En garnfitta kan väcka starka reaktioner på en hantverkssajt. Så pass att man får ett reportage i Expressen. Disa Kohlström är kläddesigner, och har gjort en väldigt vacker liten fitta av garn, vilken hon visade på Sysidan, en intressesajt för folk som syr, virkar, stickar, knypplar m.m. Detta väckte en väldig uppståndelse, och många krävde att hennes garnfitta skulle tas bort från sajten. Istället kom det fler erotiska små skapelser – en garnsnopp, och ytterligare en garnfitta, av andra kreatörer. Så kan det gå. Disa kommenterar själv allt ståhej på sin egen blogg. Läsvärt. Där visar hon även annan fittkonst hon har gjort, i tyg, sten och papiér-mache.
Men det finns många fler, kvinnliga konstnärer som vill uppvärdera kvinnokönet, hylla fittan, som den heliga och gudomliga skapelse hon är. Det mest gudomliga på jorden, faktiskt – allt liv kommer ur fittan – eller ur jorden. Moder jord. Fittan som det mest urkvinnliga, som något vackert, som något härligt och njutbart – för kvinnan själv, och inte bara som objekt, egendom, njutningsmedel för en man.
En konstnärinna som kontaktade mig för bara några månader sedan tillverkar smycken med pärlor, och visar sina smycken på sin blogg, Pärlbesatt. Där visar hon också ett par ”pärlfittor” som hon tillverkat på det mest underbara sätt. Oerhört vackra, och superfeminina. Perfekt som brosch eller hängsmycke!
Ullvor – personlige ullfittor! En konstnärinna i min bekantskapskrets, Lisa Wanneby, tovar i ull, och har gjort en serie ”ullvor”, som hon även har ställt ut för allmänt beskådande på galleri. Härliga konstverk!
Jag specialbeställde en ”ullva” av Lisa, med min kära hustrus vackra sötfitta som förebild, vilket resulterade i att vi nu har en alldeles egen, tovad ullfitta på väggen hemma i sovrummet (bilden till höger) – som då är ett väldigt vackert porträtt av Jennie. Tänk…!
Redan 2002 kom Proud Pussy – formgivaren Katarina Gröndahl gjorde fem olika, alla lika vackra, fingerringar med fittmotiv. De blev under en period mycket omskrivna, som t.ex. i Aftonbladet, där man skrev om dem med rubriken ”Var stolt över musen!”. Och det är väl det jag skulle vilja se som centralt i alla dessa kvinnliga konstnärers gestaltande av fittor. Att var stolt över sitt kön, och älska sitt kön.
Katarina Gröndahl, Proud Pussy
Den mest självklara konstnärinnan i detta sammanhang torde dock vara Ylva Maria Thompson, som med sina ”Anonyma Exhibitionister” gjorde ett stort intryck på konstlivet – och underlivet. Hennes 100 gipsavgjutningar av lika många kvinnors fittor är en fascinerande utställning, som alla kvinnor (särskilt unga kvinnor) borde se, framför allt för att tydligt och klart bli medvetna om hur olika kvinnor ser ut, och att det inte finns någon ”idealfitta” som man måste likna. Variationen är norm.
Ylva Maria Thompson - Anonyma Exhibitionister
Men även män kan, förstås – på sin hemsida VaginArts visar Alexander sina kraftigt Photoshopredigerade fittbilder. Där har vi en man som verkligen älskar och dyrkar fittor!
Och jag ska inte vara sämre – som fotograf har jag avbildat många, många fittor (som man kan se på min erotiska hemsida Cirkus Eros), men jag har också tecknat en och annan fitta – och liksom min vän Ylva Maria har jag gjutit några gipsfittor. Och jag har målat på fittor.
Vi är alltså ganska många som betraktar fittan som ett självklart motiv för konstnärligt gestaltande, vilket förstås inte är så konstigt. Många är vi, kvinnor och män, som ser kvinnans kön som något vackert och beundransvärt, värd uppmärksamhet och dyrkan som den livets källa hon är – YONI – den gudomliga fittan.
Och så vill jag förstås i sammanhanget påminna om min kära hustrus blogg YONI (sanskrit för kvinnans kön), på vilken hon avhandlar frågor om kvinnlig sexualitet. Väl värd att besöka och läsa!
Besök också gärna:
The Vulva Museum, Dorrie Lane, House O’Chicks and Vulva University, The Big Vagina, The Yoniverse of Christina Camphausen and Rufus C. Camphausen, Sexy Labia samt VulvaVelvet.
Kosmisk regnbågsfitta - foto av Carl Johan Rehbinder
TantraBlog 
Senaste kommentarer