Posted tagged ‘staten’

Lita inte på staten!

11/02, 2009

romansenate

Är staten god? Ja, det frågar projO i ett utmärkt blogginlägg om i vilken grad vi ska lita på staten. Är det verkligen önskvärt att staten kan kontrollera oss in i varenda vrå? Kan vi lita på att denna information används på rätt sätt? Är staten verkligen en altruistisk företeelse, med allas vårt bästa för ögonen? Det verkar lite som att Staten i det moderna, sekulariserade samhället i många avseenden har fått ersätta Gud, och eftersom enfaldiga människor tror att Gud är god, så tror enfaldiga människor också att Staten är god.

Naturligtvis är staten inte ”god”, lika lite som Gud är ”god”. Teodicéproblemet är en chimär, ett tankefel, och det gäller förstås även dess moderna, sekulära form, gällande staten som god – det bygger på orealistiskt önsketänkande. Gud är naturligtvis inte ”god” – Gud är allt, varken god eller ond. Och detsamma gäller Staten, som styrs av människor som varken är godare eller ondare än någon annan.

En sak kan vi vara helt säkra på, och det är att våra folkvalda agerar med minst lika mycket egennytta i fokus som vilka andra medborgare som helst. De lockas av feta och saftiga morötter (positioner, erkännande och pengar), och de kan partipiskas till förbehållslös lydnad, Det är naturligtvis inte så att alla som vill påverka parlamentariskt har dolda, egoistiska agendor, och det finns verkligen uppriktiga, ärliga och öppna politiker (hoppas jag), men man kan absolut inte utgå från att alla är det.

regeringen

Vägen till helvetet är stensatt med goda intentioner – även uppriktigt ärliga politiker kan korrumperas, gradvis, av den maktposition som de tilldelats, och det värsta som kan hända är att de med tiden tror att de faktiskt har rätt att bestämma över andra människor. Då måste vi hjälpa dem, genom att befria dem från deras betungande ansvar, och ersätta dem med andra, fräschare krafter. Jag skulle också kunna korrumperas i en sådan sits – du med. Ingen är helig, höjd över varje misstanke, ingen är opåverkbar.

Jag har en förhoppning, och det är att om jag själv av någon anledning vid tillfälle skulle välja att utsätta mig för denna korruptionsrisk, om jag själv skulle välja att arbeta parlamentariskt, så hoppas jag verkligen att jag blir påmind om mitt ego skulle bli för stort, om min ansvarskänsla skulle svälla sig för stor – storebrorsstor – och att jag därför skulle besinna mig, och även begränsa mitt engagemang till en kortare period. Jag hoppas att vänliga och omtänksamma personer ser mina felsteg och påminner mig om min dödlighet (memento mori), och naturligtvis särskilt i stunder av triumf.

Vi måste helt enkelt bli mindre godtrogna, för vårt eget bästa, och mer misstänksamma mot alla som vill ha makt över andra människor – som till exempel över oss själva. Hur mycket vill du egentligen att andra ska bestämma över ditt liv? Hur mycket vill du lämna över kontrollen av ditt liv i andras händer, hur mycket ansvar vill du slippa, genom att låta ombud bestämma åt dig? Hur mycket vill du vara en slav, en livegen, en som är ägd av någon annan?

Och man kan naturligtvis vända på resonemanget. Hur mycket vill du bestämma över andra, döma andra, styra andra? Hur mycket vill du regissera andra människors liv? Hur mycket vill du kontrollera din familj, ditt företag, dina anställda, ditt land? Lika misstänksamma som vi är mot andra som vill bestämma bör vi vara ödmjuka och vaksamma gentemot oss själva. Ingen är immun mot korruption.

polisbrutalitet

Ett populärt svepskäl för ökad kontroll är att staten vill motverka terrorism och kriminella nätverk – men då måste jag ställa en högst radikal fråga. Vilka är det idag som faktiskt begår de värsta brotten mot mänskligheten, med mest lidande, svält och död som resultat? Jo, regeringar i olika länder. Inte terrorister och vanliga kriminella.

Så vi har faktiskt större anledning att frukta regeringar än terrorister och kriminella. Man måste jämföra, som den unge huvudpersonen säger i Lasse Hallströms film Mitt liv som hund. Vilket är värst?

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: