Ja, var går gränsen…?

Kan en imam vara rektor på ett svenskt universitet? Kan en präst från ett svenskt, lutheranskt samfund bli det? Denna högst relevanta fråga slarvas osedvanligt klumpigt bort, och tappas mellan golvspringorna, av journalisten Andreas Ekström, i en artikel i Sydsvenskan den 10 oktober. Artikeln är en i en rad om flera artiklar, som handlar om tillsättningen av en ny rektor vid Lunds Universitet. Andreas Ekström ifrågasätter om Lunds universitet har gjort rätt vid tillsättningen av en rektor, men gör det så klumpigt och okunnigt att man bara kan säga – med sådana vänner behöver man inga fiender.

Det har kort sagt blivit ett jäkla hallå kring denna tillsättning, eftersom Per Eriksson, som blivit universitetes nye rektor, utan omsvep erkänt att han läser Bibeln och är medlem i Evangeliska frikyrkan. Detta är förstås ett problem, eftersom universitetet är en vetenskaplig institution, och starkt religiöst engagemang brukar ofta vittna om en hyggligt ovetenskaplig grundinställning till livsfrågor överlag. Och det gäller i allra högsta grad de exklusivistiska och så ofta arroganta och självförhärligande varianterna av abrahamitisk ökenreligion – kristna och muslimer. Särskild anledning att vara misstänksam där, alltså.

Det är alltså en relevant frågeställning, som INTE handlar om religionsfrihet, utan om vetenskaplig trovärdighet, lojalitet mot uppdragsgivaren och risk för en eventuell jävsituation. Med tanke på hur knasigt det har blivit inom utbildningsväsendet i USA, där de kristna fundamentalisterna gått överstyr i sitt motstånd mot Darwins utvecklingslära (och mycket annat). Det är alltså högst relevant att ställa klara och tydliga frågor till den person som står i begrepp att styra över ett lärosäte, om den trosmässiga bakgrunden eventuellt grumlar den tilltänktes omdöme.

Olika skribenter lägger sig i debatten, och har förstås åsikter åt ena eller andra hållet – Ann Heberlein, doktor i etik, anser att den nye rektorn inte bör ”dömas på förhand”, eftersom hon själv är kristen, och tror på bibeln som guds ord, men själv ”är vare sig homofob eller förespråkare för intelligent design”. Alltså ska man inte ens ställa relevanta frågor till Per Eriksson, trots att han uppenbarligen har sin andliga skolning i Pingströrelsen (vilket redan det är orsak nog att starkt ifrågasätta hans kompetens för något som har med vetenskap att göra).

Riktigt knasigt blir det dock i Andreas Ekströms artikel, när han försöker rädda sitt haltande och uselt underbyggda resonemang med att släpa in en helt opåkallad, antydd islamofobi, genom att påstå att universitetet nog minsann skulle ifrågasätta hårdare om det var en imam som sökte jobbet. Och sen kommer den riktiga idiotsentensen: ”Men var, exakt? Var mellan de stillsamma svensklutheranerna och de mest skogstokiga asagudsfundamentalisterna går denna gräns?”

Skogstokiga asagudsfundamentalister??? Var hittar Andreas Ekström några skogstokiga asagudsfundamentalister – som söker jobb som universitetsrektorer? Var hittar han dem alls? Vad är det för ett bisarrt exempel? Har Andreas Ekström över huvud taget tänkt en sekund på vilka han utser som målgrupp för en sådan korkad och obetänkt formulering?

Just nordisk hedendom, asatro om man vill, är ett synnerligen dåligt exempel på ”skogstokig fundamentalism”, eftersom fundamentalism för det första är en kristen uppfinning, och om det är något som asatron verkligen passar väldigt dåligt för, så är det bokstavstrogen fundamentalism. Vi hedningar har inga heliga skrifter, inga påvar eller biskopar, inga strikta hierarkier, inga dogmer, inga krav, inga regler, inga ”rätt” eller ”fel” sätt att utöva religion. Och detta betraktar vi som en av den nordiska sedens främsta styrkor och tillgångar. Det är helt enkelt stört omöjligt att hitta riktiga hedningar i det här landet som är skogstokiga asagudsfundamentalister. Så varför detta exempel? Varför vill Andreas Ekström i sitt desperata försök att rädda sitt slarviga resonemang kasta skit på just hedningar?

Vårblot 2008

Om det är någon som trots religiöst engagemang skulle kunna sitta som rektor för en vettenskaplig institution, utan att det religiösa engagemanget skulle komma i konflikt med det vetenskapliga, så är det nog just en nordisk hedning, eftersom vi är väldigt jordnära, praktiska, odogmatiska och öppna för resonemang. Redan vikingarna var riktigt high tech (för sin tid), och accepterade lätt och fördomsfritt nya tankegångar. Sedan kom kristendomen och förstörde det mesta.

Vi har redan en religionsprofessor i Uppsala som är öppet asatroende – Mattias Gardell, innehavare av Nathan Söderbloms professur i jämförande religionsvetenskap. Är han månne en skogstokig asagudsfundamentalist, Andreas Ekström?

Backa några steg allihop, och för den här debatten på ett vettigt plan. Det borde vara självklart att varje tillsättning av personer på ansvarsfulla poster även måste redovisa en del av sina personliga åsikter och trosuppfattningar, eftersom det faktiskt inte går att skilja privatpersonen från ämbetet så fullkomligt, att personliga åsikter inte spelar in. Samtidigt tjänas den här debatten inte av vare sig smutskastning eller mörkande. Fram med trollen i ljuset!

Och nästa gång ni tillsätter en rektor – varför inte en asatroende gode eller gydja? Eller en wicca-präst? Eller för den delen en hinduisk brahmin… Lycka till! 🙂

Har också bloggat om samma ämne:
Blogge Bloggelito

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Asatro, Frihet, Islam, Jämställdhet, Kristendom, Lagstiftning, Livsåskådning, Paganism, Politik, Religion, Samhälle, Skola & utbildning

Etiketter: , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: