Posted tagged ‘Utøya’

Helvetet på jorden

26/07, 2011

Terror i Oslo

Ibland händer det saker som får världen att stanna. Allt annat blir liksom oviktigt, även sådant som man annars skulle tillmäta en oerhört stor betydelse. Terrordåden i New York den 11 september 2001 var ett sådant tillfälle, liksom mordet på Olof Palme 1986, och morddramat i Norge i fredags är ett liknande. Jag minns fortfarande exakt var jag var, vad jag gjorde och vad jag tänkte när jag fick beskeden om Palmes död eller när flygplanen penetrerade World Trade Center i New York City, och jag har en känsla av att jag kommer att minnas denna helg med samma skärpa i framtiden.

Jag satt i nån slags kronisk chock under hela fredagkvällen och följde dramat via norska tidningar, och gjorde min Facebooklogg till ett välbesökt diskussionsforum med ständiga uppdateringar, reflektioner och kommentarer, och många bidrog med allehanda vilda teorier om vem som låg bakom, vad som var syftet, och vad som egentligen hände. Sen kom rapporter om ett tiotal ihjälskjutna på Utøya, och det var förstås inte så svårt att dra slutsatsen att dessa våldsdåd hörde ihop.

När jag vaknade på lördag morgon fick jag veta att den här steroidpumpade psykopaten – Anders Behring Breivik – hade dödat mer än 80 människor på Utøya. Det var helt jävla surrealistiskt, en skräckvision utan like. Jag satt en stund med min 15-åriga dotter i knät, och vi kramades, med tårar i ögonen, starkt rörda av situationen. Det är så fruktansvärt, så obegripligt, så vidrigt och hemskt.

Jag har tre tonåringar i åldrarna 15, 17 och 19. En av dem är ofta på scoutläger, gärna på öar i skärgården, och en av dem är starkt politiskt aktiv. Och jag har vänner i Norge. Det var alltså inte svårt för mig att känna djup sympati och medkänsla med de föräldrar som just fått veta att deras tonåring på politiskt läger just blivit ihjälskjuten. Det finns sannerligen inget värre öde för en människa att förlora sitt barn, ett barn som är i blomningen av sin ungdom, ett öde som jag inte skulle önska min värsta fiende.

Det står nu klart att nära 100 människor har dödats, av en enda människa som först sprängt en enorm bomb i regeringskvarteren i Oslo (som avledningsmanöver!), och sedan tagit sig ut till ett politiskt ungdomsläger för att systematiskt avrätta över 80 försvarslösa ungdomar, som en delåtgärd i en ambition att skriva om den norska politiska kartan.

Breivik hade stora planer, och verkar enligt sitt manifest ha velat dräpa så många som 4848 människor, men närmare 100 på en dag är rätt så effektivt även det. Det verkar dessutom som att en hög andel av ungdomarna på detta politiska läger har invandrarbakgrund, vilket då skulle göra just dem särskilt intressanta för en främlingsfientlig, hatisk mördare.

Offer för mördaren

Utan tvekan var denna dödsodyssé välplanerad in i minsta detalj, från inköp av konstgödsel till valet av ammunition. Det var inte ett hugskott, inte ett plötsligt illdåd av en förtvivlad galenpanna. Detta var noga förberett och minutiöst utfört, och det finns goda skäl att anta att det finns en organisation bakom, på ett eller annat sätt.

Det går inte att läsa om denna händelse utan att undra vad som rör sig i en sådan människas huvud. Hur tänkte han? Vad kände han? Hur kan en människa vara så iskall att han metodiskt avrättar försvarslösa ungdomar, en efter en? Det är för de flesta av oss fullkomligt obegripligt, och det ska man väl vara glad för – men vi måste ändå försöka förstå, om inte annat för att förhindra liknande händelser i framtiden. Det faktum att han lyckades så ”bra” kan ge inspiration till copycats, andra som vill göra likadant. Det är en risk man inte får blunda för.

Vad man måste vara tacksam för i detta läge, cyniskt kanske, men ändå – det är att det inte var ett muslimskt terrordåd, utan en lokal nationalist med rasistiska politiska motiv. Det är till att börja med mer rättvisande, eftersom de terrordåd som begås i Europa till en förkrossande majoritet utförs av just nationalistiska organisationer, av typen IRA och ETA. De muslimska terrordåden representerar mindre än en halv procent av alla som begås i Europa, och det är förstås en statistik som muslimhatarna inte gillar.

Och – nu kan Sverigedemokraterna inte säga ”äntligen!”, som SD:s pressekreterare gjorde efter bombdådet i Stockholm för en tid sedan, och det är väl en god sak, om nu något gott över huvud taget kan komma ur detta. Det kommer förhoppningsvis att bli lite svårare för Sverigedemokrater och andra att beteckna sig som nationalister, och att torgföra nationalistiska värderingar.

Givetvis kan man relativisera ideologierna, och ifrågasätta om det verkligen är rätt att skylla ett sådant fruktansvärt dåd på en politisk eller religiös ideologi, och det instämmer jag delvis i, eftersom en ideologi i sig aldrig kan göra vare sig till eller från. En ideologi är aldrig ensam orsak till våld. Våldet kommer från frustrerade och hatiska individer, som dock kan söka sig till hatiska ideologier för att rättfärdiga sitt hat. Hatet försvinner inte för att man förbjuder en ideologi. Men vilken ideologi en människa väljer att engagera sig i kan berätta väldigt mycket om den individens mål och motiv. Och en ideologi som engagerar kollektiv av människor kan förstås driva människor över gränser de aldrig skulle komma i närheten av utanför den sociala kontexten. Det krävs en by för att uppfostra ett barn. Och det krävs en by för att uppfostra en självmordsbombare.

Det finns alltså goda anledningar att analysera ideologier. Det kan ju hända att man finner att det finns människoförakt och hat inbyggt i en ideologi, och att man kan hitta tydliga uttryck för våldsförhärligande – som t.ex. i nationalism, som alltid har varit mer eller mindre krigsromantisk och rasistisk till sin innersta kärna. Och man måste samtidigt ständigt komma ihåg att det är individer som fattar egna beslut om att utföra destruktiva handlingar, inte ideologin bakom. Vi har alltid ett val.

Sökord

Det är skillnader på ideologier och ideologier. Mig veterligen har det aldrig i världshistorien hänt att t.ex. liberaler har systematiskt dödat människor med liberalism som motiv. Om man nu inte räknar frihetskrig gentemot en förtryckande övermakt, men det är trots allt en helt annan sak. Däremot har det hänt mycket ofta, och händer alltjämt, att nationalister har dödat med nationalism som motiv. Eller för den delen allehanda politiska och religiösa fanatiker av olika slag. Det är som regel fanatismen som är problemet, snarare än ideologin. Men vissa ideologier inbjuder desto mer till fanatism än andra.

Men det går som sagt inte att hitta den ursprungliga orsaken till det här vansinnesdådet i politiska åsikter, vapeninnehav, våldsamma dataspel eller andra yttre faktorer, Ytterst sett är allt sådant symptom, inte orsaker. Här har vi en man som går och bär på helvetet på jorden – inom sig – och så en dag släpper han ut det, i form av bomber mot regeringsbyggnader och metodisk slakt av försvarslösa ungdomar. Vad vi måste fråga oss är hur denna människa kunde samla på sig så mycket personligt helvete, utan att någon har märkt eller gjort något. Var börjar en sådan händelse?

”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen”
Stine Renate Håheim, norsk parlamentsledamot

Det går inte heller att förhindra den här sortens händelser genom att förbjuda vapeninnehav eller nationalistiska åsikter, kontrollera inköp av konstgödsel och andra eventuella ingredienser till allt möjligt som kan leda till våldsdåd. Det går inte att förhindra denna typ av dåd med ett utökat kontrollsamhälle. En mer repressiv stat skulle snarare kunna ÖKA risken för terrordåd, från individer som känner sig förtryckta och alienerade av samhället. Vi måste försöka se hur vi kan inkludera andra människor i våra liv, snarare än exkludera dem. Vi måste lära oss mer om människor och deras behov, hur vi kan nå stukade och hatiska människor och bidra till en uppmjukning och kanske t.o.m. en strimma hopp och kärlek i deras liv.

Är man våldsbenägen i sin grund så kommer man att rättfärdiga denna inställning genom att söka sig till våldsförhärligande ideologier, och dessa ideologier kommer naturligtvis också att uppmuntra personen i fråga att utveckla dessa våldsamma drag alltmer. Så ideologierna har betydelse, det är klart. Men ytterst sett handlar det alltid om individens världsbild och personliga ambitioner.

Vi kan inte heller avfärda den här Breivik som en galenpanna, ett psykfall. Det hade man säkerligen kunnat göra med Hitler, Lenin eller för den delen Charles de Gaulle, eller general Patton också. Många av världens mest effektiva och mäktiga ledare har sannolikt haft både en och tre bokstavskombinationer i sin psykologiska profil. Sociopater med stark drivkraft kan åstadkomma kraftfulla förändringar i hela samhällen. Huruvida folk är psykfall eller ej är på många sätt irrelevant. Det som har relevans är i vilken grad de faktiskt påverkar helheten, och får andra med sig på tåget.

”Jag hör Beatrice Ask på Godmorgon Sverige förklara att det som behövs nu är en diskussion om mer övervakning på nätet och hårdare straff. Och plötsligt förstår jag att det måste varit Ask som Reinfeldt menade när han varnade för att extremister kan utnyttja situationen.”
– Jenny Lindahl Persson

Den kanadensiske läkaren Gabor Maté har tillsammans med psykologen Gordon Neufeld skrivit en bok om barn och anknytningsteori, och han har även under många år arbetat med drogberoende och utslagna människor – och i samtliga fall har han kunnat dra slutsatsen att det handlar om trasiga familjer. Människor som blivit utsatta för svåra övergrepp under barndomen, i form av våld, hårda ord, undernäring och avsaknad av trygghet, blir ofta själva djupt skadade människor som fortsätter att sprida smärta omkring sig.

Hur en människa blir som vuxen är starkt kopplat till hur människan blivit präglad under sin uppväxt. Och det handlar verkligen inte bara om vilken relation man har haft till sina föräldrar – alla de människor ett barn har omkring sig under sin uppväxt har ett ansvar, i det att vi påverkar barnen med vad vi gör och vad vi säger, Och barn agerar på det sätt som de tror ger mest bekräftelse och kärlek från omgivningen, hur knasigt det beteendet än kan verka för en utomstående.

Det är extremt viktigt för en människas välbefinnande, hennes psykiska och fysiska hälsa, hur hon blev behandlad som barn. Vi måste alla ta mer ansvar för varandra, se varandra, bekräfta varandra, lära oss hur man agerar kärleksfullt och ansvarsfullt, våga möta varandra med öppet hjärta, kanske framför allt dem vi tror minst förtjänar det – för det är verkligen de som mest behöver det.

Helvetet på jorden börjar inom oss, inom varje enskild människa som upplever kval och inre strider. Helvetet på jorden bär vi med oss, och i värsta fall svämmar detta helvete över sina bräddar och sprider sig till omgivningen – som i fallet med Anders Behring Breivik. Men vi bär också på paradiset. Vi kan till viss del välja, men ibland måste vi ha hjälp från andra, de som redan har hittat paradiset. Det vi fokuserar på växer. Frågan är – hade någon kunnat visa Anders Behring Breivik vägen ut ur helvetet på jorden?

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

– Hjalmar Söderberg

Mina tankar och djupaste sympatier går nu framför allt till alla de föräldrar som har förlorat sina älskade barn på en ö, deras hopp och framtid som plötsligt avslutades i ett ohyggligt våldsdåd av en beslutsam och tungt beväpnad psykopat. Det är omöjligt att förbereda sig på en sådan chock, och jag hoppas innerligt att jag aldrig någonsin kommer att behöva uppleva något liknande – denna fruktansvärda skräck, denna djupa smärta, denna oändliga sorg. Jag kan inte tänka mig något mer fruktansvärt i livet än att bevittna sina egna barns död. Ingen förtjänar det.

Det enda vi kan hoppas på är att detta vidriga våldsdåd på något sätt kan leda till något positivt, någon ny insikt, någon samhällelig utveckling i en konstruktiv riktning. Det vore utsökt konstruktivt att nu skärskåda de mer nationalistiska strömningarna i politiken, och faktiskt analysera på djupet de hatiska och protektionistiska tendenser som präglar vissa partier och politiska ideal.

Om detta nationalistiska terrordåd leder till en ökad öppenhet, förståelse, empati och kärlek människor emellan, och en kraftigt försvagad nationaliströrelse, så har alla dessa människor i Oslo och på Utøya kanske inte dött förgäves. Låt oss hoppas att det blir så.

tunn linje

Källor:
Aftenposten om motiven bakom dådet, New York Times (kartor), Mail Online, Prableen Kaur (ögonvittnesbeskrivning av händelserna på Utøya), en bloggpost av Camilla, som tidigare var medlem i SD och Facebookvän med Breivik, Anders Behring Breiviks kommentarer hos Document.no, Statsminister Jens Stoltenbergs tal i Oslo Domkirke, Piratpartiets Rick Falkvinge resonerar intelligent kring det omöjliga i att ha ett samhälleligt säkerhetssystem som förhindrar våldsdåd av denna sort, Henrik Alexandersson reflekterar också klokt, SD:s Kent Ekeroth gör bort sig (inte så oväntat), Beelzebjörn reflekterar, Röda Berget likaså, Al Jazeera konstaterar att man än en gång skyller på muslimer innan man vet något, 之乎者也 reflekterar här, här och här, Charlie Brooker skriver i The Guardian om ”experterna” och deras gissningar, och Henrik Alexandersson skriver vackert om Norge

Norsk flagga

Liberaldemokraterna

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: