Stoppa de sexuella övergreppen mot små pojkar!

I årtusenden har det i vissa kulturer varit sed att skära sönder småpojkars kön, som ett tecken på kulturell och religiös tillhörighet. Jag har själv länge varit väldigt kluven inför detta bruk, eftersom jag å ena sidan anser att varje människa bör ha rätten att själv bestämma över sin kropp, å andra sidan vill jag inte vara en nykolonialistisk, arrogant, etnocentrisk moralist som håller min egen moral högre än andras.

Dock kan jag inte komma ifrån att jag ändå anser att det är ett oacceptabelt och oåterkalleligt övergrepp att göra kirurgiska ingrepp i försvarslösa barns kroppar, utan deras medgivande, oavsett om det gäller omskärelse av pojkpenisar eller stympning av flickors blygdläppar. Det är inte försvarbart. Om man i vuxen ålder vill göra ingreppet, av eget val, för att visa sin tillhörighet till gruppen, så må det vara. Kanske som en del av en vuxenrit. Detta skulle jag kunna respektera. Men jag kan inte se några skäl till att försvara dessa urgamla seder och bruk, som måste ses för vad de är – oacceptabla, blodiga och smärtsamma sexuella övergrepp som ger men för livet. Tyvärr har den politiska korrektheten i Sverige klämt fram en annan strategi.

Landstingen uppmanas nu att erbjuda omskärelse av pojkar, från och med den 1 oktober i år. Men det är inte ett okontroversiellt beslut. Många läkare vägrar att utföra ingreppet, först och främst för att det inte är motiverat av hälsoskäl. Två av tre barnkirurger vill inte utföra ingreppet, visar en enkät som Svensk barnkirurgisk förening låtit genomföra bland sina medlemmar. Märkligt nog finns det ändå en viss andel läkare som kan tänka sig att utföra ingreppet – antagligen av omsorg om de barn som annars sannolikt skulle tvingas genomlida en köksbordsomskärelse av någon outbildad klåpare.

Det bästa argumentet för att sjukhusen ska få utföra dessa ingrepp är ren skadereduktion, att förhindra just slaskiga massakrer av pojkars penisar på skitiga köksbord, och det kan jag verkligen respektera. Om jag vore läkare skulle jag nog ha extremt svårt att säga nej, just av humanistiska skäl, även om det är väldigt lätt att vägra av rent principiella skäl. Det är alltså inte ett lätt beslut. Men samma argument skulle alltså kunna användas som försvar för att stympa flickor på svenska sjukhus, så det håller inte i längden.

Det påstås en hel del om omskärelse som inte stämmer. Att omskurna män inte sprider HIV eller ger upphov till andra sjukdomar lika lätt, som t.ex. livmodercancer, men det stämmer inte. Det har med hygien att göra, och en omskuren man som inte sköter sin hygien kan sprida sjukdomar lika bra som en icke omskuren. Och faktum kvarstår – det är ett övergrepp att skära bort en kroppsdel på ett barn som inte kan ge sitt samtycke. Vill man som vuxen låta omskära sig av hygieniska eller andra skäl, så har jag inget emot det. Men ett barn kan inte välja själv.

”Det är ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Det är att jämställa med kvinnlig könsstympning.”

– Gunnar Göthberg, ordförande för Svensk barnkirurgisk förening och överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.

Det är högst angeläget att ifrågasätta religiösa människors rätt att åsidosätta grundläggande mänskliga rättigheter som kroppslig integritet, och än mer vår benägenhet att låta dessa människor komma undan med det. Det historiska faktum att det hände att en och annan offrade slavar till asagudar här i Norden för över tusen år sedan, och att soldyrkarna på bronsålder också offrade människor som en del av kulten, gör inte att vi nutida hedningar tycker att man ska fortsätta med denna sed. En religion kan förnyas, förbättras, moderniseras.

Om jag fick för mig att kapa bort lilltårna på alla mina barn när de var nyfödda, av en eller annan anledning, så skulle jag med stor sannolikhet åka in i finkan, och (förhoppningsvis) förlora vårdnaden om barnen. Eller låt oss säga att jag lät tatuera in religiösa symboler i huden på mina barn redan som bebisar. Samma grej. Oacceptabelt. Men att skära bort en bit av könet, det går uppenbarligen bra. I alla fall om man har en gammal påhittad ideologi och gruppidentitet att stödja sig på.

”Av etiska skäl avlägsnas inte kroppsdelar, på ickemedicinsk indikation, på icke beslutsmässiga individer”

– Peder Drott, överläkare, landstinget i Östergötland

Vissa omskärelseförespråkare jämställer omskärelsen med det kristna dopet, vilket förstås är fullkomligt huvudlöst. Kan man inte se skillnad mellan att stänka lite vatten på huvudet och att skära bort en kroppsdel, så behöver man utbildning/terapi. Man jämför också gärna omskärelsen av gossebarn med stympningen av kvinnor, som ju vanligen är mycket värre (särskilt om det handlar om faraonisk omskärelse – läs gärna YONI-bloggens initierade bloggpost om detta), men det är lite som att jämföra avkapandet av en lilltå med att kapa hela foten. Självklart är det mycket värre att kapa hela foten, men det gör inte att det är O.K. att kapa lilltån.

Riktigt löjligt blir det när motståndare mot omskärelse av gossar beskylls för att vara rasister. Rasistkortet skall viftas med jämt och ständigt nuförtiden, och det är rätt så tröttsamt. Detta skulle kunna hävdas så fort man är emot något som folk från andra kulturer gillar, men som vi av hävd inte godkänner i Sverige – som kvinnlig omskärelse, stening, spöstraff, avkapande av händer som straff, grillad hund på restaurang, tjurfäktning eller vadhelst för grymheter eller osmakligheter vi kan tänka oss som vi inte vill ha i in vårt land.

Sen kan man förstås gärna hävda att vi svenskar är dubbelmoraliska och hycklande, eftersom vi samtidigt tillåter en inhuman slaktindustri (och många andra galenskaper), men det är faktiskt inte argument för att tillåta ännu fler dumheter. Låt oss då hellre lägga krutet på att bli mer fredliga, mer kärleksfulla, med större respekt för varje levande varelse på jorden – inte tvärtom.

Det finns inga muslimska barn. Inga judiska, kristna, buddhistiska eller hinduiska barn heller. Det finns barn till muslimska föräldrar (samt förstås judiska, kristna, buddhistiska, hinduiska, hedniska föräldrar m.fl.), och de borde ha rätten att själva välja om de vill fortsätta att leva med sina föräldrars kultur även som vuxna. Därför borde alla sådana oåterkalleliga tecken som t.ex. omskärelse, tatueringar m.m. bara få göras med personens medgivande, helst i vuxen ålder. Baptister har vuxendop – varför inte vuxenomskärelse?

Det skulle aldrig falla mig in att tvinga på mina barn min religion eller världsbild. Givetvis växer de upp med mig och en mängd andra vuxna människor omkring sig, och får då marineras i våra uppfattningar. Men jag skulle aldrig tvinga mina barn att bära religiösa symboler, aldrig kräva dem att erkänna sig till samma tro som jag, och fan ta mig den dag jag får för mig något så bisarrt som att stympa barnen, skära i dem i min religions namn. De har inte valt det själva, och då har jag inte den rätten. Punkt slut.

Om mina barn vill bli pingstvänner, muslimer, syndikalister, ateister, börsmäklare eller golfare, så är det deras beslut, vare sig jag gillar det eller ej, och det får jag ta. Och vill de skära i sina kroppar, tatuera sig, omskära sig, eller något annat, så får de bestämma detta själva i vuxen ålder, alldeles oavsett vad jag kan tänkas tycka om det. Men jag har inte rätt att bestämma åt mina barn om de ska ha förhuden kvar. Så är det bara, och så borde det alltid vara.

Läs mer om detta i en artikel i DN, i GP & Expressen, samt i en till artikel i DN.

Andra som bloggar om detta:
Rick Falkvinge, Jinge, SNOP, Gryningsräd, David Gottlieb, Lars Kamél, Paul Lindquist, Religiovakt, Adventskalendern, Pophöger, HDR-fotografen, Maria Jinx Larsson, Bahlool, Ann-Katrin, In Your Face, Peo Wagström, Black Sheets Records, Ingemar och många, många fler…

Läs även: Doctors Opposing Circumcision, SNOP – Säg Nej till Omskärelse av Pojkar

Sedan detta blogginlägg skrevs har debatten fortsatt:
Peter Wolodarski skriver huvudlöst i DN, och Expressens ledare rycker ut till försvar för omskärelsen, men de får svar på tal av Magnus Bethnér, Louise P, Ingemar, Nonicoclolasos, Pelle Billing, Pelle Billing igen, Allvarligt alltså, Thoralf Alfsson, Medborgarperspektiv, Hjalde Non, Niklas Hellgren, Mattias och många, många fler…

Det blev en rejäl debatt av detta, och det är ju intressant.

Explore posts in the same categories: Ceremonier, Historia, Kultur, Lagstiftning, Livsåskådning, Religion, Samhälle, Sexualpolitik

Etiketter: circumcision, könsstympning, lemlästande, omskärelse, sexuella övergrepp, stympning

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.