Perversa lagar får perversa konsekvenser

Manga girl

Att det ska vara så jävla svårt att fatta att idiotiska lagar ger oöverblickbara och rent ut sagt helgalna konsekvenser. Den obegripliga godtrogenheten och bristen på helhetssyn genomsyrar det politiska etablissemanget, men tyvärr också alltför ofta allmänheten. Och nu får vi skörda effekterna av en fullkomligt hjärndöd politik, baserad på korkad opportunism och ren moralpanik.

Dåliga lagar är lite som herpes. För det mesta märker man ingenting, men så bryter det ut och blir jävligt irriterande, och smittsamt – och så blir man aldrig av med skiten. Det verkar vara oändligt mycket lättare att införa idiotiska lagar än att avskaffa dem, och det är förstås ett problem. Om det är något som verkligen skulle behövas i våra lagstiftande församlingar så är det politiker som gör till sin livsuppgift att ta bort lagar, snarare än att införa ytterligare några.

Jag varnade redan för snart ett par år sedan för de alltmer galna lagar som var på gång gällande s.k. barnpornografiska bilder, i mina bloggposter ”Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen” samt ”Ett lagförslag skapat av fanatiska sexfobiker”, samt ”Regeringens egen lilla Prussiluska”. Läs dem alla, och se hur rätt jag fick. Tyvärr. Jag hade verkligen blivit överlycklig om jag hade fått fel i detta, men så blev det alltså inte.

En mangateckning som hovrätten inte ansåg vara barnpornografi

En mangateckning som hovrätten inte ansåg vara barnpornografi

Att innehav av serieteckningar skulle kunna komma att bli föremål för rättslig prövning har jag också påpekat, men då blivit avfärdad som en konspirationsteoretiker, en lallande foliehatt – lagstiftarna har naturligtvis inte för avsikt att straffa folk som råkar ha teckningar med erotiska motiv i sina bokhyllor eller hårddiskar. Eller hur?

Alla har vi skrattat och skakat på huvudet när vi har hört talas om de galna barnporrlagarna i Australien, där en man blev fälld för innehav av barnpornografi, eftersom han i sin dator hade en tecknad bild på Bart och Lisa Simpson när de har sex med varandra. Enligt australiensisk lag räknades detta bisarrt nog som barnporr. Och så absurt kan det väl ändå inte bli i Sverige? Men det kunde det.

2010 föll domen mot Simon Lundström, en erkänd översättare och samlare av japanska serier. Många blev förstås upprörda och protesterade mot den galna tillämpningen av lagen – somliga, som t.ex. Journalistförbundet, ansåg att lagen som helhet var jävligt dålig och borde avskaffas. Även jag skrev en bloggpost om detta, med rubriken ”Tankebrott – en grov kränkning mot demokratin”, som fortfarande är aktuell och läsvärd gällande detta ämne.

Liten Calle som bebis får ett bad - barnporr?

Liten Calle som bebis får ett bad - barnporr?

Men blev det då olagligt att ha nakenbilder av sina barn – eller sig själv som barn – i familjealbumen? Näää, så var lagen minsann inte tänkt – men i slutänden kan det ändå resultera i just detta, i rent praktisk tillämpning. Ibland är det inte lagens bokstav som får störst inflytande, utan vad människor generellt tror att lagen gäller.

Som talande exempel blev alldeles nu i dagarna ett studentplakat avbildande en naken unge polisanmält, såsom varande barnpornografiskt. Man kan undra vad som rörde sig i huvudet på den person i Landskrona som gjorde denna idiotiska anmälan. Polisen avfärdade naturligtvis ärendet som absurt, men skadan är redan skedd. Tyvärr kommer denna polisanmälan (och mediauppmärksamheten kring ärendet) att resultera i att inga föräldrar kommer att våga ha nakenbilder av sina ungar på studentplakaten nästa år. Ingen kommer att vilja ta risken att bli polisanmäld. Så funkar vi, och så funkar lagstiftning. Vi följer lagens konsekvens.

Min direkta fundering kring just historien med studentplakatet är kring vem det egentligen är som begår det värsta sexuella övergreppet – föräldrarna som sätter en knasig nakenbild av sitt barn på en skylt, eller den som anmäler den som barnpornografisk. Enligt min bedömning är det alldeles självklart anmälaren, som till att börja med sexualiserar barnet, och sen utsätter hela familjen för ett orättfärdigt övergrepp, en grov anklagelse som blir en polissak – en mycket allvarlig och ofta skrämmande sak för de flesta människor, som aldrig varit i klammeri med rättvisan.

Censurerad blöjbebis

Ytterst sett begås det värsta övergreppet av de korkade och opportunistiska politiker som inför den här sortens lagar, som öppnar dörren för extremt godtyckliga bedömningar och därmed stora svårigheter med rättssäkerheten. Detta är en typisk gummiparagraf, som går att använda lite hur som helst, vilket gör att den potentiellt kan vara en extremt farlig lag.

Någon kan ha utvecklat en kraftig fiendskap mot dig, av en eller annan anledning, och anklagar dig för barnpornografiinnehav – så bussas hundarna på dig, polisen gör en razzia i ditt hem, och vänder upp och ner på allt i sökandet efter ”otillåten information”. Och även om de mot all förmodan inte hittar något misstänkt alls, så har du i praktiken blivit utsatt för en grov integritetskränkning, en skändning av svår art.

Denna groteska lagstiftning flyttar också gränserna för vad man får och inte får, på ett mycket obehagligt sätt. Vi svenskar är ett laglydigt folk, som ofta ställer oss frågan ”men får man göra så?”. Det kan man ha allehanda åsikter om, men faktum kvarstår att många nu kommer att fråga sig ”får man ta/ha en sån här bild”, och så kommer man att censurera sig själv, ofta helt utan orsak. Ingen vill göra fel, ingen vill bryta mot lagen, ingen vill bli tagen av polisen. Och alldeles för få är beredda att utöva civil olydnad i just denna fråga, eftersom priset kan bli alldeles för högt.

”Plötsligt har det oskyldigaste som finns – ett litet naket barn – blivit en symbol för ängslighet, något man vänder bort blicken från i panik, något som man fruktar och som sätter märkliga krafter i rörelse. Det är helt absurt.”
Henrik Alexandersson

Den allra vidrigaste konsekvensen av denna moralpanik är dock den effekt det hela får på barnen. Barn är också sinnliga, sexuella varelser, med ett naturligt intresse för sina kroppar och sin sexualitet. Vilken förälder har inte sett sina småttingar gnugga sina skrev mot kuddar, dra sig i snoppen, njuta sinnligt av sina egna kroppar? Men den trend som nu sveper över västerlandet skambelägger barnen, å det grövsta. Barnen sexualiseras, och vuxna projicerar all sin sexualneuros på barnen. På badstranden förväntas nu t.o.m. tvååringar ha baddräkt på sig, pappor vågar inte krama sina döttrar, och många undviker att ens titta på barnen, i skräck för att misstänkas vara pedofiler. Hur friskt är det?

Vad ger det för signaler till barnen? Hur ska barnen själva reagera på de vuxnas märkliga och ångestladdade attityder gentemot dem? Vilken attityd kommer våra barn, de som är små nu, ha till sin egen sexualitet, sina egna kroppar, när de växer upp? Tänk om all denna moralpanik, peddoskräck och tokiga lagstiftning faktiskt skadar barnen mycket, mycket mer, än alla pedofiler och all barnporr någonsin kan komma i närheten av att göra? Dessa frågor måste ställas. Vilka konsekvenser får denna kollektiva amygdala-kidnappning?

Naket barn i en teckning av Carl Larsson - en barnpornografisk bild?

Naket barn i en teckning av Carl Larsson - en barnpornografisk bild?

Det vore väldigt bra om de som stiftar lagar i Sverige skulle tänka lite mer INNAN de slår klubban i bordet. Jag är så radikal att jag hävdar att om konsekvenserna av en lagstiftning blir att saker och ting blir sämre än utan lagen, hur välment lagen än är, så är det faktiskt inte en bra lag.

Ingen gillar att barn utsätts för sexuella övergrepp (utom möjligen en liten minoritet av svårt förvirrade människor). Men den nuvarande barnpornografilagen är mycket farlig, eftersom den å ena sidan är dysfunktionell – den skyddar inte barn mot övergrepp, utan riktar istället uppmärksamheten åt helt fel håll. Om vi ska komma åt de verkliga övergreppen måste vi rikta vår uppmärksamhet mot de kriminella element som faktiskt utövar riktiga övergrepp – istället för att polisen ska sitta och läsa serietidningar på betald arbetstid.

Dessutom skapar lagen helt nya övergrepp – och nu är det staten som begår dessa övergrepp, mot helt oskyldiga människor som inte skadar någon över huvud taget. Om jag skulle ha en bok hemma, innehållande teckningar föreställande erotiska fantasier om barn, eller liknande, så finns det inga brottsoffer, ingen som tar skada. Inte förrän någon ringer polisen.

Att avskaffa informationsfriheten (som riksdagen gjorde 1999 – M och Fp röstade förvisso mot, vilket hedrar dem) för att skydda barn mot övergrepp kan låta som ett vettigt och empatiskt beslut – men priset blir alldeles för högt, särskilt med tanke på att ingen har kunnat visa att lagen har haft några positiva effekter alls.

Vad vi istället har fått när vi inskränkte informationsfriheten är i förlängningen ett bokbålssamhälle, en åsiktsdiktatur där polisen godtyckligt kan gå in i ditt hem, eller vilket som helst, rensa dina bokhyllor, rota i dina byrålådor, sno dina hårddiskar och ställa till med ett totalt kaos i ditt liv. Kort sagt, ett fruktansvärt övergrepp mot din integritet och ditt privatliv, något som dessutom kan få katastrofala konsekvenser på hela din tillvaro. Du blir dömd och straffad utan rättegång.

Detta är ingen dystopi, ingen foliehattig konspirationsteori om en mörk framtid. Vi är redan där. Fatta det. Detta är en mycket farlig utveckling som måste vändas, brytas.

Tuvstarr vid tjärnen, en sagoteckning av John Bauer - är det numera barnporr?

Tuvstarr vid tjärnen, en sagoteckning av John Bauer - är det numera barnporr?

Jag vill inte leva i ett samhälle där folk inte vågar ha böcker med ”otillåtet innehåll” i sina bokhyllor, ett samhälle där polisen kan sno alla dina fotoalbum, göra en godtycklig bedömning av att en bild är barnpornografisk (din treårige son på badstranden?), och därmed bränna upp alla dina familjebilder. Med stöd av lagen.

Vad som oundvikligen kommer att bli nästa steg inom en snar framtid här i Sverige, är detsamma som redan har blivit ett stort problem i USA – lekfulla tjejer och killar i lägre tonåren, som plåtar sig själva och varandra nakna med sina mobiltelefoner, eller t.o.m. i erotiska situationer, och sen skickar bilderna till sina pojk- och flickvänner. På engelska kallas detta ”sexting”, en lek med orden sex och texting. Ungdomar som leker och utforskar sexualiteten på ett lättsamt sätt kommer att bli åtalade och fällda för såväl produktion som distribution och innehav av barnpornografi. Det första fallet kommer inom ett år. Max.

Är det verkligen så vi vill ha det?

Poliser med ett naket barn

P.S.
Om du ser något pornografiskt i någon av bilderna jag publicerat i detta inlägg så är det faktiskt helt och hållet din tolkning, ditt ansvar, och dina fantasier. Skyll inte dina associationer på mig.

tunn linje

Gör gärna en Google-sökning på ordet lolicon. Intressant på många sätt och vis – först och främst är det intressant att man kan göra det olagligt att titta på något.
OBS! Om du klickar på denna länk bryter du mot lagen!

tunn linje

Andra som skrivit i ämnet:
Andreas Ekström, Sydsvenskan, Nils Funcke, Expressen, Karin Olsson, Expressen, Karin Olsson, Expressen (igen), Johnny Olsson, Henrik Alexandersson, Per Hagwall, Per Hagwall (igen), Beelzebjörn, Nynarcissisten, Torbjörn Jerlerup, 之乎者也, 之乎者也 (igen), 之乎者也 (igen), Hans Egnell, Martin Olsvenne

tunn linje

Här är några återanvända länkar från förra året, om samma ämne:

För en gångs skull har det dundrat i såväl gammelmedia som bloggosfären, vilket får ses som ett gott tecken:

Liberaldemokraterna

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Bloggar, Censur, demokrati, Erotik & Pornografi, Fascism, Foto & Konst, Frihet, Internet, Kärlek & sex, Kultur, Lagstiftning, Liberaldemokraterna, Liberalism, Media, Piratpartiet, Politik, Samhälle, Serier, sexualbrott, Sexualpolitik, Yttrandefrihet

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

66 kommentarer på “Perversa lagar får perversa konsekvenser”


  1. Ett mycket bra inlägg!

    Jag har också skrivit ett gäng texter. Bland annat om att jag pratade i radion för några veckor sedan:

    http://lakonism.blogspot.com/search/label/Barnporr

  2. Josef Boberg Says:


    Taaack :! – Carl Johan
    – och tröttna – för barnens skull – ALDRIG med att hävda vars och ens RÄTT till sin egen LivsNödvändiga sexualitet – och tänka, fotografera, teckna osv – va faen som helst i sitt eget hem – utan att staten lägger sig i det.

  3. Lord Metroid Says:

    Om ni inte visste det så råder det ett förbud av bastubadande i Sverige. Förbudet införder 1725(om jag kommer ihåg rätt) och har aldrig upphävts sedan dess.

    Ursprungligen förbjöds det eftersom prostitution var vanligt vid bastubaden. Numera är det ingen polis som bryr sig om att jaga bastubadare men om de vill har de ju alltid möjligheten att slänga folk i fängelse för det.


  4. Jag blir snart lika hysterisk över allt detta som hysterikerna blir över barn, sex och pedofili…

    Men jag har ständigt tänkt på en sak; varför inte sträva efter att närma sig pedofilerna? Varför ska de alltid ses som en tredje part? Som presumtiva monster?

    Jag läser t ex snabbt igenom den danska länken som länkas till, där det bl a står att ”barn har en sexualitet – där vuxna inte är välkomna”. Varför inte?! Det är hysteri också och moralism. Pedofili har varit utövat och tillåtet i 99,5% av vår 40.000-åriga mänskliga tid. Varför är plötsligt pedofili farligt, skadligt och oönskat?

    Varför denna hets?! Är inte även pedofiler människor, undrar jag? Varför kan inte pedofilers röster uppmärksammas på ett positivt sätt?

    Det är alltid denna försvarsställning: barn, vuxna och pedofilerna…

    Barn blir pedofiler, inte vuxna. Det är en del i det hela. Man väljer dessutom inte att ha läggningen utan läggningen väljer personen, precis som med andra läggningar.

    Om man nånsin ska finna en lösning så måste pedofilerna också få göra sig hörda, få respekt och acceptans och få känna sig lika välkomna som alla andra.
    Annars blir det som att man ska bota folks skräck mot nåt som man lik förbannat värjer sig mot. Även de som säger sig vara de mest liberala och upplysta.

    Det vore en sak om pedofiler verkligen var monster och gav sig på barn hur som helst. Liksom gjorde skäl för hysterin. Men nu är det ju inte så. Så varför måla in pedofiler i ett hörn…?
    Och så ”ska inte alla andra behöva vara rädda för att anklagas”. Anklagas för vad? En läggning, attraktion och (ofta) lustfylld kärleksförklaring till de fina barnen? Man kan då antingen lika gärna skippa att skaffa barn eller låsa in dem i glasburar. Med tonat glas så man inte kan ”flukta” på dem. Så som de gör med familjebilarna i USA.

    Nej, folk bör börja använda huvet lite, som Dick Wase gjorde med sin eminenta bok (o föreläsningar), eftersom det knappast finns några fakta att ett barn far illa varken av ”sex med en vuxen” (intrinsikalt, m.m.) samt att umgås sporadiskt med en eventuell pedofil.
    Däremot kan hysterin göra det rakt motsatta, att det skapar stora problem istället då detta uppstår, vilket det gör och alltid kommer göra.

    Om kriget mot droger misslyckats så kan jag definitivt säga att kriget mot pedofili också kommer misslyckas fatalt…

    Ni kanske tycker läget är kämpigt, men det finns de som har det verkligt illa och som dessutom inte ens har en verklig yttrandefrihet eller bara allmänna rättigheter.


    • Jag håller med om att det finns en oerhörd brist på kunskap om allehanda sexuella läggningar och uttryck, och det vore förstås lämpligt om folk visste om att de flesta övergrepp inte begås av pedofiler, liksom att de flesta pedofiler inte begår övergrepp. TIll att börja med.

      Det finns många fördomar och många missuppfattningar om en hel del gällande såväl pedofiler som andra, särskilt när det gäller å ena sidan något som är så laddat i vår tid som sex, å andra sidan barnen, som alltid måste skyddas från det vi uppfattar som ont – vilket förstås är alldeles riktigt. Vi måste verkligen ge barnen det bästa vi kan här i livet, och skydda dem från faror. Det är förstås väldigt tråkigt att just sexualiteten, som är en så central del i allas våra liv, måste omgärdas med en så oerhört neurotisk och skräckladdad grundattityd.

      Ja, DIck Wase har gjort ett fantastiskt forskningsarbete, med ett mod och en sanningsnit som tyvärr har satt honom i en väldigt tråkig sits, efter att Expressen klippte och klistrade ur en Newsmillartikel inför valet, och fick honom att framstå som en ren pedofiliförespråkare, vilket han inte är. Han är en enträgen och nyfiken historiker, som inte backar för något för att få fram sanningen, om vad det nu än är han ger sig på.

      Sen finns det fler dimensioner i den här situationen. Rent psykologiskt är det så att det människor traumatiseras mest av, när de blir utsatta för allehanda prövningar, är som regel inte det som hänt, utan den dom som kommer efteråt. Det är därför det är minst lika missriktat och destruktivt att överdramatisera t.ex. en våldtäkt, som att bagatellisera den. Att säga till en person som har blivit utsatt för något övergrepp, vilket det än är, att ”nu är ditt liv förstört”, kan vara ödesdigert och livsfarligt. Saker och ting måste få vara precis just det de är, varken mer eller mindre.

      Men eftersom den allmänna opinionen kring barn och sex är som den är, så skulle jag aldrig för mitt liv kunna tycka att det är O.K. att en vuxen har någon sexuell kontakt med ett barn – av flera anledningar. För det första för att barnet i fråga kan bli extremt traumatiserat – sannolikt mer av omvärldens reaktioner och attityder än själva handlingen, men det spelar faktiskt ingen roll. Det är resultatet som räknas. För det andra så tror jag att just för att attityden mot intergenerationell sex idag är så extremt hård, så kan det sannolikt vara så att de pedofiler som ändå försöker komma nära barn, i genomsnitt är mer hänsynslösa och oempatiska i jämförelse med pedofiler generellt.

      Därför är jag också mycket kritisk mot de pedofiler som idag försöker komma nära barn, eftersom de då riskerar att utsätta barnen för extremt svåra situationer. Å andra sidan tycker jag just därför att pedofiler åtminstone kan få ha sina lolicon-bilder och annat dylikt att ägna sin energi åt, för att på så sätt avleda de starkaste drifterna. Enligt en hel del forskning har man kunnat konstatera att tillgången till porr generellt minskar frekvensen av alla slags sexuella övergrepp.

      Här är jag med andra ord mycket pragmatisk.


      • Jag väljer att bara svara på dina sista tre stycken, eftersom jag håller med i stort i det andra.
        För det första tycker ju jag att det finns viktigare saker att fokusera på vad gäller att barn far illa, än det sexuella. Det finns så mycket mobbning och andra kränkningar av barn samt att de förringas, negligeras, etc. De sätts till världen men få verkar i sanning bry sig om dem.
        De flesta pedofiler jag känner och har känt till har varit väldigt snälla och varma personer som visserligen å ena sidan kan prata väldigt sexuellt om barn och fantisera. Det kan jag med. Men det viktigaste är vad man sedan faktiskt GÖR i verkligheten. Det finns många pedofiler som närmar sig barn och har kontakt med dem. Och det anser jag är något de har rätt till! Det finns ingen empati i att isolera pedofiler från barn. Ingen medmänsklig tanke med det! Jag tror inte en sekund på att pedofiler skulle sitta med en massa fula japanska teckningar och onanera dagarna i ända och tro att det är varken en kort- eller långsiktig lösning. Lika lite som pedofiler skulle gå med på att leva så. Barn är det vi är kära i och de vi vill ha kontakt med. Vår läggning är inte enkom sexuell…!
        Just av DENNA anledning måste man närma sig pedofiler mer, istället för att trycka undan oss. Just för att minska hatet och förföljelsen och lögnerna kring oss samt för att minska på stigmat generellt. Det går inte att tänka att bara för det i dagsläget kan (OBS ”kan”) vara skadligt för ett barn att umgås sexuellt med en vuxen så ska det bara inte tolereras och lämnas därhän. För det FÖREKOMMER och det kan liksom inte stoppas. Precis som man inte kan stoppa sexualitet generellt. Den är vår största drift.
        Det går inte att blunda längre!
        Att göra jämförelsen att de pedofiler som tar kontakt med barn mot de som inte gör det låter för mig ganska befängt, även om jag kan se att själva förfarandet kan se annorlunda ut för EN DEL, då man måste smyga och hålla hemligt i största möjliga mån. Men att de ena är mer oempatiska än de andra är snudd på förtal.
        Testa att vara utan din egen sexualitet så får du se…!
        Det finns liksom ingen kompromiss här. Pedofiler är lika lite maskiner som kan styras och manipuleras som andra!

        Vad gäller barnporren. Du är ju Liberaldemokrat. Så varför då inte stå bakom återlegaliserandet av barnporren till fullo? Det är det enda rätta. Personligen bryr jag mig om lolicon lika lite som jag skulle onanera till en Walt Disney-film eller när jag åkte förbi ett par tomma gungbrädor vid en lekplats.

        Som sagt, det enda som finns är faktiskt att gilla läget lika mycket för ”er hysteriker” (lika så väl att dra alla över en kam) som för oss pedofiler som är födda med en läggning som är både sexuell och kärleksfull och som de flesta av oss faktiskt är måna om och vill göra det bästa utav. Det är det enda som verkligen skulle rädda både oss OCH barnen.
        Man kan inte bara gå halvvägs i den här situationen. Man kan ta små, försiktiga steg, men man kan inte bara säga att ”stoppa galenskaperna” samtidigt som man bortser från kärnan i det hela.

        Jaga elitfeministerna och de överdrivet religiösa (och galna, lögnaktiga makthavare och journalister) istället för pedofilerna så ska ni se att det blir bra mycket trevligare i samhället!

        Pedofiler – ”även” om (troligen just för att) de/vi umgås med barn – är vänliga själar. Tro på det. För det är det enda vi tvingar oss själva att tro på hela tiden, eftersom alla andra (utom barnen som ofta älskar oss) demoniserar oss och ser oss som roten till allt ont. Vi kan inte ha ett samhälle som ser ”ni och oss”, samtidigt som man varken ser till absoluta fakta eller till att barn garanterat är sexuella varelser och att det faktiskt inte finns någon bevisning för att deras sexualitet inte vore möjlig att sammanväva med en älskande, omtänksam vuxens.
        Även om det absoluta första steget är att tolerera oss pedofiler och erkänna oss lika mycket rättigheter och existensberättigande som vilka andra ”hederliga medborgare” som helst och att sträva efter att avstigmatisera allt ikring oss. ”Sexet med barnen” kan man prata om senare. Men det behövs definitivt en forskning där som inte går ut för att bevisa att ”pedofili är barnens stora ondska”.


        • Jag anser att du har fel på flera punkter.
          Du har rätt i att inget gott kan komma ur att totalstigmatisera en hel grupp människor för att de har en viss läggning – särskilt om de faktiskt inte begår övergrepp.

          Men att vi skulle kunna ändra på saker och ting i stora, snabba steg, det tror jag är fullkomligt omöjligt, av så många anledningar att jag inte orkar försöka minnas dem allihop. Politiska skäl, psykologiska skäl, you name it. Politik är en publiksport och en uthållighetstävling. Det handlar ofta om att nöta ner motståndet, genom att vara ihärdig. Och man får inte visa några blottor, får då kommer din motståndare att utnyttja det till bristningsgränsen.

          Politik handlar väldigt sällan om att ha ”rätt”.
          Däremot kan man påverka politiken i rätt eller fel riktning, men även då mpste man lära sig spelets regler.

          Sen har vi den allra viktigaste frågan, och det är förstås barnens välmående. Barnens välmående är helt avhängigt av hur barnets omvärld ser ut, vilka attityder och mänskliga kontakter de växer upp bland.

          I alla samhällen finns det vissa grupper som kommer i kläm, som inte får den respekt de förtjänar.
          I alla samhällen prioriteras vissa behov, andra inte.
          Ni som är pedofiler får utkämpa er strid, på samma sätt som andra grupper har fått utkämpa sina strider.
          Det kan ingen annan göra åt er.

          Det som är den stora skillnaden på pedofiler som fenomen, jämfört med t.ex. bögar och flator, är att vi har den tanken i samhället att vuxna människor för göra vad de vill med varandra, så länge alla är med på det.
          Vad gäller barnen så är det vi vuxna som har ansvaret för deras välmående, och vi måste skydda dem från sådant som kan skada dem på ett eller annat sätt. Jag vill inte att pedofiler ska leka med mina barn. Varför? Inte för att jag tror att det i grunden är något fel på pedofilerna, eller att de skulle förgripa sig mot mitt barn – men risken är onekligen något högre än om de vuxna ledsagarna inte attraheras av barn på just det sättet. Samt att traumat fortfarande är så oerhört stort i de fall som något faktiskt händer.

          Jag tror alltså att om något ska förändras så är det för det första att vi måste acceptera att folk är olika, och attraheras av olika saker – inklusive barn.
          Vad man sen gör är nästa fråga. Det är naturligtvis inte acceptabelt på något sätt att barn utsätts för övergrepp, av något slag över huvud taget.


          • Varför har jag fel på flera punkter? Du definierar inte ens vilka utan istället låter det som vi bara uttrycker oss olika.
            Jag skrev ju just att utvecklingen behöver gå i små steg och relativt långsamt. Men däremot kan jag ändå känna att vissa saker brådskar det mer än andra. JUST för att jag bryr mig om barnen. Samt förstås mig själv och alla pedofilers välmående eftersom jag dels ANSER att det är en demokratisk stats plikt att se till samtliga medborgares välmående och behov snarare än att anklaga dem och se dem som potentiella förövare, psykiskt störda, m.m.
            Varför kan inte fler haka på och hjälpa oss? Vet du hur svårt det verkar vara för pedofiler att få till ens en digital gruppering? Alla är rädda och jag tror att många känner sig så störda som de flesta vill få oss till.

            Och för mig är det rätt så löjeväckande att se den här debatten som ett spel för gallerierna. Som att ni inte begriper vad som händer på riktigt och vad allt grundar sig i. Istället fjantas det om japanska tecknade bilder. Prat om att ”begränsa yttrandefrihet”. Visst, den begränsas, men det gäller väl då att se en helhet än bara till tecknad smörja. Likväl, jag vill se den totala helheten där man törs prata samtidigt om pedofila känslor och barns sexualitet och hur den kan yttra sig i vissa sammanhang – med vuxna.

            En annan aspekt är att det har diskuterats huruvida våldsamhet ska vara en ingrediens i ett ”pedofilt uppror”, eftersom det förekommit våld i många andra frihetskamper i historien. Problemet är bara att pedofiler ofta, trots oerhörd inbördes ilska och frustration varken kan känna att de vill gå ut i sådan strid eller framstå som krigande monster.

            Om ni politiker då verkligen vill hjälpa till och få samhället på fötter igen, så kan väl ni, som säger er ha insikt i hur den galna världen av politiker fungerar, dra ett riktigt strå till stacken?
            Jag önskar att det fanns ett parti för pedofila intressen, men dels ser jag det i nuläget svårt att genomföra det då samhället har blivit så skogstokigt samt att man ju trots lagen om fri partibildning ändå vill förbjuda somliga partier, vilket är odemokratiskt. jag tror folk skulle ogilla ”Pedofilpartiet” mer än SD (eller ens Nationaldemokraterna).

            Det känns inte bara tarvligt av er, utan även helt uppåt väggarna att bara uttrycka en beklagan över att vi ”kommer i kläm” i detta. Med förklaringen att vi är vuxna (alla pedofiler är inte det!) och bör fundera över barnens väl istället för att hävda vår ”sexuella rätt”, eller hur man nu vill tolka det. Som jag sagt förut är sexualitet inget man kan kontrollera. Vilket ändå inte behöver betyda att vi begår övergrepp.
            Men om du bara visste hur det hjälper oss att få vara med barn!

            Men till syvende och sist så verkar det ju som att även du är skraj för oss? När allt kommer kring så vi ll du varken låta oss leka med ”era barn” (de är väl sina egna…), att man till varje pris måste ”skydda dem”. Men kan ni skydda dem från er själva…?
            Hyckleri och dubbelmoral. Som ju bottnar i rädsla, grundat på okunskap.
            Ni ser korrelationer som sällan existerar och ju mer ni klamrar er fast vid dessa, desto mer kommer lidandet att fortgå och desto längre tid kommer det ta innan något ens kan börja förändras.
            Det är nämligen inte så svart på vitt att även om vi törstar efter närhet och får möjlighet att leka med barn i ensamhet att vi hoppar på dem. Summa summarum: det finns oerhört mycket mer att vinna än att förlora på att ge oss mer förtroende och jag tror att barnen vi umgås med uppskattar oss så mycket att de sällan vill skilja sig från oss om de själva fick välja.
            Det känns mer för mig som att det är ni som behöver vården och hjälpen att förstå och förändra er, än att det är oss det är verkliga fel på. Jag ser pedofili som något naturligt, inte som en avvikelse. Dessutom är läggningen inte alls så extremt ovanlig som du verkar tro. Jag har sett siffror som tyder på att det är högst troligen vanligare än homosexualitet, t ex.
            I vilket fall bör handling ha företräde före ord. Det bollas en massa (goja), men det råder ändå ett störande överensstämmande, att manga ska vara tillåtet men man ska inte ”tillåta pedofili”, osv.
            Som att det dels vore så enkelt, men framförallt så kommer vi ingen som helst vart, anser jag. Dessutom blir jag jävligt bitter när jag läser okunniga och rent hatiska inlägg mot pedofiler, men även om barn. Nä det händer, vilket är oftast, i dessa ”debatter”. Där sällan pedofiler och aldrig barn förekommer med inlägg. Känslan blir att ni agerar vårdnadshavare fast ni inte har rätt till det.


  5. Det blev en konstig adress istället för min blogg.

  6. Micke Says:

    Jag gillade när er liberale ledare och initiativtagare krävde att den person som hos Svt inte delade er uppfattning om att t.ex den bild som Jerlerup postade av två småflickor som suger på samma banan inte skickar något sexuellt budskap till betraktaren.

    Jag gillar att ingen av er har några problem med att ledaren hävdar att denne person är psykiskt sjuk och bör spärras in därför att han inte delar er åsikt.

    Jag gillar politiker som är tydliga och det är ni.


  7. Jag tror att du har missförstått en hel del i den här frågan.

    För det första så var det något helt annat som avhandlades vad gäller det radioinslag som jag antar att du refererar till. Om du läser kommentarerna till vår kritik så kanske du förstår vad det är vi egentligen kritiserar – och det har sannerligen inget med någon bild med två småflickor att göra.

    Sen tolkar du väldigt fritt om du tror att Alexander påstår att radioprataren i fråga är ”psykiskt sjuk och borde spärras in”. ”sättas på skolbänken eller låsas in”, var nog snarare ordalydelsen, som förstås är en smula hård och raljant, men andemeningen är att man inte ska sitta i radio och utan förklaring kränka folk på det sätt som radioprataren faktiskt gjorde.

    Vad gäller den bilden som Torbjörn Jerlerup har lagt upp på sin blogg, så är det en av de bilderna som Hovrätten ansåg INTE var barnpornografisk. Med andra ord – om du har något mer att klaga på vad gäller just den bilden, så tycker jag att du ska kontakta hovrätten istället för att gnälla här.


  8. […] Det stämmer att vi ibland råkar illa ut. Ibland försvinner något som vi behöver, ibland sker något som vi helst hade undvikit, men man ska aldrig skapa regler utifrån undantag. De etablerade partierna är rädda för Internet eftersom politikerna ser hot där vi som växt upp med Internet ser möjligheter. Datalagringsdirektivet fungerar som ett bredmaskigt nät som ska fånga den där lilla fula fisken som kanske befinner sig där man lägger nätet. Man misstänker att den fula fisken finns där, och det anses acceptabelt både att det är ett mycket kostsamt sätt att hitta den plus att man därmed garanterat kommer att misstänkliggöra många som kanske bara formulerat sig dåligt. Och för att dra det ytterligare ett steg längre innebär misstanken till att vi kanske misstänkliggörs att vårt demokratiska utrymme påverkas […]

  9. Slabadang Says:

    Det finns en farlig systematik i moralpaniken.

    Jag reflekterar allt oftare över hur snabbt det ballar ur när prussiluskor känner sig kallade för ”den goda sakens skull”. Barnporr klimat Antirasism Genusextremism Kolesterol Säldöd Kränkningar ja det kan vara vad fan som helst så blir systematiken tydlig genom att samtliga prussiluskor lämnar hjärnan hemma och politikerna gör samma sak och springer rakt in lagar och regler som blir ett större problem än de ”problem” den ”goda saken” har för avsikt att stoppa eller förhindra.

    För att ta ett tydligt exempel på hur det man fullständigt slå slint i pallet på hela det förbannade politiskt defekta etablissemanget som talar om ”värdegrunder” men har en sån förbannad oordning i värderinghyllan att de behöver blodhund till hjälp för att hitta rätt värderingar.

    Här har folk offrat sina liv för likhet inför lagen jämnställdhet och rätt till lika behandling. Krig mellan länder och inbördeskrig har haft denna strävan som ett viktigt skäl till att riskeras sitt liv i kampen för den. Så vad gör sedan genushypokondrikerna med denna strävan.

    Jovisst sörru !! Då har vi en ärthjärna (snälla låt det stå kvar för sällan har någon förtjänat det så väl ) som Claes Borgström . Han föreslår istället olika behanding och särbehandling för att det ska bli lika bahandling.
    Allvarligt talat ta och sug på tokigheten ett tag. Att Borgström fick Quicken fälld för arton mord han inte begått blir faktiskt förbannat logiskt.

    Men å andra sidan så är väl Claes Borgström van vid folk som puckat ur fullständigt. han har ju även vallat Gudrun Schyman en djävla massa gånger.
    Borgström har ju redan tränat på sin egen särlagstiftning och har ju redan dömt folk utan bevis i förhand till livstids inspärrning på sinnessjukhus. Så varför skulle han reagera mot en lagstiftning som permanentas att göra samma sak?

    Varför inte en lag som hävdar att smålänningar är mer trovärdiga än skåningar?
    Att tjocka är underordnade långa?
    Vad är då systematiken i dessa hjärndöda lagstiftningar. Jo det är samma ordning varenda gång. Nån djävla spindoktor på nån think tank antingen en vänstersmedja eller nån ”ideell organisation” som samtidigt vädrar stålar anslag makt och uppmärksamhet. De hittar på nån slagdänga eller ord som har känslomässiga symbolvärden och är tydliga i sitt budskap. Inte en käft inom det politiskt defekta etablissemanget vågar sedan skärskåda eller kritisera det hopsnickrade budskapet utan backar och är livrädda för att hamna i moraliskt underläge.

    Det måste helt enkelt råda brist både på värderingar och grå celler hos de flesta både journalister och politiker ty de klarar INTE av att bolla två rättigheter eller värderingar mot varandra på samma gång helt enkelt. De talar till varandra i modell morse kort eller lång signal alternativt datatrafik med ettor eller nollor.
    Inga nyanser ingen bred analys eller intellektuella motsättningar eller konflikter med andra värdringar. Nej för helvete här diskuteras det bara ETT ORD åt gången. För eller emot?
    Hur är det med barnporr ska inte den stoppas? Va ?? ELLER E DU PEDOFIL KANSKE??!!. Kritiserar du invandringspolitiken?? E DU RASIST ELLER??
    Kritiserar du feminsimen?? ÄR DU MULLIG MANSGRIS ELLER?? Ifrågasätter du klimathotet ?? ÄR DU KLIMATFÖRNEKARE ELLER?.

    Varför samhälksdebatten har blivit helt hjärndöd

  10. Slabadang Says:

    Skälen till varför prussiluskor och ordkonstruktörer fått en sådan obefogad makt över oss är skrivet i vår bedrövligt medborgarättsligt svaga konstitution.

    Det är en demiokratisk skalndal att våra grundlagar diskuteras helt ovanför våra huvuden. Partioligopolets egenintresse har säökerställt att vi hållits utanför diskussionen och inte något parti har vänt sig till medborgarna med olika alternativ att diskutera ch ta ställning till. Jag är hundraprocentigt säker att svensak folket skulle vilja ha en mycket mäktig och stark konstitutionell domstol med utredningsmakt och som också ansvara för riksrevisionen och ersätter de lama pinsamma ursäkter till granskningsmakt som JK KU och JO utgör.

    Prussiluskor med makt har aldrig läst eller tagit ställning till vår rätt att vara självständiga ansvarsfulla och fria medborgare utan överförmynderi och statlig dadda. Gränserna för det privata och det offentliga repekten för individens rätt till egna värderingar och åsikter är vad våra prussiluskor totalt skiter i och värderar till absolut NOLL. Vi behöver läxa upp samtlig partiorganisationer genom att starta ett nytt med endast ett tillräckligt bärande och legitimerande argument och det är att våra grundlagar skall diskuteras på medborgarnas villkor. För aldrig har det blivit tydligare att vi har en ny klasskamp att föra.

    Medborgarna mot den politiskt defekta överklassen är den tydliga nya konflikten och intressekonflikten. Den pinsamma ursäkt partioligopolet skaffat sig om ”enighet i grunsdlagsfrågor” utelämnar med vem enigheten skall uppnås och på vems villkor. Att inget av partierna är intresserad av att öka vår makt integritet och möjlighet till ansvarsutmätning och kontroll är knappast någon överraskning.

    Ärthjärnan Borgström ska va förbannat glad att han inte är taxichaffis. För den fyllekörning han har gjort i sin proffession skulle ge taxichaffisen fängelse för vållad skada och framfart utan respekt för mänsklig skada. Ansavr det är det alltid nån anna som kan ta när men klivity in i den defekta eliten.
    Därför blir jag överlycklig när jag läser åt vilket håll Liberademokratspertiets program verkar luta åt. Vi måste fanimej lära prussiluskorna verm som ska vara husse om vem som ska vara hund.

    Vill du funderra över vad som drivit Sveriges utveckling??

    Ta dig tid att lyssna på Yuri Bezmenows suveränt varma och roliga föredrag om demoralisering och destabilisering… ta fram block och penna. Det är bara att bocka av efter hand.

  11. Micke Says:

    Jag tror att du har missförstått en hel del i den här frågan.

    Nej inte alls. jag har inte missförstått någonting.Jag har klart ocgh tydligt förstått att ni vill att all barnpornografi som inte utgörs av fotografiska eller filmade dokument av faktiska våldtäkter på barn ska göras lagliga och därmed att ni vill öpnna upp föär en komersiell exploatering av barn och sexualitet för konsumtion av vuxna vilket per automatik kommer att leda till en höjning acv acceptansen för kopplingen sexualitet-vuxna-barn.

    Jag tolkar inte heller er ledare fritt.Jag läser vad han BOKSTAVLIGEN SÄGER och NI HYCKLAR OM DET och därmned mister HELA partiet sin moraliska trovärdigahet.


    • Jo, du har missat en hel del i resonemangen, Micke.

      Det finns flera olika dimensioner i den här frågan, och det är först VAD som faktiskt ska räknas som barnpornografi – och det är en gränsdragning som är extremt svår att göra, precis som det är svårt att avgöra vad som är porr eller inte – eftesom bedömningen är så subjektiv och relativ. Alltså är det bättre att inte försöka ägna sig åt den gränsdragningen alls, för på något sätt blir det alltid fel.

      1980 förbjöds distribution av barnpornografiska alster, något som gav intressanta resultat i form av diverse rättsfall. Det mest kända var en bild som publicerades i tidskriften ETC 1981 (jag kommer väl ihåg det fallet, eftersom jag själv hade köpt den tidningen, och var oerhört aktiv med mitt fotograferande redan då). Det var en väldigt gullig bild av en liten glad, naken pojke som sitter i en soffa bredvid sin nakna mamma, och just på bilden har han erektion. Som kuriosa kan sägas att det var pojkens lillasyster som tog bilden. Det är en väldigt kul bild, som också friades i rätten.

      Först 1999 förbjöds även innehav av s.k. barnpornografiska bilder, och det krävde en grundlagsändring, vilket innebar att vi då öppnade dörren för det vansinne vi ser mer och mer av idag.

      Jag personligen anser att just _innehav_ ska vara lagligt för all slags information, eftersom konsekvenserna av att förbjuda innehav gärna blir helt galna, något som leder till en helt annan sorts övergrepp, fast från staten mot medborgarna.

      DIn farhåga om kommersialisering måste förstås också tas på allvar, men av den erfarenhet vi har rent historiskt, så var konsumtionen av barnpornografi ingen kommersiell hit ens under alla de år på 1970-talet det faktiskt var tillåtet att sälja. Så jag tror helt enkelt inte på din teori om att distribution av barnpornografi skulle kunna bli en kommersiell framgång. Särskilt inte om man fortsätter att ha lagen som efter 1980, att distributionen är olaglig.

      Fördelen med att göra distributionen olaglig, och då framför allt när det gäller bilder av riktiga barn som utsätts för övergrepp, är att man då kan få fler hållhakar på de som faktiskt ägnar sig åt den smutsiga verksamheten att framställa barnpornografiska bilder.

      Vad som är särskilt puckat med den nuvarande lagstitfningen är att man å ena sidan har gjort även teckningar och fantasier olagliga, vilket sannolikt kan leda till att även texter kommer att bli förbjudna. Nabokovs ”Lolita” kan snart komma att hamna på listan över förbjudna böcker, alltså. Det är ingen otrolig tanke – i Kanada är redan vissa litterära skildringar åtalbara. Man skär alltså ner på yttrandefriheten stegvis, och skapar en ny sorts tankebrott.

      Det är inte värdigt en rättsstat att slå ner på skildringar av brott, istället för att lägga resurser på de verkliga brotten. Det är lite som att sätta dokumentärfilmare i fängelse för att de har filmat misshandel, men de som misshandlar får gå fria, för polisen har inte tillräckligt med resurser.

  12. Slabadang Says:

    Micke!

    Du gör samma tankevurpa som PKetablissemanget. Jag har själv tre barn och skulle skära tasken eller muttan av dem som utnyttjade dem sexuellt men det är faktiskt inte vad frågan handlar om. Vi lever i en värld som ”kommersialiserar” mord våld och en massa olika dumma saker som är straffbart. En bild på en självmordsbombare är inte avgörande för om man spränger sig i luften eller ej.
    Även om det finns personer som är sjukligt intresserade av både det ena och det andra så går det inte att stoppa intressen eller läggning genom att förbjuda bilders eventuella associationer i ett rubbat huvud.

    Det är alltid handlingarna vi måste döma varandra för inte varandras fantasier.
    Stoppar vi mord genom att förbjuda bilder av dem? Naturligtvis inte och mord tittar vi på dagligen utan att för den saken skull begå dem.
    Vi reagerar med en avsky och ilska och gör samma sak för barnpornografi.
    Med barnpornografi menar jag där barnen utsätts för eller begår sexuella handlingar.

    Jag hatar nog som du både pedofiler och mushjärnor som exploaterar och begår övergrepp på barn. Att det finns sjuka individer på planeten är tyvärr inget vi kan göra något annat åt än att döma dem efter deras handlingar för alternativet är en djävligt otäck kontrollstat som fattar beslut åt oss som vi måste slåss för rätten att behålla själva.
    Att en bild på ett blöjbyte på ett barn kan klassas som ”barnpornografi” visar att lagstiftarn är lika sjuk i huvudet som den som faktiskt tycker att det är upphetsande eller KAN upfattas pornografiskt.

    Vi måste bibehålla oss friheten och tryggheten i att betrakta det oskyldiga för vad det de facto är … helt oskyldigt. När vi börjar tänka åt andra och fundera hur sjuka människor eventuellt skulle kunna uppfatta det oskyldiga och normala så är vi på väg in i en kontrollapparat som är lika motbjudande som pedofilin i sig.

    • Josef Boberg Says:

      ”Vi måste bibehålla oss friheten och tryggheten i att betrakta det oskyldiga för vad det de facto är … helt oskyldigt. När vi börjar tänka åt andra och fundera hur sjuka människor eventuellt skulle kunna uppfatta det oskyldiga och normala så är vi på väg in i en kontrollapparat som är lika motbjudande som pedofilin i sig.”

      Väl tänkt och skrivet ❗


    • Jag stör mig rejält på två saker du skriver och jag känner att jag måste bemöta det eftersom jag tar illa vid mig.
      Det ena är att du – som inte vill dömas för den DU är – i brådrasket ger dig ut för att döma andra. Angående ”blöjbytesbilden”. Det är väl ingens ensak om en sådan bild är upphetsande för en annan eller inte?!
      Eller ens om den som utför blöjbytet är upphetsad eller inte, så länge barnet på bordet inte far illa.
      Det andra är att du skriver att pedofili är sjukt, motbjudande och att vi perverterar barn. Ge dig!
      Jag önskar att dessa uttalanden kunde ses som förtal och hets mot folkgrupp lika väl som att jag sa en massa skit om bögar eller patetiska heterosexuella teleiofiler…
      För övrigt är inte alls barn sådär ”oskyldiga” som de flesta verkar vara så måna om att framställa dem. Som små gulliga änglar, liksom. Larv. Men gör dem en rejäl otjänst. Gör det.

  13. Micke Says:

    Carl Johan

    Varför svarar ni ALDRIG på frågeställningen om vad som händer om marknaden ges möjlighet att marknadsutsätta och sälja barnpornografi (med enda begränsning att den inte får innehålla filmade eller fotografiskt dokumentrade våldtäker) övergrepp och hur detta på sikt påverkar accpetansen för utövande av sexuella handlingar mellan barn och vuxna?

    Anser ni att markanden i denna enda fråga inte har någon som helst dynamisk kraft som ger den möjlighet att generera vinst?

    I så fall varför då?


    • Eftersom detta var lagligt fram tills fåntratteriet 1999, och fram tills förra året gick utmärkt att köpa både manga och nintendospel utan risk för att åka in… varför ser du inte historiskt sett på detta? jo, tydligen var ju acceptansen för pedofili och övergrepp på barn (två vitt skilda saker) jättehög under alla år innan tittförbud och innehavsförbud av tecknade bilder.

      Fråga dig själv nu: skulle du helt plötsligt tycka det vore okej med våldtäkter på barn om tecknade bilder av nakna barn vore lagliga?

      Fråga nummer två: Har du läst Lolita? Bör vi inte förbjuda den också? Och förbjuda samma tankebrott i text likväl som i bild?


    • Jag gjorde just det, Micke. Men du läser slarvigt.
      Eller så är du inte alls ute efter att diskutera – du kanske bara har en stor frustration i din kropp, som du vill ge uttryck för genom att hitta olika personer eller organisationer som du kan få hata, av vilken anledning som helst. Jag påstår inte att det är så, jag bara ser det som ett möjligt scenario, baserat på din diskussionsteknik.

      Pedofili är en sexuell läggning som omfattas av en oerhört liten minoritet, precis som ett antal andra läggningar som man inte heller kan ”värvas” till, eller välja.
      Har du det hårdkodat i din kropp så kan du inte ändra på det.
      Men på samma sätt som heterofiler generellt inte springer runt och våldtar folk av motsatt kön, eller homofiler av samma kön, så är det faktiskt detsamma med pedofiler.
      Man kan välja hur man agerar gentemot andra människor.
      Problemet med att stigmatisera och mobba ut en grupp bara på basis av en läggning är att de inte kan fungera socialt, eftersom de redan har passerat all acceptans, alla gränser, redan i att ha denna läggning, och då kan faktiskt tröskeln för att begå övergrepp paradoxalt nog vara lägre. Pedofiler är också människor, som också måste få åtnjuta samma allmänmänskliga respekt som alla andra.
      Därmed inte sagt att vi någosnin kan acceptera övergrepp, mot någon – vare sig barn eller vuxna.
      Och jag tycker också att det är mer allvarligt när vuxna begår övergrepp mot barn, eftersom det är vår uppgift som vuxna att beskydda barnen, och med kärlek lotsa dem in i vuxenlivet, inte tvärtom.

      Dessutom har handeln med barnpornografi varit fri i Sverige under nästan ett årtionde, och det var ingen big business då, och skulle högst sannolikt inte bli det nu.


  14. Jag tar det som Beatrice ask skriver i sitt svar som ett implicit löfte att om lagen får dessa konsekvenser så kommer den att ses över. för övrigt måste även PKetablissemanget se att lagen har förfelat sitt syfte nu, jag tror att de väntar på och letar efter ett sätt att komma ur knipan som de har hamnat i efter mangadomen utan att förlora ansiktet . Just my 2 cents..


    • Beatrice Ask kan man tyvärr inte lita på, i något annat än att hon är just Beatrice Ask, med allt vad det innebär.


      • det har du rätt i! men det verkar som om de PK ändå har fått litet griller i huvudet iaf. eller vad tror du om det! jag vägrar tro att människor är såååå dumma att de faktiskt tänker behålla en lag som bevisligen har gått överstyr. detta kan nämligen inte ha varit lagstiftarens mening från början.

  15. Micke Says:

    Du svarar inte på hur ni själva utrett vad som händer på sikt om marknaden ges möjliget att med smärre restriktioner i bildmaterialet överta den BEVISLIGEN omfattande marknad som den illegala hanteringen av barnpornopgrafi utgör och utveckla den vinstpotetial som finns i just denna foprm av pornografi på den pornografiska markanden som är en av dom mest omfattande som finns?

    Varför har denna marknad ingen potential om den är laglig när den bevisligen har det som illegal?

    v


    • Jag har sagt det jag har att säga i den här frågan, och nu börjar du bli väldigt tjatig.

      Du har ett tendentiöst sätt att skriva, i det att du verkligen verkar vilja misstänkliggöra och kritisera för kritiserandets skull.
      Det är i alla fall så jag tolkar ditt sätt att kommunicera.
      Jag tar gärna diskussioner om svåra och komplicerade ämnen – men inte ett aggressivt korsförhör.
      Det har jag ingen anledning att underkasta mig.

      Om du inte har något vettigt att tillföra den här diskussionen så föreslår jag att du skriver någon annanstans.
      Och kan du inte lyssna på och respektera en sådan uppmaning så kommer jag i framtiden att vara nödgad att blockera dig och radera dina inlägg.
      Det har jag gjort med andra bråkstakar, och det kan jag göra med dig.

      Men du är som sagt välkommen att fortsätta kommentera och diskutera så länge du uppträder acceptabelt och bidrar med vettiga frågeställningar.

  16. Micke Says:

    Eftersom detta var lagligt fram tills fåntratteriet 1999, och fram tills förra året gick utmärkt att köpa både manga
    —————————————–
    Jag ser ett problem här.Du gör kopplingen manga och barnpornografi och enligt Alexander Bard är du i så fall idiot och bör låsas in samt be hela det japanska folket om ursäkt för den rasism du utsätter det för.

    Fattar du? Liberaldemokraterna gör det.

    Jag gör det inte.

  17. Micke Says:

    skulle högst sannolikt inte bli det nu.
    —————————-
    Men om det blir så att acceptansen för pedofili ökar som en konsekvens av marknadens dynamik som är gilitig i alla andra fall där den agerar och därmed också omfattningen det så har det ett pris och då får ni ta ansvaret för det priset.

    Jag gör det inte.


    • Vad menar du med ”acceptansen för pedofili”?
      Menar du själva läggningen pedofili (att attraheras sexuellt och/eller romantiskt av prepubertala barn), eller menar du faktiska sexuella övergrepp av vuxna mot barn?


    • En acceptans för pedofili?? YES! (försöker ”trolla” som en annan här)
      Dessvärre så definierar du inte vad som ska ”accepteras”. Inte ens de mest kåta pedofilerna vid sina sinnes fulla bruk vill tillåta faktiska övergrepp.
      Men läggningen i sig bör snarast accepteras. Eftersom den ändå alltid funnits och alltid kommer finnas.
      I vilket fall, jag skulle då verkligen inte se det som en större nackdel om det gjordes mer kopplingar kring vuxna, barn och sex samt att man generellt såg det med mer blida ögon. För det första för att hetsen och ignoransen idag är total, paranoid och sjuklig och för det andra för att det behövs så att när det sker att barn och vuxna har sex så ska det inte bli sådana efterdyningar.
      Och man får gärna göra erotisk konst med barn som modeller kommersiell. Det har egentligen alltid funnits. Det är de som redan har ett smutsigt inre som gör dessa bilder så skitiga och harmfulla. Och då talar jag inte om pedofiler.


  18. Ja, varför hakar jag inte på och hjälper er?
    Av flera anledningar.
    För det första tycker jag ändå att jag gör betydligt mer än de allra flesta, redan bara i att vara väldigt skarp när folk talar negativt och fördömande om pedofiler, att det är viktigt att skilja på pedofili och övergrepp, eftersom det är helt olika saker. Redan det är en nyansering som är rätt svår att svälja i vårt neurotiska peddo-skräcksamhälle.

    Dessutom anser jag faktiskt att det primärt är ert eget jobb. Alla frihetsrörelser har drivits av dem som har varit förtryckta. VI andra kan hjälpa till genom att skaffa oss kunskap, men ansvaret ligger ytterst sett hos er själva.

    Du har fel när du påstår att pedofiler är snälla och vänliga människor. Det är lika dumt som att påstå att alla bögar är gulliga och fnittriga. Det finns förstås alla slags pedofiler, inklusive de som saknar empati och som gärna begår övergrepp mot barn utan att ta hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna. Hela skalan från änglar till monster finns naturligtvis där också.

    Alltså bryr jag mig inte så mycket om att rikta in mig på läggningar, utan på handlingar. Det enda som är intressant att reglera i lag är vilka handlingar du gör eller inte gör, utifrån de konsekvenser de får. Att idag uppmuntra sexuella kontakter mellan barn och vuxna tror jag kan leda väldigt, väldigt fel. Det som behövs är att uppnå någon slags sans i debatten, mer kunskap och lite mer av neutralläge, så att vi sen kan gå vidare med en en gnutta mer objektiv blick. Och det finns verkligen många synvinklar på detta och alla bör vändas och vridas. Min grundinställning är att ingen ska behöva komma till skada, Men måste jag i ett visst givet välja mellan barn och vuxna, så ser jag det som min plikt att prioritera barnen.


    • Men nu är du sådär typiskt ambivalent och dubbeltydig igen som alla andra är.
      Å ena sidan säger du att detta är nåt viktigt som angår hela samhället och särskilt barnen. Och å andra sidan säger du att pedofiler måste sköta kampen själva. Då tar allt dels längre tid och dels låter det då som att pedofilers ensak är vår ensak, samtidigt som du säger att ”ni väljer mellan barnen och vuxna (pedofilerna)”.
      Som jag ser det har alla en skyldighet inför varandra och man bör alltid sträva efter sanningen eller åtminstone att se till fakta och påbjuda upplysning.
      Sen är det för mig inte lika glasklart att man så enkelt ”skiljer mellan pedofili och övergrepp”, så som ni verkar tyda det hela. För ni verkar se det som att antingen har vi en pedofil som bara sitter och våndas och mår dåligt och inte tar kontakt med barn, eller så har vi de pedofiler som tar kontakt med barn. Eller en tredje sort som ännu inte VET OM att de är pedofiler som antingen tar kontakt med barn eller undviker dem. Dessutom är det kritiskt att inse att – som sagt – alla pedofiler INTE är vuxna.

      Det jag menade med att pedofiler är snälla är förstås att inte dra alla över en kam, utan att jag har en stark tro på att de flesta pedofiler är lika snälla som alla andra kan anses vara. Och detta innefattande sammanhang med barn och inte bara generellt. En äkta snällhet. Inte påklistrad, inställsam eller manipulativ.

      Sen bemödar du dig med att göra lite av en halmgubbe av min argumentation. Som att det är så jag ser det att vi pang på ska ”uppmuntra sexuella kontakter mellan barn och vuxna”.
      Det skrev jag inte alls eller kände att jag antydde. Däremot måste man börja verkligen kritiskt granska de undersökningar och den (negativa) forskning som finns samt acceptera resultaten som visar på att 30–50% av barn som har sex/sexuell kontakt med vuxna INTE far illa.
      Och inte minst måste man kontinuerligt syna de som lobbar mot ”barnsex” aktivt och som är de som ropar högst om ”sexuella övergrepp”.

      Pedofiler kan inte göra allt själva. Det är min tro. Varför inte hjälpas åt? Det gäller ju inte bara oss och vår frihet. Även om det jag personligen bryr mig mest i är att slippa bli förföljd, förtalad, råka i trubbel för småsaker samt att få umgås med barn utan en massa sjuka vuxna runt en som ifrågasätter bara man pratar med en främmande unge. Även om jag tror att pedofiler oftast ”odlar” kontakter för att få vara med barn. Det säger sig självt att det är säkrare.

      En annan sak ni kan fråga är när ni säger att det inte är ”på ert bord” att hjälpa oss, är att ni själva, som fäder eller bara vuxna, känner er så ”anklagade” av pedofilhetsen. Så även ni som inte är pedofiler drabbas.
      Personligen finner jag det underhållande, dock. Så ni kan få känna på lite hur jävla illa det faktiskt är. Men skadeglädjen varar inte så länge eftersom jag anser att läget är kritiskt att göra nåt på riktigt och inte bara skylla på ”de verkliga övergreppen” i syfte och tron att ni sopar rent framför era dörrar och skyller på ”de där som begår övergrepp”, osv.

      Det jag främst menar är att samtidigt som jag uppskattar att det finns ett litet fåtal av er som vågar ifrågasätta galenskaperna, så borde ni också, eller skulle ni behöva, gå ett steg längre. Istället för att ha sådana absoluteter eller egentligen inte prata om något särskilt, som jag ofta ser det. Liksom katten stryka kring het gröt.
      Återigen, t ex, så kunde jag inte bry mig mindre i att manga ses som barnporr eller att teckningar kan komma i kläm. Piratpartiet har redan varit där och vänt, liksom. ”Oj, oj, oj. Vår yttrandefrihet!” *suck* (Innan kovändningen förstås och de själva fick nån slags fejkad moralpanik över ”barnporren” och för att slippa ses som ett ”pedofilparti”.)
      Det finns som sagt verkliga bilder man kan börja fundera över samt barnerotik generellt. Jag tror den har funnits ända sedan man kunde skapa bilder, eftersom jag dels bara tycker det vore logiskt samt att jag sett många gamla bilder på nakna barn. Som är lite mer än familjebilder menar jag.


      • Nu tycker jag att du vänder din ilska och frustration mot fel person.
        Du vet och ser att jag går betydligt längre än förmodligen 99 % av allehanda politiska debattörer i den här frågan.
        Du får finna dig i att jag inte är på samma pinne som du, och jag tror att du kan se varför, om du bara tar ett andetag till.
        För det första är jag inte pedofil själv, och kan alltså inte sätta mig in i vad det innebär. Jag kan inte identifiera mig med din sits.
        Jag har dock diskuterat det vansinniga i peddo-skräck i åratal, och nogsamt påpekat vilka förluster vi alla lider i hela samhället på grund av detta, något som du också påpekar.
        Men på samma sätt som alla förlorar på förtryck av vilken grupp som helst, så är det viktigt av en mängd olika anledningar att det primärt är ni själva som gör jobbet med att befria er från detta förtryckarok, precis som alla andra förtryckta grupper har gjort det. Det betyder inte att alla andra kan strunta i det, men ni måste driva er strid.
        Vi andra kan välja att stödja er kamp eller inte, vilket är upp till var och en.
        Det jag försöker göra är framför allt att hitta fakta, vad som faktiskt är sant.
        Men det är ett minfält med jävligt farliga klusterbomber, vilket innebär att man måste gå varsamt fram.
        Den som har gått längst i denna sanningsnit, utan att själv vara pedofil, är DIck Wase – och vad hände honom?
        Han blev totalmosad av en artikel i Expressen, som i praktiken har lett till att han förlorade alla sina läraruppdrag.
        Simon Lundström förlorade sina översättaruppdrag, på grund av några små bilder.
        När Rick Falkvinge förklarade Piratpartiets valmanifest i somras, och att informationsfrihet skulle innebära att innehav av barnpornografi också skulle vara tillåtet, så slog skiten i fläkten, rejält.
        Och jag var en av de få som försvarade valmanifestet, informationsfriheten och Rick, eftersom jag anser att utan total informationsfrihet kan vi inte kalla vårt land för en demokrati.

        Vad jag försöker förklara för dig också är att jag gärna diskuterar och problematiserar frågor om intergenerationella relationer, barnerotik m.m., men inte nödvändigtvis med samma perspektiv som ditt.
        Och det får du finna dig i.
        Du måste vidare förstå att det är en masspsykos som för närvarande genomsyrar samhället, vilket innebär att det inte på något sätt är konstruktivt att tala om ”en massa sjuka vuxna runt en som ifrågasätter”, eller för den delen raljera utifrån en svart skadeglädje – ”nu fattar de kanske hur jag har det, de där idioterna”.
        Om du vill ändra på människors attityder kan du inte börja med att attackera dem.
        De flesta fattar faktiskt inte att de är styrda av samhällstendenser och allmänna strukturer, och känner för pedofiler på samma sätt som intensivt böghat var alldeles normalt för bara ett par decennier sedan.
        Därför måste du vara empatisk – annars kommer du aldrig att få någon sympati över huvud taget.

        Jag tänker inte utkämpa din strid. Den är din, inte min. Jag har andra bataljer på min agenda.
        Dock är jag djupt intresserad av och engagerad i frågor runt ämnen som sexualitet, relationer, kärlek och sociala nätverk, och allt som kan förhindra ett positivt flöde.
        Och i samma grad som en viss fråga ställer till med ett jävla kaos, så engagerar den mig. Peddo-skräcken är en sådan.
        Men återigen – mitt perspektiv är inte detsamma som ditt.

        Tag nu ett djupt andetag och acceptera det. O.K.?


        • Jag menade inte att kritisera dig personligen. Beklagligt att du tolkade det så.
          Jag är inget vidare på att uttrycka mig. Samt att jag har en väldigt kort stubin och blir ofta lätt arg och tar saker personligt. Så jag har stora nackdelar när jag ska debattera detta och det är jag väldigt medveten om.
          De flesta är ju rent skogstokiga! Jag har inte förmågan att vara oändligt tolerant för personer i den ”masspsykos” som råder. Så är det, helt enkelt. Dessutom tycker jag att tiden är ganska knapp också. Det handlar om mitt liv…! Och många andras. I denna livstid. Det känns ju liksom som att jag kastar bort hela mitt liv. Samtidigt som jag alltid brunnit för rättvisa och sanning.
          Det är ju därför jag frågar efter hjälp eller i vart fall stöd.

          Det minsta ni kunde göra som går in i vårat territorium, med era manga-debatter, osv, osv, är att inte göra oss den enorma otjänsten att ”definiera” en massa saker. Som att t ex prata om ”passiva eller aktiva pedofiler”.
          Det finns inget att vinna på att skapa dessa klyftor. För vad skulle det resultera i, tror ni? Att pedofiler skulle ”tänka till” och sluta umgås med barn?
          Det är inte varken möjligt eller rimligt eller medmänskligt att kräva av oss att vi ”håller oss borta från barnen”, eftersom de är de, oftast, ENDA vi älskar och litar på och känner samhörighet med.

          Men visst är det så. Jag har själv gått och blivit enormt bitter, sargad och ihålig av allt hat som finns runt oss, överallt. Det påverkar mitt humör ytterligare. Hur empatisk skulle du känna dig om du varit med om att bli kränkt mer eller mindre hela livet?
          Var ska ens egen kärlek komma ifrån, och tro på människan?
          Dessutom verkar det ju då som att du rekommenderar oss att slåss för kärleken, men utan våld och uppror..?

          Jag tycker det är tragiskt med alla som ger upp eller ser sig besegrade. Alla ifrån Dick Wase till debattörer jag stött på genom tiderna.

          Eftersom alla ger upp och ganska lätt, så saknas det grund för en kamp, ens på planeringsstadiet.

          Och om jag nu ska basera min argumentation på förståelse, empati och vänlighet, när dels jag inte har en suck att få samma bemötande tillbaka och dels inte ens har en susning om hur jag ska ”manipulera” dem för att de ska förstå (vilket de ofta inte ens vill göra, eftersom de konsekvent anser att barn+vuxna+sex bara är totalt fel)…
          Jag kan inte se det hända. Jag vill kämpa, men alla är som paralyserade.
          Jag har definitivt inte alla verktyg för att bli en slående debattör och göra stora framsteg.

          Det enda jag har i mig är en salig blandning av enorma känslor. Hat mot förtryckarna men en stor kärlek också och nån slags drift som gör att jag bara inte kan ge upp. Åtminstone inte utan att försvinna med dunder och brak.

          Ibland känns det som jag är den enda (förnuftiga?) pedosexuella i världen som vill skipa fred och rättvisa. Men det är ju inte så enkelt att en enda person kan göra allt jobb, särskilt som alla andra är, som du skriver, i psykos.
          För mig är allt hat, alla lögner och all förföljelse extremt kännbart och påtagligt. Det är som att jag är omgärdad av det konstant. Jag blir nog en maskin snart.

          En annan ”rolig” sak du gör är att i ena stunden jämföra vårt läge med bögarnas, och i andra säga att det var ”annorlunda för dem, m fl, eftersom det rörde sig om vuxna”.
          Jag kan se att vårt läge är unikt just för att de flesta ser barnen som så sårbara, osv, osv. Men det är enligt mig lögn och inbillning att göra såna skillnader mellan om man är vuxen eller barn. Alla är ju människor! För min del så är det inte alls komplicerat med kärlek, sex och intimitet. Det är bara nåt många fått för sig att göra det hela oöverskådligt, heligt och komplicerat ”Äktenskap, trohet, könsroller, ansvar”…
          I pedosexuell kärlek finns inte sånt av naturliga skäl. Inget av det där störda vuxna som är mest bara överciviliserade konstruktioner. Så för mig har vuxna och barn en oerhörd samhörighet, även på det intima och kärleksfulla, sexuella planet. Jag tycker till och med det är tragiskt att se barn leka avancerade ”mamma, pappa, barn”-lekar, i syfte att lära sig begripa det obegripliga och ofta osunda i det vuxna konstruerar, men oftast inte ens klarar av själva att nå upp till.
          Jösses; bara prostitutionsdebatten är ju både löjeväckande att den ens är så outhärdligt ”knepig” och till synes oändlig.
          Vi människor behöver tydligen fatta mer att vi är mycket mer djur än ”människor” och att vi skulle ha nåt löjligt ”högre syfte” med att vara just ”människor”, till skillnad från ”de övriga, primitiva djurarterna”.

          Det vore, slutligen, väldigt intressant med nån slags ”rösträkning”, dels hur många det fanns som inte gick på pedofilhetsen och dels hur många pedofiler det finns och hur många av dem som kan kämpa lite. Eller en hel del.
          Min uppskattning är, globalt, 30 respektive >200.000.000 respektive 1.

      • GA Says:

        ”Däremot måste man börja verkligen kritiskt granska de undersökningar och den (negativa) forskning som finns samt acceptera resultaten som visar på att 30–50% av barn som har sex/sexuell kontakt med vuxna INTE far illa.”

        Vänder man på siffran, så bör den visa att ca. 50 – 70 % av barn som har sex/sexuell kontakt med vuxna FAR illa. Det är mycket mer än nog för att inte acceptera det.

        Det lilla jag snappat upp om pedofili – rätta mig gärna med vetenskapligt underlag om jag snappat upp fel – är att många pedofiler har ett perspektiv på tillvaron som gör att de inte tolkar pedofila handlingar som negativa för barn, och att de som därför går över gränsen ofta gör det ”i all välmening”.

        De vill verkligen barnen väl, och menar det genuint. Problemet är att resultatet löper stor risk (50 – 70% tycks du mena, vilket är alldeles för stor risk) att bli fullständigt katastrofalt, eftersom perspektivet tyvärr är helt felaktigt och har galna proportioner.

        Dina inlägg här pekar tyvärr åt precis det hållet, t. ex. ”jag tror att barnen vi umgås med uppskattar oss så mycket att de sällan vill skilja sig från oss om de själva fick välja.”

        Anledningen till att barn inte är betrodda, är att de saknar mognad, och så ofta inte är kapabla att fatta vad de väljer i sådana här fall. Även när du lägger till hur brett spektrum det kan finnas i mognad i olika åldrar, så gör de det fortfarande principiellt, om inte annat så för att de helt enkelt inte levt tillräckligt många år för att skaffa erfarenhet.

        Jag vet tyvärr av erfarenhet att barn inte automatiskt är änglar, tvärtom. Jag vet också av erfarenhet att de allra flesta förbättrar de spärrar som är nödvändiga för att ta hänsyn till medmänniskor. Ytterligare belägg för mognadsprocessens betydelse.

        Kort och gott: allt pekar mot att pedofiler ska hållas borta från barn. Så humant som möjligt, men det är vad de ska. Enkelt riskmanagement – åt *båda* hållen, men *alltid* med barnens rätt *först*, att inte löpa risken att begå handlingar på grund av sin omogenhet, av en typ de kan komma att ångra mycket djupt. Oavsett om orsaken till konsekvenserna är själva handlingarna, eller omgivningens reaktion.

        Priset är för högt, och förhållandet för ojämställt.

        Menar du allvar med vad du själv sagt om äkta snällhet, vilket jag tror, så håller du med.

        Tryck- och yttrandefrihet är en annan historia, och jag håller fullständigt med om vad Carl säger. Inte minst kan modern teknik göra vem som helst till ”titt-förbrytare”, vare sig den vill det eller ej.

        Vad Simon Lundström råkat ut för är inget mindre än en skandal, inklusive hur man behandlat var anmälan kom ifrån. Läser man Bälter-Nordenmans inlägg i länken i Sydsvenskan blir man mörkrädd. Läser man hur aningslöst lagen skrivits, och försetts med gummiparagrafen ”berett sig tillgång till”, blir man nästan ännu mer mörkrädd.

        En intressant koppling till amygdalakidnappningen:
        http://www.bbc.co.uk/news/entertainment-arts-13661538
        http://www.cell.com/current-biology/abstract/S0960-9822%2811%2900289-2?script=true
        http://www.cell.com/current-biology/fulltext/S0960-9822%2811%2900289-2?large_figure=true

        I korthet är med 72% sannolikhet folk med stor amygdala på höger sida konservativa. Vet inte säkert vad just högra sidan betyder utom det som står i artiklarna, men om det OlofB[eta] hittat om att amygdalareaktioner kan blockera intelligent tankebearbetning, så förklarar det ju ett och annat…

        Liberala hjärnor är tydligen bättre på att hantera förändringar och nya situationer.

        Önskar nu en offentlig hjärnscanning av alla häxjaktivrare som drivit igenom senaste tidens galna lagstiftningar mot integritet och yttrandefrihet…


        • Jag är ingen expert på att läsa och hitta fakta. Men det jag VET är att barnen inte tar skada av de sexuella relationerna med vuxna, intrinsikalt.
          Det är oftast andra, yttre faktorer som spelar in.
          Dessutom kvarstår faktumet att om man nu anser att pedofili är en ”avvikelse” (precis som homofili och bisexuella tendenser, transsexualitet, m.m.) så är det en naturlig avvikelse. Och inte minst något som inte går att göra något åt för att varken bota eller bli av med.
          Istället görs det motsatta. Man kränker pedofiler och tränger undan dem. Ökar stigma och skapar offer och förövare på löpande band. Man ser INTE till fakta. Ens till det om de 30–50% som inte far illa av sex. Och med den siffran menas det att de inte tar skada ALLS. Jag vet inget om de övriga procenten. Men det finns fler undersökningar kring detta. Du väljer dock att tolka det som att de andra (”majoriteten”) far illa. Men det behöver inte ens vara så att de förstörs, traumatiseras, osv. Men jag har inte uppgifterna mer än siffrorna.
          I övrigt anser jag att det är förtal av dig att skriva att vi har ett förvridet perspektiv på våra känslor inför barn.
          Jag vet fanimej själv att de barn som jag umgås med både gillar och älskar mig. Ofta uppskattar även deras föräldrar mitt engagemang. Dock skulle de ju kasta ut mig om de kände till min läggning.
          Pratet om mognad och att göra val anser jag är både faktaförvridet samt ovidkommande poänger. Dessutom kan man applicera allt det på det övriga i barns liv och tillvaro.
          Kontentan är att dina argument är rätt innehållslösa om man verkligen skulle drista sig med att skärskåda dem och lägga upp alla korten på bordet.

          Du vill få det till att pedofili och sexuella relationer med barn är tveksamma, skadliga, onaturliga, farliga, osv. Men jag hävdar att det är lögn.
          Det samhälle vi har idag ser ut på ett sätt och vi skapar hysteri, moralpanik och ökar stigmat samt ser på sex som något ofta skadligt. Det är en sak och det är mot naturen och en omänsklig utveckling. Men pedofili är det inte.
          Pedofili kommer för evigt att finnas och den kommer också för evigt att utövas och ”drabba” barn.

          Vad gäller raljerandet om yttrandefrihet och mangateckningar kunde jag inte bry mig mindre. Det är helt klart sekundärt. Det enda jag bryr mig om i så fall är att debatten över huvud taget, kring barnpornografi, ”sexualiserandet” av barn och pedofili uppstår.

          Det räcker för mig att få bekräftat att vi lever i ett galet, ohållbart samhälle. Där det måste till en förändring. Pedofiler kan knappast åsidosättas och behandlas som andra gradens medborgare. Jag tänker banne mig inte finna mig i i alla fall att det ska komma personer som säger att vi inte får umgås med barn. Och vi kommer ändå göra det.
          Vi har lika mycket rätt att få vara med barnen som alla andra. Och DE har all rätt att få vara med oss, framför allt.

          Det enda du lyckas med i ditt argumenterande är att så ett frö. Att trigga mig att verkligen bedriva en kamp. Du tror att du har rätt, visst. Men jag är redo att pulvrisera dina argument och rent av förlöjliga alla tankar om att pedofiler skulle vara barnens ”fiender”. Gemene clown är farligare för barn, i så fall. Eller i synnerhet alla de föräldrar som beter sig som de gör mot barnen titt som tätt.
          Barn ses främst som vuxnas och vårdnadshavares ägodelar som de är redo att ”försvara” och ”rädda”, men de har inte ens förmågan att se barnen som de är. Så ni trillar också dit på det där att se barn ur fel perspektiv. ”Barns bästa” är en floskel. Ett innehållslöst uttryck, så som det oftast används.

          • GA Says:

            ”Jag är ingen expert på att läsa och hitta fakta. Men det jag VET är att barnen inte tar skada av de sexuella relationerna med vuxna, intrinsikalt.”

            Det kan du inte veta, om du inte sitter inne i deras huvuden eller kan läsa deras tankar och känslor.

            Men framför allt missar du poängen. Det spelar ingen roll om de tar skada av handlingen i sig eller inte – idag. Det enda som spelar roll är *att* de löper en mycket stor risk att ta skada.

            Förnekar och ignorera du den risken, så kan ingen ta en pedofils tal om att den har barnens bästa för ögonen på allvar.

            ”Dessutom kvarstår faktumet att om man nu anser att pedofili är en ”avvikelse” (precis som homofili och bisexuella tendenser, transsexualitet, m.m.) så är det en naturlig avvikelse.”

            Självklart, avvikelse betyder ju bara ”annorlunda än majoriteten”. Hur man/samhället värderar den, och sedan handskas med den, är nästa steg.

            ”Istället görs det motsatta. Man kränker pedofiler och tränger undan dem.”

            Problemet här är att det finns en (troligen) medfödd böjelse som i vissa sammanhang medför en stor risk att (allvarligt, i vissa fall) skada medlemmar av en annan grupp, barn, som dessutom till sin natur ofta (oftast?) har svårt att försvara sig, hantera traumatiska händelser, och är nästan helt beroende av hur samhället runt dem ser på saken.

            ”Ökar stigma och skapar offer och förövare på löpande band. Man ser INTE till fakta. Ens till det om de 30–50% som inte far illa av sex. Och med den siffran menas det att de inte tar skada ALLS.

            Återigen: hur vet du det?

            ”Jag vet inget om de övriga procenten. Men det finns fler undersökningar kring detta. Du väljer dock att tolka det som att de andra (”majoriteten”) far illa.”

            Fel igen. Jag säger att risken för det är så stor, att det motiverar att man undviker det.

            ”Men det behöver inte ens vara så att de förstörs, traumatiseras, osv. Men jag har inte uppgifterna mer än siffrorna.”

            Likväl verkar du villig att spela tärning med de 50 – 70% det handlar om. Inte särskilt hänsynsfullt. Snarare så egoistiskt att man måste undra om det är fråga om en känslomässig efterrationalisering.

            ”I övrigt anser jag att det är förtal av dig att skriva att vi har ett förvridet perspektiv på våra känslor inför barn.”

            Finns det någon enda människa som har ett objektivt perspektiv på sina sexuella böjelser och beteenden? Inte kan de vara många i alla fall, och det är just din vilja att bara se till de sidor av argumentation och vetenskap som talar till förmån för din böjelse (nej, jag lägger inget negativt i det ordet), att inte ens gå in på frågan om riskhantering, och att bara se din synbara övertygelse om att pedofili är något som inte bör begränsas, och att det bara är ”samhället” som har *alltigenom* fel, stärkt (till skillnad från att åtminstone se *något* positivt, eller gå dem som är oroliga tillmötes).

            ”Jag vet fanimej själv att de barn som jag umgås med både gillar och älskar mig. Ofta uppskattar även deras föräldrar mitt engagemang. Dock skulle de ju kasta ut mig om de kände till min läggning.”

            Har du funderat på varför? Min erfarenhet är att det visst finns hatfyllda människor som reagerar aggressivt på ren instinkt, utan att vare sig hjärta eller intellekt får delta, men det är långt ifrån alla.

            Ett problem är att man inte kan titta in i hjärnan på dig. Hur i all världen ska de kunna veta att just du (eller vem det än är) inte är farlig? Det syns ju inte utanpå, och rapporterna om ”snälla och skötsamma” personer som visat sig begå hänsynslösa handlingar gör det inte lättare för dem.

            Psykologi över huvud taget är absolut inte något de flesta finner lättillgängligt. Till och med vårt vardagsspråk visar på de enorma brister som finns när det gäller att uttrycka själsliga fenomen.

            ”Pratet om mognad och att göra val anser jag är både faktaförvridet samt ovidkommande poänger.”

            Återigen låter det här egoistisk och hänsynslöst i mina öron. Vad är faktamässigt fel? Exakt varför är det ovidkommande att ta hänsyn till hur kapabel en medmänniska är att fatta välgrundade beslut, att begripa konsekvenser av handlingar, och att göra detta utan att ha nästan någon livserfarenhet?

            ”Dessutom kan man applicera allt det på det övriga i barns liv och tillvaro.”

            Självklart ska barn få lov till att göra sina egna vurpor i livet, annars får kan de ju aldrig skaffa någon livserfarenhet (frågan är om man kan kalla det liv då, ens).

            Men det måste ju vara de vuxnas ansvar att inom rimliga ramar skydda dem från direkt farliga handlingar, hjälpa dem att hantera vissa handlingar där de själva inte kan se konsekvenserna, och att hjälpa dem begränsa skadorna av de vurpor de gör, så de blir till lärdomar istället för trauman.

            ”Kontentan är att dina argument är rätt innehållslösa om man verkligen skulle drista sig med att skärskåda dem och lägga upp alla korten på bordet.”

            Varsågod och gör det. Men kan du inte se fler sidor än din egen, så blir det rätt ihåligt.

            ”Du vill få det till att pedofili och sexuella relationer med barn är tveksamma, skadliga, onaturliga, farliga, osv. Men jag hävdar att det är lögn.”

            Inte allt naturligt är ofarligt, och det samhälle vi har idag gör definitivt utlevd pedofili, sexuella relationer mellan vuxna och barn potentiellt mycket farliga för barn.

            Självklart är saker där det finns en påtaglig risk, som är svår att bedöma (vad rör sig i just den *här* pedofilens huvud, just nu, och imorgon, eller när ingen annan närvarar utom barnen?) – just tveksamma.

            Hur kan de vara något annat?

            Ett högt stup med lösa kanter och vassa klippor under är också naturligt, men inte tusan låter jag en yster, omdömeslös fyraåring springa fritt nära en sådan kant.

            ”Det samhälle vi har idag ser ut på ett sätt och vi skapar hysteri, moralpanik och ökar stigmat samt ser på sex som något ofta skadligt. Det är en sak och det är mot naturen och en omänsklig utveckling.”

            Det håller jag definitivt med om.

            ”Men pedofili är det inte.”

            Inte heller pedofili tycker jag är emot den mänskliga naturen.

            ”Pedofili kommer för evigt att finnas och den kommer också för evigt att utövas och ”drabba” barn.”

            …och där vill jag, och troligen de flesta som verkligen hyser kärleksfulla känslor mot barn, och visar verklig hänsyn och omtanke mot dem, begränsa risken för barnen.

            Kärlek är för mig alltid att ge och acceptera, aldrig att ta, och hävda en upplevd rättighet. I synnerhet inte på andras bekostnad.

            ”Vad gäller raljerandet om yttrandefrihet och mangateckningar kunde jag inte bry mig mindre. Det är helt klart sekundärt.”

            Vad gör du då här?

            ”Det enda jag bryr mig om i så fall är att debatten över huvud taget, kring barnpornografi, ”sexualiserandet” av barn och pedofili uppstår.”

            Då struntar du alltså också i om vi får en diktatur, bara du får leva ut dina lustar? Jag har svårt att tro det, men så låter du just nu.

            ”Det räcker för mig att få bekräftat att vi lever i ett galet, ohållbart samhälle. Där det måste till en förändring.”

            Nu slår du in en hel hop öppna dörrar.

            ”Pedofiler kan knappast åsidosättas och behandlas som andra gradens medborgare. Jag tänker banne mig inte finna mig i i alla fall att det ska komma personer som säger att vi inte får umgås med barn.”

            Har jag sagt det? I så fall kanske jag ska be om ursäkt. Det jag är ute efter, är att skydda barnen. Hur föreställer du dig att det ska gå till?

            Jag kanske tolkar dig fel, men intrycket du ger, är att du (och kanske de flesta pedofiler) helst skulle önska att få umgås okontrollerat med barn. Kanske rentav få fritt fram att ha sex med dem, eftersom du (ni) förnekar att det kan skada barnen, för att de teoretiskt, principiellt, *kanske* ibland inte lider skada av det.

            Mot detta ställs sönderslitna underliv hos barn alltför små för sex med vuxna. Ojdå.

            ”Och vi kommer ändå göra det.
            Vi har lika mycket rätt att få vara med barnen som alla andra.” ‘

            Så fan heller har ni någon sådan *rätt*, och i synnerhet inte ”som alla andra”. Det enda ni har rätt till, är att bli mänskligt och respektfullt behandlade – som alla andra.

            Som alla andra betyder här ”förutsatt att ni inte utgör en påtaglig fara för barnen”, och det gör ni ur riskhanteringssynpunkt, så länge det inte står skrivet utanpå vad som rör sig i ert inre.

            ”Och DE har all rätt att få vara med oss, framför allt.”

            …så länge det är på rimligt vis riskfritt, ja.

            ”Det enda du lyckas med i ditt argumenterande är att så ett frö. Att trigga mig att verkligen bedriva en kamp.”

            Synd att det inte tycks trigga dig till att tänka efter, och se saken ur barnets *kompletta* perspektiv, och ur t.ex. en (icke-pedofil) förälders.

            ”Du tror att du har rätt, visst. Men jag är redo att pulvrisera dina argument”

            Varsågod.

            ”och rent av förlöjliga alla tankar om att pedofiler skulle vara barnens ”fiender”.

            Pedofiler i sig är troligen inte barnens ”fiender”. Men de är definitivt potentiellt farliga för dem, som världen ser ut idag.

            Varför längtar du efter att förlöjliga saker? Det låter inte särskilt moget eller seriöst, åtminstone i det här sammanhanget. Ska det fungera med förlöjliganden, måste man ha bevisat sin objektiva argumentationsförmåga, och inte minst sin trovärdighet först, och ha rejält på fötterna.

            ”Gemene clown är farligare för barn, i så fall.”

            ???

            ”Barn ses främst som vuxnas och vårdnadshavares ägodelar som de är redo att ”försvara” och ”rädda”, men de har inte ens förmågan att se barnen som de är.”

            Det kan jag hålla med om att det tyvärr är alltför vanligt, och inte önskvärt. Men det finns väldigt många, kanske de flesta när man skrapar på ytan, som inte fungerar så. Förakta inte folk förrän du vet att de är värda det.

            ”Så ni trillar också dit på det där att se barn ur fel perspektiv.”

            Vilka ni? Jag känner mig inte alls träffad. Det låter som dina känslor förlett dig till övergeneralisering här.

            ””Barns bästa” är en floskel. Ett innehållslöst uttryck, så som det oftast används.”

            Bara om man gör det till det. Floskler har ofta börjat sin bana som allvarligt, djupt menade ord. Att de kidnappas och perverteras förtar bara deras mening om man inte fyller orden med sin ursprungliga mening.

            Som t.ex. alla de fall där vissa personer tagit författningstexter på allvar, som de var skrivna, och retat gallfeber på dem som kidnappat lagarna (t.ex. Daniel Barenboim när han läste utdrag om allas lika rättigheter ur Israels författning när han fick ett pris).

          • Josef Boberg Says:

            ”Problemet här är att det finns en (troligen) medfödd böjelse som i vissa sammanhang medför en stor risk att (allvarligt, i vissa fall) skada medlemmar av en annan grupp, barn, som dessutom till sin natur ofta (oftast?) har svårt att försvara sig, hantera traumatiska händelser, och är nästan helt beroende av hur samhället runt dem ser på saken.”

            Jo… – GA – ”…är nästan helt beroende av hur samhället runt dem ser på saken…” – kan uppfattas som huvudproblemet – därför att ALLA vuxna är ju felfostrade sedan barnsben, tyvärr tyvärr…😥

  19. Micke Says:

    Carl Johan.

    Varför är det viktigt för dig att skilja på begreppen pedofili och dom faktiska övergrepp som utförs av människor med pedofila böjelser?

    Är det också din uppfattning att yttre påverkan på individen är helt irrelevant för hur denna individ kommer att leva sitt liv?


    • Det är inte konstigare än att skilja på homofili och en man som våldtar män.

      Självklart är yttre påverkan relevant – men genetik och biologi är också relevant. Det ena utesluter inte det andra.

  20. grymmaste Says:

    ”Varför är det viktigt för dig att skilja på begreppen pedofili och dom faktiska övergrepp som utförs av människor med pedofila böjelser?”

    För att inte alla pedofiler begår övergrepp,eller alla övergrepp görs av pedofiler, och det är bra att hantera var sak för sig så man lättare kan se orsak-verkan och fixa det som är fel.

    ”Ungdomar som leker och utforskar sexualiteten på ett lättsamt sätt kommer att bli åtalade och fällda för såväl produktion som distribution och innehav av barnpornografi. Det första fallet kommer inom ett år. Max.”

    vet inte om du menade i usa eller sverige calle,men i usa har redan en 10-11 åring åtalats då en flicka som tidigare stött på honom skickade en bild på sina bröst, en kompis till killen var med när messet kom och ville ha bilden så han skickade det vidare.

    Nu klarade han sig pga av flickan och en vännina till henne sa att han tidigare avvisat henne och sagt ifrån om att få mer sextings från henne.


    • Jag menar i Sverige.

      I USA är detta redan ett ganska stort problem, som har pågått under en längre tid. Ett stort antal tonåringar har blivit stämplade som ”sex offenders” för att de har tagit nakenbilder av sig själva och skickat till sina pojk- eller flickvänner. Och eftersom vi svenskar är väldigt duktiga på att importera all möjlig skit från USA, så är det bara en tidsfråga innan detta kommer hit också,


  21. […] Så här skriver man: ”Är detta barnporr? Frågan föranleds av att jag just läst en alldeles utmärkt artikel av Calle Rehbinder som jag tycker att du också ska läsa här. […]

  22. Bengt Says:

    Ett citat från TV serien ”Hundra svenska år”.
    ”Förr var det självklart att man kunde visa nakna barn på film, Baddräkt var det aldrig tal om.
    Ingen skrev upprörda brev till SF journalen den gången”

    Ibland går utvecklingen bakåt.


  23. […] Perversa lagar får perversa konsekvenser […]

  24. ar4ne Says:

    Jag tror inte på liberalism som visar sig missbrukas av folket när de talas om vår frihet, att göra vad som faller oss in, som också artikelförfattaren vill i grund och botten.
    Ämnet om barnporr har funnits i alla tider och övrig porr som sådan, varför ställer sig inte någon sig den frågan, varför just nu kommer alla dessa förbud, grogrunden måste ju finnas någonstans, men jag förstår att ingen vill ge det svaret för att inte bli påhoppad som främlingsfientlig.

    Alla tar största hänsyn till att vara politiskt korrekta som på sikt kommer att straffa oss hårt!
    Detta ämne är något att skriva om, VARFÖR SKA VI VARA POLITISKT KORREKTA SOM LEDER OSS IN I FÖRDÄRVET?


    • Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad det är du vill säga.
      Du säger att du inte tror på ”liberalism som visar sig missbrukas av folket när de talas om vår frihet, att göra vad som faller oss in” – men vilken ideologi fungerar om den missbrukas?
      Nej, diskussionsämnet barnporr har inte funnits i alla tider, eller ens det vi kallar barnporr.
      Så vad är det du menar, som du inte säger?
      Vad är det för en ”politisk korrekthet” du vill motverka?
      Du uttrycker dig väldigt vagt och osäkert.


  25. Jag meddelar bara härmed att jag skiter högaktningsfullt i att besvara ”GA”‘s moraliska pekpinnar.
    Jag ser mig knappast som besegrad, men bara att jag helt enkelt inte pallar att debattera med en person som kör samma jävla mantra hela tiden utan att tänka längre än ”vi måste skydda barnen mot risker”.
    Så skydda då barnen mot alla jävla risker i hela samhället och inte bara ”mot pedofiler”!
    Bura in dem, sätt på dem skyddskläder, m.m., m.m. Eller strunta i att föda barnen alls och sätta dem till en värld ”full av pedofiler överallt som kan tänkas förgripa sig på barnen av egoistiska orsaker”.

    Trångsynthet och ovilja att se till fakta är bara förnamnet. Eller framförallt kritisera den subjektiva forskning och propaganda som sprids idag vind för våg.

    Sex är bara farligt för barn om man anser att sex i sig är något riskfyllt, onaturligt eller ”onödigt”. Eller om man påtvingar det hänsynslöst och med våld, etc, etc.
    Sure, idag har det ju blivit så att man ser på sex som man gör samt att stigmat är så enormt, så idag räcker det med extremt lite för att saker ska gå snett.
    Jag tror de flesta pedofiler är införstådda med det. INKLUSIVE JAG SJÄLV.

    I vilket fall kommer jag fortsätta älska barn och närma mig dem, eftersom jag vet att jag skänker dem glädje och de skänker mig glädje. Och det är viktigast för mig. Sen om det finns moralgubbar och moralkärringar överallt som säger ”för barnens skull” hela tiden, det är bara nåt jag måste kringgå eller tänka bort.

    Fast det bästa vore om folk kunde börja tänka istället för att snacka skit. Gå framåt lite.

    Som jag ser det så behövs det en frihetskamp för pedofiler eftersom läget är oacceptabelt. Både för barnen, pedofiler och pedofiler och barn ihop.
    Fast när det har gått även så långt att till och med föräldrar inte vågar vara kärleksfullt intima utan att bli stela och försiktiga och hämmade, då har det redan där gått för långt för bra länge sen.
    Skyll på hysterikerna och lögnarna – inte pedofilerna!!!

    Pedosexualitet är definitivt kärlek i grunden och det har det alltid varit. Med dagens störda stigmatisering och förföljelse blir allt tusenfalt värre i det att man ser att läggningen innebär manipulation, empatibrist och egoism. Fuck that.
    I så fall är ALL kärlek och alla relationer och sexuella aktiviteter inte bara egoistiska, utan även negativa.

    Sorry, men jag kan inte förstå hur jag kan vara annat än bitter och förbannad med den löjliga retorik som de flesta bemöter pedofili och barnsex med.

    Man kan hitta en hel del här att läsa: http://newgon.com/wiki/Main_Page

    Önskar själv att jag hade fotografiskt minne och viljan, orken och uthålligheten att läsa all fakta som finns, men jag verkar inte vara sån…
    Jag resonerar istället utifrån min intuition och mitt hjärta och tron på människan som en sexuell varelse som är nära naturen.

    • GA Says:

      Jag har inte kört något mantra, bara försökt få dig att klämma fram med svar och förtydliganden när du varit dålig på det, och lämnat fältet fritt för tolkningar för alla som inte sitter inuti ditt huvud måste göra, om de är rädda om sina barn.

      Nu hade du själv lett in debatten på pedofili, och fått frågor om hur du ser på barnens säkerhet i *det* sammanhanget. Att du väljer att bortse från det jag sade om att låta barn göra sina egna vurpor är tråkigt.

      Det visar antingen hur bitter du är, eller hur ogärna du verkligen svarar på de frågeställninga – och hur du bemöter eller bortser från den befogade rädsla som andra har när det gäller pedofiler och pedofili. Något av detta ser jag också i att du vräker på allmänna beskyllningar som jag inte alls kan identifiera mig med, som den paniska rädsla du beskriver, eller att folk (jag?) inte tänker.

      När man ska resonera om saker kan man inte bara hoppa hit och dit, då blir det inget resonemang, utan bara kaos, och jag har därför försökt låta bli att täcka alla fält samtidigt. Det tror jag du kan respektera, om du låter bli att döma mig som du själv vill slippa bli dömd (på samma sätt som inte alla pedofiler våldför sig på barn, är inte alla som tar det försiktigt med pedofiler när det gäller deras egna barn hysteriker som stänger av hjärnan när P-ordet dyker upp!).

      Jag håller helt med om att häxjakt är dåligt, och att konsekvenserna inte är bra, som att folk blir misstänksamma och får panik när någon vuxen närmar sig ens barn (jag är *inte* en av dem, utan utgår från att folk – även pedofiler – i grunden är goda tills jag ser motsatsen), eller när föräldrar inge vågar vara nära sina barn.

      Jag kan också ge Boberg delvis rätt i ”feluppfostrade vuxna”. Jag tror definitivt inte det är ALLA, som han säger, och tror inte det är möjligt att göra ALLA (eller kanske ens en stor minoritet) rättuppfostrade. Inte i den här världen.

      Du närmar dig det jag efterlyst när du säger dels ”Sex är bara farligt för barn om man anser att sex i sig är något riskfyllt, onaturligt eller ”onödigt”. Eller om man påtvingar det hänsynslöst och med våld, etc, etc.” och dels ”Jag tror de flesta pedofiler är införstådda med det. INKLUSIVE JAG SJÄLV.”

      Kunde du inte bara ha sagt det från början, så hade vi kunnat gå vidare? Och till exempel fokuserat på ”etc, etc.”, där jag t.ex. i så fall hade lagt in frågan om vilken roll det ojämställda förhållandet mellan vuxen/(och förhoppningsvis) mogen och barn/(oftast) omogen, där det ibland är svårt för ett barn att behålla sin integritet, och istället vara till lags utan att det förekommit något tvång eller någon manipulation, åtminstone ingen medveten (har sett det själv hos mina barn och deras kompisar, och minns det från min egen barndom), och hur vi kan veta att det verkligen inte finns några möjliga situationer där även en vuxen som är tillsammans med ett barn, där båda växt upp och befinner sig i ett samhälle fritt från dagens fördomar, panik och tvångströjor, där barnet senare eller direkt lider en oproportionerlig skada av ett sexuellt möte eller förhållande.

      Jag tror att det är som med debatten om arv/miljö när det gäller jämställdhet: det finns inget bra studieobjekt idag, kanske inte ens hos naturfolk, och vi måste arbeta oss fram mot en bättre situation bit för bit, generation för generation.

      Jag minns själv från min egen barndom hur tidsandan förgiftade min egen tämligen tidigt vaknade sexualitet, så nej, jag är allt annat än rädd för kombinationen barn och sex. Det jag ser risken i, är det ojämlika maktförhållandet, och svårigheten att idag veta hur någon man vet eller har anledning att misstänka är pedofil kommer att visa sig vara, t.ex. med ens egna barn – enbart snäll och kärleksfull, eller den typen som bara intalar sig att det är snällt att ha sex med barnen, bara de går att lirka med på det?

      För du vill väl inte förneka att det finns pedofiler som saknar god förmåga att sätta sig in i barnets situation, eller som följer sin egen känsla mer än de tar hänsyn till eventuella reella negativa konsekvenser för barnet, även om du själv inte är sådan? Om det inte fanns pedofiler som gör fel på liknande sätt, funnes ju knappast några fall där barn som inte kan ha begripit samhällets skamkultur känner sig underliga, modstulna, mår direkt dåligt oavsett orsak (alla människor är ju olika, men konsekvenser kan bli mycket större för barn än för vuxna) när de råkat ut för pedofila handlingar, eller?

      Hur tycker du själv att folk bör göra? Tycker du de bör säga, ”fint, stick iväg på utflykt/bio/vad det nu kan vara ensamma och utan någon som helst uppsikt i flera timmar, så sitter jag här och pysslar med mitt”? Eller tycker du att man borde låta pedofilen och barnet umgås, men bara så länge man själv eller någon man litar på är med hela tiden? Eller vad tycker du vore en rimlig risk att ta med sina barn i det här fallet?

      Hoppas jag lyckats uttrycka mig så du inte blint slår på bitterheten och tolkar allt jag säger som ”retorik”, och har överseende med när jag inte hittat rätta orden och formuleringarna. Jag är inte heller perfekt.


      • Jag lägger just märke till det intressanta att du väljer att just besvara bara mina inlägg och inte Rehbinders eller nån annans.
        Kanske är jag för många lite ”lätt byte”?
        Tror inte alls det bara handlar om att ”jag tog upp ämnet pedofili”. Eftersom jag anser att hela debatten i synnerhet rör ämnet. Det är knappast något sekundärt eller något långsökt och jag har inte känt att jag är ”off topic” med mina inlägg och poänger.

        Intressant är också att liksom jag ställs mot väggen för det jag tror på, även om det är praxis i diskussioner. Men det är ofta jag får känslan att vi kritiseras och inte alls tas på allvar med våra känslor och vår sexualitet. Snarare är vi ju helt undanträngda och avskydda. Det beror knappast på oss och ”det vi gör (eller inte gör), utan på ett – som Rehbinder beskriver det – närmast psykotiskt tillstånd hos befolkningen i stort. Folk är som vildar. Rabiessmittade djur. Det är så jag ser det och känner det. Empati och kärlek och respekt är en extrem bristvara idag, rent allmänt.
        Därmed blir allting mycket svårare att diskutera och hantera och allt fler problem skapas, som inte alls borde uppstå i ett mer naturligt samhälle.

        Nu till ”hårklyverierna”…
        Det jag menar med att du kör ett mantra, är att jag tycker du ser väldigt oschysst och enkelspårigt på det hela. Du kritiserar pedofili i ”utövad”/praktisk form. Men du förbiser totalt faktumet att barn idag har extremt mycket större, farligare och framförallt vanligare problem att se fram emot.
        Men hur hanteras detta? Med en förbluffande ignorans. Var är stigmatiseringen och förföljelsen av de som försummar sina barn, de som kränker dem verbalt eller genom (ickesexuellt) fysiskt våld. Eller tvingar/manipulerar dem att göra sånt de inte vill eller ens behöver? Allting idag är väldigt likriktat och irrationellt.
        Men det enda man ser till, förutom extremt våld mot barn och extrem misär, är DET SEXUELLA. En rökridå. Jag känner det som att det är ett spel för gallerierna. Pedofili är en syndabock. Pedofiler är brickor i ett större spel. En konspiration, kanske.
        Pedofiler och barn lider nåt enormt av det som sker! Det är fakta.
        Det är däremot INTE fakta (annat än i efterhand konstruerat) att sexualitet mellan barn och vuxen intrinsikalt är skadligt. Om detta finns ganska vedertagen och allvarlig forskning, även om detta är väldigt kontroversiellt då det strider mot vad folk VILL tro. En del för att de är så stört hypnotiserade av förföljelsen och en del för att de inte begriper bättre. Men många har anammat övertygelsen för att det är politiskt korrekt och med den lögnen kan de fortsätta göra som de gör. Spela sitt spel. Offra barnen på rättfärdighetens altare.

        En annan sak du skriver om är din övertygelse om att barn och vuxna inte kan mötas på ett ”rättvist sätt”, för det uppstår maktproblem. Det är för mig en total myt och ett ganska dåligt exempel på argumentation. För det första är vi alla barn i början och man måste börja nånstans och nån gång. Man måste förutsätta att kärlek i varje fall oftast finns till barnet från den vuxne samt att en tillbörlig dos empati finns med. Stigmat gör dock detta väldigt mer komplicerat, då båda kan känna skam och skuld innan de ens börjat vara fysiska. För det andra tvingas barn ofta göra val som inte handlar om ”deras bästa”, utan vad en vårdnadshavare eller annan vuxen tycker att barnet ska göra. Det anser man hör ”till naturen och normal uppfostran”, men så fort man talar om sexualitet kommer försvaret fram. Om ”brist i mognad, ej färdigutvecklade hjärnor (förrän vid så gammalt som 25 år – ska vi förbjuda sex tills dess?), m.m.

        För övrigt anser jag att du har vissa direkta påhopp. Som jag tolkar det, personliga eller grova generaliseringar. Såsom att sex handlar om penetration och att skada barnens underliv, att rädslan för pedofili är befogad och lite allmänt att vi saknar empati och att vi lever i ignorans. De du kanske undantar är de som är helt passiva och har låg sexualdriv.

        Hmm. Du drar det verkligen långt det du skriver om ”hur kan man säkert veta”. Hur kan man säkert veta nånting nånsin? Vad är rätt? Vad är fel? Vad är det bästa? Får man nånsin det bästa eller ens ofta gott nog? Livet är en strid och handlar om kompromisser och uppoffringar. Men dels anser jag inte det berör sexualitet så mycket, eftersom den måste anses naturlig och normal och tas på allvar. Det har heller inte alltid sett ut så som det gör idag. Tvärtom. Vi är extremt sexualrepressiva idag och väldigt tabuåläggande och förbjudande. ”Porr är dåligt, skadligt, kvinnoförnedrande”, osv. Det är som Siewert Öholm håller i pekpinnen, som han gjorde om ”videovåldet”.
        I vilket fall har du i praktiken fel om att det saknas studier. Det finns goda studier nog, som säger att det inte alls är skadligt varken på lång eller kort sikt och i synnerhet inte ett ”paradis” där pedofili i dess utövade form är helt och fullt accepterat och tillåtet.

        Som sagt har du en ganska monoton och stereotypisk bild av pedofiler. ”Antingen är vi snälla och glada eller så begår vi övergrepp och skadar barnen”. Det finns många sätt att ha sex på och all kärlek handlar inte om bara sex.
        Jag tänker därmed inte gå i fällan om att ”nyansera” om pedofiler som är si eller så. Dessutom skrev du för lite sen att du ju tar för givet att de är snälla ”tills de visar motsatsen”. Du säger ofta emot dig själv.

        Skulle jag ha barn och hade en pedofil som var intresserad av barnen och att få vara (själv) med dem skulle jag först lära känna honom på ett så djupt sätt jag kunde och låta vederbörande få vara först med barnen när jag själv kanske tittade. Men det är inget krav, eftersom dels kan man ju ”spela nån annan” och dels känns det ändå bara som en initial misstro och då kan man lika gärna strunta i det. Men sen skulle han/hon gärna få ta mina barn på äventyr eller sitta barnvakt. För mig handlar det om: är det en snäll PERSON? Skitsamma om sexuell läggning! Jag skulle inte låta en antipedofil sitta barnvakt eftersom de ofta har en extremt mycket skadligare syn på barnuppfostran, som jag ser det. Det är dem jag anser är barnens verkliga fiende och dessa kan jag ofta identifiera IRL. De får mig att må illa mer än om jag käkade spaghetti och hitta en levande spolmask i maten.
        Hursomhelst anser inte jag det handlar om risker, eftersom det är min erfarenhet att de flesta pedofiler är väldigt omtänksamma och kärvänliga med barn och ser till deras bästa. Har de egoistiska tendenser får de helt enkelt jobba på det. Men egoismen där tror jag inte är medfödd.
        Ska jag vara ärlig skulle jag rent av vara lite exalterad att låta en pedofil ta hand om ens barn.
        Det är knappast så att så fort pedofilen och barnet är ensamt så sliter han/hon av barnets kläder och börjar manipulera och smeka.

        I princip känner jag mig färdig med den här diskussionen. Dels för att jag redan sagt det som behövs sägas och dels för att jag inte kan vara mer ärlig och rak angående pedofili, barn och sex. Det enda som saknas är väl i så fall att ta del av det studiematerial som finns. Forskningsresultaten. Har redan länkat till Newgon.
        Det är hos dig själv den stora förändringen och övertygelsen om pedofili måste ske. Jag har liksom ingen plikt eller är i stånd att förändra folks åsikter, även om jag gärna skulle vilja omvända varenda kotte.

        Nåt annat jag tycker är extremt synd och idioti är att barnporr är förbjudet att inneha eller ”förevisa” (numera). Annars skulle jag inte ha några problem att visa lite erotiska bilder på barn, i syftet att få folk att känna att de faktiskt ofta själva kan tända på de bilderna och tycka de är harmlösa och vackra. För mig finns det ingen vackrare skapelse än ett naket barn, näst efter ett barn i sig, såklart. Deras kroppar är perfekta och enormt estetiska, generellt. Oavsett om man sen skulle vilja ha en intim relation med barnen på bilderna (eller i videorna), så är det ändå intressant att man påvisat att upp till 20% reagerar med sexuell upphetsning, då de ser barn i en mer erotisk eller sexuell avbildning.
        Obegripligt hur man inte gör nåt gott av denna känsla till barnen, istället för att demonisera och förbjuda det.
        Men så är det ju lättare att vara ignorant och gå och hata än att lära sig älska…

        • GA Says:

          Jag hinner tyvärr inte gå in på och besvara detta ytterligare intressanta inlägg. Men jag vill inte lämna det helt hängande i luften.

          ”Jag lägger just märke till det intressanta att du väljer att just besvara bara mina inlägg och inte Rehbinders eller nån annans.
          Kanske är jag för många lite ”lätt byte”?”

          Inte alls. Varken för att den troligen heterogena gruppen ”pedofiler” skulle vara något lätt byte, eller för att du själv skulle vara det. Du tycks vara fullt kapabel att tala för dig.

          Anledningen är just det problem du själv så gärna tar upp, att pedofiler så ofta just skuffas undan, eller håller sig undan för att slippa bli angripna, troligen rentav handgripligen i vissa fall. Att få chansen att diskutera med någon som själv öppet presenterar sig som pedofil var helt enkelt svårt att motstå för att jag aldrig träffat någon förut, än mindre haft chansen att diskutera med någon.

          Heders och tack för att du gör det.

          Oavsett vilket intryck du fått, så tror jag inte på att bara fördöma människor, eller tro dem om ont och vända orden i deras mun till den tolkning jag redan haft i förväg. Jag tror däremot på att det mesta i samhället skulle behöva mycket mera möten i dialog, för att öka förståelse och kanske till sist bygga ett bättre samhälle, där så gott möjligt alla har plats efter sina förutsättningar.

          Det är synd att du är så fylld av bitterhet och sargad, som du ju själv säger, att du inte läser det jag faktiskt skriver, och för ofta väljer den värsta tänkbara tolkningen och sedan drar iväg den i tangentens riktning, tills du hamnat en mil ifrån vad jag menade.
          Kanske är jag också dålig på att uttrycka mig. Ord är lika ofta en barriär som de är en bro. Särskilt om vi inte bejakar möjligheten att välja den välvilligare av de möjliga tolkningarna, eller att sätta sig in i hur den andre tänker och är i för situation.

          Därför har jag har inte energin att leta upp och klargöra alla de detaljer du gjort det med i ditt svar, med risken att du gör om samma resa om och om igen, och ger mig en spegelbild av det bemötande du själv lider av från samhället som svar – diskuterar mot mig istället för med mig.

          Kan bara hoppas att du kommer ur din förbittring och kan leva ett lyckligare liv, och kanske kan diskutera dessa saker på ett annat sätt, utan att behöva se den du diskuterar med som en fiende.


  26. […] Är detta barnporr? Frågan föranleds av att jag just läst en alldeles utmärkt artikel av Calle Rehbinder som jag tycker att du också ska läsa här. […]

  27. ar4ne Says:

    Sammantaget sett med alla inlägg och kommentarer så anser en majoritet att lagarna är förkastliga.

    En relevant fråga hur många röstade på ett parti i sjuklövern?
    Den som fortsätter med det att rösta mot svenska folkets vilja
    bör tänka om emedans tider är för att slippa dessa idiotlagar i
    fortsättningen.

    • Josef Boberg Says:

      Jag röstade i vart fall på Aktiv Demokrati.


      • Det där partiet verkar lurigt. Även om jag själv funderat på det här med direkt demokrati som t ex Schweiz har så känns det inte som att befolkningen klarar av att rösta om somliga saker eller att det ändå skulle bli skit eftersom media driver på så hårt nuförtiden och att intresseorganisationerna kör sitt race.
        Sen verkar partiet mer skriva om demokrati på ett tekniskt sätt men jag såg inte (orkade inte leta) vad de hade för åsikter.

        Jag hoppas att Liberaldemokraterna kan komma med nåt vettigt och jag vet att de åtminstone säger sig vara för att legalisera innehav av ”barnporr”.
        I övrigt behövs det ett parti som fokuserar mycket på fri sexualitet och kärlek samt försöker se mer till individer än kön, osv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: