Posted tagged ‘Konst’

SMASH i Vitabergsparken – lite bilder efteråt

10/06, 2009

smash_1

Förra veckan gjorde jag lite reklam för en konsthappening som jag skulle vara med på den gångna helgen, SMASH i Vitabergsparken, arrangerat av den kvinnliga konstnärsgruppen 5femmes. Det hela blev väldigt trevligt – lite glest med besökare, och lite väl kallt väder, men ändå en bra och kreativ början på något som jag hoppas kan växa till något större, mer dynamiskt, och bättre placerat i såväl tid som rum.

smash_3

Själva namnet; SMASH, kom ur en diskussion jag hade med Ylva Maria om hela grejen. Poesikvällar kallas numera Poetry Slam, med amerikanska förebilder, liksom det nu även finns berättarslam, så jag tänkte att vafan – smash, kan det ju låta när man smäller på en rejäl klick färg på en duk. Och så fick det bli. SMASH. Sen kan man alltid komma med mer eller mindre krystade efterkonstruktioner, som att det betyder ”Så Många Artister Samlas Här” eller liknande – associera fritt, för tusan. Skriv gärna egna förslag i kommentarsfältet!

smash_2

Förutom konstutställningen var det också meningen att det skulle hända lite grejer, som att konstnärerna faktiskt målade, det skulle finnas krokiteckning och kroppsmålning, samt musikunderhållning. Musikunderhållning fick vi både lördag och söndag, av unga män med gitarrer. Dock var det alldeles för kallt för krokiteckning. Redan tanken att någon skulle stå still, naken i 16 grader och snålblåst, var helt osannolik, förstås.

smash_4

Lite fritt tecknande i parken blev det dock ändå – här sitter Ylva Maria Thompson och skissar på något. Det fanns även block och pennor att låna för den som ville impulsteckna lite.

smash_5

Och det var verkligen kallt emellanåt. Alla gick runt i jackor, ibland mössor och en och annan filt. Det var festligt att se hur det uppstod ”konstnärskluster” – att vi alla samlades på de fåtal platser där solen nådde ner genom grenarna, för att få oss lite värme…

smash_9

En fördel med kyla är att man får goda incitament att dela kroppsvärme – att svepa in sig i samma filt och kramas och gosa!

smash_8

Jag var där för att måla på kroppar, men jag insåg att vädret nog inte skulle tillåta alltför mycket naken hud (Brrrr…), så jag såg till att ha med mig ett gäng bilder, så att jag också kunde ha en utställning, liksom de andra konstnärerna. Annars skulle jag inte ha så mycket att göra där.

callefotograf_1

Så jag bidrog till utställningen med mina erotiska fotografier. Jag har en hel del målningar också, men jag fokuserade denna gång på mina foton. Det blev så mycket att släpa på ändå…

callefotograf_2

Och nog fick jag besökare i tältet. Många uttryckte sig mycket positivt om min ambition att aktivt bidra till sexualiseringen av det offentliga rummet, och jag hade många trevliga samtal med kulturintresserade parkvandrare.

smash_7

Men på söndag eftermiddag kom solen fram såpass mycket att jag faktiskt kunde få lite målerijobb gjort, och det var förstås väldigt kul. Sandra, en vacker kvinna och därtill superproffsig modell, kom och lät sig bli bemålad. Jag har haft henne som modell flera gånger förr, både för kroppsmålning och foto, och kände mig väldigt tacksam för att det var just hon som kom och blev min bodyart-modell.

callemalar_1

callemalar_2

callemalar_3

callemalar_4

Och jag säger som jag brukar i såna här sammanhang –
”It’s a dirty work, but someone has to do it…”

smash_10

smash_11

Jag tycker att SMASH var ett jättebra initiativ, och jag hänger gärna med på liknande happenings i framtiden också. Det behövs fler fora för konstnärer, fler möjligheter för människor att komma i direkt kontakt med levande konst än än enbart på gallerier och muséer. Fast det får gärna bli fler konstnärer, bättre organisation, bättre marknadsföring, bättre inramning, bättre plats – och bättre väder. 🙂

tunn linje

Alla foton är plåtade av mig, utom de som jag själv figurerar på, förstås – dessa är plåtade av Albin Gustafsson.

Läs mer om SMASH i Vitabergsparken, programmet, medverkande etc. på hemsidan för evenemanget!

Läs mer om kroppsmålning, och se en massa bilder av mina målningar, på min hemsida BodyArt Stockholm.

Dekorrand

SMASH – konsthappening i Vitabergsparken!

1/06, 2009

smash_poster

På lördag och söndag 6 och 7 juni håller 5femmes med vänner en konsthappening i Vitabergsparken. 5femmes är som namnet antyder en grupp med fem kvinnor, , närmare bestämt konstnärinnor, som har gjort gemensam sak, och anordnar utställningar tillsammans.

SMASH i Vitabergsparken är ett större evenemang, där många fler konstnärer än medlemmarna i 5femmes kommer att ställa ut. Även jag kommer att vara med där, och måla direkt på kroppar – kroppsmålning, Body Art. Förhoppningsvis kommer jag att visa en del fotografier också.

Det blir inte bara en statisk utställning – det kommer att hända allt möjligt kul där. Jag ska som sagt måla intressanta motiv på nakna människor, det kommer att anordnas krokiteckning för dem som vill pröva på lite själva, och det kommer att spelas musik. Förmodligen en del annat bus också. Med 5femmes vet man aldrig vad som kan hända…

Så – packa picknickkorgen på lördag och/eller söndag, och vallfärda till Stockholms ballaste konstutställning nu i kommande helg! Jag ser fram emot att få träffa dig! 🙂

tunn linje

Läs mer om SMASH i Vitabergsparken, programmet, medverkande etc. på hemsidan för evenemanget!

Läs mer om kroppsmålning, och se en massa bilder av mina målningar, på min hemsida BodyArt Stockholm.

Dekorrand

Erotisk utställning i en trädgård i Bagarmossen

29/04, 2009
Jorma Toivonen med några objekt ur sin samling

Jorma Toivonen med några objekt ur samlingen

Jorma Toivonen har Sveriges största samling av erotisk litteratur. Han har även en rejäl samling erotiska artefakter av annat slag, som sexleksaker, erotisk konst, porrtidningar, porrfoton från hela 1900-talet, och mycket annat skoj. Här kan man hitta Sveriges första vibrator, smisklitteratur från 1800-talet, miljoner privata porrbilder från hela 1900-talet, skänkta av allahanda donatorer, knäppa och kitschiga små prylar med erotisk prägel, kondomer från 1960-talet, filmaffischer och gudvetallt.

Några föremål ur Jormas samling

Några föremål ur Jormas samling

Jorma vill helst öpna ett erotiskt museum, något som verkligen skulle behövas här i Stockholm. Det finns ju inget. Men till dess att detta går att genomföra kan man ordna fester, utställningar och diverse jippon – och underhålla samlingen. Och detta är just vad som är på gång nu i helgen, hemma i Jormas trädgård, på Riksrådsvägen 15, mellan Kärrtorp och Bagarmossen.

Jormas trädgård

Jormas trädgård

EROTIKENS TRÄDGÅRD – erotik genom 100 år – så kallar han helgens begivenhet, som börjar på fredag den 1 maj kl. 13.00, och fortsätter till solnedgången. Vidare fortsätter utställningen under lördag och söndag, från 11.00, också till solnedgången. Det blir många konstnärer och fotografer som kommer att vara där och visa sina verk, som t.ex. Callahan, Ylva Maria Thompson, Hans Scheike, Fittröra, samt jag själv, med ett antal erotiska foton. Men också en sexbutik, Chambers of Love, som visar lite sexleksaker. Inträdet är 50:-, och åldersgränsen är satt till 18. Själv tycker jag förstås att det borde duga med åldersgräns 15, men det är nu inte jag som sätter ramarna för spektaklet…

tunn linje

Jag har besökt några erotiska museerMusée de l’érotisme de Paris (ett sjuvåningshus mitt i Paris, vid Place Pigalle), Museum of Sex i New York (elegant och välsorterat, med fantastiska utställningar, på en tvärgata till 5th Ave, helt nära Empire State Building), samt Museum Erotica i Köpenhamn. Men det finns fler. På Island finns ett fallosmuseum, och det finns förstås fler erotiska museer, som t.ex. i Barcelona, Amsterdam, Las Vegas och Zürich (ett museum för konst från Asien, Afrika, Amerika och Oceanien, med erotisk konst inkluderat i samlingarna). I London finns The British Museum of Erotic Art, och på Internet finns AMEA – World Museum of Erotic Art. Tråkigt nog har museet i Köpenhamn stängt ner sin verksamhet (och är till salu!), vilket förstås ökar behovet ytterligare av ett bra skandinaviskt erotikmuseum. Varför inte Stockholm?

Sexhistoriska museet – loggan finns redan!

Sexhistoriska museet – loggan finns redan!

Något som vore ett drömscenario vore om Statens Kulturråd bestämde sig för att sponsra ett erotiskt museum i Stockholm, och så sätta Jorma som chef. Och så köper man in hela samlingen från det nedlagda Köpenhamnsmuseet, och vips, så har vi ett av världens bästa erotiska museer. Inte så dumt. Det skulle förmodligen betala sig i längden, om inte annat så med ökad turisttillströmning. Den svenska synden som lockbete. Inte så dumt.

Men till dess får vi förlusta oss mer temporärt, som på Jormas erotiska garden party i helgen. Jag kommer som sagt att vara där, och vill ni träffa mig så är det kvällstid som gäller, eftersom jag är upptagen på dagtid. Men det kommer att finnas många andra roliga och spännande människor på plats, förstås. Kom dit, för tusan! 😉

tunn linje

Artiklar om Jorma Toivonen och hans samling:
Aftonbladet 2006-04-03, Kvällsposten 2008-04-24, The Local 2009-04-14

Dekorrand

Vägen till helvetet…

29/05, 2008

…är kantad med goda intentioner.

Och i värsta fall har man en destruktiv agenda, som man döljer med ett behjärtansvärt yttre. Allas vår Thomas ”Stasi” Bodström är ett bra exempel på detta, med sin kristfascistiska ideologikampanj, sitt självrättfärdiga korståg mot okristlig moral.
Nu visar ytterligare en moralistisk hycklare upp sitt självgoda ansikte, en snuskpelle som vill göra världen fulare och mer motbjudande än nödvändigt – den australiensiske premiärministern Kevin Rudd.

Bill Henson
Den censurerade fotografen Bill Henson.

Den erkände australiensiske fotografen Bill Henson fick häromdagen besök av polisen, som stängde hans senaste utställning i Sydney, på Roslyn Oxley9 Gallery. Ett av hans fotografier föreställer nämligen en naken, 13-årig flicka. Detta har givit den australiensiske premiärministern Kevin Rudd ett totalt tuppjuck, och han gick ut med påståenden om att detta var ”revolting”. Frånstötande. Frågan är vad som egentligen är frånstötande. Bilden i fråga, eller Kevin Rudds sjuka associationer kring den.

Bill Henson - nude girlBill Henson har gjort ett nästan överjordiskt vackert porträtt av en ung flicka, en bild som utstrålar sårbarhet, trots, stillhet, väntan, och det där spännande vacklandet mellan mod och rädsla, den verkligt unga ungdomens nyknoppade blomning. Det är en märklig och storslagen bild, som för övrigt är så ”oporrig” som man kan tänka sig, en bild som visar upp en djup och innerlig respekt för modellen, som i sanning kan vara stolt över att ha blivit avbildad med sån känslighet, respekt och lyhördhet. Självklart med såväl modellens som föräldrarnas uttryckliga samtycke och uppskattning.

I Thomas ”Stasi” Bodströms Sverige skulle förstås innehavet av en sådan bild vara helt förbjudet, och rendera flera år i fängelse. Varför? För att det strider mot Bodströms moral? Nej, för att det är lättare att styra människor som lever i skam och skräck. Jag tar alltså en risk när jag publicerar denna bild på min blogg. Jag tar risken att bli måltavla för sexdårarnas pedofilneurotiska projektioner, polisanmälningar samt allmän aggression. Så varför tar jag den risken? För att jag älskar sanning, och för att jag inte vill diskutera en bild utan att de jag diskuterar med kan se vad vi faktiskt avhandlar. Och så tycker jag verkligen att denna bild är oerhört vacker, och jag känner en djup respekt för fotografens konstnärliga arbete.

Bill Hensons bild är allt annat än objektifierande. Modellen är stark i sin integritet, och fortsätter att vara ett subjekt, även för oss som betraktar bilden. Jag känner mig priviligierad som får ta del av denna självutlämnande bild, och känner respekt och ödmjukhet inför den avbildade. De som tvärtom ser barnporr och objektifiering, bör nog ta sig en rejäl titt på sin egen förvridna världsbild. Det är definitivt inte bilden det är fel på.

Australiens premiärminister Kevin Rudd (behöver jag nämna att han är en djupt troende och aktiv kristen?) tycker som sagt att denna bild är frånstötande. Minister Rudd påstår vidare att Bill Hensons bilder inte har något konstnärligt värde, vilket är ett rätt spektakulärt påstående av en högt uppsatt politiker. Vilken slags bildning har minister Rudd för att avgöra en sådan sak?

Bill Henson - landscape
Landscape – Bill Henson

Dagen efter detta påstående står minister Rudd fortfarande för det, att bilden är ”absolutely revolting”, och vägrade konsekvent att be om ursäkt, med följande motiv:
”I am passionate about children having innocence in their childhood.”

Det intressanta med denna förklaring är förstås att den kristna bilden av sex är att innan man har haft sex, så är man ”oskuld”, ”oskyldig”, men så fort man har haft sex (eller blivit fotograferad naken) så bär man ”skuld”, och är en syndare, en besmittad, nedsmutsad.
Och själva tanken att ett barn, t.o.m. ett nyss könsmoget barn, skulle kunna ha en inneboende sexualitet är förstås fruktansvärt obehagligt för en fundamentalistisk kristen, som anser att all sex är av ondo – utom det som företas i den äktenskapliga sängen, i syfte att alstra barn. Så har det sett ut sedan 300-talet, i den kristna kyrkan.

Lights - Bill Henson
Foto: Bill Henson

Det är djupt oroande att vi alltmer håller på att skapa en kultur i vilken barn får lära sig tidigt att deras kroppar är fula, frånstötande, skrämmande och förbjudna. Vad är budskapet till den unga flickan, på väg att bli kvinna, i en oerhört känslig ålder, och för övrigt till alla andra tonåringar i samma känsliga övergångsålder, när en företrädare för samhället säger att en sådan bild är frånstötande? DET är ett fruktansvärt övergrepp, en kränkning utan like, när en premiärminister så omdömeslöst ger uttryck för sina privata paranoior, baserade på en åldersstigen, kroppsfientlig, livsförnekande, kristen världsbild.

Jag drar mig till minnes en historia om en man som konsulterar en psykoanalytiker, och som blir utsatt för ett s.k. Rorsach-test, med bläckfläckar i olika former. Vid åsynen av dessa olika bilder får han ständigt sexuella associationer. Än är det testiklar, än är det ett kopulerande par, eller en fuktig och öppen vagina. Efter sessionen säger psykoanalytikern till klienten att han är ovanligt sexfixerad, varpå klienten svarar, uppbragt:
”– Men det var ju du som visade alla dessa snuskiga bilder!”
Man ser det man vill se, och drar slutsatser utifrån det.

Rorschach ink blot

När enskilda individer projicerar sina egna rädslor på andra, och agerar fördömande utifrån en ”omtanke” om den ”drabbade”, så har det inget med verklig medkänsla att göra. Det är vad man kan kalla ”egocentrisk empati”, vilket i praktiken just att man projicerar sina egna rädslor respektive behov på andra.
”– Åh, usch så hemskt, kan ingen göra något för stt stoppa detta?”
Det man själv aldrig skulle vilja göra tror man inte att någon annan skulle vilja göra heller, och därför måste den personen vara tvingad, manipulerad eller lurad att göra det. Vad det nu än är. Allt från att äta mask till att bli knullad i röven. Eller bli fotograferad naken.

En intressant vinkel på situationen får man om man samtidigt vet att Australien har stora problem med en annan sorts övergrepp mot barn – de pressas av rugbypappor. 12-åringar som får hjärnskakning efter hjärnskakning (vilket gör att barnen kan utveckla epilepsi), som får sprickor i skalle och skelett, som får muskelskador och ibland svåra men för livet – för att deras överambitiösa föräldrar och tränare uppmuntrar dem att tävla fast de egentligen borde ta ledigt från träningen. Men detta är alltså socialt accepterat. Att barn blir fotograferade nakna med medgivande av både sig själva och sina föräldrar, det ses som subversivt och farligt, men att ta risken att få obotliga skador och men för livet genom tuffa kontaktsporter, ses alltså med större acceptans.

Twins – by Anne Geddes
Twins – av Anne Geddes – barnporr?

Det är förstås en oerhört viktig frågeställning – kan det över huvud taget vara godtagbart att avbilda barn mellan bebisålder och vuxen, på ett sätt som eventuellt skulle kunna tolkas som sexuellt? I Thomas ”Stasi” Bodströms Sverige (och Kevin Rudds Australien) är svaret solklart. Nej! Förbud!!!
Visst kan man hävda att den ursprungliga tanken är god, att det är angeläget att skydda våra barn från exploatering och objektifierande sexualisering, men frågan är om vi verkligen hjälper barnen om vi blir alltmer fanatiska i vårt censurerande av utvalda delar av livet.

Pedofilhysterin slår mot alla – jag försökte Googla ett par gamla Carl Larsson-bilder på nätet, illustrationer med badande barn i en sjö, samt en naken liten flicka i barnkammaren. De fanns ingenstans. Varför? För att vi omedvetet censurerar oss själva. Ingen använder just dessa bilder på nätet, eftersom de kan ge peddo-associationer. Börjar det inte bli lite väl crazy nu?

Varje gång vi tar del av den här peddo-nojan i media, så blir vi allt försiktigare. Folk tar inte ens bilder av sina små bebisar nakna längre, eftersom de får peddo-associationer. Varför? Nakna, lekande barn är ju underbart vackra att beskåda, själva sinnebilden av lycka och glädje!
Vuxna människor vågar inte vara nakna tillsammans med sina egna barn längre, eftersom det ger obehagliga associationer.

Girl in water - David Hamilton
Foto: David Hamilton

Jag är själv förälder till tre tonåringar, och vårt gemensamma favoritbad på somrarna är faktiskt Ågesta naturistbad – mina tonåringar har förstått att deras kroppar är perfekta precis som de är, och att de inte behöver skämmas och skyla sig, och det tycker jag är så härligt och befriande. Det finns ingen ”naturlig blygsel” – den är påtvingad barnen från ett skam- och skuldbeläggande samhälle.

En populär kliché i sammanhanget är ”låt barnen vara barn” – och det håller jag gärna med om. Men då tycker jag inte att vi med det som motiv ska projicera vår oskuldsfixerade idealbild av det idylliska barnet på vår barn, utan faktiskt acceptera och bejaka barnen som de komplexa människor de är. Inte som barnboksfigurer, utan som riktiga personer. Barn har också sexualitet, barn har också en relation till sin kropp, som de ständigt måste upptäcka på nytt allteftersom de växer. Om vi utifrån våra paranoida föreställningar projicerar skam och skräck på barnen, så kommer de att suga upp och förkroppsliga just detta. Och det önskar vi dem väl inte?

Vi borde alla slappna av lite beträffande fysisk nakenhet, gällande såväl barn som ungdomar och vuxna. Det är inte farligt att bli sedd naken, och det är inte farligt att se någon naken. De allra, allra flesta som vi möter i vår omgivning är faktiskt INTE pedofiler. Och de allra flesta barn som blir utsatta för övergrepp blir det i sin egen familj, i hemmet. Så vi kanske inte behöver oroa oss ständigt, så mycket som vi verkar göra just nu.
Om det sedan finns en och annan som fantiserar sexuellt, eller mordiskt, eller girigt på annat sätt, så är det inget vi kan göra något åt. Det viktiga är att vi gör vad vi kan för att se till att de destruktiva tankarna aldrig omsätts i handling.

Beach - David Hamilton
Foto: David Hamilton

Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner. Hur väl vi än vill våra barn, så är det inte särskilt nyttigt för vare sig barnen eller de vuxna i barnens omgivning att vi går runt och bär på emotionella skräckskildringar i hjärnan. Det gör oss – och barnen – bara räddare och mer maktlösa.

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: