Mina favoriter – Världens Vackraste Bilar

När jag var barn, långt upp i tonåren, var mitt absoluta drömyrke att bli bildesigner. Jag ritade bilar, läste om bilar, drömde om bilar, samlade på leksaksbilar och byggde bilmodeller. Bilar, bilar, bilar. Mina idoler var Pininfarina, Giugiaro, Bertone, m.fl. – jag var inte särskilt intresserad av motorer och mekanik, men formgivning och bilhistoria kunde jag studera hur länge som helst. Jag har sedan tonåren gjort mig av med säkert hälften av mina bilböcker, men har ändå kvar närmare ett par hyllmeter billitteratur.

Jag blev inte bildesigner. Dock har jag länge arbetat som illustratör och bildkonstnär, och har vid hundratals tillfällen på uppdrag utfört målningar, illustrationer och foton med bilmotiv. En hel del kan man se på mina hemsidor Rehbinder MultiArt Productions och Photo Gallery.

Idag har intresset falnat, i alla fall om jag jämför med min barn- och ungdom. Men mitt intresse för formgivning finns fortfarande aktivt – min favorittidskrift är den italiensk-engelska publikationen Auto & Design, mitt favorit-TV-program är Top Gear, jag har själv en hemsida som heter Världens fulaste bilar (som paradoxalt nog handlar om riktigt dålig bildesign), och jag njuter alltjämt av god formgivning närhelst jag har möjlighet, inte minst just gällande bilar.

En märklig konsekvens av mitt tidiga bilintresse, med katalogplöjande och tecknande, är att jag än idag, även på långt håll, kan känna igen i stort sett vilken bilmodell som helst. Min kära hustru tycker att det är lite underhållande när vi tittar på film, jag ser en takstolpe och en halv instrumentbräda inifrån, alternativt ett tredjedels baklyse, och kan omedelbart säga vad det är för märke, modell och år. Jag har sett mötande billysen en regnig natt, på över 200 meters håll, tänkt ”en Citroën”, för att sen tänka vidare mer rationellt, att nä, det går ju faktiskt inte att se på så långt håll – men visst var det en Citroën. Jag är helt enkelt skadad.

Vi lever tyvärr i en designmässigt djupt tragisk samtid, där gamla bilfabrikanter, tidigare kända för skönhet och god form, släpper ut det ena monstruösa missfostret efter det andra – Peugeot 308 SW (som måste vara världens fulaste bil just nu!), Mercedes GLK (& R, SLR, m.fl.), Audi Q7, som några exempel på riktigt obehagliga förbrytelser mot ett estetiskt sinne.

När koreaner och kineser frambringar sådan ”design”, så är det dem förlåtet, eftersom de fullkomligt saknar en sådan tradition, och bara kopierar, utan att begripa vad det är de kopierar. I allra bästa fall anlitar de europeiska formgivare. Med andra ord – från européer med en mer än sekellång tradition av framstående bilformgivning ska man kunna vänta sig betydligt bättre. Fy!

I denna infekterade atmosfär, fylld av estetisk nedsmutsning, behövs alltså motvikter, oaser i skräpdesigndjungeln, alternativa inspirationskällor till ny design, och påminnelser om att bilar faktiskt inte måste vara fula.

Så här följer min personliga lista med ett urval av världens vackraste bilar genom tiderna. De första fem bilarna kan nog sägas vara mina absoluta Top 5, men sedan är den inbördes ordningen mest en slump.
Allt detta är naturligtvis extremt subjektivt – men det är liksom det som är poängen…

Linje

Delage D8 1938

Gud hade hål i fickan just 1938, och tappade en överdrivet stor dos av skönhetssinne på formgivarna av (och karossmakarna till) det franska bilmärket Delage, och så råkade de skapa världens genom tiderna vackraste bilar. Detta är den absoluta höjdpunkten av all bildesign. Det blir bara inte vackrare än så här. Intressant nog gäller detta nästan vilken karossmakare som än satte tänderna i Delage just detta år.
Proportionerna är fulländade, detaljerna är magnifika, helheten är perfekt.
Det sägs att ”Du kör en Ferrari, blir körd i en Rolls Royce – men till din älskarinna ger du en Delage.”
Jag säger – skippa älskarinnan och behåll Delagen…!
(kvinnor finns det gott om, men en Delage är sällsynt!) 🙂

tunn linje

Lamborghini Miura

Gandinis absoluta mästerverk. De moderna superbilarnas anfader, med sin tvärställda mittmotor-V-12. Slank, vacker, brutal. Oslagbar form. Lamborghinis oöverträffade genombrottsmodell. Det är svårt att tänka sig att Ferruccio Lamborghini framför allt var traktortillverkare, med en dröm om att skapa den absoluta suberbilen, en värdig konkurrent till Ferrari. Intressant nog lyckades han. Och Miuran var den första Lambon som faktiskt överträffade allt, inklusive Ferraris samtida modeller, i såväl formgivning som prestanda.

tunn linje

Bugatti 35, 1924-1927

Ettore Bugatti var inte främst ingenjör. Han var en konstnär, en skulptör av Guds nåde, ett geni på många fält, utom möjligen ekonomi. När Bugatti började härja på racerbanorna var trenden större, tyngre, starkare, och brutalast av alla på 1920-talet var de stora, gröna, kompressorförsedda Bentley-monstren. Bugatti gjorde tvärtom – lätt, elegant och snabbt med mindre kraft. En Bugatti kunde vara svulstig och iband t.o.m. bisarr, men aldrig vulgär – alltid klass, elegans, snabbhet, lätthet, perfekt balans, eleganta linjer. No bullshit.

tunn linje

Maserati 3500 GT

Ståpäls och rysningar, lustfyllda gnyenden och djupa suckar – det är vad en sådan fulländad, 100 % perfekt italiensk skönhet kan framkalla hos mig. Jag kan falla i trance, tårögd, andäktig, i djup beundran och dyrkan av den absoluta skönheten hos ett fordon som detta. Över huvud taget lyckades italienarna fantastiskt bra på 1950- och 1960-talet att skapa mästerverk likt denna.
Det är som att kompisarna från förr, Leonardo Da Vinci, Michelangelo, Botticelli och David, fick för sig att återfödas igen, fast nu som karosserimakare i norra Italien. Maserati 3500 GT är helt enkelt en bilarnas David, en formgivningens Mona Lisa – jag bara andas, djupt och innerligt…

tunn linje

Jaguar E-Type

Ständigt framröstad som världens vackraste bil i allehanda biltidningar över hela världen. Alla älskar Jaguar E-Type. Till och med folk som inte är ett dugg intresserade av bilar faller för denna gränslöst eleganta, undersköna bil. Det går inte att bli arg på en Jaguar. Folk kan irritera sig på en Porsche eller en Mercedes, men Jaguar E-Type är helt enkelt för vacker – skönheten förlåter allt. Definitivt en av världens vackraste bilar, helt klart.
Det finns en kupé också, som är ovanligt vacker för att vara en ”kombi-kupé”, men roadstern är allra finast. Och det måste förstås vara Series 1. Mot slutet av sin tid, efter allehanda designförändringar (försämringar) blev E-Typen tyvärr bara oformlig och klumpig.

tunn linje

BMW 507, 1956-1959

Stil på tyska. perfekta linjer, elegans och styrka i total balans. Den androgyna bilen med perfekt samspel mellan maskulint och feminint. Denna design lyckas kombinera diskretion och ödmjukhet med mästerskap och oövervinnerlighet. Tysk precision med dansant elegans. Fantastiskt.

tunn linje

Jaguar XK 120, 1949-1954

Tydligt inspirerad av såväl Bugatti Atalante som BMW 328, men ändå ett mästerverk av helt egen klass. Eller som Keith Richards skulle säga – ”It’s not what you steal, it’s how you do it”. Jaguar är ett av det där lilla fåtalet bilmärken som lyckas producera klassiker efter klassiker, och detta är verkligen en designikon, en klockren klassiker i ordets striktaste betydelse. Denna böljande, svepande kaross med sina runda, vågformade linjer tappar aldrig sin stringens eller strikthet. Allting är där det ska vara. En självklar medlem på en sån här lista.

tunn linje

Mercedes 300 SL coupe, 1952-1957

Måsvinge-Mercedesen. Kultbil. Legend. Föregångaren till vår tids superbilar. De så kallade måsvingedörrarna var inte bara en designgimmick, utan en teknisk innovation i syfte att kunna ha så höga trösklar som möjligt, för ökad vridstyvhet i karossen.

Trots sina relativt runda linjer är 300 SL betydligt mer (tyskt) maskulin än många andra superbilar, som t.ex. Lamborghini Miura. Den är ”strictly business” på ett sätt som bara tyska Mercedes kan åstadkomma. Perfekt in i minsta detalj. Gamla anrika Daimler-Benz kunde verkligen formge bilar med stil – och därför är det så oerhört tragiskt att Mercedes numera pumpar ut den ena groteskt fula bilen efter den andra. Ibland var det verkligen bättre förr.

Från 1957 till 1963 byggdes 300 SL som en roadster, och den var förvisso också rätt snygg, men den kan aldrig komma i närheten av den riktiga måsvinge-300 SL i konsekvent stil och kultstatus. Och när jag sågar den nutida Mercedes SLR som en av världens i särklass fulaste bilar, och ger den namnet ”Pigs in Space”, så är det just för att jag jämför den med 300 SL, som utan tvekan är en av världens vackraste superbilar, någonsin. Skärpning, Mercedes!

tunn linje

Alfa Romeo 8C 2900 B Touring Spyder, 1935

Det är svårt att välja en, eller ens bara två, av alla vackra Alfor genom åren. Det finns så otroligt många. Precis som med Jaguar – men denna är ändå i särklass. En gammal 30-talare med svepande, eleganta och samtidigt kraftfulla linjer, utan att någonsin bli ”för mycket”. Allt med denna bil andas stil, elegans, klass – Italien när det är som bäst.

tunn linje

Buick Riviera, 1963-65

Denna bil skulle egentligen vara en Cadillac, men så tackade Cadillac nej till denna fantastiska bil (som då skulle ha hetat LaSalle II), och så fick övriga bilmärken inom GM chansen – Buick behövde verkligen en ny, spännande bil i sitt program, och gjorde allt vad de kunde för att få ta över denna modell. Bilen fick heta Riviera, anspelande på europeisk kultur, eftersom bilen också inspirerats av så vitt skilda bilar som Rolls Royce (taklinjen) och Ferrari (grillmönstret).

Buick Riviera blev en klassiker redan som ny, och lovordades av såväl Pininfarina och anda framstående designers som en alldeles särskilt vacker bil. 1965 fick Rivieran det strålkastararrangemang som var tänkt från början, men som man inte hade löst tekniskt 1963-1964 – dolda i ytterflyglarna. Därför är det 1965 års modell jag visar bilder på här.

tunn linje

Aston Martin DB5

James Bond visste vad som var det absolut bästa i alla lägen – om det så är champagne, kvinnor eller bilar. I filmerna Goldfinger och I Hennes Majestäts hemliga tjänst på 1960-talet var Aston Martin DB 5 det självklara valet. De senaste åren har Aston Martin fått en renässans i Bond-filmerna, först med en Aston Martin V8 Vantage Volante, i Iskallt Uppdrag, 1987, med Timothy Dalton som Bond, och i Die Another Day kör Bond i Pierce Brosnans skepnad en Aston Martin V12 Vanquish.

I den senaste fimen, Casino Royale, kör Mr. Bond spännande nog både en ny DBS V12 (som för övrigt skall dyka upp igen i nästa film, Quantum of Solace) och en gammal klassisk DB 5, som han vunnit på kortspel – som en liten flirt med Bonds ursprung.

tunn linje

Chevrolet Corvette 1963-1967

De första Corvetterna var riktiga skitbilar, och dessutom var de hemskt fula. Men nånting hände 1962, då man introducerade en helt ny bil som höll hygglig kvalitet, riktiga sportbilsprestanda, och dessutom hade den intressantaste design som Chevrolet någonsin har frambringat på en seriebil. Formgivaren Larry Shinoda skapade en harmonisk, helt unik form som i praktiken blivit en stilikon. Den första modellen hade en delad bakruta (Split window) som försvann följande årgångar, vilket förstås har gjort 1963:an till den mest eftertraktade av alla Corvetter.

tunn linje

BMW 3.0 CS/CSi/CSL, 1971-1975

Det går inte att komma ifrån att denna bil bidragit starkt till att positionera BMW som en av de mest avancerade bilproducenterna i världen – i såväl design som teknisk perfektion. Tyvärr rostade de något alldeles oerhört (liksom i och för sig det mesta på 1970-talet) – men rent utseendemässigt är BMW 3.0 CS avgjort den vackraste bil som BMW någonsin frambringat, vilket inte vill säga lite. Att det också byggdes en del riktigt brutala banracers (som egentligen inte är så vackra, men definitivt strictly business på det där typiskt tyska viset) på denna bil minskar ju inte glamouren – snarare tvärtom…

tunn linje

Alfa Romeo Giulietta Spider, 1955-1965

Ytterligare en klassisk italienare. Alfa Romeos lätta roadstervariant av basmodellen Giulietta är en av Pininfarinas mest lyckade skapelser, och har en harmonisk linjeföring rakt igenom. Allt sitter på sina rätta ställen, och sällan passar den klassiska Alfa-grillen så perfekt som på denna härliga bil.
Jag vill ha! 🙂

tunn linje

Lotus Elite, 1957-1963

Lotus Elite följer samma recept som Bugatti 35, i det att den är lätt, lätt, lätt. Den har en plastkaross, vars form ovanligt nog faktiskt är ritad av en bokhållare med designambitioner. Bokhållaren ifråga passade även på att finansiera projektet, och så var ordningen återställd. En mer harmonisk linjeföring är svår att hitta. Alla linjer sitter precis där de ska, i ödmjuk perfektion. Den har för övrigt en sak gemensamt med Jaguar E-Type (förutom att den är engelsk), och det är att det bara inte går att bli arg på en Lotus Elite – den är för vacker. Och en kvinna skulle ofelbart säga att den är söt. Raggfaktorn är hög, med andra ord…

tunn linje

Ferrari 250 GT, & GTL Lusso

Ferrari. Vilken ska man välja? Ska man välja 288 GTO, eller Dino, eller en gammal 212 roadster? Ska man välja en California Spyder från 1961, eller en Superfast från 1966? Kanske en 330 GTC 2+2 coupe? Vilken är vackrast? Det får bli… Ferrari 250 GT, och framför allt GTL Lusso! Av alla Ferrari jag kan tänka mig, så är denna den absolut vackraste. Den har både elegansen och brutaliteten i ett, stil och kraft, komposition och muskler. Allt finns där, i perfekt harmoni. Och det är en klassisk Ferrari, en riktig Grand Touring, med stor motor fram och 2+2-kaross. Precis som det ska vara. Perfekt.

tunn linje

BUBBLARE:

Några bilar som också hade kunnat platsa på denna lista, men som får nöja sig med att bli omnämnda som alldeles särskilt vackra bilar, klassiker och stilbildare: Lamborgini Gallardo, AC Cobra, Ford Thunderbird 1955-57, Peugeot 403, Peugeot 406, Duesenberg SJ, Packard Caribbean 1956, Jaguar Mark X, Ferrari 288 GTO, Iso Grifo, Simca Etoile/Aronde, Facel Vega HK 500, Jaguar XJ 6, Mercedes 540 K, Bugatti 57S Atlantique, Bentley Continental S, Talbot Lago T150 C, Lancia Aurelia spider, Porsche 911, Aston Martin Vantage 2007, Citroën DS/ID, Mercedes 280 SL ”Pagoda”, Alfa Romeo Giulia Sprint, och några fler jag inte kommer ihåg på rak arm…

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Formgivning, Frihet, Kärlek & sex, Kultur, Mina Favoriter, Personligt

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

32 kommentarer på “Mina favoriter – Världens Vackraste Bilar”

  1. Kraniel Says:

    Oh, 250 Lusso är med – och det gläder mig. Enkelhetens perfektion. Min egen personliga favorit är trots allt Alfa Romeo Tipo 33 Stradale 1967.


  2. Ja, jag vet att du har den bilen som personlig favorit, och jag har tagit mig flera rejäla tittar på den. Men enligt min egen bedömning så platsar den inte riktigt på denna lista. Den är lite för yvig, lite för ojämn. Jag gillar inte de stora svarta näten i skärmarna, jag tycker att sidofönstren som går upp i taket är mer av en gimmick än ett väl genomfört designelement, och jag tycker att den pyttelilla Alfa-grillen känns påklistrad, och inte i harmoni med fronten som helhet. Dessutom tycker jag att körriktningsvisarna fram ä rfelplacerade och stör linjespelet.
    Den känns helt enkelt inte riktigt färdig, enligt min mening.

    Linjespelet och helhetsformen är dock fantastisk – där är jag definitivt redo att hålla med dig Bakdelen är supersexig,

    Att jag inte har med denna bil på lisan är nog just för att jag känner att den hade kunnat bli ännu vackrare, med väldigt små medel. Den saknar det som Ferrari DIno eller Lamborghini Miura har, i att formgivningen är absolut fulländad.

    Men samtidigt förstår jag att kärleken till en viss formgivning kan vara som kärleken till en annan människa. För MIG är min kära hustru Jennie den vackraste och mest attraktiva kvinna som finns, på jorden, och samtidigt vet jag att hon inte skulle kunna vara med i Miss World, eftersom hon inte motsvarar just de idealen som den tävlingen representerar. Men de behöver jag ju inte bry mig om. Jag vet ju vad jag tycker, och det är faktiskt det enda som har någon betydelse.

    Allt detta är ju bara fullkomligt subjektiva tyckanden, utan någon som helst absolut sanning.

    Och det är rätt kul.


  3. För att fortsätta att avhandla , så tycker jag att denna prototy nog är finare än den färdiga bilen, just för att man slipper de sora svarta galleröppningarna i skärmarna:

    Dock tycker jag att prptotypens framlysen är oproportionerligt stora, vilket Alfa Romeo också fixade till på seriebilen.


  4. Och så ser jag att det är två olika årsmodeller med vissa små skillnader (som t.ex. framlysena) och gallren i framskärmarna), och att du faktiskt har pekat ut just 1967 års modell som din favorit.


  5. Apropå Alfa Romeo – du vet väl at de har gjort lastbilar och bussar också?
    Kolla in den här:

    Visst är den snygg!

  6. Caspian Says:

    Haha, du är lustig ibland. Får en kort kommentar om någon annans favoritbil, som du svarar på med en lång kommentar själv. Och en kort. Och en kort. Och ännu en kort.


  7. Ja, men det här är ju ett väldigt viktigt ämne, som måste avhandlas djupsinnigt och seriöst!

  8. Kraniel Says:

    Just den. Just 1967. Just utan mustaschen i näsan.

    Det finns en kostym i den finaste garderoben, även den italiensk. Maserati A6 GCS. Plåtade den på Goodwood 2005.


  9. Ja, den är verkligen fantastisk! Och vilken bra bild! SÅ vacker! Den har något engelsk, lite av Aston Martin, mer av AC Cobra, men med ändå en omisskännlig italiensk prägel.

  10. Joel Says:

    Volvo 1800…
    Den är faktiskt inte så dum den heller.
    http://volvo1800pictures.com/a_S_63_64/63_79_id_615_bildsida.htm

    Innan man tog bort den krökta kromlisten på sidan

    (vilket man iofs kan dra blickarna från med annat godis…),

    och definitivt innan man gjorde amerikansk fiskbil av den (ES).
    http://volvo1800pictures.com/ES/ES73_110_id_519_bildsida.htm

    Ganska så gulligt pressmeddelande:
    http://volvo1800pictures.com/document/press_release1961/Pressrelease_Volvo_USA_1961-05-17.pdf


  11. Tur för dig att du åtminstone nämner min #1 (M-B 540K) och #3 (Pagodan).

    Men du missade min #2 (MacLaren F-1), #4 (Lotus Europa) och #5 (P1800, som jag tycker är mycket snyggare än hemska Jagga E-Type).

    Där ser man hur det kan skilja när det gäller smak.🙂


  12. Nä, jag missade inte McLaren F1. Jag tycker inte att den platsar. Den är rätt snygg, och brutal, och liksom en typisk superbil, men den är tyvärr lite tråkig och intetsägande, opersonlig på ett sätt som stör mig. Den ser ut som en superbil som skulle kunna vara designad av Toyota. Inte ful, inte fel, ändamålsenlig och liksom ”rätt” i linjerna, men ändå oengagerande och trist på något sätt.

    Att den sdan säkert är helt fantastisk att köra hör inte hit. Detta är en skönhetstävling.

    Lotus Europa platsar definitivt inte. Den ser ut som en gokart med ryggsäck. Faktum är att bakpartiet är riktigt klunsigt och oproportionerligt, och den är faktiskt t.o.m. lite ful.

    Ja, Pietro Frua lyckades riktigt bra med P1800, och det är definitivt en av de vackraste bilarna som Volvo någonsin byggt, även om jag tycker att den intressantaste och mest harmoniska Volvon är PV36 Carioca, starkt influerad av Chrysler Airflow, men mycket vackrare. De äldsta Amazonerna är också typiska exempel på ytterst välbalanserad och harmonisk europeisk 1950-talsdesign, starkt influerad av italienska karossmakare, kanske framför allt Pininfarina.

    Av lokalpatriotiska skäl skulle det vara lite kul att ta med Volvo P1800, men den faller på att jag kan hitta åtminstone 50 sportkupeer som är snäppet vackrare, eller mer. Bredvid t.ex. en Maserati 3500, eller för den delen vilken Alfa som helst. ser P1800 bara ut som kusinen från landet, med jordiga stövlar och sneda tänder.

    Så min lista står fast.


  13. Och ja, det kan verkligen skilja när det gäller smak.
    Det finns ju faktiskt estetiskt obildade människor som tycker att Ferrari Testarossa (och då menar jag 1980-talsversionen, inte tävlingsbilen från 1950-talet) är snygg, för att inte tala om Mercedes SLR McLaren, eller för den delen Peugeot 308 SW och 407 SW.
    Det är förmodligen samma människor som tycker att plastlampor och brunmurriga soffor från 1970-talet är snygga också. Eller jeansen ner på halva rumpan. Och så lyssnar de på Carola och Vikingarna.

    Smaken är enna olika…


  14. Hehe… Jag gillar din göteborgs-swipe där på slutet.🙂

    Och trots att jag är väldigt svag för de flesta av Mercedes modeller — jag tror att jag är svag för den råa, maskulina stilen med raka linjer som så ofta präglat M-B under årens lopp — så måste jag hålla med dig om att de flesta av de senare modellerna ser för jävliga ut.

    En M-B-modell som är så vanlig att den nästan alltid förbigås i sådana här skönhetstävlingar är stationsvagnen i 123-serien (300TD och 240T). En så underbart linjeren och skön design att jag skulle vilja utnämna den till den vackraste kombin någonsin.

    Nåja, visst är det väl underbart att smaken är som baken…?

    PS. Vad gäller Lotus Europa så är jag naturligtvis synnerligen subjektiv där, eftersom jag ägde en sådan i början av 1970-talet. En fullkomligt otrolig bil att köra, vilket troligtvis påverkar hur man upplever eventuell skönhet.


  15. … och visst 17 känner jag igen baklyktan. Men att koppla den till en bilmodell? Nä, jag ger upp. En engelsman är det väl i alla fall? Hillman Imp Saloon Combi?


  16. Ja, den där gamla 1970-talsstationsvegnen, W123, är en underskattad klassiker.
    Jag tycker väl egentligen inte att den är SNYGG, och definitivt inte vacker, men den har det där klassiskt Mercedes-funktionella, tidlöst raka och rena, med de små baklysena i hörnen, och det är fint. Den är snygg på samma sätt som en av mina favoriter, och det är Volvo 940 stationsvagn.
    Det säger jag inte för att jag har en sådan – jag har en sådan för att jag verkligen tycker att den är en perfekt form, på samma sätt som Land Rover är det. Inte snygg/vacker, men funktionell i varje linke, varje plåtveck. Inget finns där i onödan.
    Både Mercedes W123 och Volvo 745/945 har det där som t.ex. Peugeot 407 SW helt och hållet saknar. Integritet, funktionalism, linjerenhet, ärlighet,

    Särskilt tragiskt vad gäller just Peugeot, är att de före 407, som är en av världens fulaste stationsvagnar, hade 406, som är en av världens vackraste stationsvagnar.
    En bil som verkligen är underskattad, just för att det är en mellanklass-standardbil för vanliga Svensson och Fransson, är Peugeot 406. Det är en av Peugeots allra mest framgångsrika modeller, med 1,5 miljoner tillverkade, och till stor del tror jag att det beror på att den har en så oerhört behaglig design, utan att vara insmickrande, Pininfarinas sista riktigt fina arbete för Peugeot.

    Nu kan man bara hoppas på framtiden. Jag har sett bilder på ett par konceptbilar från Peugeot, som gör att jag tror att det till och med kan finnas hopp för Peugeot.

    Det måste ha slagit rejält slint i huvudet på ledningen för en bilfabrik som har byggt kanonvackra bilar i 100 år, och så släpper man ut ett monster som 308 SW på vägarna…

    Bara ta en titt:

    Detta är nog den absolut fulaste bilen som finns på marknaden idag. Och då räknar jag ändå in surrealistiska fylleslagsspyor som Ssang Yong Rodius. Peugeot 308 SW är värst.

    Pininfarina! Kom tillbaka! Allt är förlåtet! 🙂


  17. P.S.

    Ja, hur en bil är att köra kan förstås spela in väldigt mycket i en bedömning av bilen som helhet.
    Så jag förstår att du gillar Europan om du har haft en. Lotus har alltid gjort fantastiska bilar att köra.

    Men på denna lista skiter jag fullkomligt i sådant. Liksom jag skiter i all prestanda, kvalitet, praktiska funktioner – här är det bara ”looking fabulous” som gäller.
    Den lilla Lotus Elite t.ex., som var så vacker, höll en förskräckligt dålig kvalitet,eftersom den hade en dålig kaross, med usla infästningar, så körde man lite för hårt med bilen så ramlade den förr eller senare i småbitar. Och BMW 3,0 rostade som en jävla kaffeburk i Östersjön. Men snygga är de!


  18. Nej, baklyset är italienskt. Du får gissa lite till.🙂


  19. Skrutt alltså. Jag känner ju igen den där märkliga lyktan så väl. 60-tal eller möjligen tidigt 70-tal. Knappast Fiat för de brukar inte ha så ”vågade” lösningar. Alfa däremot… Alfasud? Njä…

    Nä, dags att träffa kudden nu. Eller rättare sagt om en halvtimme — först de äktenskapliga skyldigheterna.🙂


  20. Ja, jag vill inte avslöja här på sidan, eftersom jag inte vill undanhålla läsarna möjligheten att gissa rätt, men jag kan väl skriva ett e-brev till dig med det rätta svaret.

  21. Alexzandra Says:

    Hej kul att du kika på min blogg!!..=) jag har grundat på dit inlägg (världens vackraste bilar) o vad kan jag säga mer än- I like it o att du har ett unikt öga för design o form kan man inte gå miste om/ min dröm har oxå vart åt bildesign, själv läser ja grafisk formgivning, då de kan framgå att ja mest underhålls av de exteriöra o ”nya” 2000-talets modeller o dess prestanda så smälte ja som smör när ja kika på din lista..
    sjukt bra!! o jag känner igen mig angående ”skadan” ja e oxå de//Mvh Alexzandra.


  22. Hej Alexzandra!
    Nu minns jag inte riktigt vilket som är din blogg, och du har inte länkat till den här, så jag kan tyvärr inte titta tillbaka.

    Men – kul att du uppskattade blogginlägget om bilar. Ja, det är en gammal passion, det där med vackra bilar.

  23. Bent Ley Says:

    Några av mina favoriter är tex. Duesenberg dom byggde många legendariska vackra fina påkostade bilar men överlevde väl inte efterkrigstiden som jag förstått.
    Duesenberg brukar kallas amerikas bästa bil.

    Dodge, chrysler-300 och Ford Mustang har lyckats få till det igen efter 2 dassiga decenier Nånstans kring 2005 börjar alla komma ut med riktigt snygga modeller igen… man får (vill ha begär) som man inte sett sedan 50-70 talet. Vet inte om oljekrisen, miljötjaffset eller om dom hade dåligt utbildade eller onyktra designers på -80 och -90 talet då dom var komprimerade, felritade riktigt skitfula!! Tyvärr verkar inte kvaliteten hängt med lika bra på dom nya modellerna men fina är dom ändå.

    En annan favorit är landcruiser OldSchool men tycker även dom i nyare tappning typ fj cruisers är fina sen att toyota gjort en del andra riktigt fula bilar är en annan sak.

    tja.. bara inflikade lite åsikt bland andra 🙂


    • Tack för dina synpunkter!

      Kul att du hittade detta mer än halvårsgamla inlägg. Vackra bilar är för mig en hjärtesak.

      Ja, Duesenberg har alltid gjort fantastiska bilar. Särskilt modell J (från 1928) och den kompressormatade SJ.
      De klarade faktiskt depressionen (trots ryktet om motsatsen), men hörde tyvärr till en företagsgrupp (Cord) som gick i putten 1937, och drog med sig Duesenberg i fallet.

      En sån här skulle väl få säga nej till att få glida runt i?

  24. andreas Says:

    Jag håller verklgen med om att bilarna är fulländade för deras syfte, eller vad man ska säga. Kärlek väcks när jag ser linjer på dessa bilar. Specielt corvetten är helt fantastisk!

    Men jag fick en liten överraskning när Lamborghni Gallardo dök upp bland alla skönheter. Jag tycker den är ibland de sämre designade SS bilarna någonsin, rent estetisk så hör inte bilens linjer ihopp, vassa linjer övergår i mjuka och sedan tillbaka till vassa igen på ett sätt som jag tycker förstör helheten på bilen. Skulle vilja säga att Gallardon är en misslyckad och förfulad systermodel till Murcielagon, som jag däremot anser har fantstiska linjer.

    Hur lyder din motivering till gallardon om jag får fråga? Intressant.

    För övrigt så vill jag bidra med vad som jag anser är bland de vackraste någonsin:

    Porsche 959, den mest underbara bil som skådats den fulländade 911. Bara att se den väcker en känsla som ingen annan bil gör:

    ASton Martin V8 Volante
    http://www.netcarshow.com/aston_martin/1986-v8_vantage_volante/800×600/wallpaper_03.htm

    TVR Cerbera


    • Hej, och tack för dina tankar och synpunkter! Det är alltid roligt att diskutera med andra som har tänkt genom saker och ting.

      Gallardon har byggts närapå oförändrad sedan starten 2003, och är Lamborghinis mest sålda modell någonsin.
      Själv tror jag att denna framgång bygger på att Gallardon har en tidlös och superskarp design, en alldeles unik stil som förvisso inte charmar alla, men som verkligen har en helt egen personlighet.
      Jag vet många som inte gillar den alls, men det tycker jag i detta fall tyder på en konsekvent stil, att den inte är insmickrande och behagande, utan verkligen egen.

      Själv tycker jag att denna bil är absolut fulländad, perfekt i sin formgivning – det går inte att ändra en linje utan att störa en stringent harmoni mellan veck och ytor.
      Så den enda kommentaren jag kan ha till vår skillnad i syn här, är att smaken är enna olika, helt enkelt.

      Här har du en kantig och ful Lamborghini, by the way:

      För att inte tala om denna:

      Men den vackraste Lambon som någonsin byggts är fortfarande Miura. Den är en av världens vackraste bilar någonsin, och det finns inget som kan ändra på den saken.

      —————-

      Vad gäller dina förslag som du skickar med, så tycker jag lite si och så.
      Porsche 959 är definitivt en klassiker, som bil betraktat, men i grunden rent designmässigt är det ju bara en 911 med extra plast, och då föredrar jag definitivt den verkligt klassiska 911:an, en designikon i ordets verkliga bemärkelse.

      Vad gäller bilderna på den Aston Martin V8 Vantage Volante som du länkade till så känns det som att det har hoppat på lite för mycket plast och skärmbreddare på den också. Smäckigt.
      Grundformen är fin, det instämmer jag gärna i. Mycket fin. Aston Martin kan bygga bilar, den saken är klar.
      Men det finns betydligt vackrare Aston Martins – DB4 och DB5 är goda exempel på synnerligen harmonisk och balanserad design.
      Och vad gäller just Aston Martin V8 Vantage Volante så finns det versioner av denna bil med mindre plastsmäck och renare former.
      Kolla kupén här:

      TVR Cerbera är onekligen en imponerande bil, en brutal best, en kompromisslös vägätare.
      Men snygg? Vacker? Nja.
      God design är det onekligen, eftersom man får lite monster-varning när man ser den, den är respektingivande och lite skrämmande.
      Detta tycker jag är i allra högsta grad medveten design, målinriktad och ändamålsenlig.
      TVR är inte byggd för att vara vacker. Den är formgiven för att framstå som brutal och elak.
      Och det har TVR verkligen lyckats med.

  25. Bent Ley Says:

    Vill bara säga!
    Att en bil är vacker betyder inte automatiskt för mig iallafall att det måste vara en slimline sportbil, glidarbil lyxbil!
    Som exempel tycker jag att Land Rover, Range Rover har gjort vackra bilar med funktionalism och kantighet, men finns fler exempel. Det är lätt att skratta åt engelska bilar och tycka att dom borde ta experthjälp från Japan med teknik och elsystem för att kompensera driftsäkerheten och problemen. Men engelska bilar och delvis amerikanska bilar har en äkta känsla på nåt sätt i karosserna och inredningarna trots problemen.

    ps. va f*n… gillar dina superintressanta bra artiklar på idavallen som jag hittade.
    Har du mer intressant i ämnet? länka….


    • Jag håller till viss del med.

      Självklart är det enklare att designa något överjordiskt vackert om man kan få vara kompromisslös, men visst finns det vackra standardbilar.

      Jag nämner Peugeot 403 och 406, liksom Simca Etoile. Och det finns förstås fler.

      Kul att du gillar mina artiklar.

      Kolla in Grimners Runor – http://www.multiart.nu/grimner/

  26. erik borglin Says:

    Bra bilar, men du missar ford Ka! Kanske inte supersnygt med svarta stötfångare, men det ska vara så, robust, som gummi, stöt emot något och kör vidare. Den är spännande för varje linje går över hörnen på karossen, inte många linjer plockar upp klassisk bildesign, utan detta är en ny designide som verkligen är väl genomförd.
    Porsche 911 targa, 60-tal. Varför köpte jag inte en sådan när den var till salu för 25 000? I Tyskland utan motor… Men vad gör det när bilen är så vacker?!


    • De första modellerna av Ford Ka (de nuvarande är groteska!!) var onekligen mycket intressanta, och slapp man de som hade grå plastschabrak till kofångare, utan istället de som var lackerade i samma färg som plåten, så var de riktigt söta.

      Men världens vackraste bilar? Nja. Eller… – verkligen inte!

      Porsche 911 Targa är helt O.K., men originalkupen är vassare.

  27. Jan Mannerhag Says:

    Carl Johan har helt rätt när det gäller Jaguar E-type. Framför allt den röda Jaguaren utan sufflett för det är min. Det är en Jaguar E-type 1962, OTS, Flatfloor tillverkad februari 1962. En liten kuriositet: I mars 1962 slutas Flat Floor att tillverkas. Bilden är tagen i USA nämligen bestämt i Beverly Hills.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: