Facebook fungerar!
Jag har varit på väg att avsluta mitt facebook-konto flera gånger, eftersom jag tyckte att det var mest trams, ovidkommande meddelanden och tidsödande babbel. Men jag har sakta lärt mig hur man ska hantera ett facebook-konto. För det första struntar jag fullkomligt i alla ”presenter” och nallebjörnar, Poke me, länktips,inbjudningar till allehanda obskyra, mer eller mindre bisarra grupper, YouTube-filmer och knasiga tester (nja, några knasiga tester har jag inte kunnat motstå), och så fokuserar jag bara på rent personliga kontakter.
Nu har jag dock förstått vitsen med Facebook. Man behöver komma upp i en viss kritisk massa av vänner innan det börjar funka på riktigt. De som är mina vänner på facebook kan vara mina vänner på riktigt även IRL, men det är faktiskt irrelevant. De som jag blir vän med på facebook kan vara någon på andra sidan jordklotet, som jag aldrig kommer att träffa, och som jag egentligen inte har något gemensamt med alls, utom möjligen att en ytlig bekant råkar ha samma person som vän på facebook. Och det kan vara alldeles perfekt.
Facebook handlar inte om att bara samla de man känner redan. Facebook funkar som bäst när man släpper in fler okända personer i sitt nätverk. Numera tackar jag regelmässigt ja till alla som vill vara mina kompisar på facebook – man vet aldrig vad det kan leda till! Men allra bäst funkar Facebook när man har nått en viss kritisk massa av vänner i sitt nätverk. Då kan man verkligne dra nytta av sitt nätverk.
Nu har jag nästan 700 vänner på Facebook, och jag vågar faktiskt påstå att de allra flesta är folk jag har träffat i den fysiska verkligheten. Men det finns alltså inget självändamål i detta. Jag har träffat folk som har över 2.000 vänner på Facebook, bl.a. en fransk tjej som brukar använda Facebook som kontaktväg när hon ska resa någonstans. ”Jag ska till Belgrad/Berlin/Amsterdam (välj sjäv) nästa vecka och behöver nånstans att sova. Har du en soffa jag kan få krascha på?” Och det funkar alltså.
Jag har bjudit folk på fest genom Facebook, dejtat, fått hembesök, hittat saker jag har efterlyst, fått tips av allehanda slag, sköna möten och inspirerande information. I vintras beklagade jag mig över min hemska influensa, och önskade mig att någon skulle komma och mata mig med glass. Samma kväll kom en kompis över, handlade, kokade te, och – bjöd mig på glass. Jag har sökt modeller till kroppsmålning till ett konstprojekt, jag har sökt korpfjädrar till ceremoniredskap och malört till bäsk – och allt jag har önskat mig har jag fått.
Ett bra exempel på hur Facebook fungerar:
Min bäsk håller på att ta slut, och eftersom jag vet att det är skördetid för malört, slängde jag ut en efterlysning –
”Carl Johan Rehbinder söker efter någon vänlig och generös själ som har malört i sin trädgård. Bäsken är snart slut, och jag vill göra mer.”
Två dagar senare kunde jag lägga ut följande meddelande:
”Carl Johan Rehbinder konstaterar att Facebook fungerar. Jag fick den efterlysta malörten! Nu har jag satt en flaska sprit med massor av malört i (bäsk!), och så har jag fryst in tre små paket med malört för framtida användning. Underbart!”
En rolig detalj var att en annan god vän såg min efterlysning, OCH svaret, och hängde med när jag skulle träffa min malörtsleverantör, eftersom han också ville ha malört. Hur man gör två flugor på smällen…
All skepsis jag haft gentemot Facebook är borta. Jag är frälst. Och det krävdes bara lite korpfjädrar och malört för att jag skulle fatta själva grejen. Nu vet jag att om jag behöver något, önskar mig något, söker en kontakt, något gott råd, en kompis att chatta med. så kan jag finna det på Facebook.
Så nu har jag en flaska med brännvin, välfylld med blommor och blad från ett par kvistar malört. Det kommer att bli en fantastisk bäsk. Jag ska låta den ligga i ett par-tre månader, och sen kan jag sila av malörten och blanda ut extraktet med mer sprit, kanske två-tre flaskor till. Det brukar bli lagom. En sockerbit i botten för att fila av lite av det spetsiga i malörten, och sen är det bara att dricka. Gutår, bröder och systrar! Och ju längre man lagrar bäsken, ju finare blir den i smaken.
Dock är det kanske inte tillrådligt att efterlysa hembränt på Facebook. Jag skulle vilja få tag på bra sprit för att göra mer kryddat brännvin, men det är oanständigt dyrt på Systemet, och jag blåser gärna staten på en och annan skattekrona. Men det finns väl en gräns för hur offentlig man kan vara med sin respektlöshet mot lagen. Så det får jag göra via andra kanaler (hmmm… det här är kanske inte heller så diskret…).
P.S. Just idag fyller jag 47 år, och det märks nog mest på – ja, du gissade rätt – Facebook. Så många gratulationer som jag har fått där (från mer än 50 pers…) har jag nog aldrig fått samtidigt i den fysiska verkligheten (förutom vid vårt bröllop 2003, förstås). Det känns bra.
Du hittar mig här på Facebook:
http://www.facebook.com/carljohanrehbinder
Etiketter: facebook, malört, vänner
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
30/08, 2009 den 10:31 e m
Att hysa skepsis mot facebook är nog bara naturligt. Vanligtvis är ju sådana här communities bara för kidsen. Facebook försöker ju locka till sig unga med allt möjligt trams, inte minst då alla dessa applikationer. Men tydligen har facebook blivit så poppis bland vuxna att kidsen skyr det – och det är bara bra. För det som roar den mogne, roar sällan den omogne och vise versa (det där lät mer pretto än jag ville).
Jag har själv hittat fyra förlorade kusiner och 10talet svunna gamla klasskamrater med facebook.
Intressant nog har jag bara ett par av mina ”riktiga” vänner där – de flesta av mina vänner skyr sidan faktiskt och jag har inte lyckats få dem att komma dit. Jag kan förvisso förstå – för sidan ser fortfarande för jävlig ut designmässigt. Rörigare sida får man leta efter – för LETA får man verkligen göra på sidan för att hitta funktioner som flyttas på hit och dit av deras designers.
Less is more är inget de jobbar efter där tyvärr. De får gärna ha en massa finesser på sidan, men de hade väl kunnat skala av det man möts av så att finesserna låg mer i bakgrunden istället. Och samlade på ett ställe – inte på miljoner olika ställen.
31/08, 2009 den 12:10 f m
För min egen del struntar jag faktiskt i designen (otroligt nog, eftersom formgivning och kommunikation är mitt jobb!), och fokuserar på just det som fungerar.
Och visst finns det en hel del man skulle kunna göra mycket bättre på Facebook (ojojoj…), men jag är ändå otroligt imponerad av att man har fått denna community att fungera såpass bra globalt, med hundratals miljoner användare. Mycket bättre än MySpace när det gäller just interagerandet.
Jag tycker nog att det verkar finnas jäkligt mycket kids på Facebook också. Alla mina ungar är aktiva på Fb, och deras kompisar.
Jag gillar blandningen.
Jag tror inte på din teori om mognad och omognad – vissa saker tilltalar de flesta, alldeles oberoende av ålder.
Kommunikation med vänner, och potentiella vänner, försvunna, återfunna och nyfunna vänner – det är kul för de flesta.
Och som sagt – man kan verkligen använda Facebook till mycket!
Efterlysningar funkar!
🙂
31/08, 2009 den 12:11 f m
P.S.
”Less is more” är för övrigt ett extremt överskattat ideal. Jag tycker personligen att ”less is less”, och ”more is more”.
31/08, 2009 den 9:59 f m
Lol.. ja alla är vi olika. För min del kan det bli för mycket ibland.
31/08, 2009 den 7:39 f m
Grattis på födelsedagen i efterskott!
Jadu Facebook är trevligt, men jag tror att jag snart har blockerat alla tänkbara applikationer som finns. Kan vara ganska irriterande. Dock är jag lite restriktiv med vänner på facebook, iallafall vad gäller människor från barndomen som jag inte bryr mig det minsta om vad de gör eller känner att jag har något gemensamt med. Av denna anledning har jag bara runt 55 vänner just nu, ingen kritisk massa där direkt.
// MNV
31/08, 2009 den 11:27 f m
Nä, det låter mer som en trög byrålåda som du sällan öppnar…
🙂
31/08, 2009 den 8:14 f m
Facebook is teh shit. 🙂
Grattis på födelsedagen!
31/08, 2009 den 11:27 f m
Instämmer – och tack!
31/08, 2009 den 4:43 e m
Jag gillar Facebook. Kanske är det för mycket trams, även om jag faktiskt ÄR ganska tramsig av mig. Samt användaravtal som är ganska knasiga, fast det ska ju bättras enligt nya förhandlingar mellan Facebook och Kanadas (!) regering.
31/08, 2009 den 4:54 e m
Just användaravtalen gör att jag aldrig lägger upp bilder på Facebook, men det behöver jag ju inte göra. Det finns så många olika fora för det.
2/09, 2009 den 12:45 f m
Jag fick en cykel på samma sätt som du fick malört, och är sålunda evigt tacksam för oh vad jag älskar min cykel och att jag fick den av en som inte behövde den.
3/09, 2009 den 12:18 e m
Ja, Facebook funkar verkligen!
Kul att du har en bra cykel nu!
3/09, 2009 den 2:48 e m
Det här var faktiskt ämnet för min senaste lilla krönika på kulturungdom. Jag tillhör en annan generation än du. Troligtvis dina barns. ..som jobbig motvalskärring dröjer det ofta innan jag accepterar olika trender, och många accepterar jag aldrig. Exempel på det är framförallt siter som lunarstorm.
Jag är inte medlem. ..och det beror framförallt på
A. Tidsbrist, eller ovilja att lägga tid på just en community.
B. Anti-syndromet. Alla har det, alltså har jag inte det. Som jag konstaterar i krönikan så låter jag mina vänner göra som de vill.
..men än så länge är inte facebook så nödvändgt att jag accepterar andras irritation eller ilska över att jag väljer att stå utanför.
Visserligen tror jag inte längre att facebook blåser förbi. Vi får se, vi får se…
3/09, 2009 den 2:49 e m
..och krönikan var det ja: http://kulturungdom.se/index.php?option=com_content&view=article&id=454&Itemid=742
4/09, 2009 den 7:28 f m
Hej Oskar!
Jag hade ungefär samma invändningar som du (jag har läst din artikel) mot FaceBook, men har ändrat mig. Eftersom jag nu har skaffat mig mer erfarenhet och kunskap i ämnet.
Man behöver faktiskt inte skicka vampyrbett, pokningar, tramsiga personlighetstest eller bry sig om något av allt det där ytliga tramset om man inte vill. Man kan använda FB på ett konstruktivt sätt.
Dessutom är du lite fel ute vad gäller Lunarstorm – det är inte en fjortissajt. Där finns också människor i alla åldrar. Från början hette Lunarstorm Stajlplejs, och medelåldern låg mellan 25 och 30. Inte 14.
Jag gick med där eftersom jag jobbade på en IT-utbildning som lärare i HTML och grafiskt gränssnitt, och utforskade allehanda communities för att se hur de fungerade. Just de åren var Lunarstorm Sveriges största sajt, med över en miljon användare.
De jag träffade och blev kompis med (förutom mina elever) var ofta hyggligt jämnåriga, både yngre och äldre. Det fanns massor av folk i 30-50 års ålder på Lunarstorm. Om de är kvar låter jag vara osagt, men jag hoppas det.
Och jag träffade min älskade hustru genom Lunarstorm. Så jag har i praktiken bara positivt att säga om Lunar, i alla fall på den tiden jag var mest aktiv där (2000-2002).
Din diss av FaceBook är förvisso underhållande, men med all nödvändighet kraftigt fördomsfull, eftersom du uppenbarligen inte har egen erfarenhet av FaceBook.
Vidare önskar du i din artikel att FaceBook självdör, av den anledningen att föräldrar kan spionera på sina barn (eller som du formulerar det – ”kika lite på sina barns privatliv”), och jag undrar verkligen på vilket sätt det kan vara dåligt att föräldrar håller kontakten med sina barn? På vilket sätt är det dåligt att föräldrar upprätthåller en stark anknytning till sina barn? Det är föräldrars plikt och välsignade uppgift att ”kika lite på sina barns privatliv”. Det måste vi göra.
Jag skulle vilja påstå att du är rejält ute och snurrar, faktiskt. Inte bara för att du uttalar dig om något du faktiskt inte har erfarenhet av, och därför inte har tillräcklig fakta- och erfarenhetsbakgrund för, men också för att du uttrycker dig väldigt föraktfullt mot oss som använder FaceBook. Du talar nedlåtande om ”Svenne Banan” och påstår att du ”kommer aldrig acceptera faktumet att vuxna individer fjantar omkring digitalt i en motsvarighet till fjortisarnas lunarstorm”.
Du vet helt enkelt inte vad du talar om.