Posted tagged ‘jultomten’

Julkort jag ritat genom åren…

24/12, 2010

För att önska alla mina läsare en riktigt God Jul, så laddar jag på ordentligt och bifogar en hel drös med julkort som jag ritat genom åren – de flesta på uppdrag av diverse olika företag och organisationer. Allt för att fira denna underbara och urgamla hedniska tradition – julen.

Jultomten i en Cadillac från 1953

Jultomten på motorcykel

Jultomten i kemilabbet

Julskylt

Krokodiltomte

tunn linje

GOD JUL PÅ ER ALLIHOP!

Dekorrand

Endast i Skandinavien firar vi jul

24/12, 2009

Det fornnordiska ordet ”jul”, att härledas från gudarnas ”Jolnar”, och särskilt Odin, som även hade binamnet ”Jolnir”, har stannat kvar i våra nordiska språk, danska, norska och svenska, och har inte blivit ersatt med det nyare ”Krist-mäss”. Så just här i Norden har vi kvar det gamla förkristna namnet på vårt midvinterfirande, och även en hel del av formerna. Ränderna går aldrig ur helt.

altare

Att samlas kring hemmets härd, dricka jul och äta mat, sjunga sånger och utbyta gåvor, är uråldriga seder, som levt kvar i årtusenden. Kyrkan kunde byta namn på de heliga Frejakällorna till Mariakällor, hugga ner de heliga offerlundarna och bygga kyrkor på de heliga hovens marker – men midsommar kunde de aldrig vinna alls, och julen bara delvis.

Vi nordiska hedningar går gärna ut i naturen på vintersolståndet, för att fira ut det gamla året, och in det nya. Den mörkaste natten på året samlas vi runt eldar, dricker jul och välkomnar det återvändande ljuset, och sätter nya mål för framtiden.

vintersejd

Om du vill läsa mer om julen, så rekommenderar jag dig att läsa förra årets bloggpost i ämnet – ”God Jul – den mest hedniska av högtider!”. Läs gärna också min mer skämtsamma betraktelse kring jultomten – Jultomtens existens hotad?

God Jul, och Hell Odin på dig!

Dekorrand

God Jul – den mest hedniska av högtider!

25/12, 2008

julgran

Jag tycker att det är rätt så festligt att det fortfarande finns folk som tror att julen har med Jesus att göra. För det har den ju inte. Det har i själva verket firats jul här i Norden i över 2000 år. Själva ordet JUL har inget med Jesus eller kristendom att göra. I andra länder döpte man om det till Krist-mäss – men det gjorde vi inte här i Skandinavien. Vi har behållit det gamla förkristna, hedniska begreppet för vintersolståndsfirande. Somliga kopplar ”jul” till ”Jolnir”, ett av alla Odins namn – Jolner uppträder just på den mörkaste natten på året – men vanligast är att man kopplar det till årshjulet, att det har att göra med ny början på hjulet – årscykeln.

Vintersolståndet har firats i tusentals år över hela Europa, och har hållits som årets heligaste tidpunkt på många ställen ända sedan stenåldern. Så när kyrkan ville värva medlemmar gjorde man enligt gammal beprövad sed – man tog över seder och bruk från de föregående religionerna. Och den heligaste tidpunkten måste förstås ersättas med något riktigt häftigt – så då högg man till med Jesus födelsedag. Att det sedan var flera månader fel var inte så viktigt.

motljus

Det är faktiskt helt otänkbart att Jesus skulle vara född kring jul (om han nu alls fanns i verkligheten, vilket jag starkt betvivlar), eftersom skattskrivningar på den tiden skedde vid helt andra tidpunkter. Modern forskning visar snarare att Jesus (om han nu fanns) föddes kring påsk, fem år tidigare än man beräknat (vi skulle alltså egentligen vara i år 2013 nu, om man ska gå efter Kristi födelse som fast punkt). Så – att fira Jesu födelse vid juletid är bara en förevändning för att annektera den största högtiden i hela Europa – Vintersolståndet. Ett dåligt kamouflage, helt enkelt.

Ska man vara riktigt noga så är just datumet 25 december något som kyrkan snodde från flera av de populäraste religionerna kring Medelhavet. Perserna firade Mithras födelsedag den 25:e december. Grekerna firade Bacchus. Egyptierna ansåg att det var Osiris födelsedag. Romarna firade också sina saturnalier veckan före den 25:e december. Men makthavarna bakom den kristna kyrkan ville inte ha konkurrens, så därför dräpte man en massa Mithrasdyrkare. och så annekterade man födelsedagen och gjorde den till Jesus födelsedag istället. Praktiskt.

Julen finns inte omnämnd i bibeln, inte i nya testamentet – det ”kristna” julfirandet infördes av kyrkan under 300-talet som ett derivat av hedniska riter. Faktum är att vissa grenar av kristendom helt har bannlyst julfirandet som något okristligt och hedniskt. Det vore alltså mer ärligt av de kristna att erkänna att de varje år deltar i icke-kristna, hedniska riter, snarare än att påstå att det är en kristen högtid – vilket det alltså inte är.

tomten

Och tittar man lite närmare – hur ser ett normalt julfirande ut idag i Sverige? Vi träffas hela familjer, äter och dricker en massa gott, och ger varandra presenter. Vad har det med Jesus att göra? Ingenting. Däremot påminner julfirandet starkt om de seder och bruk som förelåg långt före kristendomens destruktiva intåg i norden. Redan från romartiden finns det nerskrivet hur nordmännen (alltså långt före vikingatid) vid midvinter samlades och festade, och drack jul – som det hette. De åt och skålade och skrålade – ”Jul, jul, jul, jul!”.

I praktiken är alla ursprungliga seder och bruk som är kopplade till julen helt hedniska – julgranen, blomsterkransar på dörren, hängande av mistel i taket, utbytande av gåvor, och mycket annat. Julegrisen är förstås en hyllning till Frejs galt Gyllenborst. Grisar har man offrat till gudamakterna och ätit kring jul i tusentals år. Vi ställer in halmbockar under granen, symboliserande Tors bockar Tanngrissner och Tanngjostnir. Och så ställer vi ut en tallrik gröt till tomtar och småfolk. Hur kristet är det?

lucia

För att inte tala om lussefirandet. Vi äter Lussekatter och solbröd, och vi dansar med Freja (Lussebruden). Lussefirandet är uråldrigt, men man behöver inte gå särskilt långt bakåt i tiden för att hitta helt andra sätt att fira Lusse, än de städade och puttinuttiga luciatåg vi seer nuförtiden. Nog fanns lussetåg, men då var det lussepär eller lussebruden – lucifers brud, som prästerna brukade omnämna Freja – som ledde vilda tåg i bygderna, då deltagarna dansade och skrålade, med sotade ansikten. Den vackraste av kvinnorna i bygden kläddes i enbart långhalm, och dansade med alla de unga männen. Allt för att fira ljusets återkomst.

Det enda man kan säga med stor säkerhet, är att denna gamla hedniska rit med lussefirandet inte har ett smack att göra med något sinnessjukt fruntimmer på en italiensk ö, som enligt sägnen gjorde det bisarra övergreppet mot sig själv genom att sticka ut sina egna ögon – för att någon man tyckte att hon hade förtrollande vackra ögon. Snacka om att överreagera. Och – snacka om dålig efterkonstruktion. Alldeles för långsökt för att någon endaste intelligent människa ska gå på det…

Kyrkan skakade fram detta bortglömda helgon ur dammiga luntor, eftersom hennes namn var det som närmast påminde om ”Lusse”. Vårt nutida, ”traditionella” luciafirande, som det ser ut med vita dräkter, röda skärp och ljus, är för övrigt påhittat av Skansen på slutet av 1800-talet, och slutligen befäst av en luciatävling i Stockholms Dagblad, år 1927. Så ursprungligt var det.

vintersejd

Att man firar lusse just den 13 december beror på att vintersolståndet befann sig på den 13 december medan man fortfarande hade juliansk kalender, och när man bytte till gregoriansk almanacka 1753 flyttades lussefirandet 9 dagar bakåt. Men man fortsatte ändå att fira samma högtid, eftersom den var hävdvunnen. Och så fick vi en ny högtid på det nya datumet för vintersolståndet.

Intressant nog innebär detta faktiskt att vi svenskar firar nyår tre gånger. Vintersolståndet är ju ett verkligt nyår, och det firas på julen – så firar vi dessutom fortfarande det gamla vintersolståndsdatumet på lusse, och så har vi almanacksnyår när vi lämnar december och ånyo går in i januari. Och är man tvättäkta hardcore-hedningar (som vi i vår familj), så firar man förstås även vintersolståndet enligt astronomiska beräkningar (vanligen den 21 december), genom att t.ex. sejda, elda och sjunga runt en eld i skogen, gärna på en helig plats, givetvis åkallande Odin och nornorna, med bud om det åstundande året. En fjärde tidpunkt, alltså. Här firar vi nyår ordentligt!

altare

Så när du firar jul – sänd våra gamla hedniska gudar och gudinnor en tanke!

Hell Odin! God Jul!

tunn linje

Foto:
Samtliga bilder av Carl Johan Rehbinder

Dekorrand

Jultomtens existens hotad?

20/12, 2008

knuttetomte

Julen står för dörren. Lämpligt nog i dessa tider finns det att läsa på Internet, i kedjebrev, på anslagstavlor och en och annan blogg, en många år gammal, ständigt återkommande artikel med s.k. vetenskapliga förklaringar av varför Jultomten helt enkelt inte kan existera.

Enligt vetenskapliga beräkningar räknar man med att Jultomten under de ca 31 timmar han har till sitt förfogande (beräknat utifrån tidszoner och jordens rotation) måste betjäna ungefär 91,8 miljoner hem, vilket i runda slängar innebär 822,6 hembesök per sekund. Därefter har man gjort en högst godtycklig bedömning av resans längd, som då skulle vara en total resa på 120,8 miljoner kilometer, vilket då skulle innebära att Jultomtens släde, för att alla dessa hushåll ska hinnas med, måste färdas i en hastighet av 1 045 kilometer i sekunden, 3 000 gånger ljudets hastighet.

Om man då gör en lika godtycklig bedömning av slädens nyttolast (inte inkluderat Jultomten själv) med en approximativ presentvikt per person på 1,5 kilo, uppnår man en fordonslast som uppgår till 321 000 ton, vilket då innebär att det krävs ett enormt antal renar. Dessa renar skulle tillsammans med släden väga minst fyra gånger så mycket som fartyget Queen Elizabeth. Sen kan man då fundera på luftmotstånd, och energimängden som frigörs i form av friktion, o.s.v., plus det att Jultomten under färden skulle utsättas för centrifugalkrafter motsvarande 17.500 G.

I den nämnda artikeln finns förstås fler exempel, och mot bakgrund av dessa teser skulle det förstås strida mot allt sunt förnuft att tro på Jultomten.

julkort_kemitomte

Men det finns en teologisk sida av Jultomtefenomenet som dessa empiriker inte har räknat med. Som alla med barnatron i behåll förstår, så finns det en mystisk, metafysisk förklaring för hela detta skeende kring jul, som naturligtvis inte kan förklaras med s.k. vetenskapliga metoder. I själva verket blir detta försök jag refererar till härovan ett bevis för vetenskapsteorins ofullkomlighet! Med detta sätt att resonera skulle vi alla bli ateister – och hur kul är det?

Om vi istället utgår från att Jultomten är ett gudomligt väsen, utan de begränsningar vi mänskliga varelser har, kommer hela frågan i ett nytt ljus. Jultomten måste naturligtvis vara en slags gudsinkarnation, en barnens gåvo-avatar, en rödklädd expansion av den fullkomliga gudomliga energin. Då kan han också utan ansträngning expandera sig själv i en oändlig mängd upplagor, på det att han följaktligen kan vistas på en oändlig mängd ställen samtidigt. Och då försvinner som i ett trollslag alla tråkpraktiska, torrt vetenskapliga invändningar mot att han faktiskt till och med kan sitta ner hos farmor och farfar och hela familjen, dela ut julklappar, läsa rim, äta en chokladpralin och dricka lite glögg.

Det beskrivs t.ex. i Bhagavat Purana, en gammal indisk urkund, hur Krishna vid sin vistelse i Dvaraka bodde i 16.108 palats samtidigt, och att han var gift med 16.108 kvinnor, var och en boende i varsitt av de många palatsen. Krishna kunde expandera sig till en enorm mängd gestalter, och vara en god make för alla sina hustrur samtidigt. Och kan Krishna, så kan väl Jultomten – eller?

Ytterst sett kan man fråga sig om vetenskap som gör tillvaron tråkigare är särskilt förnuftig. Om vi människor blir lyckligare av att tro på Jultomten – eller Jesus, Den Stora Anden, Krishna, Odin, vättar och småfolk – så är det väl förnuftigare att följa sin tro snarare än det som kan reproduceras i ett laboratorium?

Så jag väljer att tro på tomten. Livet blir roligare så. God Jul!

jultomte_cadillac

Samtliga julkortsillustrationer av Carl Johan Rehbinder

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: