Posted tagged ‘Body Painting’

Stockholm Body Painting Contest 2008

19/10, 2008

För första gången i Sverige har det hållits en tävling i kroppsmålning. Lördagen den 18 oktober 2008 hölls i gamla Marmorhallarna vid Stureplan Stockholm Body Painting Contest, en unik händelse i svenskt konstliv. Arrangör var MakeUp Institute Stockholm, som verkligen hade gjort ett fantastiskt arbete i att lyckas så bra på första försöket! Huvudsponsor var sminktillverkaren MIST.

Självklart deltog jag i denna tävling, inte så mycket för att tävla och vinna priser, utan för att träffa andra som också målar på människor, för att knyta kontakter, lära mig lite nytt, och för att få ny inspiration. Och ny inspiration fick jag sannerligen! 20 tävlande deltog, från Sverige och en mängd andra länder, som Brasilien, Kanada, Ryssland, Bulgarien, Israel m.fl., och de levande konstverken blev lika många.

Min första kroppsmålning gjorde jag redan 1991, och sedan dess har det blivit en hel del. En hel del av mina kroppsmålningsarbeten går att se på min hemsida BodyArt. Jag har i praktiken, med ett fåtal undantag, varit nästan ensam i Sverige om att syssla med kroppsmålning, såväl konstnärligt som kommersiellt (exempelvis det jobb jag gjorde till Expressen för en vecka sedan), så när jag blev inbjuden till denna tävling, och fick veta att det skulle bli 20 tävlande, blev jag verkligen förvånad. Var hade de hittat alla dessa kroppskonstnärer? Nu visade det sig att 15 av dessa 20 kom från andra länder, och att flera av svenskarna var nybörjare. Däri fanns förklaringen. De hade alltså inte bara uppstått ur tomma intet…

Temat för tävlingen var ”Human and nature in frames”, vilket tolkades väldigt frisinnat och varierat. Det var allt från leopardfläckigt till höghus och rosenbuskar. Själv hade jag en vag idé som jag improviserade väldigt fritt utifrån, med grenverk som ramar in de olika elementen, som jord, eld, vatten & luft, med mineralriket, växtriket och djurriket, fågel, fisk & mittemellan. Det blev rätt kul, även om jag tror att det hade blivit bättre om jag hade varit bättre förberedd. Men eftersom jag aldrig har varit med om något liknande denna tävling förr, så kunde jag inte vara mycket så mer förberedd än jag var. Jag hade med mig min kära hustru Jennie som modell, och mina färgväskor. Det var min förberedelse.

Min favorit, och givna vinnare, om jag hade fått bestämma – rent konstnärligt var denna målning av Carolina & Cornelia helt outstanding, och klassade egentligen ut alla andra, men vann inget pris. Märkligt, kan man tycka.

Samtliga tävlande var på plats 09.00 för att börja måla, och sen hade vi 6 timmar på oss. Några hade assistenter, några jobbade i par, några arbetade uteslutande med pensel och svamp, och några använde sig av airbrush. Koncentrationsnivån var hög, och ingen verkade låta sig distraheras av att även målandet var öppet för allmänheten att komma och beskåda.

Klockan 15.00 var det dags för jurybedömning och studiofotografering. Det var en rätt så surrealistisk upplevelse att stå mitt ibland alla dessa vandrande konstverk och deras konstnärer, och en skön känsla att veta att vi tillsammans skapat något helt nytt i Sverige. Fram till denna dag var de största kroppsmålningseventen i Sverige arrangemang som jag arrangerat, eller varit delaktig i att arrangera – och nu kom plötsligt övriga världen på besök. Mäktigt.

Efter jurybedömning och fotografering kom ytterligare ett moment, och det var när alla modellerna skulle visa upp sig till musik på catwalken. Variationen i motiv förstärktes ytterligare av modellernas respektive sätt att röra sig, och förstås i valet av musik. Publikens uppskattning var enorm, och det märktes att många förstod att detta var något helt nytt.

Kontentan av hela upplevelsen var att jag känner mig inspirerad och uppmuntrad att utveckla mitt målande. Att inte ha någon konkurrens, att inte ha några medtävlare på banan, gör lätt att man blir lat, uttråkad, oinspirerad och att man inte utvecklas. Nu ser jag äntligen möjligheten att kroppsmålning faktiskt kan erkännas som en riktig, egen konstform, inte bara en gimmick i marginalen.

Kroppsmålning är världens äldsta konstform, jämte sång, dans och historieberättande. I alla tider har människor på ett eller annat sätt dekorerat sina kroppar. Om det är med koskit, kol eller med mascara från Max Factor har bara med kulturella skillnader att göra. Och om kroppsmålning kan bidra till att människor blir mindre hysteriska och rädda för nakna kroppar, så är det en positiv bieffekt.

En regel jag definitivt inte gillade på denna tävling var att alla modeller måste ha kalsong, trosa, string, eller liknande. Detta var en eftergift åt internationella regler gällande kroppsmålningstävlingar, men det är en regel jag absolut inte kan acceptera i längden. Tanken är förstås nån slags ”anständighet”, att man inte vill flasha kön, men det paradoxala är ju å ena sidan att trosor tvärtom drar mer uppmärksamhet till könet, snarare än tvärtom. Särskilt om de är övermålade! Dessutom, å andra sidan – vad är det som är så himla farligt med nakna kön? Den frågan har jag inte fått något vettigt svar på av någon.

Man kan ju faktiskt måla en bikini på en helnaken modell, så att det verkligen ser ut som en perfekt bikini, eller för den delen jeans, så vari ligger problemet? Jag vågar påstå att i stort sett samtliga som målar (och förmodligen de flesta modeller) håller med mig – detta är en regel som måste ifrågasättas. I längden tänker jag inte delta i tävlingar som upprätthåller denna typ av idiotmoralistiska och destruktiva tabun. Jag gjorde ett undantag för denna tävling, eftersom det är ett historiskt tillfälle (liksom jag har gjort undantag på ett fåtal uppdrag eftersom kunden propsat på det), men på lång sikt måste man få bort denna typ av löjliga eftergifter för sjuklig sexualskräck. Det är en sak om nakenskräcken upprätthålles i sammanhang där alla är överens om att det är livsfarligt att se eller visa naken hud – men på ett kroppsmålningsevent? Man tar sig för pannan…

Hur som helst – det var en rolig upplevelse att delta i denna tävling, och jag hoppas att detta leder till en ökad medvetenhet om kroppsmålning som konstform. En positiv konsekvens för mig själv skulle kunna vara att jag får mer jobb som kroppskonstnär, och att jag dessutom skulle kunna få tillfälle att göra roliga jobb tillsammans med andra konstnärer. Det vore verkligen en positiv utveckling!

Om du vill se mer av mina konstverk på människokroppar, så kan du med fördel besöka en av mina hemsidor, nämligen BodyArt – där visar jag ett ganska stort urval av alla kroppsmålningar jag gjort genom åren.

Foto:
Bilder som jag själv är med på: Jörgen Lundh
Övriga bilder: Calle Rehbinder

Andra som deltog på detta event:
Carolina & Cornelia
Team Jarl
Alex Hansen
Malin Nestor

Se fler bilder här! Och läs mer här, och här!

Dekorrand

Kroppsmålning i Expressen

14/10, 2008

Nu har jag gjort det igen – målat om en naken kvinna, så att hon ser ut att ha kläder på sig. Denna gång i samband med en artikel i Expressen, om rosa bandet och bröstcancer och sånt. Egentligen var väl valet av motiv för tidningen rätt långsökt, men det gör inte mig något, eftersom jag då får måla, vilket är väldigt roligt. Just det där att måla kläder har jag gjort flera gånger förr – till servitriser på några fester, samt till ett engelskt TV-program.

Jag har målat på folk i 17 år, till och från, och gjort en del rätt så spektakulära grejer till olika kunder, som Baluba Event, Nokia, Metro, Bravo TV; Sin Cities, Versace, Rosenthal, Kanal 5 TV, Guldäggsgalan, Expressen m.fl. Roligast är när jag får tid att arbeta på motivet såpass länge att det börjar leva ordentligt, när jag faktiskt kan jobba med både idé, helhet och detaljer utan alltför mycket stress.

I alla tider har människor på ett eller annat sätt dekorerat sina kroppar. Med kläder, smycken, tatueringar, håltagningar, ärr, permanenta förändringar i benstommen, plastikkirurgi – och genom att måla sig på kroppen. Om det är med koskit, kol eller med mascara från Max Factor har bara med kulturella skillnader att göra. Ibland målar man sig för att bli vackrare, ibland för att skrämma en fiende i strid, ibland för att berätta en historia.
Jag berättar historier.

Som gammal målare och illustratör använder jag helst pensel när jag bemålar mina modeller. Jag använder vattenlösligt teatersmink, vilket ger god täckning, det torkar fort och kladdar inte av sig särskilt mycket, och är lätt att tvätta av. Jag målar så gott som uteslutande på helnakna modeller (såvida inte en kund propsar på string), eftersom det ger det bästa resultatet såväl konstnärligt som tekniskt. Det ger dessutom den bästa effekten i ett socialt sammanhang.

Jag kan måla färdigt modellen före ett evenemang, så att modellerna bara är där (vliket förstås också är det som gäller normlt för fotojobb), eller så kan jag också göra själva kroppsmålandet till en show i sig. Det brukar vara oerhört effektfullt att åskådare får se själva processen i målandet. Så har jag gjort för Rosenthal och Versace, och det var mycket uppskattat.

Om du vill se mer av mina konstverk på människokroppar, så kan du med fördel besöka en av mina hemsidor, nämligen BodyArt – där visar jag ett ganska stort urval av alla kroppsmålningar jag gjort genom åren.

Och för den som vill se mig i aktion, så kommer jag att delta i Stockholm Body Painting Contest nu på lördag den 18 oktober 2008. Det kan bli kul!

tunn linje

Foto:
Expressenbild: Magnus Jonsson
Övriga bilder: Calle Rehbinder

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: