Att offra barnen på rättfärdighetens altare

Children

Mitt i hela den här uppskruvade debatten om barnpornografilagar och pedofiler, har många faktiskt glömt något väldigt viktigt. Barnen. Något som fullkomligt har försvunnit från kartan är nämligen det faktum att barn har en egen sexualitet, som mitt i denna oproportionerligt överdrivna skräck för pedofiler blir fullkomligt manglad och totalt orespekterad.

Allt som har med barn och sex i kombination att göra skapar uppenbarligen panik, nuförtiden. Om den enda respons många barn får från oss vuxna är projicerad skam, skräck och förnekelse (hur goda intentioner vi än har), så måste vi ställa oss frågan – hur friska blir dessa stackars barn i synen på sin egen sin sexualitet då, när de växer upp? Och vem har egentligen utsatt barnen för det värsta övergreppet?

Barn är också sexuella varelser. Barn tycker att det är härligt att springa runt nakna, att pilla på sitt kön, onanera, att kladda med färg på kroppen, att kramas, pussas, gosa, att utforska sina kroppar och allt skoj man kan göra med dem. Barn leker sexlekar med varandra. Det ser som regel inte ut som när vuxna leker sexlekar, men likheterna kan ibland vara slående. Skrämmande för somliga – de som helst vill se barn som totalt oskuldsfulla, asexuella varelser med sockervadd bakom öronen och änglavingar på ryggen. Små keruber utan synd.

Barn som pussas

Betänk bara det lilla språkliga faktum att vi fortfarande använder hopplöst föråldrade och värdeladdade begrepp som ”oskuld” om dem som ännu inte har vunnit erfarenheten att ha haft penetrativt sex. När du har haft sex är du inte längre oskuld. Du har då förlorat oskulden – och vad kommer sen – jo, skuld, förstås. Begreppet o-skuld antyder självklart sin motsats, i att alla som har haft sex, om än bara en enda gång, lever i skuld, i synd och skam. Allt detta för att indoktrinera oss till att sex är farligt, skamligt och dåligt – för att det gör oss alla lättare att styra, att ha makt över. Hur sekulariserade vi än har blivit, styrs vi alltjämt av gamla kristna, sexualneurotiska ideal. Borde det inte vara dags att lämna sådant skrot bakom oss?

När barnen kommer i puberteten, så ändrar sexlekarna som regel karaktär. Onanerandet tilltar, och ”riktigt” sex blir mer intressant. Många får sina första erfarenheter av sex med andra redan i tidiga tonåren – det knullas friskt i en del flick- och pojkrum. Allt detta är självklart, friskt och härligt på alla sätt och vis. Men med vår alltmer restriktiva lagstiftning kan alltså även de tonåringar som följer lagen för ”byxmyndighet” bli brottslingar, så fort de får för sig att dokumentera sina sexlekar.

Female masturbation

Detta har redan blivit ett stort problem i USA, där tonåringar tar nakenbilder av sig själva med sina mobiltelefoner, och skickar till sina pojk- och flickvänner (så kallat ”sexting”) – och följaktligen har ett stort antal ungdomar blivit anklagade för distribution och innehav av barnpornografi, och de blir därmed stämplade för många, många år framåt som sexbrottslingar. Och detta på grund av bilder som de själva har gjort, av sig själva och varandra. Jag trodde verkligen inte att en svensk regering kunde få för sig att importera något så vansinnigt till Sverige – men med den kristna sexhatarlobbyorganisationen ECPAT som pådrivande faktor är uppenbarligen allt möjligt.

Barnporrbegreppet har därmed urvattnats, devalverats och betydelseförskjutits, till den grad att ungdomars sexliv demoniserats och skambelagts ytterligare, och ofta t.o.m. kriminaliserat (de ungdomar man påstått sig vilja beskydda). Och det spelar ingen roll att intentionen med lagarna inte är att skada ungdomarna. Det är lagens bokstav, och den kommer förstås att upprätthållas. Den absurda (men juridiskt korrekta) domen mot mangasamlaren är ett mycket tydligt exempel på detta.

Barn matar knullande känguru

Innan vi börjar skrika ”Barnporr! Förbjud allt!”, bör vi faktiskt noga definiera vad som är barnpornografi, hur den kan påverka betraktaren, vilken nytta ett förbud kan ha (annat än att moralisera över ”fel” slags sexualitet, som t.ex. väldigt unga människor som har sex med varandra). Det kan hända att vi faktiskt kastar ut barnet med badvattnet, bokstavligen, om vi låter skräck och moralpanik styra våra beslut.

Barnporr är ett extremt laddat begrepp, och tyvärr blir det ofta väldigt svårt att föra en sansad diskussion i ämnet just därför. Jag kan förvisso verkligen sympatisera med, och dela den starka känsla som många ger uttryck för, i sin iver att försvara de utsatta barnen. Jag har själv tre barn, som förvisso är rätt stora nu, men jag vet hur aggressiv jag kan känna mig bara vid tanken på att någon skulle göra något ondsint mot mina älsklingar.

Man jag kan bli lika ilsk över tanken på att mina tonåringar faktiskt själva skulle kunna bli anklagade för barnpornografibrott, om de leker med sina kameramobiler tillsammans med sina respektive pojk- och flickvänner, i sitt eventuella utforskande av sin egen sexualitet. Att vissa aspekter av ungdomars lekfullhet nu plötsligt är kriminaliserade är också ett oacceptabelt övergrepp mot våra barn – fast på ett sätt värre, eftersom det är samhället/staten som vill moralisera över deras sexualitet, och straffa dem för att leka med och ge uttryck för sin sexualitet på ”fel” sätt. Att det finns illvilliga, egoistiska och samvetslösa individer som vill njuta på andras bekostnad vet vi, och dem ska vi bekämpa – men när det är samhället som administrerar övergreppet blir det ett så mycket större svek. Vem ska man då lita på?

”Hade jag som barn blivit utsatt för sexuella övergrepp, och om detta blivit dokumenterat och spritt på internet och andra kanaler som en handelsvara, hade jag känt mig kränkt av att veta att polis och åklagare sitter och bläddrar i serietidningar istället för att jaga riktiga förövare och stödja riktiga offer.”
- Tim Davidssson, på Newsmill

Jag vill noga påpeka att jag självklart tycker att spridning av barnpornografiska bilder även fortsättningsvis skall vara strängt förbjudet – under förutsättning att definitionen på barnpornografi är mer specifik än nu. Att fotografiskt dokumenterade sexuella övergrepp mot prepubertala och minderåriga barn räknas dit torde vara självklart. Sen måste man ha en djupgående, faktabaserad beslutsprocess för hur hanteringen av alla gränsfall skall ske. Jag tror nämligen inte att den skärpta lagstiftningen som nu diskuteras är särskilt effektiv i kampen mot utnyttjande och övergrepp mot barn, av flera anledningar.

Istället för att fånga de verkliga brottslingarna, de som skapar barnpornografiska bilder genom att faktiskt dokumentera verkliga övergrepp mot barn, och istället för att effektivt arbeta för att stänga ned de hemsidor som sprider dessa bilder, lägger rättsväsendet ner resurser och tid på totalt irrelevanta ärenden – som t.ex. de som innehar tecknade bilder av barn, som eventuellt kan tolkas som erotiska. Redan rätt små barn lär sig att skilja på fantasi och verklighet, och det är förstås helt vansinnigt att bestraffa innehav av fantasibilder som inte ens har föregåtts av en kränkning av någon levande människa.

Man behöver inte vara särskilt liberal för att inse detta. Madeleine Leijonhufvud, professor emeritus i straffrätt, har inte gjort sig känd för att ha en särskilt sexliberal inställning generellt, men i just denna fråga instämmer hon faktiskt med mig och många andra debattörer, i det att tecknade bilder inte borde räknas som straffbar barnpornografi. Det är helt enkelt inte rätt. Och jag kan instämma i professor Leijonhufvuds tankegång kring att all faktisk förmedling av barnpornografiska bilder, d.v.s. de bilder som verkligen är dokumenterade övergrepp mot barn, bör fortsätta att vara förbjuden, på samma sätt som häleri är ett brott som följer på en stöld.

”Barnpornografilagen bör enbart omfatta dokumenterade övergrepp på barn. Jag delar Piratpartiets krav på att serieteckningar inte bör vara barnpornografibrott.”
- Madeleine Leijonhufvud

Vi måste se hela frågan i ett större perspektiv. Vi vill motverka övergrepp – så långt är väl alla helt överens. Men med en inskränkt informationsfrihet (Innehavsförbud för viss information), och en utökad definition av begreppet barnpornografi (till att gälla samtliga som är under 18, eller ser ut att vara under 18), motverkar vi inte längre övergrepp. Vi öppnar istället dörren för en annan form av övergrepp, där vem som helst (ja, du också!) kan få sitt hem stormat av poliser (rensade bokhyllor, beslagtagna mobiltelefoner, datorer och hårddiskar), där din 18-åriga dotter kan bli anmäld för barnpornografiinnehav, eftersom hon innehar bilder av sig själv och sin pojkvän, tagna innan hon själv fyllde 18 (och kanske några mangaböcker i bokhyllan). Vem blir då utsatt för ett övergrepp, egentligen, och av vem?

Ett stort problem med en inskränkt informationsfrihet är att rättsäkerheten blir lidande, och osäkerheten hos allmänheten blir större. I syfte att undvika ett litet, litet antal eventuella kränkningar, utsätter vi istället hela samhället för en potentiellt betydligt värre kränkning, långsiktigt sett. Och de som kommer att ta mest skada av detta är barnen. Naturligtvis måste man kunna diskutera eventuella gränser för vilken slags information som faktiskt kan vara olämplig att inneha, men det är inte alldeles säkert att just lagstiftning alltid är den allenarådande lösningen på alla problem.

En annan mycket allvarlig konsekvens av innehavsförbudet är att polisen inte längre kan få tillförlitliga tips. En mycket viktig informationskälla för polisen i allt deras arbete är just tips från allmänheten. Enskilda uppmärksamma och vakna personer kan bidra med mycket viktig information i lösandet av olika brott. Men om redan innehavet av en viss information är olaglig (eller ”kanske” olaglig), så vill ju ingen låta polisen veta ens att man har varit i kontakt med denna information. Då kan man ju själv råka illa ut. Är du alldeles säker på att allt ditt mjöl är rent? Vem bestämmer vilket mjöl som är rent? Det mjöl som var godkänt för något år sedan kanske plötsligt har blivit smutsigt, utan att du visste det.

First Rule of Japanese Porn

Ingen blir faktiskt kränkt av en bilds existens (även om många påstår det), så länge ingen vet att den finns, så länge den inte sprids till andra, precis lika lite som någon blir kränkt av dina tankar – om dina tankar och fantasier stannar i din hjärna. Bilder av barn som blir utsatta för övergrepp skall naturligtvis inte figurera på nätet, eller någon annanstans där de kan bidra ytterligare till barns lidande, alldeles oavsett vilka övergrepp det än handlar om. Personligen tycker jag att det är minst lika illa att utsätta barn för bilder av grovt misshandlade eller döda barn, som andra former av övergrepp. Men vad du har i dina byrålådor kan faktiskt inte skada någon, så länge det stannar i byrålådan. Informationsfriheten bör alltså försvaras, så långt det är absolut möjligt. Och polisens resurser måste riktas mot de verkligt kriminella, de som faktiskt begår svåra övergrepp mot försvarslösa barn.

Detta är ett oerhört känsligt ämne att diskutera, eftersom det väcker så starka känslor. Men med tanke på den senaste tidens händelser kommer vi inte ifrån den här diskussionen, som vi nu faktiskt måste ta, hur besvärande den än är. Och vi måste hålla våra upprörda känslor i schack, och faktiskt bemöta den viktigaste frågan av alla – hur skyddar mest effektivt vi våra barn mot övergrepp (utan att bieffekten blir en annan slags övergrepp)? Hur ska vi på bästa sätt skapa en situation där barnen kan leva i en atmosfär av trygghet och kärlek?

Jag har inte alla svaren på alla frågor. Jag vet inte om jag har rätt i alla mina resonemang. Jag kan inte vara tvärsäker, särskilt inte i frågor som handlar om så allvarliga saker som våra barns liv, hälsa och välmående. Det finns inga absoluta sanningar. Men ingen, absolut ingen, allra minst barnen, tjänar på pajkastning, verbalt krig, smutskastning och upprörda gräl om rätt och fel, moral och synd. Vi måste diskutera, forska, komma fram till något som är så nära en sanning som man kan göra, utan att någon ska behöva komma i kläm. Och vi måste komma ihåg vilka det är vi faktiskt vill skydda.

tunn linje

Andra som bloggat om den idiotiska barnpornografilagen och dess tragiska konsekvenser:

Tim Davidsson på Newsmill, Anna Troberg på Newsmill, Simon Lundström, Oscar Swartz, Serietecknaren Tinet Elmgren, Serietecknaren Åsa Ekström, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也, Marcus Fridholm, Göran Widham, Göran Widham, Göran Widham, Rick Falkvinge, Christian Engström, Johanna Sjödin, Johanna Sjödin, Johanna Sjödin, Henrik Alexandersson, Per Hagwall, Per Hagwall, Per Hagwall på Newsmill, Hans Egnell, Hans Egnell, Hans Egnell, gothbarbie, gothbarbie, gothbarbie, Anders Widén, Anders Widén, Anders Widén, Anders Widén, Deepedition och Deepedition, Erik Laakso, Mina Moderata Karameller, Caspian Rehbinder, Torbjörn Jerlerup, Åke Forsmark, Oh The Irony!, Per Pettersson, Avva, Juristens funderingar, Ravenna, Liberati, Fröjdh.se, Farmor Gun i Norrtälje, Piratpartisten Johan, Seriebibliotekarien, Emil Isberg, Jan Myrdal; Expressen, Carl-Michael Edenborg; Aftonbladet Kultur, Expressen Ledare, My Bergström; Expressen Debatt, DN Bok, Arbetarbladet, P3 Nyheter, Nyheter 24, UNT, Piratpartiet

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Explore posts in the same categories: demokrati, Erotik & Pornografi, Fascism, Film, Foto & Konst, Historia, Kärlek, Kristendom, Kultur, Lagstiftning, Nudism, naturism, Piratpartiet, Politik, Religion, Samhälle, sexualbrott, Sexualpolitik, Yttrandefrihet

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

29 kommentarer på “Att offra barnen på rättfärdighetens altare”

  1. Jörgen L Says:

    Jag kan hålla med dig i väldigt mycket av det du skriver, men inte i frågan om innehav.

    Där har jag mera den inställningen som Madeleine Leijonhufvud ger uttryck för i artikeln du citerar, att innehav av barnporr (och då mer jag riktig barnporr inte tonåringars bilder av varann eller serier) kan ses som ett slags häleri, dvs att man gynnar brottet i efterhand.

    Att genom ett förbud av innehav markera att det inte är OK att gynna efterfrågan och därmed övergreppen tycker jag inte är speciellt problematiskt.


    • Jag vill återigen påpeka att jag gärna vill ha någon slags ödmjukhet i den här diskussionen – jag vet inte allt, har inte den absoluta sanningen i min hand, och har inte färdiga svar på allt.

      Jag förstår din invändning, Jörgen, gällande innehavet, men jag ser att jag måste väga ett potentiellt övergrepp mot ett annat potentiellt övergrepp.
      En inskränkt informationsfrihet öppnar dörren för polisen att gå in i ditt hem, rensa dina bokhyllor, sno dina hårddiskar, rota i dina lådor.
      Och det är ju det som händer just nu.


      • Ja, frågeställningarna är allt annat än lätta.

        Själv är jag känslomässigt emot innehav, men förnuftsmässigt så ser jag anledningar att tillåta det.

        Till att börja med så är det välkänt att ”riktiga” pedofiler ofta använder sig av virus/trojaner för att lagra sitt material på andras datorer istället för sina egna. Vilket med förbud av innehav kan ställa till det rätt ordentligt för folk som inte ens har en aning om att materialet finns där:
        http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1629706.ab
        http://www.idg.se/2.1085/1.168265

        Sedan är det det där med att lagstiftning bör vara konsekvent. Det är idag osmakligt men tillåtet att tapetsera väggarna med bilder av valfritt brott, inklusive mördade barn. Men om bilden kan upfattas som sexuell så är det alltså förbjudet.

        Jag tror tyvärr aldrig att en sån här fråga kan få ett definitivt svar, men diskussionen behöver föras.


        • Det viktiga är att inte moralpaniken får fäste, utan att man alltid kan föra en sansad och förnuftig debatt i ämnet.
          SÄRSKILT för att det är ett ämne som väcker oerhört starka känslor.
          Att fatta livsviktiga beslut är som regel inte särskilt lyckat när man är i affekt…

          Ja, det är alltså tillåtet för mig att lagra bilder och filmer med koncentrationslägerfångar, mördade barn, autentiska halshuggningar och en mängd andra vedervärdigheter.
          Men så fort det handlar om sex, ja då är det plötsligt förbjudet att ens inneha, för då är det en oacceptabel kränkning.
          Jag måste ju påstå att om jag vore tvungen att välja mellan att bli våldtagen eller att bli torterad med knivar och sen mördad, så skulle jag välja det som känns minst vidrigt.

          Ligger det inte en hund begraven här någonstans? En sexualneurotisk hund?

          Jag försvarar verkligen inte barnporren som fenomen.
          Det här handlar om att väga ett potentiellt övergrepp mot ett annat potentiellt övergrepp, och jag anser att en inskränkning i informationsfriheten kan leda till betydligt värre övergrepp, än att ha informationsfrihet.

          Det är dock inget enkelt ämne att avhandla, det erkänner jag villigt.
          Den som påstår att det är enkelt har nog inte tänkt genom det hela ordentligt.

          • Jörgen L Says:

            Jag kan hålla med om att det är knepigt att just sexualiteten behandlas på det sättet.

            Skillnaden, som jag ser det, är väl att det inte verkar finnas någon större marknad för bilder på mördade som innebär att folk mördas bara för att man ska kunna sälja/byta bilder av det med andra.

            Om det var så att _det_ blev någorlunda förekommande så tror jag nog att det allmänna rättsmedvetandet skulle luta åt att den typen av material också skulle förbjudas, just för att generera så lite olycka som möjligt.


        • Länkarna du refererar till är oerhört relevanta och väldigt viktiga i sammanhanget.
          Är det rätt att krossa ett antal oskyldiga människors liv, bara för att förhindra ett innehav av bilder?

          • Tre Says:

            Mitt svar på den frågan är att då oförvitliga medborgare utan uppsåt eller vårdslöshet kan drabbas av det, då är det fel. Ev brott måste definieras annorlunda. Annorlunda uttryckt, det är inte legitimt att straffa rekorderligt folk.


          • Problemet är att bedöma vem som är ”rekorderlig” eller ej. Sådant blir ofta mycket godtyckligt utifrån en flyktig, högst tidsbunden moraluppfattning.

    • _K_ Says:

      Märkligt det där. Vad det gäller vanlig fildelning så är ju etablissemanget rörande överens om att det skadar skaparna om ingen ersättning utgår vid ”konsumtionen”…

  2. Elias.L Says:

    Mycket bra, tack för artikeln och ditt stöd i valet 2010.


  3. [...] att ni ska ta er tid att läsa lite inlägg i denna fråga från lite andra: Carl Johan Rehbinder, Zac, Erik Hultin, alla är vi aska, Henrik Alexandersson, Henry Rouhivuori, Futuriteter annars är [...]

  4. Laszlo Donat Says:

    Hej Carl!
    Tack att du tar upp saken så utförligt och så bra! Jag lyssnade nyss Ricks uttalande i radion och jag håller med honom! Jag kan inte se nyttan med att belägga bilder med titt och innehavsförbud! Det är en vanligt censur förfarande! Piratpartisters skräck för ämnet förvånar mig, häxjakten på pedofiler orsakar panik även bland oss som är mot all censur. Att kräva förbud mot bilder om barn som skadas i kriget skulle vara lämplig i sammanhanget!
    All reklam är bra reklam!
    MVH
    Laszlo


    • Hej Laszlo!

      Du måste komma ihåg att de flesta inte har din erfarenhet av att ha levat i en kommunistisk diktatur, med hård censur och kontroll, och allt vad det innebär.
      Det pris vi får betala för inskränkt informationsfrihet är helt enkelt inte begripligt för de flesta svenskar. Inte än i alla fall.


  5. [...] Swartz skriver också om detta. Likaså bloggen Tantrik Det här inlägget postades i Piratpartiet och har märkts med etiketterna barnporr, [...]

  6. mrhama Says:

    själv var jag runt 4 när jag började onanera. då trodde jag att det var en evolutionär bieffekt som vi hade och som gjorde det svårt att kissa att bra tag efteråt. jag lärde mig alltså att ha sex innan jag lärde mig läsa och tyckte inte det var något konstigt alls.

    jag tycker däremot att barnens asexualitet är helt konstig. det kan omöjligen vara så att evolutionen är så pass sofistikerad att man inte bär med sig kunskapen om sex från födseln utan att den kommer som en uppenbarelse vi puberteten. i så fall skulle inte mindre intelligenta djurarten ha sex, vilket vi vet att dem har.

    det ska inte vara något konstigt med sexuell upplevelse oavsett ålder. det är ENDAST när ett värnlöst barn blir unyttjat som vi ska drabbas av panik, inte av alla närliggande aktiviteter. Egenligen är barnvåltäktinte så mycket hemskare än vuxenvåltäkt. det som skiljer är att barnet inte kan göra fysiskt motstånd och får större trauman än vuxna. Dessutom så har ett barn svårare att gå till polisen och beivra brottet än vad en vuxen kan göra. i övrigt är det inte mycket som skiljer och lagen borde vara mer lika mellan vuxna och barn än vad den är idag.

    Gränsen är inte så svår att dra om man vill vara sexualpositivistisk. Endast våldtäkt och dokumentation av denna oavsett ålder ska vara olaglig att skapa och kopiera. Om en 12åring som just kommit in i puberteten väljer att webcamma med en sin 14-åriga partner ska det inte ses som konstigt. inte ens om en prepubertal person väljer efter ha upptäckt blommor och bin att ha sex eller sexliknande aktiviteter med en rimlig partner ska det ses som konstigt. vad som är en rimlig partner behöver inte vara så dogmatisk som idag, när tom 15-åringar stigmatiseras för att dem gjort något som är lika naturligt som att skita- nämligen att förlora oskulden. Det är btw en jävla tjat om den där oskulden och det är ett tydligt tecken på att vi rar en gräns mellan sexuell och asexuell varelse när vi alla är bygda för sex. Inte minst speglas det i kyrkans celibat och islams 72 jungfrur.

    Kampen mot religiöst tokstolleri måste fortgå för att vi ska få en riktig sexuell frigörelse för alla och äntligen få bort åldersgränsen för sex. i dag när vi har preventivmedel ser jag ingen som helst anledning till varför vi ska begränsa oss i våra frivilliga sexuella upplevelser. man blir inte psykotisk av orgasmer. jag är så trött på alla som förespråkar sexuell anorexia, inte minst kristkonservativa. Monogami är också ett knepigt påfund, som har föga praktisk användbarhet idag när sex inte längre innebär ett långsiktigt ansvar för ett barn.

    Jag är också så trött på all rädsla i samhället. dels är vi rädda för ej existernade terrorister och dels är vi så pass rädda för våltäkt att vi behandlar all sex som potentiell skada för utövaren. den enda konsekvensen det får är att hela samhällets sexlust stigmatiserats och vi vet alla att stigmatisering leder till värre problem på längre sikt. stigmatiserar man mat uppstår ätstörningar, stigmatiserar man droger ökar missbruket och stigmatiserar vi sex så ökar sexuella problemen.

    jag är övertygad om att alla ”informationskampanjer” som varit välmenade har fǻtt en destruktiv effekt på halvsocialistiska Sverige. det är nog härifrån vi kan härleda att vi har högst missbrukare/brukare av illegala droger i europa och näst högst anmäld våldtäksfrekvens i världen. Inte heller har vi haft vetenskapligt stöda för propaganadn. inte heller är det demokratiskt att ”upplysa” vuxna människor med skattepengar. Inte heller är det vettigt att låta skattepengar rulla iväg för att uppforsta vuxna svenskar när det finns vettigare saker att lägga dem på, som exempelvis skattesänkning av världens högsta skatt.

    sorry att jag for iväg, jag fastnade i en skrivarloop ;)

  7. mrhama Says:

    jag glömde ett annat exempel på sexualfientligheten som göre det otroligt svårt att öppna upp för relationer och att överhuvudtaget navigera i sveriges sexualmarknad. vad kan jag tänka på? Jo, sexuella trakasserier. det är alltså förbjudet att vara öppen med sin intention enligt lagen och det kan vara en delförklaring till att invandrare får problem med sexuallagstiftningen i sverige. Man måste lära sig från tidig ålder att man måste linda in sina intentioner för att inte betraktas som konstig. Jag har ännu inte lärt mig denna konst, vilket kan vara en viktig faktor till att jag ännu ej har haft en relation. hur ska man våga initiera en relation om inte båda sidor har attraktion från början? Om man kunde börja snacka med en person man är intresserad av utan all stigmatisering, som delvis är inskriven i lagen och därmed straffbar skulle mycket vara vunnet. Bara för att yttrandefriheten kring sexuell kommunikation liberaliserades behöver man inte stå och gallskrika på krogen att man vill ha fitta, men att ragga på fel person behöver inte vara straffbart. Vi behöver inte ha lagen som säger nej utan det fungerar bra att personen som blir uppvaktad kan säga nej till sexuella inviter och framför allt bli respekterad i sitt val. just nu är hela proceduren fylld av osäkerhet med katastrofala följder. den som inte sedan unga år varit populär kan ha otroligt svårt att navigera socialt med dessutom stigma och lagstiftning hängandes över. dessutom finns det en onödig tröskel som kallas oskuld som inte säger någonting alls egentligen. groominglagen är också ett konstigt påfund, det är ju bara att säga nej till inviter precis som vi säger nej till spam. att göra det kriminellt genom att begränsa yttrandefriheten så att man inte ens får fråga fel person fel sak blir ormiligt. dessutom är den ett ytterligare tecken på vårt puritanska sexualhat.

  8. Johannes Says:

    ”Barnpornografilagen bör enbart omfatta dokumenterade [sexuella] övergrepp på barn.” Att detta är en bra grundprincip verkar väl de flesta här vara överens om. Sen kommer vi förstås till gränsdragningsproblematiken som du nämner.

    Ett konkret (men fiktivt, kanske jag ska tillägga) exempel: Ett treårigt barn sitter och onanerar helt otvunget och skamlöst hemma i tv-soffan efter kvällsbadet. En äldre familjemedlem upptäcker vad som försigår, och spelar diskret in förloppet, utan att barnet märker något.

    Ska detta förfarande (d.v.s. själva dokumentationen) vara straffbart?

    Är filmen barnporr? Ska filmen vara olaglig att inneha? Att sprida den vidare till tredje part?

    Säg nu att vi går 15 år framåt i tiden. Barnet har nu hunnit bli myndig, och publicerar på eget bevåg filmen. Straffbart?

    Ska den nu självpublicerade filmen vara olaglig att inneha? Att sprida den vidare till tredje part?

    Följer jag min egen moral skulle jag just nu svara ungefär så här (om någon tycker jag har fel så påtala gärna det; jag kanske råkar bortse från någon aspekt som kan påverka min bedömning):

    Att spela in det hela kan vara tvivelaktigt, eftersom det kränker barnets integritet. Men att t.ex. slå till barnet på handen för att få slut på onanerandet bedömer jag i så fall som ett värre övergrepp. (För att inte tala om könsstympning av olika sorter, varav en del är lagliga i Sverige; men den diskussionen kan vi lämna därhän just nu.)

    Filmen är en dokumentation (check), av ett tydligt pre-pubertalt barn (check), men det som dokumenteras är inget övergrepp eftersom inget tvång eller manipulation föreligger. Således inte barnporr.

    Innehavsförbud rent generellt är något som jag tycker är tveksamt på ett principiellt plan, även om jag kan hålla med om att det är en knivig fråga. Men eftersom det ju inte ens rör sig om barnporr i det här fallet, synes det mig vara solklart att det inte skulle vara straffbart att inneha filmen.

    Att sprida den vidare är väl det som känns mest tveksamt, just på grund av integritetsaspekten. Men det bör i så fall klassificeras som ett förtalsbrott eller liknande.

    Har det myndiga före detta barnet givit sitt tillstånd föreligger inte integritetsproblemet, och filmen borde vara fri att inneha och sprida vidare. (Här kan man diskutera upphovsrätten, men återigen, den frågan lämnar vi därhän.)

    Det var enligt min moraliska kompass det. Vad tycker genomsnittssvenson? Hur skulle en svensk domstol resonera, givet gällande lagstiftning? (Ej retoriska frågor.)

    Slutligen, hur många av denna bloggs läsare (och som inte identifierar sig som pedofiler, kan tilläggas) skulle vara nyfikna på att se filmen som det nu 18-åriga f.d. barnet har publicerat?

    Hur många skulle bli sexuellt upphetsade? Borde man skämmas isåfall?


  9. [...] extrem att den kräver att grundlagen om yttrandefrihet skrivs om. Den riskerar dessutom att få oönskade konsekvenser, och är så komplicerad att vanliga ungdomar inte kan känna sig säkra på om de är brottslingar [...]


  10. [...] extrem att den kräver att grundlagen om yttrandefrihet skrivs om. Den riskerar dessutom att få oönskade konsekvenser, och är så komplicerad att vanliga ungdomar inte kan känna sig säkra på om de är brottslingar [...]


  11. [...] jag att det var lika så bra att skriva klart det och publicera det, även om en del andra redan sniffat på det jag initialt ville ha sagt med min [...]


  12. [...] Rehbinder skriver ett inlägg på temat piratpartiets dilemma och ett om hur barnen offras på rättfärdighetens altare: Detta har redan blivit ett stort problem i USA, där tonåringar tar nakenbilder av sig själva [...]


  13. [...] leva med stämpeln dömd sexualbrottsling resten av livet. Carl Johan Rehbinder menar att detta är att offra barnen på rättfärdighetens altare, ifrågasätter med rätta om informationsinnehavsförbud är rätt väg att gå för att hjälpa [...]


  14. [...] Att offra barnen på rättfärdighetens altare Arkiv [...]


  15. [...] Länksamling: Carl Johan Rehbinder (PP), Tim Davidsson på Newsmill, Anna Troberg på Newsmill,Simon Lundström, Oscar Swartz, Serietecknaren Tinet Elmgren, Serietecknaren Åsa Ekström, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也,Marcus Fridholm, Göran Widham, Göran Widham, Göran Widham, Rick Falkvinge, Christian Engström, Johanna Sjödin, Johanna Sjödin, Johanna Sjödin, Henrik Alexandersson, Per Hagwall, Per Hagwall, Per Hagwall på Newsmill, Hans Egnell, Hans Egnell, Hans Egnell, gothbarbie, gothbarbie,gothbarbie, Anders Widén, Anders Widén, Anders Widén, Anders Widén,Deepedition och Deepedition, Erik Laakso, Mina Moderata Karameller, Caspian Rehbinder, Torbjörn Jerlerup, Åke Forsmark, Oh The Irony!, Per Pettersson,Avva, Juristens funderingar, Ravenna, Liberati, Fröjdh.se, Farmor Gun i Norrtälje, Piratpartisten Johan, Seriebibliotekarien, Emil Isberg, Jan Myrdal; Expressen, – Carl-Michael Edenborg; Aftonbladet Kultur, – Expressen Ledare, My Bergström; Expressen Debatt, DN Bok, Arbetarbladet, – P3 Nyheter, Nyheter 24,UNT, Piratpartiet [...]


  16. [...] har också fått erkännande för vårt mod, eftersom Piratpartiet bemöter frågor som ingen annan vågar – som t.ex. barnpornografilagen. Man kan tycka att det är en obetydlig [...]


  17. [...] Carl Johan Rehbinder säger att han vill se spridning av barnporr förbjuden, men definitionen av barnporr ska vara striktare. I övrigt står han bakom full informationsfrihet, precis som jag: Jag vill noga påpeka att jag självklart tycker att spridning av barnpornografiska bilder även fortsättningsvis skall vara strängt förbjudet – under förutsättning att definitionen på barnpornografi är mer specifik än nu. [...]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 3 299 andra följare

%d bloggers like this: