Regeringens egen lilla Prussiluska

Den unga sexliberalen Johanna Sjödin, svarade förra veckan på regeringens tokiga lagförslag med en debattartikel i Expressen, Sidan 4, med rubriken ”Gör inte min blogg olaglig, ministern”. I gårdagens Expressen, också sidan 4, svarar Beatrice Ask på Johanna Sjödins debattartikel – ”Nej, din blogg blir inte olaglig, Sjödin”. Justitieministern försöker än en gång blanda bort korten, ljuger och skarvar, och verkar inte veta vad hon pratar om. Justitieministern blev också inbjuden till en TV-debatt med Johanna, men bangade. Hon tycker kanske inte att man ska låta sådana som Johanna komma till tals, eftersom hon förmodligen har värderingar som Beatrice Ask inte tycker att man ska ha i vårt samhälle. Eller nåt.

Regeringen vill alltså klassa alla erotiska bilder av ungdomar och barn under 18 som barnpornografi, och dessutom införa något slags ”tittförbud”, något som måste vara ett av de vansinnigaste lagförslag som ploppat upp på många herrans år. Jag har skrivit om det här nyligen. Naturligtvis blir justitieministern bekymrad när en alldeles äkta ungdom, med ett stort intresse för sex, går i svaromål. Hela argumentationen från Ask och övriga regeringen tappar liksom i trovärdighet (om den nu någonsin hade någon från början).

”Dagens unga har till skillnad från författarna till lagförslaget växt upp med teknik som möjliggör reflexmässig dokumentation av fest och vardag. Verklighetens unga väljer öppet att publicera och göra nakenbilder på sig själva tillgängliga för andra. I dag finns det knappt några unga som inte äger sex- och nakenbilder på sig själva.”
– Johanna Sjödin, i Expressen

I sin svarsartikel propsar Ask på att Johannas blogg minsann inte blir olaglig, utan att förklara på vilket sätt Johannas blogg inte blir ett lagbrott med det nya lagförslaget, och sen drar hon på vulgärpropagandan med små bebisar som blir våldtagna, vad det nu har med frivilligt sexande tonåringar att göra. Men hur ska vi annars förstå lagen? Det finns enligt denna lag ett utrymme för lek, så att ”barn” mellan 15 och 17 ska kunna leka med varandra utan att bli åtalade. Men dessa bilder får alltså aldrig nå ut, får aldrig visas, eller ens tittas på, av någon över 18 – inklusive av dem som har bilder av sig själva eller flick/pojkvänner som vid fotograferingstillfället var under 18.

Hur ska denna lag upprätthållas? Det blir ju helt absurt. Ska polisutredare sitta och undersöka om bilderna av en viss person kan vara tagna före dennes 18-årsdag? Vilket intresssant jobb, förresten… Men är det verkligen det polisens resurser ska gå till?

Ett argument som ofta dyker upp för det här lagförslaget är att så länge efterfrågan finns, så kommer barnporr finnas. Och det stämmer, gällande alla slags porr. Oavsett lagar och regler. Och denna efterfrågan kommer faktiskt alltid att finnas. Pedofili är ingen modenyck, Det är en läggning som alltid har funnits, och alltid kommer att finnas. Det betyder att efterfrågan alltid kommer att finnas. Man kan ha dödsstraff på innehav och 40 piskrapp på tittande på barnporr, men det kommer inte att göra att den försvinner. Så länge det finns pedofiler kommer det att finnas porr som innehåller prepubertala barn. Dumt nog har lagstiftarna även förbjudit teckningar, animerad porr, datorgenererade bilder, bilder som saknar brottsoffer, som INTE är framställda genom att avbilda ett faktiskt övergrepp. Så istället för att förbjuda innehav av barnporr, borde vi omfördela våra polisiära resurser på att kraftigt motverka alla slags övergrepp mot barn. Det skulle vara mer konstruktivt.

Men hur gör man då för att komma åt äcklon som sitter och dreglar över femåringar? Svaret är att det gör man inte, oavsett om det är femåringar på porrbilder, i Elloskatalogen eller på badstranden. Och det behövs inte heller, för de begår inget brott. Ett riktigt brott är att faktiskt begå ett övergrepp mot ett barn, att skända ett barn. DET är ett riktigt brott. Och dem ska vi naturligtvis sätta dit. Vi måste återigen lära oss att det är skillnad mellan att tänka sig att, kanske t.o.m. vilja begå ett brott, och att faktiskt göra det, på riktigt.

Jag har haft vidlyftiga fantasier om hur jag har misshandlat några för mig extremt otrevliga personer genom åren. Men jag har naturligtvis aldrig gjort det. Man får faktiskt tänka på precis vad man vill. Om du fantiserar om att skjuta statsministern, eller dreglar över nakna femåringar, så är det inget brott, och det ska inte vara det heller. Det finns en logik i att om det bara är tillåtet för poliser att titta på barnpornografiska bilder, så blir ju förstås kriminalutredare ett superhett karriärval för en pedofil. Då kan man ju legalt frossa i nakna barnkroppar, och samtidigt få utlopp för en sjuk maktberusning i att sätta dit andra som gör samma sak. Eller så sätter man bara dit några, men skyddar sin egen kontaktring.

Att dessutom stämpla all porr med ungdomar i övre tonåren som barnporr, det är så fnattigt att jag inte kan tro att det är sant. Snacka om att devalvera begrepp. Vi talar om nästan vuxna ungdomar som på eget initiativ, av leklust och sexlust, fotograferar eller filmar varandra och sig själva för att det är skoj – det handlar inte om övergrepp och tvång. Sådant finns det redan lagar mot. Dessutom – om jag som 47-årig man råkar bli kåt av en bild av en fullvuxen, 17-årig kvinna – ska jag då stämplas som peddo, som en som gillar barnporr? Det blir helt galet, det fattar vem som helst som har mer än en hjärncell kvar i pannloben…

”Det skulle vara betydligt kostsammare att effektivt angripa problemet från rätt håll, men det skulle samtidigt vara fostrande. Då skulle man vara tvungen att prioritera de fall som är otvetydiga och hårresande, moralism skulle inte löna sig som strategi, och arbetet skulle kunna följas av var och en eftersom symptomen inte döljs.”
– Marcus Fridholm

Det vore väldigt bra om de som stiftar lagar i Sverige skulle tänka lite mer INNAN de slår klubban i bordet. Jag hävdar att om konsekvenserna av en lagstiftning blir att saker och ting blir sämre än utan lagen, hur välment lagen än är, så är det inte en bra lag. Dra dina egna slutsatser av detta resonemang.

Andra som skriver om samma sak:
Johanna Sjödin, Hanna Wagenius, 之乎者也, Knappnytt, Anna Troberg, Marcus Fridholm, Göran Widham, Isobel Hadley-Kamptz, Susanna Holmström (ECPAT!)

Nu verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Explore posts in the same categories: Bloggar, demokrati, Erotik & Pornografi, Foto & Konst, Internet, Kärlek & sex, Kultur, Lagstiftning, Livsåskådning, Media, Samhälle, Sexualpolitik, Yttrandefrihet

Etiketter: Johanna Sjödin

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.