Från oss alla, till er alla…

2013 har varit ett händelserikt år, och alldeles särskilt speciellt på ett synnerligen fantastiskt sätt. Vi fick äntligen det Jennie har önskat sig i flera år – en liten bebis! Och en bedårande söt en också! Den 19 oktober föddes denna underbara lilla klimp, och den 22 december höll vi en stor namngivningsceremoni för henne i vårt hem, med nästan 30 gäster.

Hon har nu officiellt fått namnen Disa Saga Vilja Liv Carlsdotter Rehbinder, med Disa som tilltalsnamn. Detta har också lett till att vi i år firar en riktig familjejul, med alla mina fyra barn och deras två mödrar. Riktigt roligt! Stor gran och tomte får dock vänta till nästa eller nästnästa år, när Disa är stor nog att uppskatta sådant. I år får det räcka med en pytteliten gran och att vi själva är tomtar. Men det är förstås inte fy skam!

Något annat kul att fira är att TantraBlog idag fyller exakt 6 år. Det var på julafton 2007 som jag började blogga, som ett rent experiment, för att se vad det kunde leda till – och det har lett till en hel del intressanta ting, den saken är klar.

Bloggen satte fart på mitt politiska engagemang, och utan TantraBlog hade jag högst sannolikt inte blivit riksdagskandidat för Piratpartiet 2010, och inte heller varit en del av försöket med Liberaldemokraterna, och inte hade jag heller fått lika mycket mediauppmärksamhet i andra sammanhang, som t.ex. SvT Debatt. Men vet aldrig vad saker och ting leder till.

Jag har haft lite bloggtorka de senaste två åren, och det beror nog fråmst på att jag har varit ner aktiv i andra media, som t.ex. Facebook. Men en månads avstängning från att skriva på Facebook gav mig inspiration till att komma igång mer här igen. Och jag har äntligen lyckats lägga in några korta bloggposter. Att slänga in en och annan kortare kommentar är nog precis vad som behövs för att få fart på skrivandet igen.

En tredje sak att fira är att jag äntligen får tummarna ur röven gällande mitt engagemang i teatern. Jag har en livslång kärlekshistoria med teatern, men den präglas av tyvärr av återkommande fall av långvarig otrohet och distans. Ibland blir dock längtan för stor, och ivrigt påhejad av min son Leonard (som också älskar teater) inleder jag nu en ny personlig era med teater, och den börjar redan i januari med en improvisationskurs – Tranceformation Impro – en reinkarnation av mina dynamiska improkurser på 1990-talet; Krokodilgruppen.

Jag vill förstås gärna regissera igen, men först måste jag komma igång, bli lite varm i kläderna och jobba upp nya kontaktnät. Jag har redan ett antal anmälda till kursen i januari, och hoppas på 10-15 improvisationsglada själar som vill dyka in i teaterns magiskt förtrollande och förvandlande värld.

Läs mer om mina produktionsidéer och kursen Tranceformation Impro på hemsidan för Det Magiska Rummet!

Liten snabbsummering av den senaste tidens ämnen…

Jag har som vanligt alldeles för många bollar i luften för att hinna blogga om allt intressant som händer, saker som jag verkligen skulle vilja blogga om, men inte hinner. Så jag tänker att jag gör lite som Emma, en kortare summering med kommentarer kring flera olika ämnen.

Thomas ”Stasi” Bodström kommer ut ur den kristna garderoben, mer tydligt än förr. Nu är han politiker i kyrkofullmäktige också, och på sin blogg visar han sina rätta färger som salvelsefull frälsarpredikant, när han talar om kriminella – ”Likt andra advokater vet jag, att det som oftast är enda chansen att rädda en som har kommit riktigt djupt ner i den kriminella avgrunden, är kärlek och kyrkan. Att bli troende är för många som har gjort andra människor riktigt illa den enda räddningen. Det måste vi ta fasta på.” Fantastiskt. Vi får hoppas att Bodströms engagemang i kyrkan kan rädda oss från att ånyo behöva konfronteras med denna fördärvliga mobbare och kristmoralist i maktposition.

Sverigedemokraterna börjar synas i sömmarna, och det är bra. Att Aftonbladet lät Sd:s partiledare Jimmie Åkesson vräka ur sig rasistiska klichéer i bladet var en alldeles utmärkt startpunkt för ett noggrant sönderanalyserande av denna gravt överskattade organisation. På samma sätt som jag sett tydliga samband mellan kristna evangeliska organisationer (EAEC) och nazister (Nationaldemokraterna – jag har sett samma artiklar dyka upp i båda sammanhangen), ser jag hur Sd i praktiken är en illa kamouflerad nazistorganisation med kristdemokratisk fernissa.

Åkesson gör vad han kan för att se ut som Hägglund, men han lyckas inte särskilt bra. Till och med ett bakåtsträvande kristusparti som Kd framstår som ett liberalt, humanistiskt, genomtänkt och attraktivt parti i jämförelse med Sd. Det är verkligen dags att rycka täcket av dessa mentala kalhyggen och visa vilka rasistiska stolpskott de är i verkligheten. Deras kombination av ultrareaktionär kristen moralism med rasism och främlingsfientlighet rimmar väldigt illa med värden som demokrati, frihet, kärlek och medkänsla. Släpp för helvete inte in denna politiska katastrof i Riksdagen!

Förespråkarna för sexköpslagen får mycket stryk nu, med riksdagspolitiker som tar bladet från munnen, debattörer som attackerar från alla håll och kanter, professorer och andra forskare som analyserar sönder förespråkarnas undermåliga icke-argument. Dessutom avslöjas förespråkarna för denna moralistiska idiotlag som inpiskade lögnare och skitsnackare, sensationslystna moralpredikanter och rent ut sagt korkade. Men detta kommer jag förstås att skriva mer om i ett separat inlägg, eftersom det också är en av mina kärnfrågor.

Polisen jagar sexköpare och hemodlare av hampa, istället för att jaga riktiga brottslingar med riktiga brottsoffer, och det kan man ju ha allehanda åsikter om. Sverige har blivit självförsörjande på marihuana, och polisen springer benen av sig för att sätta dit de förhärdade brottslingarna, som inte förvånande visar sig vara hel vanliga Svenssons, akademiker, busschaufförer, banktjänstemän och andra ”vanliga människor”, som uppenbarligen inte bedömer rökning av maja som något allvarligt.

OBS! Jag propagerar inte för drogbruk! Så fort man kommer ut som ”drogliberal” så ställer man sig öppen för att svartmålas som närapå en knarklangare. Men det går jag inte med på. Jag propagerar för en balanserad politik, med skadereduktion som grundprincip, snarare än moralistisk förbudsiver. I flera länder i Europa har man helt avkriminaliserat innehav av alla slags droger, för eget bruk, och det har givit positiva resultat i form av mindre drogmissbruk, och bättre använda polisresurser. Kan det vara dags att anpassa lagstiftningen till medborgarnas praxis?

Diskussionen om religiösa särdrag, som niqab, burkha samt manlig och kvinnlig omskärelse fortsätter alltjämt. Urban Johansson skriver en utmärkt artikel om detta på Newsmill. Det är märkligt och extremt motsägelsefullt att i frihetens namn vilja förbjuda vissa slags plagg, samtidigt som man gladeligen godkänner att sjukhus skär sönder pojkars könsorgan i religionens namn. Att införa lagar mot vissa plagg är helt absurt, och den dagen man förbjuder bärande av burkha kommer nog fan jag att gå ut på stan i burkha. Nån jävla måtta på fascismen bland våra beslutsfattare får det väl ändå vara? Vilka tror de att de är, dessa självgoda besserwissrar som med förbudslagar vill styra över kvinnors klädsel?

Om man vill gå runt och se ut som Spökplumpen, ett vandrande tvåmanstält, så måste det vara varje enskild människas frihet att få göra det. Självfallet får man räkna med att man inte kan ta ut pengar på banken, inte jobba någonstans där man möter andra människor, inte legitimera sig, inte ägna sig åt någon social verksamhet alls, i praktiken. Men det är konsekvenser man själv måste få bedöma om man tycker att det är värt att ta. Sådant ska inte lagstiftas om, lika lite som vi kan lagstifta om toppluva på samtliga medborgare under en viss temperatur. Och – man kan ju även bära sin burkha på fler sätt än ett…

Polsk riksdag – idioti i kubik. I min späda ungdom fick jag lära mig att begreppet ”polsk riksdag” betydde totalt kaos. Alla pratar i munnen på varandra, stolar och papper flyger runt i rummet och smockan hänger i luften. Ingen koll, ingen struktur, ingen riktning. Polsk riksdag har nu även fått en ny betydelse – en drös medeltida idioter. Populistiska dumskallar som vill återinföra icke-funktionella kroppsstraff som hämnd mot vissa kriminella. Man har beslutat att pedofiler skall genomgå kemisk kastrering, något som prövades redan på 1940-talet i Sverige, och det fungerade inte då heller. Men det är väl bättre med stupstock, hämnd och vedergällning än att faktiskt göra något som fungerar. Man tar sig för pannan…

Nya Zeelands befolkning – ännu större idioter? I Nya Zeeland beslutade regeringen 2007 att förbjuda misshandel av barn (aga), men uppenbarligen är Nya Zeeländska föräldrar så rädda för sina barn att de tycker att det är nödvändigt att misshandla dem, så nu ska de folkomrösta om denna lag. Nya Zeeländare tycker alltså att det är rätt att misshandla just de människor som är för små för att försvara sig. 83 procent vill att föräldrar ska kunna slå sina barn ostraffat, enligt en färsk mätning. Något vidrigare har jag inte hört talas om på länge. Nya Zeeland är uppenbarligen inte ett civiliserat land, utan en barbarisk nation som vill fortsätta att utsätta sina mest sårbara och hjälplösa medborgare för systematisk misshandel. Bojkotta Nya Zeeland!

En liten solskenshistoria vill jag förmedla, och det är om den alldeles underbara lilla australiensiska flickan Jazz. 60 Minutes Australia gjorde ett reportage om henne, eftersom hon redan vid väldigt tidig ålder tydligt och klart upplevde sig som en flicka, trots att hon var född i en pojkkropp. Underbara föräldrar, underbara syskon, underbar tjej. Se denna film! Besök också gärna TransKids Purple Rainbow Foundation, en organisation för transsexuella barn.

Blogge Bloggelito har återuppstått från de döda, nu dock reinkarnerad under sitt eget namn, Niklas Dougherty. Naturligtvis måste den sinofile krångelpettern ha ett bloggnamn på kinesiska – 之乎者也. Den återkomne Niklas håller en mer formell stil i sitt skrivande än den vilt skjutande, smått koleriske Blogge. Fortfarande skarp (kanske t.o.m. skarpare), och snabb som attan. Så fort jag har tänkt skriva om något, så kan jag ge mig den på att Niklas/Blogge redan har skrivit om det, bättre, mer faktaspäckat, skarpare och smartare än jag själv ens vågat drömma om. Välkommen tillbaka till bloggosfären, Blogge/Niklas!

För min egen del kan jag också rapportera att min kandidatur till Piratpartiets riksdagslista nu även rent formellt är registrerad, och att det nu bara är att vänta och se vad medlemmarna i Piratpartiet tycker, fr.o.m. den 9 november (har jag för mig). Självfallet är alla vi som kandiderar fria att göra reklam för oss själva gentemot medlemmarna, eftersom det är den s.k. svärmen som väljer vilka som slutligen skall ingå i riksdagsgruppen. Så om du är medlem i PP, och gillar tanken på mig som riksdagsledamot – rösta gärna på mig då. Jag kommer förstås att lägga ut mer information här på bloggen när det är dags för röstning.

För ett år sedan…?

Joshen, med bloggen Enligt Min Humla, fick idén från Mumari, att berätta lite om vad som hamnade på bloggen för ett år sedan, den 28 januari 2008. Och det var rätt kul, för just den dagen skrev Joshen sitt populäraste, och kanske allra roligaste och skarpaste inlägg någonsin – Manifest mot dansbandsmusik. Det var ett blogginlägg som jag t.o.m. gjorde ett eget blogginlägg om, bara för att rekommendera folk att läsa det, så roligt var det. Så det gör jag gärna igen. Läs det! 🙂

Men det var rätt kul hos mig också, här på TantraBlog. Förutom att det var min namnsdag då också (hint, hint), så skrev jag ett rätt kul inlägg som fick heta ”Farliga rumpor…?”, och som handlade om den amerikanska myndigheten FCC (Federal Communications Commission), som fick moralpanik gällande ett TV-inslag på vilket man på bästa sändningstid fick se en skådespelerskas nakna rumpa. FCC föreslog för mediaföretaget ABC ett bötesbelopp på 1.430.000 USD, eftersom de har utsatt TV-tittande barn för fara. Intelligent. Läs mer i det aktuella blogginlägget.

Och jag kan bara konstatera att jag alltjämt fortsätter i samma fåra, med samma oförtröttliga ambition att lysa upp det sexuella mörkret med lite humor, kunskap, insikt och nyfikenhet. Det gamla blogginlägget från samma datum förra året är alltså rätt så representativt för vad jag alltjämt skriver om.

Andra bloggare som tagit utmaningen:
Mumari, Joshen, Mymlan, Tyskungen, LoveOrHate, Sandra, WannabeBullmamma, Junitjej

Och så går vi in på andra året…

Den 24 december 2007 skrev jag det allra första inlägget på min nya blogg – TantraBlog – passande nog med rubriken ”Make Love, Not War – Älska Mer, Kriga Mindre!”. Sedan dess har jag lagt ut 113 blogginlägg, fått 1183 kommentarer, 110.458 besökare – och en jäkla massa skoj. Jag har fått flera nya vänner; andra bloggare, varav jag har träffat flera IRL, och jag har fått en hel del mediauppmärksamhet därtill.

TantraBlog har öppnat många dörrar. Nu är jag rätt van vid att vara med i TV, tidningar och annan media, främst på grund av å ena sidan mitt engagemang för den nordiska seden, genom fornsedorganisationer som Sveriges Asatrosamfund och Idavallen, å andra sidan på grund av mitt arbete med sex och samlevnad – Cirkus Eros och våra kurser – men på grund av mina artiklar här på bloggen har det publika intresset kraftigt ökat.

Bloggande är bra för sökmotoroptimering också – en sökning på mitt namn – ”Carl Johan Rehbinder” – ger i skrivande stund 14.400 träffar på Google. Före bloggen kom jag inte upp i sådana siffror. Ett hett tips för alla som vill ha fler besökare på sina hemsidor… Jag har flera hemsidor med betydligt högre besöksfrekvens än bloggen (bara Cirkus Eros genererar sedan flera år tillbaka stadigt ca 4.000-5.000 besökare per dygn), men interaktiviteten på bloggen är oslagbar – jag får betydligt fler kommentarer på bloggen än jag får brev med kommentarer angående mina andra hemsidor. Interaktivitet är kul.

Dessutom har jag fått en hel del träning. På samma sätt som min fotografiska dagbok År 44 (som jag höll liv i under ett år mellan två födelsedagar, 2005-2006) gav mig ovärderlig disciplin beträffande mitt fotograferande – jag tog massor av riktigt bra bilder som annars aldrig skulle ha blivit gjorda – har bloggen gjort mitt skrivande mycket gott. Jag har fått ett bättre flöde i mitt författande, eftersom jag ju nu har ett alldeles eget forum för det.

Lagom till ettårsjubileet har jag också snofsat till bloggen lite, med en ny rubrik, och en något tydligare profil. Det jag skriver om på bloggen är nästan uteslutande om de ämnen jag nu har i underrubriken – Kärlek, Sex, Kultur & Politik. Brett? Jovars, men allt är ju filtrerat genom min världsbild, vilket förstås ger en klar och tydlig grundprofil för allt som publiceras på denna blogg.

Men populärast av alla ämnen är förstås, inte helt otippat, sex (och naket). Av alla 113 inlägg jag skrivit under året så handlar de mest lästa inläggen uteslutande om sex & naket – ”Onani-maraton i Köpenhamn!” med 4.649 läsningar, ”Nakna kroppar är inte farliga!” med 3.666 läsningar, ”Porr är gott och nyttigt!” med 2.746 läsningar, ”Sex & naket – nu igen!” med 2.205 läsningar, ”Paradiset på tyska badhus” med 2.191 läsningar, ”Farliga rumpor…!” med 2.141 läsningar, ”Bara bröst eller bara Bröst?” med 1.716 läsningar, samt bokrecensionen ”Q-kar – nyskapande erotik av (Y)” med 1.303 läsningar.

Och det är väl inte så konstigt. Sex och naket intresserar och fascinerar (och skrämmer) de flesta, men ytterligt få behandlar dessa ämnen med ett seriöst engagemang, vilket jag vågar påstå att jag (och min kära hustru Jennie) gör. Därav populariteten.

Utöver TantraBlog har jag faktiskt ytterligare två bloggar, men dessa har jag inte haft tid eller ork att hålla igång i någon större utsträckning. Först gjorde jag en fotoblogg – RehbinderBildBlogg – och sen en bilblogg – Världens fulaste bilar – Bloggen – baserat på min hemsida med samma namn; Världens fulaste bilar, som är en riktigt cool och populär sida bland bilentusiaster. Kul initiativ med bloggarna, men jag har helt enkelt inte haft tid eller ork eller engagemang nog för dessa två bloggar också.

Det har varit ett inspirerande år, och bloggandet har under alla omständigheter givit mersmak. Inte bara för bloggandet i sig, men framför allt för skrivandet, och för det politiska engagemanget. Så jag lär forsätta blogga ett bra tag till. Så bered dig på många nya inlägg från eder värd här på TantraBlog…

GOTT NYTT ÅR!

Frågor och svar om bloggandet

Jag hittade först hos Blogge (som vanligt) en enkät, som en hel drös bloggare har svarat på. Jag har ingen aning om var denna enkät kommer ifrån ursprungligen, men jag tänkte ändå att jag ska väl inte vara sämre. Så jag svarar på dessa frågor, jag också.

1. Hur länge har du bloggat?
Inte särskilt länge. Sedan julafton 2007.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Som nu – en oerhört diversifierad grupp människor, som uttrycker sig själva eller sina idéer på väldigt olika sätt, med väldigt olika målgrupper, och med väldigt olika motiv. Och bland allt grus kan man vaska fram ett och annat guldkorn, bloggare som verkligen bidrar med något unikt och inspirerande.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Carl Bildts bloggar var de första som väckte mitt intresse, men Blogge Bloggelito var nog min första stora favorit, med den svada, känslosamhet, kunskapsbredd och entusiasm som präglar hans blogg. Blogge är definitivt min främsta inspirationskälla för att själv blogga. Vi har liknande åsikter i mycket, diametralt olika i andra, men den ömsesidiga respekten finns där, och det är det viktigaste.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag har ju skrivit väldigt mycket i hela mitt liv, så jag känner väl inget speciellt för mina tidigaste blogginlägg, annat än vad jag vanligen känner för mina olika skrivna alster. Det är kul och trevligt att ha ett forum att ständigt kunna publicera aktuella alster – och därtill bli läst.
Men fråga mig om ett år eller två, så kanske jag säger något annat.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Några stycken – Blogge, förstås, Isabella Lund, Queendom, Johanna Sjödin, Art Nudes, AutoBlog (ja, jag är en biltok!), Oscar Swartz och några till, som jag besöker mer eller mindre regelbundet.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Mina favoritbloggar handlar nästan alltid om politik, filosofi, ideologi och ett djupgående analyserande av alla dessa företeelser. Alternativt handlar de om konst och estetik på ett eller annat sätt. De flesta bloggare jag läser har en liberal eller libertariansk grundinställning till livet. Jag har dessutom en viss dragning till bloggar om sex, samt fotobloggar med konstnärligt erotiska bilder. Och så gillar jag snygga bilar, vilket då och då leder mig in på en och annan bilblogg.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Hmmm… Jag vet inte – en del kan man ju vara väldigt olik på vissa områden, men väldigt lik på andra. Blogge Bloggelito, t.ex. Eller för den delen Isabella Lund, som jag har pratat med i telefon – och vi har väldigt lika åsikter i mycket, men jag tror att vi är väldigt olika som personer. Eller så är vi inte det. Jag vet inte, eftersom vi inte har träffats. Nä, det är en omöjlig fråga att svara på.

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Åh, det finns ingen som är lik mig. Jag är helt unik. 🙂
Skämt åsido så är det ju kul att umgås med likasinnade, men man behöver också lite ”tuggmotstånd” emellanåt, så man inte blir för bekväm och tillbakalutad.
Det fanns en dansk bloggare, en kvinna som skrev en blogg som hette ”Frydefuld”, om sex, men hon har tyvärr slutat blogga, av tidsskäl.
Och så bloggar ju min hustru också, på YONI-bloggen. Och vi är rätt lika.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De verkar tycka att det är kul, att jag skriver kloka och roliga saker för det mesta.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det vet jag inte. Har inte frågat. Men jag skulle tro det. Jag förställer mig ju inte på något sätt.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Jag har en klar och tydlig mediapolicy, för deltagande i andras media (jag deltar aldrig i tidningar, radio eller TV som privatperson – bara som representant för den verksamhet jag bedriver inom olika fält), men på min blogg kan jag vara precis så privat som jag vill. Och jag har inte särskilt mycket att dölja, tror jag.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Sådant som inte intresserar mig – förstås – som mode, sport, motorcyklar och husdjur. Aktier och ekonomi. Och mycket annat. Skvaller och andras bekymmer – det är inte min sak att vaska andras byk offentligt.
Helt privata tråksaker, som ”idag åkte jag till biblioteket för att lämna tillbaka en bok, men det var stängt, så jag tog en fika istället”. Enda anledningen att skriva om sådant är om det faktiskt leder vidare till något allmängiltigt och intressant.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Ja, ett visst behov av bekräftelse har ju alla. Vi är flockdjur, med ett behov att bli sedda och bekräftade av våra flockfränder, så det är klart att det har betydelse. Men med åren har jag blivit såpass trygg i mig själv att jag inte alls behöver lika mycket bekräftelse för mitt ego som när jag var yngre, men jag tycker att det är kul att få bekräftelse på de idéer jag presenterar, om de slår rot eller ej.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Det är ju alltid en början. Och det beror väl också på hur öppen personen är i sin blogg. Om en person är välformulerad, genomtänkt och intelligent i sin blogg kan jag nog utgå från att han eller hon är det IRL också. Och om någon bär sig åt som en buffel i bloggen finns det säkerligen med IRL också.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, någon enstaka. Någon kanske ovetandes. Men de flesta som jag faktiskt har träffat fysiskt, som också bloggar, har jag träffat innan jag läst deras bloggar, alltså folk jag redan känner. Annars är det nog rätt ovanligt, hittills. Det kanske blir mer av den varan framöver, ju fler som bloggar.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Det är väl klart att det kan vara, av en mängd olika anledningar. Om jag t.ex. skulle skriva något riktigt, riktigt kontroversiellt, typ rasistisk propaganda, och jag skulle bo mitt i Tensta eller Rinkeby, och folk vet vem jag är – då skulle jag med stor sannolikhet åka på riktigt mycket stryk.
Sen finns väl alltid risken att man blir beroende, och att allt annat blir lidande.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nja, jag är rätt bra på att hantera påhopp och skitsnack av olika slag. Jag ser att de flesta påhopp och anklagelser är projektioner, och att det säger mer om skitsnackaren än om mig. Och ibland är det bästa sättet att få någon att framstå som komplett dum helt enkelt att låta dem prata på. De avslöjar förr eller senare sig själva. Som t.ex. Janne Josefsson.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nä. Jag ångrar inte saker och ting. Det är slöseri med tid och energi.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det skulle vara all den tid det tar i anspråk, möjligen. Men jag har ännu inte fastnat helt i bloggträsket, så än så länge har bloggandet inte inneburit några direkta nackdelar för mig. Mest fördelar.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Ja, det tror jag att jag gör, och jag tror att jag har blivit ännu bättre på att skriva, och att jag kanske har blivit mer spcifik och riktad i mitt skrivande. Eller inte. Det får vi se.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Helt klart påverkar bloggandet hela mediasfären. Fler och fler kollar in bloggar parallellt med gammelmedia, eftersom de kompletterar varandra så bra. Att en escortkvinna kan bli vald till årets politiska blogg (2007) säger en hel del om flexibiliteten och framåttänket i bloggosfären. Bloggarna tar ibland upp ämnen som helt glöms bort av traditionella media, och kommenterar på ett sätt som tidigare aldrig gjorts. Dessutom finns en interaktivitet i bloggandet som helt saknas i traditionell media.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
– Att jag kommit upp ännu högre i sökmotorerna, och får väldigt många fler träffar (numera om jag Googlar ”Carl Johan Rehbinder” så får jag över 30.000 träffar, mot drygt 1.000 förra året).
– Att jag äntligen har ett ständigt aktuellt forum för mina aktiviteter, tankar och tyckanden.
– Att jag nu har ytterligare en kommunikationskanal vid sidan om mina mer traditionella hemsidor, och att jag i och med detta har en mer direkt och aktuell kanal, vilket i sin tur har givit mig intressanta och aktuella uppdrag.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Att läsa andras bloggar är roligt, inspirerande, det tillfredsställer min kunskapstörst, och jag lär känna andras tankar och funderingar om livet på ett väldigt intressant sätt.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Joshen förstås, Isabella Lund, Queendom, Johanna Sjödin och Louise P.