En brutal slagserie av Paolo Roberto – militant antifeminist

I radioprogrammet P3 Populär intervjuades Paolo Roberto av reportern Hanna Fahl, och så hettade det plötsligt till, när reportern aningslöst ställde frågan ”Hur ställer du dig till feminism?”. Paolo Roberto sade nämligen precis vad han tyckte och tänkte, och det var inte så skoj för den stackars reportern, som blev så upprörd att hon försökte undvika ämnet (hur korkat är inte det, på en skala?). Men det lät Paolo Roberto henne inte göra – han vevade på, och utsatte fröken Fahl för en verbal slagserie som hon förmodligen fortfarande inte har hämtat sig ifrån.

Denna intervju var så otroligt rolig, att jag publicerar den rakt av här på TantraBlog. Jag har för övrigt snott transkriptionen rakt av från SvD:s ledarblogg. Tack för den, SvD!

– Hur ställer du dig till feminism till exempel?

– Jag är militant motståndare, det finns militanta feminister jag är militant motståndare till feminism.

– Men gud hur menar du då?

– Jag tycker att det är en extrem vänsteridé om jämställdhet med alla galna queerteorier. Vadå att kön är bara en konstruktion? Det ju bara nån som bara har suttit på universitet och snackat med andra såna här queerteoretiker tro. Det är väl bara att öppna fönstret och sticka ut huvudet så ser man hur världen funkar så ser man att det är skillnad på män och kvinnor. Det är skillnad på vår biologi, det är skillnad på vår muskulatur, det är skillnad på våra hjärnor. Det är annorlunda.
Däremot är jag en militant jämställdhetsivrare. Det är väldigt väldigt viktigt att vi är jämställda. Men det finns en jätteskillnad.
En gång i tiden skulle jag ha kunnat säga i feminismens linda att jag nog var feminism, men ju mer det har blivit ockuperat, det har blivit taget av de här militanta vänstermänniskorna

– Men det finns ju människor som kallar sig feminister i alla politiska läger..?

– Ja, men feminism för mig det är Gudrun Schyman och alla de här extrema vänsterfanatikerna. Det är bara att titta på sånt här som föräldraförsäkringen, jag menar, vem är det som är hemma med barnen? Kvinnor vill ju vara hemma med sina barn och vi delar hyfsat lika folk i Sverige och vi är världens mest jämställda land men svenska män får ju bara skit liksom.

– Oj oj oj, alltså jag blir lite upprörd nu, fast jag tror att vi ska lämna det här ämnet.

– Nänä, jag kan diskutera det med dig när du vill för jag har rätt! Och jag ser ju det bara på dina händer nu att du blir upprörd. Det är för att du jobbar på Sveriges Television och här tycker alla som dig och så går du ner på fiket här och så tycker alla som dig och så diskuterar man aldrig saker fullt ut och man möter aldrig folk som tycker annorlunda och då blir man bara cementerad i sin idé om hur saker och ting i världen ska vara och det är inte bra. Det är farligt för Sverige.

– Så du är inte för t.ex. delad föräldraförsäkring?

– Jag är väldigt för det. Men folk ska välja själv. Det är en väsentlig skillnad. Jag är också demokrat.

– Tror du inte att samhället behöver puffa på jämställdheten då?

– Jag kan berätta så här. Vet du vad den största tjänsten man skulle kunna göra jämställdheten är? I snitt är män fyra år äldre än sin partner och då har man kommit fyra år längre i karriären. Sen när man ska välja i ett par vem som ska vara hemma, då väljer man den som man rent ekonomiskt tjänar på.

– Men är inte det taskigt då, att pengar ska avgöra vem som får hänga med sin unge?

– Jo, det är det. Men så är världen. Pengar är pengar. Sen vill jag säga så här också. Min fru var hemma med våra barn. De första 6 månaderna då ska man ju vara hemma för då ska man amma. Ska pappan ta över då när det roliga börjar? När man får sova på nätterna, när man får gå ut och dricka öl, sitta på nåt fik med barnet och dricka cappucino? Fan, då tycker jag att mamman ska få vara hemma och vila upp sig. Om hon vill. Men om man vill det så måste man få dela upp det själv. Varför kan man inte prata om det här i sitt förhållande?Om min fru hade velat att jag skulle vara hemma då hade hon sagt till mig: Paolo nu får du vara hemma, nu är det min tur att jobba!

– Ja, fast jag kan tycka att samhället verkligen behöver hjälpa till för att folk ska….

– Varför då? Varför kan inte du prata med din kille? Då kanske du ska byta kille i såna fall.

– Mmmja, men nu pratar jag inte om mig personligen….

– Nä, men vem pratar du om då?! Det är intressant med feminismen som alltid pratar åt andra. Nu får du väl prata för dig själv!

– Okej men till exempel om det skulle vara en ekonomisk fråga, då skulle ju jag jobba och så skulle min kille vara hemma för att jag tjänar mer pengar.

– Jamen bra, då får du göra som du vill, och så får jag göra som jag vill.

Klockren knock-out, Paolo Roberto!

Andra som bloggat om samma sak:
SvD:s ledarblogg, Edvin Ala(m), Spridda skurar, Heimdalbloggen, Pooma, Peace, Love & Capitalism, Cavalcare la Tigre, frucallhammars blogg, Mellan hägg och syrén, Pophöger, Tankar…, Gröna Realisten

Foto av Paolo Roberto: Maja Suslin/Scanpix

Explore posts in the same categories: Feminism, Frihet, Jämställdhet, Lagstiftning, Livsåskådning, Politik, Samhälle, Sexualpolitik, Yttrandefrihet

Etiketter: antifeminism, Återvinningsintervjun, Feminism, Hanna Fahl, P3, Paolo Roberto, SvD

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.