Oseriös skräckpropaganda i DN om sexberoende

Tio olika sexuella problembeteenden

DN verkar ha väldigt ont om nyheter att rapportera, och låter inkompetenta sommarvikarier spåna loss lite, och det kan ju bli lite si och så med den saken. Som ett komplement till en artikel om sexberoende, ”Jag blev sexmissbrukare”, har DN en sida med en lista över ”Tio olika sexuella problembeteenden”, kopierade ur en bok med namnet ”Det är inte kärlek – när sex blir en drog”, av Kristin Rydberg & Erik Sundby.

EDIT: Alldeles innan jag publicerade denna bloggpost fick DN ta mot så många protester mot dessa artiklar att de tog bort dem från nätet. De går fortfarande att hitta cachade på Google, och jag kopierade dem till min hårddisk, så bevisen finns kvar – och jag tyckte att ämnet var såpass intressant att skriva om, så det blev en bloggpost ändå.

Det finns flera problem med denna ”artikel”. För det första saknas en vettig kontext. Där finns en rubrik – ”Tio olika sexuella problembeteenden” – och en lista med olika beteenden som då beskrivs som varningstecken för sexberoende. De flesta av dessa beteenden kan utan vidare beskrivas som fullt normala och friska beteenden, som många ägnar sig åt utan någon som helst beroendeproblematik, och därför blir det väldigt otrevligt att helt utan förklarande kontext infoga dessa aktiviteter på en lista över problembeteenden.

Så vad är det för påståenden som jag tycker är så hemska, då? Ja, det tänker jag förstås kommentera, så jag listar dem här nedan, med mina kommentarer i kursiv stil mellan punkterna.

tunn linje

Tio olika sexuella problembeteenden

  1. Fantasisex. Här är det sexuella upphetsningsmönstret inriktat på erotiska fantasier, objektifiering av människor och sexualisering av olika situationer. Upphetsningen kretsar kring tankar om sexuella möjligheter, något man hela tiden återkommer till med besatthet.
  2. Ja, självklart måste det vara problematiskt med sexuella fantasier. Det fattar ju vem som helst att om man kan hitta på erotiska scenarion som går utanför hetero-vanilj-missionärssex med lampan släckt, så måste det vara ett varningstecken på sexberoende. Duh.

  3. Förförelse och erövring. Här handlar det om att förföra och beroendet kretsar kring att erövra. Efter den första sexuella kontakten avtar oftast intresset.
  4. Ja, herregud! Sex ska endast ske mellan gifta makar, det vet väl alla! Det där med förförelse och erövring, det är ju livsfarligt! Helt klart ett varningstecken på sexberoende!

  5. Köpt sex. De sexuella tjänsterna betalas för på olika sätt – genom besök på porr- och strippklubbar, köp av prostituerade eller så inleder man relationer med personer i ekonomisk beroendeställning i syfte att få sex.
  6. Utan omsvep beskrivs sex mot betalning som självklart problematisk, något som är en alldeles egen diskurs, och inte alls så okomplicerat som artikelförfattaren tycks ta för givet. Det finns många som har som sin främsta sexuella kick att sälja sex. Alla som säljer sex gör det inte för att de måste för att överleva. Och det är inte heller självklart ett tecken på sexmissbruk att man gillar att gå på strippklubbar. Med samma logik kunde man påstå att så fort du tar ett glas vin, så är du alkoholist.

  7. Utbytessex. Här är beteendet inriktat på att sälja eller byta sex i syfte att skapa en känsla av makt. Utbytessex bygger på starka kontrollbehov.
  8. Här verkar det vara kontrollbehovet som är problemet, snarare än sexet. Men kan man slänga in en punkt till på listan över problematiska sesxaktiviteter så kan man kanske få några fler kunder till sin klinik.

  9. Voyeurism. Man fokuserar på att i hemlighet betrakta andra människor, både i vardagliga situationer och med sexuella förtecken. Beroendet kretsar kring visuell stimulans – se men inte röra. Det är också viktigt att det sker i smyg.
  10. Ja, usch! Att objektifiera våra medmänniskor, och vilja titta på dem med sexuella tankar! Det är verkligen oanständigt! Så – om du har dreglat över den där muskulösa byggnadsarbetaren med bar överkropp, eller den där söta tjejen i kortkort med vansinnigt vackra ben, så är du säkert sexmissbrukare! Händerna på täcket, minsann!

  11. Sexstöld. Upphetsningen bygger på en serie gränsöverskridande handlingar som måste ske utan att det blir några påföljder eller konsekvenser.
  12. Ja, om det handlar om att gnugga sig mot någon på tunnelbanan så kan jag hålla med om att det är rätt respektlöst, ofint och potentiellt otrevligt, det kan jag hålla med om. Men på vilket sätt är detta kopplat till ”sexmissbruk”? Är detta inte bara dålig impulskontroll och ett allmänt dåligt beteende?

  13. Anonymsex. Här handlar det om att interagera med okända personer, antingen via nätet eller i verkliga livet. Timmar och dagar går åt till omständliga förberedelser och jakt på sexobjekt.
  14. Många tycker att anonymsex är häftigt, och så länge man skyddar sig ordentligt ser jag inga problem med det. Anonymsex på nätet är dessutom så ”safe sex” det kan bli. Det enda jag kan se som problematiskt här är om det som antyds i texten ovan leder till att väldigt mycket tid går åt till denna läggning. Men det kan man ju säga om bilrenovering, romanläsning, dataspel och golf också. Då är det besattheten som är problemet, inte sexet. Men som denna ”artikel” är skriven utmålas just sexet som det stora problemet, vilket det förstås inte är.

  15. Exhibitionism. Att söka bekräftelse på det här sättet bryter ofta mot kulturella och sociala regler, normer och lagar. Här är upphetsningsmönstret inriktat på att dra uppmärksamhet till kroppsdelar som har en tydlig sexuell koppling.
  16. Ja, att vilja bryta mot kulturella och sociala regler, normer och lagar, det måste ju alltid vara dåligt, eller hur? Eller…? Kanske att vårt samhälle hade stannat på stenåldern om ingen någonsin hade gjort det? Människans utveckling bygger på att vi tar risker, bryter mot regler och skapar nytt.
    Och vad gäller just offentligt sex, så kan jag tänka mig att det finns en hel del frustration hos många i att sex är så extremt tabuladdat i vår kultur att man bryter mot normerna som en ren besvärjelse, för att normerna är galna. Och så kan det förstås vara jävligt häftigt att ha sex med publik, eller bara bli sedd som en sexuell varelse, naken, sårbar, kåt och underbar. På vilket sätt blir det ett problem – någon annanstans än i ett sexuellt fördömande samhälle?

  17. Utbyte av smärta. Här är den sexuella upphetsningen sammanflätad med smärta och ofta uppbyggd kring scenarier eller skildringar som innefattar förödmjukelse och skam.
  18. Vojne, vojne. Artikelförfattaren borde gå en kurs i grundläggande kunskap om BDSM. Inga är så enormt medvetna om gränsdragning, samtycke, medvetenhet och bra kommunikation som just de som ägnar sig åt BDSM.

  19. Exploaterandesex eller sexuella övergrepp. Utagerandet bygger på exploatering och utnyttjande av utsatthet och oskuld. Särskilt utsatta är exempelvis patienter – barn, utvecklingsstörda, underordnade anställda eller flyktingar som utsätts för övergrepp av till exempel terapeuter, läkare, vårdare, chefer eller andra personer i överordnad ställning.
  20. Om det inte är rollspel, utan ett faktiskt utnyttjande av försvarslösa personer, så är det naturligtvis ett felaktigt och direkt skadligt beteende. Samtycke borde alltid vara absolut norm i samtliga former av mänsklig interaktion. Tvång borde aldrig förekomma – utom möjligen i rollspel, då man kan avbryta när det inte känns tillfredsställande. Och då är det ju inte tvång på riktigt. Men inte ens denna punkt säger något om ”sexmissbruk” – detta handlar om maktmissbruk, och det blir inte bättre av att sex kommer med på ett hörn, förstås, men det är återigen inte sexet som är problemet, utan maktmissbruket.

tunn linje

Denna lista är alltså ren bullshit, för att uttrycka det konkret och klart. Det är för övrigt också ofattbart lömskt och tendentiöst att blanda aktiviteter som för de flesta som ägnar sig åt dem bara upplevs som stimulerande och roliga, med aktiviteter som verkligen är potentiellt destruktiva. Den här sortens pseudovetenskaplig rappakalja borde inte släppas in i seriösa mediakanaler, helt enkelt.

Större delen av Pride-paraden kan alltså utan vidare inordnas i begreppet sexmissbrukare, om man ska följa den här listan. Många av aktiviteterna på denna lista är sådant vi på våra kurser tvärtom rekommenderar folk att pröva, eftersom det kan sätta fart på sexlivet. Men med denna rubrik som enda kontext får man lätt intrycket att artikelförfattaren ser alla dessa aktiviteter som problembeteenden, utan omsvep, och det är ju så sinnessjukt oseriöst att jag baxnar. Jag förstår verkligen inte hur någon vettig människa kan försvara en sån här hög med dynga.

Ett annat problem är att denna artikel kompletterar en artikel som i praktiken är en ohämmad reklam för den s.k. ”Dysberoendekliniken”, en synnerligen tvivelaktig och dubiös verksamhet inom hjälparindustrin, ett företag som gärna ägnar sig åt pseudovetenskap, skräckpropaganda och lögner, som tänjer på gränserna för vad som kan definieras som beroende, eftersom de primärt är en affärsdrivande verksamhet – ungefär lika seriöst som Scientologikyrkan, med andra ord. Jag är personligen väldigt skeptisk till vissa uttryck för den här ”hjälparindustrin”, som är ekonomiskt beroende av att det hela tiden finns nya personer med beroendeproblematik att ta hand om. De vill förstås ständigt ha fler kunder, och därför kan man ju alltid bredda marknaden genom fula knep. Och ett sätt att behålla sina kassakor är förstås att hålla dem kvar i svaghet och offeridentifikation.

Ännu ett problem med denna artikel är definitionen av missbruk, som att det skulle yttra sig i vissa specifika aktiviteter. Men missbruk är sällan kopplat till en viss aktivitet – vad som helst kan brukas eller missbrukas. Missbruk blir det först när en person har ett tvångsmässigt och destruktivt självskadebeteende. Handlar det om sex kan det till exempel yttra sig som hundratals one night stands, exempelvis utan skydd för att man skiter i om man blir smittad (eller smittar andra) med könssjukdomar, eller om man känner sig värdelös och tar till sex som ett sätt att bevisa för sig själv att ”det enda jag duger till är sex”. Något som bottnar i underliggande depressioner, självskadebeteenden eller andra personliga problem. Att man har vissa sexuella intressen har inget med detta att göra. Men det är alltså vad som påstås i denna artikel.

Själv tror jag att det är ett väldigt mycket större problem att folk har ett torftigt och otillfredsställande sexliv än att de är sexberoende. Det är en liten, liten, marginell klick som har detta problembeteende, men eftersom det är spektakulärt så kan man sälja lösnummer. Att en sådan ”artikel” som denna kan bidra till att förvärra attityderna och göra livet ännu sämre för väldigt många skiter man uppenbarligen i. En sån här artikel fungerar snarast som en koblaja i ansiktet på alla som arbetar med helande av människors sexualitet, med acceptans och positivitet, snarare än skrämsel och problematiserande.

Bakläxa, Dagens Nyheter!

tunn linje

Andra som skriver om samma ämne:
Lifecheck (om artikeln ”Tio olika sexuella problembeteenden”), Xenu (i en tråd om Dysberoendeklioiken i ett debattforum på Vetenskap och Forskning), Johannes Forssberg, Expressen (en artikel om oseriös missbruksvård)

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Explore posts in the same categories: BDSM, Dagstidningar, Erotik & Pornografi, Kärlek & sex, Livsåskådning, Media, sexarbete, Sexkurser, sexualbrott

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

39 kommentarer på “Oseriös skräckpropaganda i DN om sexberoende”

  1. kristin rydberg Says:

    Det är sorgligt att konstatera genom vilket finmaskigt filter du tycks ha läst om sexberoende och problematiken kring detta. Du refererar till ifall de olika sexuella beteenden som finns exemplifierade är onormala och undrar om man är sexmissbrukare för att man går i PRIDE-paraden osv. Låt mig klargöra att sex inte blir ett beroende förrän de sexuella beteendena blir tvångsmässiga, något som tydligt framgår i boken ”Det är inte kärlek – när sex blir en drog”. Så länge njutning och positiva effekter är resultatet av ens sexliv är allt OK (utom att förgripa sig, på barn eller på vuxna som ej samtycker). Dysberoendekliniken behöver inga nya klienter, köerna är långa och platserna alldeles för få för antalet hjälpsökande. Kommentarerna nedan är bitvis så korkade att jag inte ens orkar bemöta dem. Läs på och sätt dig in i vad tvångsmässighet innebär, alldeles oavsett om det handlar om mat, spel, droger, alkohol eller träning. Lidandet är detsamma men stigmatiseringen är kanske allra värst för de som dövar sin ångest med sex. Och kom ihåg, ingen väljer frivilligt att bli beroende!


    • Jag tror inte att det finns ett specifikt sexberoende. Det finns tvångsbeteenden, men du blir inte beroende av sex, på samma sätt som du blir beroende av t.ex. alkohol eller andra droger – men du kan förstås utveckla tvångsbeteenden kring precis vad som helst, från golf till sex – och inget av det är särskilt nyttigt.

      Min kritik mot denna artikel vänder sig framför allt mot att det saknas en kontext – artikeln är helt enkelt jävligt illa skriven.
      Den utmålar alla dessa just sexuella beteenden som inherent problematiska, istället för att se till de verkliga problemen, och det ser jag som otroligt lögnaktigt och direkt skadligt.

      Jag förstår att du är kopplad till Dysberoendekliniken på något sätt, eftersom du försvarar verksamheten.
      Den information jag har fått om Dysberoendekliniken kommer från flera håll, och allt jag hör gör mig mycket skeptisk.
      Dysberoendekliniken ter sig i mina ögon som en sektanstruken charlatanverkstad som delar ut illusoriska nallebjörnar.
      Men jag kan förstås ha fel.

      Hur som helst så blev DN kontaktad av en annan person som protesterade mot de usla artiklarna, vilket ledde till att DN omedelbart tog bort dem.
      Det tror jag inte att de hade gjort om det var journalistik de kunde stå för.

      Hej Xxxxx,
      Tack för att du uppmärksamt och engagerat läser DN Söndag.

      Vi tar till oss din kritik av artikeln om sexmissbruk. Det är ett intressant ämne, anser vi, och nästa gång vi skriver om det ska vi se till att vara tydligare med att särskilja problematiken i ett överdrivet beteende, vilket var avsikten även denna gång.

      Artikeln är nu bortplockad från DN.se

      Vänligen,

      Johan Åkesson,

      Tf redaktör för DN Söndag

      Känns kanske inte så kul för dem som försvarar Dysberoendekliniken, men … that’s life.

      • kristin rydberg Says:

        Nej Carl-Johan, jag är absolut inte knuten till kliniken. Däremot har jag i mitt journalistiska arbete träffat många patienter och anhöriga som vänt sig till Dysberoendekliniken och upplever att de får hjälp.


        • O.K. Då kanske jag får tillfälle att omvärdera Dysberoendekliniken vid tillfälle. Tyvärr har jag bara hört tråkiga saker, men det är förstås vad man kallar anekdotisk bevisföring, och den är synnerligen svag. Jag är öppen för att ändra åsikt om jag blir övertygad – allt annat är korkat.

          I just detta fall fick väl Dysberoendekliniken hänga med av bara farten – det som var min främsta källa till irritation var den huvudlösa ”artikeln”, helt tagen ur kontext.

  2. bograhn Says:

    Du tycks lida av att sakna filter. Allt är kul, inget är farligt.
    Sen får samhället och vi skattebetalare ta kostnaderna när
    det skall vårdas och läkas.


  3. @ Kristin

    problemet är egentligen inte de ”problembeteenden” som tas upp, utan det faktum att de tas upp utan nån som helst förklaring och utanför nån som helst kontext. tänk dig en tonåring som läser denna lista, men inte får en förklaring på VARFÖR dessa KAN ses som problembeteenden, eller i vilket sammanhang det KAN ses som problematiska..

    ska man ta upp någonting som problembeteende eller problematiskt, så anser i alla fall jag att man måste ge en förklaring och ett sammanhang att placera in problematiken i, så att läsaren förstår vad det handlar om. i just det här fallet finns endast en referens, men ingen mer djupgående information.

    nej, i min värld var detta ett rätt dåligt drag av DN. skvallerblaskajournalistik på sitt värsta.

    • kristin rydberg Says:

      Håller helt med dej Malinka, och det är just såna här fadäser som gör ämnet så svårt att debattera och informera om och det är skälet till att jag och Erik skrivit en bok om ämnet.


      • men kristin, om du och en erik skrivit en bok om detta, är det då inte bättre att försöka sprida kunskapen på ett bättre sätt än genom en lista punkter över sådant som KAN ses som ett problembeteende i en viss kontext? det måste ju även du som journalist tycka är bättre?

        sen är det givetvis så att en sån här artikel i DN eller vilken tidning som helst, säkerligen ger större spridning än en bok (misstänker jag). man kan inte räkna med att varenda kotte i befolkningen ska ha koll.. och just därför KAN man bara inte göra den här typen av listor utan förklaringar.


        • Fast just det kan väl inte skyllas på författarna. Det går ju alltid att ta en text ur sitt sammanhang, på ett sätt som totalt ändrar innebörden – och det kanske är det som har hänt här. Och då är det återigen min första kritik som kommer igen; en sommarvikarie på DN som slafsat ihop något utan att tänka efter.

        • kristin rydberg Says:

          Malinka, någon lista existerar inte, annat än i den artikel du refererar till. I boken försöker vi reda ut begreppet sexberoende utifrån de forskningsrön som finns och med hjälp av vittnesmål från många patienter och anhöriga. I hela boken (ca 200 sidor) beskriver ett enda kapitel tio av de vanligaste sexuella typer av utagerande som förekommer bland hjälpsökande.

  4. Josef Boberg Says:

    ”Själv tror jag att det är ett väldigt mycket större problem att folk har ett torftigt och otillfredsställande sexliv än att de är sexberoende.

    VÄL TALAT

  5. Oskar Says:

    Jag vill börja med att påpeka att jag inte läst artikeln i DN och kan därför inte komma med några insikter om själva artikeln.
    Jag blir dock bestört av hur du kommenterar den! Jag gissar att du är helt insiktslös när det gäller sexberoendepromlematik…
    De flesta av de beteenden som listas kan man tycka om utan att vara missbrukare. Men det är ju inte där problemet ligger.
    Problemet med sexmisdbruket ligger i tvångsmässigheten, skuldbeläggandet och mordet på sin intimitet.
    Jag deltager själv i ett 12stegsprogram för sexmissbruksre och välkomnar dig på de öppna möten som finns för att lyssna på vad det egentligen är.


    • Då tycker jag att du ska läsa artikeln innan du dissar min kommentar. Tyvärr kan den vara svår att hitta, eftersom DN plockade bort artikeln, men den är i sin helhet de punkter jag listat, fast utan mina kommentarer, förstås.


  6. Jag är nybörjare på att fundera så där djupt kring de här frågorna som du och de som kommenterar gör. Jag är också nybörjare på att lämna ut mig själv. Men nu ska det ske. Idag startar jag min utlämnande blogg på http://www.bakomfasaden.se. Hoppas att någon tycker att det blir givande att läsa!


  7. brustnaillusioner.wordpress.com

  8. Johan Says:

    Hej Carl! Tack för en fin blogg, som jag med stort intresse följt under flera års tid. Din röst är en sådan som behöver höras, alltså fortsätt med det du gör! Din medverkan i debatt var fantastisk och, tror jag, öppnade ögonen för många. Jag känner många, som vad jag vet inte känner till vem du är över huvud taget, som positivt kommenterade din kyliga stringens i programmet.

    En intressant artikel i gp, visserligen så korkad att den nästan saknar motstycke. Värt att kommentera för dig?

    http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1040561-avskaffa-rfsu-s-sexmonopol-i-skolan

    Notera gärna att Clapham-instituet ligger bakom. Jag tänker inte pådyvla någon åsikter om dem, men sök gärna lite information om vad de har för åsikter!


    • Tack för det! Jag känner till Claphaminsitutet, och vet vilka tokerier de kan hitta på.

      Man blir ju mörkrädd när man läser vad den här ”experten” Alf B Svensson påstår.
      Men han är ju uppenbart en fundamentalistkristen dogmatiker.

      ”Eleverna får inte heller veta att ju fler de har sex med desto mindre får de ut av det.”
      ”Läraren får inte säga som det är – att tjejer nästan aldrig frivilligt ställer upp på gruppsex.”
      ”Män åtalade för gruppvåldtäkter kommer därför även i framtiden försöka hävda att kvinnan var med på det.”
      ”Även folkhälsoperspektivet saknas. Man säger inget om vad trygga, stabila kärleksrelationer betyder för folkhälsan och samhällsekonomin.”
      ”De flesta ungdomar drömmer och längtar efter kärlek livet ut. En dröm som inte ryms i RFSU:s världsbild.”

      Redan för två och ett halvt år sedan försökte jag bemöta tokkristna i Aschbergs program på TV8, om i praktiken samma sak – RFSU:s s.k. ”monopol” på sexualupplysning i skolorna.

      https://tantrikblog.wordpress.com/2010/03/02/sex-porr-och-naket-med-calle-i-radio-och-tv/

      De där kristna galningarna är de mest sexfixerade människor jag har träffat. Helnippriga, och fullkomligt besatta av andra människors sexualitet. Man måste slå tillbaka hårt, helt enkelt. Och ibland behöver man bara låta dem prata. Ge dem tillräckligt med rep, så hänger de sig själva…

  9. Josef Boberg Says:

    ”Själv tror jag att det är ett väldigt mycket större problem att folk har ett torftigt och otillfredsställande sexliv än att de är sexberoende.”

    Sant.

  10. kristin rydberg Says:

    Josef, du pratar om två helt skilda saker. Ett torftigt sexliv är förmodligen ett folkligt bekymmer som drabbar väldigt många, män som kvinnor, i alla åldrar, av vitt skilda anledningar. Vare sig man har en möjlighet att göra något åt det eller inte så är det inget sjukligt eller avvikande i att inte ha ett fungerande sexliv. Inte heller gör det en person till en sexberoende. Ett sexberoende förutsätter antingen total avsaknad av, eller att man av olika skäl tappar bort hela den naturliga förmågan till intimitet och sexuell njutning vi ”föds med” naturligt.Den sexberoende ersätter kärlek och intimitet med sexuella handlingar som sker under tvång och med svär ångest som följd, utan att kunna koppla dessa handlingar till några av alla de positiva värden man normalt förknippar med begrepp som intimitet och kärlek. Sexberoende är fullt jämförbart med matberoende som i likhet med sexberoende förutsätter missbruk av ett basalt behov som alla människor har.
    Jag välkomnar debatt kring begreppet Sexberoende eftersom många tycks dela ”Josef” missuppfattning, att sexberoende skulle handla om allmän brist på sex, eller att sexberoende skulle handla om kvantitet, det vill säga ett abnormt antal sexuella handlingar. Bland många hjälpsökande är besatthet, närbaserad porr och påträngande fantasier det största problemet.

    • Josef Boberg Says:

      Kristin – att det finns ett matberoende – det håller jag med Dig om.

      I övrigt så vidhåller jag detsamma som Calle: ”Själv tror jag att det är ett väldigt mycket större problem att folk har ett torftigt och otillfredsställande sexliv än att de är sexberoende.”

      Jag önskar bidra till att Wi fokuserar i allra första hand på det STÖRSTA bekymret = ett otillfredsställande sexliv. När Wi har löst det – så tycker jag att det då är läge för att ge sig på att försöka lösa bekymret som Du kallar för sexberoende.


    • Och jag hävdar att diagnosen ”sexberoende” är missvisande, att den fokuserar på helt fel saker. Sex är inte problemet. Det kan vara ett symptom. Men om jag väljer att spela golf istället för att vara intim med min hustru, av skräck för närhet, kan det kallas golfberoende? Jag tror inte det. Det kan vara ett symptom, men det är inte den verkliga orsaken. Golfen är ínte problemet, och inte heller sexet.

  11. K Says:

    Johan,

    Jag har nu gått igenom mycket på cirkus eros o sexibilityfestivalen etc etc och läser nu dina kommentarer ang artikeln där du oxå anser att sexberoende inte existerar?? Hur tänkte du då…

    Det finns dom som skrivit böcker om sitt sexberoende ex Roger Nilsson…..sex är väl ändå en känsla som kan göra en person destruktiv om den inte hanteras på rätt sätt precis som hat o kärlek är starka känslor som man måste lära sig hantera för att nå balans i livet.

    De som inte hanterar sina känslor eller klarar att leva efter sociala o kulturella normer, lagar o regler, som du dissar, får problem att leva i samhället vilket behöver ett antal grundpelare för att fungera.

    Sex skall absolut avnjutas på bästa sätt men sex är ngt själautlämnande och intimt som var männsika äger och väljer att dela ut på sitt sätt.

    Om man älskar ngn så vill man dela det allra heligaste med dom – sin kropp o själ….den ger man väl inte till var o varannan för att leka med?? Det är det finaste man har som man ger bort…

    Vad blir resultatet av att leka med sin sexuella känslor, jo, tomhet o skam…..och varför blir det så, jo, för att det är ngt som skall ges till ngn som kan vårda den ömt o tryggt.

    Jag läste om en kvinna som var på Skeppsudden som beskrev hennes 4-handsmassage och efter hennes orgasm så kände hon sig ledsen o tom….varför? med största sannolikhet för att det fanns ingen efteråt att vårda den känsla hon precis förlöst för att den tillhör en känsla som delas mellan 2 älskande personer och inte i massproduktion (hon blev ensam i sin känsla trots att 2 personer ,ed 4 händer var i rummet)……det hon dock får erfarenhet av och avtrubbar, det är känslan av tomhet o skam och blir en sådan person som du vill ”avla” – utan normer o regler där sex är till för att lekas med, du släpper på regler o normer vilket oxå kan öppna upp till sexmissbruk som legat på ”vänt”…..första silen.

    Man kan ju oxå gå på kurs för att lära sig peta i näsan offentligt, för det är inte heller socialt accepterat….allt förbjudet är skönt heter det och folk älskar att peta sig i näsan men gör det behind ”closed doors”…tack gode gud =) man kan göra många saker för att lösa upp sina knutar men ibland är det kanske bra att dom stannar där dom är annars kanske vi återgår till grottstadiet. (Obs.Detta exempel var ingen förolämpning).

    Vi har ju ändå byggt ett fugnerande sammhälle sedan dess.

    Jag såg bilder på eran oljegrop, är den uppbyggande för sexlivet eller är det sexberoende personer i den gropen? (lite provocerande fråga eftersom du inte anser att sexberoende finns)

    Delar ni partners eller håller paren sig till varandra? Hur hanterar ni andra känslor som svartsjuka etc?

    Jag ser ju dina svar till många som är ganska explosiva, nedlåtande o elaka…mina frågor kan verka/vara provocerande men jag är seriös i mitt intresse o hoppas på seriösa svar…jag skulle verkligen vilja veta hur du tänker… vad är din vision av ett sexuellt samhälle?

    Kommentar ang golfberoende: han är ointresserad av frugan helt enkelt, roligare med golf, relationen kommer spricka, men det beror oxå på den dåliga kommunikationen om varandras behov och inte på att dom inte ligger med varandra.

    Mvh
    K


    • Hej K.

      Jag undrade först vem du vänder dig till, eftersom du börjar med ”Johan”, men jag tolkar ditt brev som att det är mig du vänder dig till, och att du missförstod mitt namn, helt enkelt.

      Ja, det finns många som har skrivit om allt möjligt, inklusive sexberoende, men det gör inte automatiskt att det är sant. Om du hade läst min text och mina kommentarer lite mer noggrant så hade du kanske sett att jag nyanserar diskussionen genom att förklara att man givetvis kan utveckla tvångsbeteenden kring precis vad som helst, inklusive sex – eller golf – och att det verkliga problemet ligger bakom, inte i själva aktiviteten.

      Det är exempelvis en enorm skillnad på ett faktiskt kemiskt beroende av en drog, och ett tvångsmässigt beteende som omfattar en viss aktivitet. Tänk t.ex. på TV-serien Solsidan, där en av personerna har utvecklat ett tvångsmässigt beteende kring att grilla mat. Det är ju inte grillandet som är det faktiska problemet – hans problem försvinner inte av att ta bort grillen.

      Du skriver följande:
      ”Sex skall absolut avnjutas på bästa sätt men sex är ngt själautlämnande och intimt som var männsika äger och väljer att dela ut på sitt sätt.”

      Jag både håller med dig och inte. Jag håller med till 100 % om att varje människa ska ha rätten att själv välja hur denne vill ge uttryck för sin sexualitet. Huruvida det är” själautlämnande och intimt” är en högst personlig sak, som kan skilja sig rejält från individ till individ. Somliga kan bara tänka sig att ha sex med någon de älskar, och bara i avskilda utrymmen där ingen annan ser – och andra har gärna sex med många, kanske t.o.m. med personer de inte känner, och kanske gärna med publik. Jag dömer ingen av dessa personer, eftersom de har olika preferenser, och inget av dessa beteenden kan sägas vara mer eller mindre ”rätt” eller ”fel”. Mitt enda rättesnöre är samtycke. Jag är samtyckesfundamentalist, och anser att ingen människa någonsin har rätt att tvinga en annan till någonting. De enda undantagen från denna regel är när en människa står i begrepp att skada en annan människa – då får jag med tvång hindra den personen. Inte annars.

      Du skriver vidare:
      ”Vad blir resultatet av att leka med sin sexuella känslor, jo, tomhet o skam”
      Här kan jag säga att du har väldigt mycket fel. Det finns absolut ingen automatik i att man skulle drabbas av tomhet och skam för att men leker med sexuella känslor. Ofta är det precis tvärtom. Många befrias från gamla inprogrammerade känslor av tomhet och skam när de börjar våga leka med sina sexuella känslor.

      Du tar dig också för att tolka det du läst om den 4-handsmassage på ett mycket märkligt sätt. Om det var Charlotte Rudenstams beskrivning så kan jag ju med säkerhet säga att du är ute och cyklar, eftersom jag känner henne personligen, och vet antagligen lite mer om henne än du gör. Du gör huvudlösa jämförelser med drogmissbruk – ”första silen” – vilket är ofattbart arrogant och dömande, dessutom direkt okunnigt. Har du frågat Charlotte, har du pratat med henne om dina amatörpsykologiska teorier? Skulle inte tro det.

      Att sedan jämföra våra kurser med att peta sig i näsan är så dumt att jag egentligen inte borde kommentera det alls.

      Du skriver också att mina svar ibland är ”ganska explosiva, nedlåtande o elaka”, och då vill jag återigen peka på att jag svarar som jag blir tilltalad. Om den som skriver är trevlig är jag trevlig tillbaka. Om den som skriver är oförskämd och elak är jag ofta det tillbaka. Som man ropar i skogen får man svar. Simple as that.

      • K Says:

        Hej Carl ska det vara – du kändes som en Johan..dom som heter ”Carl” är oftast lite prydare än vad du är =)

        Jag förstår vad du menar men missbruket av sex finns ju även om det inte är det bakomliggande problemet – sen är det ju en formuleringsfråga hur man uttrycker det.

        Jag är dock övertygad om att det finns folk med översexuella gener oavsett vad, som kan ha problem utan att det ligger ngt annat problem bakom, men generellt sätt så har du rätt i att det kan vara andra problem som ger upphov til sexmissbruk.

        Mao sexmissbruk existerar…sen är det en definitionsfråga.

        Jag märker oxå att du undvek att svara på syftet med ojegropen?
        Hur hanterar ni svart sjuka? Jag har svårt att tro att inte en del känslor kokar lite om ngn visar lite för mycket känslor för ngn i den gropen…

        Jag känner lite att det ni gör är lite sektliknande, lite alla är med alla varianten….

        Jag kommer inte ihåg riktigt vad personen hette som skrev, men det kan ha varit hon…eller inte – oavsett vad så det hon skrev uppfattades av mig på det sättet jag beskrev och man brukar säga att kommunikation sker på mottagarens villkor….så även om jag är amatörpsykolog som du säger men faktiskt inte vet ngt om så tror jag fortfarande att tomhet o tårar inte kommer av glädje. Glädjetårar existerar absolut men inte tillsammans med tomhet.

        Du säger oxå att jag har väldigt mycket fel i att tomhet o skam kommer av att leka med sina sexuella känslor och väldigt mycket fel har jag inte – för eran grupp har inte den spärren, men eftersom du kämpar så för att få det sexuella samhället legitimt så undrar jag varför det inte redan är det om jag har så fel? kanske för att folk helt enkelt sätter gränser och har moral o etik vilket gör att ett samhälle inte spårar ur.

        Personligen så skulle jag aldrig vilja dela min kropp med ngn annan än den jag har känslor för – varför leka med känslor? sex är ju som jag sa tidigare en väldigt stark känsla.

        Ditt svar var vad jag förväntade mig – explosivt, nedlåtande o smått otrevligt.

        Det jag beskrev när jag tog drogmissbruk som exempel var att första silen ger upphov till fler…jag ville påvisa beteendet, poffsurfa gör ju att personen i fråga kan sitta vid datorn större delen av dagen och han kan inte slita sig tex…han söker upp sin drog…så det var inte själva innehållet i ”silen” utan inkörsporten jag talade om.

        Prostituerade skäms i början när dom tar betalt men skammen går över med tiden för man blir avtrubbad.

        Dom som ligger i din oljegrop första gången känner sig säkert inte helt bekväma men blir oxå avtrubbade med tiden och det ena leder till det andra och alla ligger med alla och ja jag står fast vid den jämförelsen – jag är inte avprogrammerad.

        Mvh
        K


        • ”Ditt svar var vad jag förväntade mig – explosivt, nedlåtande o smått otrevligt.”

          Som jag skrev – jag svarar som jag blir tilltalad. Blir jag trevligt bemött så är jag väldigt trevlig, men om den som tilltalar mig är offensiv och provocerande så är det så jag svarar. Men du kanske inte förstår att ditt sätt att skriva kan uppfattas som både otrevligt och provocerande? Du vräker ur dig fördomar och förutfattade meningar, har åsikter som jag ser som oerhört grunda, baserade på stora kunskapsluckor, och är tvärsäker utan täckning. Då kan du förstås inte förvänta dig något annat än en motsvarande respons.

          Det är vidare fullkomligt ointressant vad du tycker att jag ”känns” som – man tilltalar folk med deras namn. Om jag tyckte att du känns som en Fridolf, och jag därför skulle kalla dig Fridolf, så tror jag inte att du skulle tycka att det vore särskilt respektfullt.

          Du skriver ”översexuella gener” – enligt vem? Vadå ”översexuell”? Vad är det för något? Jämfort med vadå? Vari ligger den vetenskapliga vinkeln på detta? Har du någon källa?

          Jag har inte ”undvikit” att svara på någonting. Om det är någon i den här kommunikationen som uttrycker sig ”explosivt, nedlåtande och smått otrevligt” så är det faktiskt du, inte jag. Men du kanske inte ens fattar det, som sagt.

          Hur som helst är det helt absurt och extremt fördomsfullt att uttala sig som du gör, om t.ex. oljeglidning, massage, prostitution m.m. Du vet alldeles uppenbarligen inte ett jota om vad du pratar om, och det blir meningslöst att ens försöka förklara, för jag tror faktiskt inte att du fattar ändå.

          Du vräker t.ex. ur dig formidabelt skitsnack om att det vi gör skulle vara ”sektliknande”, vilket är så långt från sanningen som det kan komma. Jag tror inte att du ens har en aning om vad en sekt är – har du någon personlig erfarenhet alls? Har du ens slagit upp begreppet sekt i en ordbok?

          Du skriver vidare:
          ”Dom som ligger i din oljegrop första gången känner sig säkert inte helt bekväma men blir oxå avtrubbade med tiden och det ena leder till det andra och alla ligger med alla”

          Hjälp! Ännu en av dina vilda fantasier, som visar med all nödvändig tydlighet att du inte har den blekaste aning om vad du pratar om.

          Du talar vidare om drogmissbruk och inkörsportar. Du refererar alltså till den gamla s.k. ”gateway-teorin”, som är så extremt passé och motbevisad att det saknar motstycke. Det finns inga sådana ”inkörsportar”, vare sig gällande sex eller droger. Men du kanske inte hänger med i debatterna kring beroende? Det gör jag.

          Och det här är ju bara för mycket:
          ”Prostituerade skäms i början när dom tar betalt men skammen går över med tiden för man blir avtrubbad.”

          Hur många sexarbetare har du pratat med? Intervjuat? Vilka sociologiska studier bygger du dessa påståenden på? Känner du några sexarbetare personligen? Har du faktiskt tagit reda på att det är på det sätt du påstår?

          Nej, jag orkar inte vara trevlig mot dig, för du är extremt fördomsfull, dömande, nedlåtande, arrogant, dryg, dum, okunnig och otrevlig.

          Punkt.

  12. Dick Wase Says:

    Detta med sexberoende är helt och hållet en kulturell konstruktion, som är beroende av vilka värderingar som samhällsnormen lägger på sexualiteten. Eller som Howard S Becker säger, att måttet på perversitet ligger inte i en handling i sig, utan i de värderingar som samhället lägger i handlingen. Vi lever i ett samhälle som är väldigt främmande för sexuella evolutionära adaptioner, som t ex primathannens förmåga och vilja till att vilja ha kravlös och mycket sex, där vi genom kristendomen har lagt en synnerligen restriktiv syn på sexualiteten – som egentligen är helt främmande för oss som art. Kopplingen sex-kärlek är t ex helt och hållet en konstruktion som den katolska kyrkan gjorde under medeltiden. Enligt stoikernas idé om ”naturlig sex”, dogmatiskt legitimerad genom Clemens av Alexandria och Augustinus av Hippo, så blev ”rätt” sex endast inom äktenskapet, endast i missionärsställningen, endast i avlande syfte, och det var ”onaturligt” att njuta av sex. Under 1000-talet kommer kyrkan på, att för att man ska få gifta sig så måste det finnas ”kärlek” mellan de som gifter sig. Det fylldes sedan på med förbudet mot skilsmässa under 1100-talet och det är där som föreställningen om att sex hör ihop med kärlek föds. Detta är evolutionärt och historiskt en fullständigt unik och bisarr idé, eftersom äktenskapet alltid, i alla kulturer utom vår kristna, varit en ekonomisk överenskommelse. I jägar- och samlarsamhällen har kvinnor i genomsnitt 7 olika makar under sitt liv, och i allmänhet byter man när barnen når åldern för att börja lära sig de vuxnas sysslor. D v s 6-7-årsåldern (samma ålder som barnen börjar skolan).

    I grunden har vi idag samma sexualrepressiva föreställning som kyrkan påtvingade människor med början för 1700 år sedan. Vi har modifierat vad som är ”rätt” eller ”fel” sex, men sorterar fortfarande som en av världens mest sexualrepressiva kulturer. I sexuellt uppmuntrande kulturer – där absolut ingen koppling mellan kärlek och sex gör, vilket alltså är vårt evolutionära arv – skulle aldrig fenomenet ”sexmissbruk” kunna förekomma. Det kan endast förekomma i kulturer som utifrån medeltida kristna värderingar listar ”rätt” och ”fel” sex, så som Alf B Svensson på Claphaminstitutet gör. I grunden för detta ligger en djupt odemokratisk och patroniserande attityd, att ”experten” själv sitter på den ”enda sanningen” och vet vad som är rätt och fel, och att han/hon har rätten att tvinga alla andra att marschera enligt denna ”sanning”. Alf B Svensson är ingen expert. Jag tvivlar på att han har några som helst kunskaper i sexualitetens elementära kulturhistoria, liksom det stora flertalet av de ”experter” som uttalar sig om vad som är rätt och fel i sexualiteten. Men, det är inte att undra på, eftersom undervisning i sexuell kulturhistoria är mer eller mindre förbjudet i alla sammanhang. Det är en besserwisserattityd som blir väldigt tydlig i västvärldens moraliserande och upphöjande av sin egen kultur som norm för hela världen. Det är ren och skär moralism, och moralism är ALLTID förtryck av vissa grupper!

    Sexmissbruk är alltså en följd av samhälleliga värderingar och normer kring ”rätt” och ”fel” sexualitet. Det är en del av svensk sexualpolitik som idag är djupt korrumperad av aktivister, journalister och politiker, vilket jag visar i min nya vetenskapliga studie: ”Den kidnappade sanningen. Myten om den gigantiska sextraffickingen”. Intressant nog, trots att den kan belägga att sextrafficking är ett s k ”nollbrott” i alla världens länder (d v s mindre än ett fall på 100.000 invånare, och i verkligheten är det inte miljontals offer varje år, utan några enstaka tusental) och att alla, som obestridliga ”sanningar” framställda, föreställningar om prostitution och prostituerade inte är något annat än myter så anses boken inte ha något nyhetsvärde, och inget enda forum har ännu med ett ord berört den. Det är svensk öppenhet, yttrandefrihet, allsidigt rapporterande och demokrati i det 21;a århundradets Sverige.

    • kristin rydberg Says:

      Dick Wase, du sällar dej till den stora gruppen som, trots pedagogiska förklaringar, inte vill eller kan förstå att ett sexberoende inte har med vare sig lust eller njutning att göra. ”Rätt” och ”fel” i sexuella sammanhang har en mängd parametrar, i ena änden handlar det om sexuella beteenden som är direkt lagvidriga och i den andra om när tvångstankar med sexuella överton invaderar en människa så till den grad att hen inte kan fungera. Det senare är förvisso inte straffbart, men för den enskilde individen liksom hens anhöriga och kollegor kan detta bli väldigt fel och ytterst påträngande. Sexberoende är, liksom alla beroenden, en självmedicinering mot ångest och smärta, det har inget att göra med det du nämner i ditt inlägg


      • Om självmedicinering mot ångest och smärta fungerar, så spelar väl metoden ingen roll? Dessutom är övergreppsproblematik en helt annan fråga. Då talar vi om maktlöshet och kompensation, om brist på empati, om dålig impulskontroll. Det har inget med sex att göra.

        Min ständiga poäng, som jag med en dåres envishet hävdar, är att det blir ytterligt missvisande att tala om sexberoende, när det verkliga problemet egentligen inte har ett skit med sex att göra. Det är bara en tillgänglig kanal för att uttrycka en inre frustration, och det skulle precis lika gärna kunna handla om mat, golf, arbete eller frimärkssamlande.

  13. Dick Wase Says:

    Kristin Rydberg, jag är ledsen att säga det, men det du invänder mot det jag skriver är bara trams. Du förbiser helt den kulturella inverkan och normen, som är så uppenbar i alla sammanhang. Varför tror du t ex att homosexualitet var abnormt i 1700 år, sedan kyrkan tagit över, men plötsligt blev icke abnormt när samhället – efter att det ströks som sjukdom ur DSM (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) – bestämde sig för att det inte skulle vara abnormt längre? Och ”pedagogiska förklaringar” är verkligen ingen exakt vetenskap. De är bara gångbara utifrån de samhälleliga värderingar som gäller för tillfället, som t ex i fallet med homosexualitet. Före 1977 förklarade ”pedagogik” hur de homosexuella blivit sådana på grund av yttre miljöomständigheter, men det gör inte pedagogiken längre.

    Kristin, du förefaller vara rejält anfäktad av det som kallas ”chronoscentrism”. D v s övertygelsen om att ens egen tid och kultur har kommit fram till de absoluta sanningarna. I mitt inlägg försökte jag understryka hur detta är kulturellt styrt, vilket du, som sagt, förbigår. Varför tror du t ex att man aldrig talat om ”sexmissbruk” före den stora moralistiska backlashen från 1970-talet? Och vad är lagar om inte annat än kulturella konstruktioner (med undantag för dem som vilar på universella evolutionära adaptioner, men till dem räknas INGA lagar kring sexuellt beteende). Har du någon aning om hur många lagar som vi haft tidigare som vi har förkastat? Och tror du att våra nuvarande lagar kommer att förbli gällande för all framtid? Sexberoende är vad det är endast i de kulturella kontext som uppmuntrar bilden av det. Tror du t ex att någon i Yanomamostammen (som räknas som en av de mest ursprungliga i världen) i Sydamerika skulle annat än skratta åt dig om du påstod att en framgångsrik ”påsättare”, eller en kvinna som skaffade sig många fördelar genom att fånga många män, var en sexmissbrukare? En antropolog beskriver hur en medlem av en braziliansk indianstam kommenterade en portugisisk kärlekssång: ”Jag älskar dig, jag älskar dig… Varför gör sig den vite mannen sig till en idiot”?

    Du uppvisar själv, enligt min mening, ett mönster som antyder att du tror att du vet den universella ”sanningen”, när ”sanning” i själva verket skiftar från kultur till kultur. Titeln på den bok som artikeln i DN var hämtad ur, som du tydligen är medförfattare till, ”Det är inte kärlek – när sex blir en drog”, antyder ju på ett talande sätt hur du sällar dig till dem som dömer ut ”fel” sex och bara accepterar ”rätt” sex. D v s sådan som är kopplad till kärlek. Som jag påpekade är föreställningen om att sex och kärlek hänger ihop helt och hållet en katolsk moralistisk konstruktion från medeltiden, vilken i ett historiskt, globalt och evolutionärt sammanhang är en bisarr idé. För mig är det inga problem att människor vill ansluta sig till den moralistiska ståndpunkten som du gör. Problemen är när de inbillar sig att de sitter på en obestridlig sanning som alla i samhället ska följa – som t ex när man ska förbjuda den evolutionära adaptionen med primathonors byte av sex mot tillförsel från primathannarna. Alla samhällen som försöker ”korrigera” evolutionen med moral spårar ur – eftersom evolutionär adaption är biologiskt nedärvt i arten – och det enda man lyckas med är att stämpla och förfölja dem som man dömer ut som fel. Eller som åter sociologen Howard S Becker säger i ”Outsiders”: man gör kriminella av personer som annars inte är lagda för ett kriminellt beteende (jmf t ex att ingen rättegång mot sexköpare har uppdagat någon annan kriminalitet). Skadorna från ”sexmissbruk” kommer, som sagt, inte från beteendet i sig, utan från samhällets fördömande av det. Det är precis samma sak som med sexarbetare. Dessa känner sig ytterst sällan drabbade av sina kunder, men däremot av stigmatiseringen som de ”rätta” medelklassaktivisterna utsätter dem för.

    Moralism är ALLTID förtryck av vissa grupper. F ö skulle jag råda dig att lära dig lite sexuell kulturhistoria, även om du skulle finna den upprörande, eftersom historien inte har tyckt och tänkt precis som vår kultur gör idag. De flesta som lyssnar till mina föreläsningar eller vandringar i ämnet blir överväldigade och får en insikt om att vi i vår kultur kanske inte är helt perfekta. Det är verkligen inte så, att vår västerländska, moralistiska syn på sexualiteten är universell – eller ens avgjort rätt. Det enda vi kan vara säkra på är, att om 100 år kommer man skratta åt de tokiga föreställningar som vi hade i början av det 21:a århundradet.

  14. kristin rydberg Says:

    repeterar detta för sista gången nu; så länge ens sexuella handlingar inte är tvångsmässiga eller får negativa konsekvenser för en själv eller andra så dömer jag ingen och inget. Det är väldigt individuellt vad man anser vara njutbart och jag har inga ambitioner att vare sig kritisera eller försöka påverka vad det är eller hur man gör.

    • Dick Wase Says:

      Men vem är så salomoniskt upphöjd att den kan avgöra vad som är universellt tvångsmässiga handlingar eller ger negativa konsekvenser (d v s är giltigt för alla kulturella och personliga kontext)? Om du inte vill döma så applåderar jag det. Åsikter har alla rätt att ha, men inte att tvinga andra att följa dem, eller utge sig för att man är innehavare av ”den enda sanningen”.


    • Jag instämmer med Dick Wase att din boktitel är väldigt tendentiös, och antyder en mängd underförstådda antaganden.

      ”Det är inte kärlek – när sex blir en drog”

      Det första du gör är att antyda att kärlek och sex måste höra ihop, och om det inte gör det så är det ett problem i sig. Du kanske inte menar det, men rent språkligt och retoriskt är det svårt att inte läsa in denna idé i boktiteln.

      En annan underliggande idé är att ”drog” alltid är något dåligt, något som innebär ett destruktivt beroende, något som förstås är direkt felaktigt. Droger är något som vi människor har använt i alla tider, i alla kulturer, och ofta med mycket goda resultat.

      Dessutom har du faktamässigt fel i ett sådant antagande, eftersom fysisk beröring och orgasm ökar oxytocinnivåerna i hjärnas blodbanor, vilket i allra högsta grad är en drogeffekt. Sex, eller i alla fall riktigt bra sex, är som en drog – med eller utan ”kärlek” (definiera kärlek!).

      Så jag vänder mig kraftigt mot din bok redan på basis av den usla titeln. Jag håller visserligen för möjligt att boken kan innehålla bra material, kanske t.o.m. användbara fakta, men titeln är potentiellt oerhört avskräckande för en sexuellt fri person med stor medvetenhet om kärlek och relationer.

  15. Zara Says:

    Det är fel av dig att ens försöka kommentera artikeln när du inte vet vad det handlar om. Om du inte själv är en missbrukare eller lever med en. Erik har helt rätt. Punkterna hänvisar inte till par utan vad missbrukaren ägnar sig åt utanför relationen!!!! Känslor av skam, skuld och makt i ett beteende innebär beroende.


    • Och vad får dig att tro att jag inte vet vad det handlar om? Vad får dig att tro att jag inte har erfarenhet av missbrukare och beroendeproblematik?

      Jag tror att du tolkar alltihop genom ett väldigt personligt färgat filter, helt enkelt. Försök att läsa mina kommentarer utan ditt filter, så tror jag att du förstår bättre vad jag vill förmedla.

  16. joakim Says:

    jag är både voyeurist och exhibitionist och kåt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: