Send in the clones…

Jag har fotograferat ihärdigt sedan jag var en liten gosse. Jag började lära mig mörkrumsteknik hos en granne som hade mörkrum i sitt garage, och på den vägen är det. Jag slutade helt med svartvitt och mörkrum nån gång i början på 1990-talet, och fortsatte att använda positiv diafilm helt och hållet, med få undantag. Men i början av 2000-talet kom de digitala kamerorna att ta över mer och mer, och sedan 2006 har jag helt pensionerat mina analoga kameror och kör digitalt fullt ut.

Photoshop är det självklara verktyget för digital bildredigering. Jag lärde mig grunderna redan 1993, på en kurs på Lärdata. Det var Photoshop 3.0 på gråskaleskärmar – inga lagerfunktioner, och man kunde bara ångra ett steg bakåt. Så det var rätt så primitivt. Det har hänt en hel del sedan dess, förstås, och nu är Photoshop otroligt avancerat, och en underbar uppsättning kreativa redskap för att skapa i stort sett vilka bilder man vill. Och det är ju så himla kul! Det finns ju inga gränser för vad man kan göra med bilder i Photoshop!

Att skapa kloner, sätta ihop flera motiv i en bild, är något som jag har lekt lite med till och från, men först nu har börjat utforska mer ambitiöst. Jag gjorde för några år sedan en bild av mig själv gånger tre i en soffa. Den bilden väckte många sköna reaktioner, och gav inspiration till en bild av min son Leonard som äter frukost med sig själv gånger fyra runt köksbordet.

Efter det har jag gjort lite andra slags kloner, som till exempel jag själv som jonglerar med 14 bollar. Den gjorde jag som en illustration till ett blogginlägg, för att gestalta hur jag känner mig ibland, när jag har lite för mycket att göra

Sen gav jag mig på en rätt avancerad Photoshopredigering, med Jennie som en hinduisk gudinna med åtta armar. För att fullända illusionen klonade jag in Jennie i en av mina bilder från ett tempel i Vrindavan i Indien.

Förra sommaren tog Jennie och jag några bildserier av oss själva i skogen, på lite olika sätt, och det blev rätt kul. För varje komposit jag gör lär jag mig något nytt.

Humor är en ofrånkomlig komponent när jag skapar kloner av det här slaget. Det är lätt att få till helt surrealistiska effekter, och redan masseffekten i sig kan vara väldigt komisk.

Att fotografera sig själv (eller någon annan), med hjälp av ett stativ och en fjärrkontroll, och sen slänga ihop bilderna i Photoshop, låter enkelt. Men man måste planera hela tiden. Man får inte plåta sig själv på ett sätt som gör att kropparna liksom flyter in i varandra – det måste finnas ett naturligt avstånd mellan komponenterna. Och hur gör man med eldrök som hela tiden flyttar på sig?

Och så måste man tänka komposition, och gärna ta väldigt många fler bilder än vad som kommer att behövas i den färdiga bilden, så att man kan välja vilka som passar bäst ihop.

Bilder som dessa ger onekligen begreppet nakenfotografering en ny innebörd…

I sommar har jag lekt vidare desto mer. Under ett besök hos en god vän på en naturistcamping i somras gjorde jag flera kompositer, med både mig själv och Jennie.

Nu är vi i Frankrike, och här har det blivit ett par till. Jag har än så länge bara börjat, som sagt, och vem vet var detta ska sluta? Just nu håller jag framför allt på att finslipa tekniken, för såväl fotograferingen som för efterbearbetningen.

Det är bara bristen på fantasi som sätter gränserna för dina möjligheter.

En intressant sak som jag upptäckte så sent som igår var att solen flyttar sig rätt snabbt. Så om jag har skarp sol, och plåtar i kanske en kvart, så kommer skuggorna att ligga lite annorlunda på de sista bilderna, i förhållande till de första. Mycket snabbmask, radering och kloning i efterhand. Men kul är det! Hinner jag kommer jag definitivt att göra fler kompositer här i Frankrike. Jag har redan ett antal idéer…

Se mer av mina bilder på Carl Johan Rehbinder Photo Gallery!

Paradiset på tyska badhus

Apropå Bara Bröst-kampanjen under hösten och vintern, som jag ju själv har skrivit en hel del om, så blev jag av en av våra kursdeltagare tipsad om ett fint exempel på hur man driver badhus nere på kontinenten. I Tyskland har man inte samma neurotiska inställning till nakenhet som vi har här i Sverige, och där är det också självklart med blandade bastuavdelningar, där alla är nakna tillsammans. Därför skulle den här diskussionen om bara bröst på badhus aldrig ha någon grogrund i Tyskland.

På KANTO Beach i Stuttgart har man ett antal olika bassänger med varierande teman – ett isländskt Geysir-bad, en karibisk lagun, BuddhaBad, flera olika bastuvarianter, ett japanskt vilorum, en morisk vinterträdgård, ett tunisiskt tehus, barer och en sydostasiatiskt inspirerad lounge utomhus, på taket, afrikanskt inspirerade vilorum med vattensängar, samt massage av olika slag. Varierat värre, med andra ord.

Om de kommunala badhusen i Sverige i högre grad drevs privat, skulle vi kanske se mer av den här varan. Visst, den kritiska massan för att kunna bedriva kommersiell verksamhet på badhus är förstås betydligt knepigare att nå i glesbebodda Sverige, och de kommunala baden tjänar verkligen en viktig funktion. Men varför inte en kombination av kommunala och privata initiativ? Det skulle kunna vara en garant för såväl stabilitet som kreativitet.

Egentligen borde man kunna ha det här i Sverige också. Delade bastuavdelningar för alla, och varför inte samma omklädningsrum till alla, med små bås med förhänge för de allra blygaste? Detta skulle också lösa de ofrånkomliga problemen som gärna uppstår när familjer, par och andra relationer av olika kön måste separeras. Det är mycket enklare om vännerna och/eller familjen kan byta om tillsammans.

En gång i tiden tog jag med mig min son på babysim, i ett pyttelitet badhus i Aspudden – där finns det bara ett omklädningsrum, som det uppenbarligen inte var några problem för de anhopade mammorna och papporna att dela. Så jag kan inte se vad som skulle vara ett problem med detta. I alla fall inte i längden. Det skulle tvärtom bidra till att ta bort mycket av onödig spänning, skam och frustration kring den egna kroppen, samt försås människor av det andra könet.

Den logiska fortsättningen på Bara Bröst-kampanjen är förstås på sikt att även tillåta nakenbad på våra badhus. Först jämlikhet (får män vara barbröstade skall självklart kvinnor få vara det), men i längden även valfrihet beträffande klädsel (eller icke-klädsel). Det handlar förstås inte om tvång – klädseln bör vara frivillig. Möjligen skulle man kunna ha en dag i veckan som är helt naken, med Dresscode O.

En kul detalj med KANTO Beach är att det en dag i månaden är obligatoriskt att ha badkläder, som en eftergift för de blyga avvikare som lider av gymnofobi – den sjukliga skräcken för nakenhet. Så skulle man förstås kunna göra här i Sverige också – ha vissa dagar på badhusen då det är obligatoriskt med baddräkt. Fast det normala skulle då vara valfrihet, naket eller påklätt, vad man nu föredrar.

Viktigt är dock att man i görligaste mån ska tillgodose så många människors behov som möjligt, med statliga och kommunala instanser. Och det saknas verkligen mer estetiskt lekfulla miljöer för badande, och det saknas bad för dem som gärna badar nakna.
Vi har en del att lära oss av våra tyska grannar…

Nakna kroppar är inte farliga!

Det finns en mängd olika ting, sammanhang, händelser och aktiviteter här i världen som vi människor skräms av, som upprör oss, och som väcker vår motvilja. Vanligen finns det förnuftiga skäl till vårt motstånd, som t.ex. krig, svält, orättvisor, eller direkta upplevelser som t.ex. om vi ser någon bli misshandlad, eller om vi själva känner oss hotade, attackerade eller förnedrade, om vi möter någon eller något som är uppenbarligen farligt för liv och lem, vilda djur, ansvarslösa och omdömeslösa människor, elakhet, destruktivt beteende, stöld m.m. – alltså sådant som vi vanligen, i de allra flesta människosamhällen bedömer som brottsligt beteende, eller ont, eller på annat sätt negativt. Att reagera starkt på ovanstående exempel kan alltså definieras som rationellt och förnuftigt.

Dock finns det ett område där allt förnuft har flugit sin kos, allt rationellt tänkande är borta, och känslorna fått kortslutning. Detta specifika område är kollektivt betingat, vilket gör att vi inte inser omfattningen av galenskapen. Det handlar den mänskliga kroppen, och då framför allt den nakna, avklädda kroppen. Just fysisk nakenhet verkar skrämma och uppröra många människor mer än det mesta. Att uppträda naken i ”fel” sammanhang kan då leda till att man blir bortförd, arresterad, straffad, misshandlad m.m. – som vore nakenheten i sig något oerhört farligt och skadligt.



Riktigt illa blir det när vi för in en dimension till – sex. Sex är uppenbarligen det farligaste som finns på jorden. Historiskt sett har miljontals människor dödats, lemlästats, fängslats, torterats och stötts ut ur gemenskapen, enbart på grund av att de har praktiserat någon form av sexuell aktivitet som inte setts som godkänd av samhället. Som exempel kan jag nämna att ett av de brott som flest svenskar blivit avrättade för är sexrelaterat. Det ”hemska” brottet var tidelag, och ca 600 personer blev avrättade för detta brott. Inte ens häxprocesserna skördade lika många offer (ungefär hälften så många i Sverige). Läs gärna en artikel av Bengt Nordahl i ämnet, eller denna artikel i Forskning och Framsteg.



Att ha sex när andra ser på, eller att se på när andra har sex, betraktas förstås också som något högst perverterat i vår moderna kultur, och det är idag så skam- och skuldbelagt att det finns en mycket stor opinion för att t.o.m. förbjuda avbildningar av människor som har sex (s.k. porr), trots att just erotiska skildringar i bild är något som vi människor ägnat oss åt så länge vi har skapat bilder – från grottmålningar via hällristningar till romerska fresker.



Att ha sex offentligt mot betalning (s.k. ”Live Show”) var också ett vanligt nöje under den romerska antiken. Det var även tillåtet under några år på 1970-talet här i Sverige, men det förbjöds naturligtvis också, eftersom det enligt all moralistisk sed måste vara oerhört farligt för alla inblandade. Det är dock fortfarande tillåtet att göra samma sak framför en filmkamera. Så det enda sättet vi kan tillägna oss erotisk inspiration från andra är på film och bild – och även detta ses förstås som högst olämpligt av många. Vem har inte hört om alla som blivit varnade på sina arbetsplatser för att de har ”porrsurfat”, som om just ”porrsurfning” vore en alldeles särskilt dålig aktivitet, kanske t.o.m. brottslig? Och fortfarande har INGEN kunnat påvisa varför det skulle vara farligt eller skadligt för NÅGON (vuxna eller barn) att se andra kopulera i godan ro.



Trots denna moralistiska katastrof har människor ändå i alla tider fascinerats av den nakna kroppen – såväl sexuellt som icke sexuellt – även i tidevarv då sex och nakenhet betraktats som skamligt och fult. Konstnärer har hittat fina alibin i klassiska mytologiska motiv för att få skildra nakna människor i olika sammanhang, och dubbelmoralen har florerat i samhället, med påvligt sanktionerade bordeller och slavhandel. Men faktum kvarstår. Vi har kroppar, de ser ut som de gör, och vi människor är sexuella varelser. Och det kan ingen ändra på.

Faktum kvarstår: ingen människa har någonsin tagit skada av att se en annan människa naken. Ingen människa – ung, gammal, man, kvinna – har heller någonsin tagit skada av att se andra människor ha sex. Ändå skyddar vi oss själva och varandra från ”detta hemska”, med lagstiftning och fördömande attityder, så till den milda grad att det är betydligt lättare att hitta vålds- och krigsskildringar i media än sexuella motiv. Och jag har aldrig fått höra en vettig förklaring till varför det skall vara så.

Det mest bisarra i sammanhanget är att vi använder barnen som slagträ i moraldebatten. De gymnofobiska puritanerna utgår från att barn av någon anledning skulle ta skada av nakenhet – egen och andras. Detta är naturligtvis helt absurt. Varje person som någon gång har sett nakna barn springa runt och leka, för att sedan hoppa upp i famnen på sin lika nakna mamma eller pappa (t.ex. på naturistbad), förstår att detta är den mest naturliga sak i världen. I tiotusentals år har vi människor levat så – men nu, i vår tid, anses det plötsligt olämpligt. Ringer det inte en liten klocka här nu…?



En person som anser att fysisk nakenhet är anstötlig måste följaktligen betraktas som psykiskt sjuk, eller åtminstone offer för en svår villfarelse, en patologisk fobi. Att sjukdomen/villfarelsen/fobin är kollektiv, och därmed normal, förbättrar inte situationen. Snarare tvärtom, eftersom skadeverkningarna blir så mycket större. Det finns t.o.m. en grekisk term för denna sjukdom (som för så många psykiska sjukdomar) – gymnofobi; oresonlig skräck för nakenhet. Det är viktigt att påpeka att ALL skräck för nakenhet är ologisk och oresonlig, eftersom nakenhet i sig är helt ofarlig.

Det finns alltså absolut ingenting att vara rädd för. En logisk följd av detta resonemang måste naturligtvis vara att man omedelbart avskaffar alla lagar som förhindrar människor att vara nakna när de vill, var de vill. Om herr och fru Lundström vill promenera nakna i Kungsträdgården skall inga lagar och paragrafer förhindra detta. Dessutom bör förstås alla lagar som stigmatiserar och ”snuskstämplar” sexualitet också avskaffas med omedelbar verkan. Att se människor ha sex skadar ingen – tvärtom kan det vara nyttigt och inspirerande för det egna kärlekslivet! Och med tanke på den usla sexualundervisning som våra barn får i skolan (och annorstädes) så är det väl bara bra om barnen då och då får se lite sex i buskarna?