Den sexuella revolutionens positiva effekter
Detta blogginlägg är en artikel till SvT Opinion, som där fick rubriken Vi behöver mindre av kristen sexualmoral. Här publicerar jag den med min ursprungliga rubrik.
Artikeln publicerades i torsdags, med anledning av den debatt som hölls i SvT Debatt samma kväll. Jag var där förstås, och Charlotta Levay (kd), vars dumreaktionära artikel min artikel var ett svar på, var där också, förstås, och en drös andra illustra debattörer. Men det ska jag berätta mer om i ett kommande blogginlägg.
Nu till artikeln:
På Sidan 4: Debatt i Expressen den 4 april ondgör sig Charlotta Levay (kd) över den sexuella revolutionen. Hon hävdar att arvet från 1968 års sexuella revolution (som om allt hände just 1968…) har gjort oss alla till utbytbara ting, sexleksaker, som gör abort på löpande band och knullar oss okänsliga och kalla. Med andra ord – det var bättre förr.
Min första fråga är – hur långt bakåt i tiden ska vi gå för att hitta den optimala sexualmoralen? När var tillvaron som bäst, enligt Levay? Våldtäkt inom äktenskapet blev straffbart 1965 (vilket vi svenskar var först i världen med), så det måste väl bli tillåtet igen. Och går vi bara ytterligare lite längre bakåt i tiden så kan vi också göra preventivmedel och sexupplysning helt olagligt. Och varför inte dödsstraff på äktenskapsbrott och homosexualitet?
Min andra fråga är – hur lyckliga var vi före den sexuella revolutionen? Hur många kvinnor fick någonsin njuta det minsta av sexakten? Hur många kvinnor fick lida av skammen för att ha fött utomäktenskapliga barn, hur många illegala aborter har lett till såväl barns som mödrars död, hur många spädbarn har blivt lämnade till änglamakerskor eller utsatta i skogen? Hur många har blivit kastrerade och steriliserade för att de var ”dåligt genetiskt material”, eller bara ”översexuella”? Hur många barn har blivit brända med glödgade järn på ollon eller klitoris, för att de inte har velat sluta onanera? Hur många har smittats med syfilis och andra fruktansvärda sjukdomar, som de hade kunnat slippa med en god utbildning i sexualkunskap? Hur många har bränts på bål, stenats, korsfästs, blivit piskade, lemlästade och utstötta för att de har haft ett privatliv som brutit mot den kyrkliga moralen? Hur mycket har människor tvingats att lida alla helvetets kval för att de genom århundraden har låtit sig luras, blivit bestulna på sig själva, och tvingats att leva under kyrkligt förtryck med en repressiv sexualmoral som effektivt redskap?
Med andra ord – om det är något vi INTE behöver mer av, så är det kristen sexualmoral. Kyrkan har sedan 300-talet fördömt alla yttringar av sex som inte direkt syftar till fortplantning som sodomi, syndfulla handlingar, och detta har lett till en skamtyngd, skuldbelastad, smutsstämplad sexualsyn, som alltjämt ligger som en gammal, sliten, fuktig och illaluktande heltäckningsmatta över hela samhällsgolvet. Hur fint vi än möblerar.
Den sexuella revolutionen har inneburit enorma framsteg för alla som har tagit del av den. Det handlar framför allt om självbestämmande och egenvärde – att jag själv väljer vad jag vill göra med mitt liv, min kropp, min sexualitet. Att sexualiteten inte är en orsak till skräck och skam, men till glädje, kärlek, närhet, njutning och hälsa. Min kropp är min att bestämma över, och ingen annan ska tala om för mig vad som är rätt eller fel att göra med den.
Men vi är inte färdiga ännu. Revolutionen har bara börjat. Vi har fortfarande bara börjat skrapa på ytan av vad det innebär att återupptäcka sexualiteten, och tillfredsställelsen i ett friskt och harmoniskt sexliv. Steg för steg tar vi makten över våra egna liv igen, våra kroppar, våra känslor, våra drivkrafter och våra lustar. Vi frigör oss från ett repressivt, patriarkalt och förtryckande system i vilket vi är maktens ägodelar, med begränsad tillgång till det som ovillkorligen borde vara våra egna domäner att råda över – våra kroppar, våra själar och våra sinnen.
Detta är inte bara en utopi. Jag talar av egen och andras erfarenhet. Sedan några år tillbaka håller jag och min hustru Jennie kurser, med sex, kärlek och intimitet som fokus, och den respons vi får är fantastisk. Våra kursdeltagare vittnar om en helt ny styrka, integritet, lekfullhet, glädje, kraft och frihet – allt detta för att vi erbjuder metoder, tid, plats och rum att återerövra sexualiteten.
Sexualiteten är en av våra allra viktigaste drivkrafter, och kan vi släppa skammen och skulden, och återta makten över oss själva, så kan detta leda till fantastiska resultat.
Den sexuella revolutionen har bara börjat. Låt oss nu fortsätta.
Etiketter: 1968, äktenskapsbrott, Charlotte Levay, den sexuella revolutionen, homosexualitet, illegala aborter, kärlekskurser, Kristdemokrat, kristendom, preventivmedel, sexualmoral, sexupplysning, SvT Debatt, SvT Opinion
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
29/04, 2008 den 4:43 e m
Du har, förstås, helt rätt… men var den där levandebegravnings-bilden nödvändig? Usch, nu kommer jag ha den spökande på näthinnan hela kvällen. Jag är blödig vad gäller sån där.
29/04, 2008 den 4:51 e m
Det är tyvärr värre än så – det är en högst nutida bild av hur människor behandlar andra människor för att de har ett sexliv. Stening är tyvärr inte något som bara skedde i det förflutna, i en forntid – det sker än idag. Och det är fruktansvärt obehagligt, jag vet. men vi måste veta de här sakerna, vi måste vara medvetna om vad människor utsätter andra människor för, av religiös moral och okunnighet.
29/04, 2008 den 5:59 e m
jo. jag vet att det sker. jag vill bara inte se det på bild… jag kämpar tillräckligt mot sådant ändå.
29/04, 2008 den 6:10 e m
Jag får väl be om ursäkt för att jag är så obarmhärtig i mitt bildval, men det är den attityd jag har valt att ha här på min blogg. Rak och ärlig kommunikation, oavsett om det ger lust eller olust.
OBS! Jag raljerar inte. Jag har all respekt för människors känslighet. Jag tycker själv att den bilden är fruktansvärt jobbig. Men det är också just därför jag valde den.
29/04, 2008 den 10:49 e m
En anledning till att motståndare till sexuell frigörelse inte tror att det mesta handlar om kärlek och intimitet, kan ju vara att man själv valt att villkora dessa känslor, och beskurit möjligheten till att känna spontan (social) intimitet och ömhet, men samtidigt är det ju svårt att stoppa sina känslor för andra människor, känslor som då måste förskjutas och förklaras som farlig.
Det är naturligt att känna ömhet till andra människor, så varför vara så rädd? De flesta av oss vet väl hur man kan dra en gräns…?
Debatten verkar fortsätta på Svt, men med skiftande kvalitet..
29/04, 2008 den 11:41 e m
Levay önskade ju att alla skulle läsa på om hur det känns efter en abort. Nu har jag studerat några artiklar på nätet, så nu vet jag det!
Att de flesta artiklar på nätet om psykologiska problem efter abort är från just konservativa kristna abortmotståndare som skriver med starka målande smaklösa bilder på ett halvt osakligt sätt hänvisar till kliniska studier utan tydliga procentsatser, är för mig ett stort problem:
Vilken debatt eller polemik vill de besvara?
Varför vill man jämföra abort med cancer och amputation?
Självklart är det trist att kvinnor mårdåligt efter en abort, där måste sjukvården göra något. Men inte mår jag väl bättre i min sorg och ångest efter aborten av att folk vill använda mina känslor som slagtyrä i en debatt som inte är min. Det är varken kreativt, respektfullt eller kristligt. Det är cyniskt. Låt mig sörja och ge mig stöd istället!
Det märkliga med ex ”Ja till livet” är att de lyckas skapa mer etisk rötmånad än de lyckas förhindra: Antingen vill man förbjuda abort vilket leder till dödsfall och sterilitet pga av illegal abort, eller också vill man informera (läs manipulera) kvinnor med ”sanningen”, dvs bilder av utaborterade blodiga foster.
Det är hjärtlöst och direkt omoraliskt
Tvärtom måste vi alla kunna visa varandras tillit till vår förmåga att kunna göra svåra moraliska överväganden, och samtidigt få behålla värdigheten, något jag inte tycker ”Ja till livet” och liknande rörelser har förstått i sin sekteristiska kamp för att omyndigförklara alla som inte tänker likt dem.
De allra flesta som gör abort har tänkt igenom både en och två gånger, och många har självklart dubier. Om man i detta känsliga läge möter det tydliga förakt mot abort som finns i bl a kristna kretsar kan det vara avgörande för att man helt förlorar sin självtillit, och sin lust och sexuella intiativ.
”Varför ska man ha sex för när Gud ändå bara blir arg, vad man än gör?”
Jag är faktiskt rädd att dessa (ex ”Ja till livet”) bara vänder sig till den egna gruppen, med sina moraliska övertramp, som skapar ångest hos redan pressade abortanter, inte alls för att de bryr sig så särdeles mycket om de som gör abort, utan för att man genom att rättfärdiga och bekräfta sin hårda sexualmoral lättare kan behålla sina egna patriarkala och hierarkiska/auktoritära sociala strukturer. Där sex är svårt…
29/04, 2008 den 11:49 e m
Ja, jag har varit inne och tittat, och det är fascinerande att se hur låg nivå de flesta inläggen håller sig på. Jag har nog bara skrivit ett enda inlägg där. Det känns inte så motiverat att gå i clinch med ”van-den-damp”, ”Birgitta-7” med flera.
De åsikter somliga ger uttryck för är ibland skrämmande. Kolla denna:
”En person som handlar raffset, porrfilmer och fulfittor för sina pengar håller jag mig borta ifrån. En sådan kommer inte att få jobb av mig, och inte heller kommer jag att bli kund i det företag en sådan jobbar i.”
Ehhh… Det är väl rätt vanligt att både män och kvinnor idag köper läckra underkläder, erotisk film och sexleksaker? Och hur ska den ovan citerade ha en aning om vem av de han möter i olika situationer är just sådana som köper ”raffset, porrfilmer och fulfittor för sina pengar”?
Skumma människor…
Men Vändkapparn säger en del verkligt kloka saker. Han verkar vara den enda som har tänkt ordentligt. Han får gärna komma hit och skriva på min blogg! 🙂
29/04, 2008 den 11:54 e m
Åh, det senaste inlägget jag skrev, lade jag in innan jag hade sett att Kristen hade skrivit ett inlägg till – kul! Kristen och Vändkapparn verkar vara samma och en. Kul också att en Kristen kan vara min allierade i olika argumentationer – jag brukar ju inte vara direkt barmhärtig mpt kristna, som regel. Men då handlar det ju just om de kristna som du beskriver som hjärtlösa, frustrerade och självrättfärdiga moralister. Det är dessa jag vill mosa i varje debatt. De skadar andra människor, missionerar sin skitideologi – men du visar ju tvärtom på medkänsla, nåd och medvetenhet, något som jag annars upplever som en svår bristvara hos kristna.
Tack för att du spräcker några av mina fördomar! Det är rätt åt mig! 🙂
30/04, 2008 den 6:27 f m
Ett hjärta ljuger inte!! (Låter som en taskig klyscha!!) så; Om kritiken mot oss kristna sakta men säkert visar fram ett gott hjärta, vad har man då att vända sig emot annat än sina fördomar – och så’na har väl alla. Vad kristen tro handlar om är att vilja leva med Jesus Kristus, vilket alltid blir personligt och situationsanpassat….och ska bli! Att leva som en kristen schablon avslöjar bara att tron blivit en tandställning för utseendets skull. (för tandreglering är det ju okej) eller religionen som en stödkorsett.
Vi kanske delar hjärtan lite kors och tvärs här i världen utan att veta det – Kul! Spännande!
30/04, 2008 den 7:41 f m
Haha – religionen som tandställning (eller stödkorsett) – den var bra. Ska jag behålla.
Jodå, det där med att vi delar hjärtan lite kors och tvärs, det har jag redan fått uppleva högst konkret i flera olika sammanhang, så det tror jag verkligen på. För två år sedan deltog jag i en multi-etnisk religiös konferens i Indien, med hundratals delegater från flera världsdelar.
Jag har lagt en fin illustrerad artikel om detta på min hemsida Grimners Runor – check it out!
Och alldeles nyligen var jag ju och höll föredrag på en hinduisk högtid, om likheterna mellan nordisk hedendom, forn sed, och gammal hinduism. Så nog finns det många hjärtan som slår i samma rytm, utspridda över hela världen.
30/04, 2008 den 10:18 f m
Om de där moraltalibanerna bara höll sig för sig själva, så tror jag inte att någon skulle opponera sig. Religionsfriheten är väl så försvarbar som all annan åsiktsfrihet.
Men när de ger sig på de allra minsta barnen, och utnyttjar den överlevnadsgen som säger att barn skall lyssna på vad de vuxna säger och okritiskt acceptera det — den som vill ifrågasätta ”gå inte för nära stupet” lär ju sluta som en genetisk återvändsgränd — så har dessa mörkermän definitivt passerat gränsen för det anständiga.
Ett barn som vuxit upp, vettskrämt med sagorna om skärselden med mera, lär ha fått nog så svåra ärr i själen som ett som haft sexuella erfarenheter i barndomen. Något som åtminstone jag anser att lagstiftning såväl som ”samhällsmoral” borde återspegla.
6/05, 2008 den 2:47 f m
Jag gillar sex!
14/05, 2008 den 1:51 e m
Jag älskar att läsa din texter!
De är så befriande kraftfulla och självklara.
14/05, 2008 den 2:27 e m
Åh, tack, tack, tack!
Jag blir glad av sådana kommentarer! 🙂
15/05, 2008 den 11:23 f m
Vilket bra inlägg!
Det enda jag har att säga är egentligen en fråga: Varför är sex så förbannat kontroversiellt? Kan vi inte bara inse att vi alla är djur (väldigt intelligenta dock) som har naturliga behov och och intelligens nog för att experimentera med behoven? Vad är det som är så ”syndigt” med att leva ut något som är fullt naturligt?
Förbannade religioner – allt är deras fel.
Tack för ett välskrivet inlägg – -vilket kan vara ganska svårt att finna i bloggdjungeln!
Moment 22
19/05, 2008 den 1:02 e m
Tack för ditt gensvar. Dock kan man nog inte bara skylla eländet på religionerna. Religionerna är också skapelser av människor, symptom på mer invecklade delar av våra psykologiska behov.
Det finns även politiska ideologier och intellektuella filosofier som är sexualfientliga, sociala kontruktioner och moraliska föreställningar som hämmar oss, oftast betingade av maktbegär och kontrollbehov.
En fri sexualitet betyder i förlängningen fria människor, individer med självbestämmanderätt över sina egna liv, människor som tar ansvar för sitt eget väl och ve utan auktoriteters och myndigheters kontroll, och självklart är det oerhört skrämmande för alla de som vill ha makt över andra, liksom för de som inte vill ha makt, utan hellre vill underkasta sig en pseudo-förälder i form av överhet av något slag.
Med andra ord – vuxna, mogna människor vill bestämma över sina egna liv, och omogna, rädda och osjälvständiga människor vill att någon annan bestämmer.
29/05, 2008 den 2:36 e m
Tack för ett läsvärt inlägg och en bra blogg! Fina bilder också!!! Mer kärlek och sex i samhället….mer och bättre sexualundervisning i skolan, mer öppenhet och förståelse, mer glädje och lek…men visst är vi på väg?
29/05, 2008 den 2:54 e m
Tack för din uppmuntran! Ja, du har rätt – men det kommer inte av sig självt. Vi måste alla hjälpas åt att skapa denna glädje, öppenhet och förståelse, leka mer, och lära våra barn (och varandra) mer om sexualitetens välsignelser.
5/11, 2008 den 6:45 e m
[…] sin partner är inte särskilt konstigt, inte särskilt ovanligt, och inget att hänga upp sig på. Porr är gott och nyttigt, och inget att bli upprörd över. Djurarten homo sapiens är inte konstruerad som monogam varelse. […]
26/05, 2010 den 11:13 f m
Jag håller helt med dig, även om du kanske använder lite väl starka exempel. Jag tror knappast att dom som hävdar att det var bättre förr står för alla de hemskheter som även föregicks på den tiden. Jag tror på sexuell frigörelse och det är trist när människor blir så styrd och tillbakahållen av religioner.
27/05, 2010 den 7:15 f m
Jag använder medvetet starka exempel, eftersom de som hävdar att det var bättre förr uppenbarligen inte vet vad de pratar om.
Ibland måste man helt enkelt skaka om folk lite, och det är liksom en av mina favoritaktiviteter… 🙂
Jag är inte minimalist. Jag är maximalist. Jag instämmer inte alls i klichén ”less is more”.
För mig är det ”less is less”, och ”more is more”.
Därför dundrar jag gärna på med stora och bombastiska trummor och gnistrande horn, om jag anser det vara påkallat. Och det gjorde jag denna gång.
Jag kanske inte uttrycker mig så typiskt försiktigt och lagom som en återhållsam svensk förväntas göra, men så är det inte heller min stil.
Men tack för kommentaren! Det är alltid lite roligt att få kommentarer i gamla inlägg, för det visar att folk hittar tillbaka och läser även dessa äldre artiklar. Kul!