Mössupproret fortsätter…

För några dagar sedan berättade jag här på bloggen (Det stora mössupproret, 4/12) om min upproriska dotter Indra, och hennes kamp för att få ha på sig sin mössa när hon vill. Det hela blev betydligt mer uppmärksammat än jag anat, med över 50 kommentarer, och dessutom fortsatte diskussionen på en annan blogg.

Nå, kampen fortsätter vidare, och nu har även storebror Caspian, 17 år, blandat sig i det hela, och tillsammans författade Indra och Caspian ett helt fantastiskt brev som var riktat till skolan och elevrådet. Caspian är extremt välformulerad, och väldigt bra på att hitta referenser och paragrafer, så nu har det blivit politik på hög nivå. Jag tänkte dock inte skriva så mycket mer själv här – jag tänker låta Caspians och Indras brev tala för sig självt.

Angående mössor

Stockholm den 7 december 2009

Indra och Caspian Rehbinder

I Martinskolan pågår nu en debatt gällande huruvida elever ska få bära mössa på lektioner. Vissa lärare hävdar att det är en okränkbar regel, som inte ens bör tas upp för diskussion. Somliga andra menar att det inte är en absolut regel, och ytterligare några tycks inte bry sig nämnvärt. Slående är dock att oavsett inställning till mössor på lektioner, kan ingen lärare hänvisa till specifika regler. Ett otal argument och förklaringar framförs, men är sällan tillfredsställande motiverade, och bygger oftast på en strukturkonservativ värdegrund; att seder och vanor ska behållas för traditionens skull, oavsett egentligt syfte.

Bruket av mössor och hattar inomhus har varierat kraftigt genom tiderna. Ibland har det varit självklart att ta av sig mössor inomhus, och vid andra tillfällen i historien har mössor varit påbjudna. Det har också varit stora olikheter mellan såväl kön som samhällsklasser, och kvinnor har generellt oftare fått ha på sig huvudbonader inomhus. Ett tydligt exempel på detta är hattanvändandet bland kvinnor av högre samhällsklasser, som fortfarande är i bruk.

Då Martinskolan är en modern skola, med uttalat syfte att främja förståelse för olika människor och kulturer (1), samt lyder under skollagen som tydligt säger att ”var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde” (2) är det dock en självklarhet att tillåta elever att klä sig och uttrycka sin personlighet på det sätt de själva önskar, så länge det inte stör studiemiljö eller dylikt, vilket till exempel en grå stickad mössa, inte kan sägas göra.

Särskilt komprometterande blir det i och med det faktum att lärare uttalat sig och påpekat att religiösa huvudbonader anses godtagbara, samtidigt som övriga huvudbonader är förbjudna. Detta innebär att religiösa utsätts för positiv särbehandling, vilket inte är acceptabelt inom skolväsendet. Ska huvudbonader tillåtas ska detta gälla alla slags sådana, och inte exklusivt religiösa. Ett förbud mot religiösa huvudbonader skulle dessutom kunna ses som kränkning av religionsfriheten, vilket går emot gällande svensk lag. (3)

Argument som framförts för mössförbud, är bland andra att det skulle vara ohygieniskt, respektlöst eller ren tradition. Att mössbärande skulle vara ohygieniskt är ett helt obelagt påstående; tvärtom måste till exempel köks- och sjukvårdspersonal bära mössa, på grund av hygieniska skäl. Seden att ta av sig mössa av respekt har gällt i kristna kyrkor, och har även använts i flera sociala sammanhang genom historien. Det är dock inte en allmänt gällande social regel idag, och att det varit sed i kristna kyrkor kan inte användas som argument i en ickekonfessionell skola öppen för alla; för det första lyder skolan inte under samma regler och normer som kyrkor, och för det andra har olika trossamfund olika bestämmelser. I synagogor får man exempelvis inte befinna sig med bart huvud, och islam har en tradition av att använda slöjor av olika slag. Dessutom menar många lärare att det inte behövs argument, utan att mössförbud skulle vara en självskriven lag.

Lärarna på Martinskolan har alltså hänvisat till skolans regler, som dock inte nämner någonting om kläder, utom i matsalen, där ytterkläder eller huvudbonader ej får bäras, återigen med undantag för av religiösa skäl. (4) Lärare har använt sig av argument som inte håller för vidare granskning, utan att acceptera motargument, och i flera fall till och med avvisat alla försök till diskussion. Elever på skolan har skickats ut från lektioner på grund av att de burit mössa, och lärarna har inte tagit elevers vilja i beaktande. Detta trots Skolverkets påbud att införa stort elevinflytande, och låta elever diskutera och ta upp ämnen som ligger i deras intresse. (5) Skolan ska också uppmunta ett positivt och tillåtande klassrumsklimat. (6)

Eleverna på skolan har ej heller getts tillfredsställande möjlighet att diskutera och påverka skolans regler. Arbetsmiljöverket påpekar ytterst tydligt att elever har lagstadgad rätt att påverka såväl skolans undervisning, som regler och förhållanden gällande arbetsmiljön, som till exempel regler gällande mössor. (7) Att eleverna inte getts någon sådan möjlighet har dessutom, utöver bristen på elevdemokrati, lett till bristande undervisningskvalitet, då debatten tagits upp under lektioner, ofta med hetsiga och känslomässiga diskussioner, som till och med lett till att lärare lämnat lektionerna.

För att sammanfatta debatten gäller alltså att det inte finns några belägg för mössförbud i skolans regler, att mössförbud skulle gå emot såväl skolans värdegrund som Skolverkets riktlinjer, att regeln är diskriminerande utifrån religionstillhörighet vilket strider mot svensk lag, och sättet den diskuteras strider mot Arbetsmiljöverkets riktlinjer och arbetsmiljölagen, gällande elevdemokrati.

Följdaktligen yrkar vi på att Martinskolans lärare följer skolans regler, Arbetsmiljöverkets och Skolverkets riktlinjer, samt gällande svensk lag, och tillåter eleverna bära vilken klädsel de än önskar, om den inte anses stötande eller störande för undervisningen. Vi yrkar även på att Martinskolans regler görs tillgängliga för såväl elever som lärare, så att ingen diskriminering eller olikbehandling på grund av olika lärares värdegrunder ska kunna ske.

Fotnoter:
(1) ” Martinskolan vill lära ut medmänsklighet, omtanke och hjälpsamhet samt främja förståelse för andra människor och kulturer.”, Martinskolans hemsida, http://www.martinskolan.se/info.html, 7 december 2009.
(2) Skollagen (1985:1100) 2 §: ”Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.”
(3) Diskrimineringslagen (2008:567) 5 §: ”Den som bedriver verksamhet som avses i skollagen (1985:1100) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten. Anställda och uppdragstagare i verksamheten ska likställas med utbildningsanordnaren när de handlar inom ramen för anställningen eller uppdraget.”
(4) Martinskolans regler, http://www.martinskolan.se/trivsel.html, 7 december 2009
(5) ”Skolan skall sträva efter att varje elev befäster en vana att självständigt formulera ståndpunkter” Skolverket: Elevers demokratiska kompetens, Vilgot Oscarsson (2003)
(6) ”Ett positivt och tillåtande klassrumsklimat, där eleverna ges möjlighet att diskutera och reflektera över samhällsfrågor, har därför positiva effekter på elevernas attityder i värdegrundsfrågor.” Skolverket: Attityder till värdegrundsfrågor
(7) ”Arbetsmiljölagstiftningen ger eleverna rätt till inflytande över skolans arbetsmiljö. I läroplanerna betonas betydelsen av elevernas ansvar och inflytande i skolan. Elevernas rätt till inflytande och ansvar gäller både undervisningens utformning och innehåll och förhållandena i skolan och arbetsmiljön i vid mening. För eleverna är det viktigt att konkret kunna se att deras inflytande ger resultat i frågor som rör deras vardag.” Arbetsmiljöverket: Elevinflytande, http://www.av.se/teman/skolan/elevinflytande/, 7 december 2009

Ja, jag är gränslöst stolt över mina duktiga barn! 🙂

Det stora mössupproret

Min kära dotter Indra är en person med mycket stark vilja, integritet och drivkraft. Det händer liksom alltid något där hon är. Eftersom hon uppenbarligen också har ärvt familjens minst tusenåriga krigargener är hon en rätt stridbar person, som inte ger sig i första taget, när hon är övertygad om något. Knappast andra eller tredje taget heller för den delen.

Indra har en favoritmössa som hon för närvarande har på sig jämt och ständigt – en grå, stickad, lite tomte-aktig mössa som passar väldigt bra på hennes dreads. Men i skolan stöter detta emellanåt på patrull. Det finns inga skrivna regler om att man inte får ha mössa inomhus, utom i matsalen (av någon märklig anledning), men det hänvisas titt som tätt till att det är ”sed” på skolan att inte ha mössa inomhus.

Jag vill noga påpeka att Martinskolan enligt min mening (och barnens) är en alldeles utmärkt skola, och vi är alla mycket nöjda, som helhet. Den stora fördelen med Waldorfpedagogiken är att man (tyvärr ovanligt nog) sätter barnens behov och talanger i första rummet. Skolan fokuserar på barnets utveckling till att bli en egen person, inte att bli en lydig och likriktad kugge i samhällsmaskineriet. Därför blir den här typen av tramsigheter så mycket tydligare när de uppstår i en Waldorfskola. Det finns alltid en och annan självupptagen lärare som glömmer bort att de är där för elevernas skull – inte tvärtom.

Ibland faller äpplet inte så långt från päronträdet. Jag har själv alltid varit rätt så upprorisk mot omotiverade och idiotiska regler, och låter mig sällan styras av en illusorisk ”överhet”. Detta har väl skrapat av sig en del, och naturligtvis vill Indra följa sin egen känsla, och ha sin mössa på sig när hon känner för det. Så när någon vuxen i skolan ber henne ta av sig mössan så frågar hon naturligtvis varför. Och det är väl inte för mycket begärt att kunna få ett bra svar på den frågan?

Det finns uppenbarligen inte mycket som kan få somliga så upprörda och frustrerade som när de blir ifrågasatta – särskilt när de blir det av uppnosiga småtjejer. Och riktigt jobbigt blir det ju just när man inte har några bra svar, och den uppnosiga småtjejen har bättre argument, är mer genomtänkt, och inte låter sig rubbas av nonsensargument eller känslomässiga manipulationsförsök.

Om man ska upprätthålla en förbudsregel, så måste den alltid kunna motiveras. Det är det minsta kravet man måste kunna ställa. Indra är ingen ogenomtänkt dumrebell – hon hävdar själv att om någon kan presentera ett bra skäl till att hon inte ska ha mössa inomhus, så tar hon gärna av sig sin mössa. Men ingen har hittills kunnat ge Indra ett sådant godtagbart motiv, och därför behåller hon mössan på.

Fortfarande omhuldas allmänt den här märkliga idén att barn ska lyda, blint, och inordna sig i skolans struktur utan att knota. Alla berörda lärare i skolan (och märkligt nog även Indras mor) tycker att Indra ska ta av sig mössan. Och med riktigt dåliga argument – ”det är väl ändå det enklaste”, och ”så blir det inget bråk”. Ja, det är förstås alltid mycket lättare att bara lyda och följa med strömmen (som döda fiskar gör), men… ja, så gör vi sällan i vår familj. Så jag står bakom Indra, och stödjer henne i det här ärendet.

Jag har lärt mina barn att om någon påstår att man måste följa en viss regel, om något är förbjudet, så ska man alltid ta reda på varför. Man måste ifrågasätta. Först och främst för att det kan leda till en djupare förståelse för varje enskild situation, men också för helheten. Vanligen är det ju faktiskt så att det verkligen finns väldigt goda skäl. Men jag lär dem också att om ingen kan motivera en regel, så finns det verkligen ingen anledning att följa den. Den SKA brytas. I alla fall om regeln står i vägen för något som man vill.

Vad gäller just Indras mössa, så är det naturligtvis en symbolfråga. Det är inte själva mössan som är det viktiga. Det som är viktigt är att ifrågasätta principen att vuxna i skolan kan driva en klädselkod gentemot eleverna, utan att ha väl underbyggda motiv. I matsalen motiveras mössförbudet bl.a. med att det skulle vara ”ohygieniskt”, något som jag måste påstå är ett extremt korkat argument. Kockar har på sig mössa av hygieniska skäl. Så hur gick det där till?

Man får inte ha ytterplagg i klassrummet – men en mössa är inte nödvändigtvis ett ytterplagg. Den kan lika gärna rubriceras som en accessoar, ett modeplagg. En mössa stör inte undervisningen, vilket stora jackor kan göra, liksom mobiltelefoner, hörlurar och annat som faktiskt kan orsaka störningsmoment i klassrummet. En väldigt hög hatt skulle eventuellt kunna skapa en viss visuell störning, dock, det måste erkännas.

Nu ska ärendet upp i elevrådet, och ett beslut skall fattas. Det kan hända att man beslutar, tillsammans med lärarna i kollegiet, att det ska vara förbjudet att ha mössa inomhus, helt och hållet. Och det är väl O.K., om det är väl motiverat.

Men då uppstår nästa komplikation. Vad händer när skolan får in ortodoxt muslimska flickor som elever, som bär slöja? Enligt skolans regler får man nämligen ha huvudbonad av religiösa skäl, men inte av andra skäl. Och det är fan inte godtagbart på något sätt. Varför ska just religion respekteras, men inte enskilda elevers frihet att själva välja sin klädsel? Det kan väl vara minst lika heligt som någonsin en religion?

Man ska välja sina strider med omsorg, och som den gamle mästaren Sun Tzu påpekade, så ska man inte gå i strid om man inte vet att man kan vinna. Men denna strid är jag övertygad om att Indra kan, och bör vinna. Inte bara för sin egen skull. Lärarkåren på Martinskolan måste helt enkelt backa, och tillåta eleverna att ha mössa om de vill. Är det inte en jättemössa som skymmer sikten, så finns det faktiskt ingen anledning att förbjuda mössor.

Det ska i alla fall bli oerhört intressant att se hur detta ärende utvecklar sig. Det handlar som sagt inte om Indras mössa, egentligen – det handlar om grundläggande principer som elevdemokrati, och respekt för enskilda elevers uttryck för sin personlighet. Och jag tycker förstås att det är oerhört värdefullt att Indra får lära sig grundläggande tekniker, taktiker och metoder för att effektivt driva en politisk fråga. Med direkt tillämpning och erfarenhet i verkligheten. Pedagogik på hög nivå.