Posted tagged ‘snoppar’

Fram för mer snoppar och snippor bland smågodiset!

31/10, 2009

snoppgodis

Nu går skam på torra land! En lokal kiosk i Eskilstuna hade råkat få lite snippor, snoppar och tuttar med bland smågodiset, och i Aftonbladets Wendela berättas om en upprörd mamma som funnit dessa förfärliga tingestar, och den upprördheten förväntas vi förstås att instämma i. Jag menar, nånstans måste man väl ändå dra gränsen, och tänk på baaaa-a-a-a-aaarnen! Och jag undrar i mitt stilla sinne vilken skada barnen egentligen förväntas lida…

Det liksom lite löjligt att det ska bli sådan uppståndelse av några gelesnoppar. Vad är problemet? För barnen är det garanterat inga problem – de kanske blir lite fnissiga och glada, och sen äter de gelesnopparna och gelesnipporna med samma goda aptit som de äter gele-Ferrariracerbilar, sura nappar, punschpraliner, och lakritspistoler.

Gelesnoppar och skumsnippor är kanske jättebra vägar in till att prata om sex, kärlek, kroppens anatomi och annat viktigt med barnen. De kan inspirera till ett värdefullt avdramatiserande av kroppen, och kan bidra till att få bort en del av den här gamla kristna skamstämpeln på sexualiteten. Och så är det ju kort och gott väldigt skojigt med snipp- och snoppgodis. Det fattar väl vem som helst som har lite av barnasinnet i behåll?

Detta är förstås inte ett isolerat fenomen. I England blev en man högeligen upprörd över vad han tyckte var oanständiga godisemballage. Mannen i fråga ansåg att limefrukten på bilden var ”maskulin”, och hade ett ”lömskt och smaklöst” ansiktsuttryck, i sitt försök att förföra de ”feminina” apelsinerna, o.s.v.

maoam

Jag drar mig till minnes en historia om en man som konsulterar en psykoanalytiker, och som blir utsatt för ett s.k. Rorsach-test, med bläckfläckar i olika former. Vid åsynen av dessa olika bilder får han ständigt sexuella associationer. Än är det testiklar, än är det ett kopulerande par, eller en fuktig och öppen vagina. Efter sessionen säger psykoanalytikern till klienten att han är ovanligt sexfixerad, varpå klienten svarar, uppbragt:
”– Men det var ju du som visade alla dessa snuskiga bilder!”
Man ser det man vill se, och drar slutsatser utifrån det.
(citerat från ett tidigare blogginlägg som också fokuserar på benägenheten att skydda barn mot sex)

Upprördhet över suggestivt godis (eller vad som helst som vänder sig till barn, och på ett eller annat sätt kan associeras till sex) är alltså ingen engångsföreteelse. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för oss vuxna att skydda barnen mot farligheter. Altså, inte krigsleksaker, blodiga våldsspel, skräckfilmer, idrott som kan ge men för livet, politisk indoktrinering i skolan, mobbing och sånt. Det skiter vi i, för barnen måste väl klara av lite prövningar här i livet. Men SEX, det måste vi skydda våra stackars barn mot!

Jag begriper verkligen inte vad som är så farligt med ”porrgodis” som butiksägaren kallade dessa söta könsdelar, eller för den delen bilder av gulliga kramisar som slickar på varandra. Förutom risken att få hål i tänderna är det för mig totalt obegripligt. Om man drog lika långsökta slutsatser om annat godis, så skulle man väl protestera mot chokladcigarretter och lakritspipor också (för att inte tala om lakritspistoler), för de kan ju inspirera barn till att röka (och begå självmord). ”Han stoppade som barn in pistoler i munnen, så då förstår man ju varför han gjorde det som vuxen…” Vad sägs då om råttor, nappar och giftsvampar? Vad för fördärvligheter ska inte de locka till?

Ja, just det, det glömde jag ju – sex är ju det farligaste som finns på jorden, och våra könsdelar måste ju därför förträngas och gömmas undan och helst glömmas bort helt och hållet, det hade jag ju glömt. Annars kan ju hemska saker hända. Förlåt mig.

sexycandypanties

Sexigt godis?

tunn linje

Andra som skriver om samma ämne:
Trollhare, Kristina, Kommunisternas blogg

Dekorrand

Q-kar – nyskapande erotik av (Y)

28/07, 2008

Ylva Maria Thompson är återigen aktuell – nu med en bok. Det är en novellsamling som i sig är en pastisch på den spanske författaren Juan Manuel Pradas underbara lilla bok Fittor, som innehåller ett antal mer eller mindre burleska och surrealistiska, hisnande metaforspäckade noveller om olika fittor – Cellistens fitta, Fakirkvinnans fitta, Dockors fitta, Lejontämjerskans fitta, den kataleptiska fittan, mumiernas fittor, sömngångerskornas fittor – och många andra fittor.

Ylvas bok handlar om kukar, mannens specifika behag, och även hon gör korta betraktelser över olika slags kukar, ofta på samma svulstigt expressiva sätt, men samtidigt med eftertänksamt filosofiska tankegångar, alltid humoristiska och underhållande, samt med mycket kärlek och innerlighet. Där finns Eldslukarens kuk, Trollkarlens kuk, Kukar i bastun, Guds kuk, Skogsmulles kuk, Den tvehövdade gummikuken, Den tyske kannibalens kuk, Kukar jag minns – och många, många fler.

Det är svårt att göra en pastisch som inte bara blir en blek efterapning – men Ylva lyckas förvånansvärt bra, i det att det blir ett alldeles eget litterärt verk med ett eget konstnärligt och innehållsmässigt värde, fittorna förutan, om man säger så. Berättelserna är personliga, roliga, härligt befriande i sitt oneurotiska uppskattande av männens annars så skambelagda behag. En synnerligen lyckad pastisch, med andra ord.

Anonyma exhibitionister var namnet på en utställning som Ylva Maria gjorde för några år sedan, som utgick från 100 gipsavgjutningar av lika många olika kvinnors fittor. Denna utställning blev också en affisch, och en liten bilderbok. Så fittorna har grundligt penetrerats (som konstnärligt motiv menar jag förstås…) av Ylva Maria, och därför är det väl på sin plats att även skildra männens kön.

Jag antar att det äntligen är dags för kukarna att komma till heders, att vi män äntligen kan få vara så stolta över våra lemmar som vi innerst inne är, utan att behöva skämmas för det. Att den manliga sexualiteten inte behöver vara hotfull och farlig för kvinnor, utan snarare skoj och spännande, något att njuta av. Och då ska det väl till en riktig vamp som Ylva Maria Thompson för att få till en sådan hyllning… 🙂

Ylva Maria Thompson är en av mina favoritfeminister, i det att hon aldrig har fallit för frestelsen att rätta sig in i ledet av politiskt korrekt, nyfeministisk sexualfientlighet och manshat, och framför allt för att hon aldrig identifierat sig som ett offer – för någon, någonsin. Hon är en stark och initiativtagande konstnärinna med stor integritet, intelligens, lekfullhet och engagemang.

Hydra Förlag är ett litet entusiastförlag i Stockholm som är modiga nog att ge ut böcker som är allt annat än mainstream, men Ylva Marias bok har alla förutsättningar att bli en storsäljare – om köparna är modiga nog…

Boken kommer att släppas under Pride-festivalen, på torsdagen den 31 juli. Ylva Maria kommer även att prata om boken på Författarscenen 20:30 samma dag. Se Stockholm Prides hemsida, programmet. Du kan även läsa en presentation som Ylva själv har skrivit, på Svensk Bokhandels hemsida.
Den kommer förstås att gå att köpa på AdLibris hemsida.

Läs och njut!

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: