Min första gästbloggare – Johan Nordansjö!

Köpa sex för pengar? Köpa pengar för sex?

Om man skriver alltför kontroversiellt kan man t.o.m. bli refuserad av Newsmill. Det fick Johan Nordansjö erfara häromdagen, när han skrivit en artikel med en uppenbarligen alltför provokativ rubrik – samt förstås ett innehåll som var så långt ifrån PK man kan bli, nästan, nuförtiden.

Nu tyckte jag att det det var en rätt kul artikel, en rätt käck och glad liten krumelur om sexköp – något som förvisso är olagligt i Sverige, men inte i alla Europeiska länder, och något jag själv anser måste legaliseras. Så jag bjuder härmed ut min bloggplats till herr Nordansjö:

Köp sex. Sexbehovet ska bejakas.

Sexköpslagen ska självfallet brytas. En lag som hindrar att en del människor får sitt naturliga behov tillfredsställt ska givetvis nonchaleras. Vid rädsla att bli upptäckt; köp istället kramar, pussar och smek.

Det kan finnas hinder på vägen till ett harmoniskt liv, ett liv som vi är nöjda med. De flesta går att forcera eller smita förbi med list eller styrka. Men de finns hinder som hur vi än försöker förblir ett. Vi förbereder oss mentalt, tränar upp våra kroppar, studerar, men det är som förgjort. Med tiden reser sig hindren allt högre i det mentala. Ljusstrålar från den andra sidan tränger sig igenom och förmedlar retfullt hur härligt, roligt och intressant det är där.

En del människor har ett sådant oöverstigligt hinder framför ett sexuellt umgänge. När de tycker att de har envist försökt under lång tid med allt som är personligt möjligt för dem att göra och ändå kvarstår hindret, finner jag ingen anledning att de inte ska bryta mot sexköpslagen.

Att ha sex är ett av våra mänskliga behov. Vi mår bra av att ha en sexuell relation med någon. Vid harmonisk sexuell aktivitet frisätter belöningshormoner som oxytocin, vilket sänker blodtrycket och gör oss till snällare, nöjdare och tacksammare människor.

Jag har själv erfarenhet av att inte få sex under en lång period av mitt liv. Under den tiden var jag frustrerad. Kände att det fattades något. Alla har inte fått gåvan, den som gör att man vet hur man ska ta kontakt med andra. Är man dessutom blyg, blir sexet oftast bara en dröm.

Även om risken att bli upptäckt är liten vid försiktighet vid sexköp i Sverige, kan jag förstå om det känns nervöst och obehagligt. Ett alternativ är att resa till de länder där det är lagligt som exempel Tyskland, Danmark, Belgien, Holland.
Om det inte finns möjlighet att åka, försök då med att köpa kramar, pussar och smek. Detta kan vara nog så skönt och mysigt. Inte nog med det, även här får man oxytocin. Kramar, pussar och smek är inget alternativ till sex, men det är bättre än ingen kroppsberöring alls.

Så länge smekningarna och pussarna stannar utanför de erogena zonerna räknas det inte som sexuell tjänst. Än så länge ska tilläggas.

Johan Nordansjö
Författare och debattör

Andra aktuella texter i ämnet:
Adam Cwejman (luf), Hanna Wagenius (cuf), Greta Garbo, projO, Liberati

Jag har förstås själv skrivit en hel del i ämnet, och du kan hitta några av mina artiklar här:
Horornas seger över kommunens moralister
Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen
Dags att skrota sexköpslagen
Att må dåligt av prostitution
Svenska flicka av Liw Enqvist – en sann berättelse
Telefonsex som litteratur
Den moraliska effekten av tantramassage
Porr, horor och feminister – ett rundningsmärke i prostitutionsdebatten
Horor, sjuksköterskor, poliser, mattvävare och skomakare

För ett år sedan…?

Joshen, med bloggen Enligt Min Humla, fick idén från Mumari, att berätta lite om vad som hamnade på bloggen för ett år sedan, den 28 januari 2008. Och det var rätt kul, för just den dagen skrev Joshen sitt populäraste, och kanske allra roligaste och skarpaste inlägg någonsin – Manifest mot dansbandsmusik. Det var ett blogginlägg som jag t.o.m. gjorde ett eget blogginlägg om, bara för att rekommendera folk att läsa det, så roligt var det. Så det gör jag gärna igen. Läs det! 🙂

Men det var rätt kul hos mig också, här på TantraBlog. Förutom att det var min namnsdag då också (hint, hint), så skrev jag ett rätt kul inlägg som fick heta ”Farliga rumpor…?”, och som handlade om den amerikanska myndigheten FCC (Federal Communications Commission), som fick moralpanik gällande ett TV-inslag på vilket man på bästa sändningstid fick se en skådespelerskas nakna rumpa. FCC föreslog för mediaföretaget ABC ett bötesbelopp på 1.430.000 USD, eftersom de har utsatt TV-tittande barn för fara. Intelligent. Läs mer i det aktuella blogginlägget.

Och jag kan bara konstatera att jag alltjämt fortsätter i samma fåra, med samma oförtröttliga ambition att lysa upp det sexuella mörkret med lite humor, kunskap, insikt och nyfikenhet. Det gamla blogginlägget från samma datum förra året är alltså rätt så representativt för vad jag alltjämt skriver om.

Andra bloggare som tagit utmaningen:
Mumari, Joshen, Mymlan, Tyskungen, LoveOrHate, Sandra, WannabeBullmamma, Junitjej

Makthavarnas lögnaktiga dubbelmoral

En av Christian Gergils hundar. Foto: Carl Johan Rehbinder

Att politiker ljuger är ingen nyhet, och att kvällstidningar ljuger och skarvar för att sälja lösnummer är inte heller något nytt. Att en organisation för en yrkeskår ljuger är mer uppseendeväckande, och att en myndighet, som dessutom avslöjar lögnerna som just lögner, ändå hänger med i propagerandet för införandet av en ny lag, vars motiv ligger just i dessa framfabulerade lögner, är mer än uppseendeväckande – det är en skandal.

Uppenbarligen är det dags för nya manövrer i syfte att distrahera folk från riktiga problem. Att en ofrånkomlig effekt av denna distraktion är att vår tillit till rättssamhället sjunker ytterligare anses uppenbarligen ovidkommande. Folk börjar tröttna på den kraftigt överdrivna pedofilhysterin – masspsykosen håller på att klinga av. Så nu behövs nya syndabockar.

I en lång rad artiklar i Expressen beskrivs en verksamhet som de allra flesta torde anse vara motbjudande och äcklig – sex med djur. I Expressen beskrivs ett nätverk för zoofiler, med tydliga beskrivningar av olika medlemmars beteenden med djur. Ah! Zoofiler! De är så vidriga, så dem kan vi mobba – på så sätt slipper vi ta itu med våra egna mörka sidor! Om vi bara förbjuder sex med djur, så blir allting bra, och hela världen blir mycket vackrare.

Expressen skildrar det hela dramatiskt och sensationslystet – ”Här erbjuds Expressens reporter att ha sex med en hund”, ”De leder djursex-nätverk”, och ”Nätverkets huvudman: Jag månar om djuren”, för att fortsätta med en artikel om lagstiftning – ”14 lagar mot djursex har stoppats de senaste åren”. Och det bara fortsätter, med fler och fler artiklar, den ena mer slaskig och snaskig än den andra.

Jag har skrivit om det här förr – i ett blogginlägg från januari i år; Idioti och dubbelmoral – om tidelag, samt en kommentar till jordbruksministerns inlägg i debatten i somras – Dagens hjälte – jordbruksministern! – och jag tycker verkligen att det är helt otroligt att politiker och media lägger så mycket energi på denna kvasifråga.

Till Expressens försvar vill jag hänvisa till den debattartikel som publicerats i samma vända – ”Djursexförbud är rent hyckleri”, av Don Kulick, professor i antropologi. Han ställer den självklara motfrågan – ”Kan någon vara snäll och förklara på vilket sätt ett djur kan tänkas lida mer av sex än av slakt?” Dock får nämnde professor tyvärr vara rätt så ensam om denna ståndpunkt i media, vilket sätter hans intelligenta resonemang i klar minoritet. Men han är ju bara en sån där konstig professor, så det är väl klart att han måste ha en avvikande och konstig åsikt. Eller?

Hela detta mediespektakel bygger till att börja med på lögn och förbannad dikt. Det finns inte en siffra rätt i den statistik som åberopas. Dessutom jämför man djuren med barn – ”det är fel att ha sex med djur, för de kan inte ge sitt medgivande”. Jaha. Men när gav djuren sitt medgivande till att bli behandlade som produkter – slagna, kasterade, sönderavlade, slaktade, uppätna, utnyttjade? Och, allvarligt talat, är inte jämförelsen med barn rätt bisarr – var slaktas miljontals barn och hamnar på tallriken? Detta handlar om en extrem form av dubbelmoral.

Informationschefen på Sveriges Veterinärförbund , Johan Beck-Friis, har vid upprepade tillfällen påstått att mellan 300 och 400 husdjur skadas av sexuella övergrepp varje år. Han anser att ”det var en skrämmande hög siffra, att så många djur utsattes för sex av människor”. Det har dock visat sig att denna siffra var totalt framfabulerad av samme Beck-Friis. Det finns alltså inga bevis för att denna siffra stämmer, och den saknar alltså vetenskapligt värde. När Johan Beck-Friis har pressats angående denna siffra har han också erkänt att det är grova gissningar, och att de ”kan vara helt fel, eller kanske ungefär rätt”.

Johan Beck-Friis gissar dock vidare, och tror (tvärsemot all expertis på området sexualitet) att den ”stora ökningen av djursex” (som alltså också är ett fantasifoster) beror på förbudet mot barnporr. Pedofilerna skulle alltså ha konverterat till zoofiler.
Virrigt? Det blir värre. Tidningar över hela landet suger upp Johan Beck-Friis okunniga gissningar, och lanserar dem okontrollerat som fakta. Och dessa ”fakta” valsar vidare, till andra länder som U.S.A. och Storbritannien, eller t.ex. Norge, där man antar att ”om djursex ökar i Sverige, så finns det ingen anledning att tro att det inte också ökar i Norge”.

Siffrorna har fått ett eget liv.
I Sveriges Riksdag har centerpolitikern Kerstin Lundgren orerat om att 200-300 sällskapsdjur per år får så svåra skador av sexuella övergrepp att de har behövt avlivas. Hon har förstås inga fakta bakom dessa påståenden, men det behövs väl inte?
Så nu dör djuren också, av våldtäkter utförda av människor.
Fria fantasier alltihop, förstås, mitt i lagstiftande församling.
Miljöpartiets Ulf Holm har också refererat till Johan Beck-Friis vilda gissningar, i tron att de är fakta, och så är stenen i rullning.

Rabaldret ledde till att Djurskyddsmyndigheten inledde en undersökning. 1.600 enkäter sändes ut, i hopp om att avslöja sanningen om djurväldtäkterna. Resultatet presenterades i slutet av april 2007. Man hade kommit fram till 209 fall. Men inte per år. Undersökningen hade nämligen gått tillbaka till 1970-talet, i syfte att få en så bred bild av denna frågeställning som möjligt. 209 fall på över 30 år – ca 6 per år i genomsnitt. Inte riktigt som Johan Beck-Friis gissade, alltså.

Vidare har Djurskyddsmyndigheten kommit fram till att minst hälften av dessa rapporterade fall handlar om ren misshandel och djurplågeri, i form av hästar som har blivit skurna med skarpa tillhyggen mot könsorganen. Just för att angreppen skett mot könet, så räknas även detta som sexuella övergrepp. Men det handlar alltså INTE om att någon har har haft regelrätt sex med hästarna i fråga, utan om rent djurplågeri, som i sig redan är förbjudet. Det behövs alltså ingen extra lag. Det finns redan ett förbud mot djurplågeri.

Djurskyddsmyndigheten kom fram till att det på över 30 år har uppdagats ca 10 fall av sexuellt utnyttjande av djur som inte täcks av nuvarande lagstiftning. 10 fall på 30 år. Ett var tredje år. Inga 300-400 per år, alltså. Trots detta anser även Djurskyddsmyndigheten att det behövs en ny lag. Varför? För att man anser att djur alltid lider av sexuell aktivitet med människor. Framför allt psykiskt. Detta har Djurskyddsmyndigheten förstås inga bevis för alls, men man antar att det måste vara så. Ett av dessa 10 fall rör en häst som har blivit klappad på rumpan. Det räknades som sexuellt ofredande av djur.

Djurskyddsmyndigheten har dock fullständigt utelämnat en annan företeelse, som i allra högsta grad måste anses som sexuellt utnyttjande för människors höga njutnings skull, och det är sexuell stimulans av handjur, i avelssyfte. Man runkar alltså av djuren för att inseminera kor, hästar, grisar m.m. för att få fram fler slaktdjur. Varje dag tvingas tusentals kor att bli havande med kalvar, som de inte får behålla efter födseln. Men dessa djur lider uppenbarligen inte psykiskt, enligt Djurskyddsmyndigheten. Det är bara när en människa njuter sexuellt av övergreppet som djuret lider psykiskt. Hur djuret för det första ska kunna se skillnaden är för mig en gåta, för att inte tala om varför djuret skulle lida av en viss behandling, just bara när en människa njuter sexuellt av det. Som tur var lades Djurskyddsmyndigheten ner den 1 juli 2007, eftersom den inte fyllde någon vettig funktion.

Varför inseminerar man hästar sedan lång tid tillbaka? Jo, det är nämligen så att om hästarna får kopulera fritt, kan de ston som inte vill bli påsatta säga nej. De sparkar helt enkelt till hingsten. Det händer att ston sparkar ihjäl alltför påstridiga hingstar – något som borde tillfredsställa en och annan feminist. Men så kan vi ju inte ha det, så vi tvingar hästarna att bli gravida, genom att inseminera dem. Om inte det är sexuellt ofredande, så vet inte jag vad sexuellt ofredande är…

Och så har vi ju de där ca 4.000 griskultingarna som kastreras varje dag, utan bedövning. Djur som vi sedan äter, inte för att vi måste det för vår överlevnad, utan bara för vår höga njutnings skull.

Det är alltså O.K. att utsätta djur för sexuellt ofredande, och t.o.m. mörda dem, så länge den njutning vi kan utvinna ur detta är kulinarisk – men det är alltså inte O.K. att njuta av djuren sexuellt – inte ens om djuren inte tar någon skada. Var finns logiken i detta? Varför räknas inte insemination och kastration in bland sexuella övergrepp mot djur? Åh, just det ja – det glömde jag. Det handlar då plötsligt om lönsamhet.

Veterinärförbundet ljuger. Djurskyddsmyndigheten ljuger. Media ljuger. Politkerna ljuger. Varför, kan man undra. Att baron Johan Beck-Friis och centerpolitikern Kerstin Lundgren är imbecilla idioter är en slutsas som är lätt att komma fram till – men varför får dessa idioter härja fritt? Varför sätter ingen stopp för denna galna och lögnaktiga propaganda? T.o.m. jordbruksministern har vänt – han vill förstås inte framstå som en djursexförsvarare. Politisk populism och lögn får segra, och sanningen hamnar i skamvrån. Igen.

Man kan undra om de politiker i Riksdagen som skriker högst om detta, bara är ointelligenta vindflöjlar, eller om de har någon dold agenda bakom sitt engagemang. Kanske det är så enkelt att man med jämna mellanrum behöver den här typen av idiotfrågor just för att avleda uppmärksamheten från de verkliga frågorna vi egentligen borde engagera oss i. Hur mycket ska vi låta oss kontrolleras av staten (FRA, IPRED1)? Hur värderar vi slaktindustrins väldokumenterade övergrepp mot miljontals djur, med dess tillika väldokumenterade destruktiva påverkan av naturen? Varför ställer vi inte dessa frågor istället?

Det kostar för mycket. Så enkelt är svaret. Om majoriteten av svenska folket skulle ta till sig dessa fakta, så skulle vi kollektivt behöva ändra på väldigt mycket i våra liv, och det är för jobbigt. Bättre då att utse en liten marginaliserad grupp som syndabockar, som vi alla kan komma överens om att hata, och dessutom förbjuda. Då behöver vi inte ta något ansvar. Om vi bara skriker tillräckligt indignerat, skriver några arga och felstavade rader på ett Expressen-forum, och kanske t.o.m. går med i en FaceBook-grupp mot djursex, så kan vi slå oss för bröstet i självgod förvissning om att vi har gjort en god gärning – och sen tar vi en Big Mac på närmaste McDonalds. Med pommes frites och en stor milkshake.

Till dig som skriker om förbud mot tidelag, vill jag bara ställa frågan – ”Är du vegan, och är din garderob helt fri från läder- och pälsverk?” Om inte – knip käft. Om du inte ens är vegetarian, så har du fan inte rätt att ha en åsikt i frågan. Det blir liksom bara patetiskt.

OBS! Jag propagerar INTE för djursex! Och jag är inte heller särskilt intresserad av att försvara människor som har sex med djur. Jag är dock starkt kritisk mot det snedvridna perspektiv som många verkar ha, som kan acceptera ett grovt utnyttjande av djur i alla möjliga sammanhang – men inte just sexuella sådana. Att vända upp och ner på himmel och jord över ett så extremt marginaliserat beteende är helt enkelt komplett proportionslöst, och tyder till att börja med på extrem moralpanik, men ännu mer på krampaktig projektion. Att begränsa den industriella köttproduktionen torde vara ett enormt mycket mer relevant projekt, om man faktiskt på riktigt vill göra något för djurens rätt, något för naturen och miljön, och även vår egen hälsa.

Dubbelmoralen är så övertydlig, så bisarrt extrem, och lögnerna så uppenbara, att jag inte begriper hur allt det här kan passera så lätt, utan kritik. Att över huvud taget lyfta fram djursex som en så viktig fråga tyder på en total brist på sinne för proportioner. Det är så övertydligt och uppenbart att denna fråga inte har ett smack med djurens eventuella lidande att göra. I bästa fall rör det sig om människors moraliserande över andra människors beteende, men tyvärr är nog orsakerna betydligt smutsigare. Det handlar om en manipulation av opinionen, ett vilseledande, en skenmanöver för att ta bort uppmärksamheten från riktiga problem. Makten framför allt.

Hur lurad är du, egentligen? Hur lättledd och manipulerad av politker och massmedia är du? Hur långt är ditt koppel? Vem äger dig? Vem styr dig? Vilka av de åsikter du har är egentligen dina? Hur mycket makt har du över ditt eget liv, och hur mycket makt har du lagt i händerna på andra? Fråga dig detta, gärna ofta.

För dig som är särskilt hårdhudad, kan du här se bilder som visar hur man kastrerar en häst.

Andra som bloggar om djursexfrågan:
ProjO har skrivit ett oerhört utförligt blogginlägg – Läs!
Blogge har skrivit roligt, och som vanligt provokativt.
Slave of Karma skrev om detta på engelska redan för ett år sedan.

Den moraliska effekten av tantramassage

Dubbelmoralen triumferar, om vi ska tro Margareta Flygt. I en artikel i Sydsvenskan ifrågasätter artikelförfattaren det dubbla i att det å ena sidan ses som omoraliskt och hemskt att anlita prostituerade, å andra sidan är det helt O.K. att anlita tantramassören för en sinnlig massage av hela kroppen, inkluderande könet, kanske t.o.m. med en avslutande orgasm.

Nu gör Margareta det väldigt lätt för sig i sin artikel, eftersom de yttre omständigheterna har stor betydelse för sammanhanget. Att New Yorks guvernör Eliot Spitzer fick sparken var förstås inte bara för att han anlitat lyxprostituerade. Det hela komplicerades nämligen av att guvernör Spitzer var en hård förespråkare för moral, och en stark motståndare till prostitution. Officiellt. Det som alltså har varit mest upprörande är hans extremt dubbelmoraliska hållning. Så även om man skulle vara för legaliserad prostitution kan man knappast anse att det är ett dugg upprörande att han får sparken.

Att det skulle vara politiskt korrekt och allmänt accepterat med tantramassage är förstås också en sanning med modifikation. Den artikelförfattare i tidskriften Elle som beskriver sitt besök hos en tantramassör, har för det första inte fått denna behandling i Sverige, utan i Tyskland. Här skulle den med stor sannolikhet betraktas som olaglig. Det vill säga, det skulle vara olagligt att betala för en sådan tjänst. Vår prostitutions- och kopplerilagstiftning sätter käppar i hjulet för all behandling som på ett eller annat sätt kan vara sexuellt tillfredsställande.

Vid första anblicken kan Margareta Flygts artikel verka radikal och skärskådande, men det är den inte. I själva verket är Margareta Flygt en fegis, som inte vågar föra resonemanget hela vägen. Hon stannar i ett halvt fördömande av dubbelmoral, och vågar inte ta ställning alls i frågan om det borde vara O.K. att köpa sexuella tjänster eller ej, samt att de sexuella tjänsterna faktiskt kan se väldigt olika ut.

Vad som är riktigt intressant i den här frågeställningen är om den faktiskt kan belysa det faktum att vår nutida sexualmoral, med vidhängande lagstiftning, är komplett orealistisk och rejält hycklande. Vi tillåter människor att utföra en mängd olika tjänster mot betalning, varav flera handlar om fysisk njutning – allt från restaurangjobb till fotmassage. Men sexuella tjänster är inte godkända, för sex ska vara gratis – så säger vår moral. Men vad sägs då om alla de tjänster som ligger i gråzonen? Jag menar, jag kan ju råka bli kåt av en vanlig sinnlig massage – har jag då plötsligt brutit mot prostitutionslagstiftningen då, om jag blir kåt? Och varför är det tillåtet att massera hela kroppen utom just könet? Är det förresten tillåtet att ge könsmassage mot betalning, om syftet inte är att ge sexuell klimax i form av en orgasm? Och varför är det i sådana fall just orgasmen som gör det hela farligt? Var går gränserna egentligen? Och varför behövs dessa gränser över huvud taget? Varför betraktas just sex som så oerhört farligt? Varför uppstår det plötsligt en maktsituation, som betraktas som så farlig att den är i lag förbjuden, så fort sexualiteten berörs?

Det är verkligen dags att ta dessa frågor på allvar, och att vi kan ha en förutsättningslös och fördomsfri diskussion i ämnet. Det finns många frågor som aldrig kommer upp på bordet, eftersom de omgärdas av skam och juridik i ohelig allians. Vad är det egentligen som gäller i olika sammanhang? Vilka regler gäller för en personlig assistent, t.ex., eller en massageterapeut? Om jag jobbar inom vården, och kan hjälpa en patient att få sexuell tillfredsställelse, på ett eller annat sätt, och det sker med bådas samtycke, är det fel? Borde det finnas särskilda sexterapeuter på sjukhus och andra vårdinrättningar? Om jag masserar en person, och massagen frigör massor med sexuell energi, och klienten ifråga gärna tar en orgasm, med min hjälp – ska det vara förbjudet? Varför det?

Kuken och fittan är kroppsdelar som alla andra, och naturligtvis kan det ha mycket positiva hälsoeffekter att ge könen en omsorgsfull och positiv fysisk behandling, precis som det kan ha positiva hälsoeffekter att ge massage på fötter, ryggar eller huvuden. Och kom nu inte och säg ”det är faktiskt skillnad på en kuk och en fot”! Ja, visst är det skillnad – på samma sätt som det är skillnad på en hand och ett öra, eller mellan en fot och en nacke. De fyller olika funktioner i kroppen. Men kroppen är också en helhet, och jag vågar påstå att det kan ha negativa effekter om vi ständigt, konsekvent undviker vissa kroppsdelar, av en eller annan anledning.

På våra kärlekskurser, för såväl par som singlar, lär jag och min hustru Jennie ut hur man ger tantrisk massage, och det brukar vara oerhört populärt. De positiva effekterna av könsmassage är så påtagliga, att det verkligen vore en välgärning att kunna erbjuda en sådan tjänst även mot betalning, av rena hälsoskäl. Men det låter sig alltså inte göras för tillfället.

Det här är viktiga frågor som måste diskuteras, och vissa svar måste vi också producera, eftersom den lagstiftning som råder just nu beträffande sexuella tjänster är väldigt illa anpassad till verkligheten, och den bygger på moraliska ställningstaganden som rimmar mer och mer illa med den världsbild som de flesta av oss har.
Vi måste tillåta oss att släppa taget om filosofiska snuttefiltar, som den auktoritärfeministiska maktordningsanalysen, pengatabut inom sexrelaterade tjänster, samt förstås den neurotiska och kroppsfientliga sexualskräcken.
Man måste även klara av att undvika egocentrisk empati – ”det jag tycker är läskigt måste vara lika läskigt för alla andra också” – fenomenet att projicera sina egna rädslor på andra. Annars kan det inte bli en konstruktiv debatt.

Denna man verkar vara i stort behov av kukmassage…

Andra bloggare som skrivit om samma ämne:
Isabella Lund, Jag vecklar ut vingarna, Miss Evil, Kamferdroppar

Idioti och dubbelmoral – om tidelag

Ibland undrar jag om jag ska skratta eller gråta. I Expressens Sidan 4 Debatt orerar frilansjournalisten Beata Wielgosz vilt om djursex – Förbjud våldtäkt på våra hönor – och sen utgjuter hon sin förtvivlan över alla dessa hemska människor som vill ha sex med djur, som t.ex. höns (redan rubriken ser ut som en skrattretande satir). Som om det vore tillåtet att knulla höns. Det är det inte. Det räknas nämligen som djurplågeri, och då är det förbjudet.

Det finns en djurskyddslag, och den omfattar självklart även de sexuella övergrepp som faktiskt skadar djuren rent fysiskt. Visserligen får vi låta höns gå i lador och hacka ihjäl varandra, vi hänger dem i fötterna och knipsar huvudena av dem på löpande band, och sedan äter vi upp dem. Men det är O.K. så länge vi inte har sex med dem. Det är något i denna ekvation som ringer jävligt illa.

Det finns en sjuk dubbelmoral inbyggd i denna frågeställning. Om de som vill förbjuda djursex är vegetarianer kan jag eventuellt respektera deras ståndpunkt, även om jag kanske inte hålle rmed helt och hållet, men en person som äter kött, och samtidigt vill förbjuda djursex och djurporr, har inte tänkt genom frågan särskilt noga. Det är något oerhört bisarrt med en person som tycker att det är O.K. att på det mest obarmhärtiga och okänsliga sätt transportera djur till ett slakteri, slakta dem, stycka dem och äta upp dem – men det är alltså inte O.K. att ha sex med dem.

En ko lider inte av att bli knullad av en människa. Har ni sett storleken på en tjurkuk? Den får en människas fjuttpenis att framstå som en liten sparris. Och så jävla mycket mer än så känns det nog inte för kon heller. Kor har inte mänskliga moralbegrepp. Kor har inte lärt sig att de borde känna skam, ångest och förnedring av att bli sexuellt penetrerade. Inte åsnor, får eller hästar heller. Alltså är det ingen som tar skada.

På 1600-talet och 1700-talet avrättades i Sverige ungefär 600 personer sammanlag för detta ogudaktiga brott, och det var först 1944 som tidelag blev avkriminaliserat, samtidigt som homosexualitet blev det. Att såväl homosex som tidelag har varit förbjudet är förstås helt och hållet på grund av kristen moralism, totalt artvidriga idéer om vad som är ”naturlig” sexualitet – d.v.s. enbart sex inom äktenskapet – utan njutning – för att alstra barn. Allt annat är sodomi. Synd, alltså, och ett brott mot naturen – ett brott mot Gud.

Den här typen av skrock och vidskepelser skulle man förstås kunna hoppas att folk hade kommit över i vårt sekulariserade tidevarv, men ränderna verkar inte gå ur alltför fort. Vi bär fortfarande på kristen skam och skuld, kristna moralnormer, och kristet kroppshat och sexualfientlighet. Och värst av alla synder är de sexuella ”avvikelserna”.

Men i naturen finns inga avvikelser. Allt som är fysiskt möjligt är också naturligt. Djur ägnar sig åt alla tänkbara sexuella varianter, och det gör även vi. För vi är djur – både män och kvinnor, faktiskt. Och på samma sätt som en hund kan få för sig att knulla ditt ben, eller känner när en kvinna luktar mens, eller en delfin som våldtar en simmande människa (har hänt!) så har människor alltid haft sex med djur av andra arter. Och det är faktiskt helt naturligt. Det finns nämligen inga avvikelser i naturen. Det är vi människor som hittar på att något är en avvikelse.

Man kan tycka att djursex är äckligt. Och det kan jag gladeligen hålla med om. Riktigt motbjudande. Men jag tycker att leverstuvning är urvidrigt också, liksom blodiga skräckfilmer, bajspornografi och doften av kattpiss. Dansbandsmusik är också något jag mår direkt illa av, liksom kristna missionärer och nazister. Men det handlar ju hela tiden om tycke och smak, och man kan inte bygga en lagstiftning på personliga preferenser. Även om jag är vegetarian så inser jag att det inte skulle göra djuren gladare om man förbjöd köttätande. Folk skulle fortsätta äta kött ändå. Fast mer oreglerat, på svartklubbar och i garaget, i smyg. Den här frågan handlar alltså INTE om vad du eller jag tycker tilltalar vår smak. Det handlar om att förbjuda något i lag av rent moralistiska skäl, eller av smakskäl, något som i praktiken inte har några brottsoffer. Och det är inte O.K.

Det räcker med den djurskyddslagstiftning vi har. Vi behöver inte gå baklänges i tiden och införa skampålar och lagar mot kristen synd igen. Om man kan bevisa att ett djur farit illa av ett övergrepp – oavsett om de har sexuella ingredienser eller ej – så går det att beivra med den lagstiftning som finns. Om det inte går att bevisa att ett djur farit illa, så finns det heller inget brott att beivra. Och så bör det förbli.