Favoritgodiset från Indien – Laddhu!

Jag kan inte bara skriva allvarliga texter om politiska och ideologiska frågeställningar. Det blir för torrt och tråkigt, och så blir man snarare arg än glad. Jag är en livsnjutare, och vill förstås alltid inspirera människor till att höja sin livskvalitet med lek, njutning, kärlek och glädje. Så här kommer mitt bästa recept på ett väldigt gott indiskt godis!

Jag måste dock erkänna att även matlagning för mig har varit föremål för en viss aktivism. Jag blev vegetarian som 17-åring, 1980, och i mitten av 1980-talet fick jag tillfälle att skriva en bok, vars första halva var en propagandaskrift för vegetarisk kosthållning, och andra halvan var recept, företrädesvis indiska sådana. Boken fick heta ”Den Rena Maten” (BBT 1985). De flesta recepten var inte mina egna – jag samlade ihop dem bland vänner. Däremot var samtliga illustrationer i boken mina. Flera av dessa recept använder jag fortfarande – som t.ex. laddhu!

För några veckor sedan var det återigen dags att göra indiskt godis – min specialitet Laddhu – för första gången på länge (minst 4-5 år). Jag och min älskade hustru Jennie hade en middag med några av våra finaste vänner, och bjöd på indisk thali, med ris, dhal, palak panir, pakoras, lassi och ytterligare ett par läckra indiska rätter. Jag fixade pakoras, papadam, lassi och laddhu, och Jennie gjorde alla andra rätter. Det är så kul att stå i köket ihop, och förbereda en festmåltid tillsammans!

Det är ett enkelt recept, men inte helt okomplicerat att få helt rätt. Men så har jag övat i 40 år. Gott blev det i alla fall, så det kommer inte att dröja lika länge till nästa gång. I all enkelhet så bryner man kikärtsmjöl i smör, under ganska lång tid, och sedan blandar man i florsocker, och man kan även ha lite annat i, som hasselnötter, russin, kokos eller något annat mumsigt.

Konsten är att bryna smöret och kikärtsmjölet precis lagom länge, så att laddhun får den där lite rostat chokladiga smaken – och det kan ta en stund, kanske en halvtimme eller mer – och när smeten börjar bli mörk, då är det brådis, så att man fort får i florsockret, samt andra ingredienser som russin och kokos, blanda kraftfullt (kanske slänga i lite mer smör), och sen smeta ut allt på en plåt. Sen låter man smeten svalna och stelna. När den har svalnat till rumstemperatur kan man även ställa den i kylen. Sen gör man antingen skurna bitar, eller rullar bollar. Jag brukar försöka skära fyrkantiga bitar (som ibland blir lite blandade former).

Och här har du receptet som det ser ut i min gamla bok:

Det är ditt fel att djuren lider!

Vanans makt är stor, brukar man säga, och det är förstås sant. Och så blev det dags för julskinka igen. En av de svåraste vanorna att ändra på är hur vi äter. Men nu börjar behovet av en drastisk förändring faktiskt bli rätt så akut. Den senaste tidens larmrapporter om de helvetiska levnadsförhållandena för grisar som ska bli julskinka är goda exempel på det. Jag är tyvärr rätt så pessimistisk, och tror inte att konsumtionen av julskinka kommer att sjunka nämnvärt nu i jul heller. De flesta kopplar helt enkelt inte ihop den där rosa klumpen på julbordet med de industriella avrättningsanstalterna för djur.

Att köttindustrin skadar miljön, i det att den står för en väldigt stor del av mänsklighetens destruktiva inverkan på skogar, vatten och marker, börjar nu också sakta sippra in, även om också det går ovanligt långsamt. Enligt FN står köttindustrin för en större andel av människans nedsmutsning och miljöförstörelse än alla transporter – bilar, flygplan, båtar – allt. Nu ska man inte lita på FN:s siffror (de har haft gruvligt fel vid upprepade tillfällen), men köttindustrins negativa påverkan på regnskogar, mark och miljö är odiskutabel, så en kraftfull åtgärd mot miljöförstöringen vore alltså att dra ner på köttätandet. Rejält.

Klippt från bloggen Medvetande: ”Djurproduktionen står för totalt 18 procent av växthusgaserna; 9 procent av koldioxid-utsläppen, 37 procent av metan-utsläppen (som är 23 gånger mer växthuspotent än koldioxid), 64 procent av kväveoxid (som är 296 gånger mer växthuspotent än koldioxid) samt 64 procent av ammoniak-utsläppen som bidrar till försurningen. 30 procent av jordens landareal används för djuruppfödning. I till exempel Latinamerika har 70 procent av skogen huggits ner för att omvandlas till betesmark.”

Det finns helt enkelt ingen godtagbar anledning att äta kött längre, annat än att vi tycker att det är gott. Det är inte ekonomiskt försvarbart, det är miljöfarligt, ohälsosamt, och det leder till ett gränslöst lidande för en mängd djur – helt i onödan. Det är mycket märkligt att vi i Sverige kan ha en upprörd debatt om huruvida det ska vara tillåtet att ha sex med djur eller ej, utifrån djurens eventuella medgivande, när vi samtidigt kastrerar flera tusen grisar per dygn, utan bedövning, bara för att vi ska få skinka på matbordet. Dubbeltänk, någon?

Och skyll inte på grisbönderna – de har naturligtvis ett ansvar för sina groteska handlingar, men ytterst sett är det DU som står på ICA MAXI och köper köttet, som faktiskt bär skulden för denna vedervärdiga och grymma hantering. DU bidrar med din plånbok till att tusentals grisar, kor och höns varje dag tvingas utstå ett fullkomligt obeskrivligt lidande.

Allt det här gör mig faktiskt riktigt förbannad. Jag har själv varit vegetarian sedan 1980, och undrar ibland om folk är komplett obildbara, eller om de bara skiter i vad som händer med alla dessa levande, kännande, lidande varelser, bara för att man inte ser vad som pågår. När jag var yngre, så var jag mer ihärdig i mitt propagerande för en vegetarisk livsstil, och skrev t.o.m. en bok i ämnet (Den Rena Maten, 1985), men de senare åren har jag resignerat en smula och prioriterat andra områden. Men nu börjar det fan bli dags att slå näven i bordet igen.

Alla behöver inte bli vegetarianer. Jag är igen fanatiker. Känner man att det är en omistlig del av ens livsstil, O.K., ät dina likdelar. Men dra för helvete ner på eländet! Det är vad varje enskild konsument kan bidra med. Det snackas så mycket om bensinsnåla bilar, återvinning av förpackningar och gudvetallt man kan göra för att spara på miljön – men man glömmer ofta att påminna om köttindustrins katastrofala inverkan på naturen.

Det finns också politiska åtgärder som skulle göra stor skillnad på sikt. Avskaffa omedelbart ALLA köttsubventioner, allt jordbruksstöd till grisbönder och andra köttproducenter, och låt köttet bli den dyra lyxmat som det kan få vara. Ställ MYCKET högre krav på djurhållning – djuren ska inte behöva lida på väg till matbordet. Och förbjud import av kött som inte lever upp till samma höga krav. Detta är det minsta man skulle kunna kräva.

Låt skolbarn få besöka slakthus, på samma sätt som man gör studiebesök på andra företag och samhällsinstitutioner. Det skulle sannolikt betyda att många, många fler barn skulle välja en vegetarisk livsstil. Och om man tycker att det är en alltför stark tobak för våra små telningar att besöka ett slakthus, att det skulle leda till svåra trauman – är det då inte en oförlåtlig dubbelmoral att ändå bjuda barnen på köttmat? Tänk efter lite… Det är faktiskt inte särskilt långsökt att jämföra med Auschwitz, Sobibor och andra dödsläger, där respekten för liv är nere på noll (och jag skiter i Godwin – här är det relevant).

Så – om du vill vara en oempatisk idiot – köp din billiga industrijulskinka. Men kom inte sen och snacka om kärlek och medkänsla, djurens rätt, harmoni med naturen, och miljön. Du skiter i allt det där, för du är en tanklös egoist som bara bryr dig om skinksmaken i din mun.

Om du vill göra något positivt, utan att bryta köttatarvanan, utan att faktiskt bli vegetarian – köp kött från gårdar som verkligen behandlar sina djur med kärlek och omtanke. Köp vilt. Jaga. Fiska. Men bidra inte till miljökatastrofer och andra levande varelsers gränslösa lidande med ditt ekonomiska stöd till dödsindustrin.

Läs mer om köttindustrin och alternativen, här:
Ett Liv Som Gris, Djurrättsalliansen, ETC, ETC, SvD, Aftonbladet, Uppsala Fria, FAO Newsroom
FAO – Food and Agriculture Organisation of the United Nations
rättvismat.nu, Sustainable Future, Walls of Glass

Lite vegetariska recept inför julen…

Läs gärna denna filosoferande artikel i DN, kring slakt och köttätande.

Tänd ett ljus, och låt det brinna…

På lördag ska vi alla släcka alla lampor en timme, mellan 20:30 och 21:30. Detta idiotiska påhitt, som kallas Earth Hour, är ett i raden av meningslösa i-landsjippon som några tomhuvade ytlighetsfantomer har hittat på, i tron att detta skulle påverka miljön positivt. Något dummare har jag väl sällan hört. Att enstaka människor är korkade får vi leva med, men när några av dessa särskilt korkade människor lyckas vädja till korttänkthet och dumhet hos större grupper, och därigenom distraherar människor från riktigt miljöarbete, då måste jag säga stopp och belägg.

Jag blir ärligt talat skitförbannad på den här typen av hjärndöda kvasijippon, trams och fria fantasier som inte gör någon nytta alls, utom möjligen att döva energislösande västerlänningars dåliga samveten. Det är bara så billigt, och så missriktat.

”Never underestimate the power of stupid people in groups”

Själv tänker jag ha många lampor tända, så många som jag bara kan – särskilt på kvällen, eftersom vi i Sverige har ett överskott av elenergi på kvällar och nätter, och dessutom kan varje skattekrona som detta genererar på sikt omsättas i energiforskning. Att släcka lyset på lördag kväll är alltså lika verkningsfullt som att gå med i en Facebook-grupp för ”fred på jorden”. Totalt meningslöst.

Egentligen handlar detta om att priviligierade människor i rikare länder ska få känna sig duktiga, ”vi gör minsann en insats för en bättre miljö”, och inte ett skit om att faktiskt göra något på riktigt för att förbättra vår miljö. Någon jag pratade med tyckte att ”det är väl bättre än att göra ingenting”, men jag tycker fan inte det. Är det bättre att göra en idiotgrej, som inte gör någon nytta alls, men som får folk att TRO att de gör nytta, än inget alls? – Skulle inte tro det…

För att inte tala om den här fnattiga idén att vi alla ska byta till lågenergilampor. Inte så smart, med tanke på att de till att börja med är fulla med kvicksilver, och om man tänder och släcker ofta förkortar man deras livstid väsentligt. Enligt elallergiker som jag talat med ger lågenergilampor en väsentligt jobbigare strålning än vanliga glödlampor. Dessutom blir det ett fult ljus. Så – till dess att det finns bättre alternativ kommer det inte en lågenergilampa över min tröskel.

Om du verkligen vill göra något på riktigt, något som verkligen skulle kunna få en kraftfull positiv inverkan på miljön – sluta äta industriproducerat kött. Börja med att pröva, bara en vecka. Inga Big Mac, inga Mamma Scans köttbullar, inga skinkmackor och inga lövbiffar. Var vegetarian – åtminstone en vecka. Då bidrar du faktiskt med något som har en direkt effekt.

Hösten 2006 gav FN:s livsmedelsorgan ut en rapport som påvisar att köttindustrin orsakar en större negativ påverkan på miljön än hela transportsektorn – mer än alla bilar, bussar, flygplan, tåg, båtar och mopeder på hela jorden. Flera andra rapporter säger samma sak; dagens västerländska köttkonsumtion är en av de största anledningarna till att vår överlevnad är hotad. Och nu vill kineser och indier följa vårt dåliga exempel, och äta mer kött. Detta om något kan leda till en ekologisk katastrof.

Det är naturligtvis bra att sänka elförbrukningen. Men man måste jämföra, och först sätta in åtgärder där det behövs mest. Det allra bästa för jordens miljö vore om all slaktindustri upphörde helt. Vi behöver den inte. Tvärtom skulle både vi människor och jorden som helhet (för att inte tala om alla de miljontals djur som brutalt slaktas varje dag) må mycket bättre, denna industri förutan. Vi har drivit fram en grotesk överpopulation av djur, bara för att plåga dem hela livet, och sen äta upp dem, till priset av en sämre hälsa och en kraftigt försämrad miljö.

Det finns idag ingen annan mänsklig aktivitet som påverkar miljön så mycket, så negativt, som just köttindustrin. När jag var barn fanns det tre miljarder människor på planeten Jorden, Nu är det sex och en halv miljard. Och det är möjligt att inom några decennier, möjligen fortfarande i min livstid, så kommer vi upp i nio miljarder. En tredubbling inom en livstid. Det är en extremt dramatisk förändring av livsbetingelserna på jorden. Detta innebär att vi inte kan fortsätta att slösa och exploatera som vi alltid har gjort. Vi måste ändra våra levnadsvanor. Och den mest effektiva åtgärden för en bättre miljö är att ändra våra matvanor.

Köttindustrin förbrukar enorma mängder vatten, bränsle, spannmål, åkermark och andra resurser, på ett väldigt oekonomiskt sätt. Om vi människor skulle äta grönsaker, spannmål och andra växtprodukter direkt, istället för att låta dem ta omvägen över köttindustrin, så skulle vi kunna producera tio gånger så mycket mat med samma resurser, men med mindre miljöpåverkan.

Så om du vill göra skillnad på riktigt – ät mer grönsaker, och dra ner på köttet. Om du inte vill sluta helt med kött, ät åtminstone betydligt mindre – kanske vilt, kanske gårdsproducerat, nära. Dina matvanor kan vara den värsta miljöboven i din vardag. Mycket värre än ditt bilpendlande, och mycket, mycket värre än dina lampor i ditt hem. Och du kan ändra på det. Tänk på det nästa gång du går och handlar. Ta steget att börja äta vegetariskt. Och om du inte helt vill sluta med kött, så kan du åtminstone minska din köttkonsumtion med minst 75 procent (Naturvårdsverkets rekommendation i rapporten ”Att äta för en bättre miljö”).

Bojkotta meningslösa symbolhandlingar – ät mer grönt och gör nytta på riktigt istället!

Läs en utmärkt redogörelse för köttindustrins på verkan på miljön på www.klimathotet.net.

Smakar ostron fitta…?

Den 14 februari 1980 blev jag vegetarian. Jag var 17 år och hade läst en bok som skakade om mig (Att vara fri, av Jeddu Krishnamurti), samt en del andra intressanta böcker, som t.ex. Per Ragnars antologi ”därför är jag vegetarian”. Och så tog jag mitt beslut. Principfast som jag är så har jag upprätthållit denna kulinariska inriktning sedan dess, med små variationer.

Det var främst ett ideologiskt beslut, utifrån tankegången att det är ett övergrepp mot andra levande varelser att döda dem för sin höga njutnings skull, särskilt med tanke på att man kan äta gott och närande utan inslag av dödade djur. Sedan dess har förstås många andra anledningar bidragit till min principfasthet, som t.ex. hälsoaspekten, miljöaspekten (det går åt enormt mycket mer vatten och jord för att få fram en viss mängd köttprotein, snarare än att äta det man odlar direkt), eller en rent nationalekonomisk aspekt på det hela.

Jag har varit mer eller mindre strikt genom åren – ett tag var jag rätt så extrem, i det att jag undvek, kött, fisk, ägg, svamp, lök, alkohol, kaffe, te och en mängd andra ”olämpliga” substanser för en ”hardcore-vegetarian”. Med åren har jag blivit mer tillåtande, mer liberal, och det enda jag fortfarande är stenhård och kategorisk mot är kött och fisk. Min ökade liberalism har framför allt sociala orsaker, men också för att jag vill vara mer tillåtande gentemot mig själv. Det finns inget självändamål i att vara en asket.

Denna strikthet har till och med förra året omfattat även skaldjur – något som fick en ovanlig ände, i och med att jag och min kära hustru började hålla kärlekskurser på ett litet vinslott i södra Frankrike (se kursinfo för Livets Goda). Göran, en av våra värdar på Chateau Garreau, påstod nämligen att ostron smakar fitta, något som självfallet framstod som helt oemotståndligt, och gränslöst frestande. Detta ledde dock till en liten inre kris hos mig. Ska jag verkligen bryta mot mina principer, och pröva något som i praktiken är animaliskt? Då drog jag mig till minnes att Linda McCartney brukade ha principen att hon inte åt något som hade ögon som kunde titta på henne. Ostron har inga ögon.

Sagt och gjort – här skulle prövas ostron. Så en solig och varm dag i oktober förra året åkte vi med vårt kursgäng till Atlantkusten, och i en liten by helt nära Cap Ferret, på en liten utomhusservering alldeles i anslutning till ostronodlingarna, provade jag ostron – och fann dem högst delikata! Lite skum konsistens, och helt klart en annorlunda smak – väldigt mycket hav.

Nu är frågan – smakade ostronen fitta? .. Vid första provsmaket kan jag inte påstå att överensstämmelsen var sådär slående – men visst fanns det vissa likheter. Dock fick jag mig en verkligt intressant insikt bara någon timme senare, då vi gick ner till havet för att bada. Jag tog mig nämligen då en liten provsmak på min kära hustru, EFTER att hon hade badat i havet, var lite salt, blöt och nerkyld – och tänka sig – hon smakade ostron! Fantastiskt.

Med andra ord – ostron kanske inte smakar fitta – men en fitta kan definitivt smaka som ostron, under rätt omständigheter. Lagom kallt havsvatten kan alltså göra susen.

Sensmoral – pröva allt som kan ge dig mer njutning och nya sensationer! Det gör livet rikare, roligare och härligare!

”These are my principles. If you don’t like them, I have others!”
– Groucho Marx