Archive for the ‘Formgivning’ category

Sexigt julpynt

24/12, 2013

Pornaments

På en hemsida som heter Pornaments kan man nog förvänta sig porriga dekorationer, och det är precis vad man får. Här bjuder jag på lite bilder av deras julgranspynt. Det är lite sent påtänkt för årens jufirande, antar jag, men det kan ju vara kuk – förlåt, kul – att ha något sådant med i bakhuvudet inför nästa års julfirande!

tunn linje

St. Nichol-ass
St. Nichol-ass

Very thin brown line

Out for the holidays
Out for the holidays

Very thin brown line

Naughty or naughtier
Naughty or naughtier

Very thin brown line

Hot Lips
Hot Lips

Very thin brown line

Holiday Ride
Holiday Ride

Very thin brown line

Ho Ho Hung
Ho Ho Hung

Very thin brown line

Heavenly Body
Heavenly Body

Very thin brown line

Ginger style
Ginger style

Very thin brown line

Full Frontal
Full Frontal

Very thin brown line

Eat Me
Eat Me

Very thin brown line

Dominant Dame
Dominant Dame

Very thin brown line

Devilicious
Devilicious

Very thin brown line

Cool Licks
Cool Licks

Very thin brown line

Chillin' Chums
Chillin' Chums

Very thin brown line

Bondage Boobs
Bondage Boobs

Very thin brown line

Do Not Open Until Xmas!
Do Not Open Until Xmas!

tunn linje

Alla dessa dekorationer kommer från Pornaments!

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Lite bloggnyheter…

12/09, 2011

År 50

Jag har startat en ny blogg. Eller på sätt och vis två. För sex år sedan (2005) startade jag två olika hemsidesprojekt. Det ena var en fotografisk dagbok, som jag gjorde helt i HTML-format, men med bloggutseende. Tanken med den var att hålla en disciplin för mitt fotograferande, att jag skulle ta minst en bild om dagen i ett år, och så skulle det redovisas på hemsidan. Eftersom jag började denna blogg den 30 augusti 2005, på min 43:e födelsedag, och avslutade den precis ett år senare, så sträckte sig projektet över mitt 44:e år i jordelivet. Därför fick hemsidesprojektet heta År 44.

År 44

Och det gick bra – jag lyckades hålla disciplinen, och fotografera varje dag. Till och med när jag var sjuk. Det blev förstås inte häpnadsväckande mästerverk varje dag, ibland kanske t.o.m. rätt så dåliga bilder – men minst en bild om dagen blev det. Och hemsidan finns fortfarande kvar på nätet, för den som vill se resultatet av detta mitt fotografiska år.

Nu har jag tagit upp den fallna manteln, eller vad det nu är som har fallit, och jag ämnar fortsätta med ett liknande projekt. Nu gör jag sidan som en fullfjädrad WordPressblogg, vilket innebär att man kan kommentera, förstås. Jag ställer upp samma regler för mig själv på så sätt att jag ska ta en bild varje dag i minst ett år. Och eftersom jag ånyo påbörjade bloggen på min födelsedag, fast min 49:e, så har jag namngivit bloggen därefter – den får heta År 50.

Världens fulaste bilar

Mitt andra projekt, som jag också påbörjade 2005, är hemsidan Världens fulaste bilar. Den har legat väldigt stilla i flera år, förutom att jag gjorde ett lamt försök att starta en blogg 2008.

Världens fulaste bilar

Så blev det då äntligen dags, och nu har jag äntligen fått igång bloggen Världens fulaste bilar. En designblogg som helt fokuserar på riktigt, riktigt dålig formgivning. Jättekul! Tanken med detta bloggprojekt är att det förr eller senare ska bli en bok av det.

Vi får se hur det går med den saken. Hur som helst hoppas jag att du som brukar följa mig här på TantraBLog gärna också tar en titt på mina andra bloggar – de kan vara väldigt underhållande båda två, om än på vitt skilda sätt!

Dekorrand

Bilkonst – lek med en Citroën 2CV

27/08, 2011

30 x Calle i 30 x Citroën 2CV

I min föregående bloggpost visade jag ett antal foton som jag trixat med en hel del i Photoshop, och gjort vad jag kallar kompositer. Här ovan visar jag ännu en komposit som jag gjorde i Frankrike – jag själv, återigen med den Citroën 2CV från slutet av 1960-talet, som hör till det sydfranska vinslottet vi tillbringat ett par sköna veckor på, för både semester och arbete. Calle + bil x 30. Nytt mängdrekord.

Efter att jag visat mina kompositer i min förra bloggpost här fick jag en massa sköna tips och idéer till nya bilder, samt att någon skickade mig en länk till Martin Liebscher, en tysk fotograf som har jobbat med samma koncept sedan 1990-talet; bilder jag inte hade sett, men som definitivt har inspirerat mig att göra mer av den här sorten. Så det kommer definitivt att komma mer framöver.

Men jag har blivit inspirerad till mer än roliga fotografier den senaste tiden. För några år sedan drabbades jag av ritkramp. Jag har under större delen av mitt liv arbetat som professionell illustratör och bildkonstnär, men under en lång tid blev bildskapandet bara mer och mer prestation och krav, och allt mindre skoj och lek. Till slut dog det bara, och under flera år har jag inte gjort en endaste liten teckning. Min enda säkerhetsventil, där jag fortfarande har kunnat leka med färg, har varit kroppsmålandet.

Detta har plågat mitt sinne under en tid, eftersom jag ju egentligen tycker att det är vansinnigt roligt att skapa bilder. Så jag har gjort allt möjligt för att komma över min ihållande ritkramp. Jag började läsa ”The Artist’s Way”, jag köper konstböcker, surfar på konstsajter, jag har köpt en massa nya roliga pennor och färger, block med intressanta papperstyper – och så vidare, et cetera.

Och nu har det börjat släppa, känns det som. Jag hade med mig ett block och lite pennor på Frankrikeresan, och tog mig lite tid vid ett par tillfällen att klottra lite. På en blöt middag vid den gulliga restaurangen Lac Laromet, med några glas vin i kroppen – mellan chevresalladen och musslorna – krafsade jag snabbt (det tog kanske 20 minuter) helt ur minnet (helvete, vad mycket bilar jag har tecknat genom åren!), ihop en teckning av den lilla glada Citroën 2CV som jag har kört runt i en hel del nere i Frankrike, och som jag blivit lite kär i. Det är den du ser här nedanför.

Karikatyr av Citroën 2CV

Det gjorde mig i alla fall väldigt glad att tecknartakterna inte har försvunnit helt. Så det kan bli lite mer illustrationer framöver. Jag lovar inget, men hoppas att jag ska tycka att det är så pass lätt och roligt att jag faktiskt fortsätter.

Min tanke nu är att denna lilla glada och lekfulla bil är en perfekt symbol för den lekfullhet och glädje jag vill komma tillbaka till med mitt bildskapande.

Dekorrand

Send in the clones…

14/08, 2011

Åtta gånger Calle och en Citroën 2cv

Jag har fotograferat ihärdigt sedan jag var en liten gosse. Jag började lära mig mörkrumsteknik hos en granne som hade mörkrum i sitt garage, och på den vägen är det. Jag slutade helt med svartvitt och mörkrum nån gång i början på 1990-talet, och fortsatte att använda positiv diafilm helt och hållet, med få undantag. Men i början av 2000-talet kom de digitala kamerorna att ta över mer och mer, och sedan 2006 har jag helt pensionerat mina analoga kameror och kör digitalt fullt ut.

Photoshop är det självklara verktyget för digital bildredigering. Jag lärde mig grunderna redan 1993, på en kurs på Lärdata. Det var Photoshop 3.0 på gråskaleskärmar – inga lagerfunktioner, och man kunde bara ångra ett steg bakåt. Så det var rätt så primitivt. Det har hänt en hel del sedan dess, förstås, och nu är Photoshop otroligt avancerat, och en underbar uppsättning kreativa redskap för att skapa i stort sett vilka bilder man vill. Och det är ju så himla kul! Det finns ju inga gränser för vad man kan göra med bilder i Photoshop!

Calle gånger tre i soffan

Att skapa kloner, sätta ihop flera motiv i en bild, är något som jag har lekt lite med till och från, men först nu har börjat utforska mer ambitiöst. Jag gjorde för några år sedan en bild av mig själv gånger tre i en soffa. Den bilden väckte många sköna reaktioner, och gav inspiration till en bild av min son Leonard som äter frukost med sig själv gånger fyra runt köksbordet.

Leonard äter frukost tillsammans med sig själv

Efter det har jag gjort lite andra slags kloner, som till exempel jag själv som jonglerar med 14 bollar. Den gjorde jag som en illustration till ett blogginlägg, för att gestalta hur jag känner mig ibland, när jag har lite för mycket att göra

Många bollar i luften

Sen gav jag mig på en rätt avancerad Photoshopredigering, med Jennie som en hinduisk gudinna med åtta armar. För att fullända illusionen klonade jag in Jennie i en av mina bilder från ett tempel i Vrindavan i Indien.

Jennie som åttaarmad gudinna

Förra sommaren tog Jennie och jag några bildserier av oss själva i skogen, på lite olika sätt, och det blev rätt kul. För varje komposit jag gör lär jag mig något nytt.

Calle gånger 8 vid en lägereld

Humor är en ofrånkomlig komponent när jag skapar kloner av det här slaget. Det är lätt att få till helt surrealistiska effekter, och redan masseffekten i sig kan vara väldigt komisk.

Special attention - vacker naken kvinna uppvaktad av fem angelägna män...

Att fotografera sig själv (eller någon annan), med hjälp av ett stativ och en fjärrkontroll, och sen slänga ihop bilderna i Photoshop, låter enkelt. Men man måste planera hela tiden. Man får inte plåta sig själv på ett sätt som gör att kropparna liksom flyter in i varandra – det måste finnas ett naturligt avstånd mellan komponenterna. Och hur gör man med eldrök som hela tiden flyttar på sig?

Väldigt många upplagor av mig plåtar en naken Jennie

Och så måste man tänka komposition, och gärna ta väldigt många fler bilder än vad som kommer att behövas i den färdiga bilden, så att man kan välja vilka som passar bäst ihop.

Väldigt många upplagor av Calle, naken, plåtandes Jennie.

Bilder som dessa ger onekligen begreppet nakenfotografering en ny innebörd…

Jättemånga Jennie på samma bild...

I sommar har jag lekt vidare desto mer. Under ett besök hos en god vän på en naturistcamping i somras gjorde jag flera kompositer, med både mig själv och Jennie.

26 gånger Jennie, vid Chateau Garreau i Cadillac

Nu är vi i Frankrike, och här har det blivit ett par till. Jag har än så länge bara börjat, som sagt, och vem vet var detta ska sluta? Just nu håller jag framför allt på att finslipa tekniken, för såväl fotograferingen som för efterbearbetningen.

Det är bara bristen på fantasi som sätter gränserna för dina möjligheter.

En intressant sak som jag upptäckte så sent som igår var att solen flyttar sig rätt snabbt. Så om jag har skarp sol, och plåtar i kanske en kvart, så kommer skuggorna att ligga lite annorlunda på de sista bilderna, i förhållande till de första. Mycket snabbmask, radering och kloning i efterhand. Men kul är det! Hinner jag kommer jag definitivt att göra fler kompositer här i Frankrike. Jag har redan ett antal idéer…

tunn linje

Se mer av mina bilder på Carl Johan Rehbinder Photo Gallery!

Dekorrand

Väldigt små bilar

26/06, 2011

Lamborghini Miura

Jag hittade på nätet en drös med väldigt roliga bilder av bilar, kraftigt Photoshoppade förstås, och tänkte mitt i alltihop att det där, det kan jag också göra. Så jag gjorde ett par stycken – först en med min egen bil, och sen en med den Lamborghini Miura du ser här ovan. Den blir väldigt gullig, och känns verkligen som en leksaksbil.

Det blir en helt surrealistisk effekt om man tittar en bra stund på den redigerade bilden, och sen går tillbaka till originalbilden (som den ju faktiskt ser ut i verkligheten). Den ser då plötsligt helt grotesk ut, utdragen och jättelång. Se själv:

Lamborghini Miura - originalet

Eftersom jag inte kunde sluta när jag väl hade börjat, så letade jag upp en gammal Rolls-Royce Silver Shadow som jag också gjorde om. Jätteskoj!

Rolls-Royce Silver Shadow

tunn linje

Här bjuder jag på några av bilderna jag hittade på nätet. Mitt första försök, med min egen bil, visar jag längst ner i detta blogginlägg.

Chevrolet Corvette

AUDI

Porsche Carrera GT

Ferrari

Chevrolet Corvette

BMW

tunn linje

Och så här blev det när jag gjorde om min egen Svennecontainer, min Volvo 940 från 1997, till en minibil. Det svåraste var faktiskt inte att få till bilen, utan att få bakgrunden att funka. Därför var Lamborghinin mycket enklare att fixa till. Man bör ha en flexibel och helst hyfsat neutral bakgrund för att få en sån här redigering att funka.

Min bil

Photoshop är verkligen ett fantastiskt redskap för att skapa sköna bilder! Om jag ger mig på min egen bil igen så ska jag först se till att ha en bättre bild att utgå från, med en mer neutral bakgrund och bättre kontraster i själva bilmotivet. Sen ska jag pilla lite mer med detaljerna som gör att det ser realistiskt ut. Jag har ju behållit hjulen i originalproportion, men också dörrhandtagen – nästa gång ska jag få till det med blinkers och baklysen och lite andra smådetaljer, så att de inte ser så ihoptryckta ut. Då kan det bli riktigt fint. Just det ja – så här såg originalbilden ut innan jag började leka med den:

Min bil

Dekorrand

Sexiga julklappar från LELO!

21/12, 2010

LELO Soraya

Om Apple hade formgivit sexleksaker så är det möjligt att de hade sett ut ungefär så här. Till och med förpackningarna är lyxiga och superdesignade, precis som Apples prylar.

Tyvärr kan vi nog inte förvänta oss några vackra sexleksaker från designikonerna på Apple – de har snarare gått åt ett väldigt olyckligt och motsatt håll, med sexneurotisk förhandscensur av mediagadgets, och förbjuder alla tilläggsprogram som kan innehålla sex eller naket. Paranoid amerikansk moralism när den är som sämst. Riktigt snuskigt, Apple! Något köp av iPad eller iPhone blir det garanterat INTE i vår familj.

Som tur är finns LELO – ett svenskt företag, som ligger i frontlinjen när det gäller erotiska gadgets, lyxiga och superdesignade som få. LELO startade 2003, då tre killar – två formgivare och en ingenjör – tillsammans bestämde sig för att skapa något som saknades på marknaden – vackert formgivna sexleksaker med både bra funktion och hög kvalitet (det är bara att beklaga att LELO inte också tillverkar smartphones och mediapads…).

Eftersom det just idag är Global Orgasm Day, tyckte jag att det vore fint att fira det med en massiv recension av en hel drös sexleksaker, och så får det bli. Och föremålen för min recension är alltså en hel drös med fina grejer från LELO.

Lelo Lily - foto av Carl Johan Rehbinder

När LELO släppte sin första produkt, den eleganta ”LILY”, var jag och hälsade på Erik, Filip och Carl i deras lilla kombinerade studio, verkstad och kontor på Östermalm, och så fick vi ett provexemplar att recensera till Cirkus Eros. Jennie testade, och recensionen blev översvallande positiv. Det var i all enkelhet en snygg, tyst och uppladdningsbar vibrator för varje njutningslysten kvinna. En klassiker som fortfarande finns kvar i sortimentet. Jennie använder den gärna ihop med Ylva Franzéns G-punktsstav, men alla hittar förstås sina egna favoriter.

Gemensamt för samtliga modeller i LELO:s sortiment är de höga kraven på kvalitet i materialen, samt i tekniken. De är lätta att använda, vackra att se på, och alla de eldrivna vibratorerna har inbyggda uppladdningsbara batterier. Man behöver alltså inte byta batterier stup i kvarten – man pluggar in laddaren i väggen, och andra änden i LELO:n. Precis som en mobiltelefon.

LELO Iris

Något år senare kom IRIS – en elegant och effektiv kombinerad dildo och vibrator, med dubbla motorer, fem program, flera hastigheter och en unik, blombladsinspirerad art deco-design som inte liknade någon annan sexleksak. En sådan fick vi också testa, och den blev snabbt en av de absoluta favoriterna i vår digra arsenal av erotiska stimuli. IRIS finns också fortfarande med i LELO:s sortiment.

Jag besökte LELO:s verkstad en gång i tiden medan denna modell fortfarande var en prototyp, och jag fick se lermodeller av den som verkligen imponerade på mig – så vackra och unika former! Och det färdiga resultatet blev förstås ännu vackrare än jag hade kunnat föreställa mig. Så duktiga är de på LELO! 🙂

tunn linje

För några veckor sedan fick vi en tidig julafton, med två kassar fyllda av hårda paket, och strax därpå dessutom ett paket på posten (testexemplar av den splitter nya INSIGNIA-serien), alltihop innehållande leksak efter leksak, underbara grejer från LELO. Hur kul som helst!

Numera erbjuder LELO, denna unika svenska innovationsverkstad som fokuserar helt på människors sexuella njutning, en hel uppsjö olika typer av sexiga vibratorer, stavar, geishakulor, kukringar och allehanda härliga nyttigheter. Och vi har testat ett större antal av dem.

It’s a dirty work, but someone has to do it.

tunn linje

LELO Liv

LELO LIV

Som ett resultat av omsorgsfull produktutveckling erbjuder LELO LIV – en mindre, lättare och mer hanterlig variant av Iris. LIV har förstås samma funktioner som nästan alla andra LELO:s modeller – flera programmöjligheter, steglös hastighet, många timmars batteritid, och många andra fina finesser. Och så är den vacker – inget att skämmas för om den ligger framme på nattygsbordet, med andra ord. Den behändiga storleken gör också att den är betydligt lättare och mer praktisk att ha med sig i handväskan än den hyfsat stora IRIS.

tunn linje

LELO Gigi

LELO GIGI

LIV har också en ”systermodell” med namnet GIGI, som är snarlik LIV, men där LIV är slät och rundad har GIGI en vibrerande ”klack”, som är särskilt formgiven för att ge G-punkten perfekt stimulans. Formgivningen erbjuder verkligen en perfekt möjlighet att hålla ett kraftigt och stadigt tryck på G-punkten. GIGI är med andra ord en modell som vi varmt kan rekommendera för dig som vill utforska alla möjligheter som G-punkten har att bjuda på…

tunn linje

LELO Ina

LELO INA

INA är en modernare (och betydligt vackrare) variant av det klassiska Rabbit-konceptet, med dubbla motorer och dubbla stimuleringspunkter, åtta programmeringsvariationer, bl.a. så att man kan få en rytmiskt växlande stimulans, på såväl klitoris som i vulvan samtidigt.

En verkligt fin detalj som gör att just denna vibrator är mycket, mycket bättre än de flesta andra dubbelverkande vibratorer är att den lilla utstickande delen inte bara pekar rakt ut, utan faktiskt kniper åt runt blygdbenet, vilket ger en betydligt starkare stimulans, både inuti mot G-punkten, och utanpå vid klitoris. Man kan t.o.m. släppa taget, och den sitter kvar! INA finns i tre färger – orange, lila och limegrön. Detta är kort sagt en superbra leksak! Perfekt julklapp till frun/flickvännen/älskarinnan!

tunn linje

LELO Siri

LELO SIRI

Om du gillar ur-LELO:n LILY – formatet, programmeringsmöjligheten, batteritiden, stilen, kvaliteten – men tycker att vibrationen inte är tillräckligt stark, så finns SIRI, som är lite större än LILY, kanske lite klunsigare och inte riktigt lika elegant, men ergonomiskt mycket bättre, och framför allt – en betydligt starkare vibration. SIRI är ändå såpass liten att man kan ha den med i handväskan. SIRI är helt klart ett både praktiskt och bra val!

tunn linje

LELO Mia

LELO MIA

MIA måste utan konkurrens vara den nördigaste vibratorn jag någonsin sett. Perfekt för Internet-generationen. Denna lilla eleganta vibrator (LELO:s minsta för kvinnor) ser ut som ett läppstift, men vibrerar ovanligt starkt för sin ringa storlek. Det roligaste av allt med denna vibrator – man laddar upp MIA genom att sätta den i en USB-kontakt. Du behöver aldrig lämna datorn! Den perfekta vibratorn för en notorisk porrsurfare, med andra ord… 🙂

Jag skrattade högt när jag fick se den första gången, och den väcker mycket munterhet varje gång jag visar den. Det blir extra roligt med tanke på att jag ju har varit aktiv i Piratpartiet, där det vimlar av nördar – och kvinnorna i partiet är inte på något sätt mindre nördiga än männen, så denna LELO passar verkligen där…

tunn linje

LELO Alia

LELO ALIA

LELO introducerar nu en helt ny serie vibratorer – serien kallas INSIGNIA, och består hittills av tre modeller, alla med en helt ny enhetlig design, i olika färgad silikon kombinerad med guld. De utmärker sig med en smakfullt svulstig elegans – och en väsentligt förbättrad ergonomi. Den svepande formen har ett hål, så att man lättare kan behålla greppet och inte lika lätt tappar vibratorn, inte ens ur en hal och glidig hand.

Alla INSIGNIA-vibratorer är helt vattentäta, och går alltså att ha med sig i duschen – eller varför inte det sköna bubbelbadet? Sensuell vibration både inifrån och utanpå… Industridesign när den är som bäst – både vackrare och mer användarvänliga produkter.

ALIA är minstingen, och är den logiska fortsättningen på den klassiska urmodellen LILY och den lite kraftigare SIRI. Men som sagt, vattentät. Killarna på LELO experimenterade redan från början med vattentäta vibratorer (som vi också har testat förstås), men lyckades inte riktigt hitta rätt bland alla material för att göra en vibrator som skulle vara både driftsäker, vacker och vattentät – nu verkar det problemet äntligen vara löst!

Att kunna kombinera duschstråle med vibration, eller för den delen vibratorn i badet (allra helst bubbelbad med välriktade strålar, förstås!) är en höjdare, och nu är det alltså möjligt – med LELO INSIGNIA.

tunn linje

LELO ISLA

LELO ISLA

Den andra vibratorn i INSIGNIA-serien heter ISLA, och är tekniskt sett en vattentät motsvarighet till LIV eller SIRI, men med en helt ny formgivning. De långa vibratorerna har den stora fördelen att de kan användas till såväl klitoris och yttre vulva som till stimulans av slidan, G-punkt, A-punkt m.m. – både inuti och utanpå. Sex olika vibrationsprogram, fyra timmars batteritid. Långbad!

tunn linje

LELO SORAYA

LELO SORAYA

Toppmodellen i INSIGNIA-serien heter SORAYA, liknar ISLA, men är ytterligare en variant av ”Rabbit-konceptet” med en utskjutande del för yttre stimulans. Efter test kan vi dock konstatera att den tvära vinkeln på den utskjutande delen gör att just den funktionen inte funkar så bra, i alla fall inte för Jennie. Den klämmer inte åt som INA, och det är svårt att vinkla hela vibratorn så att man får en bra vibration på både in- och utsida.

Ur det perspektivet är INA en betydligt bättre konstruktion rent tekniskt, förutom att INA inte är vattentät, och inte heller lika bedårande vacker som SORAYA. Dock är det ju en smaksak det där med vinklar och vrår, och kvinnor är ju olika konfigurerade. För somliga kvinnor kanske SORAYA är ett mycket bättre val än INA. Det är med sexleksaker som med allt annat – man behöver ibland pröva sig fram för att hitta rätt.

tunn linje

LELO Luna Beads

LELO LUNA BEADS

LELO erbjuder numera även ett antal produkter som inte är eldrivna, och som kanske inte ens vibrerar. En viss vibration kan man få med LELO:s version av de klassiska s.k. geishakulorna, eftersom de är ihåliga, och innehåller fritt rörliga, mindre kulor, som skapar en naturlig vibration så fort personen som använder kulorna är i rörelse.

Effekten av att bära dessa erotiska träningsredskap i slidan under dagen kan variera. Somliga kvinnor blir jättekåta och savande, andra känner sig framför allt mer närvarande och grundade, och vissa kan säkert tycka att det är en märklig och obehaglig känsla.

En unik finess med LELO LUNA BEADS är att man i förpackningen får två par kulor, i olika vikt – så kan man byta mellan de olika vikterna och successivt träna upp sina slidmuskler. Inget är så bra att det inte kan bli bättre…

tunn linje

LELO Tor

LELO TOR

Marknaden för sexleksaker erbjuder för närvarande en stor ojämlikhet, eftersom det går minst 20 produkter för kvinnor på varje för män. Min nu erbjuder även LELO åtminstone några leksaker för män, och de kallar denna serie HOMME. Inte så fantasifullt kanske, men begripligt. I denna serie ingår även ett par artiklar som syftar till att stimulera analt, (det humoristiska LELO-gänget har döpt dem till ”BILLY” och ”BOB”) och dessa kan förstås även kvinnor använda.

Denna lilla manick som jag har testat heter TOR (ett namn som jag förstås tycker är synnerligen väl valt, nordisk hedning som jag är!), och är en integrerad s.k. kukring och vibrator (eller som LELO väldigt elegant beskriver det – en ”gentleman’s ring”). Det är i sig ingen ny uppfinning i sig, men LELO har som så ofta utvecklat idén, både funktionellt och estetiskt. Resultatet är en tvådelad ring, med själva ringen i högkvalitativ och flexibel silikon, medan motor och batteri sitter i en liten hårdplastdel, som man enkelt fäster vid ringen när den ska användas. Den har också flera hastigheter och program, förstås. TOR finns även i en enklare variant som då kallas BO – den ser likadan ut, men har bara en vibration och saknar inställningsmöjligheter.

Skönaste sättet att använda denna ring är att ha den så nära roten som möjligt, bakom pungen. Sen kan man välja om man vill ha vibratorn uppåt, på ovansidan eller neråt, mot bäckenbotten. Det ger lite olika effekt, och har man den uppåt får ju även en eventuell partner njuta av vibrationen vid penetration. Mysig grej!

Min enda kritik mot TOR är möjligen att vibrationen är lite svag – här har funktionen fått vika för designen, och det är lite synd. Vi får hoppas att LELO snart låter TOR få spänna på sig kraftbältet, så att han blir dubbelt så stark! Fördelen med den svaga vibrationen är att man kan ha den på sig länge, och låta den surra på lite mysigt sådär, och så kan man hålla en lågintensiv sexuell stimulans igång under en längre stund, snarare än kort och intensivt. Och det är ju inte så dumt…

LELO Tor

tunn linje

LELO Lily

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Önskar Calle med TantraBlog och Cirkus Eros
– och LELO, förstås!

tunn linje

Besök LELO:s hemsida för mer information!
Läs mer om våra kurser!

Parkurser med Calle & Jennie Rehbinder, Cirkus Eros

Dekorrand

Klockren pastisch…

24/07, 2010

Affischpastisch

Denna underbara pastisch på försvarsmaktens irriterande affischkampanj var jag bara tvungen att visa. Jag hittade den på bloggen Skivad Lime, med rubriken ”Alla har rätt till en åsikt”. Om du vill ha en mer högupplöst version av bilden kan du hitta en här.

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: