Posted tagged ‘Dick Wase’

Dags att förbjuda köp av sjukvårdstjänster – gästblogg av Dick Wase

18/10, 2011

Feel safe at night. Sleep with a nurse.

Min första gästbloggare, Johan Nordansjö, skrev om sexköp, och min andra gästbloggare, Dick Wase, fortsätter i samma spår, fast ur en helt annan vinkel, förstås. Dick presenterar här en satirisk artikel med djupt allvarlig grund.

tunn linje

I Stockholmsupplagan av Metro den 13/10 2011 finns ett reportage om det myckna våld som sjukvårdspersonal utsätts för. Det finns undersökningar som visar, att sjukvårdsarbetare utsätts för lika mycket våld som gatuprostituerade – Kimberly-Ann Ford. 1999; Evaluating Prostitution as a Human Service Occupation – Elias, James E, Bullough, Vern L, Elias, Veronica & Brewer, Gwen (editors); Prostitution: On Whores, Hustlers and Johns, p 420– 43). Detta innebär att de totalt sett utsätts för betydligt mer våld än de prostituerade som samlad yrkesgrupp, eftersom de inomhusarbetande sexarbetarna inte är stort mer våldsutsatta än folkgenomsnittet (Charlotte Seib, 2007; Queensland’s Female Sex Workers Generally Happy In Their Work)

Ett av huvudargumenten för att förbjuda prostitution eller sexköp brukar vara att de prostituerade utsätts för väldigt mycket våld, något som sägs vara oundvikligt i yrket. En som hävdar det är Kajsa ”Ekis” Ekman – läs mer om henne i ett utdrag (pdf) ur min kommande bok, ”Den kidnappade sanningen – eller myten om den gigantiska sextraffickingen”. För att råda bot på detta våld påstås det att efterfrågan måste minskas, och kunderna påstås vara de som utför våldet. Det är ju därför den svenska sexköpslagen av förespråkarna anses vara så genialisk. Den straffar köparna, och låter sexarbetarna fortsätta med sitt arbete. Men våldet mot dem ska minska genom att efterfrågan minskar, så att prostitutionen äntligen dör ut.

Ett så genialiskt koncept borde vi applicera på den våldsutsatta sjukvården. Mitt förslag är att vi förbjuder köp av sjukvårdstjänster, men tillåter försäljande av dem. Sedan kan polisen stå vid sjukvårdscentralerna och sy in alla som kommer dit för att få hjälp, istället för att jaga svårfångade våldsbrottslingar och andra tyngre kriminella. Tänk vilka gigantiska bötesbelopp staten skulle dra in! Och det finns absolut ingen risk att sjukvården går under jorden, eller söker sig nya hemliga lokaliteter, för det har en utredare av lagen fastslagit, att så blir det inte. Inte heller behöver vi satsa på arbetsskydd och arbetslagar för sjukvårdsarbetarna. Det anses ju fullständigt onödigt för sexarbetare, så då behövs det inte heller för dem som slavar i sjukvården. Det gäller att skicka rätt signaler.

En annan positiv effekt av en sjukvårdsköpslag blir att vi slipper få in traffickerade läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal från tredje världen och Östeuropa. Om sexköpslagen kan fixa det inom prostitutionen så måste sjukvårdsköpslagen kunna fixa det inom den stora sjukvårdstraffickingsektorn. Va? Säger ni att det inte finns någon trafficking där? Jamen, om vi precis som med prostitutionen klassar alla sjukvårdsarbetande som är immigranter som traffickerade (eftersom ingen frivilligt kan välja ett sådant våldsinneboende yrke), så har vi en gigantisk trafficking inom sjukvårdssektorn, mycket, mycket större än i sexsektorn.

Naturligtvis måste vi också förbjuda koppleri inom sjukvården. Ingen ska kunna tjäna pengar på någon som tvingas jobba i ett så våldsutsatt yrke. Därigenom kommer staten dra in än mer summor, eftersom alla landsting/kommuner som driver sjukvårdsbordeller (som sjukhusen mer adekvat bör betecknas, till skillnad mot sexbordeller) kan straffas. Sjukvårdsbordellerna måste naturligtvis stängas, och självklart ska inte heller de som är gifta med sjukvårdsarbetare få gå fria, eftersom de skor sig på sina makars arbete. Sjukvårdsarbetare måste fråntas vårdnaden om eventuella barn, och man måste därtill omskola sjukvårdsarbetarna till ett mer anständigt arbete. Självklart kan man inte heller låta sjukvårdsarbetare arbeta tillsammans för mer säkerhet, eller ha någon anställd som skyddar dem. Det skulle med samma logik som används om sexköpslagen bara öka våldet.

Det är också känt att sjukvårdsarbetare, precis som prostituerade, använder distanserande från arbetet som skydd mot mental ohälsa. Eftersom Kathleen Barry har konstaterat att det är hemskt skadligt för prostituerade måste det vara lika skadligt för sjukvårdsarbetare. Det kan ju inte vara bra en viss roll i sitt yrke och en annan hemma, eller hur? Där har vi ytterligare ett skäl till att införa sjukvårdsköpslagen. Och så måste vi förstås också betrakta försäljandet av sjukvårdstjänster ur ett könsmaktsperspektiv – eftersom det är mest kvinnor som utför tjänsterna måste det bero på mäns dominans över kvinnor, vilket logiskt sett gör sjukvårdsarbetaren till ett offer för strukturellt manligt våld. Om sjukvårdsköpande kvinnor blir våldsamma och slår sjukvårdsarbetare så beror det naturligtvis på att de är förtryckta av män, och alltså blir det manliga våldet dubbelt närvarande. Ytterligare skäl till att förbjuda försäljandet av sjukvårdstjänster.

Om vi skulle tillämpa samma principer på den våldsdrabbade sjukvården som på den våldsdrabbade gatuprostitutionen, kombinerat med tillbakadragande av arbetsrättigheter, skyddslagar o.s.v., så kommer vi snart att inte bara ha utrotat den våldsinneboende sjukvården och sjukvårdstraffickingen, utan också sjukdomarna i landet. Vi vill skapa identiska villkor för sjukvårdsprostituerade och vanliga prostituerade, för största möjliga framgång med konceptet. Och snart kommer den offentliga statistiken visa att vi inte har några sjuka i vårt land, eftersom inga uppsöker vårdcentralerna.

Och glöm inte – vi måste skydda sjukvårdstraffickingoffren.

Sexiga sjuksköterskor

tunn linje

Dick Wase har ingen egen blogg, men han har skrivit en stor mängd böcker, framför allt om medeltid och Gotlandshistoria, samt den mest omfattande boken som någonsin skrivits om sexualhistoria – Samlag eller Salighet. Dick är också politiskt aktiv, framför allt för en liberalisering av svensk sexuallagstiftning.

Liberaldemokraterna

Dekorrand

Senkommet reportage från Almedalen…

23/07, 2010

Almedalen 2010

För första gången i mitt liv upplever jag detta galna vuxendagis, politikerkarnevalen Almedalsveckan, i Visby. Jag måste erkänna att jag har haft det vansinnigt roligt. Har man det minsta intresse för politik är detta paradiset. Jag har varit på en stor mängd olika seminarier, träffat mängder med intressanta människor, nätverkat, blivit intervjuad, ätit gotländska jordgubbar och gotländsk saffranspannkaka. Och var man än går eller står, så hittar man intressanta människor att prata politik med. På djupet, och påläst. Spännande!

Jag hade planerat att jag skulle blogga varje dag. Så bidde det inte. Den mångfacetterade politikfestivalen svepte mig med på en våg av möten, seminarier, politiska diskussioner, jippon och fester – så jag hann helt enkelt inte skriva ett endaste blogginlägg. Jag var alldeles för uppslukad av hela grejen. Jag brukar säga att det roligaste man kan göra med kläderna på är att regissera teater. Nu har jag funnit något som är minst lika kul.

Calle studerar programmet för Almedalsveckan

Utbudet av aktiviteter var helt obegripligt stort. Varje dag fanns det över 200 aktiviteter att välja bland – i det officiella programmet. Det blev till att lusläsa, kan jag lova. Riktigt knepigt att välja blev det när tre-fyra jätteintressanta seminarier krockade med varandra – och det hände ständigt, varje dag…!

Calle i snygg piratskjorta

Jag och alla andra pirater på plats (ett fyrtiotal) fick dessutom snygga och personliga lila skjortor med tryck – Piratloggan, namn och titel – och det bidrog förstås till att sätta färg på tillvaron. Ordentligt. Vi syntes överallt! Strategin var att fara runt i Visby, på egen hand såväl som i grupp, och så försökte vi att sprida ut oss på så många intressanta evenemang som möjligt. Ibland var vi många pirater på samma plats, och det gav ju en spännande masseffekt. Förmodligen framstod det som att vi var många fler än vi faktiskt var…

Frihetsdiskussion

Många intressanta seminarier blev det under veckan – bl.a. en paneldiskussion med medlemmar i Liberati, Svart Måndag, Piratpartiet och F! – Alexander Bard, Amanda Brihed, Mattias Bjärnemalm m.fl., samt även journalisten Isobel Hadley-Kamptz. Tanken var att samla olika frihetsinriktade organisationer för att skapa ett större frihetligt nätverk.

Frihetsdiskussion

Fi avslöjade sig förstås genom sin representant som det repressivt marxistiska, dogmatiskt frihetsnegativa parti de är, och passade följaktligen inte så bra in i det frihetliga klustret, men det var ju förutsägbart. Mötet blev väldigt inspirerande ändå. Många nya kontakter knöts, och en del gamla bekräftades och stärktes, vilket ger hopp för framtiden. Samarbete med likasinnade och kompatibla grupper kan onekligen ge en enorm politisk tyngd.

Debattpublik

Flera debatter om upphovsrätt och integritet på Internet anordnades av Netopia, Forum för digitala samhällsfrågor, på Borgen, en biograf i Visby. Jag bevistade ett par av dessa debatter. De var uppenbarligen av skiftande kvalitet, men just de jag besökte var onekligen intressanta, om än en av panelerna var väldigt partisk i sin sammansättning. Men det fanns förstås alltid pirater närvarande som kunde ställa knepiga frågor.

Diskussion mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg

Roligast och mest inspirerande var nog ändå en morgondebatt mellan Johan Norberg och Maria Wetterstrand – temat var ”hur gröna är liberalerna, och hur liberala är de gröna?” Det hela utmynnade i ett fantastiskt stimulerande och roligt samtal mellan dessa båda skickliga debattörer – levande, genomtänkt, personligt, trevligt. Så skulle alla debatter se ut. Läs mer om debatten i Lisa Magnussons artikel i Aftonbladet – eller se hela debatten på Bambuser!

Diskussion mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg

Ett annat högintressant seminarium handlade om sociala medier och vilka som faktiskt är bäst på det just nu, och varför. Det skedde i det stora tältet på H12 (Hästgatan 12), som för övrigt var det enda stället i hela Visby (förutom Pirathuset, förstås) som hade bra nätuppkoppling. Kända bloggare och andra aktiva opinionsbildare debatterade, modererade av Alexander Bard (igen!).

Seminarier om sociala medier

Tyvärr fanns det alltför många ”Halleluja-möten” i Almedalen, seminarier med förbestämda svar på alla frågor och en trogen publik. Om man hade motsatt åsikt på ett sådant möte var man inte välkommen. Eller så blev man utbuad och mobbad. T.o.m. om man satt i panelen (sånt hände). Camilla Lindberg (fp) blev t.ex. ordentligt åtgången i just ett seminarium kring sexköpslagen. Men jag lyckades som sagt undvika alla sådana enfaldiga seminarier.

Jag undvek dessutom konsekvent alla seminarier med tema sexköpslagen eller droglagstiftningen, eftersom jag nu var i Almedalen som representant för Piratpartiet (i lila skjorta med vitt tryck), och än så länge är dessa ämnen inte piratpolitik. Inte för att jag generellt undviker dessa ämnen annars, men i just Almedalen hade jag garanterat bara gjort folk sura och arga (eftersom de seminarier jag hittade verkade vara typiska halleluja-möten). Det finns bättre fora för dessa diskussioner – min egen blogg, till exempel…

Kulturpolitisk diskussion

Vi ordnade förstås några egna aktiviteter – bland annat höll Anna Troberg och jag en kulturpolitisk diskussion på torsdagkvällen, med Emma Opassande och författaren Unni Drougge som deltagare i panelen. Temat var just kulturarbetarnas ökade möjligheter att nå en publik, med den nya tekniken.

Kulturpolitisk diskussion

Större delen av publiken var pirater, eller sympatisörer, vilket jag personligen tycker är lite enahanda, eftersom det lätt blir just ett sådant ”halleluja-möte” som jag inte gillar. Det hade blivit mer fart om vi hade haft fler genomtänkta upphovsrättskramare i publiken. Men det blev i alla fall väldigt trevligt, och vi fick ytterligare ett tillfälle att markera vår närvaro i den politiska sfären.

Pirattältet

Nere vid hamnen fanns pirattältet, ett infotält bland en massa andra tält, där besökare kunde köpa en riktigt läskig, lila Slush (eller vad det nu heter), få en lila heliumballong och annat kampanjmaterial. Tyvärr såg tältet snarast ut som en stökig studentlya, bebodd av datanördar, vilket väl kanske var passande på sätt och vis, men inte särskilt estetiskt tilltalande. Det har gjorts snyggare förr, och det hade definitivt sett finare ut om man bara hade lagt lila dukar över borden, och därmed åtminstone dolt alla risiga lådor och påsar som stod i tältet. Men det får vi väl styra upp till nästa gång, antar jag.

Visbyvandring

Som ett litet avbrott i all politik gick Jennie och jag med på en guidad tur runt i Visby. Men det var ingen vanlig turistrunda. Dick Wase, en annan pirat, tillika Gotlandshistoriker, håller hela somrarna olika slags historiska stadsvandringar i Visby, och den vi valde att gå med på fokuserade på sexualhistoria – temat var ”Sexualiteten i den medeltida staden”, något som vi tyckte passade oss.

Jag trodde att jag hade koll på sexualhistoria, ända till dess att jag läste Dick Wases bok ”Samlag eller Salighet” (min recension) för knappt ett par år sedan. Att gå med Dick runt i Visby är verkligen fascinerande – en sådan ocean av vetande är sällsynt, och synnerligen inspirerande att ta del av. Vad jag än frågade (och det kunde vara hyfsat insatta och svåra frågor), så hade han en hel historia att berätta, med fakta, datum, personer och mycket annat. Fantastiskt.

Calle på cykel med ballonger

Och så har jag cyklat. Att ta med cykeln var nog ett av mina allra smartaste beslut inför Almedalsveckan. Det gjorde vi för övrigt båda två, Jennie och jag. Alla avstånd i Visby med omnejd förkortas i praktiken till ett ingenting med cykel. Visby är såpass litet, att man cyklar rakt igenom hela stan på ett par minuter. Har man dessutom en klase lila ballonger med Piratmärke på, så blir cykeln en effektiv rullande reklampelare också. 🙂

Pirater på kapitelhusgården

Piratpartiet anordnade också ett mingel, efter ett boksläpp, på Kapitelhusgården, en alldeles underbar liten medeltida gård mitt i Visby, som brukar vara synnerligen välbesökt under medeltidsveckan, men som liksom har medeltidsvecka hela sommaren. Vin och snacks och prat om veckans aktiviteter. Trevligt värre!

Grillfest

Vi avslutade vår kampanjvecka med att bjuda in folk till en grillfest på fredag kväll, och den festen blev väldigt välbesökt. Det var inte bara pirater där – det kom sympatisörer från andra partier. Dessutom hade vi ett gäng Miljöpartistiska studenter boende på övervåningen i det stora huset där vi bodde, så det kom en hel del gröningar också. Det blev ett jäkla drag på festen, men aldrig för vilt – förutom möjligen för den där trädgårdssoffan som drog sin sista suck med ett brak…

Jennie

Min älskade Jennie hängde med till Gotland, men ägnade sig inte ett dugg åt politik. Vi bodde inte ens på samma ställe under veckan. Jennie bodde i ett hyrt rum på en gullig gård på södra Gotland och hade semester medan jag bodde i logement och kampanjade med alla dessa störtsköna pirater – och så träffades vi så mycket som vi hann, för att äta tillsammans och göra lite annat kul mellan varven, som att cykla runt i Visby, gå på museum och annat skoj. Perfekt kombination av politiskt arbete och semester, alltså.

På lördagen lämnade vi pirathuset, och efter en del städning, packning och sopsortering kunde Jennie och jag fara iväg för att göra en sista dags utflykt på Gotland, en dag som visade sig ha överraskande mycket att erbjuda.

Gotlandscollage

Vi hamnade vid en sångsten och några skeppssättningar, vi besökte det välskötta, pittoreska och vackra Bungemuseet (våra kameror gick varma), vi gästade ett helt fantastiskt bröllop (med pirat-tema – och kamerorna gick varma, igen!), och så njöt vi av picknick, bad, älskog och solnedgång på Fårö (mer fotografering, förstås), och mitt i natten åkte vi hem med färjan mot Nynäshamn. Händelserikt värre! Men jag kanske berättar mer om allt det där vid ett annat tillfälle, om jag hinner…

tunn linje

P.S.
En kväll när Joshen och jag tog en pizza på stan, blev vi helt plötsligt och improviserat intervjuade av ett par journalister från DN. Check it out!

tunn linje

Samtliga foton av Calle & Jennie Rehbinder

tunn linje

Andra pirater som reflekterar över Almedalsveckan:
Anna Troberg, Borgmi, Hanna Dönsberg, Mattias Bjärnemalm, Dexion, Dexion igen, Joshen, Joshen, Joshen och återigen Joshen

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Träff för Piratpartiets Stockholmskandidater!

16/12, 2009

Om du vill träffa några av Piratpartiets kandidater till Riksdagen, Stockholmsfalangen då, och fråga oss en massa besvärliga frågor, granska oss i sömmarna, välja och vraka, så föreslår jag att du tar dig till Folkets Hus i Huddinge på torsdag den 17 december, 18.00-21.30. Där kommer vi att vara i drygt tre timmar och låta oss grillas av kräsna pirater.

Föranmälda riksdagskandidater till kvällens träff är följande: Rick Falkvinge, Anna Troberg, Hans Alvenkrona, Max Gnipping, Jan Lindgren, Ola Nyström, Jens Ahlström, Carl Johan Rehbinder, Bo Eriksson, Emil Isberg, Dick Wase och Yvonne Lindvall. Kom och lär känna oss!

Om du är en av Piratpartiets 48640 medlemmar är det förstås intressant att komma och lyssna och fråga, för att få lite mer klarhet i vilka du vill se på valsedeln (om du inte har röstat redan). Om du inte är medlem så kan det vara minst lika intressant – vi kanske kan bringa mer klarhet i vad Piratpartiet faktiskt står för, och du kanske t.o.m. vill bli medlem innan kvällen är över, vem vet? Vi vill ju gärna att du lägger din röst på Piratpartiet i september 2010.

Det är Piratpartiets lokala avdelning i Huddinge som anordnar träffen, för att alla Stockholmare ska kunna få tillfälle att träffa sina kandidater. Därav platsen. Exakt hur kvällen är organiserad har jag dock ingen aning om. Jag vet bara att jag kommer att vara där, liksom alla engagerade Stockholmskandidater.

Lokalpressen är inbjuden, och det går bra att bjuda in vänner och bekanta. Om du tänker komma är det bra om du kan skicka ett e-brev till Hans Alvenkrona – hans.alvenkrona@bostream.nu – så vet han hur många ungefär som dyker upp. Folkets Hus ligger vid Paradistorget (2min från pendeln, Nära Sjödalsgymnasiet). Välkommen!

Jag vill gärna se dig där! 🙂

P.S. – Demokrati är kul!

tunn linje

Lite hjälp för dig medlem som vill sätta ihop en valsedel, men inte vet hur du ska välja:

Hur ska man välja bland 250 kandidater…?
Piratpartiet – urvalsprocessen fortskrider…
Mina kollegor i Riksdagen

tunn linje

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Samlag eller Salighet – ny bok av Dick Wase

27/11, 2008

samlagellersalighetDen mest utmanande bok du någonsin öppnat, skrev Gotlands Tidningar den 3 oktober, om Gotlandshistorikern Dick Wases nya bok Samlag eller Salighet – Sexualitet och moral från forntid till nutid, utgiven på förlaget T-Rum AB. Och det är förmodligen alldeles sant, hur överdrivet det än må låta. Att läsa denna bok kan verkligen vara starkt omtumlande och chockerande.

Vad är det då som är så oerhört utmanande med denna bok? Samlag eller Salighet är en historiebok – men inte vilken historiebok som helst. Det är en resa genom sexualitetens historia, hur människor i olika tider förhållit sig till detta eviga naturfenomen, vår livskälla och drivkraft. Det som utmanar mest är nog faktiskt inte själva boken och dess faktainnehåll, utan den oerhörda insikt man får när man läser boken, om hur lurade vi är, hur etnocentriska, kronocentriska vi är, och därtill indoktrinerade med en specifik sexualsyn som vi tror är universell och evig, när vi i själva verket lever i en kultur som har en historiskt sett rätt så extrem syn på sexualiteten – och på allt annat, för den delen också.

stenalderspar

Det är en konstig kultur vi lever i, i vilken brutala mord, misshandel och tortyr betraktas som legitim underhållning – medan litteratur, konst och film som visar människor som njuter av sex med varandra anses fult eller omoraliskt. Detta påtalas med all önskvärd tydlighet av Dick Wase, framför allt genom att faktiskt redovisa den oerhörda variation i synsätt som vi människor kan omfatta.

”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka”
– Albert Einstein

Denna bok är allt annat än politiskt korrekt, och erbjuder en magnifik frontalattack på vår nutida moral, på feministrörelsen, på kyrkan, på den etablerade medelklassens inskränkta normalitetskonformism, och mer därtill. Wase kritiserar det faktum att ”fel forskning”, d.v.s. all forskning som kommer fram till omstörtande slutsatser, effektivt tigs ihjäl. Men denna bok kommer förhoppningsvis inte att gå att avfärda så lätt. Den är så fullspäckad med obestridliga fakta, att det ska till ett ofattbart trolleritrick för att få den att försvinna. Alltså, lyssna: bara källhänvisningarna är nästan 30 sidor! Tätskrivna! Wase har forskat. Hängivet.

karlekspar_baldung

Dock vill Dick Wase inte presentera något alternativ, en ”ny moral” – han vill framför allt öppna läsarens ögon, inspirera till eget tänkande och ifrågasättande, i syfte att läsaren ska kunna fatta självständiga och medvetna val. Det handlar alltså inte om att förespråka en normlös sexualsyn, eller alternativa normer. Bara vetenskaplig medvetenhet, och det är förstås beundransvärt, med tanke på hur frestande och lättköpt det kan vara att komma med ”nya idéer om hur samhället borde vara egentligen”. Vi får istället dra våra egna slutsatser, och utmana våra egna idéer.

”För att inte framstå som en hycklare kan jag säga, att ett par läckra skinkor är i besittning av större makt än allt som någonsin har producerats av filosofer”
– Pietro Aretino

Dick Wase är vår kanske främste expert på Gotländsk medeltid, men har de senaste fem åren gjort en djupdykning i hur framför allt det västerländska samhället förhållit sig till den mänskliga sexualiteten, individuellt, kollektivt, moraliskt, filosofiskt, politiskt och känslomässigt. Det började som ett perifert intresse, men som den nyfikne forskarnatur Dick Wase är, kunde han inte väja undan för den enorma skatt som fanns i materialet. Fast utan tvekan blev hans letande ett öppnande av Pandoras ask – så mycket av det vi tror oss veta är nämligen helt uppåt väggarna fel.

Från början skulle det bli en mindre bok, som skulle ta upp en del spännande och underhållande kuriosa från vår forntid, och den skulle sluta någonstans på 1400-talet. Men när han väl hade börjat nysta, så gick det inte att sluta. Så det blev en riktig tjockis, i A4-storlek (ca 1,5 kg!). Ju mer Dick grävde, ju mer fanns det att upptäcka. Och ju mer han upptäckte, desto mer fann han att vårt nutida perspektiv verkligen är just – nutida. Och det växlar ständigt. Den sexualsyn vi har idag bygger i långt högre grad på moral och idéer än förnuft och vetenskap, och detta skapar förutsättningar för oerhört mycket trassel och onödigt lidande.

onaturligheter

Boken börjar i arla urtid, bland jägar- och samlarkulturer, fortsätter in i jordbrukssamhället, Mesopotamien, Egypten, antikens Rom och Grekland, Byzans, och i vår förkristna nordiska kultur. Han avhandlar islam, man går betydligt djupare in i de fruktansvärda konsekvenser som det kristna religiösa livet har fört med sig, i form av sexualnegativitet, maktmissbruk, häxjakter och inkvisition, fenomen som vi kanske tror hör till forna tider, men som faktiskt finns mitt ibland oss än idag, utan att vi är medvetna om det. Och det är just denna omedvetenhet som skrämmer mest, och som denna bok framför allt verkar syfta till att motverka.

onanistMetodiskt går Wase genom ämnen som pornografi, prostitution, onani, homosexualitet, tidelag, incest, S/M, gruppsex, vad som betraktas som ”privat” eller ej, skamligt eller ej, barns sexualitet, intergenerationell sex, pedofili och andra s.k. ”perversiteter” och ”parafilier” – allt med ett grundligt historiskt perspektiv, något som kan förskräcka eftersom de allra flesta har väldigt starka åsikter om ”rätt” och ”fel” när det handlar om sex. Dessa ”rätt” och ”fel” blir grundligt relativiserade i Wases bok, eller snarare, de blir avslöjade som precis så relativa och subjektiva som de är.

”Vilken idioti det är, sättet som människor hålls i okunnighet om sexuella ämnen, också när de tror att de vet allting”
– Bertrand Russel

judasvagganJag fick läsa utkast av denna bok innan den fann sitt förlag, och det har varit omskakande läsning, även för mig, som å ena sidan betraktar mig som starkt sexualliberal, å andra sidan trodde att jag visste mer än de flesta om sexualitetens historia. De historier Wase berättar i sin bok är emellanåt verkligen upprörande. Framför allt blir jag upprörd över alla de fantastiska metoder som makthavare använt sig av för att förnedra, straffa, plåga och döda människor – bara på basis av deras sexliv. Folk har blivit brända, stenade, piskade, hängda, slagna, torterade och lemlästade – för att de har haft utomäktenskapligt sex, homosexuella relationer, t.o.m. gifta par har blivit brända för att de har haft oral- eller analsex – och tusen andra varianter.

Och särskilt upprörande är det förstås att häxprocesser och lynchning inte bara hör till historien, utan är något som i allra högsta grad praktiseras än i dag, i varierande former. Ett exempel är häxjakterna på misstänkta pedofiler i USA och England, som har lett till otaliga arresteringar, falska beskyllningar, krossade liv och självmord. Allt utan någon som helst grund i verkligheten. Exakt som under 1600- och 1700-talet, då barn gick runt och pekade ut häxor, som sedan blev brända. Skillnaden är att då var det pöbeln som stod för masspsykosen, nu är det myndigheterna.

Samtidigt är boken enormt underhållande och intelligent skriven. En av mina största farhågor var just att Dicks skarpa iakttagelser och emellanåt svart humoristiska, direkt raljanta kommentarer skulle sänka innehållets trovärdighet i den akademiska världen. Uppenbarligen kom min oro på skam, för boken har redan köpts in som kurslitteratur vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Som egen sammanfattning vill jag citera en helt annan bok där en av huvudpersonerna säger – ”A lot of the bad stuff in the world wasn’t really that bad until someone tried to change it” (Shantaram, Gregory David Roberts).
Det finns en världsförbättrariver hos varje missionär, varje profet, och varje ”wanna-be-good-person-who-saves-the-world”. Det finns en oerhörd kraft i lusten att förbättra, fixa till, ändra det som är dåligt – samhällsexperiment och socialt ingenjörsskap, ledord för personer som Alva Myrdal, Fidel Castro, Hitler och Mussolini. Att bringa ordning, städa undan smutsen, styra upp. Och för det mesta blir allting bara sämre – det kanske ser snyggare ut på ytan, men om man skrapar bort lite av färgen ser man att det är ruttet under.

Livet skulle vara lättare för oss alla, om vi inte ständigt bar på den arroganta vanföreställningen att vi behöver ändra på andras sätt att leva, så att det passar oss själva bättre.

parpabal

Om du på allvar vill delta i en konstruktiv debatt kring sexualitet, könsroller, sexuella beteenden, sexualpolitik och lagstiftning, så rekommenderar jag dig starkt att läsa Samlag eller Salighet av Dick Wase. Om du bara är allmänt nyfiken på varför vi har den moralistiska och allmänt förskrämda sexualsyn som vi har idag, rekommenderar jag dig också att läsa denna bok. En liten varning på vägen – din syn på sexualmoral kommer med stor sannolikhet att förändras i grunden. Bara så att du vet det.

tunn linje

Läs mer om Dick Wase och hans övriga böcker på hans egen hemsida, OEISSPEIS

Dekorrand

Vår kritik mot Ecpat står fast

17/04, 2008

Det replikskifte som utspelat sig den senaste veckan på Expressens debattsida SIDAN 4: DEBATT har nu kommit till ett slut – såvida inte Bodström & Co försöker sig på en vända till.

Det hela började med en artikel i GP 080222 av Bodström & Karlén – Stoppa sexturismen – en tendentiös och propagandistisk artikel om den hemska könshandeln med barn (vem vill argumentera mot sådant?).

I en ledare i Expressen 080327 skrev Johannes Forssberg Granska ECPAT, då en ganska tuff kritik mot Bodström & Co. Jag kommenterade denna artikel med ett blogginlägg om Bodström 080328, med rubriken Skitsnackaren Thomas “Stasi” Bodström avslöjar sig….

Detta ledde i sin tur vidare till en debattartikel på Expressens Sidan 4 som jag och några andra tillsammans (Sunny Börjesson, f.d. strippa; Björn Elzén, förläggare; Isabella Lund, sexarbetare; Carl Johan Rehbinder, sexualupplysare; Pia Struck, sexualterapeut; Dick Wase, historiker) skrev och skrev under – Även Bodström och Ecpat ska hålla sig till sanningen.

Nu började det bli lite jobbigt för Bodström & Co, för de svarade dagen efter i en artikel med rubriken Vi ägnar oss inte åt lögn och medeltida häxjakt, vilket känns rent retoriskt ungefär lika smart som när Richard Nixon utbrast ”I am not a crook!”.

Nu har vi svarat, och repliken går även den att finna på Expressens debattsida 4 – Vår kritik mot Ecpat står fast. Läs själv, och gör en egen bedömning efter detta.
Vem är Thomas ”Stasi” Bodström egentligen? Vad vill han – egentligen…?


%d bloggare gillar detta: