Tack Gode Gud* för Shortbus!

*Gode Gud är förstås i min värld Herren Frej, ingen annan!

Shortbus poster

Det här är filmen som jag länge har önskat mig, men som jag aldrig trodde att jag skulle få se. En spelfilm om kärlek och relationer, med en bra story, bra manus, bra regi, goda skådespelarinsatser, intressanta karaktärer – OCH i vilken man faktiskt får se allt, och som tar sex på både allvar och lek, där man inte tonar bort så fort det ska knullas.

John Cameron Mitchell gjorde denna varma, roliga, fascinerande och kärleksfulla historia om några olika personer och deras kärleksliv 2006, och att jag skriver om den nu är för att jag just sett om den, och verkligen önskar att den ska bli sedd av många, och inte bortglömd.

Det är ytterligt fascinerande att denna film ses som så kontroversiell – jag tycker bara att den är snäll, varm, kärleksfull och mysig. En riktigt underbar feelgood-film om olika människor och deras livsöden. Och den är dessutom väldigt rolig! Det är lätt att känna sympati med de olika rollfigurerna – det känns snart som att man känner dem personligen allihop. En av orsakerna till att stämningen är så god är förmodligen för att regissören höll workshops med gänget i två och ett halvt år innan de började filma, så de kände varandra väldigt bra. Baserat på erfarenheten av dessa workshops kunde många scener improviseras fram, vilket lett till en ovanlig, nästan dokumentär här- och nukänsla.

”Remember dear, that voyeurism is also participation…”

Det som anses som kontroversiellt är förstås att det är så mycket sex i filmen – och det är verkligen sex på riktigt! Det knullas, runkas, sugs och slickas så det står härliga till. Men det blir ALDRIG porrigt, spekulativt, ytligt eller poserande. Det känns precis så nära och äkta som i verkligheten, och det tar aldrig över. Personernas livsöden är alltid i förgrunden. Och den har till och med ett lyckligt slut, något ovanligt i en film som så påtagligt kännetecknas av rollfigurernas sexliv.

Onanistund

Amerikanska filmer med sex som tema är annars extremt neurotiska, spekulativa eller kissnödigt P.K. Alla som är lättfärdiga skall straffas, och särskilt kvinnor. Om en kvinna är lättklädd och sexuellt öppen kan man ge sig den på att hon kommer att slaktas av någon galning med machete, eller något annat bisarrt. Den amerikanska synen på sex är t.o.m. ännu mer skruvad och skräckladdad än vår svenska, lutheranska lagompuritanism, vilket förstås gör att alla skildringar av sex präglas av skam, stigma, synd och skuld – eller så är det gelehallon i motljus och bröllopsklockor – den ultraromantiserade varianten med sedesamt hudpussande utan minsta antydan till könshår. Och älskande par (som knullat vilt hela natten) har ändå en massa underkläder på sig när de vaknar på morgonen. Yeah, right.

”New York is the town where everyone comes to get screwed…”

Nej, tacka vet jag lite äkta erotik! och det får man i Shortbus. Ordentligt. Inget är för skämmigt för att visa – från hela katalogen av samlagsställningar, onanistunder och kissövningar på toaletten för att träna PC-muskeln, till bögtrekant. Och ändå känns det aldrig för mycket. bara naturligt och självklart. Denna självklarhet, denna insikt om att sex faktiskt är något härligt, nyttigt och skönt, ett trevligt sätt att umgås och komma nära, och att sex inte är farligt, är väldigt befriande att se gestaltad på film.

”I’m preorgasmic”
”Does that mean that you’re just about to have one…?”
”No, I never had one”

En av de allra starkaste personligheterna i Shortbus är klubbinnehavaren Justin Bond (som spelar sig själv), den moderna motsvarigheten till konferencieren i Cabaret – en manierad, sjungande showman, men med mycket mer personlighet och medkänsla än Joel Greys maniska estradmarionett (genialisk rolltolkning, javisst, men kolla in Justin Bond – mannen äger!). Annars är det väldigt fina rollfigurer, och väl valda skådisar hela vägen. Alla känns väldigt rätt i sina roller, sig själva, och ingen känns som en spelad rollfigur. Det gulliga bögparet Jamie och James, relationsterapeuten Sofia och hennes man, den skruvade dominatrixtjejen Severin – alla känns helt organiska i sina roller, och fullt trovärdiga.

Jamie och James

Allt är inte bara skoj, förstås. En av huvudpersonerna är starkt självmordsbenägen, och en annan är sexuellt frustrerad eftersom hon inte kan få orgasm (vilket är lite kul, eftersom hon är relationsterapeut) – men det är allmänmänskliga problem, som får sin lösning, vilket är vackert. Jag har hört somliga bli störda på att filmen har ett lyckligt slut, men det tycker jag låter onödigt cyniskt. Det är väl härligt med lyckliga slut? I alla fall ibland?

”When I was young, I wanted to change the world. Now I just want to leave the room with some dignity left. Excuse me when I crawl out of here…”

Jag ÄLSKAR den här filmen, och går nu runt här hemma och nynnar på Justin Bonds teatraliska sång i slutet av filmen ”And we all get it in the end…”

Hyr den, köp den, låna den, sno den – men för tursen – se den!

Orgie

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Film, Kärlek & sex, Kultur

Etiketter: , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

14 kommentarer på “Tack Gode Gud* för Shortbus!”

  1. Fryd Says:

    Så enig, så enig Calle… Filmen er et absolut must-have!

    Det mest provokerende i den film er vel, da Jamie og James har en trekant med den unge fyr, som ligger og synger den amerikanske nationalhymne ind i rumpen på Jamie… og det er endda kun provokerende, hvis man er amerikaner med en høj grad af national stolthed og mangel på ironisk humor…. ;0)


  2. Ja, den scenen är ju så UNDERBAR! Jag har skrattat hejdlöst varje gång jag sett den.
    Hur crazy kan det bli?

  3. Helena Says:

    Jag tycker också denna filmen är fantastisk! Tyvärr har det inte gått så bra att rekomendera den till andra, redan första scenerna är för mycket för de flesta.

  4. en annan helena Says:

    Det låter som en helt underbar film!


  5. Ja, det är det verkligen! Men det allra intressantaste i kråksången är att dette egentligen i grunden är en rätt ordinär feelgood-film, med mysiga karaktärer att bli lagom förtjust i – inga stora draman, inga fruktansvärda tragedier, inga omtumlande överaskningar.
    Bara trivsamt och charmigt.
    Det som utmärker just denna film är just att den är så öppet sexuell. Vilket är väldigt intressant. Det finns alltså inget annat att reta sig på, och ändå blir denna film beskriven som så enormt kontroversiell.

    ”Det är något grundläggande fel med en kultur där brutala mord, misshandel och tortyr betraktas som legitim underhållning medan litteratur, konst och film som visar människor som njuter av sex med varandra anses fult eller omoraliskt.”
    – Håkan Blomqvist –

  6. Stefan Says:

    Jag och min fru har sett filmen nyligen och instämmer med CJR. Mycket sevärd och tänkvärd film. Underbart med så trovärdiga skådespelare. Inte alls porrigt.


  7. Fantastisk film.
    Det är så många känslor som jag känner igen i filmen och det är skönt att se dessa komma till uttryck i denna magnifika skapelse.
    Filmen kändes väldigt befriande och jag var bitvis tårögd.

    En del av dess styrka när det gäller att vara kontroversiell, ligger nog just i att beskrivningarna inte lägger något dramatiskt över den sexualitet dom skildras, utan mer visar på den kraft och glädje som finns när äkta åtrå får blomma ut.
    Och det är mycket farligt ur de trångsyntas perspektiv, speciellt när det är helt sant.

    Jag tackar ödmjukast för detta filmtips, den kommer att avnjutas mer än en gång.


  8. […] på riktigt. Helt obegripligt. Men just därför känns det väldigt befriande att i filmer som Shortbus och serier som Tell Me You Love Me faktiskt få se “the real […]

  9. Nougatgonatt Says:

    Går det att få tag i shortbus fortfarande? Alla normala näthandlare listar den som slut
    Var ska man leta?
    Torrents å fildelning funkar inte p g a mitt jobb


  10. Oj, det har jag ingen aning om. Du får väl tjata på någon att ta in den. Många butiker kan beställa hem filmer från distributörerna.

  11. Nougatgonatt Says:

    Amazon verkar ha den ibland


  12. Jag har för mig att jag köpte min box i en liten videobutik i bottenvåningen av shoppingcentret i Globen City. Det kan hända att den finns lite här och där. Kolla Buylando.

  13. Nougatgonatt Says:

    Den finns alltså inte alls att tillgå från distributörer eller tillverkare, det har jag kunnat konstatera. Man kan endast få tag i begagnat eller handlares restlager.

    Detta är normalt för smala filmer som inte stryker normal politisk korrekthet medhårs. Efter ett år eller mindre är dom borta.


  14. Åh, det var intressant, för jag svarade på din kommentar utan att kolla alltför noga, och tänkte att det rörde TV-serien ”tell Me You Love Me”, som också har varit lite svår att få tag på för somliga.

    Men att Shortbus ska vara så knepig att få tag på? Skumt.

    På Discshop var den slut i lager. Men man kan ju alltid beställa:
    http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?ref=&id=59962&gclid=CIXCm_vj5ZcCFc0e3godGk8hCw

    Då finns det andra knep att tillgå. Kolla vem som distribuerar filmen. Jag googlade lite, och fann att den verkar distribueras i Norden av Futurefilm ( http://www.futurefilm.fi/ ), ett företag i Finland.

    Den verkar faktiskt finnas att låna på biblioteket:
    http://biblioteket.se/default.asp?id=8227&extras=21052%2FID

    Men den officiella hemsidan – http://www.shortbusthemovie.com/ – verkar inte finnas uppe på nätet längre.

    Återstår bara att kopiera eller ladda ner från nätet.

    Lycka till!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: