När två bisarra ting krockar uppstår ofrivillig komik

Ny teknologi kan få oväntade följder. De s.k. ”nakenscannrarna”, som redan finns på på en del flygplatser, bl.a. i USA, visar hyggligt avslöjande bilder av scannade passagerare, liksom… utan kläder. Flera stora flygplatser runt om i världen skall nu skaffa den nya ”nakenscanningsutrustningen”, en slags elektromagnetisk manick (ej röntgen) som ser genom kläderna på passagerarna.

I desperat strävan efter ökad säkerhet inför flygplatser hårdare och hårdare bestämmelser, med allt galnare konsekvenser. Folk står på rad med skorna i ena handen, och med den andra håller de upp sina byxor, eftersom de tvingas ta av sina skärp. Flaskor och annat som innehåller vätskor får näppeligen medföras. Den senaste terroristen hade en filt i knät, därför förbjuder vi filtar i knät. Ur ren integritetssynvinkel är flyg-”säkerheten” en skandal, och inte blir vi säkrare heller. Den som påstår något annat är antingen dum i huvudet, eller ljuger som en bilhandlare.

Nu ska dessa ”naken-scannrar” installeras på flygplatser i Storbritannien, men detta har stött på patrull. Det bryter nämligen mot deras barnpornografilagar att låta barn och ungdomar under 18 att bli avfotograferade ”nakna”. Detta är förstås en ofrivilligt komisk konsekvens av galna lagstiftningar som krockar med varandra. En ”säkerhet” krockar med en annan ”säkerhet”. Barnen får inte utsättas för pedofiler, och passagerarna får inte utsättas för terrorister. Fantastiskt! Två av vår tids hippaste hatobjekt och skräcktriggers i samma mening!

Visst kan man skaka på huvudet åt dessa uppenbara absurditeter, men det mest tokiga är trots allt att passagerarna finner sig i allt detta. De köper myndigheternas bullshit rakt av och tror på allvar att det handlar om deras säkerhet. Och så lyder de. Skulle man införa vaginal- och analundersökning med spekulum av samtliga flygpassagerare skulle många säkert tycka att det vore bra det. Terrorister kan ju gömma bomber i analen eller fittan! Sanningen är att denna ”säkerhet” inte alls gör flygningarna säkrare. Vill någon göra skada, så kommer det att ske. Det bästa vore kanske att vi alla reste helt nakna, utan bagage, fastkedjade i stolarna. Det skulle väl höja säkerheten?

Jag tänker antagligen inte som en terrorist, men kan ändå hitta på ett antal sätt att ställa till det rejält på ett flygplan. Det mest osofistikerade är att köpa med sig två flaskor från tax-free (som jag ju får ha med mig i kabinen), slå av den ena mot en hård kant och skapa ett mordvapen, och den andra kan med hjälp av en servett och en tändare bli en molotovcocktail. Sen kan jag tvinga piloterna att öppna in till cockpit – annars sätter jag eld på planet, och skär halsen av ett antal flygvärdinnor och passagerare.

En annan variant är att byta ut batterierna i en laptop mot sprängdeg. Och förr eller senare hittar säkert någon på hur man väver ett tyg av explosivt material. Eller så trycker man upp sprängdeg i fittan eller analen (än så länge kollar man inte det!). Eller så låter man någon som är under 18 bära på bomberna. Eller så värvar man en yrkesverksam pilot till sin terroristorganisation. Då behövs inga sprängämnen.

Eller så bombar man någon annan plats, som inte har samma utstuderade säkerhetsåtgärder. En tågstation, ett shoppingcenter, ett parlament (ja, det skulle säkert gå att smuggla in en bomb i Riksdagen också). Eller sprider ut en hemsk sjukdom (biologisk krigföring), eller något annat. Det är bara bristande fantasi som sätter gränserna för vad man kan hitta på i form av ny terror.

Problemet med vår tids säkerhetsnoja är att vi hela tiden skyddar oss mot saker som redan har hänt, och missar att eventuella terrorister då hittar nya mål, nya metoder. Och hur ska vi göra då? Ska vi övervaka varenda vrå av samhället? Tänk om övervakarna är… terrorister? Tänk om terrorister infiltrerar säkerhetssystemen, och stänger av när det ska bombas? Hur ska vi veta vilka som är terrorister? DNA-register? Finns det en terrorist-gen?

Fattar ni? Det går inte att skydda sig till 100 %. Och frågan är alltså vad som i längden orsakar mest skada. Terrorismen, eller kriget mot terrorismen. Kriget mot terrorismen tycker i alla fall jag påminner skrämmande mycket om den terrorism man säger sig vilja stoppa. Eller i alla fall konsekvenserna av detta krig. Konsekvensen av att ständigt påminna medborgarna om terror, genom terror, är att vi får samma resultat som av terrorism – vi blir rädda och misstänksamma, otrygga, osäkra, och vi faller tacksamt in i pappa statens skenbart skyddande famn, och går med på allt.

En intressant konsekvens av den ökade övervakningen är att staten och privata företag får allt större befogenheter över medborgarnas kroppar, som t.ex. att klä av dem nakna, eller andra mer eller mindre förnedrande kontroller, medan vi privatpersoner får allt mer kringskurna rättigheter. I USA är det bara 13 delstater som förbjuder övervakningskameror i provrum på varuhus och toaletter. Och det blir väldigt konstigt när man använder nakenbad och avklädda bilder på Internet som ett argument för denna fotografering – ”nuförtiden är det väl inget att gruffa om, alla är ju nakna på badstränderna i alla fall”. Och det är samma slags argument som när man försvarar FRA, IPRED, ACTA, Datalagringsdirektivet, eller tusen andra grovt antidemokratiska och integritetskränkande lagar – ”alla fläker ju redan ut sig på Facebook”.

Den stora skillnaden ligger i att om jag berättar saker om mig själv på Facebook, har nakenbilder av mig själv på nätet, eller på annat sätt visar mig mer eller mindre öppet och naket offentligt, så är det på eget initiativ, mitt eget val. Det är ingen annan som tvingar mig. Och alla vill faktiskt inte. Det spelar ingen roll om jag har ”rent mjöl i påsen” – jag kanske inte vill bli granskad ändå. Och det måste respekteras.

Och skulle folk börja göra uppror mot den överdrivna säkerheten (Hu! Så kan vi inte ha det!), så kan ju staten (i brist på ”riktiga” terrorister) alltid arrangera något litet ”terrordåd” någonstans, så får man bekräftelse på att ”säkerheten” snarare behöver skärpas ytterligare. Om någon tycker att det jag just skrev verkar överdrivet och orealistiskt (foliehatt!), så säger jag bara Operation Northwoods (som förvisso stoppades av president Kennedy, med det är inte alldeles säkert att en annan president hade stoppat planerna – typ… G. W. Bush?). Det vore med andra ord inte första gången.

Det är jättebra med kameraövervakning, tyckte en bekant till mig, för det gjorde att han kände sig säkrare. Men det finns ju statistik från Storbritannien (världens mest kameraövervakade land) som visar att de i praktiken inte fungerar, eftersom brottsligheten inte har sjunkit alls, och uppklarningsprocenten av de brott som begåtts i närheten av en övervakningskamera är inte heller särskilt imponerande. Men det är väl ändå bra om folk känner sig säkrare, även om det är en illusion, säger kanske vän av ordning. Om det vore så – men många känner inte så alls. Jag känner mig INTE tryggare av övervakningskameror. Snarare tvärtom. Jag vet inte vem som tittar på mig genom den, och det gillar jag inte.

Man kan fortfarande bli rånad och våldtagen på tunnelbanan. Men nu känner man sig säkrare. Och så finns brottet på film. Men om rånaren inte går att känna igen (rånarluva?), så går det förstås inte lättare att lösa brottet. Och polisen har förresten inte tid. Min bekant som tyckte om övervakning kände sig t.o.m. säkrare i en taxi med kamera. Varför det? Om taxichauffören vill överfalla dig så kan ju han stänga av kameran. Eller är du orolig att du själv ska överfalla taxichauffören, frågade jag. Och fick det surrealistiska icke-svaret att man ju inte kan ha väktare i varenda taxibil. Jag fattar inte hur folk tänker.

All denna ”säkerhet” är mer eller mindre värdelös. Eller, värre än så – den kan i längden skapa mycket mer skada än all terrorism i världen. Terrorism har ett syfte – att skapa skräck. Tyvärr funkar motåtgärderna på samma sätt. De skapar också skräck – men mer smygande, mer omärkligt. Tänk om din granne är terrorist – eller pedofil! Vi blir gradvis allt räddare och räddare, lär oss att bli mer misstänksamma mot varandra, vågar inte lita på någon – utom staten. Och snart inte ens staten. Terroristerna har då lyckats dubbelt upp, utan att knappt ha behövt göra något – staten har gjort jobbet åt dem.

Vad ingen verkar ha fattat, är att det bästa vapnet mot terrorism är att inte låta sig bekommas. Äldre Londonbor, som var med under Blitzen, reagerade på bombdåden i tunnelbanan och på bussar i London med ilska och framåtanda. Vi ska inte låta oss kuvas, ansåg de. Och så gick man strax tillbaka till business as usual. Inga fler kontroller på bussar eller tunnelbanor än tidigare. Och DETTA är det allra bästa vapnet. Om vi inte ändrar på något, inte ökar paranoian, fortsätter att ha tillit som grundinställning, inte skapar mer övervakning och terror mot medborgarna – då har vi vunnit mot terroristerna. Det vi inte är rädda för på stan, eller hemma hos kompisar, borde vi inte vara rädda för på flyget heller.

Vi måste lita på varandra. Frihet, kärlek, tillit och empati är de allra bästa anti-terroristvapnen som finns på jorden – oavsett om denna terror kommer från terrorister eller pappa staten.

Andra som har skrivit om detta:
Ola Wong i SvD, Hanna Wagenius på sin blogg, Hanna Wagenius på Politkerbloggen, HAX, Kent Persson, säkerhetsexperten Bruce Schneier, Aktiv demokrati, Morgonsur, Cherin Awad, 之乎者也

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Explore posts in the same categories: demokrati, Fascism, Frihet, Lagstiftning, Livsåskådning, Piratpartiet, Politik, Samhälle

Etiketter: övervakning, flygplatser, nakenscanner, pedofil, säkerhet, säkerhetsbestämmelser, terrorism, terrrorister

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.