Magdalena Andersson blev partiledare för Socialdemokraterna den 4 november 2021, och då även statsminister, eftersom hon efterträdde Stefan Löfven. Hon har alltså aldrig blivit demokratiskt vald som statsminister, och det återstår att se om hon någonsin kommer att bli det. Hon förlorade sitt första val som partiledare, och jag har svårt att tro att hon kommer att lyckas med det kommande val.
Magdalena Andersson verkade förvisso till en början hyfsad som partiledare och statsminister, utstrålade en säkerhet, auktoritet och trygghet i rollen, vilket tilltalade även mig – jag gillar starka, mogna kvinnor som vet var skåpet ska stå. Men det försvann snart.
På våren 2022 blev Morgan Johansson utsatt för hård kritik, och därtill hotades han av ett välmotiverat misstroendevotum. Istället för att vara strategiskt smart, spela följsam och stuva undan Morgan Johansson ur rampljuset en tid, och sen plocka fram honom efter valet, valde istället Magdalena Andersson att spela drama queen, riva upp himmel och jord, yla om regeringskris, och ta Morgan i försvar – som en bortskämd unge som alltid måste få sin vilja fram. Det var illa nog. Redan då började somliga tala om henne som arg.
Man hade ju kunnat låta detta passera som ett olycksfall i arbetet, orsakat av bristande erfarenhet i rollen som både partiledare och statsminister, men tyvärr har det tvärtom eskalerat. Socialdemokraterna verkar bli allt mer desperata, och Magdalena Anderssons övertramp blir allt fler – och värre.
Socialdemokraterna förlorade valet 2022, och det blev dags för en ny sorts borgerlig koalition, eftersom Centern glidit över till vänstersidan, nu med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i regeringsställning, med stöd av Sverigedemokraterna. Det var en smula motsägelsefullt att Magdalena Andersson hade kritiska synpunkter på hur lång tid det tog för Kristersson att bilda en regering. Förra valet tog det över fyra månader (129 dagar) att bilda en socialdemokratisk koalitionsregering. Kasta sten i glashus, någon? Dubbelmoral? Eller bara bitter eftersmak?
Så för att hitta nya politiska strategier, åkte Magdalena Andersson till Washington D.C. i maj förra året för att träffa experter som kunde lära henne hur man kan vinna mark i en oppositionsställning, och kom hem med nya lärospån – som att vara ännu mer drama queen än hon varit tidigare, och därtill bli direkt aggressiv och otrevlig. Från folkilsk gnällkärring till fullt utvecklad mobbare inom några dagar.
Officiellt har hon sökt hjälp av dessa amerikanska strateger för att lära sig att hantera ”regeringspartiernas lögner”. Att hon själv ofta ljuger räknas inte – hon är ju ledare för Socialdemokraterna, det enda legitima regeringspartiet (enligt socialdemokrater), helt i enlighet med principen ”It’s O.K. when we do it”. Efter denna studieresa har därför Magdalena blivit ”Arga Magda” med folket, något som ironiskt nog har gjort Socialdemokraterna väldigt arga.
Arga Magda gick snabbt från att vara en drama queen och impulsiv och ogenomtänkt gnällkärring till att bli en extremt osympatisk bitch, som i direktsändning under en partiledardebatt kunde skälla ut en annan partiledare med det aggressiva ”Har du inget bättre att säga, så tycker jag du ska vara tyst”. Därtill teater i plenisalen, med hulkande och falsk låtsasgråt i rösten då hon försvarade sin vän och kollega Jamal El-Haj (som hon av misstag kallade Jamal Hamas).
Magdalena Andersson har visat sig vara en manipulativ gråterska, en hycklare som ivrigt nyttjar hårda härskartekniker, föraktfull attityd och giftiga förolämpningar som politiska påverkansmedel, i syfte att flytta fokus från all skit som S har skapat, och hälla skiten på regeringen. Helt obegripligt. Det är polariserande, respektlöst och fruktansvärt otrevligt, och hon försämrar hela det politiska samtalet drastiskt med sitt fullkomligt oacceptabla beteende. Hon var till slut ändå tvungen att slänga Jamal El-Haj under bussen, vilket i sin tur ledde till att han valde att bli en politisk vilde.
Hennes politiska gärning har därtill präglats av fullkomligt hjärndöda uppmaningar av typen ”sluta partyknarka” – så ofattbart idiotiskt att jag tar mig för pannan med båda händerna. Det är så skamligt, så förödmjukande dumt att jag undrar hur hon tänkte. Förmodligen inte alls. Legalisera skiten istället, så förlorar de kriminella nätverken sina inkomstkälllor. Eller ta åtminstone ansvar för den politik ni driver. Men sånt fattar inte Arga Magda, för hon är en okunnig dogmatiker med tomma slagord och förolämpningar som enda påverkansmetoder.
Allra mest obegripligt är att det svenska folket fortfarande reagerar med att se henne som den partiledaren som har störst förtroende (har förhoppningsvis ändrats nu). Vi talar om en ledare som skyddar personer som Annika Strandhäll och Morgan Johansson, och redan bara det visar tydligt hennes inkompetens. Helt otroligt. Jag hoppas verkligen att det beror på partilojalitet, snarare än att folk faktiskt litar på henne på riktigt.
Sen radar skandalerna upp sig, tätare och tätare. Som till exempel misstänkliggörandet av den framgångsrike högerdebattören Henrik Jönsson, som hon beskyllde för att vara finansierad av mörka krafter, till att insinuera att han är en ryssvänlig Putin-lakej, som uppmuntrar högerextremister till hat och hot – vilket är extremt motsägelsefullt, och rentutsagt lögnaktigt, med tanke på hur artigt och väluppfostrat Jönsson beter sig i sin YouTube-kanal, och det går inte ett avsnitt utan att han uppmanar till just artighet, och att man avhåller sig från hat och hot i hans kanaler. Jag trodde redan innan detta att hon inte kunde sjunka mer i min aktning, men det här var verkligen ett bottennapp av värsta sort. Och det blev värre.
I Magdalena Anderssons artikel i den tyska tidningen Vorwärts radar lögnerna upp sig som ett pärlband. Hon gör i praktiken precis det som hennes företrädare Löfven har lovat att brännmärka – hon pratar skit om Sverige, och påstår att demokratin är i fara – och det för att just hennes parti inte sitter i den koalition som nu är i regeringsställning. Och när hon blir ifrågasatt, så fortsätter hon att ljuga och skylla ifrån sig – ”felöversättning”. Jisses.
Nu har det gått så långt att även vänsterskribenter skriver rejält kritiskt mot Magdalena Andersson, och då är det illa. Vi pratar om en praktkatastrof, fritt fall, en olycka på väg att hända. Frågan är nu – vad kommer härnäst? Vem blir nästa måltavla för hennes etterkaskader? Hur länge ska hon få hålla på innan partiet tröttnar och sparkar ut henne? Är det bara Magdalena Andersson som rasar som ett korthus, eller är det hela det socialdemokratiska partiet som håller på att rasa samman?
Allt detta kommer vi att få veta – i nästa avsnitt av realitysåpan Socialdemokraterna.
TantraBlog 
Senaste kommentarer