Har du hittat ditt Ikigai?

ikigai_header

ikigai

Ikigai – varför man går upp på morgonen…

Det finns ett japanskt begrepp – IKIGAI – 生き甲斐 – som i all enkelhet betyder ungefär ”en orsak att existera”. Livets mening alltså, eller en god anledning att gå upp ur sängen på morgonen.

Tanken är att om du har hittat följande, så har du nått ditt ikigai:

1. något du älskar att göra.
2. något du är bra på.
3. något världen behöver.
4. något du kan tjäna pengar på.

En vän skickade denna bild här ovan till mig, och det slog mig att jag faktiskt har nått detta ikigai – flera gånger i mitt liv. Och jag har det även i skrivande stund.

Under en lång period av mitt liv har jag arbetat konstnärligt och kreativt, med allt från måleri, illustration, grafisk form och foto, till teater, film och skrivande. Det är något jag älskar att göra, som jag är bra på, som många behöver – och som jag under en lång tid förtjänade mitt levebröd från. Med andra ord – samtliga fyra komponenter i det som kallas Ikigai. Jag kommer då och då tillbaka till det, så det är inte helt bakom mig. Men det är för närvarande inte min primära verksamhet.

För 11 år sedan började jag och Jennie att hålla våra kärlekskurser (som du kan läsa mer om på vår erotiska hemsida Cirkus Eros). När man börjar ett helt nytt projekt, utan att veta om det kommer att bära sig. är det bra att tänka ”keep your day job” – och det gjorde vi förstås. Men efter bara några få år blev kursverksamheten faktiskt vår huvudsakliga inkomstkälla, och så är det fortfarande – mer och mer för varje år som går. Återigen något vi verkligen älskar att göra, ihop med att det sannerligen är något som behövs här i världen – något som enligt bilden här ovan beskrivs som vår mission.

Ja, vi ser vårt arbete som en mission. Pretentiöst? Absolut. Världsfrälsarkomplex? Högst sannolikt. Men vad gör väl det, så länge vi har roligt och känner mening och syfte med livet, och därtill kan inspirera andra att höja sin livskvalitet? När kärleken kombineras med kunnande, skicklighet, så blir det vår passion. När kunnandet kombineras med inkomstmöjlighet blir det en yrkesverksamhet. Och när behovet kombineras med förmågan att tjäna pengar, blir det ett kall. Allt detta tillsammans blir Ikigai.

Parkurser

Enligt legenden har alla sin Ikigai – konsten ligger i att finna den, vilket kräver att man söker inåt först och främst. Sanningen ligger nämligen att hitta den livsstil som är alldeles särskilt tillfredsställande, och det har mer med din grundinställning till livet att göra, än vad du faktiskt gör. Att nå sitt Ikigai kräver personlig mognad, god självkännedom och självkänsla, inre trygghet och balans.

Jag har många vänner som har hittat sin Ikigai – de har alla världens bästa jobb, och världens bästa liv – och alla gör de helt olika saker, har olika karriärer, olika intressen och olika mål. Men alla har de hittat just det som ligger hjärtat närmast för dem. Det kan vara att vara biljournalist, keramiker, politiker, konstnär, musiker, butiksägare – eller vad som helst, som kan fylla en människas själ med glädje, mening, syfte och längtan, och som dessutom ses som så pass värdefullt för andra att de är beredda att betala för det.

Mitt personliga tillägg till detta begrepp, som den renässansmänniska jag är, är att ditt Ikigai förstås kan ändras med åren. Man kan ha ett kall, som också är passion, mission och yrke – för att mitt i alltihop byta bana helt och hållet, och hitta ett helt nytt Ikigai. Det är fullt möjligt. Jag har själv gjort det. Men man behöver aldrig börja helt från början – alla tidigare erfarenheter och kunskaper följer ju med in i nästa Ikigai.

Så nu ställer jag en kanske utmanande fråga –
Har du hittat ditt Ikigai?

stenar_i_vatten

Läs mer om Ikigai på Wikipedia!

tunn linje

Läs om alla våra kärlekskurser på Cirkus Eros! >>

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Hälsa, Kärlek & sex, Livsåskådning, Personligt, Sexkurser

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

9 kommentarer på “Har du hittat ditt Ikigai?”


    • Oj då. Men du kanske trivs med livet ändå?

      • Josef Boberg Says:

        Jo… – Calle – jag hankar mig fram – som om några månader halvvägs 150 år LivsErfaren. Men jag har ej ont någonstans och äter inga mediciner – så det vore ju synd att klaga.

        Kramdans på parkett blir det minst en gång per vecka – och det är ej fy skam – när orkestrarna spelar med lämpliga = mänskliga ljudnivåer. Om vad jag menar med det här.

        Hur ofta dansar Du ?


        • Åh, jag dansar lite då och då, men spelar nog oftare när andra dansar.

          • Josef Boberg Says:

            Jasså… – Calle – är Du musiker också. Det hade jag ingen aning om. Jag hoppas på att Du och Dina spelkompisar spelar med lämpliga = mänskliga ljudnivåer = under 80 dB(A) ?


          • Nja, jag är ju en gammal slagverkare, så jag kan nog trumma på rätt hårt. Sång, slagverk och mungiga är mina instrument.

          • Josef Boberg Says:

            OK – Calle – och ”Orkestrar gillar bas. Dansare gillar det inte.”

            Är det slagverkarna som har gjort att det sedan början av 1980-talet har spelats med discosound på dansbanorna = allmänt högt = över 90 dB(A) – och med basgitarren och trummorna mycket högre än för diskantinstrumenten och sången ?

            Mer om det här eländet på min URL-länk.


          • Jag har ingen åsikt om detta, eftersom jag aldrig går på den sortens dans. Jag tycker att dansband spelar förskräckligt, men har all respekt för att andra tycker om det.

            Det du beskriver i din bloggpost är nog framför allt en fråga om tycke och smak. I alla tider har folk ogillat ny och modern musik. Erik Satie och hans Gymnopedier ansågs som vidrig antimusik av de konservativa musikkännarna, för att inte tala om jazz! Den där läskiga jazzen, som spelades på bordeller, av svarta(!) föraktades hårt av många.

            Själv tycker jag om musik med mycket bas och tunga, synkoperade rytmer, och finner det väldigt mycket mer dansant än något svenskt dansband jag någonsin hört.

            Man får väl leta upp de sammanhang som passar en bäst, antar jag.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: