att känna glädje, närvaro, stillhet, lekfullhet och innerlighet.

Om man föredrar att njuta av naturen helt utan kläder, inklusive de där små tygbitarna som många tror att man måste ha, för att vissa onämnbara kroppsdelar helt enkelt bara bär på en skam och fulhet som inte går att bortse ifrån, bör man ha uppsikt över ett alldeles särskilt irriterande fenomen – moralist-terrorister. De där som glor argt på dig och påpekar att det sannerligen inte passar sig att bada naken, och gärna kommer med det där tjatiga nonsensargumentet – ”tänk på baaaarnen!!!” – som om barn skulle ta skada av att se nakna människor. Obegripligt.

Dessa förvirrade och dömande individer styrs av sin egen ångest och svåra neuroser, kränker oupphörligen sina medmänniskor med sitt mentala handikapp, och sprider obehag, skam och gift var än de dyker upp. De är på vissa sätt värre än fästingar – som förvisso kan sprida hemska sjukdomar; borrelia, hjärnhinneinflammation, m.m., och i värsta fall ge men för livet – men moralist-terroristerna kan också göra djupa sår i själen, och skada människor kollektivt, med sin moralism, som de vill att alla ska följa. De är som små illaluktande insekter, som i ett ögonblick, ett enda stick, kan förvandla en hel dag av frid och glädje till något skamfullt och surt, och de skadar i längden hela samhället, så länge vi ger dem makten att göra det.

Låt inte dessa neurotiker komma undan med sina prussiluskiga oförskämdheter! Be inte om ursäkt! Det bekräftar bara deras vanföreställningar. Gå i svaromål, gärna skarpt – då dryper de av, svarslösa, och man slipper deras sura och direkt skadliga projektioner. Låt inte dessa moralist-terrorister leta sig in i din och dina medmänniskors hjärnor. Det är de som har fel, inte du. Det är de som begår övergrepp när de klagar på din nakenhet – inte du. Låt inte prussiluskorna vinna. Bekämpa de hjärntvättade sedlighetspolisernas stinkande moralismer.

Ifrågasätt dem istället, gå i svaromål – fråga på vilket sätt barn tar skada av att se andra människor nakna. Begär konkreta svar (det finns förstås inga – ingen människa i världshistorien har tagit skada av att se en naken kropp), och förklara sen att det farligaste för barnen är snarare detta skambeläggande moraliserande, och att barn tar mer skada av att INTE se nakna människor – för att inte tala om återkommande anmodan till barnen att de måste skyla sina kroppar – ett effektivt sätt att emotionellt stympa sina barn, och skada dem för lång tid framöver. Som sagt – värre än fästingar.

Baddräkter fyller en primär funktion, och det är att skyla de kroppsdelar som samhället har en överenskommelse om att de är skamliga, och att de därför bör döljas. Intressant nog växlar detta över tid. För hundra år sedan ansågs det nödvändigt att ha heltäckande baddräkter, för såväl män som för kvinnor. Lite som dagens ”burkini”. På 1970-talet nådde nakenbadandet en topp, och en bit in på 1980-talet var det högst ovanligt att se kvinnor iförda bikiniöverdel. Barbröstat var det normala, och minimala trosor eller badbyxor – för både män och kvinnor (även männens badbyxor var märkbart mindre – kommer du ihåg ”Speedos”?).

De senaste 30 åren har dock samhället rört sig åt ett mer nypuritanskt håll, något jag personligen tycker är väldigt tråkigt. Det finns säkert en bra tanke där någonstans, att man inte ska sexualisera människor när de inte vill bli sexualiserade – men till synes paradoxalt nog kan man som regel uppleva en betydligt mer avslappnad stämning på nakenbad. Ingen har något att dölja, alla kan slappna av och andas fritt. Baddräkter har ofta den paradoxala effekten att sexualisera kroppen mer (vilket är den sekundära funktionen – att just framhäva och sexualisera), eftersom de skyler just de kroppsdelar som vi allmänt förknippar med sex. Skulle vi inget dölja, så finns det inget att ha ångest inför. Vi bara är.

OBS! Jag förespråkar inte att alla ska bada nakna. Jag förespråkar att du själv ska få välja hur avklädd eller påklädd du vill vara. Tycker du att det känns för intimt att vara naken – ha något på dig. Trivs du med att vara naken – var naken. Det ska bara du avgöra, ingen annan, och ingen har rätt att döma dig. Det kan dock vara bra att vara mentalt förberedd på den här sortens moralattacker, så att man slipper onödigt lidande. Du ska inte ta på dig skuld och skam för deras självvalda lidande.

Om du så önskar – bada naken. Njut av sol, vind och vatten mot din nakna kropp. Det är din födslorätt.

Mer läsning om nakenhet i det offentliga rummet:

Läs gärna även Charlotte Cronquists bloggtext om dessa sedlighetspoliser.
Veckokrönika: Sedlighetspoliser och nakenbadare
Eller min artikel om nakenhet i Expressen förra sommaren:
Nakenhet är tabu i vår kroppsfientliga kultur
En bloggpost jag skrev 2008, om nakna kroppar:
Nakna kroppar är inte farliga!

Läs mer om våra tantriska kärlekskurser på Cirkus Eros!

Har du hittat ditt Ikigai?

Ikigai – varför man går upp på morgonen…

Det finns ett japanskt begrepp – IKIGAI – 生き甲斐 – som i all enkelhet betyder ungefär ”en orsak att existera”. Livets mening alltså, eller en god anledning att gå upp ur sängen på morgonen.

Tanken är att om du har hittat följande, så har du nått ditt ikigai:

1. något du älskar att göra.
2. något du är bra på.
3. något världen behöver.
4. något du kan tjäna pengar på.

En vän skickade denna bild här ovan till mig, och det slog mig att jag faktiskt har nått detta ikigai – flera gånger i mitt liv. Och jag har det även i skrivande stund.

Under en lång period av mitt liv har jag arbetat konstnärligt och kreativt, med allt från måleri, illustration, grafisk form och foto, till teater, film och skrivande. Det är något jag älskar att göra, som jag är bra på, som många behöver – och som jag under en lång tid förtjänade mitt levebröd från. Med andra ord – samtliga fyra komponenter i det som kallas Ikigai. Jag kommer då och då tillbaka till det, så det är inte helt bakom mig. Men det är för närvarande inte min primära verksamhet.

För 11 år sedan började jag och Jennie att hålla våra kärlekskurser (som du kan läsa mer om på vår erotiska hemsida Cirkus Eros). När man börjar ett helt nytt projekt, utan att veta om det kommer att bära sig. är det bra att tänka ”keep your day job” – och det gjorde vi förstås. Men efter bara några få år blev kursverksamheten faktiskt vår huvudsakliga inkomstkälla, och så är det fortfarande – mer och mer för varje år som går. Återigen något vi verkligen älskar att göra, ihop med att det sannerligen är något som behövs här i världen – något som enligt bilden här ovan beskrivs som vår mission.

Ja, vi ser vårt arbete som en mission. Pretentiöst? Absolut. Världsfrälsarkomplex? Högst sannolikt. Men vad gör väl det, så länge vi har roligt och känner mening och syfte med livet, och därtill kan inspirera andra att höja sin livskvalitet? När kärleken kombineras med kunnande, skicklighet, så blir det vår passion. När kunnandet kombineras med inkomstmöjlighet blir det en yrkesverksamhet. Och när behovet kombineras med förmågan att tjäna pengar, blir det ett kall. Allt detta tillsammans blir Ikigai.

Enligt legenden har alla sin Ikigai – konsten ligger i att finna den, vilket kräver att man söker inåt först och främst. Sanningen ligger nämligen att hitta den livsstil som är alldeles särskilt tillfredsställande, och det har mer med din grundinställning till livet att göra, än vad du faktiskt gör. Att nå sitt Ikigai kräver personlig mognad, god självkännedom och självkänsla, inre trygghet och balans.

Jag har många vänner som har hittat sin Ikigai – de har alla världens bästa jobb, och världens bästa liv – och alla gör de helt olika saker, har olika karriärer, olika intressen och olika mål. Men alla har de hittat just det som ligger hjärtat närmast för dem. Det kan vara att vara biljournalist, keramiker, politiker, konstnär, musiker, butiksägare – eller vad som helst, som kan fylla en människas själ med glädje, mening, syfte och längtan, och som dessutom ses som så pass värdefullt för andra att de är beredda att betala för det.

Mitt personliga tillägg till detta begrepp, som den renässansmänniska jag är, är att ditt Ikigai förstås kan ändras med åren. Man kan ha ett kall, som också är passion, mission och yrke – för att mitt i alltihop byta bana helt och hållet, och hitta ett helt nytt Ikigai. Det är fullt möjligt. Jag har själv gjort det. Men man behöver aldrig börja helt från början – alla tidigare erfarenheter och kunskaper följer ju med in i nästa Ikigai.

Så nu ställer jag en kanske utmanande fråga –
Har du hittat ditt Ikigai?

Läs mer om Ikigai på Wikipedia!

Läs om alla våra kärlekskurser på Cirkus Eros! >>

Jag vill ha sex med dig, för att…

Min vän och kollega Charlotte Rudenstam deltog på min lekfulla tantrakurs TantraLila under den gångna helgen (23-25 januari 2015), och på sin blogg skrev hon vackra och tänkvärda reflektioner utifrån de upplevelser och insikter hon fått från kursen. Med hennes benägna tillstånd publicerar jag hennes bloggpost även här, som ett gästblogginlägg:

Gästbloggare Charlotte Rudenstam:

Jag vill ha sex med dig, för att…

Jag går runt i rummet och möter människor som jag har umgåtts med hela helgen. När jag stannar till och möter någons blick ser jag kärleken i dem. Jag möter djupet i dem. Jag möter dem i sina kroppar och ibland något som är på en djupare än den fysiska uppenbarelsen. Så säger jag meningen:

– Jag vill ha sex med dig för att du är… och fortsätter med det som faller mig in i speglingen av just dessa ögon.

Jag gillar att möta världen på nya sätt, att lagom utmana mig, att tänja gränser utan att spräcka mig själv. På en Tantra Lila-kurs med Calle Rehbinder får jag många tillfällen att göra det… utmana mig på ett lekfullt sätt.

Att göra saker på ett nytt sätt kan vara hisnande. Jag har varit på många kurser i mitt liv, där det ofta ingår att ge något slags feedback till någon annan. Men det var faktiskt första gången jag blev uppmanad att börja feedbacken med just dessa ord … och att ta emot feedback från andra på samma sätt.

Att liksom höra ”jag vill ha sex med dig för…” och samtidigt ”jag uppskattar dig för…”. Alltså det finns en kittling i att säga de där orden om sex, för att de blir verkliga och overkliga på en och samma gång.
När de sägs finns varken tid eller möjlighet för att agera på dem… om det nu vore så att jag verkligen skulle vilja ha sex med någon av dem jag möter.
Å ena sidan kan det vara ett sätt att säga: ”Jag ser dig, jag ser skönheten i dig”.
Å andra sidan kan det vara att våga säga ”jag attraheras av dig”… och mottagaren behöver inte ens veta var på skalan jag befinner mig.

Det är att utmana mig själv, att vara i det okända landet en liten stund, och ge och ta emot budskapen på den nivå som är rätt för mig… och som jag vågar ta emot.

Jag tror de allra flesta skulle behöva leka och reflektera över leken en helg. Att gå på en Tantra Lila-kurs kan vara ett utmanande sätt att göra det, eftersom leken här innefattar kroppen, beröring och – för den som så önskar – en sexuell vibb.

Så jag har lekt med dessa ingredienser.

Jag har lekt med energin i mig, jag har hållit ett ridspö i handen,
jag har känt plastfolie mot min kropp,
jag har burit ögonbindel,
jag har följt och har fått leda,
jag har fått beröra och blivit berörd,
jag har fått säga ja till mig själv och känna in mina gränser,
jag har fått se glittret i andra människors ögon,
jag har fått se insikter som kommer parade med skratt och tårar.

Jag har sett livet, genom lekens ögon och fått inse ett av helgens mantran:
”Barnen tar lek på djupaste allvar.”

Så vad händer när vuxna, när jag, ger mig in i leken?
Jo, jag kan gå djupt… om jag vill… eller bara leka glatt och ytligt om jag vill.

Valet är mitt och jag gillar’t.

Charlotte Rudenstam, 2015

Missa inte Charlottes egen blogg – 100% CHARLOTTE – hon skriver ofta mycket klokt och tänkvärt om sex, kärlek, relationer och personlig utveckling.

Läs mer om mina tantrakurser på hemsidan för TantraLila! >>

Nästa TantraLila blir den 10-12 april, i Köpenhamn (se den engelskspråkiga infosidan om TantraLila), och jag kommer att hålla kursen på engelska!
Tipsa dina engelskspråkiga vänner, med andra ord!

Läs mer om alla våra andra kurser på Cirkus Eros! >>

Debatt om fusk och funktionshinder i SvD

Tillsammans med fem liberaler, varav fyra är medlemmar i Liberaldemokraterna, två har funktionshinder, och en jobbar som assistent, har vi publicerat en artikel i SvD Opinion, om de ökade kontrollkraven på vårdtagarna – när det egentligen borde vara läkarna som skriver ut intygen som skulle kontrolleras. De kontroller som avkrävs vårdtagarna är extremt ingående, och kan förstås upplevas som grovt integritetskränkande. Och för personer med stort behov av assistans finns liksom inte möjligheten att säga nej, att protestera. Därför har vi skrivit och publicerat denna artikel.

Något som förbluffade mig när jag efter en dag läste kommentarerna till vår artikel var över en del av de de reaktioner som artikeln genererat. Hat, rasism, oginhet, rädsla och ångest bara väller ut i kommentarsfältet. Vad har hänt med dessa stackare som skriver egentligen? Var tog empati, generositet och omtanke om de svagaste och mest hjälpbehövande vägen?

Och varifrån kommer all denna groteska rasism? På vilket sätt har invandring ett skit med den här frågan att göra? Ärligt talat känns det väldigt desperat att slänga in ”debattinlägg” om ”doktor Mohammed” som skriver intyg till ”patient Mohammed”? Det är så orelaterat att jag bara kan ta mig för pannan.

Dessa patetiska inlägg vittnar om en enorm ångest och skräck inför en osäker framtid. Till dem som skrivit hatiskt och rasistiskt vill jag säga – ta er i kragen och gör något vettigt av era egna liv istället för att hos andra hitta ”skyldiga” till er egen oföretagsamhet. Det är inte ”Mohammeds” fel att ni har problem.

När ska dessa sorgliga existenser fatta att vi har betydligt större utmaningar och mer kostsamma problem i samhället än invandring? Invandringen är dessutom inte en kostnad – detta är en lögn som har blivit sanning på grund av att den har upprepats så många gånger. Generellt sett är invandring bevisligen en mycket god investering, och inte ens med de värsta kalkylerna kostar den tillnärmelsevis så mycket som… tja, låt oss säga Sverigedemokraternas dysfunktionella rättspolitik (för den är extremt dyr – många miljarder på soptippen!). Eller för den delen EU.

Det viktigaste av allt här i världen är faktiskt kärlek, vänskap, medkänsla – att vi hjälper varandra, ställer upp, och särskilt då för de svagaste i samhället. Det känns därför extremt underligt att just denna artikel blir så hårt attackerad. Jag har skrivit en hel del kontroversiella artiklar genom åren, men aldrig tidigare mött en så massiv vägg av hat. Varför?

Nå – så här blev artikeln:

Läkarna bör kontrolleras – inte funktionsnedsatta

Det är läkarna som bör ta ett större ansvar för intygen och kontrolleras hårdare – inte de med funktionsnedsättning. Det skriver en rad debattörer med anledning av debatten om hur fusket ska stoppas.

Då och då upptäcks fall av grova svindlerier inom assistansersättningsområdet. Senast på fredagen rapporteras om ett fall i Västernorrland.

Vi har nu haft alltför många fall där försäkringskassan har lurats att betala ut stora summor till personer som inte har varit berättigade till det. Det har bland annat varit Halmstads/Växjöligan, den så kallade kaninmannen och dansexperten.

Alla dessa personer har fått gå igenom samma rutin som alla som söker assistans enligt LSS. Ansökningsproceduren börjar med att man skaffar ett läkarintyg på att man har de fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som styrker att man uppfyller de villkor enligt LSS som berättigar till assistans. Detta läkarintyg granskas sedan av försäkringskassans egna läkare. Dessutom krävs det i många fall utlåtanden varje gång man söker någon typ av insats från stat, kommun eller landsting. Det är för oss obegripligt att så många på ett så flagrant sätt har kunnat runda de kontrollstationer som dessa instanser är tänkta att vara.

Vi har svårt att se att någon helt plötsligt kan få för sig att simulera en person med funktionsnedsättning, för att sedan få ut miljonbelopp till anhöriga som har anställts, utan att läkaren som skrev ut intyget behöver ta något ansvar. Tyvärr har detta faktum inte alls kommit upp i den allmänna debatten. Istället har huvudfokus varit att bygga upp en enorm kontrollapparat runt oss som är beroende av assistans – ett extremt närgånget kontrollsystem som framstår som en våt dröm för en Orwellian.

Vi är bekymrade över dessa läkares uppenbara inkompetens. Det borde inte vara så lätt att lura en professionell läkare genom att simulera funktionsnedsättning. Därför presenterar vi tre förslag som vi tillsammans tror kan medverka till att förhindra felaktiga eller bedrägliga läkarintyg:

1. Öka läkarnas kunskap på området.

2. Öka det juridiska ansvaret för läkare som skriver ut felaktiga läkarintyg.

3. Begränsa läkarintygsförfarandet, så att enbart specialister på varje enskilt område får skriva läkarintyg. Om en person ansöker om insatsen personlig assistans på grund av en problematik som grundar sig i en fysisk funktionsnedsättning skall enbart specialistläkare, till exempel neurolog, kunna skriva ett intyg. Lika så ska en psykiatriker eller psykolog med specialistkompetens vara den som skriver intyg om den sökande har en psykisk funktionsnedsättning.

Om man på detta sätt begränsar möjligheterna till fusk, genom för släpphänt intygshantering, så skulle det kunna innebära en förbättring på alla områden. Ansvaret för felaktiga intyg läggs på läkarna och de personer som har funktionsnedsättning på riktigt kan slippa en kostsam och integritetskränkande kontrollapparat. Samtidigt sparar man de pengar som annars skulle ha hamnat i fickorna på bedragare.

STEFAN REITERSJÖ
assistansanvändare

ÅSA PUIDE
assistansanvändare

TORBJÖRN JERLERUP
assistent och arbetsledare

CARL JOHAN REHBINDER
samhällsdebattör

MICHAEL GAJDITZA
liberal debattör

Andra som skriver i ämnet:
Anybody’s Place, Stefan Reitersjö

Läs om våra parkurser i Amelia!

I senaste Amelia har man ett tema – ”Mer kärlek” – och bland dessa artiklar finns en fyra sidors artikel att läsa om vår kurs Gudomlig Njutning, vår grundkurs i kärlek, sex och relationer för par. Artikeln är skriven av Linda Newnham, en journalist som tillsammans med sin man gick kursen, först och främst för sin egen skull, men som bonus även som material för en artikel. Detta blir som regel de bästa artiklarna, eftersom den som skriver gör det utifrån egna erfarenheter.

Artikeln skildrar mycket troget hur en av våra parkurser kan se ut, hur det kan upplevas att gå på kurs med oss, och vad man faktiskt får lära sig. Allt skildras med personliga reflektioner och upplevelser, och uppenbart är att intrycken och insikterna är många, och ofta starka.

Gudomlig Njutning är den kurs vi har haft allra flest gånger, och det var även med den vi började vår kursverksamhet för snart sju år sedan, sommaren 2004. Nu har vi hållit denna kurs 41 gånger, med sammanlagt långt över 400 kursdeltagare, och det ser inte ut att vara någon ände på detta. Det är en mycket populär kurs, och basen i vår verksamhet.

Gudomlig Njutning är också den kurs som har fått mest uppmärksamhet i media. Vi har varit med i flera olika TV-program, som TV4, ZTV m.fl., och artiklar i Expressens söndagsbilaga Hallå!, mittuppslag i en senare Expressen, i norska Cupido, i Leva, och nu i Amelia. Uppenbarligen säljer sex lösnummer, vilket förstås beror på att intresset är stort.

Något som känns särskilt roligt är att det faktiskt verkar som att det inte längre är så dramatiskt för många par att gå på en kurs i kärlek och sex. I början, för sju år sedan, var de flesta kursdeltagarna betydligt hemligare och blygare – nu berättar många för sina vänner att de har gått på en jättetrevlig kurs, och de rekommenderar den vidare. Det är fortfarande inte alldeles mainstream att gå en sådan kurs, men vi är helt klart på väg åt det hållet.

2007 startade vi två helt nya kurser – Livets Goda, en lyxig fortsättningskurs för par på ett litet vinslott i Bordeaux, samt Kärlek, Liv & Lust, vår dynamiska kurs för både singlar och par – en kurs som många singlar hade tjatat på oss att skapa. Och så blev det. I år byter vi ut Kärlek, Liv & Lust mot den nya TantraLila, och dessutom har vi introducerat en ny fortsättning på Gudomlig Njutning, som vi kallar Gudomlig Extas.

Kommande datum för Gudomlig Njutning:
6-8 maj, i Stockholm
10-12 juni, i Oslo
5-7 augusti, i Stockholm

Kommande datum för Gudomlig Extas:
22-24 juli, i Stockholm

Kommande datum för Livets Goda:
17-22 maj, i Cadillac, Bordeaux
16-21 augusti, i Cadillac, Bordeaux

Kommande datum för TantraLila:
2-5 juni, på Skeppsuddens kursgård, Norrköping

En liten del av artikeln i Amelia kan du läsa här – Calles och Jennies sköna tips för att ha lite sexkurs hemma.

Du kan läsa mer om våra kurser här på bloggen, men betydligt mer och detaljerad information om kurserna får du på vår erotiska hemsida Cirkus Eros. Välkommen!

<img

LIQUIDROM – skönt badhus i Berlin

Redan de gamla romarna hade förstått nyttan och glädjen i luxuösa badhus – termerna, med sina ånguppvärmda golv, bassänger i olika temperaturer, bastubad, massage m.m. Nutidens Spa-anläggningar bygger med andra ord på mångtusenåriga mänskliga traditioner. Vi människor mår helt enkelt väldigt bra av vatten, värme och vila, och det har vi alltid gjort. Och några som verkligen har fattat det här är tyskar.

Jag har skrivit om tyska badhus tidigare här på TantraBlog, i inlägget ”Paradiset på tyska badhus” (för snart två år sedan), då om det makalöst häftiga SchwabenQuellen i Stuttgart, som saknar motstycke i Sverige, och förmodligen i resten av världen. Men – det är inte SchwabenQuellen denna bloggpost handlar om.

För några dagar sedan var vi i Berlin, för att delta på Touch & Play Festival (som jag redan har skrivit om i ett tidigare inlägg). Jag frågade då en trevlig berlinare (Felix Ruckert) om det fanns EN sak som vi bara INTE får missa när vi nu var i stan. Då rekommenderade han badanläggningen LIQUIDROM. Så vi tänkte att det måste nog vara en bra grej. Och vi blev inte besvikna.

LIQUIDROM är en betydligt mindre anläggning än det svulstiga SchwabenQuellen, men väldigt fin, och fullt tillräcklig för en överdådig badupplevelse. Rent estetiskt är hela badet sparsmakat, i mörk sten, frostat glas och trä, i en japanskinspirerad stil (lite som en miniversion av Yasuragi på Hasseludden, fast elegantare), och det känns väldigt harmoniskt.

Utsidan är mer expressiv, och inrymmer även en event-, konsert- och konferensanläggning, kallad TEMPODROM. Som en stiliserad version av ett cirkustält sträcker sig byggnaden mot himlavalvet med sina karakteristiska spetsar. Denna byggnad skiljer sig från mängden.

Det finns flera olika bastuvarianter på LIQUIDROM – saltbastu, ångbastu (ångan doftade pomerans!), torrbastu – och allt från heta bad till kalla, inomhus som utomhus (det är häftigt att sitta i en het bassäng med den kalla nattluften runt huvudet). Man kan också få flera olika sorters massage, och man kan sitta i baren och ta en drink, eller kanske ett glas vin – eller mineralvatten.

Som kronan på verket har badhuset en stor, varm saltvattenpool under ett runt valv, med stämningsfull musik som spelas under vattnet. Ja, man kan ligga och flyta runt med öronen under vattenytan, och det enda man hör är just musik, medan ögonen får sitt genom en stilla ljusshow med växlande abstrakta färgeffekter och mönster i taket. Fantastiskt. Vackert för ögonen, och ljuvligt för öronen…

Tyskarna är som regel mycket pragmatiska, och har en betydligt mer avslappnad syn på kroppen och nakenhet än vi svenskar. Det är delade omklädningsrum, men gränsen är rätt lös, eftersom man ser in till varandra. Inga mellanväggar. Och i bastuavdelningen är alla nakna tillsammans. Ingen uppdelning där. I bassängerna har man baddräkt, men det är nog mer av hygieniska skäl än ”anständighet”. Eller så tänker man bara rent pragmatiskt att just denna klädkod passar en viss publik.

LIQUIDROM är alltså inte riktigt lika liberalt som det helnudistiska SchwabenQuellen i Stuttgart, där de bara har en ”textildag” i månaden (enda dagen då det är tillåtet att ha badkläder), för de allra blygaste. Men även på det striktare LIQUIDROM har man en betydligt friare syn på nakenhet än på de allra flesta bad i Sverige. Modellerna på hemsidans reklambilder (som jag också använder här) är mer påklädda än man behöver vara i verkligheten, om man säger så.

Dessutom har tyskarna en liberalare syn på alkohol (du kan köpa vin och sprit i mataffären, jourbutiken – ja t.o.m. på vilken bensinstation som helst!), vilket innebär att man kan ha en bar mitt i badhuset, med vad vi svenskar skulle kalla fullständiga rättigheter. I Tyskland finns inte det begreppet – där serverar man vad man vill. Ett glas vin efter bastun? Vassego.

Det känns väldigt skönt med denna odramatiska och praktiska syn på nakenhet och kroppar, inte minst eftersom jag och Jennie då kan ha en hel gemensam upplevelse, både bada och basta tillsammans, och inte behöver dela upp oss på varsin avdelning, bara för att vi vill basta.

Det är så fantastiskt onödigt, och reaktionärt, att man på svenska badhus fortfarande underhåller den här hopplöst gammalmodiga, neurotiska gymnofobin (nakenskräcken), samtidigt som man ändå kan vara mer lättklädd på ett badhus än på de flesta ställen. I Sverige skall dock de små meningslösa tygbitarna prompt sitta på plats – annars kan det ju hända… att… eh… hmmm… – ja, vad kan hända egentligen?

Som avslutning på vårt sköna badhusbesök fick vi en härlig hudkur i torrbastun. En badvärd hällde vatten med eukalyptusolja på de heta stenarna, för att strax därpå kraftfullt vifta runt den heta, fuktiga, eukalyptusdoftande luften i bastun med en handduk. Hett och skönt! Sen fick vi uppleva något som jag i alla fall aldrig har prövat förr. En honungsinfusion.

Efter att ha blivit grundligt bakade, fick alla badgästerna kliva ur bastun, och så fick vi varsin kopp med flytande honung att smörja in sig med över hela kroppen. Där stod vi och geggade in oss – och Jennie och jag smorde förstås in varandras ryggar. Sen gick vi alla in i bastun igen, kladdiga och söta (ja, man måste förstås sitta på en handduk), varpå badvärden gjorde om proceduren med handduken och eukalyptusångan. Sen var det dags att duscha av sig. Och se – efter denna honungsinfusion kändes huden len och fin som en bebisrumpa. Hade vi kommit någon timme tidigare till badhuset hade vi kunnat få en saltinfusion också. Men det får bli nästa gång.

Denna gång var vi bara där i två timmar, men nästa gång ska vi nog ta den lite dyrare fyratimmarsvarianten. Då hinner vi softa mer, ligga i vilstolar, meditera, slappa, basta, plumsa och bara må bra. Och kanske ta ett glas vin. Skönt ställe. Om du ska till Berlin – missa inte LIQUIDROM!

Nu hoppas jag bara att någon framsynt badentusiast skapar en badanläggning av liknande kaliber i Sverige också – varför inte i Stockholm? Just det här med nakenheten, det skambefriade i att umgås avslappnat och behagligt i det mest naturliga tillståndet, män och kvinnor om vartannat, det är något jag saknar här i Sverige.

Det skulle också vara enormt trevligt med badhus som inte känns som kommunala industrianläggningar – stora, ekande, asketiska, fyrkantiga hallar. Visst – de är lättskötta, praktiska och hygieniska. Men tråkiga och ogästvänliga. Vitt och blått kakel i all ära, men varför inte skiffer och mörkt trä? Rött och guld? Kristallkronor och palmer? Mjuk musik, doftlampor? Relaxavdelningar med verkligt bekväma vilstolar? Runda eller organiskt formade bassänger? Är vi fortfarande allt för protestantiskt asketiska och Jante-programmerade för att omfamna sådana tankegångar i Sverige?

Vad tror du? Vem börjar?

Taktil stimulering – balsam för själen…

Taktil Stimulering är en mjuk massage som ges som långsamma, medvetna och handfasta strykningar på kroppen i en viss struktur. Man använder även olika slags tryck, samt håller händerna stilla. Som mottagare är du inbäddad under handdukar och filtar, och endast den kroppsdel som skall beröras exponeras. Allt detta skapar en känsla av stillhet, vila och trygghet.
Behandlingen ges med vegetabiliska oljor och till avslappnande musik, och tar ca 45 minuter.

Syftet med Taktil Stimulering är att genom beröring frigöra välmåendehormonet oxytocin, som har en rad positiva effekter på hälsan. Det finns vissa likheter mellan Taktil Stimulering och klassisk tantrisk massage – den mjuka, långsamma beröringen och närvaron är typiskt för dem båda. Den största skillnaden är att Taktil Stimulering helt inriktar sig på att vara lugnande och avslappnande, i syfte att stimulera oxytocinproduktionen i kroppen, vilket innebär att behandlingen inte omfattar könet, och att massagen har en specifik form, som skapar trygghet och vila.

Beröring är grundläggande för nervernas organisation i kroppen. När huden berörs ökar aktiviteten i den del av hjärnan som förmedlar sinnesintryck till andra delar av hjärnan. Effekterna av beröring och ökat ocytocin i blodbanan är många; lugn och ro, smärtlindring, ökad nyfikenhet, minskad aggression, ökad viktuppgång för lågviktiga barn och vuxna, ökad möjlighet till kommunikation/större social förmåga, mindre aggression, effektivare inlärning, bättre cirkulation i hjärnan vilket förbättrar minnet, ökat immunförsvar, påskyndar läkning av sår, sänker blodtrycket, höjer smärttröskeln, en förbättrad mag- och tarmfunktion och ökad livskvalitet. Beröring är det effektivaste sättet att sänka cortisolnivåerna och därmed stressen i kroppen.

En annan viktig uppgift beröring har är att se till att man får en god kroppsuppfattning, att man vet var varje kroppsdel börjar och slutar. Är kroppsuppfattningen god får vi ett tydligare kroppsspråk och kommunikationen blir klarare. Med förbättrad kroppsuppfattning förbättras även jagkänslan och initiativförmågan.

Beröring stärker känslomässiga band mellan individer, skapar större trygghet och tillit, minskar aggressivitet, ökar känslor av kärlek och glädje i umgänget med omgivningen. Beröring är kort och gott ett av våra allra viktigaste instinktiva och mänskliga behov.

Om du tycker att det här låter underbart, något du vill pröva på, så kan du gärna anlita min kära hustru Jennie Rehbinder för en session (eller fler).

Läs mer på Jennies hemsida om taktil stimulering

Det är ditt fel att djuren lider!

Vanans makt är stor, brukar man säga, och det är förstås sant. Och så blev det dags för julskinka igen. En av de svåraste vanorna att ändra på är hur vi äter. Men nu börjar behovet av en drastisk förändring faktiskt bli rätt så akut. Den senaste tidens larmrapporter om de helvetiska levnadsförhållandena för grisar som ska bli julskinka är goda exempel på det. Jag är tyvärr rätt så pessimistisk, och tror inte att konsumtionen av julskinka kommer att sjunka nämnvärt nu i jul heller. De flesta kopplar helt enkelt inte ihop den där rosa klumpen på julbordet med de industriella avrättningsanstalterna för djur.

Att köttindustrin skadar miljön, i det att den står för en väldigt stor del av mänsklighetens destruktiva inverkan på skogar, vatten och marker, börjar nu också sakta sippra in, även om också det går ovanligt långsamt. Enligt FN står köttindustrin för en större andel av människans nedsmutsning och miljöförstörelse än alla transporter – bilar, flygplan, båtar – allt. Nu ska man inte lita på FN:s siffror (de har haft gruvligt fel vid upprepade tillfällen), men köttindustrins negativa påverkan på regnskogar, mark och miljö är odiskutabel, så en kraftfull åtgärd mot miljöförstöringen vore alltså att dra ner på köttätandet. Rejält.

Klippt från bloggen Medvetande: ”Djurproduktionen står för totalt 18 procent av växthusgaserna; 9 procent av koldioxid-utsläppen, 37 procent av metan-utsläppen (som är 23 gånger mer växthuspotent än koldioxid), 64 procent av kväveoxid (som är 296 gånger mer växthuspotent än koldioxid) samt 64 procent av ammoniak-utsläppen som bidrar till försurningen. 30 procent av jordens landareal används för djuruppfödning. I till exempel Latinamerika har 70 procent av skogen huggits ner för att omvandlas till betesmark.”

Det finns helt enkelt ingen godtagbar anledning att äta kött längre, annat än att vi tycker att det är gott. Det är inte ekonomiskt försvarbart, det är miljöfarligt, ohälsosamt, och det leder till ett gränslöst lidande för en mängd djur – helt i onödan. Det är mycket märkligt att vi i Sverige kan ha en upprörd debatt om huruvida det ska vara tillåtet att ha sex med djur eller ej, utifrån djurens eventuella medgivande, när vi samtidigt kastrerar flera tusen grisar per dygn, utan bedövning, bara för att vi ska få skinka på matbordet. Dubbeltänk, någon?

Och skyll inte på grisbönderna – de har naturligtvis ett ansvar för sina groteska handlingar, men ytterst sett är det DU som står på ICA MAXI och köper köttet, som faktiskt bär skulden för denna vedervärdiga och grymma hantering. DU bidrar med din plånbok till att tusentals grisar, kor och höns varje dag tvingas utstå ett fullkomligt obeskrivligt lidande.

Allt det här gör mig faktiskt riktigt förbannad. Jag har själv varit vegetarian sedan 1980, och undrar ibland om folk är komplett obildbara, eller om de bara skiter i vad som händer med alla dessa levande, kännande, lidande varelser, bara för att man inte ser vad som pågår. När jag var yngre, så var jag mer ihärdig i mitt propagerande för en vegetarisk livsstil, och skrev t.o.m. en bok i ämnet (Den Rena Maten, 1985), men de senare åren har jag resignerat en smula och prioriterat andra områden. Men nu börjar det fan bli dags att slå näven i bordet igen.

Alla behöver inte bli vegetarianer. Jag är igen fanatiker. Känner man att det är en omistlig del av ens livsstil, O.K., ät dina likdelar. Men dra för helvete ner på eländet! Det är vad varje enskild konsument kan bidra med. Det snackas så mycket om bensinsnåla bilar, återvinning av förpackningar och gudvetallt man kan göra för att spara på miljön – men man glömmer ofta att påminna om köttindustrins katastrofala inverkan på naturen.

Det finns också politiska åtgärder som skulle göra stor skillnad på sikt. Avskaffa omedelbart ALLA köttsubventioner, allt jordbruksstöd till grisbönder och andra köttproducenter, och låt köttet bli den dyra lyxmat som det kan få vara. Ställ MYCKET högre krav på djurhållning – djuren ska inte behöva lida på väg till matbordet. Och förbjud import av kött som inte lever upp till samma höga krav. Detta är det minsta man skulle kunna kräva.

Låt skolbarn få besöka slakthus, på samma sätt som man gör studiebesök på andra företag och samhällsinstitutioner. Det skulle sannolikt betyda att många, många fler barn skulle välja en vegetarisk livsstil. Och om man tycker att det är en alltför stark tobak för våra små telningar att besöka ett slakthus, att det skulle leda till svåra trauman – är det då inte en oförlåtlig dubbelmoral att ändå bjuda barnen på köttmat? Tänk efter lite… Det är faktiskt inte särskilt långsökt att jämföra med Auschwitz, Sobibor och andra dödsläger, där respekten för liv är nere på noll (och jag skiter i Godwin – här är det relevant).

Så – om du vill vara en oempatisk idiot – köp din billiga industrijulskinka. Men kom inte sen och snacka om kärlek och medkänsla, djurens rätt, harmoni med naturen, och miljön. Du skiter i allt det där, för du är en tanklös egoist som bara bryr dig om skinksmaken i din mun.

Om du vill göra något positivt, utan att bryta köttatarvanan, utan att faktiskt bli vegetarian – köp kött från gårdar som verkligen behandlar sina djur med kärlek och omtanke. Köp vilt. Jaga. Fiska. Men bidra inte till miljökatastrofer och andra levande varelsers gränslösa lidande med ditt ekonomiska stöd till dödsindustrin.

Läs mer om köttindustrin och alternativen, här:
Ett Liv Som Gris, Djurrättsalliansen, ETC, ETC, SvD, Aftonbladet, Uppsala Fria, FAO Newsroom
FAO – Food and Agriculture Organisation of the United Nations
rättvismat.nu, Sustainable Future, Walls of Glass

Lite vegetariska recept inför julen…

Läs gärna denna filosoferande artikel i DN, kring slakt och köttätande.