Hur fel det kan bli…
Förbjudet för politiker?
Vår nyviktorianska svenska sexualsyn blir allt galnare, mer och mer uppskruvad, skräckslagen, neurotisk och traumatiserad. Symptomen haglar – osäkra men spektakulära våldtäktsanklagelser, fällande av ministrar på lösa anklagelser om sexköp, gredelina kuvert, fällande domar för barnpornogafiinnehav (när det egentligen rörde sig om japanska serieteckningar!), och mycket, mycket mer.
Bristande sans och förnuft leder till ett eskalerande vansinne utan proportioner, inte minst eftersom den propagandistiska, kristna moralivrarorganisationen ECPAT sedan länge har ett oproportionerligt stort inflytande över politiken, liksom de homofoba sexualneurotikerna Kristdemokraterna, som lagt ett moralistiskt lock över alla hbt- och sexpositiva förslag i parlamentet. Det enda alla verkar vara överens om är att just SEX är det farligaste, mest förnedrande och vidriga som någonsin kan drabba en människa. Neuros, någon?
Vi är tyvärr inte ensamma om vansinnet. Ett land som i vissa avseenden är ännu tokigare än Sverige är Australien. Jag läser i DN att en minister i Australiens regering nyligen avgick, på grund av anklagelser om porrsurfning. Med hjälp av ett nätfilter ska det statliga organet, Department of Parliamentary Services, ha registrerat stora mängder träffar på porr- och spelsajter från Sydneys regionala parlamentsbyggnad.
Men det visade sig vara fel. Nätfiltret har även registrerat besök på nyhetssajter som porr- eller spelsurfning, i den grad det har funnits klickbara länkar till dylika sajter på nyhetssidan i fråga. Alltså har besök på nyhetssajter givit statistik för porrsajter.
Är detta porr, och därmed också förbjudet för politiker?
Det finns så mycket som är fel med det här, att jag inte vet var jag ska börja. Varför ska politikers nätsurfande registreras? Varför ska någon människas nätsurfande över huvud taget registreras någonstans? Det finns gränser för offentlighetsprincipen också. Jag får inte se på när ministrar går på muggen, bevakade av noggrant utplacerade webbkameror. Jag har inget intresse av att följa vilka sajter politiker surfar på. Nån jävla måtta på utfläkandet får det vara – ska även politikers nätsurfande publiceras offentligt, så kan de ju inte sköta sitt arbete ordentligt. Självcensur är inte bra – det leder till bedrägligt beteende, och jag vill hellre ha ärliga politiker.
Och varför ska en minister avgå för att han eventuellt har porrsurfat? Jag fattar det inte. Om ministern har misskött sitt uppdrag, misslyckats med sina och den politiska majoritetens målsättningar, det är giltiga skäl. Men vilken slags underhållning en minister konsumerar, det är verkligen en privatsak som vi andra inte har med att göra. En minister är en offentlig person, ja, men även en minister är en människa, och måste tillåtas att ha en privat zon, precis som vilken annan medborgare som helst.
Nu diskuteras nätfilter i Australiens parlament, sån där skit som vi redan har fått i Sveriges Riksdag, på grund av de förstoppade erotofoberna Kristdemokraterna. Hur tänkte de egentligen? Ska man inte lita på att Sveriges folkvalda parlamentariker kan ta ansvar för sitt eget nätsurfande? Är det verkligen demokratiskt försvarbart att censurera och filtrera riksdagsledamöternas nätaktiviteter?
”Om inte regeringar kan få till det med sina egna it-avdelningar, hur ska vi någonsin lita på ett rikstäckande, obligatoriskt nätfiltersystem som grundar sig på en hemlig lista av förbjudna sajter som sammanställts av politiker?”
– David Higgins, News.com.au
Nästa fråga – varför är just porrsurfning så farligt? Jag porrsurfar då och då. Jag gillar porr, om den är bra. Herre Frej, jag har ju t.o.m. en egen porrsajt – Cirkus Eros! Min grundinställning är att porr är gott och nyttigt. Men det är svårt att hitta bra porr, så då måste man leta lite. Om jag hamnar i riksdagen kommer jag naturligtvis inte att ändra mina vanor. Hinner jag med en liten paus en stund, och hittar en sajt med vackra erotiska bilder eller filmer, så njuter jag förstås gärna av att titta på dem. Varför inte?
Vi är sexuella varelser, och att titta på andra som har sex, i verkligheten eller på bild (eller film), är en fullkomligt naturlig, frisk och sund aktivitet, inget att skämmas för. Vi är liksom genetiskt betingade att gilla sex. Det är så bara. Så jag uppmuntrar gärna våra parlamentariker att titta på mycket porr – då kanske de tänker mer på sex än på hur de ska utöva makt över andra. Make Love Not War.
Detta är bara en av många anledningar till att vi pirater självklart kommer att ha ett eget IT-system och egna servrar i riksdagshuset. RIksdagens IT-avdelning suger, både hårdvaran och mjukvaran är hopplöst obsolet, och vi pirater vägrar självklart konsekvent att låta någon annan filtrera vår kommunikation. Det gör vi bäst själva. Eller inte alls.
Mer kärlek i politiken!
Porr är gott och nyttigt!
Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.
Etiketter: Australien, brandvägg, censur, ECPAT, integritet, minister, nätfiltrering, Piratpartiet, porr, porrfilter, porrsurfning, privatliv, riksdagsledamöter, transparens
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
5/09, 2010 den 1:11 e m
Jaha, när ska media såga och förnedra dig då? Det finns ingen opinion för sådana här nyliberala värderingar som du och Rick håller kärt.
5/09, 2010 den 9:58 e m
Ja, det återstår väl att se. Jag har många vänner i journalistkåren, ett antal som verkar sympatisera med mig och mina åsikter ganska bra, faktiskt. Jag har varit med rätt mycket i olika media genom åren, och hittills har jag faktiskt bara fått positiv respons.
Som politisk person blir man förstås utsatt för en annan slags granskning, men det har jag god beredskap för. Låt dem granska på. Jag har inga skelett i mina garderober. Skulle jag hitta några skelett, så förgyller jag dem och hänger dem i skyltfönstret.
Och jodå, det finns en hel del opinion för oss med klassiskt liberala värderingar.
Men nu är jag inte en sådan som börjar med att titta på opinionen, för att följa den. Jag skapar hellre en opinion. Det är intressantare.
6/09, 2010 den 7:42 f m
Glöm ordet ”liberal”. Det är helt värdelöst och används på like många sätt som det finns politiker. Ordet som är viktigt för den här bloggen är _kunskap_.
Herr Rehbinder visar på kunskap om sex och hur man kan förhålla sig till det. Jag hoppas han skriver mer om ämnet på samma sakliga och upplysande sätt som han brukar.
6/09, 2010 den 7:57 f m
Hej Krister!
Tack för din uppskattning. Ja, begreppet liberal har urvattnats något alldeles enormt, vilket är varför jag kallar mig ”klassiskt liberal”, vilket är en tydlig markering mot såväl ”nyliberaler” som ”mellanmjölksliberaler”.
Och jag lovar att jag kommer att skriva mer om sex när valrörelsen är över. Det är inte så att jag undviker ämnet (som väl den här bloggposten visar), men att jag helt enkelt inte hinner – just nu är jag helt fokuserad på politik.
Men jag har ju alltid med mig det sexualpolitiska perspektivet, och i somras blev jag medlem i Rose Alliance, ett nätverk för sexarbetare, just för att jag tycker att vi som är pedagoger faktiskt också är en sorts sexarbetare, och det är en yrkesgrupp som måste få erkännande.
6/09, 2010 den 10:01 f m
Andra politiker sågas oftast i det här sammanhanget därför att de låter sig sågas.
De är nog helt enkelt oftast för fega för att stå för det de gör, eller ens försvara sina egna kollegors rätt att göra saker som inte ens är olagliga.
Herr Rehbinder lär knappast gå i den fällan. 🙂
Gör han det, så har han kanske förtjänat det, eller?
6/09, 2010 den 2:20 e m
Alltså, nog kan man hitta många fel och brister hos mig om man tittar en stund, men en sak har jag ALDRIG gjort mig skyldig till, och det är att fega ur gällande åsikter och att stå för dem, så där har du nog alldeles rätt, GA.
Och – jag är lika orubblig i att försvara andras ståndpunkter. Jag vågar nog påstå att jag kan vara en sån där som är bra att ha, att hålla i när det blåser hårt.
Jag besitter en i det närmaste dumdristig tjurskallighet när det gäller att slåss för det jag upplever som sanning. Jag är en jävla pitbullterrier när det gäller sådant. Jag ger mig inte, helt enkelt.
Och jag tror aldrig att jag har något att förlora. Jag är inte ute efter en politisk karriär. Jag ser det mer som en politisk värnplikt – man går in i politiken med hull och hår, så länge man brinner för det – sen ska man göra något annat.
Och – som du också så riktigt påpekar – skulle jag gå i fällan att låta mig sågas, så förtjänar jag det.
5/09, 2010 den 2:04 e m
Bra artikel!
Tips: http://blogg.aftonbladet.se/21909/2010/09/svensk-myndighetskontroll-priset-for-ett-mord
Inte riktigt samma ämne men ändå! Svensk Myndighetskontroll skriver.
Ha en fin söndag!
/Torbjörn
5/09, 2010 den 8:12 e m
Ja, det var en bra och tänkvärd artikel.
Faktum är att min allra första reaktion när jag såg löpsedlarna var just ”jaha, men om han har sonat sitt brott, varför ska han då dömas igen?”
6/09, 2010 den 5:41 f m
Bra skrivet. Jag har jobbat på flertalet företag, vissa som implementerat filtrering av folks surfande, och vissa där det gällde med frihet under ansvar – så länge det inte gick ut över ditt arbete eller att du stötte dig med någon i det öppna kontorslandskapet så gick det bra.
Sen hade vi också firman där det gällde olika regler beroende på vilken position du hade – postkillen blev sparkad för han hade laddat ner nudistbilder som innehöll tonårs och prepubertala tjejer, medan en kille i middle management som råkade printa ut hela sin porrsamling på den gemensamma skrivaren ( i 200 ex) bara fick en varning. Kan ju säga att mycket självcensur pågick när folk visste att någon högre upp på karriärsstegen letade efter anledningar att göra sig av med dig.
Jag håller fullständigt med dig – vad de folkvalda gör med sin surfning spelar ingen roll så länge de sköter sitt arbete. Sedan om det är Facebook, Tradera eller en sida som innehåller lite avklätt gör ingen skillnad (Spärra The Sun?).
6/09, 2010 den 8:00 f m
Ja, det där att man kan använda ”fel” slags surfning som ett svepskäl för att göra sig av med obekväma medarbetare, det är ett väldigt tydligt exempel på hur man mer och mer växlar in på ”management by fear” snarare än medmänsklighet, empati, sunt förnuft och sånt där omodernt som få verkar uppskatta nuförtiden…
6/09, 2010 den 9:57 f m
Hear, hear!
6/09, 2010 den 7:16 e m
Hmmm… – Carl Johan – jag tror att dom flesta har glömt bort: ””DE URSPRUNGLIGT GIVNA BUDORDSLÖFTENA”.
Därför ställer helt normal sex till ett ”rent helvete på jorden” för alla – och då ej minst för barnen, tyvärr tyvärr… 😥
Jag gillar Ditt ”pang på rödbetan”-språk i inlägget, verkligen… 🙄
6/09, 2010 den 7:38 e m
Tack. Jag gillar att vara ”pang på rödbetan”, snarare än att gå som katten runt het gröt. Annars blir det ju lätt pannkaka av alltihop. Som nån lägger rabarber på. Och det skulle ju vara frukt-ansvärt.
6/09, 2010 den 9:11 e m
Japp… 😉 🙄
14/09, 2010 den 9:21 e m
Extraknäck för NRK?
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article7782650.ab
🙂
14/09, 2010 den 10:26 e m
Tack för tipset! Jag har sett blänkaren på NRK, förstås, men Aftonbladets referat hade jag inte sett.
(http://p3.no/velkommen-til-trekant/)
Ja, vi var i Oslo i augusti och spelade in under en dag, tillsammans med Marie, en av tjejerna i programmet – vi ordnade en minikurs i tantriska andningstekniker för NRK:s räkning.
Bra reklam för oss, till nästa gång vi håller kurs i Norge.
Vi har ju varit där ett par gånger och hållit kurs redan, och norska tidskriften Cupido har skrivit om oss flera gånger.
Så nu fyller vi säkert nästa kurs hyfsat lätt… 🙂
19/09, 2010 den 10:49 f m
[…] som jag vet inte bara brinner för integritetsfrågor utan som är vettiga på så jävla många andra punkter, det är det enda partiet som verkligen tar ungdomar, kultur, integritet, kunskap och frihet på […]