Dilemmat med influensavaccinet

Vi har haft ett familjeråd, om det här med vaccinationerna mot svininfluensan. Min exfru jobbar med administration, dock relaterat till sjukvård, och har mycket information från det hållet. Våra tonåringar, 13, 15 och 17, tycker att det hela verkar mer eller mindre fånigt, och vill inte vaccinera sig. Min äldste son går på Södra Latin, och där skall alla elever erbjudas vaccin. Det betyder inte säkert att min son tänker vaccinera sig.

Jag har varit stark motståndare till hela den här svininfluensahysterin hela tiden, och är det fortfarande. Det finns alldeles för mycket smuts och lögner inbakat i den här så kallade pandemin, och jag känner att hela grejen är ett sätt för en industri att tjäna miljarders miljarder på människors skräck. Och det kan mycket väl fortfarande vara sant. Och jag är inte ensam.

Det är inte bara foliehattar som är mot vaccineringen. I Schweiz stoppas vaccin till barn & gravida av myndigheterna, som anser att riskerna inte är tillräckligt noga utredda. Bieffekterna av vaccineringen är inte att förglömma – de är starkare än för vanliga vaccin. Feber, frossa, ont i kroppen, huvudvärk och allergireaktioner har rapporterats av dryga hundratalet vaccinerade hittills i Sverige. Och vi vet inte hur det blir framöver. Vaccinet är ett väldigt osäkert kort.

En doktor i molekylär cellbiologi, Ann-Cathrin Engwall, anser att det finns en påtaglig risk att en massvaccineringen mot svininfluensan kan orsaka större skada än nytta. Om viruset muterar och utvecklas till att bli farligare kommer sannolikt vår befolkning att ha en sämre motståndskraft mot nya varianter än om vi inte hade massvaccinerat.

Det finns stora risker med vaccinering, liksom det finns stora fördelar. Vi ska inte glömma att vi har fått kontroll på såväl polio som smittkoppor och TBC med hjälp av vaccinationer. Men många forskare ifrågasätter idag ett alltför vidlyftigt vaccinerande, om inte annat för att det som sagt kan sänka immunförsvaret mot andra sjukdomar, samt att det finns dem som hävdar att allehanda andra sjukdomar och handikapp kan vara oväntade bieffekter av vaccination. Vi vet inte, helt enkelt.

Det är skumt att WHO har omdefinierat begreppet pandemi från att beteckna en snabbt spridande sjukdom som många dör av, till en snabbt spridande sjukdom, som… ja, sprider sig snabbt, och somliga kanske dör av… I skrivande stund har (enligt DN) 2.000 dött i hela världen av denna influensa, och 60 i Europa. Det är nästan chockerande lågt. Att beskriva detta som en pandemi är som att beskriva nageltrång som en akut livshotande sjukdom. Svininfluensan är INTE en pandemi, hur mycket det än tjatas om det. Detta är en uppenbar lögn, och som en lögn måste det betraktas.

Det är skumt att flera ledande amerikanska politiker, som t.ex. Donald Rumsfeld och Barack Obama, äger stora andelar i medicinföretag som tillverkar och säljer influensavaccin – och det är skumt att Barack Obama kan stå och uppmana folk att ta vaccinet, men han tänker inte ta det själv, och hans familj ska inte heller vaccinera sig.

Det är skumt att man struntar i ett förbud mot kvicksilver i mediciner – om kvicksilver nu är så farligt för kroppen att det bedöms som angeläget att förbjuda, varför accepterar man då plötsligt kvicksilver igen?

Det är skumt att gravida anses tillhöra en riskgrupp – samtidigt som det inte finns någon forskning som påvisar några som helst fosterskador orsakade av influensavirus. Men ett otestat vaccin, det går bra att spruta in i de gravida kvinnorna, fast vi inte har en aning om vad detta vaccin kan göra mot fostret. Vi som är födda på 1960-talet har inte glömt Neurosedynskandalen.

Det är skumt att ingen verkar veta varken ut eller in – alla som borde veta springer runt som yra höns och kacklar åt alla håll. Somliga är för, andra är emot, somliga velar fram och tillbaka.

Det finns läkare som har varit motståndare som har vänt och blivit för vaccinationen – men det finns också det omvända. Barnläkare som varit för, och nu är mot. Det finns verkligen alla varianter. Det enda alla verkar vara rörande eniga om är den här osäkerheten, att ingen vet helt säkert vad som är bäst.

Man kan ha allehanda teorier om varför det ser ut som det gör, att privata företag vill tjäna massor av pengar, eller kanske t.o.m. mer vidlyftiga foliehattvarianter av konspirationsteorier. Men för närvarande är allt detta faktiskt helt irrelevant – även om det är sant. Om det är sant att någon har skapat detta virus, bara för att tjäna pengar på ett virus, så ändrar det fortfarande inte det faktum att jag kan bli sjuk, och att vaccinationen kan motverka sjukdomen. Oavsett politiken bakom, så att säga.

Jag har inte råd att bli sjuk i flera veckor för närvarande, och det kan göra att jag blir benägen att ta det där jävla giftet ändå, trots mitt stora motstånd. Å andra sidan känner jag folk som har blivit sjuka, som var sjuka i svininfluensan i en vecka, och det var mycket mildare än en vanlig influensa. Och jag har ingen aning om vad jag stoppar in i kroppen om jag tar vaccinet.

Att vaccinera sig av solidaritet med andra är förstås ett rätt idiotiskt argument. Om de där som jag ska vara solidarisk med inte vill bli sjuka så kan väl de vaccinera sig själva. Det är dock relevant att göra som min kära exfru, att vaccinera sig så att hon kan vara frisk om övriga familjen går i däck. Men det är förstås en annan slags solidaritet.

Jag kommer med största sannolikhet inte att vaccinera mig. Men jag har tyvärr inte lyckats hålla mig helt immun mot den här oron som sprider sig som en riktig epidemi, och det irriterar mig. Jag vill inte låta mig bli berörd. Jag vill inte dras ner i träsket av oro och inre virrvarr. Jag tror att om det är något man blir sjuk av så är det snarare det, än ett virus.

Jag tror egentligen att allt det här är symptom på en mycket större epidemi, en epidemi i skräck, oro, ångest och osäkerhet. Det är inte utan att jag funderar på om syftet i längden är att vi ska bli lydiga undersåtar i statens och kapitalets tjänst, nu när kyrkan har förlorat den makten. Ja, jag vet att det låter överdrivet konspirationsteoretiskt – men va fan – man behöver inte läsa mellan raderna för att fatta att något jävligt skumt är i görningen.

Och ja, jag har dissat vaccinet hårt i tidgare blogginlägg. Men jag blir verkligen osäker. Jag vet fan inte ut eller in längre. Därför frågar jag dig, kära läsare, om du har riktigt bra argument för att ta vaccinet, alternativt riktigt bra argument för att INTE ta vaccinet. Skriv på bara, i kommentarsfältet. Jag läser allt noggrant. Och i bästa fall kan det bli en intressant och givande diskussion.

Läs mer här:
svininfluensan.com, Universitetssjukhuset Örebro, abovetopsecret.com, Tankebrott, FluTrackers, The Atlantic

Och snälla ni – kommentera gärna, men framför allt vill jag ha goda argument både för och emot vaccinationen här. Inte invecklade konspirationsteorier, inte allmänt gnäll. Det gör ingen nytta. Jag vill ha fakta.

Skön kommentar till svininfluensahysterin…

För några år sedan fick man cancer av chips, och så fick Livsmedelsverket (eller vilken i mängden av alla hundratals statliga myndigheter det nu var) sin kvart i rampljuset – och så hoppades de på några fler fräsiga skattemiljarder, förstås. Nu har det kommit något nytt att skriva om – och så har alla fått spatt. De har drabbats av den amerikanska mediahypen kring en vanlig influensa. Mediaanka kallas det.

Stora rubriker om folk som dött i influensan täcker våra löpsedlar. Senast skrevs det om tre gravida kvinnor som dött – i USA! I ett land som bebos av nästan 300 miljoner människor lyckas man hitta tre (3!) gravida kvinnor som har dött av den här svininfluensan. I alla fall påstår man det. Vem kollar de uppgifterna? Jag tror att fler dör av häftiga nysningar varje år, bara i USA. Eller vilken konstig sjukdom som helst.

Det dör hundratals människor av influensa i Sverige varje år, liksom folk dör av allsköns mer eller mindre allvarliga sjukdomar, i kombination med dåligt immunförsvar, allmänt nedsatt hälsa, depression och dålig livsvilja, hög ålder och skörhet, eller någon annan anledning. Alla dör, nån gång, av något – kan ni fatta det?

Dramatiska ord som ”svininfluensa” är naturligtvis säljande, och så kan Expressen skryta lite till med ökande upplagesiffror. Det vore enormt intressant att följa pengarna bakåt, och se om det möjligen finns ekonomiska intressen i de läkemedelsföretag som säljer influensavaccin, som också har ägarintressen i något eller några större mediabolag. Det vore förstås en alldeles underbar kombination, som skulle förklara varför det har blivit en sådan uppståndelse kring just denna influensa.

Vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när det är så här – skaldade Tomas DiLeva för många år sedan, och det är en synnerligen bra fråga, i masspsykosernas tidevarv. Att tänka själv, känna själv och fatta egna beslut är lika viktigt som alltid, och som tur är lever vi just nu i en tid då det fortfarande är hyggligt möjligt. Till dess att vi återigen låter våra myndigheter ta ett (h)järngrepp om våra medvetetanden, med ny teknologi, nya övervakningsformer, nya kontrollorgan och nya styrmekanismer.

Det är lätt att bli konspirationsteoretisk när alla verkar gadda sig samman för att staten ska få sticka nålar i samtliga medborgare, och spruta in kvicksilverhaltiga substanser i våra kroppar, medusiner som samma stat dessutom har betalat miljarders miljarder för, till ett privat läkemedelsföretag. Det känns nästan lite som att makthvarna använder denna influensa för att kolla av hur medgörliga och lättmanipulerade vi är egentligen. Det antyds att om vi inte vill vaccinera oss, så är vi osolidariska med våra medmänniskor. Jo, man tackar, ja.

Många har redan haft denna influensa, och den har inte varit mer besvärlig än någon tidigare influensaepidemi – snarare tvärtom. Så varför denna plötsliga hysteri? Varför ska vi plötsligt springa till våra vårdcentraler och vaccinera oss? Av nationalekonomiska skäl? Knappast. Av solidaritet med våra medmänniskor? Inte heller särskilt trovärdigt.

Det blir alltmer tydligt att man inte kan lita på statliga myndigheter, att man inte kan lita på politiker och andra makthavare, att de stora institutionerna bör undvikas i görligaste mån. Sjukvården kollapsar, skolorna blir allt farligare för våra barn, rättsväsendet är helt korrupt, regeringen vill göra om varenda medborgare till en övervakad, avlyssnad, misstänkt brottsling, och hela skiten håller på att halka i havet. Det hela ser ut som en riktig dystopi, en undergångsvison av värsta slag.

Men jag ser det som en möjlighet, en anledning till positivt tänkande och handlande. Vi måste sluta lita på Staten, sluta förlita oss till de stora institutionerna, sluta hoppas att Myndigheterna ska hålla oss i handen när det blåser. Vi måste börja bygga våra egna system igen, gå tillbaka till ett mer organiskt och mänskligt sätt att leva, ta hand om varandra, låta hjärtat styra lika mycket som hjärnan, vandra i skönhet med Kärleken som ledstjärna snarare än politiska ideologier, följa våra hjärtan snarare än skrikiga tidningsrubriker.

VI behöver hitta tillbaka till oss själva igen, vara med våra nära och kära, arbeta mindre för folk vi inte har någon relation till, och ta hand om oss själva och våra familjer. Ge fan i att sätta barnen i dagis eller kommunala skolor, dessa lydnadsinstitut för att göra om fria individer till duktiga kuggar i samhällsmaskineriet, och skapa våra egna system lokalt istället. Lita på att föräldrar (och andra nära anhöriga) är de främsta experterna på sina barn, eftersom ingen är mer engagerad i deras väl och ve än just föräldrarna, lita på barnens egen drift att lära sig, lita på kärleken och livet självt som drivkraft.

För – om vi inte kan lita på kärleken som drivkraft, vad ska vi då lita på? Den dagen vi tappar tron på kärleken till vår nästa, och tilliten till oss själva, kan vi packa ihop och dö allihop. Klart slut.

Och jag orkar fan inte länka till alla tidningar och bloggare som skriver om svininfluensahysterin, för det är så många…

Finns det bara ett enda politiskt parti – Piratpartiet – som försvarar privatliv och integritet?