Alla dessa perfektionister

Skrattande män

Jag har länge undrat en sak. Om politiker och andra makthavare anser att enskilda individer inte är tillräkneliga, inte kan ta ansvar för sina egna liv, och måste ledas genom livet – borde inte det egentligen gälla politiker och andra makthavare också? För de är ju också människor, likt oss andra, med alla fel och brister och ofullkomligheter. Och vem ska leda dem?

Eller är det helt enkelt så att politiker och andra makthavare är ett finare släkte, en slags übermensch, en ny slags ideologisk aristokrati som har förmågan att tala om för dig och mig hur vi ska leva, eftersom de vet bättre än vi själva vad vi behöver? Kan det vara så? Och – hur blir man en sån? Kan man beställa tid nånstans?

”A lot of the bad stuff in the world wasn’t really that bad until someone tried to change it”
– Gregory David Roberts, i romanen Shantaram

Livet skulle vara lättare för oss alla, om vi inte gav fritt spelrum för dessa människor med ett överutvecklat ordningssinne och den arroganta vanföreställningen att de måste ändra på andras sätt att leva, så att det passar dem själva bättre. Det finns en världsförbättrariver hos varje missionär, varje profet, och varje ”wanna-be-good-person-who-saves-the-world”. Och vi andra måste vara vaksamma mot detta. Idealister som vill göra om människor är det farligaste som finns.

Det finns en oerhörd kraft i lusten att förbättra, fixa till, ändra det som är dåligt – samhällsexperiment och socialt ingenjörsskap, ledord för personer som Gunnar och Alva Myrdal, Olof Palme, Fidel Castro, Hitler och Mussolini. Att bringa ordning, städa undan smutsen, styra upp. Och för det mesta blir allting bara sämre – det kanske ser snyggare ut på ytan, men om man skrapar bort lite av färgen ser man att det är ruttet under – vilket det sannolkt inte skulle ha varit om man hade låtit bli att måla på den där plastfärgen till att börja med…

Det finns något djupt människofientligt i denna lust att ställa till rätta, styra upp, rensa ut, organisera och uppfostra. Det bygger på en grundläggande uppfattning att vi människor som regel är otillräckliga och ovärdiga, syndare som måste styras av mer förnuftiga, av en intellektuell elit som förstår våra egna behov bättre än vi själva. Den upplysta despotin, i demokratisk förklädnad.

Att leva är icke nog. Frihet, solsken och en liten blomma måste man hava.
H. C. Andersen

Man måste lita på folk. Det är min grundinställning. Demokrati betyder folkstyre. Att folket, enskilda individer, fattar politiska beslut som får konsekvenser för hur landet ska styras. Och då måste man också låta folk vara i fred, i frihet, och man måste låta folk få skapa sina egna liv, göra sina egna val – även de val som kan leda till misslyckanden och olyckor. För vi vet inte i förväg vad som funkar för var och en. Och varje människa måste få göra sina egna misstag, eftersom det är misstagen man lär sig av.

All erfarenhet visar att ju mer centralstyrning och despoti vi har i samhället, desto mer lidande och misär får vi. Och ju mer frihet och maktspridning vi har, ju mer fri marknad och eget ansvar, desto friare, lyckligare och friskare blir folk. Så jävla enkelt kan det vara. Det finns ett ofrånkomligt egenvärde i frihet. Frihet är skönt. Frihet ger utrymme föe skapande, för lek, för glädje, för dynamiska möten, för att välja hur man vill leva.

Därför behöver vi en ny sorts politiker. Vi behöver lagstiftare som finner större glädje i att avskaffa lagar, snarare än att stifta nya. Vi behöver makthavare som förstår att de kan få mycket större inflytande över samhället om de ger bort sin makt, snarare än försöker befästa och öka den, på bekostnad av medborgarna. Vi behöver politiker som litar på folk, som ser den inneboende kraften i medborgarnas egna initiativ och förmåga att ta ansvar, snarare än de politiker som vill framstå som ansvarsfulla genom att ta ifrån vanliga människor ansvaret för sina liv.

Vi behöver frihetskämpar i riksdagen, humanister, liberaler, decentralister, demokrater, fritänkare och prestigelösa administratörer av en nedmontering av den exekutiva makten, på alla de områden som vanligt folk klarar bäst själva.

Det är fanimig dags nu.

tunn linje

Läs gärna Hans Egnells bloggpost ”Du ofullständiga värld”, som behandlar samma tema ur en annan synvinkel.

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Censur, demokrati, Fascism, Frihet, Integritet, Internet, Lagstiftning, Liberalism, Piratpartiet, Politik, Samhälle, Sexualpolitik, Skola & utbildning

Etiketter: , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

43 kommentarer på “Alla dessa perfektionister”


  1. Frihetskämpar i riksdagen tycker du behövs… Men vi har ju redan Folkpartiet Liberalerna? Vad är det för fel på liberalismens försvarare Björklund och Pehrson?


  2. Härligt Calle! Nu pratar vi.

    Jag ser inte att vi lever i en demokrati, jag ser en oligarki. Politker som pratar men göder mammon och en gyllene kalv. Om kreativitet vet de inget. Om kärlek talas det aldrig. Ordet frihet är konfiskerat och ingår i en retorisk lek. Människor inom makten blir administratörer för makten i sig, medspelare mellan stora ruttna fackförbund, stora tunga arbetsgivarorganisationer, stora internationella bolag – i händerna på Bonnier, Wallenberg, det åh så viktiga terrorspelet i världen. Allt för att hålla människan kvar i rädsla, i skräck för ”något annat”.

    Pengar (läs energi) finns. Men pengar försvinner upp i ett pyramidalt spel. Och neråt i pyramiden försvinner självkänsla och självförtroende hos människor i allmänhet – så till den grad att folk inte låter varandra utvecklas, transcenderas, expandera som individer. Jantelagar binder. Religiösa föreställningar. Gamla korkade trosystem. Och DE föreställningarna understödjs av politiker.
    Om grundorsaken till djupa orättvisor talas det aldrig.

    Människan måste ges frihet. På något annat sätt kan det inte vara. Medborgarlön hade givit allmänheten ett okej: du är, du duger! Istället för en massa sönderpolitiserade understöd och meningslösa bidrag alla knutna till en hög med nedvärderande krav.

    Det är sant som du skriver: politiken måste avvecklas i form – den måste befolkas av folk, gärna med lik i garderoben, bara de är människor, hjärtliga, kärleksfulla – som tror på mig. På oss.
    Folk som inte är korrumperade av egot.

    Men med tanke på nuvarande konstitution har vi antingen en lång väg framför oss, eller en kort. För alla kan väl se att riksdaghuset blivit ett skämt.

    För mig hade ett dream team varit helt vanliga, totalt okända människor som inte kan utsättas för en massa projektioner och därmed bli upphöjda – dessutom i ett decentraliserat system. Av folk, för folk. Som tvingar ubermänschor ner på jorden.


    • Därför bör vi arbeta för demokratiutveckling.
      Mer av direktdemokrati och folkinitiativ, inspirerat från Schweiz.
      Mindre regering, färre ministrar, färre lagar, mer makt åt folket.

      Medborgarlön har jag aldrig trott på (ställer krav och förslavar), men nu har jag fått höra lite om en annan modell som jag ska titta på, som man kallar negativ inkomstskatt. Jag får återkomma om det.

      Politiken befolkas redan med okända, vanliga människor – men det är ofrånkomligt att de som utmärker sig förr eller snare blir kända.

      • Patrik Says:

        Ang. medborgarlön: jag har hört flera varianter, och vissa är rent horribla. Den variant jag själv gillar är helt kravlös. Det är en rent utjämnande mekanism som går ut på att en fast andel av vår ekonomi fördelas jämnt på alla medborgare. Exempelvis kan 25% av allas inkomst tas som ”omfördelningsskatt”, och sedan delas jämnt av alla. Spelar ingen roll om du dagdriver, studerar, eller jobbar: alla får samma andel av den kakan, helt utan krav på motprestation.

        Systemet är naturligtvis självreglerande. Om det är få som jobbar, så blir inte kakan som alla delar på speciellt stor. Då tvingas fler att jobba – men det är hela tiden ett individuellt val om man vill jobba eller ej. Det är också av vikt att systemet är enkelt, för att undvika att det finns kryphål som går att fuska med. Enkelheten gör också att arbete ALLTID lönar sig, men på samma gång stjäl den som underlåter att betala skatt från ALLA i samhället vilket gör att det troligen blir svårare att smita undan.

        Notera att det fortfarande kan inträffa att människor får svälta, men i så fall har de i alla fall fått exakt samma förutsättningar som alla andra. Mer tror jag inte att man kan begära.

        Varför skall man då ha ett sådant system? Jag ser framförallt två skäl:

        1. Att kallsinnigt låta folk svälta ihjäl är inte människovärdigt; jag tror därför att vi måste acceptera att försörja de som inte lyckas försörja sig själva. Om vi då måste göra det så är det bättre med ett simpelt, solidariskt system än med det bidragsträsk där det skall bedömas vem som är ”värd” att få vilket bidrag. Som extra bonus kan vi minska den statliga byråkratin drastiskt.

        2. Att ha en försörjning är en enormt viktig del i att vara fri, och att ha en garanterad försörjning gör att det är möjligt att agera efter samvete och ideologi i stället för att vara tvingad till att ordna med en försörjning i första hand och i bästa fall fundera över rätt och fel i andra hand. När det gäller förhållandet till arbetsgivare så borgar det för rättvisare villkor om man kan förhandla om ett arbete mer jämlikt. Vi blir helt enkelt friare om vi kan agera mer självständigt, och en tryggad inkomst gör att vi blir mer självständiga.

        Notera att det här slår åt båda håll: när väl kopplingen mellan arbete och överlevnad är bruten så finns det ingen anledning till ytterligare statlig inblandning på arbetsmarknaden. LAS, turordningsregler och uppsägningstider kan troligen avvecklas helt.


        • Ja, det låter nästan acceptabelt, faktiskt. Som du säger, hittills har även mina erfarenheter av beskrivningar av medborgarlön varit helt horribla, socialism av värsta slag.

          Men jag ska ta och kolla upp det där med negativ skatt, i kombination med allmän plattskatt.

          Vi kanske är något på spåren…


      • Okej, visste inte det fanns flera förslag på medborgarlön. Har endast lyssnat till en föreläsning i Göteborg för tio år sen. Jag var själv delaktig i ett projekt för arbetslösa – arbetsförmedling, SIF bland annat tog tillvara kreativa krafter; arbetslösa, deltidsarbetslösa, andra och tredje generationens invandrare samt konstnärer, musiker (jag var en av dem) och filmare sm alla visionerade om framtiden – personligt och/eller kollektivt.
        Ett lyckat projekt som utmynnade i nya kontakter folk emellan – samtal och debatter gjorde också att många fick ändan ur vagnen.

        Medborgarlön (rent tekniskt minns jag inte hur det var utformat) som ett solidariskt lönesystem för tillfälligt arbetslösa, studerande, deltidsarbetande konstnärer, skådisar, filmare och musiker. Många är en väldigt kreativ kraft i samhället som helt försummas idag. Många är helt utlämnade och nedvärderade i samhället.

        Själv deltidsarbetar jag med handikappade och driver mitt eget produktionsbolag parallellt, så för mig går det bra. Men många unga hamnar i en fälla som arbetslösa, ingen a-kassa, hamnar på soc och blir mycket effektivt nedbrutna mentalt. Sådär frodas ett samhällshat hos många (SD:s framgångar göds här). Även de värsta konspiratorikerna lever på grund av inte bli sedda.

        Bland folk som jobbar inom omsorg och vården finns också en stor uppgivenhet – man ges lågt värde rent samhälleligt. Kassa löner, mycket stress, övertid och framförallt: många unga lider av neuro-psykiska handikapp, självklart en effekt av ett ovärdiga samhällsnormer. Ett kvitto på usel socialdemokratisk politik, en förslavande vårdinstution och icke-holistisk syn på människan.

        Vi måste såklart skapa ett mycket mer liberalt samhälle och ett mer solidariskt sådant.

        Piratpartiet skulle faktiskt kunna gå i bräschen för att själva demokratifrågan debatteras offentligt! På riktigt! Med tanke på att nynazister sitter i riksdagshuset bör själva den frågan gås på djupet.

        Hur är diskussionerna inom PP?


        • Det finns folk som diskuterar medborgarlön i Piratpartiet, men det är alltid ur nåt slags marxistiskt perspektiv, och det kan jag inte riktigt relatera till.

          Men jag är också med på en liberal diskussionslista, och där pratar vi plattskatt och negativ inkomstskatt. Även hyperhögerliberala ekonomer som Milton Friedman är tydligen positiva till ett sådant koncept.

          Så man vet aldrig.

  3. jerlerup Says:

    Mer lik i garderoben!🙂 Vilken härlig slogan!


    • Mer kärlek i politiken är min slogan.

      Fredrik Federley beskrev det som att han slängde ut sina lik på torget.

      Själv har jag länge använt mig av en liknande metafor, fastom de där berömda skeletten i garderoben.

      Om jag hittar några skelett i mina garderober, så förgyller jag dem och hänger ut dem i skyltfönstret.

  4. Sofia Says:

    Jag har funderat länge på detta och undrat vad det är som gör att förespråkarna av solidaritet och jämlikhet hela tiden låter som att de tror att människor saknar IQ och är genetiskt våldsbenägna/saknar förmåga att agera rationellt och moget.

    Jag har kommit fram till att det troligt är så att de har en missgynnsam och negativ människosyn som gör att de vill resna omvärlden från det de ser, antingen genom att pracka på andra kommunistiska/socialistiska ideal som förespråkar motsatsen till vad de känner inför världen, eller gå åt andra hållet och bli högerextrema.

    Det var också därför jag kryssade dig.


    • Tack! Det är också därför jag är en uttalat klasisk liberal. Jag tror på människans egen förmåga.

      Jag tror på kärlekens kraft, på kreativitet och förmågan att lösa problem på egen hand, på kommunikation och inbyggd empati och solidaritet.
      Den behöver inte tvingas på oss ovanifrån.

  5. Roland Orre Says:

    Jag skulle nog inte säga att idealism i sig är det farliga, det beror på var ens ideal ligger. Jag räknar mig själv till idealist, men mina ideal är mångfald och frihet och makt till individen. Jag gjorde ett politiskt test igår, visserligen väldigt förväntat resultat, men ändå kul. Testet var
    http://www.politicalcompass.org/test och jag fick
    Economic Left/Right: -6.00
    Social Libertarian/Authoritarian: -7.69
    Dvs jag är en uttalad left-wing libertarian, samma sektor som Gandhi, Nelson Mandela och Dalai Lama (men långt utanför🙂. Vad som behövs är den typen av ledare, men de är alltför få. Problemet är förstås att vårt samhälle preferar och låter oss billigt falla för de auktoritära som Stalin, Hitler, Bush, Thatcher etc dessa strävar efter makt och leder oss därmed i fördärvet.

  6. Bengt Says:

    ”Livet skulle vara lättare för oss alla, om vi inte gav fritt spelrum för dessa människor med ett överutvecklat ordningssinne och den arroganta vanföreställningen att de måste ändra på andras sätt att leva, så att det passar dem själva bättre.”
    Vilka är ”vi”?
    Demokrati betyder folkstyre. Folkstyre betyder att vi fattar beslut tillsammans.
    I ett samhälle som inte är demokratiskt är det ett fåtal enskilda individer som fattar politiska beslut som får konsekvenser för hur landet ska styras.
    Hur ska vi hindra att dessa människor med ett överutvecklat ordningssinne och den arroganta vanföreställningen att de måste ändra på andras sätt att leva, så att det passar dem själva bättre får fritt spelrum, om vi inte har politiker?
    Politiker ska ju vara representanter för folket, är de inte det?
    Var hittar man balansen mellan den enskilde individens frihet att göra vad den vill och tryggheten i ett samhälle där vi gemensamt bestämmer och hjälper varandra?
    Det kan finnas något djupt människovänligt i denna lust att ställa till rätta, styra upp, rensa ut, organisera och uppfostra. Om man vill människor väl, kan det ta sig uttryck i lusten att ställa till rätta. Var går balansen mellan överbeskyddande av människor och skit i andra och bara bry sig om sig själv?
    Både överbeskyddande och skit i andra kan vara nedvärderande av andra människor. Det kan också vara tvärtom, man vill skydda de man tycker om, eller ge dem man tycker om frihet att sköta sig själva.
    Politik och demokrati är inte lätt, det tål att diskuteras.


    • ”Vi” är vi medborgare, vi som bor i det här landet.

      Tyvärr är vår specifika form av representativ demokrati inte särskilt demokratisk. Rent konkret handlar det om att du var fjärde år ger ifrån dig din makt till en liten elit. Tycker du att våra riksdagspolitiker verkar vara goda och lyhörda representanter för folket?

      Det finns andra modeller. Schweiz har ett mycket intressant system, som är oerhört mycket mer demokratiskt än vårt, eftersom medborgarna är mycket mer engagerade, och kan påverka mycket mer.

      Mycket mer decentraliserat, mer direktdemokrati, 10-15 folkomröstningar omåret, framför allt på kantonnivå.

      Jag håller inte med dig alls i dina fascistoida ideer att det skulle vara människovänligt att ställa till rätta, styra upp, rensa ut, organisera och uppfostra. För att ta ett exempel – Gunnar och Alva Myrdal må ha haft goda intentioner, men resultatet blev fascism, ren jävla pragmatisk ondska.

      Jag tror på individen snarare än kollektivet. Ja, vi är flockdjur, och vi tar ständigt hänsyn till flocken, men ytterst sett alltid av eget val och ytterst sett alltid som individer.

      Det är vidare en otroligt märklig idé att individualism skulle vara detsamma som ”skit i andra och bara bry sig om sig själv” – såna skitargument gör mig faktiskt riktigt förbannad, på riktigt.

      • Bengt Says:

        ”Tyvärr är vår specifika form av representativ demokrati inte särskilt demokratisk. Rent konkret handlar det om att du var fjärde år ger ifrån dig din makt till en liten elit.”
        Var det inte den elitgruppen du nu tycker illa om, som du ville vara med i, alldeles nyligen?
        Surt sa räven.

        Representativ demokrati är demokratisk, men med brister. Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla andra.
        Schweiz där 29 % av rösterna går till främlingsfientliga partier och de har infört minaretsförbud efter en folkomröstning, verkar inte vara något demokratiskt ideal tycker jag.

        Gunnar och Alva Myrdal hade goda intentioner och resultatet blev inte fascism. En överdriven social klåfingrighet kanske, men inte fascism.

        För mig är fascistoida idéer att inte se nyanser, allt är svart eller vitt. En idé om att man ska hålla med och lyda, eller försvinna. Att bli kallad både det ena och det andra bara för att man har en annan synvinkel är också ett fascistisk förhållningssätt.

        Jag tror på både individen och kollektivet. Det är hur blandningen mellan kollektiv och individ ska vara som är det svåra.
        ”Ja, vi är flockdjur, och vi tar ständigt hänsyn till flocken, men ytterst sett alltid av eget val och ytterst sett alltid som individer.” Vi är mer än ett flockdjur. Bland många flockdjur är det den individ som är starkast som bestämmer, då har individen att välja mellan att lyda och lida eller att dö eller flytta.
        Vi människor kan ha en mer social, medmänsklig och intelligent sätt att ordna gemenskapen, där det inte behöver vara en konkurrerande kamp om vem som är störst, starkast och bäst. Ett samhälle där alla kan få vara med och där man tar hänsyn till andra.

        ”Det är vidare en otroligt märklig idé att individualism skulle vara detsamma som ”skit i andra och bara bry sig om sig själv”. Individualism behöver inte vara ”skit i andra och bara bry sig om sig själv”, men är det i sin extremform. På samma sätt kan omsorg om andra bli överbeskyddande, om det blir för mycket.


        • Nej då, inga sura rävar.
          Jag har varit väldigt tydlig med att om jag skulle komma in i riksdagen, så skulle det vara för att minska på riksdagens makt, och avskaffa så många lagar och styrmedel som det bara är möjligt. Men det går förstås att göra utifrån också.

          Att det skulle vara människovänligt att ställa till rätta, styra upp, rensa ut, organisera och uppfostra är enligt min mening en i allra högsta grad fascistoid idé, likt Platons fruktansvärda idéer om den ”perfekta” staten, där barnen skulle tas från modern vid ett tidigt stadium.

          Att Gunnar och Alva Myrdal hade liknande idéer gör dem till fullblodsfascister i mina ögon. De var äckliga, vidriga och motbjudande. Elitistiska monster, i total avsaknad av empati. Och när jag säger att resultatet blev fascism, så menar jag på en personlig nivå, deras ideologi, inte att de lyckades genomdriva ren fascism i samhället. Men hade de fått härja fritt, och bestämma hur mycket de ville (vilket de med största säkerhet hade gillat), så hade vi fått en fasciststat.

          Schweiz är ett alldeles utmärkt exempel på medborgarmedverkan och en ovanligt högt utvecklad demokrati. Och du bör läsa på lite innan du dissar Schweiz, för där finns också skydd mot dumhet – minaretförbudet är inte infört, eftersom det visade sig vara mot konstitutionen.

          Jag menar att en mer utvecklad demokrati med ett större medborgarinflytande är i allra högsta grad önskvärt.

          Och jag skrev ju just det om det där med att vi är flockdjur, att vi framför allt är individer. Vi är lite lika vargar, i det att vi kan välja om vi vill vara del av flocken eller inte.

          Du skriver:
          ”Vi människor kan ha en mer social, medmänsklig och intelligent sätt att ordna gemenskapen, där det inte behöver vara en konkurrerande kamp om vem som är störst, starkast och bäst. Ett samhälle där alla kan få vara med och där man tar hänsyn till andra.”

          Ja? Och det är ju just det jag påpekar att vi har skapat, med vårt demokratiska system. Fast inget är så bra att det inte kan bli bättre. Så jag menar att vi ska demokratisera demokratin.

  7. Kanjidude Says:

    Otroligt bra skrivet Carl Johan!

    Jag tror de flesta politiker börjar sin karriär med ödmjukhet och en stor kärlek till människan, men att de till slut lätt börjar nära ett rent förakt för andra människor, närt av maktens berusning och av ren fartblindhet. Jag trodde förut att detta förakt uteslutande frodades bland den kollektivistiska vänstern/socialdemokratin, men nu är jag inte så säker på det längre.


    • Åh, det har nog väldigt lite med vänster-höger-orientering att göra. Jag skulle tro att det har mer att göra med den representativa demokratins inbyggda maktkorruption.

      Mer demokrati åt folket!

  8. Patrik Says:

    Visst låter det som en trevlig utopi, men glömmer vi inte att när folk får frihet så VÄLJER de att följa en ledare? Inte alla, men tillräckligt många för att krossa allas frihet. Som en kontrast så är de som tror på friheten oftast bakbundna av sina egna ideal: de tror inte på att följa en ledare och att organisera sig, vilket gör att de inte kan stå enade mot en stark ledare.

    Det här är ju ett liberalt dilemma: för att förhindra att människor förtrycker varandra så finns egentligen ingen annan lösning än…förtryck. Ju mer frihet vi har, desto större möjligheter har vi att minska andras frihet.


    • Oj, vilken dystopisk världsbild du verkar ha.

      Du måste väl ändå erkänna att det har hänt ett och annat de senaste 100 åren?

      För 100 år sedan fanns inga demokratier alls (0 %), med rösträtt för alla män och kvinnor. Idag har det ökat till över 60 %. Jag tycker att det är framsteg.

      Frihet att minska andras frihet är en motsägelse – om du har frihet att minska andras frihet, så betyder det också att andra har frihet att minska din frihet = ingen frihet alls.

      Klassisk liberalism innehåller grunddevisen att du ska ha full frihet att göra vad du vill, så länge du inte i ditt agerande inskränker någon annans frihet att göra detsamma. Balans.

      • Patrik Says:

        Dystopisk? Njae, det tycker jag inte. Jag noterar bara att i dagens Sverige så samlar ett parti som SD långt fler röster än vad liberala partier lyckas med. Det är inte så att jag tror att människor är usla eller dåliga, men jag tror inte heller att de är goda och förståndiga. De flesta än någonstans mitt emellan, och det finns ytterligheter åt båda håll.

        Det som är sorgligt är att en majoritet frivilligt kan lämna ifrån sig makten till människor som mer än gärna rensar upp och ställer till rätta. Minns att Julius Caesar, Hitler och George W Bush alla var valda ledare…


        • Du skriver att ”i dagens Sverige så samlar ett parti som SD långt fler röster än vad liberala partier lyckas med”, och då undrar jag vilka partier du menar.

          I riksdagen finns ju inga liberala partier alls, och Piratpartiet har inte vågat ta ställning ideologiskt, så även om de flesta av PP:s ståndpunkter är liberala, så vill PP inte stå för detta fullt ut.

          Så vi får väl se hur det blir med det där om det faktiskt dyker upp ett äktaliberalt parti på arenan.

          • Patrik Says:

            Eh, ja, det är ju just det: det FINNS INTE ENS ett liberalt parti i riksdagen. Det finns några småpartier: KLP (716), ?Frihetspartiet? (688), Aktiv Demokrati (76), FRP (19), Liberala partiet (22). Kanske någon jag missat/feltolkat, men det rör sig i alla fall om mindre än 2000 röster. Även om vi räknar PP som liberala (vilket jag gärna ser) så är det i storleksordningen <50.000 röster.

            Kontrasten är SD och KD som är uttalat moralistiska partier, som tillsammans samlar ~670.000 röster. Jag misstänker att du även vill räkna in S och V som partier som vill rätta till och styra upp, men då börjar det bli otäckt…

            Min poäng är att det inte endast är klåfingriga och makthungriga politiker som är problemet, utan det finns också en stor grupp människor som VILL att politiker skall styra upp och rätta till.


          • Oj, ja, S och V är definitivt partier som vill rätta till och styra upp. Det är t.o.m. tydliga kännetecken för dessa mer auktoritära vänsterpartier.

            Men ta ett djupt andetag, och ha lite tålamod.

            Det är på gång ett liberalt alternativ. Ett realistiskt, pragmatiskt, socialliberalt parti med betoning på liberalt. Allt det där Folkpertiet borde vara, men som de har tappat helt och hållet.


  9. Socialisterna krav väcker en annan fråga som jag ofta har ställt dem och vilken, så vitt jag vet, de aldrig har svarat på. Eftersom människans naturliga böjelser är så usla att man bör ta ifrån henne friheten, hur kan det komma sig att organisatörernas böjelser är goda? Är inte lagstiftarna och deras agenter också en del av mänskligheten? De säger att om ett folk lämnas åt sig självt störtar det i fördärvet på grund av sina perversa instinkter. De påstår att de hindrar det från att falla och för det i en bättre riktning. Himlen har alltså givit dem intelligens och dygder som ställer dem utanför och över mänskligheten. Låt dem då visa upp sina kvalifikationer. De vill vara herdar, de vill att vi skall vara flocken. Det arrangemanget förutsätter en naturlig överlägsenhet hos dem som vi har all rätt att begära bevis för innan vi går vidare.

    Det jag opponerar mig emot är inte deras rätt att uppfinna sociala modeller, att tala för dessa, att råda folk att acceptera dem, att pröva dem på sig själva på egen risk och bekostnad. Jag bestrider deras rätt att tvinga på oss sina idéer med lagen som mellanhand, det vill säga med offentligt tvång och offentliga bidrag.

    Jag begär att Cabétisterna, Fouriéristerna, Proudhonianerna, klassicisterna och protektionisterna ger upp inte sina övriga idéer, utan den här idén som de har gemensam, att med tvång underkasta oss deras grupper och serier, deras sociala verkstäder, deras banker med gratis kredit, deras grekisk-romerska moral, deras handelshinder. Det jag begär av dem är att de ger oss rätten att bedöma deras planer, och att inte ingå i dem, direkt eller indirekt, om vi finner att det skadar våra intressen eller stöter vårt samvete.

    För deras ambition att ta till tvång och skatter, förutom att det är förtryck och plundring, implicerar också den fördomsfulla hypotesen att socialisterna är ofelbara och mänskligheten är inkompetent.

    Och om mänskligheten inte är kompetent nog att döma för sig själv, hur kan de tala om allmän rösträtt?


    • Yep, du bekräftar och kompletterar allt jag har skrivit här.
      Du har helt enkelt fångat den exakta andan i vad jag vill säga.

      Låt folk styra sina egna liv – för ingen annan besitter en högre intelligens eller kompetens att göra det.
      Och en till sak – alla system som någonsin har uppfunnits kommer förr eller senare att missbrukas av någon för egennyttiga syften.
      Därför är stora och heltäckande system farligare än andra.

      ”Power corrupts, absolute power – absolutely.”
      – Lord Acton

  10. Hans Engnell Says:

    Bra inlägg! Tankarna sattes genast i spinn och resulterade i ett långt blogginlägg. Tack för det.🙂

  11. Josef Boberg Says:

    ”Det finns något djupt människofientligt i denna lust att ställa till rätta, styra upp, rensa ut, organisera och uppfostra. Det bygger på en grundläggande uppfattning att vi människor som regel är otillräckliga och ovärdiga, syndare som måste styras av mer förnuftiga, av en intellektuell elit som förstår våra egna behov bättre än vi själva. Den upplysta despotin, i demokratisk förklädnad.”

    Jo… – Carl Johan – och det grundlades ju för ca 6 000 år sedan – och har bara mer och mer förstärkts, tyvärr tyvärr…😥

    Men min magkänsla säger mig att mänskligheten nu snart har uppnått optimum av sådant vansinne (video ca 8 min).


    ”…Därför behöver vi en ny sorts politiker. Vi behöver lagstiftare som finner större glädje i att avskaffa lagar, snarare än att stifta nya. Vi behöver makthavare som förstår att de kan få mycket större inflytande över samhället om de ger bort sin makt, snarare än försöker befästa och öka den, på bekostnad av medborgarna. Vi behöver politiker som litar på folk, som ser den inneboende kraften i medborgarnas egna initiativ och förmåga att ta ansvar, snarare än de politiker som vill framstå som ansvarsfulla genom att ta ifrån vanliga människor ansvaret för sina liv.

    Vi behöver frihetskämpar i riksdagen, humanister, liberaler, decentralister, demokrater, fritänkare och prestigelösa administratörer av en nedmontering av den exekutiva makten, på alla de områden som vanligt folk klarar bäst själva.

    Det är fanimig dags nu.”

    Jo… – om det är jag helt enig med Dig om. Helt nyligen kom, en måhända användbar tankeslinga, om hur det kan gå till rent praktiskt HÄR, kanske…💡

  12. Isak&Gustav Says:

    Du berör här ett väldigt viktigt fenomen. Allt för ofta hör jag Palmes gamla ”politik är att vilja”. När ett barn kommer med sin första politiska åsikt till sina föräldrar eller lärare svarar de ”vad bra att du har en åsikt”. Under hela min uppväxt har jag uppmuntrats att ha åsikter och att vilja, men allt för sällan har jag behövt förklara mig. Det är sällan folk ifrågasätter varandra och tvingar varandra till eftertanke.

    En god avsikt är inte allt som krävs, för att skapa något bra måste man våga lyssna på de med erfarenhet, de som berörs och man måste våga ha fel. Dagens politiker är tyvärr allt för uppslukade av tron på att deras vilja är tillräcklig och vägrar lyssna på de som säger att de inte vill ha deras hjälp.


    • Helt rätt. Jag brukar ibland vara så provokativ så jag påstår att alla åsikter faktiskt inte är lika värda.
      Det gör somliga arga.
      Men om jag har målat en tavla, och vill ha den bedömd, så kanske jag värdesätter en konstprofessors åsikt mer än min färgblinda och alkoholskadade grannes synpunkter…

      Detsamma borde i betydligt högre grad gälla politik.

      • Isak&Gustav Says:

        Håller helt med. Ofta kallas jag aristokrat eller liknande när jag påpekar att all erfarenhet eller expertis på området pekar åt helt andra hållet än rådande lagar eller regler. Tydligaste exemplen är självklar sexköpslagen eller kriminalvården där folk allt för ofta tror att ett bra uppsåt räcker för succé. Och om man ifrågasätter det hela så är man en ond nyliberal som tycker att det är viktigt att människor har rätt att förstöra sina liv.

        Känns som jag äntligen har hittat till rätt sällskap.


        • Ja, det är ju redan kört för min del på den första punkten, eftersom jag ju ÄR av högadlig släkt…🙂

          Det är därför Liberaldemokraterna kommer att börja med att tala om vad partiet vill göra för de svagare grupperna i samhället, och att den nuvarande politiken bidrar till utslagning, rasism, mobbing och elände.

          Några Liberaldemokrater har t.ex. redan skrivit en artikel om invandringen. på Newsmill.

          Så jag tror att (L) kan vända den här trenden. Det är alldeles, alldeles möjligt.


  13. […] eventuella likheter i begrepp med detta inlägg av tantikblog är givetvis en ren […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: