Posted tagged ‘Tyskland’

Tysk mentalitet – kvadratisk, praktisk & god.

21/05, 2010

Tysk mentalitet - perfektion och effektivitet

Ibland är det väldigt roligt att generalisera lite, dra alla över en kam och kategorisera. Sätta etiketter, sortera och definiera. Inte helt rättvist, alltid, men underhållande. Och så tycker jag mig kunna dra rätt skarpa slutsatser om vissa kulturella särdrag för olika grupper – som t.ex. tyskar. Naturligtvis finns det inget som gäller alla medborgare i ett land, men det finns onekligen tendenser som återkommer lite mer än genomsnittligt i vissa kulturer, och det påverkar förstås helhetsintrycket. Givetvis är detta inget man ska dra alltför långtgående slutsatser av. Men en viss insikt om kulturella särarter kan trots allt vara bra sjömärken att navigera efter, för att inte alltför ofta stöta på grund, rent socialt.

Efter några dagar i Tyskland har jag fått grundlig bekräftelse på en del av mina fördomar (som nu inte längre är fördomar, alltså), och det kan förstås vara nyttigt upplysande och samtidigt fantastiskt roligt. Den tyska mentaliteten andas effektivitet, pragmatism, fart, perfektion, renlighet och företagsamhet. Tyskland är beträffande företagarandan lite av hela världens Småland, med tanke på att detta internationellt sett inte så stora land ändå tills helt nyligen var världens största exportör av industriprodukter. Nu har Kina gått om. NU. Sensationellt, med tanke på att Kina rent befolkningsmässigt är mer än 11 gånger större än Tyskland.

Tyskland har världens mest utvecklade infrastruktur, med vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar, U-Bahn, S-Bahn, spårvagnar och gud vet allt. På många vägavsnitt är det fri fart, vilket innebär att om jag ligger och puttrar i 160 km/tim, så blir jag ständigt omkörd. Av skåpbilar. Man skulle kunna tro att det i de hastigheterna (180+) rör sig om svarta Mercedesar, silverfärgade BMW och en och annan Porsche. Och visst händer det – men det mest påtagliga är alltså att när jag tycker att jag kör hyfsat fort (typ vinka-hej-då-till-körkortet-fart hemma i Sverige), så blir jag rejält frånåkt av Ford Transit-skåp, Renault Trafic och VW-bussar. Härligt.

Tyskar verkar gilla regler, och följer gärna instruktioner, men ändå finner jag generellt en mer självständig inställning till mycket i Tyskland. De har ju rätt så påtagligt dåliga erfarenheter av hur det kan gå när man följer ledaren lite för hängivet. Överlag verkar man lita lite mer på individens förmåga att själv styra över sitt liv i Tyskland. Ingen kommer att stoppa dig i finkan om du röker en joint, säljer sex eller kör i 270 på motorvägen. Och du kan köpa vin och sprit på vilken bensinstation som helst. Men ändå verkar tyskarna klara av det ansvaret. Kära folkhemspolitiker i lilla bananmonarkin Sverige – vad har tyskarna som vi saknar? Varför verkar de klara av att hantera ett ansvar som ni tycker att svenskarna inte är redo för?

Ritter Sport

Men mitt absoluta favoritfenomen beträffande tysk mentalitet är den goda chokladen Ritter Sport. Denna choklad har en reklamslogan som kan få mig att gapskratta om och om igen. På baksidan kan man läsa följande, i tydliga blockbokstäver: QUADRATISCH. PRAKTISCH. GUT. Och jag ramlar baklänges. Bara en tysk skulle kunna komma på tanken att propagera för en chokladsort med dessa argument. Att den är fyrkantig, att den är praktisk, och förresten – den är god också.

Ritter Sport

Det allra roligaste i sammanhanget är att när jag har påpekat detta för tyskar, så fattar de först inte vad som är roligt. Lite som svenskar, när de inte fattar hur outsägligt komiskt det är att just Mellanmjölk blir den självklara storsäljaren i lagomlandet Sverige. Först när jag påpekar det absurda i tanken att en fransman, eller låt oss säga en italienare, skulle använda sådan argument för att köpa en choklad – att den är fyrkantig och praktisk. Och god. Säga vad man vill om tyskar – särskilt mycket humor har de inte, men ofrivilligt komiska kan de onekligen vara…

Och det var dagens generaliseringsövning. Tack för mig.

P.S. För övrigt är Piratenpartei hyfsat stora i Tyskland, och väldigt duktiga på marknadsföring av piratideologi. Där har vi en hel del att lära oss. Tyskarna har också stoppat Datalagringsdirektivet, något våra politiker säger att de inte kan. Vad har tyska politiker som våra saknar?

Dekorrand

LIQUIDROM – skönt badhus i Berlin

10/05, 2010

Liquidrom

Redan de gamla romarna hade förstått nyttan och glädjen i luxuösa badhus – termerna, med sina ånguppvärmda golv, bassänger i olika temperaturer, bastubad, massage m.m. Nutidens Spa-anläggningar bygger med andra ord på mångtusenåriga mänskliga traditioner. Vi människor mår helt enkelt väldigt bra av vatten, värme och vila, och det har vi alltid gjort. Och några som verkligen har fattat det här är tyskar.

Liquidrom

Jag har skrivit om tyska badhus tidigare här på TantraBlog, i inlägget ”Paradiset på tyska badhus” (för snart två år sedan), då om det makalöst häftiga SchwabenQuellen i Stuttgart, som saknar motstycke i Sverige, och förmodligen i resten av världen. Men – det är inte SchwabenQuellen denna bloggpost handlar om.

Liquidrom

För några dagar sedan var vi i Berlin, för att delta på Touch & Play Festival (som jag redan har skrivit om i ett tidigare inlägg). Jag frågade då en trevlig berlinare (Felix Ruckert) om det fanns EN sak som vi bara INTE får missa när vi nu var i stan. Då rekommenderade han badanläggningen LIQUIDROM. Så vi tänkte att det måste nog vara en bra grej. Och vi blev inte besvikna.

LIQUIDROM är en betydligt mindre anläggning än det svulstiga SchwabenQuellen, men väldigt fin, och fullt tillräcklig för en överdådig badupplevelse. Rent estetiskt är hela badet sparsmakat, i mörk sten, frostat glas och trä, i en japanskinspirerad stil (lite som en miniversion av Yasuragi på Hasseludden, fast elegantare), och det känns väldigt harmoniskt.

Utsidan är mer expressiv, och inrymmer även en event-, konsert- och konferensanläggning, kallad TEMPODROM. Som en stiliserad version av ett cirkustält sträcker sig byggnaden mot himlavalvet med sina karakteristiska spetsar. Denna byggnad skiljer sig från mängden.

Tempodrom

Det finns flera olika bastuvarianter på LIQUIDROM – saltbastu, ångbastu (ångan doftade pomerans!), torrbastu – och allt från heta bad till kalla, inomhus som utomhus (det är häftigt att sitta i en het bassäng med den kalla nattluften runt huvudet). Man kan också få flera olika sorters massage, och man kan sitta i baren och ta en drink, eller kanske ett glas vin – eller mineralvatten.

Som kronan på verket har badhuset en stor, varm saltvattenpool under ett runt valv, med stämningsfull musik som spelas under vattnet. Ja, man kan ligga och flyta runt med öronen under vattenytan, och det enda man hör är just musik, medan ögonen får sitt genom en stilla ljusshow med växlande abstrakta färgeffekter och mönster i taket. Fantastiskt. Vackert för ögonen, och ljuvligt för öronen…

Liquidrom

Tyskarna är som regel mycket pragmatiska, och har en betydligt mer avslappnad syn på kroppen och nakenhet än vi svenskar. Det är delade omklädningsrum, men gränsen är rätt lös, eftersom man ser in till varandra. Inga mellanväggar. Och i bastuavdelningen är alla nakna tillsammans. Ingen uppdelning där. I bassängerna har man baddräkt, men det är nog mer av hygieniska skäl än ”anständighet”. Eller så tänker man bara rent pragmatiskt att just denna klädkod passar en viss publik.

LIQUIDROM är alltså inte riktigt lika liberalt som det helnudistiska SchwabenQuellen i Stuttgart, där de bara har en ”textildag” i månaden (enda dagen då det är tillåtet att ha badkläder), för de allra blygaste. Men även på det striktare LIQUIDROM har man en betydligt friare syn på nakenhet än på de allra flesta bad i Sverige. Modellerna på hemsidans reklambilder (som jag också använder här) är mer påklädda än man behöver vara i verkligheten, om man säger så.

Liquidrom

Dessutom har tyskarna en liberalare syn på alkohol (du kan köpa vin och sprit i mataffären, jourbutiken – ja t.o.m. på vilken bensinstation som helst!), vilket innebär att man kan ha en bar mitt i badhuset, med vad vi svenskar skulle kalla fullständiga rättigheter. I Tyskland finns inte det begreppet – där serverar man vad man vill. Ett glas vin efter bastun? Vassego.

Liquidrom

Det känns väldigt skönt med denna odramatiska och praktiska syn på nakenhet och kroppar, inte minst eftersom jag och Jennie då kan ha en hel gemensam upplevelse, både bada och basta tillsammans, och inte behöver dela upp oss på varsin avdelning, bara för att vi vill basta.

Det är så fantastiskt onödigt, och reaktionärt, att man på svenska badhus fortfarande underhåller den här hopplöst gammalmodiga, neurotiska gymnofobin (nakenskräcken), samtidigt som man ändå kan vara mer lättklädd på ett badhus än på de flesta ställen. I Sverige skall dock de små meningslösa tygbitarna prompt sitta på plats – annars kan det ju hända… att… eh… hmmm… – ja, vad kan hända egentligen?

Liquidrom

Som avslutning på vårt sköna badhusbesök fick vi en härlig hudkur i torrbastun. En badvärd hällde vatten med eukalyptusolja på de heta stenarna, för att strax därpå kraftfullt vifta runt den heta, fuktiga, eukalyptusdoftande luften i bastun med en handduk. Hett och skönt! Sen fick vi uppleva något som jag i alla fall aldrig har prövat förr. En honungsinfusion.

Efter att ha blivit grundligt bakade, fick alla badgästerna kliva ur bastun, och så fick vi varsin kopp med flytande honung att smörja in sig med över hela kroppen. Där stod vi och geggade in oss – och Jennie och jag smorde förstås in varandras ryggar. Sen gick vi alla in i bastun igen, kladdiga och söta (ja, man måste förstås sitta på en handduk), varpå badvärden gjorde om proceduren med handduken och eukalyptusångan. Sen var det dags att duscha av sig. Och se – efter denna honungsinfusion kändes huden len och fin som en bebisrumpa. Hade vi kommit någon timme tidigare till badhuset hade vi kunnat få en saltinfusion också. Men det får bli nästa gång.

Liquidrom

Denna gång var vi bara där i två timmar, men nästa gång ska vi nog ta den lite dyrare fyratimmarsvarianten. Då hinner vi softa mer, ligga i vilstolar, meditera, slappa, basta, plumsa och bara må bra. Och kanske ta ett glas vin. Skönt ställe. Om du ska till Berlin – missa inte LIQUIDROM!

Liquidrom

Nu hoppas jag bara att någon framsynt badentusiast skapar en badanläggning av liknande kaliber i Sverige också – varför inte i Stockholm? Just det här med nakenheten, det skambefriade i att umgås avslappnat och behagligt i det mest naturliga tillståndet, män och kvinnor om vartannat, det är något jag saknar här i Sverige.

Det skulle också vara enormt trevligt med badhus som inte känns som kommunala industrianläggningar – stora, ekande, asketiska, fyrkantiga hallar. Visst – de är lättskötta, praktiska och hygieniska. Men tråkiga och ogästvänliga. Vitt och blått kakel i all ära, men varför inte skiffer och mörkt trä? Rött och guld? Kristallkronor och palmer? Mjuk musik, doftlampor? Relaxavdelningar med verkligt bekväma vilstolar? Runda eller organiskt formade bassänger? Är vi fortfarande allt för protestantiskt asketiska och Jante-programmerade för att omfamna sådana tankegångar i Sverige?

Vad tror du? Vem börjar?

Liquidrom

Dekorrand

Lite mer diktatur, tack! – Vassego, betala i kassan!

29/12, 2008

diktatorer

När de stora moderna diktaturerna växte fram under 1900-talet, var öppet våld och synligt tvång självklara ingredienser. Att avrätta personer för deras åsikter var vardagsmat i en värld där ytterst få länder var demokratier. Nackskott och massgravar var logiska, och praktiska politiska lösningar. Ideologier som socialism, kommunism, fascism och nazism betraktades som moderna och realistiska, och rönte onekligen en stor internationell framgång. Medborgarna i stora länder som Sovjetunionen och kommunistiska Kina föll offer för det sociala experimentet totalitär ideologi kombinerat med modern teknologi. Många andra, mindre, men internationellt betydelsefulla länder som Tyskland och Italien prövade på den nya tidens styresskick.

I och med andra världskriget insåg många att rå diktatur och totalitär makt kanske inte var den bästa vägen till lycka, och inte ens nödvändigtvis den effektivaste metoden att utöva makt, så makthavare och medborgare arbetade för en gångs skull tillsammans (låt vara med disparata motiv) för att utvidga det demokratiska systemet över hela världen. Ibland brydde man sig inte om att skapa demokrati – man använde ordet bara, för att skyla över det faktum att landet fortfarande styrdes som en rå diktatur – DDR och Nordkorea är bra exempel på detta. Tyska Demokratiska Republiken och Demokratiska folkrepubliken Korea. Den sistnämnda finns fortfarande, och heter alltjämt så. Det räcker naturligtvis om folk tror att de lever i en demokrati.

kommunister

Men de som har makten på riktigt skiter i vilket samhällssystem som för närvarande är populärast. De anpassar sig för att behålla och stärka sin makt. Fungerar det med färggranna arméer, pukor och trumpeter, överdådiga kröningsceremonier, hermelinmantlar och guldspiror för att upprätthålla makten, så är det just de redskapen man kommer att använda. Om det är smarta bomber, grå kostymer och en armé av buffliga livvakter som utmärker den offentlige makthavaren, så kommer makthavaren att använda sig av just det. Och om det är demokratiska val av sympatiska personligheter beväpnade med förnuftiga floskler, så kan du vara så säker på att några sådana marionetter kan skakas fram ur lämplig rockärm.

De verkliga makthavarna ser vi inte alls – de är skuggfolket, de som verkar utan att synas. Skuggfolket vill inte granskas – de kastar dimridåer och anlitar duktiga idioter som marionetter. Ledande politiker som Tony Blair, Fredrik Reinfelt och Carl Bildt är också marionetter, nickedockor som kan korrumperas och användas av makten så länge de uppfyller sina plikter. Några som är särskilt duktiga får bli medlemmar i fina marionettklubbar, som Bilderberggruppen, där alla de sitter som tror att de har verklig makt. Men de verkliga makthavarna är de som styr pengarna i världen. De som äger världens stora banker, och bestämmer över all finansiering och riktningarna för all världens kassaflöden. Centralbankerna kan trycka mer pengar, skapa inflation och depression, finansiera krig – och blockera ditt bankkonto, över hela världen.

reinfelt

Och vi medborgare tror att vi har makt, eftersom vi får rösta var fjärde år. Men vad vi faktiskt gör när vi röstar, är att ge bort makten. I Sverige har vi något som kallas representativ demokrati, en slags frivillig diktatur där vi luras att tro att vi kan påverka samhällets utveckling genom att lägga några små lappar i lådor i närmaste samlingslokal. En gul, en vit, en blå. Och så tror vi att vi har varit med och påverkat – men det är en skendemokrati, ett skuggspel. Vi har under det gångna året blivit kraftigt varse om att det inte spelar någon roll vem som regerar. Det blir i stort sett samma politik ändå. Trots personval och yviga löften, som visade sig vara värda mindre än toapappret du just använde när du var på muggen. Det finns dock undantag från denna regel. Mer om det längre ner i denna artikel.

Under 1900-talet kunde makthavarna fortfarande komma undan med totalitärt maktutövande, kontroll genom våld och utrensningar, och tvångsmetoder. ”Papiere, bitte” var vardagsmat i många länder. Men i vår ”upplysta” tid räcker inte tvångsmedel utifrån. Vi måste bli förförda att själva vilja bli kontrollerade. Vi måste luras att tycka om att bli kontrollerade, manipuleras till att älska Storebror.

1984

Så med piska och morot införs allehanda kontrollsystem. Moroten är att allt blir så mycket enklare, vi blir omhändertagna och ”trygga”, och beskyddade från hemska terrorister och brottslingar. Piskan är den som säger ”den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja”, och genomdrives med buzzwords som terrorism, barnporr och organiserad brottslighet. Ingen gillar ju sånt, eller hur? Så om du till äventyrs motsätter dig nya lagar och kontrollsystem som officiellt är till för att stoppa just sådant, så måste du vara en skummis med smutsigt mjöl i påsen – endera terrorist, brottsling eller barnpornografikonsument – eller hur? Så dra ner byxorna för kontroll vid minsta anmaning, eftersom vi alla måste lyda för en god sak. Ordnung mußt sein!

papierenbitte

Förr i tiden kunde man enkelt införa legitimationstvång. Återigen, ”Papiere, bitte.” Nu är det frivilligt, men du kommer å andra sidan inte långt utan ditt ID-kort. Och överallt gör man det svårare att klara sig utan plastkort, nu också med inbyggda, spårningsbara chip. Snart har man ersatt alla myntautomater med kortspringor. Ska du parkera din bil tar de flesta P-automater kort, och allt fler automater tar BARA kort. Inom en överskådlig framtid kan polismakten registrera varenda steg du tar, inklusive besöket på den offentliga toaletten, som givetvis också betalas med kort. Och har vi en japansk modell av toalett, som även registrerar ditt blodtryck och allmäntillstånd, så kan även detta uppdateras i de offentliga registren – som förstås är tillgängliga för ditt försäkringsbolag. Verkar du alltför krasslig höjs din premie.

Det är ju jättepraktiskt om alla papperspengar och mynt ersätts med kort – då slipper vi släpa på dem. Men tänk en gång till – om papperspengar försvinner, och ditt kort av en eller annan anledning inte fungerar; vad gör du då? Tänk om ditt konto spärrats av banken, av en eller annan anledning? Tänk om autogirot dragit för mycket från ditt konto, och så har du plötsligt inget på kortet? Och – tror du inte att en rånare kan ta ditt kort och knäcka koden för att råna hela ditt bankkonto? Nå, du kan ju spärra kontot, förstås – om inte rånaren har snott din telefon också, och slagit ner dig så att du ligger avsvimmad i flera timmar. Säkerheten är illusorisk. Dessutom – då kan ALLA dina pengatransaktioner registreras. Vill du det? Vill du att skattemyndigheten ska ha fri tillgång till hela din privatekonomi?

stasi

Låt oss göra ett tankeexperiment – varför inte drogtest på de offentliga toaletterna? Du har rökt på lite, pissar i porslinstratten, analysapparaturen slår larm till polisen, låser dörren så att du inte kan komma ut, och strax kommer den lokala piketen och plockar in dig för droginnehav. Science fiction? Inte då. All teknik finns redan. Det är bara en fråga om att sälja in idén. Politiker försöker ju redan få föräldrar att gå med på obligatoriska drogtester för skolungdomar – givetvis för att skola in ungdomarna i att vänja sig vid ett samhällssystem där vi ständigt blir kontrollerade. Flygplatskontroller och snatterilarm fungerar på samma sätt – du ska vänja dig vid att bli kontrollerad.

Och när tekniken pajar – för det gör den alltid, förr eller senare – så finns det alltid något att skylla på. Du fastnar på muggen, eftersom den läser av otillåtna droger i ditt urin. Muggen låser in dig, men larmet funkar inte, och bevakningskameran är sönderslagen. Du får ett epileptiskt anfall och dör på toaletten. Men då kan polisen avfärda det hela med att det var ”drogrelaterat”, och då finns plötsligt ingen ansvarig. Du fick skylla dig själv.

sheepherd

I skuggfolkets drömsamhälle går vi alla runt med inopererad fotboja (spårbart datachip), i praktiken ett virtuellt spekulum uppkört i röven för jämnan. De som inte lyder blir utestängda från samhället. I det fullt utblommade kontrollsamhället har alla små datachip inopererade under huden, för det är ju så himla praktiskt. Du kan gå ut utan ID-kort, utan betalkort, utan nycklar, och ändå göra alla dina ärenden. Jättepraktiskt.

Fördelarna med ett inopererat chip kommer att säljas in med glada kampanjer. Skrattande nudistkolonier vinkar glatt och påpekar fördelen med att äntligen kunna få vara helt naken. Leende mammor lovprisar tryggheten i att alltid kunna spåra var deras barn är. Bilägaren blir glad för att han slipper komma ihåg bilnyckeln, och ingen kan stjäla hans bil, eftersom bara hans chip öppnar dörren. Tror han.

Den mest fruktansvärda fascismen du kan föreställa dig kommer att införas med medborgarnas hjälp. Frivilligt. Och du betalar själv. Och den som försöker göra på eget sätt blir totalt utstraffad genom några knapptryckningar. Butiksdörrarna öppnas bara för dem som är kreditvärdiga (varje butik har en scanner utanför dörren som läser av vilka som vill komma in – den som inte har några pengar vill man förstås inte ha in i butiken), och alla andra får stanna ute i kylan. Bokstavligen och bildligen. Och just så skall vi skrämmas till lydnad.

lociloci

Detta är inte science fiction. All teknologi jag har beskrivit finns redan, och betydligt mer avancerad än så. Du kan redan köpa GPS till ditt barn, och du kan redan ha ”koll på dina vänner” med smarta webbtjänster (kan du ha koll på dna vänner finns det väl ingen anledning att hindra staten från att ha det, eller hur?). Exklusivare bilmärken har redan bilnycklar som trådlöst låser och låser upp bilen, beroende på hur långt från den du är. Nya pass förses med ett chip som kan fjärravläsas, så att flygplatskontrollanterna slipper bläddra i varje resenärs pass. Att sådana pass kan missbrukas av en terrorist, spion, eller bara en sofistikerad skurk med rätt scannerutrustning är det naturligtvis ingen som nämner. Att du med utrustning för ett par tusen kan framställa falska fingeravtryck som lurar de mest avancerade fingeravtrycksläsare är det förstås ingen som nämner heller. Falsk trygghet, alltså.

Alla dessa tekniska arrangemang ”för vår trygghets skull” har egentligen inte ett skit med din trygghet att göra. Flygplatskontroller, knivförbud, bevakningskameror och ID-kortskrav hindrar inte riktiga bovar. De som vill begå brott gör det ändå, och hittar på smarta lösningar för att överlista alla skyddsåtgärder. Trygghetsarrangemangen finns egentligen där för att avväpna dig totalt, göra dig 100 % sårbar och hjälplös, van vid kontroller (”klart att dörrvakten trycker upp ett finger i min anal – jag skulle ju faktiskt kunna vara en terrorist!”) och totalt försvarslös. Lätt att kontrollera.

dictator

Denna svarta berättelse, denna gastkramande dystopi, verkar kanske överdrivet cynisk. Det är dock tyvärr en alltför realistisk vision för att lätt avfärda. Och insikten om att detta faktiskt är en fullt möjlig utveckling i vårt samhälle, inte minst eftersom den redan har kommit väldigt långt, får allt fler att vakna, och ställa sig på tvären. Ur detta perspektiv är det logiskt att dra slutsatsen att t.ex. Piratpartiet är ett av många synbara symptom på en underström, en sakta uppvaknande medborgarrättsrörelse, ett aktivt motstånd mot kontroll av medborgarna, mot totalitär makt, mot hjärntvätt och inlärd hjälplöshet – för frihet, för eget ansvar, för varje enskild individs möjlighet och rätt att själv skapa förutsättningarna för sitt liv.

Det är inte politikerna som ska kontrollera oss. Det är vi som ska kontrollera dem. Vi måste fatta att ingen blir lyckligare av inopererade datachip, kontrollkameror och avlyssning överallt, avskaffad yttrandefrihet, meddelarfrihet och andra uttryck för totalitär makt – modern högteknologisk diktatur. Orwell hade suckat igenkännande. Ska vi någonsin lära oss av historien, och förekomma nästa maktattack? Thomas Jefferson, U.S.A.:s tredje president, och huvudsaklig författare av den amerikanska konstitutionen, ansåg att ”det måste vara varje invånares rätt att bära vapen, för att kunna försvara sig mot en korrumperad regering”. Onekligen ett intressant perspektiv, sett ur vårt nutida perspektiv. Jefferson var kanske inte helt fel ute.

Framtiden är inte skriven, inte ristad i sten. Du och jag, vi alla kan vända utvecklingen, tillsammans. Vi måste höja våra blickar, bli mer medvetna, mer olydiga, mer ifrågasättande. Vi måste sätta ner foten och säga nej, när vi blir utsatta för plågsamma och onödiga myndighetsförsök. Vi behöver inte beväpna oss med dödliga vapen, men vi måste granska politiker, media och andra makthavare i sömmarna, och avslöja varje skurk och bedragare som just det – skurk och bedragare. Vi måste sluta vara så godtrogna, och tro att all överhet vill oss väl. Det vill de inte. Särskilt inte om de säger att de vill just det. De skiter i dig. Utgå från att all media och alla politiker ljuger, och att de bara är megafoner för maktens intressen.

pravda

Staten är inte din omtänksamme vän. Staten är en drös med människor som vill ha makt över dig. Vänj dig vid att för närvarande se staten (regeringen och riksdagen) som din fiende, som du kan vänta dig vilka attacker som helst från. Var misstänksam, ifrågasättande och monumentalt bråkig i alla dina mellanhavanden med myndigheter. Om någon vill se ditt ID-kort, eller på annat sätt ha dina personuppgifter – fråga varför. Och kräv jävligt bra motiv. Annars kan du vägra. Om kassörskan i taxfree-butiken vill se ditt boardingpass fast du bara köper choklad och parfym – fråga varför. Får du inte ett bra svar; lämna grejerna och köp ingenting. Våga vara besvärlig. Fråga inte om lov. Lev ditt liv som du vill leva, utan att ängsligt se dig över axeln (får man göra så här?). Ta makten över ditt liv.

Och OM du ska rösta i våra skendemokratiska val – lägg inte din röst på något av de etablerade partierna som redan sitter där. Straffa ut dem. Välj inte heller ett riktigt, riktigt dåligt alternativ som Sverigedemokraterna. Reaktionär kristendom och nynazism i kombination är kanske inte riktigt vad det här landet behöver. Rösta på Piratpartiet, inte nödvändigtvis för att du håller med om allt de förespråkar, men för att de är ett frihetligt parti som t.o.m. kan ha goda chanser att komma in. Det om något vore under alla omständigheter en seger för folket, ett återerövrande av lite makt genom röstsedeln. Vi kan stoppa diktaturen från att växa sig oövervinnerlig. VI kan stoppa skuggfolket från att få ännu mer makt. Det finns en väg ut ur tyranniet. Men du måste göra jobbet – all makt är given.

Vi har de makthavare vi förtjänar. Vi måste själva erövra vår frihet.

fascismposter

Andra bloggare som kommenterat, länkar till mig och/eller skriver om samma ämne:
Joshen, Rick Falkvinge, Fritänk, Christian Engström (pp), Calandrella, projO’s blog, Argast Nu, A die Wundes Weblog, Lûzgannon, Nemokrati, Terra Modulo, Badlands Hyena, UD/RK Samhälls Debatt, Fridholm.net, Jens O., XOR, Rormok’s Weblog

Dekorrand

Paradiset på tyska badhus

24/07, 2008

Apropå Bara Bröst-kampanjen under hösten och vintern, som jag ju själv har skrivit en hel del om, så blev jag av en av våra kursdeltagare tipsad om ett fint exempel på hur man driver badhus nere på kontinenten. I Tyskland har man inte samma neurotiska inställning till nakenhet som vi har här i Sverige, och där är det också självklart med blandade bastuavdelningar, där alla är nakna tillsammans. Därför skulle den här diskussionen om bara bröst på badhus aldrig ha någon grogrund i Tyskland.

KANTO Beach i Stuttgart har man ett antal olika bassänger med varierande teman – ett isländskt Geysir-bad, en karibisk lagun, BuddhaBad, flera olika bastuvarianter, ett japanskt vilorum, en morisk vinterträdgård, ett tunisiskt tehus, barer och en sydostasiatiskt inspirerad lounge utomhus, på taket, afrikanskt inspirerade vilorum med vattensängar, samt massage av olika slag. Varierat värre, med andra ord.

Om de kommunala badhusen i Sverige i högre grad drevs privat, skulle vi kanske se mer av den här varan. Visst, den kritiska massan för att kunna bedriva kommersiell verksamhet på badhus är förstås betydligt knepigare att nå i glesbebodda Sverige, och de kommunala baden tjänar verkligen en viktig funktion. Men varför inte en kombination av kommunala och privata initiativ? Det skulle kunna vara en garant för såväl stabilitet som kreativitet.

Egentligen borde man kunna ha det här i Sverige också. Delade bastuavdelningar för alla, och varför inte samma omklädningsrum till alla, med små bås med förhänge för de allra blygaste? Detta skulle också lösa de ofrånkomliga problemen som gärna uppstår när familjer, par och andra relationer av olika kön måste separeras. Det är mycket enklare om vännerna och/eller familjen kan byta om tillsammans.

En gång i tiden tog jag med mig min son på babysim, i ett pyttelitet badhus i Aspudden – där finns det bara ett omklädningsrum, som det uppenbarligen inte var några problem för de anhopade mammorna och papporna att dela. Så jag kan inte se vad som skulle vara ett problem med detta. I alla fall inte i längden. Det skulle tvärtom bidra till att ta bort mycket av onödig spänning, skam och frustration kring den egna kroppen, samt försås människor av det andra könet.

Den logiska fortsättningen på Bara Bröst-kampanjen är förstås på sikt att även tillåta nakenbad på våra badhus. Först jämlikhet (får män vara barbröstade skall självklart kvinnor få vara det), men i längden även valfrihet beträffande klädsel (eller icke-klädsel). Det handlar förstås inte om tvång – klädseln bör vara frivillig. Möjligen skulle man kunna ha en dag i veckan som är helt naken, med Dresscode O.

En kul detalj med KANTO Beach är att det en dag i månaden är obligatoriskt att ha badkläder, som en eftergift för de blyga avvikare som lider av gymnofobi – den sjukliga skräcken för nakenhet. Så skulle man förstås kunna göra här i Sverige också – ha vissa dagar på badhusen då det är obligatoriskt med baddräkt. Fast det normala skulle då vara valfrihet, naket eller påklätt, vad man nu föredrar.

Viktigt är dock att man i görligaste mån ska tillgodose så många människors behov som möjligt, med statliga och kommunala instanser. Och det saknas verkligen mer estetiskt lekfulla miljöer för badande, och det saknas bad för dem som gärna badar nakna.
Vi har en del att lära oss av våra tyska grannar…

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: