Ska vi verkligen övervaka barnens internetsurfande?
Svenskar är sämst på att nätkolla barnen, påstås det i en artikel i Allt om Barn. Vi svenskar har inte samma kontroll över barnens Internetsurfande som föräldrar i många andra länder. Detta har framkommit i något som beskrivs som en internationell studie, gjord av det privatägda, vinstdrivande programvaruföretaget Symantec, som bygger hela sin verksamhet på att överdriva risker, faror och oro, i syfte att sälja programvaror som ska skydda mot alla dessa faror (virus, intrång, bedrägerier etc.). Symantec är alltså experter på att skrämma datoranvändare till att köpa deras produkter.
Per Hellqvist är säkerhetsexpert på nämnda programvaruföretag Symantec, och samtidigt är han föräldraombudsman på riksförbundet Hem och Skola. Per Hellqvist anser att ”det är lite förvånande att det är så få i Sverige, med tanke på att man kallar oss för en it-nation”, vilket förstås ska få oss läsare att bli lite oroliga – ”oj, tänk om vi inte bryr oss om våra barn tillräckligt”, och så köper man en (dyr) programvara från Symantec, så att man kan ha mer koll på sina barn. Och när vi ändå håller på kan vi ju köpa en GPS-sändare att sätta på barnen så att vi kan spåra dem om de går vilse. Eller varför inte ett chip under huden, när vi ändå håller på?
Tänk om det är tvärtom? Tänk om det är så att just svenskar, för att vi är en IT-nation, med mycket god erfarenhet av Internet, är mer tillåtande gentemot barnens surfande, eftersom vi vet att det inte är särskilt farligt. Ju mer vana vi blir vid denna nya, gränslösa form av kommunikation, ju mer vi ser fördelarna och utvecklingsmöjligheterna, desto mer försvinner nackdelarna och riskerna i bakgrunden. Vi kanske inte alls är ”sämst” på att nätkolla barnen, utan faktiskt bäst på att inte överbeskydda dem.
Det handlar också om tillit. Tillit till barnens förmåga att själva avgöra vilken information de vill utforska, samt respekt för barnens integritet. Scannar du av exakt vilka böcker och tidningar ditt barn läser? Vet du vad ditt barn skriver i sin dagbok? Vet du exakt vilka människor ditt barn träffar på väg hem från skolan? Vet du exakt vilka ditt barn pratar med i telefon, och vad de pratar om? Om du inte vet det, gör det dig orolig? Inte? Då behöver du inte oroa dig för barnets nätvanor heller. Jag menar – vad skulle vi vara rädda för? Vad är det som är så farligt på Internet, som inte är kanske t.o.m. betydligt farligare någon annanstans? Vilken information vill vi skydda våra barn från, som de inte själva fattar att de kan välja bort?
Vi ska inte lita på Per Hellqvist från Symantec, eller andra representanter för företag som gör vinster på vanliga människors rädslor och oro. Vi ska lita på våra barn. Om våra barn bemöts med misstänksamhet och kontrollbehov så kommer de garanterat att hålla saker hemliga, och hitta sätt att dölja sina aktiviteter för oss föräldrar. Men om vi litar på barnen, och samtalar med dem om viktiga ting, med tillit till deras goda omdöme, så kommer vi att uppmuntra öppenhet, ärlighet – och gott omdöme.
Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner. Låt barnen surfa i fred, utan ”nätkoll” av nyfikna föräldrar. De klarar sig nog alldeles utmärkt utan din hjälp.
Etiketter: barn, barnuppfostran, integritet, Internet, internetfobi, nätfobi, Symantec
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
19/05, 2009 den 7:27 f m
Vad är det för ”spionprogramvaror” som Symantec tillverkar?
19/05, 2009 den 7:57 f m
Äh, det var jag som uttryckte mig lite slarvigt och ogenomtänkt. Jag har ändrat det. Jag skrev inlägget vid tretiden i natt, och hade väl inte båda ögonlocken helt öppna.
19/05, 2009 den 8:49 f m
Tycker det låter som om Per Hellqvist sitter på två stolar och nyttjar ena stolen för den andras förtjänst!
Bor för tillfället i Spanien och här går alla (tills nyligen) på internetcafé och då finns det noll koll på vad som surfas in på. Om förälder A installerar skyddsprogram i datorn så är det självklart att någon av kompisarna har en ”fri” dator och ”otillåten” surfning kommer ske där istället.
Nä, jag håller med, tillit till deras eget förstånd samt att föräldrar visar intresse för vad dom gör och tycker är intressant på nätet på ett positivt sätt.
Uppmuntra barns ansvarskänsla, gäller både surfning och annat i vardagen!
/Johan
(37 år vara 5 i Spanien som programmerare)
PS! Skulle bli välldigt glad över nya gallerier på Cirkuseros 😉
19/05, 2009 den 9:55 f m
Vad jag hävdar är att vi SKA ha noll koll på vad andra gör på Internet, inklusive våra barn. Det är inte respekt mot andras integritet att ”ha koll” på vad de gör. Varför ska vi lita mer på dem som kontrollerar, än de som blir kontrollerade? Vem avgör vilka som går att lita på?
19/05, 2009 den 9:58 f m
P.S.
Kul att du gillar Cirkus Eros – jag har några fotosessioner som jag skulle kunna göra i ordning gallerier av, men jag har länge haft extremt ont om tid för att uppdatera.
Jag har även haft alldeles för ont om tid för fotografering den senaste tiden, så jag har tyvärr inte så himla mycket nytt att visa upp.
Men jag hoppas kunna göra något åt detta vid tillfälle – jag behöver nya intressanta modeller, bara.
19/05, 2009 den 9:26 f m
Symantecs produkter (som Norton) är för övrigt ganska värdelösa. Finns gratis antivirusprogram som är bättre.
19/05, 2009 den 9:52 f m
Ja, hur bra programvarorna är eller inte, tycker jag egentligenär helt irrelevant. Vad jag vill kritisera är framför allt att journalister är korkade nog att använda representanter från vinstdrivande företag som ”experter”, när det gäller områden som direkt rör deras verksamhet. De kommer ju alltid främst att vilja sälja in sitt eget företags produkter, förstås.
19/05, 2009 den 1:22 e m
Klart man ska ha koll på vad barn gör på nätet….Du skriver att barnen klarar sig utan hjälp av nyfikna föräldrar. Grejen är att de inte alltid gör det. I den lilla Norrländska stad jag bor i har det varit flertalet fall av mobbing på nätet…Barn som farit riktigt illa och där följden blivit polisanmälningar. Dessa barn(både den utsatte och den som mobbar) behöver vuxna som hjälper dem att ta ansvar för sitt nätanvändande… Jag har en öppen dialog med mina barn och de vet att jag är in och kollar vad de gör på nätet men med avvägning för jag tror också på att lita på barn.
19/05, 2009 den 1:32 e m
Nej, man ska inte ”ha koll på vad barn gör på nätet” – man ska ha en pågående dialog om livet med sina barn, tala om hur livet kan se ut, svara på frågor, kramas, pussas, förmedla tillit – genom att lita på sina barn, men också genom att alltid finnas tillgänglig för sina barn. Du ska agera så att dina barn alltid vet att de kan vända sig till dig i förtroende, utan att bli dömda eller kritiserade. Mobbing ska inte leda till polisanmälningar. Mobbing skall stoppas av vuxna och barn innan den någonsin kommer så långt att en polisanmälan blir aktuell. Lärare som inte omedelbart stoppar all undervisning och löser en mobbingsituation ska över huvud taget inte jobba som lärare. Om någon endaste person, vuxen eller barn, blir mobbad av omgivningen, så måste detta alltid få högsta prioritet. Sådant måste lösas omedelbart. Annars blir de samlade förlusterna för oss alla vida större än de kortsiktiga vinster vi kan tro oss få genom att bortse från mobbing och andra konflikter.
VI löser INTE mobbing genom att ”ha koll på vad barn gör på nätet”.
Vi löser sådana problem genom att vara närvarande, lyssnande, ansvarstagande. IRL. I det verkliga livet.
19/05, 2009 den 3:27 e m
Det ena utesluter inte det andra….Kontroll får aldrig ersätta dialogen om livet, kramarna eller pussarna. Man kan som vuxen vara tillgänglig på många sätt för barn…jobbar med ungdomar och träffar alldeles för många ungdomar där vuxna runt ikring slutat bry sig om vad de gör…Många undomar upplever ett vakuum utan tydliga vuxna som kan vara vägledare. Jag har förtroende för mina barn och de har förtroende att komma till mig om det händer nåt på nätet för de vet att jag har koll och kan hjälpa dem…..Mobbing löser vi inte genom att ha koll på vad barn gör på nätet, håller med dig helt i att det inte ska gå så långt som till polisanmälan. Du skriver att vi löser problem med mobbing genom att vara närvarande,lyssnande och ansvarstagande IRL men om mobbingen är på nätet då måste det finnas tydliga vuxna där OCKSÅ.
19/05, 2009 den 3:39 e m
Du missförstår mig lite, tror jag. Efter att ha läst vad du skriver så tror jag att vi är rätt överens i huvuddragen.
Jag anser att det är extremt respektlöst att kontrollera barn, eller för den delen vuxna. Ingen ska kontrollera någon, någonsin. Det är mitt ideal. Däremot kan vi finnas för varandra, ge av oss själva, i ansvarsfullt och kärleksfullt umgänge och förtroende. Jag tycker t.ex. att det är absolut förbjudet att läsa i någon annans dagbok, eller någon annans brev, utan dennes uttryckliga medgivande. Alldeles oavsett omständigheter. Det enda undantag jag skulle kunna tänka mig är om en person plötsligt är fullkomligt försvunnen, och en dagbok kan innehålla eventuella indikationer på var personen i fråga är. Annars är detta ett absolut tabu. Jag tittar inte ens i min frus telefon, på SMS hon fått. Det är inte min ensak. Varje enskild människas privatliv är något heligt för mig.
Så det bästa vi kan göra mot våra barn och andra medmänniskor är INTE att kontrollera, utan att finnas till hands.
19/05, 2009 den 9:59 e m
Ahhh… – nu tror jag att jag fattar ”galoppen”. 🙄
22/05, 2009 den 4:25 e m
Hmm… Jag tittar inte ens i min frus telefon, på SMS hon fått skriver du. DET tycker jag är helt självklart.
Att däremot läsa gästboksinlägg på t ex Playahead om man har en unge som inte är mottaglig för vanlig kommunikation och hittar på saker som faktiskt är farliga på riktigt, inte vanliga tonårshyss, så tycker jag det är helt okej med kontroll.
T o m så att icke-kontroll är ansvarslöst. På samma sätt som man talar med föräldrar till kompisar som barnet vill sova hos osv.
Behövs det så gör man det. Behövs det inte så låter man bli. Helt enkelt. Ens barn är inte samma som ens partner, ens barn är ens ansvar.
Så en viss koll är inte koll för den moderliga kontrollneurosens skull utan för säkerheten som de kanske inte själva kan ta hand om, och då inte bara för att frontalloberna där orsak-verkan och annat sitter inte är färdigväxta än i den åldern.
Tycker jag. Och det är helt okej om vi är oense! 🙂
Förresten ska jag göra en lila mussla. En Piratmussla. Eller kanske Privatmussla? 😉
24/05, 2009 den 5:02 e m
Det är skillnad på koll och koll. Jag har rätt bra koll på mina ungar, men det är en koll som bygger på att vi har en ständigt levande kommunikation om allt möjligt i livet. Vi har våra familjeråd emellanåt, då vi sitter i cirkel och låter talarstaven gå runt, och vi dryftar både allvarliga och mindre allvarliga ting. Vi har helt enkelt en väldigt bra familjekontakt, där alla ställer upp för varandra, ingen blir någonsin lämnad ouppmärksammad.
Privat piratmussla tycker jag låter hur gulligt som helst!
19/05, 2009 den 1:38 e m
Bra bloggpost. Instämmer.
19/05, 2009 den 2:02 e m
Tack, tack. Jag tycker att det är viktigt att vända på perspektiven ibland, och ifrågasätta ”sanningar”.
19/05, 2009 den 3:54 e m
Carl Johan: Jag håller med. Vad gäller ”moral” och uppfostran av barn har samhället helt gått överstyr i sin panik kring att skydda barn från allt möjligt mer eller mindre troligt som man tror kan drabba dem. Och istället bryr man sig inte om verkliga problem som barn drabbas av.
Vi har börjat ta åt oss lite för mycket av det sämsta som USA gav världen – synen på att jorden går under om barn inte tror att storken kom med dem tills åtminstone efter de är 21 år gamla.
19/05, 2009 den 4:21 e m
[…] gode Carl Johan Rehnbinder har en utmärkt bloggpost i ämnet om kontroll av barns surfande. Jag instämmer till fullo i hans […]
19/05, 2009 den 4:39 e m
Bra inlägg. Tack för länken.
22/05, 2009 den 11:12 f m
Hihi! Vad gulligt att du svarar på en trackback. 🙂
22/05, 2009 den 11:39 f m
Ja, men jag är ju väldigt gullig, vet du! 🙂
19/05, 2009 den 8:26 e m
Jag håller inte med dig Calle, jag tycker att man brister i sin föräldrakoll om man inte har en aning om vad ens barn gör på nätet, det jämställer jag med att inte veta vem det är som barnet umgås med.
Detta resonemang grundar jag på 10 års erfarenhet som lärare i de högre årskurserna, samt lika många år som it-pedagog. Vi ska naturligtvis inte snoka runt på kidsens facebokk, myspace eller bilddagbok om vi inte är välkomna, men vi är skyliga både oss själva och barnen att intressera oss för vad de gör och öppet diskutera det. Det tycker jag gäller allt som rör deras vardag.
HAr inte mött en tonåring som inte vill att vuxna ska intressera sig. Använder msn som kanal med elever där vi diskuterar kvällarna igenom om deras liv. Ett liv där de söker kontakt, vill ha råd och stöd. Jag vet mer om många barn än vad deras föräldrar gör.
Sammantaget vill de ha sina föräldrars stöd, men får det inte. De vill bli störda i sin vardag, ifrågasatta och respekterade. De vill ha tydliga gränssättningar och diskussioner.
Dessutom skulle jag som itpedagog slippa den ökade emobbingen om föräldrar var föräldrar och inte helt självupptaget upptagna i sen egen värld. Det kan vara fruktansvärda saker som jag får reda på vad de gör när de sitter vid sina datorer på rummen.
Så stör din tonåring och visa att du bryr dig!
19/05, 2009 den 11:03 e m
Fast jag tror att du har fel – du håller med mig, men inte om det du tror. Du talar om problemfamiljer, med frånvarande föräldrar, och i de familjerna finns förstås varken nätkoll eller närhet och tillit. Och det tjänar ingenting till att prata om nätkoll med föräldrar i dysfunktionella familjer – det kan i värsta fall göra familjen ännu mer dysfunktionell.
I fungerande familjer är det mycket bättre att fokusera på närvaro, tillit, kommunikation och samvaro, än att försöka införa kontrollsystem. Kontroll skapar inte tillit. Kontroll skapar dålig självkänsla, bristande tillit, osäkerhet, skam. Tillit skapar tillit. Kärlek skapar kärlek.
Med andra ord – jag tänker verkligen inte störa mina tonåringar. Jag umgås med dem dagligen, pratar om livet, deltar i deras liv så mycket som de vill att jag ska delta (vilket är rätt mycket), och det leder till att de är enormt trygga i sig själva, och vet vad de vill. Att sätta upp Internetregler och kontrollera deras surfande skulle bara skada den tilliten. Det är mycket bättre att vi diskuterar saker med varandra. Och det gör vi.
19/05, 2009 den 9:55 e m
”…Så det bästa vi kan göra mot våra barn och andra medmänniskor är INTE att kontrollera, utan att finnas till hands.”
Väl genomtänkt och skrivet Carl Johan ❗
19/05, 2009 den 9:57 e m
Hur faen kunde min kommentar hamna för Din ❓
27/05, 2009 den 8:55 e m
På vilket sätt ”ha koll”? Om det innebär att man frågar sina barn, och litar på deras svar – fine! Om det däremot innebär att man faktiskt kollar vad ens barn har för sig på internet, då är det riktigt illa. Det fostrar barnen till att alltid veta att de är potentiellt övervakade. Alltid potentiellt kontrollerade.
Effektivare sätt att införa självcensur i ett samhälle är svårt att hitta. Vore möjligen motsatsen – om man får barn att övervaka sina föräldrar.
Men min ståndpunkt är i alla fall: att ”nätkolla” barnen är plusobra!