Posted tagged ‘prostitution’

Hemma-porren är den nya sexuella revolutionen

7/01, 2009

xporn_film_2

Denna artikel blev först publicerad på NEWSMILL, 090103

tunn linje

Det pågår en sexuell revolution. Ett sexualmoraliskt paradigmskifte som inte främst drivs fram av medelklassintellektuella akademiker. En frihetlig underström av nätdejting, webcam, sexbloggar, swingersklubbar och amatörporr. Detta återspeglas i mainstreamkulturen, med onaniredskap på apoteken, sexkurser för par och singlar, samt utförlig sexrådgivning i allehanda media. Framför allt har det bivit lättare att prata öppet om sex, utan skam och dömanden. I egenskap av sexualupplysare och därtill konstnär med inriktning på erotik tycker jag naturligtvis att det är en positiv utveckling som jag uppmuntrar, och även deltar i. Det blir dock allt mer uppenbart hur långt ifrån varandra det intellektuella etablissemanget och ”vanligt folk” är i sin syn på sex.

På 1960- och 1970-talet var det vänsterintellektuella och liberaler som var de mest sexpositiva och relationsradikala, men sedan dess har pendeln svängt ordentligt. Nu är det rörmokare, butiksbiträden, bibliotekarier, taxichaufförer och revisorer som leker glada sexlekar med varandra, medan de politiskt engagerade förståsigpåarna varnar för omoralen. Ett exempel på denna subkultur som blivit mer och mer mainstream är den ökande floran av amatörporr på nätet, i form av erotiska YouTube-kloner som RedTube och XTube. Detta har förstås genererat ett stort intresse från klåfingriga förståsigpåare som nu måste förklara detta märkliga fenomen, som ju fullkomligt strider mot den nypuritanistiska sexualsynen, i vilken porren bara handlar om exploatering och girigt utnyttjande. Vanliga människor visar upp sitt sexliv på Internet, fritt och skamlöst, utan ekonomisk vinst.

redtube

En allmänt spridd uppfattning, som lägger grunden för denna puritanism, är att så kallad ”sexualisering” alltid är av ondo. Så fort man använder sig av begreppet sexualisering, så är det alltid i negativ kontext. Det kan t.ex. handla om ”sexualiseringen av det offentliga rummet” en absurd teori, eftersom samhället sällan har varit så avsexualiserat som nu. Men varför är sexualisering så hemskt? Det måste ju betyda att sex i sig är dåligt och farligt. Och vilka fakta, vilka rön ligger bakom denna synvinkel? Historiskt sett är de mest sexualiserade kulturerna de mest fredliga och harmoniska, och i kontrast är de mest sexnegativa kulturerna också de mest krigiska, förtryckande och våldsamma. Så till vilken nytta håller vi liv i sexskräcken?

pl_oskarp

Alexa Wolf är en av de som totalt missbedömt läget, eftersom hon å ena sidan påstår att amatörporren kommer att slå ut den kommersiella porren, å andra sidan teoretiserar hon utifrån ett klassperspektiv och ifrågasätter frivilligheten i amatörporren ett nedlåtande von oben-perspektiv med vilket hon i praktiken dömer ut de lägre samhällsklasserna som oförmögna att fatta beslut om sina egna sexualvanor.

Straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud gör en motsatt analys, och anser att hemma-porren tvärtom stärker ”sexindustrin”. Dock är hon minst lika sexnegativ som Alexa Wolf. Leijonhufvud anser att all produktion av pornografi bör förbjudas, och svamlar okontrollerat om hallickar, ”feta porrfilmsdirektörer”, nödvändig inskränkning av yttrandefriheten, trafficking och människohandel i en (o)salig röra.

Att dylika förbud knappast skulle komma att efterlevas, utan snarare bara skapa en svart marknad och en än mer urholkad respekt för lagen, det kan professor Leijonhufvud uppenbarligen tillåta sig att strunta i. Och vad det kan leda vidare till, i form av förbud mot all publicering och spridning av pornografi, och slutligen förbud mot innehav, vill hon förstås inte fördjupa sig i. Riktigt krångligt blir det förstås när man ska definiera vad som är pornografi, och vad som inte är det. Vad ska tillåtas, och vad ska förbjudas? Zorn? Ingres? Anaïs Nin? Robert Mapplethorpe?

Arrogansen och dumheten hos vissa delar av den intellektuella eliten är uppenbarligen gränslös.

youporn

Vi kommer inte åt kvinnoförtrycket genom att förbjuda porr. Förtrycket finns först i det samhälle som porren skapas i. Så om vi vill ha mer jämställd porr, får vi helt enkelt ändra på vår attityd generellt, i samhället, i våra möten med andra människor. Vi ändrar inget genom att skjuta budbäraren.

Konsten speglar verkligheten, inte tvärtom. Och på samma sätt som kommunala musikskolan och amatörband i varje garage och källare har genererat en fantastisk mängd internationellt framgångsrika musiker, för att inte tala om alla skådespelare som har börjat i amatörteatergrupper, kommer amatörporren också på sikt generera högkvalitativ och engagerande porr, gjord av människor som verkligen gillar det de gör. Och i samma grad som amatörporren blir accepterad som en naturlig del av mainstream-kulturen, så kommer även den kommersiella porren blomstra med allt vad det innebär, i form av bättre kvalitet och bättre förhållanden för de som arbetar i produktionen.

Marknaden kommer att förvänta sig det, och producenterna kommer att tillhandahålla det som kunderna vill ha.

xporn_film_1

Bloggar som kommenterar: Trilog, Lerdell Investigations

Dekorrand

Sexdebatt på Newsmill

3/01, 2009

newsmill_090103

Jag har blivit ombedd att yttra mig i form av en debattartikel på NEWSMILL, och ämnet för dagen är porr och sexualpolitik. Artikeln jag har skrivit heter Hemma-porren är den nya sexuella revolutionen och är en replik på artiklar av filmaren Alexa Wolf samt straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud. Jag tycker naturligtvis att de båda är ute och cyklar rejält, men det kan du själv se om du tar dig till NEWSMILL och läser artikeln!

Dekorrand

Vem tjänar på sexualfientligheten?

27/10, 2008

Idag tänkte jag roa mig med att redogöra för en konspirationsteori. (Låååångt inlägg!) Tankegången om att vi människor konspirerar till höger, vänster och mitten för att uppnå privata, mer eller mindre dolda mål, är inte ett utslag av paranoia – det är naturens ordning. Alla vill ha något, och ser vi vägar att uppnå detta önskvärda, så kommer vi naturligtvis att ta till alla medel för att uppnå det.

I människosamhället finns därför reglerande funktioner som lagar och moral, som i sin ursprungliga, friskaste form syftar till att bevara och skydda varje enskild individs frihet att leva i fred med sin omgivning, utan att bli exploaterad, lurad, bestulen, misshandlad eller på andra sätt kränkt. Lagar och moral är något som finns i alla grupperingar av människor, och är inget att i sig vara kritisk mot.

Dock kan det bli väldigt, väldigt fel när de lagar och den moral som egentligen finns för att skydda från förtryck och exploatering vändes åt andra hållet, och tvärtom blir redskap för förtryck och exploatering. Gammalt klassiskt ohederligt maktmissbruk, med andra ord. Och jag hävdar med bestämdhet att institutionaliserade former av sexualfientlighet, som t.ex. det organiserade motståndet mot prostitution, är ett utslag av detta maktmissbruk.

Fascism

Så till min konspirationsteori: Jag ser två trender i den västerländska kulturen, som klart och tydligt leder mot minskad individuell frihet och ökad kontroll, expanderad statsmakt på medborgarnas bekostnad. Fascism, om du vill. Det pågår ett moraliskt tvåfrontskrig mot den individuella friheten, som jag påstår är medvetet framskapat av maktgiriga personer utan samvete.

Den ena trenden är det ökade kontrollsamhället, den explosivt expanderande möjligheten för myndigheter och regeringar att övervaka och kontrollera medborgarna, genom register, scanning, avlyssning, hårdare lagar, mer och mer inskränkt yttrande- och informationsfrihet, kraschad meddelarfrihet, krav på ID-kort i tid och otid, FRA-lagar och andra liknande lagar som syftar till att bryta individens rätt till privatliv och förtroliga samtal. Detta är något vi ganska tydligt kan se, men eftersom regleringarna införs successivt, och relativt osynligt, märker vi inte alltid utvecklingen förrän regleringarna redan har införts.

”Desto mer förbud det finns, desto fattigare kommer folket vara.”
– Lao Tzu

FRA-motståndet är på sätt och vis en symbolfråga, ett slags nutida ”Rädda almarna i Kungsträdgården” – det var inte specifikt just bara almarna som demonstranterna ville rädda, men folk var trötta på att politikerna raserade halva Stockholm, och så nådde man en gräns där folk sa stopp. På samma sätt har folk tröttnat på trenden mot allt mer avlyssning, registrering och kontroll, och vid FRA-lagen tyckte många att det hade gått för långt, och sade stopp.

Men vi måste fortsätta att vara vaksamma på den typen av utveckling. Annars fortsätter maktmissbruket i lönndom, och då kommer det i alla fall snart att bli så att vi om vi vill prata fritt och ohämmat om något, vad som helst, så måste vi lämna våra telefoner hemma (kan vara pejlade och avlyssnade, t.o.m. när de är avstängda) och gå ut i skogen (om det finns någon i närheten) för att vara hyggligt säkra på att vi inte blir registrerade eller avlyssnade av någon vi inte känner, ansiktslösa kontrollanter med befogenheter givna av maktfullkomliga myndighetspersoner, inte av oss medborgare.

Detta låter kanske som en dystopisk science-fiction-fantasi, men ta en titt på samhället hur det ser ut idag, med övervakningskameror, avlyssning och register, och jämför hur det såg ut för bara 20 år sedan. Då inser man lätt att det inte bara är en löjlig fantasi – vi är i hög grad redan där. I Tyskland, där man har kommit längre i denna tragiska utveckling, har man redan märkt en klar trend att folk inte vågar tala förtroligt i telefon längre. De vågar inte tala med präster, psykologer, kuratorer m.m., för ”man vet ju aldrig vem som lyssnar”. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Den andra trenden är en renässans för arvssynd och kollektiv skam, bl.a. i form av klassisk sexualskräck. I tusentals år har människor kuvats under oket av oundviklig skam. Födda i synd, begivna på köttets lustar, ledande till helvetets alla kval, kan vi bara sätta vårt hopp till kyrkans frälsning. Skrämselpropaganda förstås, en rent politisk skapelse av maktgiriga påvar, biskopar, kungar och andra prelater, som kunnat åberopa skam och synd som grund för människors underkastelse. Maktmissbruk i dess mest flagranta form. Men det är just denna moraliska kil som de maktgiriga än en gång valt att slå in i våra medvetanden för att vi ska gå med på att bli kontrollerade.

Idag är det inte Guds lagar vi bryter mot längre, när vi ”syndar”. Inte heller primärt samhällets lagar. Nej, det är smartare utformat än så. Idag bryter vi mot vår egen förväntade normalitet, vår egen ”friskhet”, så fort vi ger uttryck för något ”perverst”, vilket förstås alltid drabbar samhället, och gärna ba-a-a-a-aarnen (de allestädes närvarande, klassiska slagträn som alltid kommer upp så fort man vill utrota en grupp misshagliga människor – judar, kättare, häxor, bögar eller pedofiler – välj själv vilka du helst vi bli av med). Hur kom det sig att bli så?

Under 1800-talet hittade man på en fantastisk uppfinning – man patologiserade, sjukdomsstämplade alla avvikelser, det som allmänt etablerats som ”perverst” (gammalt kristet begrepp för allt som leder bort från kyrkans normer), och därmed internaliserades all ”synd” inom individen, och formulerades om till att kallas ”onaturligt” vilket gjorde att det inte ens spelade någon roll om folk var religiösa eller ej. Vi blev personligen individuellt ansvariga för all den ”synd” som på ett eller annat sätt kom till uttryck, och måste därmed rehabiliteras. Och eftersom vi medborgare, med hjälp av denna fantastiska uppfinning, under det senaste seklet har blivit indoktrinerade till att tro att vi alla är potentiella brottslingar, går vi med på att underkasta oss idiotiska lagar och integritetskränkande kontroll.

Förr i tiden var repressiv sexualmoral främst en högerkonservativ, kristen angelägenhet, men de senaste 30 åren har frågan övertagits av marxistiskt orienterade die-hard-feminister, som har valt att ha en ofta starkt sexualfientlig agenda överlag, med färdiga mallar för vad som är mansförtryck, över- och underordning. Prostitutionen tolkas av vänsterfeministerna främst som en social patriarkalisk konstruktion, ett sätt att hålla kvinnor kvar i underordning. Detta har lett till en nutida skvader, en ohelig allians mellan högerkonservativa kristna, och radikalfeministiska vänsterideologer, vilket gör hela ämnet mer än lovligt rörigt och svårforcerat.

Idag förväntas vi därför känna djup skam i vårt innersta, för att vi vill titta på pornografiska alster, köpa en sexuell tjänst, eller ha frivilligt sex på vilket sätt som helst, som inte behagar moralens väktare. Sado-Masochism, gruppsex, intergenerationell sex, sex med publik, eller att vara publik när andra har sex (i verkligheten eller virtuellt, på bild och film) och sex mot betalning – allt detta är utanför normen, och är något man bör känna djup skam för.

Idag finns det ännu fler orsaker till skam. Det duger till exempel alldeles utmärkt att skämmas för att man inte sopsorterar allt och komposterar, för att man kör bil, eller på annat sätt ”bidrar till den globala nedsmutsningen”. Eller för den delen om man cyklar utan hjälm, röker, dricker alkohol, tar en joint eller spelar dataspel. Funkar nästan lika bra – men allra bäst i kombination med de föregående försyndelserna, förstås! Det viktiga är att du känner skam. Människor som känner djup skam blir svaga och lättstyrda, och ju mer skam, desto bättre för dem som styr.

”Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutet, att bränna människor.”
– Heinrich Heine

Det mest effektiva för maktutövande är alltså om man kan få en absolut majoritet av befolkningen att känna skam – för något. Gärna fler saker. Ju mer skam desto bättre. Självfallet måste man därtill se till att det finns så många och komplexa lagar att det i praktiken är helt omöjligt att aldrig bryta mot någon lag. Alla förvandlas då successivt till brottslingar. Om vi sedan kombinerar det med hård övervakning, så kommer vi att skapa en skrämd befolkning, som ständigt går och ser sig över axeln, och hoppas att ingen ser hur usel man är. Och vet ni – det här är ingen dystopisk framtidsvision. Vi är redan där.

Och vi blir lurade. Hela tiden. Staten vill få oss att tro att de stora farorna är terrorister och pedofiler, och kan införa nya lagar och kontroller för att stävja dessa ”faror”. Sanningen är förstås att rädslan för både terrorister och pedofiler är helt irrationell och grundlös, en mega-ballong uppblåst av lösnummersäljande kvällstidningar som glada, svansviftande, rövslickande lakejer till makten.

”Samhällsmoralen gror ur gräsrötterna. Gör den inte det beror det på att den har gödslats med för mycket skit från ovan.”
– Tage Danielsson

Vi som är födda på 1960- och 1970-talet, och uppvuxna med ett tredje världskrig ständigt hängande över axlarna som ett högst konkret hot, låter oss förstås inte skrämmas av något så löjligt som ett fiktivt terroristhot. Det är en oerhört mycket större risk att dö i en flygkrasch än att dö av en terroristattack – och det är större risk att dö av en åsnespark än i en flygkrasch. En och en halv miljon barn dör varje år av diarré. Vi kanske skulle lägga pengarna på rent vatten i tredje världen, snarare än att upprätta dyra och meningslösa skydd mot terrorism?

Men sex är tacksamt som regleringsobjekt, eftersom det är ett område som väldigt lätt sätter fart på våra inbyggda rädslor, eftersom vi alltjämt är indoktrinerade med vanföreställningen att sex i sig självt är något farligt och riskabelt som man måste skydda sig mot och omge med hårda restriktioner. För vad skulle hända annars…? Hu!

Att en liten grupp sexualpositiva, politiskt engagerade människor inom de nästan alla politiska läger, höger, vänster och mitten (inte Kd, förstås), engagerar sig mot denna trend (Petra Östergren m.fl.), är förstås ett friskhetstecken, men vi räcker fortfarande inte till för att vända den här trenden.

Fler måste förstå vilket superstyrt samhälle vi kommer att få, om vi inte börjar ta ansvar. Nu.

tunn linje

Så hur yttrar sig den institutionaliserade sexualneurosen specifikt i vardagen, i det dagliga livet? Låt mig ge några exempel:

Expressen publicerade tre artiklar på samma dag, fredagen den 24 oktober, som alla tre klart syftade till att skandalisera de inblandade, beskrivande olika handlingar som på ett eller annat sätt är kopplade till sex. Vi fick vi veta att någon har porrsurfat på finansdepartementet. Jaha. Samma dag fick vi veta att en svensk officer har blivit hemskickad från sitt utlandsuppdrag, eftersom han misstänks ha umgåtts med prostituerade. Ojojoj. Så kan vi inte ha det. Och ovanpå alltihop så protesterar Charlotte Cederschiöld mot sina kollegors sexköp, och vill ”stoppa snusket” i EU-parlamentet.

När sånt blir toppnyheter vet man att ingenting har hänt i lilla bananmonarkin Sverige – när man letar upp något som hände för ett år sedan, och det dessutom råkar vara ett så oerhört ”svårt brott” som att en tjänsteman på finansdepartementet vid ett isolerat tillfälle kommit in på något som påstås vara en porrsajt. Och det slår mig förstås att det precis lika gärna kunde ha varit någon av mina sajter som tjänstemannen i fråga besökt – Cirkus Eros (min erotiska hemsida), Naken (min poetiska naturistsajt), Photo Gallery (mitt fotogalleri – innehåller också en del sensuella nakenbilder) – eller för den delen denna blogg, TantraBlog.

Det intressanta med alla dessa anklagelser är att ingen egentligen verkar ha brutit mot någon lag. Ingen har skadats, ingen har blivit utsatt för något brott, ingen har blivit lidande. Utom möjligtvis moralens väktare, förstås. De kokar i sin egen indignation – och så kan vi ju inte ha det. Ingen rök utan eld, sägs det ju – så vi måste nog ”omplacera” (straffa och stigmatisera) de här personerna, även om de egentligen inte har begått något brott, för man vet nog vad de är för ena perversa skummisar. Och så blir skammen den reglerande principen. Och min teori är att det är just det som är syftet med dessa artiklar. Att inducera skam, mer skam och ytterligare mer skam i alla som läser artiklarna.

På detta sätt bidrar dessutom Expressen, med sin snuttifierade och tendentiösa rapportering, samt med sina kommentarsfält, där gemene man kan spy sin galla över dessa ”läskiga brottslingar”, till ett effektivt spridande av denna ogenomtänkta lyncharmentalitet, skapandet av en enfaldig och uppskrämd mobb, som följer den ”enda sanningen” tätt i hälarna. Många hävdar gärna att man inte ska tro på det som står i tidningarna, men i nästa andetag kan samma personer åberopa dessa tidningar som sanningsvittnen. Det är då det blir en kliché, ett ingenting.

Men det är inte olagligt att porrsurfa. Och i de allra flesta EU-länder är det inte heller olagligt att köpa sexuella tjänster. Som t.ex. Belgien, där EU-parlamentet ligger. Det är bara moraliskt efterblivna, katolska lilla Irland och den nymoralistiska lilla kälkborgarmonarkin Sverige som har förbud mot köp av sexuella tjänster. Så den lilla äckliga moraltanten Cederschiöld (vems marionett är hon?) borde egentligen hålla sin käft. Hon har inte befogenhet att kritisera sina kollegors fritidsssysselsättningar, i den mån det är lagligt och inte inkräktar på deras arbete. Intressant nog påstår hon att hon ”har sett det med egna ögon och det är helt oacceptabelt”, vilket förstås är högeligen pikant. Är Cederschiöldskan voyeur? Har hon fått hänga med upp på rummet för att titta på?

Var den här officeren som blev hemskickad tjänstgjorde nämns icke i artikeln, men jag måste säga att det verkar synnerligen magstarkt att skicka hem någon bara på grund av en ”misstanke om umgänge med prostituerade”. För det första – vari ligger egentligen det farliga i att umgås med prostituerade? Hallå! Vi snackar om unga, tungt beväpnade män som riskerar livet varje dag för andra människors säkerhet. Vem fan kan klandra en sån för att han vill ”lätta på trycket” och ha lite sex? Och vore det inte egentligen mer omoraliskt om han lyckades ragga till sig sex utan att betala för sig, särskilt om han tjänstgör i ett fattigt land?
”Det går inte att tjänstgöra i utlandsstyrkan om man misstänks för ett brott”, säger Philip Simon, vakthavande informationschef på försvarsmakten. Nähä. Men på vilket sätt är det ett brott? För vem? Var finns brottsoffret?

Riktigt intressant är det som sägs i slutet av artikeln. Där antyds att detta kan ha varit en falsk beskyllning, för att bli av med officeren, som var en observatör. Men det blir det förstås ingen rubrik av. Man hade förvisso precis lika gärna kunnat vända på resonemanget, och göra rubriker av typen ”Obekväm officer beskylldes för sexköp”. Men det kanske inte säljer tillräckligt med lösnummer? Eller så är journalisten en fanatisk moralist, som vinklar vad som helst efter eget huvud – eller värre: en beställd agenda ovanifrån. Ja, min konspirationsteori, ni vet.

Och denna envisa fixering vid ”porrsurfande”, som alltid är ämnat att väcka avsmak och indignation hos oss läsare, finns naturligtvis där för att alla vi som porrsurfar ska känna lite skuld, lite skam, en benägenhet till att be om ursäkt och göra avbön – ”förlåt, jag ska aldrig göra så igen, jag vet ju att det är moraliskt fel…” Läs gärna ett av mina äldre blogginlägg – ”Porr är gott och nyttigt” – för att få lite perspektiv på det här med porren.

Expressen har tydligen bestämt sig för att köra det moralistiska spåret ett tag. Men å andra sidan behöver vi nog inte oroa oss särskilt. Med tanke på att de även skriver om så oerhört seriösa ämnen som nyttiga fisar och hemska bajsbakterier (”En enkel handtvätt skulle kunna rädda livet på en miljon barn i fattiga länder, enligt experter” – men herregud – vem har SÅ skitiga händer???), vilken kändis som går och shoppar utan ansiktsmask, och vilken kändis som har synligt öronvax – samtidigt som de skrivar att man ska bli vän med sitt öronvax (kan ni bestämma er nån gång?) – så är Expressens trovärdighet kanske inte så hög.

Men tjatet finns där, om moral och skam. Och tjat fungerar, tyvärr, och det letar sig in – också i din hjärna.


EU-parlamentet - maffians högkvarter?

Vad man verkligen måste fråga sig är vem som faktiskt tjänar på detta befästande av gammaldags skräckladdad sexualmoral? Vilka korrupta organisationers existens är beroende av ett upprätthållande av denna destruktiva och inskränkta världsbild? Vilka enskilda individer vinner på denna agenda, i form av makt, inflytande och ekonomi? Vem har vinster att göra på förbud mot prostitution?

Det är ju alldeles uppenbart att de som propagerar för hårdare lagar mot prostitution INTE har de prostituerades välmående och hälsa som mål. Alla regleringar som görs (som t.ex. vår svenska sexköpslag) skadar tvärtom de prostituerade, gör livet svårare och hårdare, och lidandet blir mycket större. Skulle man faktiskt ha skadereduktion som verkligt mål, eller t.o.m. om det bara handlade om moraliska värderingar, så skulle man omedelbart avkriminalisera prostitutionen, och arbeta socialt på annat sätt istället. Men nu vill man alltså bara straffa, skambelägga och stöta ut. Vilken slags vinning finns i detta, för lagstiftarna?

”Ett stort problem med ledarskap är vem man ska ge jobbet åt. De som är mest intresserade av att styra över andra varelser är, just därför, de som är minst lämpliga att göra det. För att sammanfatta: Ingen som lyckas bli vald till president bör på några som helst villkor få ta jobbet. För att sammanfatta sammanfattningen: Det blir fel med folk”
– Douglas Adams

Kan det finnas EU-politiker som har nära förbindelser med kriminella organisationer, som har allt att vinna på att såväl droger som prostitution är olagliga? Allt som är olagligt innebär stora potentiella vinster för kriminella, och därför kan det även finnas vinster för dem som fattar besluten (se bara hur det är i Bulgarien). Det är med andra ord inte alls säkert att de främsta förkämparna för förbud är emot det de vill förbjuda. De kanske är korrumperade av kriminella organisationer som finansierar deras förbudskampanjer?

Jag påstår inte att det är på det viset. Jag tror inte ens på det själv. Den dolda agendan är sannolikt betydligt mer intrikat och komplex än så. Jag antyder det bara för att påminna om att vi alla borde vara mer skeptiska, sunt kritiska till slipade EU-politiker, som mycket väl kan agera för egen vinning, snarare än för dem de säger sig representera. Att det finns giriga, egocentriska psykopater i EU-parlamentet är väl inget att förvånas över, men med tanke på att EU tyvärr är en djupt odemokratisk organisation, så är det inte konstigt om även en och annan idealist med tiden blir cynisk och bitter, och ägnar sin återstående mandatperiod åt att berika sig själva, snarare än att slåss för höga ideal. Något som förstås passar som handen i handsken för de som sitter högre upp i näringskedjan. Giriga och själviska människor är mycket lättare att styra/korrumpera än självständiga idealister.

Så vi måste få veta sanningen – vem tjänar på förbud, moralism, kontroll, skamprojektion och nyfascism? Detta måste vi få veta – snart, innan det är försent. Detta vore en riktigt het potatis för grävande journalister att utröna. Varför inte en wallraffande EU-delegat?

Makt korrumperar. Absolut makt korrumperar absolut.
Lord Acton, 1834-1902

tunn linje

Andra som bloggar om dessa icke-nyheter:
PJ Anders Linder, Daniel Brahneborg, Mina Moderata Karameller

Dekorrand

Vår kritik mot Ecpat står fast

17/04, 2008

Det replikskifte som utspelat sig den senaste veckan på Expressens debattsida SIDAN 4: DEBATT har nu kommit till ett slut – såvida inte Bodström & Co försöker sig på en vända till.

Det hela började med en artikel i GP 080222 av Bodström & Karlén – Stoppa sexturismen – en tendentiös och propagandistisk artikel om den hemska könshandeln med barn (vem vill argumentera mot sådant?).

I en ledare i Expressen 080327 skrev Johannes Forssberg Granska ECPAT, då en ganska tuff kritik mot Bodström & Co. Jag kommenterade denna artikel med ett blogginlägg om Bodström 080328, med rubriken Skitsnackaren Thomas “Stasi” Bodström avslöjar sig….

Detta ledde i sin tur vidare till en debattartikel på Expressens Sidan 4 som jag och några andra tillsammans (Sunny Börjesson, f.d. strippa; Björn Elzén, förläggare; Isabella Lund, sexarbetare; Carl Johan Rehbinder, sexualupplysare; Pia Struck, sexualterapeut; Dick Wase, historiker) skrev och skrev under – Även Bodström och Ecpat ska hålla sig till sanningen.

Nu började det bli lite jobbigt för Bodström & Co, för de svarade dagen efter i en artikel med rubriken Vi ägnar oss inte åt lögn och medeltida häxjakt, vilket känns rent retoriskt ungefär lika smart som när Richard Nixon utbrast ”I am not a crook!”.

Nu har vi svarat, och repliken går även den att finna på Expressens debattsida 4 – Vår kritik mot Ecpat står fast. Läs själv, och gör en egen bedömning efter detta.
Vem är Thomas ”Stasi” Bodström egentligen? Vad vill han – egentligen…?

Bodström får spö igen, i Expressen…

10/04, 2008

Bodström i Thailand

Allas vår Thomas ”Stasi” Bodström får stryk igen, denna gång på Expressens debattsida Sidan 4. Han får verkligen inte vara i fred, och det är precis som det ska vara. Artikeln heter ”Även Bodström och Ecpat ska hålla sig till sanningen”, och påtalar Bodströms och ECPAT:s ”liberala” hållning gentemot vad som är sant eller falskt.

Denna gång är vi en grupp som undertecknar (kompanistryk, med andra ord) – Sunny Börjesson, före detta strippa; Björn Elzén, förläggare (Hydra Förlag); Isabella Lund, sexsäljare, och innehavare av Årets Politiska Blogg i Sverige 2007; Pia Struck, sexualterapeut i Danmark, jag själv, samt Dick Wase, historiker. Det är Dick som har fört pennan, men vi andra har haft synpunkter och har kunnat påverka artikeln.

Läs artikeln! Kommentera gärna här i min blogg sen.

Dekorrand

Jag blir så trött…

8/04, 2008

Claes Borgström

…på gamla dumskallar som Claes Borgström. Det är som att han inget hört, inget sett, inget lärt sig, på många år.
I en artikel i Svenska Dagbladet lanserar Claes Borgström den stendöda, sexualmoralistiska och idiotiska idén att straffen på sexköp borde höjas, så att sexköparna ska kunna dömas till fängelse. Och Beatrice Ask jamsar med.

Borgströms motiv till en sådan skärpt lag är att det ”är normbildande, och kommer att öka prioriteringen att utreda och lagföra brotten. De här kvinnorna är utnyttjade och befinner sig i en underordnad ställning, under totalt inflytande av den som köper sex.” Han säger vidare att ”prostitution är också en förutsättning för människohandel” – ja visst, på samma sätt som postverket är en förutsättning för brevbomber. Och så märker han inte själv hur han mässar på i samma gamla kvinnoförminskande förmyndarstil som patriarker har ägnat sig åt i alla tider. Kvinnor är alltid utnyttjade, och män är alltid de som utnyttjar. Kvinnorna kan inte själva välja – så fort det finns en man med pengar i närheten, så tappar kvinnorna all självbestämmanderätt. Och det ska man höra från en jämställdhetspolitiker.

Att det finns gott om män som prostituerar sig (i åldersgruppen under 20 år är männen i majoritet!) nämner Borgström inte med en stavelse. Varför det? Är det bara kvinnor som kan bli offer? Är det bara kvinnorna som än en gång ska räddas från det moraliska förfallet och de äckliga, utnyttjande männen? Givetvis kan de svaga små damerna inte välja själva, utan måste räddas av riddaren med den vita attache-portföljen, Borgström själv förstås.

När Bara Bröst-kampanjen med sina aktioner uppmärksammade en klockren könsdiskriminering gällande badhusens klädkoder (vilket det förstås är!), så avfärdade han det som ingenting, men propagerade gladeligen för att Svenska fotbollsspelare skulle leka moralpoliser i Västtyskland, eftersom tyskarna har en annan, av svenska moralfeminister ej godkänd syn på prostitution. Patetiskt.

Borgström & Bodström. Borgström är en gammal advokat, liksom sin parhäst och fascistpolare Thomas ”Stasi” Bodström, och likt en politikens Bill och Bull har de startat advokatfirma tillsammans. Roy och Roger har en mack ihop. Eller om Bodström möjligen är elake Måns, och så får Borgström agera både Bill och Bull – ”jämställdhet”, sa Bill, ”Ja, just det, gömstället!”, sa Bull. Med sådana vänner behöver feministerna inga fiender.

Vi talar alltså om en komplett misslyckad JämO, som nu ser ut att bli en katastrofal ”jämställdhetspolitisk talesman för socialdemokraterna”. Mer skam, hårdare straff, och en ännu tydligare offerroll för kvinnorna. Är det så vi vill ha det? Eller finns det andra sätt och tänka, andra former av feminism, som faktiskt tar kvinnorna på allvar, och litar på att kvinnor har egen kraft, egen vilja, egen förmåga att manifestera, utan hjälp av paragrafriddare som Borgström och Bodström?

Jag vill hellre lansera en annan sorts feminister. Ylva Franzén, Ylva Maria Thompson, Pia Struck, Betty Dodson, Gayle Rubin – och varför inte Kate Bush, Madonna, Shakira och andra kaxiga kvinnor som tar för sig och skapar sina liv och sin konst på egna villkor.
Och så min absoluta favorit – Petra Östergren, som passande nog samma dag som Borgströms egospya i SvD blir publicerad i Expressen med en riktigt tung drapa om vår tids sexualmoralister. Läs den!

Och ska man vara riktigt kontroversiell i dagens sexualidealistiska debattklimat så är det förstås helt rätt att också lansera Isabella Lund som en ny sorts feminist – en påläst, välformulerad, genomtänkt och skarp debattör i ämnet prostitution och feminism. Att hon har arbetat som eskort i flera år måste förstås ses som meriterande i sammanhanget – även om nu inte alla skulle hålla med om det.

Sexköpslagen har blivit en symbolfråga för moralistfeministerna, och inom den politiska världen verkar det vid en första anblick som att höger- och vänsterpolitiker har gått samman som ett enda monolitiskt block i denna infekterade fråga. Men det finns undantag. (s)-politikern Erik Laakso vågar propagera för ett avskaffande av sexköpslagensin blogg.

Det finns fler politiker som har liknande invändningar, men tyvärr är det fortfarande så att en kritisk hållning gentemot sexköpslagen alltjämt är att betrakta som ett politiskt självmord. Alltså fegar de ur och håller käft. Och så vinner Måns och Bill och Bull – igen.

I ledarbloggen på SvD ger man också Borgström hård kritik i ett inlägg man rubricerar Jämställ sexsäljaren och köparen – men det framgår inte om man tycker att både sexsäljaren och köparen skall vara kriminaliserade, eller om de ska vara tillåtna att bedriva sin handel, och det tycker jag är fegt. Har man sagt A får man säga B. Eller vågar SvD inte ta ställning?

Three monkeys

Jag vet inte vad som krävs för att det ska vända i den här debatten på riktigt. När ska politiker i beslutande församling slänga prestigen och erkänna sitt misstag? När ska de se att en förkrossande folkmajoritet tycker att sexköpslagen slår fel, och bör avskaffas? Jag har för mig att samtliga ledamöter i Riksdagen skall ha fått ett exemplar av Petra Östergrens bok Porr, Horor och Feminister i samband med pocketsläppet helt nyligen – nu får vi bara hoppas att de läser den också.

Blogge Bloggelito har också skrivit om samma ämne – Normofilerna.

Dekorrand

Den moraliska effekten av tantramassage

3/04, 2008

Massage

Dubbelmoralen triumferar, om vi ska tro Margareta Flygt. I en artikel i Sydsvenskan ifrågasätter artikelförfattaren det dubbla i att det å ena sidan ses som omoraliskt och hemskt att anlita prostituerade, å andra sidan är det helt O.K. att anlita tantramassören för en sinnlig massage av hela kroppen, inkluderande könet, kanske t.o.m. med en avslutande orgasm.

Nu gör Margareta det väldigt lätt för sig i sin artikel, eftersom de yttre omständigheterna har stor betydelse för sammanhanget. Att New Yorks guvernör Eliot Spitzer fick sparken var förstås inte bara för att han anlitat lyxprostituerade. Det hela komplicerades nämligen av att guvernör Spitzer var en hård förespråkare för moral, och en stark motståndare till prostitution. Officiellt. Det som alltså har varit mest upprörande är hans extremt dubbelmoraliska hållning. Så även om man skulle vara för legaliserad prostitution kan man knappast anse att det är ett dugg upprörande att han får sparken.

Eliot Spitzer

Att det skulle vara politiskt korrekt och allmänt accepterat med tantramassage är förstås också en sanning med modifikation. Den artikelförfattare i tidskriften Elle som beskriver sitt besök hos en tantramassör, har för det första inte fått denna behandling i Sverige, utan i Tyskland. Här skulle den med stor sannolikhet betraktas som olaglig. Det vill säga, det skulle vara olagligt att betala för en sådan tjänst. Vår prostitutions- och kopplerilagstiftning sätter käppar i hjulet för all behandling som på ett eller annat sätt kan vara sexuellt tillfredsställande.

Vid första anblicken kan Margareta Flygts artikel verka radikal och skärskådande, men det är den inte. I själva verket är Margareta Flygt en fegis, som inte vågar föra resonemanget hela vägen. Hon stannar i ett halvt fördömande av dubbelmoral, och vågar inte ta ställning alls i frågan om det borde vara O.K. att köpa sexuella tjänster eller ej, samt att de sexuella tjänsterna faktiskt kan se väldigt olika ut.

Vad som är riktigt intressant i den här frågeställningen är om den faktiskt kan belysa det faktum att vår nutida sexualmoral, med vidhängande lagstiftning, är komplett orealistisk och rejält hycklande. Vi tillåter människor att utföra en mängd olika tjänster mot betalning, varav flera handlar om fysisk njutning – allt från restaurangjobb till fotmassage. Men sexuella tjänster är inte godkända, för sex ska vara gratis – så säger vår moral. Men vad sägs då om alla de tjänster som ligger i gråzonen? Jag menar, jag kan ju råka bli kåt av en vanlig sinnlig massage – har jag då plötsligt brutit mot prostitutionslagstiftningen då, om jag blir kåt? Och varför är det tillåtet att massera hela kroppen utom just könet? Är det förresten tillåtet att ge könsmassage mot betalning, om syftet inte är att ge sexuell klimax i form av en orgasm? Och varför är det i sådana fall just orgasmen som gör det hela farligt? Var går gränserna egentligen? Och varför behövs dessa gränser över huvud taget? Varför betraktas just sex som så oerhört farligt? Varför uppstår det plötsligt en maktsituation, som betraktas som så farlig att den är i lag förbjuden, så fort sexualiteten berörs?

Massagebänk

Det är verkligen dags att ta dessa frågor på allvar, och att vi kan ha en förutsättningslös och fördomsfri diskussion i ämnet. Det finns många frågor som aldrig kommer upp på bordet, eftersom de omgärdas av skam och juridik i ohelig allians. Vad är det egentligen som gäller i olika sammanhang? Vilka regler gäller för en personlig assistent, t.ex., eller en massageterapeut? Om jag jobbar inom vården, och kan hjälpa en patient att få sexuell tillfredsställelse, på ett eller annat sätt, och det sker med bådas samtycke, är det fel? Borde det finnas särskilda sexterapeuter på sjukhus och andra vårdinrättningar? Om jag masserar en person, och massagen frigör massor med sexuell energi, och klienten ifråga gärna tar en orgasm, med min hjälp – ska det vara förbjudet? Varför det?

Penis

Kuken och fittan är kroppsdelar som alla andra, och naturligtvis kan det ha mycket positiva hälsoeffekter att ge könen en omsorgsfull och positiv fysisk behandling, precis som det kan ha positiva hälsoeffekter att ge massage på fötter, ryggar eller huvuden. Och kom nu inte och säg ”det är faktiskt skillnad på en kuk och en fot”! Ja, visst är det skillnad – på samma sätt som det är skillnad på en hand och ett öra, eller mellan en fot och en nacke. De fyller olika funktioner i kroppen. Men kroppen är också en helhet, och jag vågar påstå att det kan ha negativa effekter om vi ständigt, konsekvent undviker vissa kroppsdelar, av en eller annan anledning.

På våra kärlekskurser, för såväl par som singlar, lär jag och min hustru Jennie ut hur man ger tantrisk massage, och det brukar vara oerhört populärt. De positiva effekterna av könsmassage är så påtagliga, att det verkligen vore en välgärning att kunna erbjuda en sådan tjänst även mot betalning, av rena hälsoskäl. Men det låter sig alltså inte göras för tillfället.

Det här är viktiga frågor som måste diskuteras, och vissa svar måste vi också producera, eftersom den lagstiftning som råder just nu beträffande sexuella tjänster är väldigt illa anpassad till verkligheten, och den bygger på moraliska ställningstaganden som rimmar mer och mer illa med den världsbild som de flesta av oss har.
Vi måste tillåta oss att släppa taget om filosofiska snuttefiltar, som den auktoritärfeministiska maktordningsanalysen, pengatabut inom sexrelaterade tjänster, samt förstås den neurotiska och kroppsfientliga sexualskräcken.
Man måste även klara av att undvika egocentrisk empati – ”det jag tycker är läskigt måste vara lika läskigt för alla andra också” – fenomenet att projicera sina egna rädslor på andra. Annars kan det inte bli en konstruktiv debatt.

Kaktuspenis

Denna man verkar vara i stort behov av kukmassage…

Andra bloggare som skrivit om samma ämne:
Isabella Lund, Jag vecklar ut vingarna, Miss Evil, Kamferdroppar

Dekorrand

Dagens asgarv!

29/01, 2008

Dansbandet GARVIS

Välkommen till min blogg! För ovanlighetens skull skriver jag inte ett engagerande inlägg för dig att läsa här på TantraBlog, men istället en inbjudan att besöka en annan blogg.

Du MÅSTE läsa joshens blogginlägg om de förfärliga dansmusikerna!
Det är satir på hög nivå, och något av det roligaste jag har läst på länge! Joshen har tagit hela prostitutionsdiskussionen, hordebatten, och överfört den till dansbandsmusiken, och kopplingen är klockren. Vansinnigt rolig! Missa inte!

Litet tillägg om min egen blogg: Enligt Bloggportalen är TantraBlog med på topplistan över de mest länkade bloggarna på Bloggportalen. Där står på beskrivningen av min blogg ”OBS: Mycket länkad blog”, vilket förstås är väldigt roligt, särskilt med tanke på att den bara har funnits i etern i en månad. Inte så illa pinkat…

Jan-Werners dansband

Dekorrand

Horor, sjuksköterskor, poliser, mattvävare och skomakare

13/01, 2008

Sjuksköterskor
Distans
Varför är det så lätt att fördöma allt som har med sex att göra, så fort det kliver lite utanför den gängse normen? Och varför blir debatterna om ämnen som på ett eller annat sätt relaterar till sex ofta så yxiga och onyanserade? Jag skulle i dessa debatter vilja uppmana till samma sak som RFSU uppmanade till på 70-talet (då om kondomanvändning, men ändå…) – Sluta Fumla!
Distans
Det pågår inom vårdsektorn en högst icke-offentlig, dold debatt om sexuell hjälp till handikappade, eller personer som av olika skäl inte kan tillfredsställa sig själva, eller inte har en partner som kan hjälpa dem med det. En person som t.ex. har skadat båda armarna kan svårligen uppnå sexuell tillfredsställelse, och inte blir det förstås bättre av att den skadade då behöver hjälp med toalettbesök och tvättning, av vilka det senare naturligtvis kan upplevas som stimulerande.
Distans
Personligen anser jag att det skulle vara en i allra högsta grad hedervärd och värdefull syssla att ge sexuell hjälp till dem som inte klarar det själva. Och ”hjälp med sex” behöver faktiskt inte innebära att man rent fysiskt har penetrativ sex – d.v.s. knullar – med en patient, om man nu inte känner för det. Det kan handla om manuell stimulans, massage, assistans med olika sexhjälpmedel och ”leksaker”, och en allmänt positiv och kärleksfull attityd. Ingen större skillnad mot vad t.ex. en massageterapeut gör, fast man även inkluderar den sexuella aspekten.
Distans
Jag kan själv inte se varför det skulle vara mer ”förnedrande” att t.ex. onanera åt en äldre reumatisk man (som inte kan själv), eller smeka en kvinna utan armar till orgasm, jämfört med att t.ex. tvätta bajs i rumpan på samma personer. Men det verkar ju som att gamla kristna värderingar sitter i ryggmärgen hos de flesta – sex är i sig förnedrande, och av någon anledning särskilt för kvinnor, eftersom kvinnor enligt gamla kristna ideal ska vara rena, kyska och asexuella.
Distans
Om jag jobbade i vården, och fick välja mellan att byta blöjor (tvätta bajs och kiss) och lakan eller att ge aktiv sexhjälp, skulle jag tveklöst välja det senare. Det verkar mycket roligare, tycker jag, och jag kan mer om ämnet. :-)
Man kan dessutom använda sig av en hel del trevliga hjälpmedel och sexleksaker som gör det hela mer intressant.
Distans
Det finns för övrigt redan folk inom vården som hjälper patienter med sexuell stimulans – men då i smyg, bakom stängda dörrar. Jag vet inte vilka konsekvenser det kan få om någon av dem blir ”ertappade” i sitt värv, men skam och skuld finns förstås alltid med i bilden. Av någon underlig anledning anses sex fortfarande automatiskt innehålla förnedring – särskilt för kvinnor. Varför begriper jag inte.
Distans
Det har dessutom i alltför liten grad diskuterats vad det är som gör att sexarbete kan få så hemska konsekvenser – är det själva arbetet i sig, eller är det samhällets stigmatisering av de som arbetar med det? Både och?
Är det själva ”hanteringen”, eller är det skammen, utstötningen och förnekelsen som skadar mest?
Om det är förnedring genom omgivningens attityder och dömanden, kanske det är det vi ska börja ändra på, istället för att befästa stigmat genom grym lagstiftning och facklig diskriminiering.
Distans
Naturligtvis finns det risker med att arbeta med att sälja sex – även i ett samhälle som inte fördömer sexarbete så fanatiskt som t.ex. Sverige. Förutom rena fysiska risker som sjukdomar och slitage, finns det uppenbara risker för känslomässiga problem som vi fortfarande inte vet tillräckligt mycket om. Men… det gäller ju i praktiken alla jobb som existerar!
Distans
Flera av dessa problem som kopplas till prostitution kan lika väl uppstå i andra yrken.
Slitage p.g.a. enformiga rörelser och t.ex. tunga lyft kan uppstå i en mängd yrken, som t.ex. hos butikspersonal och vårdpersonal, och stress är ett vanligt problem i de flesta yrkesgrupper nuförtiden.
Känslomässig press, sårbarhet och utsatthet kan man uppleva ganska hårt i så vitt skilda yrken som exempelvis skådespelare, politiker, psykologer, lärare, poliser, väktare och busschaufförer.
Distans
Poliser, väktare och lapplisor utsätts ofta för våld, hot och förnedrande tillmälen, spottloskor m.m. En skådespelare kan behöva klä av sig naken eller kyssa en medspelare flera gånger per kväll – inför en betalande publik, och politiker eller andra ”kändisar” kan utsättas för mediadrev och offentlig förföljelse för småsaker. Allt detta som konsekvenser av de yrkesval man gjort.
Distans
Så vad är egentligen problemet? Är det inte faktiskt så att det stora problemet är ett moralistiskt dilemma? Att vi fortfarande har moraliska aspekter på detta med sex, och att vi fortfarande (under den liberala, officiella ytan) anser att sex är syndigt, skamligt och förbjudet, och endast något som bör utföras i stängda rum, med neddragna gardiner, inom par i fasta relationer? Och även då helst med måtta?
Distans
Det vore nyttigt med en nyansering av denna debatt, samt att man blir tydligare i vad man faktiskt debatterar. Lite intellektuell ärlighet och opartisk nyfikenhet skulle debatten må bra av.
Det går inte, som man gjorde i en debatt för några år sedan, att dra likhetstecken mellan svensk vårdpersonal som frivilligt hjälper handikappade med sexuell stimulans, med fattiga prostituerade i Argentina.
Det är så grovt och yxigt, att det aldrig skulle tolereras i en debatt i vilket annat ämne som helst.
Det vore som att fördöma ALL slags handel med mattor (inklusive trasmattor från hemslöjden) eftersom det finns barn som utnyttjas i mattfabriker i Pakistan. Eller att vi helt och hållet bojkottar skor, eftersom det finns s.k. ”sweatshops” i Asien, som har slavarbetande och underavlönade barn som arbetskraft.
Distans
Det säger sig självt att detta är en konsekvens in absurdum. Men så fort det handlar om sex är det uppenbarligen tillåtet att hugga till med hur grova argument och fördömanden som helst, utan att möta nämnvärt med motstånd. Varför?
Distans
Sjuksköterska

Dekorrand


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 3 256 andra följare

%d bloggers like this: