Tankebrott – en grov kränkning mot demokratin

Som bildkonstnär blir jag chockad, förskräckt och väldigt upprörd när jag läser om domen mot en av Sveriges främsta experter på manga. För det första är det väldigt förvirrande att inse att det finns människor som tycker att en tecknad bild i sig kan vara så allmänt kränkande att redan själva innehavet av en bild ska vara förbjudet. Och inte ens innehav – redan att titta på en bild kan vara förbjudet. Detta är för mig fullkomligt obegripligt.

Det krävs ingen Godwins lag för att jag ska dra paralleller till Entartete Kunst – den ambulerande konstutställning som Hitler beordrade, och som inleddes i München 1937. Utställningen var sammansatt för att visa folket degenererad konst, som en slags antipropaganda – och sedan skulle alla förstå vilken slags konst som var förbjuden, degenererad och destruktiv.

Idag är myndigheterna lömskare. Man visar ingenting. En människa blir anmäld för innehav av barnpornografi, och bilderna/bevismaterialet blir omedelbart hemligstämplat. Vi får inte se på vilka grunder mannen blev dömd, och kan föjaktligen inte göra en egen bedömning. Bilder av mördade (riktiga) barn går uppenbarligen bra för Åklagarmyndigheten att offentliggöra, men teckningar med påstådd sexuell kontext – nä, se det går inte. Betyder det att tecknade bilder av nakna barn betraktas som ett värre övergrepp än foton av mördade (riktiga) barn? Har vi inte nått en nivå nu som är så uppenbart absurd att även den mest godtrogne måste inse det?

Jag är uppriktigt trött på detta idiotiska mantra som ständigt upprepas – ”det är en kränkning mot alla barn att titta på en barnpornografisk bild” – det är en sån där lögn som man vill ska bli en sanning, och därför tjatar in den, varje dag, till dess att lydiga och ogenomtänkta debattörer tjatar vidare samma mantra, utan att reflektera över den absurda innebörden. Thomas Bodström har ju t.o.m. påstått ”att titta på en barnpornografisk bild är det värsta brott man kan göra mot ett barn”. Ordagrant. Men vänta lite nu… vad sägs om mord, misshandel, undernäring, vanvård och systematisk verbal kränkning? Nä, att sitta på en kammare någon helt annanstans utan barnets vetskap, och titta på en bild, det är minsann mycket värre (särskilt om du runkar samtidigt). Hur tänker folk egentligen?

Nej, nej, nej – det är INTE en kränkning mot NÅGON om jag skulle råka ha en bild i min dator som somliga skulle klassificera som ”barnpornografisk”. Och alldeles särskilt inte om bilden faktiskt inte ens visar ett verkligt brottsoffer, utan en fiktiv figur. Lika lite som det är en kränkning mot alla muslimer att jag har karikatyrer av Mohammed på min hårddisk (eller på toaletten). En intressant aspekt av sammanhanget är att om jag skulle ha verkliga foton av hur din bror sakta får sitt huvud avskuret, eller dina barn blir torterade med saltsyra, så är dessa bilder inte olagliga att inneha. Det skulle eventuellt tyda på en synnerligen obehaglig läggning hos mig, men innehavet i sig skulle ändå inte bryta mot lagen. Det är så fort det kommer in sex i bilden som det blir olagligt. Och då spelar det plötsligt ingen roll om bilden jag har visar ett barn som faktiskt njuter, eller ens om bilden är tecknad, och därmed inte en verklig person.

Jag har många konstnärer i min krets, och jag känner flera som har erotisk konst på sin repertoar. Detta inkluderar som bekant mig själv. Många av dessa konstnärer (inklusive mig själv) är nu uppriktigt oroliga – om någon av oss skulle få besök av farbror blå skulle hela vår värld kunna falla samman. Vi vet oftast inte själva vilka slags bilder vi har i alla våra lådor, hyllor och hårddiskar, och framför allt – vi vet inte vilka bedömningsgunder som gäller just nu. Det som var vanlig konst för en tid sen kanske plötsligt har förvandlats till barnpornografi nu. Det skulle kunna vara kopior av skisser med nakna människor jag fått av någon annan konstnär, foton från ett familjeorienterat nudistläger (nakna, glada barn!), en bok med foton av David Hamilton, en gammal porrfilm med Traci Lords, en bok med manga – eller något annat som var lagligt tidigare, men som nu har blivit olagligt. Och jag kan ju inte ens veta vad som skulle betraktas som olagligt, eftersom det bygger på godtyckliga bedömningar från enskilda personer, vars bedömningar jag inte ens får ta del av!

För de konstnärer som gillar stora bröst, breda höfter, muskler, stora kukar och mycket könshår är problemet inte så stort, i alla fall inte om det är det enda bildmaterial man har i sina hyllor och hårddiskar. Där är det ju ingen tvekan om att det handlar om vuxna kvinnor. Men vi som föredrar slanka kvinnor med små bröst och sparsam könsbehåring ligger förstås mer illa till. Jag är faktiskt allvarlig nu, och inte sarkastisk. Detta är på riktigt – i Australien har man redan förbjudit porr med småbröstade kvinnor. Ska vi få lika galna lagar här i Sverige också? Eller, ja just det – vi har ju redan fått några lagar som är ännu galnare. Att förbjuda innehav av omoraliska teckningar t.ex. – DET är extremt galet, fullkomligt sinnessjukt!

Det blir verkligen helt vansinnigt att jämställa en bild med ett verkligt brott. Och ännu galnare blir det när bilden föreställer en fantasi. Oavsett om bilden är gjord fotografiskt, med modeller/skådespelare som låtsas, eller om den är tecknad. Annars går det faktiskt inte att ha några bilder alls, som föreställer ”dokumenterade brottsoffer”. Det blir faktiskt tankebrott, Orwellskt ”krimtänk”, på riktigt. När ska våra lagstiftare fatta att det är skillnad på fantasi och verklighet? Jag kan ha fantasier om hur jag mördar för mig misshagliga personer, eller hur jag ger Beatrice Ask en rak höger (så att hon flyger i fin båge över Gamla Stans tak) – men det är faktiskt först när jag gör det på riktigt som jag kan straffas för det – alternativt om jag hotar lilla Prussiluskan med våld, direkt eller via brev eller telefon. Då är själva hotet också ett brott. Men så länge jag knyter näven i fickan och önskar någon död, så är det faktiskt inget brott.

Jag har skrivit om det här många gånger tidigare, till exempel i november förra året; Ett lagförslag skapat av fanatiska sexfobiker, och Regeringens egen lilla Prussiluska, men kunde aldrig ana att den nya lagstiftningen kunde slå så hårt, så fort. I min bloggpost Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen raljerar jag kring tokiga sexlagar runt om i världen, men drar också en del allvarliga resonemang till sin spets, och finner nu att mina värsta skräckscenarion redan blivit verklighet.

Som en föraning skrev jag i en bloggpost i januari detta: ”Passa dig jävligt noga, för i morgon kan det vara dig de gör en razzia mot” – och det har nu tyvärr blivit besannat. Vem som helst kan nu drabbas av detta, och det är härmed bevisat. Du också. Även om du vet att du inte har något att skämmas för, kan polisen och åklagarmyndigheten säkert hitta något. I en annan bloggpost skrev jag om Censur och Internetpolicy. Också läsvärt i sammanhanget.

Vi brukar importera amerikansk skit till Sverige, och denna destruktiva, puritanistiska, fanatiskt kristna nyviktorianism som slår allt djupare rötter i den svenska myllan är något av det sämsta vi någonsin har importerat. Redan 2007 flaggade filmdatabasen IMBd för ”child nudity” på filmer som ”Du är inte klok Madicken”, ”Ronja Rövardotter”, ”Kådisbellan” och ”Barnens ö” har stämplats med denna ”information”, naturligtvis i syfte att varna stackars gymnofoba amerikaner för detta fa-a-a-a-arliga som nakna barn representerar. Och nu importerar vi alltså denna skräck hit till Sverige, bit för bit.

Det mest skrämmande med denna utveckling är å ena sidan att massor av människor nu börjar se sina egna fotoalbum, bokhyllor och hårddiskar – sina egna hem – som potentiella riskzoner, orsaker till legaliserade hemfridsbrott. Och risken är högst sannolik. VEM SOM HELST – du med – kan råka ut. Vem går helt fri? Vem har INGENTING i sina fotoalbum, bokhyllor och hårddiskar som eventuellt skulle kunna tolkas som barnpornografi av en elak polis eller en sjuk juristhjärna med mördarinstinkt?

Det mest skrämmande å andra sidan är att vanliga människor som aldrig ens har haft en tanke på att åsynen av nakna barn skulle kunna uppfattas som sexuellt stimulerande, blir nu dagligen påminda om att så är fallet, och att vi alla måste vara väldigt försiktiga med hur vi betraktar barn, over huvud taget. Burkha för alla barn, någon?

En djupt tragisk konsekvens av den rådande peddohysterin är också att barnen kommer i kläm – ordentligt. I den fanatiska ivern att skydda barnen från sexuella övergrepp utsätter vi barnen för ett sexuellt övergrepp. Vi demoniserar barnens egen sexualitet. Vi vill förhindra sexuella övergrepp från vuxna mot barn, men barnens egen sexualitet, egna sexuella handlingar, blir totalt förtryckta. Barn onanerar, pojkar får erektion, barn leker sexuella lekar – men allt detta får alltså en fruktansvärd skamstämpel som naturligtvis skrapar av sig på barnen. Barn snappar intuitivt upp de vuxnas skräck för barnsexualitet, och reagerar med skam. Varför talar ingen om detta?

Det perfekta jobbet för en pedofil med smak för barnpornografi är naturligtvis polisen eller åklagarmyndigheten, just på de avdelningar där barnpornografibrott skall utredas. Där kan de få sitta och granska könsbehåring och bröststorlekar hela dagarna, och få betalt för det – med spelad indignation som spännande krydda på tillvaron, förstås. Vi kan alltså inte förvänta oss att en utredning blir opartisk och förnuftig.

FRA-motståndet skapade en bloggbävning. Detta nya intrång i, och hot mot den personliga integriteten, som denna barnpornografilag, är faktiskt minst lika illa, om inte etter värre, och förtjänar en minst lika omfattande bloggbävning som FRA. Och det ser ut att faktiskt bli så, vilket gör mig oerhört tacksam, mitt i min förtvivlan. När man som medborgare börjar se staten som ett allvarligt hot (vilket jag faktiskt gör nu!), så har staten förverkat sin rätt att existera.

Det är min optimistiska förhoppning att domen mot mangaexperten i själva verket är en medvetet vald strategi av advokater och domare för att visa hur absurd lagen är – en korrekt iscensatt, men med en konsekvens intill det absurda, och med ett oskyldigt bondeoffer i from av vår mangaexpert. Hur det än är, så hoppas jag att denna rättegång får det ofrånkomliga resultatet att denna ogenomtänkta och destruktiva lag omedelbart avskaffas. Om inte annat så tänker jag definitivt vara delaktig i ett avskaffande så fort vi pirater äntrat Riksdagsskutan. Var så säker på det!

Det är verkligen dags att återfå sansen i den här debatten, och börja agera konstruktivt. Det är en extremt liten andel av befolkningen som över huvud taget är intresserad av barnpornografiska bilder, och en ännu mindre del som ägnar sig åt att framställa och sprida bilder som är barnpornografi på riktigt – äkta fotografier på vilka prepubertala barn blir utsatta för sexuella övergrepp. Att framställa sådana bilder förutsätter en brottslig handling i sig, som självklart måste beivras, hårt, och ännu hellre förhindras.

Alla polisiära resurser som nu letar mangabilder i oskyldiga människors datorer borde egentligen läggas på att söka upp och stoppa de som är de verkliga brottslingarna – de som begår faktiska övergrepp mot barn. Inte bara sexuella övergrepp – det finns faktiskt övergrepp som är ännu värre; systematiskt våld, undernäring och mord. Om vi ska skydda barnen ska vi väl ändå göra det på riktigt?

Det är dags att skrota barnpornografilagen i dess nuvarande utseende, och gå tillbaka till hur det var innan innehav förbjöds. Informationsfriheten måste vara absolut, och resurserna måste läggas på att hindra riktiga brott. Inte låtsasbrott mot låtsasindivider. Stoppa framställningen av barnpornografi, ja, gör det – på riktigt! Men gör det med riktiga polismetoder, och slå hårt, riktigt hårt, mot de som utnyttjar och misshandlar barn. På riktigt.

Här är några fler som bloggat om denna rättskatastrof:

• Simon Lundström, den dömde översättaren, berättar själv om det som hänt på sin blogg.
• Oscar Swartz var först med en intervju med den barnporrdömde mangamannen.
• Serietecknaren Tinet Elmgren låter seriefigurerna själva komma till tals på ett genialiskt meta-vis, i en serieruta. Fullkomligt oslagbart – måste ses!
• Serietecknaren Åsa Ekström erkänner sig skyldig till skapandet och spridandet av tvivelaktiga teckningar – Erkänner mig skyldig.
• Serietecknaren Åke Forsmark erkänner ett brott – Jag tecknarmördade Olof Palme.
• Serietecknaren Maiburogu / Andreas erkänner sig också skyldig – Jag är en brottsling.
• Niklas Dougherty – 之乎者也 – the blogger once known as Blogge Bloggelito – har naturligtvis en hel del att säga i ämnet. Ecpatlagen genomdriven, Dokumenterade övergrepp på seriefigur, Tanken är gränslös, En puckad barnporrlag, Tankens frihet, Blaspedi. Och det kommer säkert mer. Hoppas jag.
• Marcus Fridholm och Göran Widham skrev redan i november förra året klokt om denna tittförbudslag, med artiklarna Tittförbud och ungdomlig sexualitet och Justitieministern förstår inte problemet, så klokt att det är läsvärt fortfarande.
• Göran Widham raljerade den 1 juli kring lagen i artikeln Äntligen tittförbud, och resonerar nu vidare i sin högaktuella reflektion kring seriedomen, och redovisar även flera delar ur Tingsrättens resonemang i bloggposten Seriekonstnär eller pedofil? – synnerligen läsvärt, alltihop!
• Rick Falkvinge dundrar som vanligt med emfas – Nu får det vara slut på kungligt sanktionerade bokbål: barnporrlagarna måste ändras!
• Christian Engström resonerar sakligt om huruvida degenererad konst egentligen borde vara förbjuden, i artikeln Cecilia Malmström och hederlighet om manga-censur.
• Johanna Sjödin skrev redan i november förra året en debattartikel i Expressen; Gör inte min blogg olaglig, ministern. Justitieminister Beatrice Ask svarade i samma blaska, med rubriken Nej, din blogg blir inte olaglig, Sjödin. Huruvida deta var en lögn eller bara en dumhet får väl framtida domstolsutslag visa. Den 1 juli skrev Johanna på sin blogg en ny reflektion kring den just implementerade lagen; Åldersfokuserad och sexfientlig barnpornografilagstiftning!, följt av en hård sågning av domen mot Simon Lundström – Serieövergrepp och knullbilder. Läsvärt, alltihop, som vanligt.
• Henrik Alexandersson undrar om inte även teckningar av bankrån borde vara brottsliga?
• Per Hagwall skriver insiktsfullt och engagerat på sin blogg, om Ecpats skräckpropaganda och barnporrlagen och Seriemördarna i Ecpat, men också på NewsMill – Ecpats skräckpropaganda har satt rättssäkerheten ur spel.
• Hans Egnell, med bloggen Motpol skriver ett förslag till alternativ lagstiftning gällande barnpornografi. Hans Egnell har även skrivit skarpt om Cecilia Wikström och barnpornografifrågan, samt den utmärkta reflektionen över domen mot manga experten i artikeln När en teckning blir kränkt.
• Hanna / projO / gothbarbie (kärt barn har många namn) skriver också – Skydda tecknade barn från övergrepp, Pirater, granska ECPAT!, I ❤ Piratpartiet!
• Författaren Anders Widén utvecklar ämnet på djupet, och har skrivit en hel serie högintressanta artiklar i ämnet – Titta och gå i fängelse (i vilken Anders Widén hyllar en av mina favoritfotografer, Sally Mann, som på ett helt fantastiskt och naket sätt har fotograferat sin familj under många år), Bränn Carl Larsson på bål, Dags att sprida Manga, Vi ska polisanmäla varenda kommun för barnpornografibrott. Anders Widén väljer också fantastiska bilder till sina bloggposter – bara bildvalet är värt ett besök på hans blogg!
• Deepedition skriver som vanligt skarpt, och kommenterar i bloggposterna Absurditeterna inom lagstiftningen och Bildförbudet i ny tappning.
• Erik Laakso konstaterar i all enkelhet att det hela rör sig om Moralbrott utan förövare eller offer.
• Mary Jensen med bloggen Mina Moderata Karameller reflekterar över konsekvenserna av en galen lagstiftning i sin bloggpost Allt handlar bestämt om sex numera, märkligt…
• Caspian Rehbinder skrev en utmärkt sågning av lagen redan i maj i år, och den är fortfarande högst läsvard – Ny lag om dokumenterade övergrepp mot barn
• Torbjörn Jerlerup drar resonemanget till sin spets i sin artikel Läser du serietidningen Kalle Anka måste du vara pedofil!
• Fredrik, med bloggen Oh The Irony! refererar till Carl-Michael Edenborg i sin bloggpost Serietidningar – hardcore style.
• Per Pettersson resonerar kring det sluttande planet som vår nuvarande lagstiftning kan ge upphov till i bloggposten Idag serierna, imorgon världslitteraturen?
• Avva konstaterar i sin bloggpost Dagens största dumhet ”att man förbjudit någons tankar, vilket är det absolut hemskaste en stat med våldsmonopol kan göra”.
• Juristens funderingar ger ett juridiskt perspektiv på det hela – Barnporr och tankeförbud
• Piraten Ravenna konstaterar att det inte finns några brottsoffer i sin bloggpost Barnporrspixlarna lider?
• Liberati hänger på med Stoppa censuren mot serietidningarna!
• Fröjdh spär på med bloggposten Med ett fotoalbum fullt av övergrepp.
• Farmor Gun i Norrtälje resonerar klokt kring hela fenomenet i bloggposten Rötmånadshistorier – nej, följder av riksdagsbeslut.
• Piratpartisten Johan resonerar kring övervakning och falska anklagelser – Fantasiförbud och övervakad.
• Seriebibliotekarien ifrågasätter om mangabilder verkligen är barnporr.
• Piraten Emil Isberg uppmanar oss – Släng din kultur, annars döms du för pedofilbrott.
  
• Till och med den gamle diktaturkramaren Jan Myrdal har krupit upp ur sin grop och skriver i Expressen att Barnporrlagen är en omoralisk absurditet.
  

För en gångs skull har det dundrat i såväl gammelmedia som bloggosfären, vilket får ses som ett gott tecken:

• Aftonbladet Kultur – Carl-Michael Edenborg: Gräv ner era serietidningar!
• Expressen Ledare – Kan krita kränkas?
• Expressen Debatt – My Bergström: Porrmanga hotar inte våra barn
• DN – Mangaserier klassade som barnporr
• Arbetarbladet – Översättare döms för barnporr från Japan
• P3 Nyheter – Dagsböter för tecknad barnporr
• Nyheter 24 – Tecknad barnporr gav dagsböter
• UNT – Man dömdes för tecknad barnporr

Det glädjer mig förstås något alldeles oerhört att Piratpartiet har tagit en stark ställning i denna fråga. Jag har hört ett och annat varningens ord från folk som tror att vi kommer att betraktas som ett barnporrpositivt parti, men i det här fallet handlar det om informationspolitik privatliv och rättssäkerhet, vilket alltihop verkligen är att betrakta som piratfrågor. Om Piratpartiet inte skulle ha tagit ställning i denna fråga skulle vi faktiskt ha bevisat oss ovärdiga förtroendet att försvara mänskliga rättigheter i Riksdagen. Så det var ju bra att vi gör det.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Explore posts in the same categories: Censur, demokrati, Erotik & Pornografi, Fascism, Foto & Konst, Frihet, Integritet, Internet, Konst, Kultur, Lagstiftning, Media, Piratpartiet, Politik, Samhälle, Serier, sexualbrott, Sexualpolitik, Yttrandefrihet

Etiketter: barnpornografi, Entartete Kunst

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.