Bokslut över ett händelserikt år…
Det är på något sätt typiskt att när jag har massor att skriva och berätta om, då har jag inte tid – och när jag har tid, har jag inte lika mycket att skriva om. Detta blir det tolfte inlägget på min blogg i år, vilket är den minsta årsproduktionen någonsin här på Tantrablog. Och då är ett av inläggen ett gästinlägg, och ett är en artikel som jag skrev till SvT Opinion, och sen bara klistrade in här på bloggen. TantraBlog har alltså fått väldigt lite uppmärksamhet av mig under 2014.
Men detta betyder alltså inte att det inte har hänt så mycket i år. Tvärtom. Detta har nog varit ett av de mest händelserika åren i mitt liv. Så jag tänkte avsluta detta sjunde år med TantraBlog med en kort resumé över ett urval av allt som jag har gjort under 2014.
Familjen
Det största i familjen under detta år var paradoxalt nog det minsta. Det började redan i oktober 2013, då Jennies och min lilla dotter Disa föddes. Under detta år har Disa förvandlats från en liten blobb som äter, sover, bajsar och… ja, det är väl det… till en snacksalig liten tjej som kryper runt och upptäcker världen. Hon har tredubblat sin vikt på ett år, pillar på allting, skrattar jämt, älskar våra fötter och biter oss ofta och gärna i tårna. Hon dansar, leker, kan äta själv – både med nappflaska i högsta hugg, och nu på sistone med bestick och mat i skål. Visserligen hamnar fortfarande det mesta på bordet och golvet, men det går åt rätt håll.
I år blev min äldsta dotter Indra myndig, så jag har alltså tre vuxna barn och en bebis – samtidigt. Det är en välsignelse på flera sätt. Disa har tre underbara storasyskon, som ställer upp för henne på allehanda sätt. Leonard har skrivit en fantastisk sång till henne, och introducerar henne nu i hur man bygger med LEGO, och Indra är jämte Jennies mor en av våra underbara barnvakter när vi arbetar med våra kurser. Indra följde också med till Frankrike när vi höll kurs, och var barnflicka under våra kurspass. Perfekt!
Kurser och festivaler
2014 har verkligen varit ett fantastiskt år för oss och våra kurser. Vår grundkurs, Gudomlig Njutning, har varit fullbokad hela året, och vi körde även en sommarkurs för att fira vårt tioårsjubileum för denna kurs. Vi har hållit denna kurs 67 gånger sedan starten, och vi har haft 800 deltagare (400 par). Men om man räknar samtliga kurser har vi kommit upp i över 240, så det är ingen överdrift att påstå att vi är rätt så rutinerade nu.
Under sommaren var vi med på två festivaler – Sexsibilityfestivalen, som i år hölls på Ängsbacka kursgård, och så den nya JoyRide Experience, som hölls i Malmö. På Sexsibility fick jag nöjet att hålla en mini-workshop med 80 deltagare, och Jennie höll en kvinnoworkshop med 60 deltagare. Dynamiskt och roligt.
Utöver detta har vi hållit våra sedvanliga fortsättningskurser, som vår härliga Kärleksretreat, nu för andra året, vår allra lyxigaste livsnjutarkurs Livets Goda – trettonde gången sedan starten 2007 – samt förstås Gudomlig Extas. Vi har även hållit våra mans- och kvinnokurser YONI – Fri att Njuta och Mandom, Mod & Morske Män, Jag har ånyo hållit TantraLila, och för andra gången har jag hållit kurs tillsammans med min vän Ruby May – Sweet Surrender. Många kurser – och fler kommer det att bli!
Teater!
Äntligen fick jag arslet ur vagnen, och körde en teaterimprovisationskurs i början av året – den fick heta Tranceformation Impro, och var i praktiken en reinkarnerad version av alla de improkurser jag höll på 1990-talet. Jag hade vansinnigt roligt hela helgen, och kom hem på kvällarna som ett tomtebloss av ren glädje. Jag försökte hålla en till i maj, men då fick jag inte tillräckligt med deltagare – det har jag däremot till kommande kurs i januari 2015, och det känns riktigt kul!
En annan teaterdröm som äntligen blev verklighet var att jag i september åkte till London för att delta på en improkurs med Keith Johnstone. Det var extremt inspirerande, och vansinnigt roligt. Det känns fantastiskt att efter att ha levat med insikterna från hans bok IMPRO i nästan 30 år, äntligen få träffa ”The Man”, och tillbringa sex dynamiska och kreativa dagar under hans briljanta ledning.
Politik
Mitt politiska engagemang har genomgått flera förändringar detta år. Från att som oberoende liberal debattör skriva artiklar och debattera i TV om sex och droger (mina favoritämnen), engagerade jag mig i EU-valkampanjen för Piratpartiets räkning. Det gick tyvärr dåligt för Piratpartiet i EU-valet, och ännu sämre i det strax efterföljande riksdagsvalet, där partiet bara fick 0,4 % – sämsta resultatet i partiets historia.
Efter detta restes många röster med en önskan om förnyelse och förändring, och flera personer nominerade mig till styrelsen inför kommande år. Efter mycket funderande accepterade jag nomineringen, och blev strax därefter invald i styrelsen. Officiellt börjar mitt uppdrag först i och med årsskiftet, men jag är redan med rent praktiskt.
Jag tänkte först att det skulle bli rätt lugnt, men så avgick hela ledningen med buller och bång, vilket förstås omedelbart satte partiet i en helt ny situation, utan ledning, och dessutom utlovades under några veckor ett nyval i vår, vilket förstås gör livet för en politiskt engagerad person än mer hektiskt. Lyckligtvis blev det inget nyval, så vi kan ta det lite lugnare framöver. Mitt mål med min styrelsepost är att göra partiet tydligare, och ett parti som fortfarande är värt min röst 2018. Vi får se hur det går.
Mina tyskar – en hippiebuss och en aristokrat
I påskas förverkligade jag en sedan länge omhuldad dröm. Jag köpte mig en gammal husbuss – den perfekta hippiebussen! En Opel Blitz skåp från 1968, ombyggd till husbil. Den fick förstås heta Blixten – både för att den heter Blitz, men också för att den är så långsam… Under sommaren har Blixten fått en hel del reparationer och tillbyggnader, och mer ska det bli. Jag blev så entusiastisk att jag startade en egen blogg om Blixten, och på den kan man följa både arbete och lek med min hippiebuss.
Intressant nog uppfylldes ännu en gammal affirmation gällande bilar redan i år. Min gamla Volvo 940 blev vandaliserad, och försäkringsbolaget löste hellre ut bilen än att betala skadorna – så jag lade till några tusenlappar till och köpte mig en Mercedes, just en sådan jag har tänkt att jag ville ha. Den är osannolikt skön att köra och att åka med, så jag är otroligt nöjd. Efter 20 år med Volvo har jag nu två tyskar. Så kan det gå.
Hippiesemester på Gotland
Om man nu har en hippiebuss måste man förstås ta en hippiesemester. Så en dag i augusti följde vi en impuls, och slängde in packning i bussen och drog till Gotland. Det blev den roligaste semester jag har haft på många år, med paradisisk fulcamping, härliga måltider, hoppa runt nakna i ett varmt spöregn och shoppa på obskyra loppmarknader. Hur kul som helst. En mycket mer detaljerad redogörelse för vår underbara semester går att finna på bloggen som jag skapat för Blixten, vår hippiebuss.
San Francisco
Det har blivit mycket resande i år, och årets flackande avslutades stilfullt med en dryg vecka i San Francisco. Vår vän, kollega, guru och mentor Barbara Carrellas vill att vi ska representera henne och hennes kurser i Europa, och därför var vi inbjudna att assistera på hennes avancerade kurs för personer med sexualitet som jobb – Urban Tantra Professional Training Program. Efter mycket om och men kom Jennie och jag fram till att det skulle bli alldeles för mycket krångel med att vi åker allihop, med en Disa, ett år i följet. Så det blev jag som åkte.
Jag blev förälskad i San Francisco. En härlig stad, med skön stämning och trevliga människor. Jag hann inte med särskilt mycket sightseeing, eftersom större delen av veckan upptogs av Barbaras kurs – men en del promenerande hann jag med, och jag fokuserade förstås på Haight-Ashbury district, den gamla hippiemetropolen, och det var verkligen helt rätt ställe för mig. Så kul. Jag hittade massor med störtsköna butiker – bl.a. Jammin’ On Haight, en stor klädbutik med BARA batik. Så underbar – jag shoppade loss där, både till mig, Disa och Jennie.
Kursen var helt fantastisk, bättre än när vi gick den 2010. Men det är inte så konstigt. Alla utvecklas vi – Barbara också – och hon har hållit denna kurs för proffs i några år nu. Mitt deltagande som assistent var omtumlande, och det har förändrat en del i min syn på en hel del. Det kommer också att bli väldigt mycket lättare nu att sälja in kursen till hugade deltagare i Europa.
Vi har i själva verket kommit igång, planerar en Urban Tantra Professional Training Program i Köpenhamn i maj, och har redan fått några deltagare. Så det som händer i år är frön som skall skördas nästa år…
Bröllop
1997 höll jag min första vigselceremoni, och sedan dess har det blivit ca 30 vigslar genom åren, på en mängd olika vackra platser runt om i Sverige. I år blev det fler ån något år tidigare – fyra ceremonier. Inte så många alltså, men det är en fin grej att kunna erbjuda till dem som inte vill ha en kristen vigsel, men något vackert i nordisk-hednisk ton.
Tyvärr kan det bli allt svårare att hinna med dessa ceremonier i framtiden, eftersom jag så ofta är upptagen på helger. Men jag har å andra sidan kunnat hänvisa till vänner som också gör vackra ceremonier, och som har lite mer tid än jag.
Läs gärna mer om mina ceremonier på hemsidan Grimners Runor!
Årets fotoprojekt – 100 clownnäsor
I december förra året påbörjade jag ett projekt som jag tyckte kändes lite extra kul. Jag tycker att det har gått inflation i det där med selfies, så jag tänkte att det kunde gå att utveckla temat lite. Så jag började göra selfies på vilka alla deltagare bär clownnäsor, och snart blev målet att få ihop selfies med 100 personer i clownnäsa under året. Jag har över 90 nu, och räknar med att få de sista fram till 100 på vår traditionella nyårsfest.
Det finns förstås en tanke bakom. Clownnäsan är världens minsta mask, och den gör att de flesta som får på sig en sådan omedelbart börjar bete sig annorlunda. Det går inte att ta sig själv på alltför stort allvar med en stor, rund, röd näsa mitt i ansiktet. Så jag har under året faktiskt fått ihop nästan 100 personer med clownnäsa (de sista tänkte jag samla in på vår årliga nyårsfest), och det känns väldigt roligt.
Jättemånga läsare…
Periodvis har jag haft ett enormt intresse för min blogg, och håller man bara på tillräckligt länge så kan det generera många besök – och i år blev besöksantalet faktiskt sjusiffrigt, eftersom jag nu passerat miljonen läsare, vilket förstås känns väldigt roligt. Vi får väl se om jag orkar fortsätta att blogga, och om läsarintresset fortsätter lika länge till – så att jag en dag når 2.000.000… Vem vet?
Detta var ett extremt kort sammandrag av vad som har hänt under 2014. Det har förstås hänt mycket, mycket mer än så. Men detta var i alla fall en del av de roligaste milstolparna under året. Jag ser fram emot ett minst lika dynamiskt och spännande 2015. Jag hoppas att vi ses nån gång!
Etiketter: Barbara Carrellas, Blixten, Bordeaux, clownnäsor, Disa, Gudomlig Njutning, Impro, Joyride, Kärleksretreat, Keith Johnstone, Livets Goda, London, Mercedes, Piratpartiet, Ruby May, San Francisco, selfies, Sexsibilityfestivalen, SvT Opinion, Sweet Surrender, Teater, Tranceformation Impro
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
31/12, 2014 den 9:47 e m
Min egen dotter Disa fyllde 23 nu i höstas, så jag känner att jag var lite före med att ge det namnet en revival. 😉
Men grattis till den fina familjen och ett Gott Nytt År!
1/01, 2015 den 4:56 f m
Ja, det är inte ett helt vanligt namn. Jag fick första inspirationen på Skoklosterspelen 1994, då jag träffade en smed som hade tre döttrar – Freja, Siri och Disa – och Disa var då 5-6 år, och jag blev helt förälskad. Jag hade då bara två små pojkar, men fick en dotter 1996, som fick heta Indra. Smedens dotter Disa torde alltså vara ytterligare något år äldre än din dotter.
Men som sagt, det är inte så vanligt, nej.
1/01, 2015 den 9:58 e m
Calle – tala om fantastiskt händelserikt år för Dig – minst sagt.
Men mitt år 2014 har haft sina poänger också. T ex så flyttade jag i slutet av januari – efter ca 18 år på mitt tidigare boställe – till mitt nuvarande. Det är mangårdsbyggnaden på en gård utan djurhållning – och består av 220 m2 bostadsyta – fördelade på åtta rum och kök med takhöjden 2,6 meter.
Så jag har ju som självboende gott om plats – om hen så säger.
Dock… – efter ca sju veckor här så hamnade jag i dödsskuggans dal – bokstavligt talat. Men tack vare att telefonen fungerade – så att jag kunde ringa ambulans för transport till Halmstads sjukhus – och att det där fanns en skicklig kirurg tillhands – så stannade jag ej i dödsskuggans dal. Det var ej särskilt kul där – om hen så säger.
Jag opererades den 30 mars för hål på tunntarmen = infektion på utsidan av den på en sträcka av ca 2-3 dm. Den infektionen brast och spreds i bukhålan – ungefär som en finne spricker – den 30 mars – och därav då mina akuta fantomsmärtor.
Operation gick bra = jag överlevde. Men sen blev det än värre – därför att min tillfrisknings-process vägrade att ta fart. Under ca tre veckor efter operationen så blev jag som princip bara klenare och klenare.
Dock… – efter ca tre veckor så kom jag själv på att fråga mig själv vad ont i magen som vanligast beror på. Det gick ju då snabbt att komma fram till det oftast hänger samman med den mat och dryck Wi petar i oss.
Jag har krubbat dr Annika Dahlqvist
Med dr Annika Dahlqvists artegna LCHF-kost, sedan mer än fem år tillbaka, och den delen hade jag ej gjort någon förändring av sen jag flyttade hit.
Då kom tankeblixten – VATTNET !
På mitt tidigare boställe hade jag källvatten från en djupborra om ca 33 meter. I det vattnet fanns det enligt vattenprover som princip noll av heterofa- och koliforma bakterier. Här har jag kommunalt vatten med byst av sådant i.
Så jag ”kastade” mig i bilen och åkte till ICA Maxi i Mellbystrand och köpte källvatten på flaska. Efter ca tre dygn med det så började jag att friskna till – och efter ytterligare ca 14 dagar så var jag på G igen – i meningen att jag då var ute och roade mig med dans på parkett igen.
Så förklaringen till att jag blev sjukare och sjukare med det kommunala vattnet som dryck, till matlagning, kaffe osv – är helt enkelt att jag efter 18 år med bakteriefritt källvatten – ej har något immunförsvar för sådan skit.
Om det här tunntarmsäventyret i en kommentar här – och om upplösningen av det traumat här.
Dock… – inget ont som ej har något gott med sig. Efter tunntarmsäventyret så är jag lycklig för och njuter av varje ny dag – på ett sätt som jag aldrig någonsin tidigare i mitt vuxna liv har gjort.
Sen – ifall Du oförklarligt få ont i tarmarna någon gång – så blir mitt tips att i så fall prova – med att byta ut det kommunala vattnet till källvatten på flaska.
Även om Kroppen har ett bra immunförsvar för skiten i det kommunala vattnet – så kan det ha inträffat att Kroppen helt enkelt är urless på all skit som finns i kommunalt vatten. Det är droppen som får bägaren att rinna över.
Vid vattenverken är säkert vattnet helt OK som livsmedel – men gissa vad som händer med vattnet i långa ledningssystem som ALDRIG rengöres ?
God Fortsättning av Året 2015 !
önskar Josef
PS. ”Det Gäller Livet !”
2/01, 2015 den 3:14 e m
Ja, jisses, bukhinneiflammation är riktigt farligt, och jobbigt. Jag fick blindtarmsinflammation 1983, och den var tydligen väldigt komplicerad, och sprack under operationen, vilket innebar att jag också blev liggande på sjukhus i tre veckor med svår bukhinneinflammation. Illa. Jag gick ner 15 kilo (och på den tiden vägde jag 74 kg, vilket innebar att jag var nere på 59. Jag såg ut som en lägerfånge.
Vad gäller vattnet så har vi väldigt bra vatten i Stockholm, men det finns också en fantastisk källa vid Sandasjön i Nacka, så det går att få tag på riktigt bra källvatten om man vill.
2/01, 2015 den 3:58 e m
Där ser man – det är fler än jag som har varit i dödsskuggans dal – ej trivts där – och återvänt till den här jämmer- och glädjedalen.
Jag kan nu bara hoppas på att det år 2015 blir påtagligt mera av glädjedal – och mycket mindre av jämmerdal – för ALLA !
Så länge som det finns Liv i oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder – så finns det hopp ❗ som jag ser det. 🙄 // Josef
31/12, 2016 den 1:44 e m
[…] detta i årets sista timmar, och hinner därför inte göra en så fin årskrönika som jag gjorde 2014. Men jag ville ändå skriva något om året som gått, eftersom det har varit ett väldigt […]