Vårt omättliga behov av syndabockar

Jag fick i uppgift av SvT Debattredaktionen att skriva en artikel som skulle flankera debatten i TV samma kväll. Kvällens debatt skulle handla om sexköpare. Jag var också inbjuden som meddebattör (nu för nionde gången i SvT Debatt).

Mitt perspektiv är förvisso alltid sexsäljarens, men de två är ju beroende av varandra, så att säga. Nu finns ju artikeln på SvT Debatts hemsida, men jag publicerar den även här på min blogg, med min ursprungliga rubrik:

Behovet av syndabockar

I samma stund som vi människor förstod att det kunde vara mer gynnsamt att bedriva handel, byta varor och tjänster, så blev förstås även sex en värdefull valuta att byta med. Avancerade primater, som exempelvis chimpanser, gör det också. Det är en evolutionär adaption, vilket gör att det är extremt osannolikt att vi någonsin kommer att få stopp på det, hur mycket vi än försöker förbjuda det, hur hårda straff vi än utmäter.

Det finns inget som i sig är perverst. Vad som är avvikande och oönskat bestäms inte av en enskild människas agerande eller natur. Det styrs av omgivningens överenskomna värderingar och domar. Det som för tillfället betraktas som moraliskt fel avgör vilka som är de perversa, de utstötta, syndabockarna. Och det växlar. De som är syndabockar idag är respekterade i morgon – och tvärtom.

Varje kultur och varje tid behöver sina favoritsyndabockar, de perversa som det är legitimt att hata. På 1950-talet var det bögar och kommunister, och i nutid har vi pedofiler och terrorister. Och sexköpare. Det verkar som att det alltid måste finnas några vi människor kan projicera all frustration på, allt hat, förakt och behov att fördöma.

Nuförtiden är det fullt legitimt att hata torskarna, horbockarna – alltid männen – som man självklart stämplar som å ena sidan misslyckade och oattraktiva som inte kan få sex utan att betala, å andra sidan vidriga bestar som utnyttjar stackars viljelösa våp för sin egen låga njutnings skull, helt utan att ta någon hänsyn till den utnyttjades känslor och upplevelse.

Att verkligheten är oerhört mycket mer komplex än så behöver man inte ta hänsyn till om man har den ideologiska rätten på sin sida. Att det finns sexarbetare som ser det som sin livsuppgift och glädje att sälja sex till funktionshindrade, eller bara väldigt rädda och blyga personer, är irrelevant.

Ännu värre är det med horstigmat. För att fullt ut kunna döma sexköparna som patetiska psykopater måste hela bilden målas svart. Det får aldrig anas att de som säljer sex kan ha gjort ett medvetet val, eller kanske till och med – Gud förbjude – trivs med sitt yrkesval. Det skulle rasera moralisternas ”goda” självbild totalt.

Alltså utsätter man sexarbetarna för den optimala förnedringen – man omyndigförklarar dem, patologiserar dem, osynliggör dem, och skildrar dem som hjälplösa offer, oförmögna att fatta beslut. Och man tycker synd om dem – den värsta formen av subtil arrogans.

I Nya Zeeland har man valt en annan väg. Där har man helt avkriminaliserat all sexhandel, men man har infört strikta lagar som skyddar sexarbetarna. En sexsäljare har alltid rätt att säga nej till en kund, att välja – även som anställd på en bordell. Det är ett lagbrott redan att be om att få ha oskyddat sex. En sexarbetare som vill sluta sälja sex får motsvarande A-kassa från dag ett.

Detta har inte lett till en ökning i handeln, inte en sänkning heller – men en kraftigt förhöjd livskvalitet hos de som säljer sexuella tjänster. Men det går inte här i Sverige – vi har ju hororna och horbockarna som våra offer och förövare att hata och tycka synd om.

Vi pratar om dem, men aldrig med dem. Vem frågar hororna och horbockarna vad de tycker och känner? Att fråga sexarbetarna vad de tycker om ett lagförslag som berör just sexarbetare skulle ju underminera hela den moraliska krokanen, sticka hål på ballongen. Bättre att bara upprätthålla myten om den olyckliga horan och den äckliga kunden. Allt för att vi ska få ha våra syndabockar i fred, legitima måltavlor för hat och förakt.

Carl Johan Rehbinder, oberoende liberal debattör

Om du läser artikeln på SvT Debatts hemsida kan du också ta del av en rad kommentarer. Jag fick betydligt mindre mothugg än jag väntade mig, utan snarare mer positiv respons. Rejält med mothugg fick jag däremot på kvällen, i TV-programmet, av genuskorrekta bloggare och strukturmarxistiska PK-feminister, som uppenbarligen älskar att hata – alla som inte tycker som de själva. Men det är en annan historia…

Läs även denna bloggpost av Emma Rosenqvist!

Spara

Horornas seger över kommunens moralister

Det här är nog det roligaste jag har hört på mycket, mycket länge. Inför klimatmötet i Köpenhamn ville moralnuckorna i kommunen förhindra en ökning av de prostituerades kunder, och därför trycktes ett antal vykort upp, med propaganda mot att köpa sex. Med en grådaskig bild i svartvitt och texten ”Be sustainable: Don’t buy sex!”. Dessa kort lades ut i hotellrummen hos samtliga delegater till Miljömötet, som en påminnelse från kommunen, att delegaterna borde låta bli att köpa sex.

Prostitution är inte förbjudet i Danmark, så det är mycket förvånande, och därtill ytterligt upprörande, hur kommunen väljer att diskriminera en fullt legal, utvald yrkesgrupp. Men i moralens namn kan man uppenbarligen hitta på vilka vansinnigheter som helst – från massarresteringar av fredliga demonstranter till skattefinansierade propagandakampanjer mot en legal yrkeskår.

Köpenhamns horor blev förstås upprörda, så gemensamt slog de tillbaka på ett extremt intelligent sätt, som kommunen förstås aldrig kunde ha föreställt sig. På initiiativ från Sexarbetarnas intresseorganisation SIO, erbjöd Köpenhamns horor grats sex till klimatmötets delegater, mot att de lämnar ett sådant vykort i betalning, och visar upp ett ID som bevisar att de är delegater på miljömötet.

Hororna vände alltså antisexpropagandan till reklam för sig själva, framför allt för att sätta strålkastarljuset på den orättfärdiga diskriminering kommunen utövade mot de prostituerade. Intelligent som fan, och ett riktigt fett långfinger i synen på den moralistiska kommunstyrelsen.

Susanne Møller, SIO

Men med tanke på hur Köpenhamns kommun behandlar fredliga demonstranter vid COP15 – fängslar dem i timmar, misshandlar fotografer och journalister, så kanske man inte ska förvånas över hur de behandlar sina horor. All smuts ska bort – politiskt oliktänkande, horor och invandrare – ut med skiten bara. Så verkar de tänka, danskarna. Härligt och jovialiskt folk.

Danskarna är nog helt enkelt inte riktigt mogna att delta i internationella sammanhang.

”Something is rotten in the state of Denmark”
William Shakespeare, Hamlet

Mer om sexbråket i Köpenhamn:
Aftonbladet, Expressen TV, norska dagstidningen Dagbladet, Laura Augustins blogg

Mer om COP15:
Politiken.dk, Politiken.dk igen, Aftonbladet, Aftonbladet igen, Elin Grelsson, YouTube (film från en demonstration), Loke, RS Malmö

P.S. Det mest skrämmande med polisens fullständigt osannolikt överdrivna behandling av fredliga demonstranter är inte poliserna själva, utan det faktum att många ”vanliga människor”, och även etablerade politiker, går ut och försvarar eländet. Typ ”åker man dit och demonstrerar, så får man skylla sig själv”. Jaha. Så demokrati är onödigt? Ska fredliga demonstranter finna sig i att bli behandlade som förhärdade brottslingar? Jag tycker inte det. Det står illa till med demokratisynen hos nutidens politiker, som kan godkänna den här sortens galenskaper.

Dags att skrota sexköpslagen

Det finns ett stort problem med sexköpslagstiftningen. Eller nja, det finns faktiskt väldigt många problem med sexköpslagstiftningen, men det finns ett primärt problem som ingen av förespråkarna av denna lag har brytt sig om att behandla. Det största problemet är nämligen att lagen inte hjälper de människor lagen sägs vara avsedd att skydda, nämligen de prostituerade. När lagen infördes blev arbetsförhållandena mycket värre för sexarbetarna. Redan detta enkla faktum, kombinerat med det faktum att prostitutionen på intet sätt har minskat i omfattning, är alldeles tillräckligt för att komma fram till den ofrånkomliga slutsatsen att lagen bör skrotas. Den är inte bara värdelös, den är kontraproduktiv.

Sen finns det ett annat stort fel med denna lag, och det är att den bara reglerar frivilliga överenskommelser. Alla de brott som sexköpslagen påstås motverka, som sexuellt tvång, ofrivillig trafficking, slaveri, prostitution av minderåriga eller andra som inte givit sitt uttryckliga medgivande, regleras redan av andra lagar. Sexköpslagen reglerar bara en enda sak, och det är frivilliga transaktioner mellan personer som ingått avtal.

Det är fullt lagligt att ha sex med vem man vill, hur många man vill, när man vill och hur man vill. Det som regleras (och moraliseras över) är den finansiella transaktionen. Att pengar förekommer som en faktor i det sexuella mötet. Alltså är det egentligen inte sexet i sig man moraliserar över, utan det faktum att någon får en ekonomisk vinst av det hela. Då blir det moraliskt dåligt, uppenbarligen. Det är mycket märkligt, och tämligen unikt rent juridiskt, att man kan förbjuda enskilda personer att ingå ekonomiska avtal kring en aktivitet som är fullt laglig.

Sexköpslagen är alltså en morallag. Den fördömer ett visst uttryck för sexualitet och fri handel med tjänster, eftersom den anses vara dålig för kvinnor, alldeles oavsett vad dessa kvinnor har för motiv för sitt handlande. Ingen nämner någonsin att manliga prostituerade skulle må dåligt och borde skyddas från sig själva – tydligen kan bara kvinnor göra dåliga val mot sin vilja. Om detta inte är könsdiskriminerande så vet inte jag vad det är. Ambitionen att rädda de prostituerade ur horträsket har tyvärr bara lett till två onda ting – att horträsket blivit sunkigare, och att paternalistiskt förmynderi, offerstämpling och omyndigförklarande av kvinnor har befästs ytterligare. Ingen bra idé, med andra ord.

I sin iver att förbättra samhället, och avskaffa sådant som ses som dåligt, lyckas makthavare ofta göra saker och ting betydligt sämre. Och ju mer de i sin samhällsförbättrariver kämpar och fixar och trixar, desto värre blir det. Det vore helt enkelt underbart om fler politiker (och andra makthavare) kunde ge fan i att vara så klåfingriga och manipulativa som de så ofta är. Den bästa lösningen är nämligen ofta att göra precis tvärtom – att avreglera.

På Nya Zeeland avkriminaliserades prostitutionen helt 2003, och i en utvärdering från Health Research Council of New Zealand samt justitiedepartemetet, Ministry of Justice, har man kommit fram till att prostitutionen INTE har ökat, men att sexsäljarna känner sig mycket tryggare och säkrare. Liknande resultat har även framkommit i andra länder.

Jag skulle vilja se fler politiker som avskaffar lagar istället för att hela tiden hitta på nya. Det skulle kunna bli en helt ny politisk våg, en trend som befriar människor istället för att förslava och stänga in dem i allt trängre lådor. Det finns en närapå vidskeplig, religiös övertro på lagar som samhällsförbättrande medel. Så fort man inte gillar något, så förbjuder man det. För det är en viktig ”signal”. Men signalpolitik är ofta riktigt dålig politik. Den fungerar helt enkelt inte.

Ett exempel på riktigt dålig signalpolitik gäller förmedlingen av rena sprutor till narkomaner. Vissa (totalt oempatiska) politiker vill att detta ska vara absolut förbjudet, eftersom sprututdelning ”skickar en signal” att det är O.K. att knarka. Det är då bättre att ”skicka signalen” att det INTE är O.K., genom att låta knarkarna dö, utan hjälp.

Själv tycker jag att medkänsla är en bättre signal – att agera utifrån kärlek och empati, utifrån en vilja att hjälpa människor i nöd, kombinerat med att man skaffar sig en helhetsbild av hur samhället (såväl individuellt som kollektivt) skulle kunna minimera skadeverkan. Vill vi faktiskt hjälpa människor, eller vill vi bara straffa syndarna? Det kan vara en bra fråga för många att ta till sitt hjärta.

En annan bra signal från vår lagstiftande församling, de medborgare som vi givit förtroendet att administrera vårt samhälle, vore att sluta omyndigförklara folk. Om man inte tar bort stödhjulen så lär man sig aldrig att cykla. Visst, man kanske ramlar några gånger, men det är så vi människor lär oss. Vi är faktiskt inte så ömtåliga och hjälplösa som vissa verkar tro. Vi är fullt kapabla att välja hur vi vill leva våra liv, och därtill hantera konsekvenserna av våra handlingar. Och om någon tycker att jag gör ett dumt val, så är det faktiskt min ensak, och ingen annans.

Med andra ord – om jag vill knulla runt till höger, vänster och mitten, så är det min ensak. Eller klättra i berg, segla jorden runt, ta en psykedelisk drog, rida på kameler, köra rally, djuphavsdykning, gå på lina eller göra en politisk karriär. Och det är varje enskild persons ensak vad han eller hon vill göra med sin kropp. I alla fall om vi ska betraktas som vuxna, självständiga, självägande människor med egen vilja och ett eget liv. Att då kriminalisera en ekonomisk uppgörelse i samband med sex är helt absurt, och ett omyndigförklarande av individen. Och det är inte acceptabelt i ett fritt samhälle.

Artiklar och bloggar om sexköpslagen:
Xrob, Isabella Lund, Blogge Bloggelito, Petra Östergren, Susanne Dodillet, Sexualpolitiskt forum, Planeten Hora, Pedofilens dotter, Artikel i Christian Science Monitor