Jultomtens existens hotad?

Julen står för dörren. Lämpligt nog i dessa tider finns det att läsa på Internet, i kedjebrev, på anslagstavlor och en och annan blogg, en många år gammal, ständigt återkommande artikel med s.k. vetenskapliga förklaringar av varför Jultomten helt enkelt inte kan existera.

Enligt vetenskapliga beräkningar räknar man med att Jultomten under de ca 31 timmar han har till sitt förfogande (beräknat utifrån tidszoner och jordens rotation) måste betjäna ungefär 91,8 miljoner hem, vilket i runda slängar innebär 822,6 hembesök per sekund. Därefter har man gjort en högst godtycklig bedömning av resans längd, som då skulle vara en total resa på 120,8 miljoner kilometer, vilket då skulle innebära att Jultomtens släde, för att alla dessa hushåll ska hinnas med, måste färdas i en hastighet av 1 045 kilometer i sekunden, 3 000 gånger ljudets hastighet.

Om man då gör en lika godtycklig bedömning av slädens nyttolast (inte inkluderat Jultomten själv) med en approximativ presentvikt per person på 1,5 kilo, uppnår man en fordonslast som uppgår till 321 000 ton, vilket då innebär att det krävs ett enormt antal renar. Dessa renar skulle tillsammans med släden väga minst fyra gånger så mycket som fartyget Queen Elizabeth. Sen kan man då fundera på luftmotstånd, och energimängden som frigörs i form av friktion, o.s.v., plus det att Jultomten under färden skulle utsättas för centrifugalkrafter motsvarande 17.500 G.

I den nämnda artikeln finns förstås fler exempel, och mot bakgrund av dessa teser skulle det förstås strida mot allt sunt förnuft att tro på Jultomten.

Men det finns en teologisk sida av Jultomtefenomenet som dessa empiriker inte har räknat med. Som alla med barnatron i behåll förstår, så finns det en mystisk, metafysisk förklaring för hela detta skeende kring jul, som naturligtvis inte kan förklaras med s.k. vetenskapliga metoder. I själva verket blir detta försök jag refererar till härovan ett bevis för vetenskapsteorins ofullkomlighet! Med detta sätt att resonera skulle vi alla bli ateister – och hur kul är det?

Om vi istället utgår från att Jultomten är ett gudomligt väsen, utan de begränsningar vi mänskliga varelser har, kommer hela frågan i ett nytt ljus. Jultomten måste naturligtvis vara en slags gudsinkarnation, en barnens gåvo-avatar, en rödklädd expansion av den fullkomliga gudomliga energin. Då kan han också utan ansträngning expandera sig själv i en oändlig mängd upplagor, på det att han följaktligen kan vistas på en oändlig mängd ställen samtidigt. Och då försvinner som i ett trollslag alla tråkpraktiska, torrt vetenskapliga invändningar mot att han faktiskt till och med kan sitta ner hos farmor och farfar och hela familjen, dela ut julklappar, läsa rim, äta en chokladpralin och dricka lite glögg.

Det beskrivs t.ex. i Bhagavat Purana, en gammal indisk urkund, hur Krishna vid sin vistelse i Dvaraka bodde i 16.108 palats samtidigt, och att han var gift med 16.108 kvinnor, var och en boende i varsitt av de många palatsen. Krishna kunde expandera sig till en enorm mängd gestalter, och vara en god make för alla sina hustrur samtidigt. Och kan Krishna, så kan väl Jultomten – eller?

Ytterst sett kan man fråga sig om vetenskap som gör tillvaron tråkigare är särskilt förnuftig. Om vi människor blir lyckligare av att tro på Jultomten – eller Jesus, Den Stora Anden, Krishna, Odin, vättar och småfolk – så är det väl förnuftigare att följa sin tro snarare än det som kan reproduceras i ett laboratorium?

Så jag väljer att tro på tomten. Livet blir roligare så. God Jul!

Samtliga julkortsillustrationer av Carl Johan Rehbinder

Explore posts in the same categories: Livsåskådning, Paganism, Personligt, Religion

Etiketter: jul, jultomten, Religion, tomten, transcendens, vetenskap, vetenskapsteori

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.