Posted tagged ‘integritet’

Passa dig jävligt noga…

22/01, 2010
Akta dig för poliiiiiiisen!

Akta dig för poliiiiiiisen!

Det börjar bli riktigt svårt att inte falla för frestelsen att bli konspirationsteoretisk, med tanke på den fenomenala lavin av integritetskränkande lagar, kontrollfunktioner, styrmedel och polistillslag som sköljt över oss den senaste tiden. Men jag hävdar fortfarande, med en dåres envishet, att det faktiskt inte behövs några globala konspirationer för att förklara händelseutvecklingen i västvärlden – det räcker med enskilda individers makthunger och pengagirighet, samt andras lättja, godtrogenhet, dumhet och oföretagsamhet.

Alla de nya kontrollsystem som införs av en eller annan anledning är naturligtvis inte skapade i syfte att skapa ett fascistiskt 1984-samhälle. Men på grund av såväl uppfinnarnas som användarnas godtrogenhet så fattar vi inte att dessa system kan komma att användas på detta sätt, senare. Av andra, som inte är lika välvilliga. Eller ännu värre – de ÄR välvilliga, i grunden, men skapar omedvetet en fruktansvärd situation för ett helt samhälle. Vägen till helvetet är stensatt med goda intentioner. Och en sak vet vi. Allt missbrukas. Förr eller senare.

Här tänkte jag först göra en lång uppräkning med exempel på den här typen av integritetskränkande åtgärder som införts den senaste tiden, men listan blir så jävla lång att jag varken orkar eller har tid. Många fler än jag skriver om detta, och jag har nämnt ett antal av dessa åtgärder tidigare här på bloggen, så det får räcka. Dock måste jag nämna ett högaktuellt fall som drabbat oss i Piratpartiet, nu i dagarna.

En ny parodi på STASI-samhället har framkallats av Umeå Kommuns IT-avdelning och Polisen. Mikael Nordfeldth, tidigare EU-kandidat, nu riksdagskandidat på norrlistan, aktiv pirat i Umeå, fick besök av polisen, som beslagtog hans laptop och flera av hans datorer. Han var inte misstänkt för något brott, men i efterhand har polisen och kommunen försökt rädda sitt ansikte genom att anklaga honom för dataintrång, vlket förstås bara är en dålig bortförklaring för att dölja att de har gjort bort sig.

Att utan brottsmisstanke beslagta någons datorer är så skandalöst, så obegripligt oproportionerligt och överdrivet, att jag nästan saknar ord. När ska folk fatta att datorer och Internet är en extremt stor del av vår nya infrastruktur? När ska folk fatta att förlusten av en dator kan innebära förlusten av hela ens kontaktnät, skivsamling, bokhyllor, familjefotoalbum, korrespondens, arbetsplats, kundregister, bokföring – allt.

Att bli fråntagen sin dator kan idag vara lika drastiskt som att få hela sitt hem totalt utbränt, eller skövlat av ett inbrott. Eller ens arbetplats. Eller både och. Det kan vara som att få strömmen avstängd, telefonen stulen, bankkontot blockerat – och mer därtill. Det borde med andra ord vara strängeligen förbjudet för polisen att beslagta personliga datorer, med mindre än att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket minimistraffet två års fängelse kan följa.

Detta är ett oerhört allvarligt scenario, betydligt allvarligare än man kan tro vid första anblicken. För att citera en annan bloggare: ”om de kan ta datorer tillhörande en politiker medan han utför ideellt arbete, helt utan brottsmisstanke – finns det någonting de inte kan göra? När kommer de efter dig?”

Vårt samhälle är på väg i en väldigt farlig riktning, och det är som jag antyder i rubriken till denna bloggpost, ett samhälle där folk i allt högre grad hukar sig, blir alltmer försiktiga och lydiga, väger sina ord, vaktar sin tunga, ser sig över axeln. Med andra ord:

Passa dig jävligt noga, för i morgon kan det vara dig de gör en razzia mot.

Man börjar alltid med de mest udda, de mest extrema, de som ingen försvarar. Det är därför det är viktigt att ha perfekta syndabockar, som pedofiler och ”terrorister”. Ingen försvarar dem, oavsett om beskyllningarna är sanna eller falska. Sen går man vidare, och så kan man alltid hitta på allehanda brottsrubriceringar. För om någon är ”kriminell”, så finns det ingen som försvarar en heller. Man är ju ”kriminell”. Som i Nordkorea, där du blir totalt rättslös så fort du stämplas som kriminell (gäller för övrigt USA också). Sen kan man gå vidare lite till, och till slut finns det inga kvar.

En piratpartist och datanörd, som bevisligen är enormt duktig på att hantera datorer och webben, måste ju by default vara en misstänkt person – det vet vi ju att alla pirater är tjuvar och bedragare – eller? Var går gränsen nästa gång? När kommer polisen hem till dig och gör en razzia, tar husets datorer och hårddiskar, röjer i dina bokhyllor och möbler? Detta är inte längre en dystopisk fantasi i konspirationsteoretikers science-fiction-hjärnor. Det är verklighet. Nu. Vad tänker du göra åt detta? Accepterar du det?

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

– Pastor Martin Niemöller

tunn linje

Andra som har skrivit om polistillslaget mot Mikael Nordfeldth:
Mikael Nordfeldth själv, Leif & Emma Ershag, Rickard Olsson, Anna Troberg, SOSO, SOSO igen, Caspian Rehbinder, Skivad lime, Sagor från livbåten, Full Mental Straightjacket, Meldanya, Mattias Swing, HumbleBee.net, Björn Felten

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Raderad från Facebook

14/01, 2010

Det har hänt något mycket märkligt, och jag vet fortfarande inte varför. Hela mitt konto har blivit raderat av Facebook. Carl Johan Rehbinder finns plötsligt inte på Facebook längre. Över 900 vänner i nätverket, grupper, allt. Ingen förvarning, inga frågor, inga meddelanden. Det enda jag möter är en sida som säger att kontot är avaktiverat.

Min kära Jennies konto är också raderat. Och ett par grupper vi har startat – bl.a. intressegruppen Cirkus Eros.
Jag måste naturligtvis ta reda på varför innan jag tar till med storsläggan mot Facebook (det kan ju vara en hackerattack, eller ett misstag), men att det över huvud taget kan ske är naturligtvis helt vansinnigt.

Om du vet något om hur detta kan ha hänt, kommentera gärna här på bloggen.

tunn linje

Man skulle kunna kalla detta för ett lyxproblem. jag kan leva utan Facebook. Och det är inte en mänsklig rättighet att vara medlem på Facebook. Nej, det är sant. Men i och med att Facebook har byggt upp en verksamhet på att miljoner människor bygger upp en stor del av sitt sociala nätverk genom Facebook, så är det förstås alldeles oerhört att de kan stänga av någon från sitt nätverk utan förvarning, utan förklaring, utan någon anledning.

Det kan vara som att få sin väska stulen, innehållande adressbok, mobiltelefon, jobbkontakter, privata kontakter, samlad korrespondens, diskussioner – allt. Borta. Men då är det ett brott som är begånget, en stöld. Någon har stulit mina tillhörigheter. Vän av ordning kan då argumentera att det vet man när man går med på Facebook, att de i praktiken äger allt du gör där. Ja, det är också sant. Men det är mycket märkligt att Facebook kan stänga av konton utan ens den minsta lilla förvarning. Det är faktiskt inte acceptabelt.

Om jag är stamkund på ett företag, och plötsligt möts av beskedet att jag inte får komma in, att mitt konto är avslutat, så anser jag att det är självklart att jag har rätt till en förklaring. Särskilt om det inte har föregåtts av ens den minsta lilla antydan att något olämpligt har skett i min kontakt med företaget i fråga.

Det hela skulle kunna utvecklas till ett sluttande plan, där jag plötsligt blir avstängd från min blogg (jag litar fortfarande på WordPress, dock), och sen blir jag avstängd från Internet helt och hållet. Utan förklaring, utan förvarning. Sen kanske jag blir utestängd från alla slags bankkonton. Det skulle ju kunna vara så att jag har nån gammal betalningsanmärkning som ligger och skräpar (tänk bara på alla SMS-lån och obetalda P-böter), men jag får ingen förklaring från bankerna annat än att de har gjort en kreditupplysning, och baserat på detta ger de mig avslag.

Eller så förklarar de inte alls. Bankerna är ju privata företag, och får förstås välja själva vilka de vill ha som kunder. Och vad det innebär för en normal människa idag, att inte ha ett konto, inga kort, inga transfereringsmöjligheter – det kan vem som helst räkna ut. Plötsligt är jag inte längre en fullvärdig medborgare. Allt på grund av godtyckliga bedömningar av privata intressen. Detta är en fullt möjlig utveckling, och det är en diskussion som bör tas innan det är för sent.

Det är i sammanhanget intressant att diskutera vad som är offentligt rum, egentligen. Om ett torg hör till det offentliga rummet, men en del av torget ägs av ett privat företag – får det privata företaget utan anledning eller förklaring hindra vissa personer att vara på den delen av torget, träffa andra och umgås? Är det O.K.? Hur mycket av samhället är vårt gemensamma rum, och hur mycket är privat egendom, och därmed utsatt för enskilda personers godtycke?

I ett samhälle där vem som helst kan kräva ut en kreditupplysning (det är inte omöjligt att det snart gäller all möjlig annan upplysning också, som t.ex. utdrag ur brottsregister), kan vem som helst också mobbas ut, stötas ut, bli en persona non grata – på nolltid. Utan förklaring.

Denna till synes bagatellartade händelse måste alltså sättas i stt större sammanhang – och då blir den inte så bagatellartad längre. Vi måste ha en diskussion i det offentliga rummet – om det offentliga rummet, och vilka rättigheter och skyldigheter vi tycker att vi ska ha, som kollektiv. är Internet en del av det offentliga rummet? Vilka regler ska egentligen gälla där?

Jag vill inte dra alltför stora växlar på en enskild händelse som detta. Men en sak är alldeles klar. Facebook har betett sig oerhört respektlöst, ansvarslöst och ohyfsat mot miig, min hustru och hela min vänkrets, och jag nöjer mig inte med mindre än en mycket bra förklaring, och en offentlig ursäkt. Allt annat är skandal.

tunn linje

Piratpartiet är ett självklart bevis för att vi kan ändra på samhället, fortare än vi tror, med engagemang, hängivenhet, beslutsamhet, organisation och intelligens. Bli medlem, rösta i riksdagsvalet – och bidra till en förändring i det politiska klimatet! Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu, för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, medborgarrätt och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Slut på brevhemligheten – nu har du inget privatliv

1/12, 2009

Sverige har haft skyddad postförmedling sedan drygt ett par hundra år tillbaka. Ett brev är skyddat i lag, och får endast öppnas under särskilt allvarliga omständigheter. Detta är en omistlig del av vår demokrati, med informationsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Posthemlighet, brevhemlighet, är en rättighet för mottagaren av post, att posten inte läses innan den nått mottagaren.

Från och med idag skall kablarna kopplas in, och FRA är ett faktum. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet, eftersom även grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat av FRA. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning. Det är dessutom högst tveksamt om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen.

I 4 kap. 8 § brottsbalken (1962:700) anges:
”Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.”

I 4 kap. 9c § (1962:700) anges vidare:
”Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen bereder sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning dömes för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Med upptagning avses härvid även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling.”

Det stora problemet ligger i att man särskiljer digital och analog kommunikation. Om något politiskt parti skulle öppet och klart propagera för att all snigelpost, brev i kuvert med frimärke, skulle öppnas och scannas av en myndighet, så skulle nog de allra flesta reagera med stor upprördhet, och det politiska partiet skulle kunna hälsa hem, plocka ner skylten och lägga ner verksamheten. Märkligt nog har detta inte skett med FRA.

Jag skulle aldrig öppna brev som är adresserade till min hustru eller mina barn, om jag inte uttryckligen fått deras tillstånd att öppna deras post. Jag anser nämligen att det är ett oacceptabelt intrång i deras integritet. Men nu ska vi kollektivt acceptera att tjänstemän på en statlig myndighet gör det, utan att jag ens vet vilka de är. Det är skrämmande.

Nationalencyklopedin:
”brevhemlighet, rätt att anlita postbefordringsföretag för befordrande av meddelanden utan risk att innehållet blir uppenbarat. Brev kan, efter beslut av domstol, tas i beslag om det bedöms ha betydelse för en brottsutredning”

Våra riksdagspolitiker har fullkomligt kört över det politiska motståndet, dribblat och ljugit, och t.o.m. struntat i sina ungdomsförbund. Ingen politisk fråga har någonsin enat politiska aktivister från så många olika partier. Det vore onekligen intressant att få veta vad som är den faktiska orsaken till detta monumentala maktmissbruk.

Det är tyvärr inte en överdrift att jämföra FRA med STASI, och DDR:s övervakning av sina medborgare. Sanningen är att FRA, med sin moderna teknik, är oändligt mycket effektivare än DDR:s jämförelsevis primitiva metoder och utrustning. STASI behövde informatörer, det behöver inte FRA. Alla blir avlyssnade, utan undantag.

Den obehagliga konsekvensen av detta politiska beslut är att människor nu kommer att vakta sina ord i betydligt högre grad. Det händer mig redan rätt ofta att vänner säger till mig ”det där vill jag inte prata om i telefon”, alternativt ”det där tar vi när vi träffas”, utifrån att man inte längre kan skicka ett e-brev, utan att riskera att någon obehörig läser det.

Så har det redan gått i Tyskland, där folk inte längre vågar ringa psykologer, präster och andra med tystnadsplikt – för man vet ju aldrig vem som lyssnar…

tunn linje

tunn linje

Artiklar om FRA:
Några pirater i Corren

Andra som bloggar om FRA nu:
Joshen, Joshen igen, Joshen igen, Oskar Swartz, Oskar Swartz igen, Emma Opassande, 之乎者也, Mina Moderata Karameller, Mark Klamberg, Mark Klamberg igen, Henrik Alexandersson, Hundratusentals ögonblick, Hanna Dönsberg, Christian Engström, Gabriel Sjölund

Upprop: Telia – ta FRA-lagen till domstol!
Annarkia, Scaber Nestor, Sossar mot Storebror, Den Nya Medborgarrättsrörelsen, Archangel, Darkangel och Mumma, Signerat Kjellberg, Den digitala parkbänken, Sagor från livbåten, Piratpartisten, Thorlin, Sandrability, Bloggvärldsbloggen, Aspiebloggen, Farmorgun, Pesptraktelser, Humblebee.net, JensO, Beelzebjörn, Röd Libertarian, Calandrella, ProjO, Christian Engström, Webhackande, Liberal & Långsint, Osmidigt, Solid Block of Ise, Johan Ronström, Personlig Utveckling?, Bandhunden Skäller, Infallsvinkel, Hearts of Joy, Primarys Blog, Alliansupproret, Integritet & frihet, Tieowbeijas, The Pheleroxian Blog, Mattias Bjärnemalm, Skivad Lime, OlofB, OlofB, OlofB, Enligt min Humla, Daniel och de små tomtarna, hannes2peer, Beelzebjörn

tunn linje

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Läs gärna om planerade protestaktiviteter på Piratpartiets hemsida!

pirat_blogbanner

Dekorrand

Har SJ också drabbats av kontrollmani?

1/09, 2009

indiskt_tag

Med svartabörshandel som förevändning skapar nu även SJ ett kontrollsystem – för registrering av resenärer. För att få köpa biljett måste du visa legitimation, och din biljett är personlig. Dina persondata lagras sedan i en databas. Min första fråga är självklar – varför? Vad vill de egentligen? Vem rycker i trådarna? Vad är det verkliga syftet? Inte fan kan det väl bara vara svartabörshandeln?

Om SJ säljer fler biljetter kan det knappast vara ett problem att de säljs vidare. Kanske vill SJ att folk ska betala mer, så att de har en ombokningsmöjlighet? Är SJ helt enkelt bara överdrivet giriga?

Återigen ska den stora skötsamma majoriteten behöva ta smällen för något som en liten, liten grupp människor gör. Förutom att jag inte kan se något problem i att folk köper något och säljer det vidare med vinst, så är det faktiskt inte moraliskt godtagbart att behandla samtliga resenärer som potentiella lurendrejare. Det är både kränkande och meningslöst. Inte ens i gamla DDR behövde resenärer regelmässigt visa ID-handlingar, eller för den delen i dagens Kina.

Det kan förstås vara så enkelt att det bara finns en god (men ogenomtänkt) intention bakom, och att de som har beslutat detta helt enkelt är korkade. Förmodligen är det precis så. Men de har glömt att allt kan missbrukas, och det som kan missbrukas blir ofta just – missbrukat. Att kräva legitimation för en tågbiljett är verkligen extremt överdrivet. Det är otillbörlig kontroll och maktmissbruk.

Man kan ju alltid hävda att det är frivilligt att åka tåg. Visst. Och det är frivilligt att åka till jobbet, frivilligt att äta och dricka, frivilligt att klä på sig när det är kallt. Men jag ser en utveckling där fler och fler undviker både flyget (som alltjämt har sina idiotiska, patetiska kontroller utan någon som helst säkerhetsinverkan) OCH tåget, och att de tar sin bil istället (om de har en), för att slippa bli kontrollerad ända in i ändtarmen så fort man ska vända sig om.

Återigen detta virtuella spekulum, uppkört av myndigheter och monopolföretag i lilla Sverige, där alla bara tackar och bockar och lider tyst, med knuten näve i fickan. Gapa och svälj, är den ständiga uppmaningen från allehanda idioter som vill kontrollera alla i sin omgivning. Och så vänjer sig folk sakta vid mer kontroller, mer registrering, mer bevakning, mer maktmissbruk. Och till slut blir det en självklar sak – Papiere, bitte!

Kanske SJ bör införa metalldetektorer, röntgenkameror, uniformerade vakter med stora hundar, övervakningskameror vid varje säte, avlyssningsmikrofoner, bagagekontroller och förbud mot vätskeförpackningar? Det har man ju redan (eller vill ha) på alla flygplan! Hur många resenärer tror SJ att man får då?

Makthavare skyller ofta på säkerhet när de inför hårdare kontroller av medborgarna. Men det handlar givetvis inte om medborgarnas säkerhet. Ingen blir säkrare av att bli kontrollerad, avanonymiserad, scannad, taggad, avläst, GPS-markerad. Ingen. Det mest effektiva sättet att öka sin personliga säkerhet är anonymitet. Att omgivningen INTE vet vem du är. Anonymitet, möjligheten att välja att vara anonym är en absolut förutsättning för att kunna upprätthålla ett demokratiskt samhälle med respekt för varje medborgares integritet.

Vad än syftet är med denna vansinnesåtgärd, så är det verkligen på sin plats att sätta ner foten nu, och påtala för de klåfingriga tågnissarna på SJ att det är INTE O.K. att registrera medborgares resor i ett demokratiskt samhälle. Patetiskt nog använder de ansvariga på SJ usla argument som ”på flyget och på Systemet måste man ju också visa leg. Jaha? Och bara för att unga människor av alkoholpolitiska skäl måste visa leg på Systemet (jag har aldrig någonsin behövt visa leg på Systemet), och bara för att man fortfarande lever med en kollektiv psykos inom flygbranschen, så ska dumma och integritetskränkande beslut också fattas av SJ?

Lägg ner, gör om, låt folk leva i fred!

tunn linje

Tidningar som skriver om detta:
SvD, SvD igen, DN

Bloggare som skriver om samma ämne:
Mark Klamberg, Pär Ström, Leo Erlandsson, Tomas Jonsson, Ravenna, Scaber Nestor, Cornucopia, Sidvind, Staufener, Oscar Swartz

Finns det bara ett enda politiskt parti som försvarar privatliv och integritet?

Dekorrand

Ska vi verkligen övervaka barnens internetsurfande?

19/05, 2009

caspiansurfar

Svenskar är sämst på att nätkolla barnen, påstås det i en artikel i Allt om Barn. Vi svenskar har inte samma kontroll över barnens Internetsurfande som föräldrar i många andra länder. Detta har framkommit i något som beskrivs som en internationell studie, gjord av det privatägda, vinstdrivande programvaruföretaget Symantec, som bygger hela sin verksamhet på att överdriva risker, faror och oro, i syfte att sälja programvaror som ska skydda mot alla dessa faror (virus, intrång, bedrägerier etc.). Symantec är alltså experter på att skrämma datoranvändare till att köpa deras produkter.

Per Hellqvist är säkerhetsexpert på nämnda programvaruföretag Symantec, och samtidigt är han föräldraombudsman på riksförbundet Hem och Skola. Per Hellqvist anser att ”det är lite förvånande att det är så få i Sverige, med tanke på att man kallar oss för en it-nation”, vilket förstås ska få oss läsare att bli lite oroliga – ”oj, tänk om vi inte bryr oss om våra barn tillräckligt”, och så köper man en (dyr) programvara från Symantec, så att man kan ha mer koll på sina barn. Och när vi ändå håller på kan vi ju köpa en GPS-sändare att sätta på barnen så att vi kan spåra dem om de går vilse. Eller varför inte ett chip under huden, när vi ändå håller på?

Tänk om det är tvärtom? Tänk om det är så att just svenskar, för att vi är en IT-nation, med mycket god erfarenhet av Internet, är mer tillåtande gentemot barnens surfande, eftersom vi vet att det inte är särskilt farligt. Ju mer vana vi blir vid denna nya, gränslösa form av kommunikation, ju mer vi ser fördelarna och utvecklingsmöjligheterna, desto mer försvinner nackdelarna och riskerna i bakgrunden. Vi kanske inte alls är ”sämst” på att nätkolla barnen, utan faktiskt bäst på att inte överbeskydda dem.

Det handlar också om tillit. Tillit till barnens förmåga att själva avgöra vilken information de vill utforska, samt respekt för barnens integritet. Scannar du av exakt vilka böcker och tidningar ditt barn läser? Vet du vad ditt barn skriver i sin dagbok? Vet du exakt vilka människor ditt barn träffar på väg hem från skolan? Vet du exakt vilka ditt barn pratar med i telefon, och vad de pratar om? Om du inte vet det, gör det dig orolig? Inte? Då behöver du inte oroa dig för barnets nätvanor heller. Jag menar – vad skulle vi vara rädda för? Vad är det som är så farligt på Internet, som inte är kanske t.o.m. betydligt farligare någon annanstans? Vilken information vill vi skydda våra barn från, som de inte själva fattar att de kan välja bort?

Vi ska inte lita på Per Hellqvist från Symantec, eller andra representanter för företag som gör vinster på vanliga människors rädslor och oro. Vi ska lita på våra barn. Om våra barn bemöts med misstänksamhet och kontrollbehov så kommer de garanterat att hålla saker hemliga, och hitta sätt att dölja sina aktiviteter för oss föräldrar. Men om vi litar på barnen, och samtalar med dem om viktiga ting, med tillit till deras goda omdöme, så kommer vi att uppmuntra öppenhet, ärlighet – och gott omdöme.

Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner. Låt barnen surfa i fred, utan ”nätkoll” av nyfikna föräldrar. De klarar sig nog alldeles utmärkt utan din hjälp.

Dekorrand

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet

4/04, 2009

Piratpartister med lila fanor

Frihet har alltid varit viktigt för mig. Jag är måhända en alldeles osedvanligt anti-auktoritär person, men jag har svårt att acceptera att bli styrd och kontrollerad av någon annan än mig själv. Det är inte så att jag aldrig kan acceptera någon auktoritet – jag kan gärna låta någon annan leda mig, råda mig, när jag väljer det själv. När jag väljer det själv. Detta är viktigt, och jag kommer att återkomma till det.

Jag anser att jag är en suverän individ, med full makt över mitt eget liv. Ingen har rätt att bestämma över mig och min kropp, mina tankar, mitt liv. Ingen har rätt att styra mig mot min vilja. Ingen har rätt att hindra mig från att göra vad jag vill med mina tankar, min själ, min kropp. Det enda tillfälet då någon har rätt att kränka denna suveränitet är när jag själv kränker, eller avser att kränka, någon annans suveränitet. Om jag vill utnyttja, lura, misshandla eller stjäla från någon annan lika suverän individ, har omgivningen rätt att hindra mig. Inte annars.

Det känns en smula begränsande att uttrycka en viss specifik politisk ideologi som ledstjärna, eftersom jag gärna lyssnar på alla, och låter mig inspireras av flera, men om jag måste välja så är jag definitivt liberal, och nog mest libertarian. Totalitära och auktoritära ideologier med stark hierarki har alltid känts djupt främmande för mig, och kränkande för hela mitt väsen, och även för hela mänsklighetens väsen. Därför har det fyllt mig med en enorm besvikelse att den politiska allians som jag var med om att rösta in i Riksdagen i det senaste valet visade sig arbeta i en minst lika vidrigt antiliberal socialfascistisk riktning som den regering de ersatte.

Den nuvarande regeringen har fortsatt att bygga Bodströmsamhället, i en farlig fart, och har på osannolikt kort tid introducerat en mängd integritetskränkande lagar och förordningar, som t.ex. FRA, IPRED, datalagringsdirektivet, ökade befogenheter för polisen, och mycket mer – allt i syfte att göra oss medborgare mer och mer transparenta för myndigheter och makthavare. Detta är enligt min mening inte acceptabelt. Det är våra folkvalda som skall vara transparenta, det är dem vi har givit förtroendet att administrera vårt samhälle som måste hålla sig vidöppna för granskning – det är vi som ska granska dem, inte tvärtom.

Med hjälp av utsökt usla svepskäl (kamp mot terrorism, barnporr, organiserad brottslighet, upphovsrättsbrott m.m.) introduceras ett censur- och kontrollsamhälle som hade givit Erich Honecker eller Lavrentij Beria multipla orgasmer. Givetvis bryr sig de verkliga makthavarna inte ett skit om barnporr eller svältande musiker, och terrorism är faktiskt inget vi svenskar behöver oroa oss för, så man behöver inte vara en paranoid konspirationsteoretiker och foliehatt för att fatta att det är något annat som är i blickfånget. Det är själva kontrollen man vill ha. Makt berusar och korrumperar, det är ett välkänt faktum, och ju mer man har, desto mer vill man ha.

bodstromsamhallet1

Det är därför vi har ett demokratiskt system i Sverige – för att kunna kontrollera och begränsa makten. Men även ett demokratiskt system kan gå åt helvete. Weimarrepubliken är ett bra exempel. Vi har förvisso en grundlag, men den är oerhört tandlös och svag, och man kan vifta bort den med några enkla penndrag. Därför borde vi i Sverige stärka demokratin genom att instifta en riktig konstitution, som inte är förhandlingsbar, som man har i USA. Vi borde kanske också ha tidsbegränsning på hur länge man får sitta som parlamentariker i Riksdagen. Två valperioder eller maximalt tre, vore en bra garant för att slippa broilers och rygghukande (när partipiskan viner) röstboskap.

Så vilka ska man rösta på då, om man inte vill rösta på något av de etablerade riksdagspartierna? Sverigedemokraterna kan man ju absout inte rösta på – bara imbecilla idioter utan vare sig hjärna eller omdöme kan rösta på ett sådant skitparti. Som Kristdemokraterna med en nynazistisk anstrykning, och ännu mindre intelligens. Att rösta på Sd borde egentligen vara ett säkert tecken på att man egentligen inte förtjänar att ha rösträtt (OBS – jag är ironisk nu – jag tycker att även Sverigedemokrater ska få rösta – litet meddelande till de eventuellt läskunniga Sverigedemokrater som av någon underlig anledning råkat hamna här). Fi? Nja, förutom att jag inte sympatiserar med Fi, är de tyvärr patetiska och helt körda, eftersom de gjorde ett stort misstag i att bli Schymans stödtrupp i att bilda parti istället för att skapa en effektiv lobbyorganisation. Junilistan är ännu mer körda – stendöda, faktiskt. Vet någon alls vad Junilistan stod för egentligen?

Kvar finns Piratpartiet – det snabbast expanderande partiet i Sverige, med fler medlemmar i partiet än V och Mp (är snart ikapp Fp), och Sveriges näst största politiska ungdomsförbund (större än SSU – bara MUF är större). Visst, det är imponerande – men sympatiserar jag verkligen med Piratpartiet? Gillar jag deras idéer? På ett plan spelar det mindre roll, eftersom det viktigaste för mig är att sparka på de sittande partierna, markera med min röst att jag är grymt missnöjd. Bara jag kan sympatisera någorlunda, så räcker det. Så resonerade jag förra året.

Men eftersom jag är en nyfiken och framfusig typ, lyckades jag nån gång förra året få till en lång och pratsam middag på en indisk restaurang med Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge. Jag skulle minsann grilla honom rejält (inte för att äta upp honom – jag är vegetarian!), men det blev istället ett otroligt inspirerande och ögonöppnande samtal om upphovsrätt, medborgarrätt, patentlagar, frihet, kontrollsamhället, lagstiftning, politisk strategi och ekonomi. Jag tror att vi pratade en del om litteratur, film, mat, whisky och motorcyklar också. Han är ju en jävligt trevlig och intelligent karl, Falkvinge… 🙂

Demonstration

Jag insåg helt enkelt att jag inte sett hela bilden, och att jag liksom så många andra i min situation drogs med gamla föreställningar som mest byggde på bristande kunskap och visionärsskap. Vi hade mötts i FRA-frågan, träffat varandra på demonstrationerna, liksom en mängd andra från samtliga politiska ungdomsförbund, och jag såg att detta var frågor som överskred alla politiska gränser, rev barriärer mellan vänster och höger, för att identifiera en helt annan mur – mellan makten och folket, mellan dåtid och framtid, mellan protektionism och visionärskap, mellan teknikpositivitet och rädsla för det nya.

Jag insåg att det enda politiska parti som över huvud taget tog de medborgarrättsliga frågorna på allvar var Piratpartiet – rätten att tillägna sig och sprida information, rätten till anonymitet, rätten till förtroliga samtal utan att bli kontrollerad, rätten till brevhemlighet, rätten till personlig integritet, likhet inför lagen, rätten till privatlivets helgd, rätten att inte behöva oroa sig ständigt över om man blir kontrollerad och registrerad, rätten att skapa fritt utan att oroa sig för om någon redan har patent eller upphovsrätt till det jag skapar, rätten att inneha all information jag vill, rätten att leva som en fri och vuxen människa med full suverän kontroll över min kropp och mitt liv. Allt detta är viktigt för mig, och Piratpartiet är faktiskt hittills det absolut enda parti som svarar upp mot alla dessa mina rättigheter som jag kräver för mig själv.

Piratpartiet är ett frihetligt parti, med vad jag skulle kalla klart libertarianska principer i grunden. Men det går inte att trycka in Piratpartiet i en vänster-höger-skala. Det Piratpartiet står för är något helt annat, något helt nytt. På samma sätt som det inte gick att placera Miljöpartiet på denna skala, när de grundades 1981, och kom in i Riksdagen första gången 1988, eftersom de stod för en helt annan uppsättning värderingar (miljön i fokus), på samma sätt måste även Piratpartiet bedömas idag. Jag har träffat pirater från alla politiska håll, och det man kan säga är gemensamt är framför allt detta medborgarrättsliga frihetspatos. Men det finns både ”vänsterfolk” och ”högerfolk”, liksom även andra grupperingar representerade inom Piratpartiet, och det är faktiskt en del av partiets styrka.

pp_eukand

Därför tänker jag rösta på Piratpartiet i EU-valet, samt även i Riksdagsvalet nästa år. Och det skulle glädja mig om du, kära läsare, gör detsamma. Du behöver inte ens sympatisera med allt som Piratpartiet står för – det viktiga är att röra om i grytan, stoppa de mest fascistoida maktexpansionerna, ta tillbaka makten till folket, markera tydligt för sittande politiker att nu får det fan vara nog.

Gillar du frihet? Rösta på Piratpartiet. Gillar du att kunna skicka e-brev eller prata i telefon utan att vara orolig för att bli kontrollerad och avlyssnad? Rösta på Piratpartiet. Vill du fritt kunna ta del av kunskapssamhället och världens kultur, utan att behöva bryta mot lagar och riskera att förlora all din egendom? Rösta på Piratpartiet. Vill du sätta ner foten, och markera att de sittande partierna har förlorat ditt förtroende? Rösta på Piratpartiet. Vill du vara med om att skapa framtiden, snarare än att förskrämt hålla fast vid det gamla? Rösta på Piratpartiet.

tunn linje

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Dekorrand

Lite mer diktatur, tack! – Vassego, betala i kassan!

29/12, 2008

diktatorer

När de stora moderna diktaturerna växte fram under 1900-talet, var öppet våld och synligt tvång självklara ingredienser. Att avrätta personer för deras åsikter var vardagsmat i en värld där ytterst få länder var demokratier. Nackskott och massgravar var logiska, och praktiska politiska lösningar. Ideologier som socialism, kommunism, fascism och nazism betraktades som moderna och realistiska, och rönte onekligen en stor internationell framgång. Medborgarna i stora länder som Sovjetunionen och kommunistiska Kina föll offer för det sociala experimentet totalitär ideologi kombinerat med modern teknologi. Många andra, mindre, men internationellt betydelsefulla länder som Tyskland och Italien prövade på den nya tidens styresskick.

I och med andra världskriget insåg många att rå diktatur och totalitär makt kanske inte var den bästa vägen till lycka, och inte ens nödvändigtvis den effektivaste metoden att utöva makt, så makthavare och medborgare arbetade för en gångs skull tillsammans (låt vara med disparata motiv) för att utvidga det demokratiska systemet över hela världen. Ibland brydde man sig inte om att skapa demokrati – man använde ordet bara, för att skyla över det faktum att landet fortfarande styrdes som en rå diktatur – DDR och Nordkorea är bra exempel på detta. Tyska Demokratiska Republiken och Demokratiska folkrepubliken Korea. Den sistnämnda finns fortfarande, och heter alltjämt så. Det räcker naturligtvis om folk tror att de lever i en demokrati.

kommunister

Men de som har makten på riktigt skiter i vilket samhällssystem som för närvarande är populärast. De anpassar sig för att behålla och stärka sin makt. Fungerar det med färggranna arméer, pukor och trumpeter, överdådiga kröningsceremonier, hermelinmantlar och guldspiror för att upprätthålla makten, så är det just de redskapen man kommer att använda. Om det är smarta bomber, grå kostymer och en armé av buffliga livvakter som utmärker den offentlige makthavaren, så kommer makthavaren att använda sig av just det. Och om det är demokratiska val av sympatiska personligheter beväpnade med förnuftiga floskler, så kan du vara så säker på att några sådana marionetter kan skakas fram ur lämplig rockärm.

De verkliga makthavarna ser vi inte alls – de är skuggfolket, de som verkar utan att synas. Skuggfolket vill inte granskas – de kastar dimridåer och anlitar duktiga idioter som marionetter. Ledande politiker som Tony Blair, Fredrik Reinfelt och Carl Bildt är också marionetter, nickedockor som kan korrumperas och användas av makten så länge de uppfyller sina plikter. Några som är särskilt duktiga får bli medlemmar i fina marionettklubbar, som Bilderberggruppen, där alla de sitter som tror att de har verklig makt. Men de verkliga makthavarna är de som styr pengarna i världen. De som äger världens stora banker, och bestämmer över all finansiering och riktningarna för all världens kassaflöden. Centralbankerna kan trycka mer pengar, skapa inflation och depression, finansiera krig – och blockera ditt bankkonto, över hela världen.

reinfelt

Och vi medborgare tror att vi har makt, eftersom vi får rösta var fjärde år. Men vad vi faktiskt gör när vi röstar, är att ge bort makten. I Sverige har vi något som kallas representativ demokrati, en slags frivillig diktatur där vi luras att tro att vi kan påverka samhällets utveckling genom att lägga några små lappar i lådor i närmaste samlingslokal. En gul, en vit, en blå. Och så tror vi att vi har varit med och påverkat – men det är en skendemokrati, ett skuggspel. Vi har under det gångna året blivit kraftigt varse om att det inte spelar någon roll vem som regerar. Det blir i stort sett samma politik ändå. Trots personval och yviga löften, som visade sig vara värda mindre än toapappret du just använde när du var på muggen. Det finns dock undantag från denna regel. Mer om det längre ner i denna artikel.

Under 1900-talet kunde makthavarna fortfarande komma undan med totalitärt maktutövande, kontroll genom våld och utrensningar, och tvångsmetoder. ”Papiere, bitte” var vardagsmat i många länder. Men i vår ”upplysta” tid räcker inte tvångsmedel utifrån. Vi måste bli förförda att själva vilja bli kontrollerade. Vi måste luras att tycka om att bli kontrollerade, manipuleras till att älska Storebror.

1984

Så med piska och morot införs allehanda kontrollsystem. Moroten är att allt blir så mycket enklare, vi blir omhändertagna och ”trygga”, och beskyddade från hemska terrorister och brottslingar. Piskan är den som säger ”den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja”, och genomdrives med buzzwords som terrorism, barnporr och organiserad brottslighet. Ingen gillar ju sånt, eller hur? Så om du till äventyrs motsätter dig nya lagar och kontrollsystem som officiellt är till för att stoppa just sådant, så måste du vara en skummis med smutsigt mjöl i påsen – endera terrorist, brottsling eller barnpornografikonsument – eller hur? Så dra ner byxorna för kontroll vid minsta anmaning, eftersom vi alla måste lyda för en god sak. Ordnung mußt sein!

papierenbitte

Förr i tiden kunde man enkelt införa legitimationstvång. Återigen, ”Papiere, bitte.” Nu är det frivilligt, men du kommer å andra sidan inte långt utan ditt ID-kort. Och överallt gör man det svårare att klara sig utan plastkort, nu också med inbyggda, spårningsbara chip. Snart har man ersatt alla myntautomater med kortspringor. Ska du parkera din bil tar de flesta P-automater kort, och allt fler automater tar BARA kort. Inom en överskådlig framtid kan polismakten registrera varenda steg du tar, inklusive besöket på den offentliga toaletten, som givetvis också betalas med kort. Och har vi en japansk modell av toalett, som även registrerar ditt blodtryck och allmäntillstånd, så kan även detta uppdateras i de offentliga registren – som förstås är tillgängliga för ditt försäkringsbolag. Verkar du alltför krasslig höjs din premie.

Det är ju jättepraktiskt om alla papperspengar och mynt ersätts med kort – då slipper vi släpa på dem. Men tänk en gång till – om papperspengar försvinner, och ditt kort av en eller annan anledning inte fungerar; vad gör du då? Tänk om ditt konto spärrats av banken, av en eller annan anledning? Tänk om autogirot dragit för mycket från ditt konto, och så har du plötsligt inget på kortet? Och – tror du inte att en rånare kan ta ditt kort och knäcka koden för att råna hela ditt bankkonto? Nå, du kan ju spärra kontot, förstås – om inte rånaren har snott din telefon också, och slagit ner dig så att du ligger avsvimmad i flera timmar. Säkerheten är illusorisk. Dessutom – då kan ALLA dina pengatransaktioner registreras. Vill du det? Vill du att skattemyndigheten ska ha fri tillgång till hela din privatekonomi?

stasi

Låt oss göra ett tankeexperiment – varför inte drogtest på de offentliga toaletterna? Du har rökt på lite, pissar i porslinstratten, analysapparaturen slår larm till polisen, låser dörren så att du inte kan komma ut, och strax kommer den lokala piketen och plockar in dig för droginnehav. Science fiction? Inte då. All teknik finns redan. Det är bara en fråga om att sälja in idén. Politiker försöker ju redan få föräldrar att gå med på obligatoriska drogtester för skolungdomar – givetvis för att skola in ungdomarna i att vänja sig vid ett samhällssystem där vi ständigt blir kontrollerade. Flygplatskontroller och snatterilarm fungerar på samma sätt – du ska vänja dig vid att bli kontrollerad.

Och när tekniken pajar – för det gör den alltid, förr eller senare – så finns det alltid något att skylla på. Du fastnar på muggen, eftersom den läser av otillåtna droger i ditt urin. Muggen låser in dig, men larmet funkar inte, och bevakningskameran är sönderslagen. Du får ett epileptiskt anfall och dör på toaletten. Men då kan polisen avfärda det hela med att det var ”drogrelaterat”, och då finns plötsligt ingen ansvarig. Du fick skylla dig själv.

sheepherd

I skuggfolkets drömsamhälle går vi alla runt med inopererad fotboja (spårbart datachip), i praktiken ett virtuellt spekulum uppkört i röven för jämnan. De som inte lyder blir utestängda från samhället. I det fullt utblommade kontrollsamhället har alla små datachip inopererade under huden, för det är ju så himla praktiskt. Du kan gå ut utan ID-kort, utan betalkort, utan nycklar, och ändå göra alla dina ärenden. Jättepraktiskt.

Fördelarna med ett inopererat chip kommer att säljas in med glada kampanjer. Skrattande nudistkolonier vinkar glatt och påpekar fördelen med att äntligen kunna få vara helt naken. Leende mammor lovprisar tryggheten i att alltid kunna spåra var deras barn är. Bilägaren blir glad för att han slipper komma ihåg bilnyckeln, och ingen kan stjäla hans bil, eftersom bara hans chip öppnar dörren. Tror han.

Den mest fruktansvärda fascismen du kan föreställa dig kommer att införas med medborgarnas hjälp. Frivilligt. Och du betalar själv. Och den som försöker göra på eget sätt blir totalt utstraffad genom några knapptryckningar. Butiksdörrarna öppnas bara för dem som är kreditvärdiga (varje butik har en scanner utanför dörren som läser av vilka som vill komma in – den som inte har några pengar vill man förstås inte ha in i butiken), och alla andra får stanna ute i kylan. Bokstavligen och bildligen. Och just så skall vi skrämmas till lydnad.

lociloci

Detta är inte science fiction. All teknologi jag har beskrivit finns redan, och betydligt mer avancerad än så. Du kan redan köpa GPS till ditt barn, och du kan redan ha ”koll på dina vänner” med smarta webbtjänster (kan du ha koll på dna vänner finns det väl ingen anledning att hindra staten från att ha det, eller hur?). Exklusivare bilmärken har redan bilnycklar som trådlöst låser och låser upp bilen, beroende på hur långt från den du är. Nya pass förses med ett chip som kan fjärravläsas, så att flygplatskontrollanterna slipper bläddra i varje resenärs pass. Att sådana pass kan missbrukas av en terrorist, spion, eller bara en sofistikerad skurk med rätt scannerutrustning är det naturligtvis ingen som nämner. Att du med utrustning för ett par tusen kan framställa falska fingeravtryck som lurar de mest avancerade fingeravtrycksläsare är det förstås ingen som nämner heller. Falsk trygghet, alltså.

Alla dessa tekniska arrangemang ”för vår trygghets skull” har egentligen inte ett skit med din trygghet att göra. Flygplatskontroller, knivförbud, bevakningskameror och ID-kortskrav hindrar inte riktiga bovar. De som vill begå brott gör det ändå, och hittar på smarta lösningar för att överlista alla skyddsåtgärder. Trygghetsarrangemangen finns egentligen där för att avväpna dig totalt, göra dig 100 % sårbar och hjälplös, van vid kontroller (”klart att dörrvakten trycker upp ett finger i min anal – jag skulle ju faktiskt kunna vara en terrorist!”) och totalt försvarslös. Lätt att kontrollera.

dictator

Denna svarta berättelse, denna gastkramande dystopi, verkar kanske överdrivet cynisk. Det är dock tyvärr en alltför realistisk vision för att lätt avfärda. Och insikten om att detta faktiskt är en fullt möjlig utveckling i vårt samhälle, inte minst eftersom den redan har kommit väldigt långt, får allt fler att vakna, och ställa sig på tvären. Ur detta perspektiv är det logiskt att dra slutsatsen att t.ex. Piratpartiet är ett av många synbara symptom på en underström, en sakta uppvaknande medborgarrättsrörelse, ett aktivt motstånd mot kontroll av medborgarna, mot totalitär makt, mot hjärntvätt och inlärd hjälplöshet – för frihet, för eget ansvar, för varje enskild individs möjlighet och rätt att själv skapa förutsättningarna för sitt liv.

Det är inte politikerna som ska kontrollera oss. Det är vi som ska kontrollera dem. Vi måste fatta att ingen blir lyckligare av inopererade datachip, kontrollkameror och avlyssning överallt, avskaffad yttrandefrihet, meddelarfrihet och andra uttryck för totalitär makt – modern högteknologisk diktatur. Orwell hade suckat igenkännande. Ska vi någonsin lära oss av historien, och förekomma nästa maktattack? Thomas Jefferson, U.S.A.:s tredje president, och huvudsaklig författare av den amerikanska konstitutionen, ansåg att ”det måste vara varje invånares rätt att bära vapen, för att kunna försvara sig mot en korrumperad regering”. Onekligen ett intressant perspektiv, sett ur vårt nutida perspektiv. Jefferson var kanske inte helt fel ute.

Framtiden är inte skriven, inte ristad i sten. Du och jag, vi alla kan vända utvecklingen, tillsammans. Vi måste höja våra blickar, bli mer medvetna, mer olydiga, mer ifrågasättande. Vi måste sätta ner foten och säga nej, när vi blir utsatta för plågsamma och onödiga myndighetsförsök. Vi behöver inte beväpna oss med dödliga vapen, men vi måste granska politiker, media och andra makthavare i sömmarna, och avslöja varje skurk och bedragare som just det – skurk och bedragare. Vi måste sluta vara så godtrogna, och tro att all överhet vill oss väl. Det vill de inte. Särskilt inte om de säger att de vill just det. De skiter i dig. Utgå från att all media och alla politiker ljuger, och att de bara är megafoner för maktens intressen.

pravda

Staten är inte din omtänksamme vän. Staten är en drös med människor som vill ha makt över dig. Vänj dig vid att för närvarande se staten (regeringen och riksdagen) som din fiende, som du kan vänta dig vilka attacker som helst från. Var misstänksam, ifrågasättande och monumentalt bråkig i alla dina mellanhavanden med myndigheter. Om någon vill se ditt ID-kort, eller på annat sätt ha dina personuppgifter – fråga varför. Och kräv jävligt bra motiv. Annars kan du vägra. Om kassörskan i taxfree-butiken vill se ditt boardingpass fast du bara köper choklad och parfym – fråga varför. Får du inte ett bra svar; lämna grejerna och köp ingenting. Våga vara besvärlig. Fråga inte om lov. Lev ditt liv som du vill leva, utan att ängsligt se dig över axeln (får man göra så här?). Ta makten över ditt liv.

Och OM du ska rösta i våra skendemokratiska val – lägg inte din röst på något av de etablerade partierna som redan sitter där. Straffa ut dem. Välj inte heller ett riktigt, riktigt dåligt alternativ som Sverigedemokraterna. Reaktionär kristendom och nynazism i kombination är kanske inte riktigt vad det här landet behöver. Rösta på Piratpartiet, inte nödvändigtvis för att du håller med om allt de förespråkar, men för att de är ett frihetligt parti som t.o.m. kan ha goda chanser att komma in. Det om något vore under alla omständigheter en seger för folket, ett återerövrande av lite makt genom röstsedeln. Vi kan stoppa diktaturen från att växa sig oövervinnerlig. VI kan stoppa skuggfolket från att få ännu mer makt. Det finns en väg ut ur tyranniet. Men du måste göra jobbet – all makt är given.

Vi har de makthavare vi förtjänar. Vi måste själva erövra vår frihet.

fascismposter

Andra bloggare som kommenterat, länkar till mig och/eller skriver om samma ämne:
Joshen, Rick Falkvinge, Fritänk, Christian Engström (pp), Calandrella, projO’s blog, Argast Nu, A die Wundes Weblog, Lûzgannon, Nemokrati, Terra Modulo, Badlands Hyena, UD/RK Samhälls Debatt, Fridholm.net, Jens O., XOR, Rormok’s Weblog

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: