Definitionen av galenskap – om svensk narkotikapolitik

Newsmill 120303

Tre kloka huvuden ihop kan ibland få till det. Om vi nu är så kloka. Men vi gör i alla fall så gott vi kan. Alfred Askeljung, ordförande för CUF Stureplan och Hampus Lindblad, också från Centern, samt medgrundare av kunskapsnätverket Centrum för Narkotikavetenskap, och jag själv, i egenskap av medgrundare och talesman för Liberaldemokraterna, skrev tillsammans en artikel om svensk narkotikapolitik, och hur dålig den är. Vi publicerade den på Newsmill i lördags, och där har den väckt en hel del sköna reaktioner.

Drygt 2000 läsare efter två dygn, och 30-talet kommentarer. Men det intressantaste är att samma artikel som för fem år sedan knappt hade fått publiceras, och i sådana fall hade mött extremt hård kritik, möter idag föga motstånd. Den så kallade konsensus som riksdagspolitiker och ministrar gärna refererar till håller nu på att luckras upp rejält, och folkopinionen är helt klart på väg att vända. Det har blivit alltmer uppenbart att det fanatiska, fundamentalistiska motståndet mot alla illegala droger är på väg att falla samman under sin egen tyngd.

Jag publicerar nu artikeln även här på min blogg, för att få en större spridning. Detta budskap måste spridas till så många som möjligt. Sveriges drogpolitik kostar helt enkelt för mycket, och skapar mer lidande och död än någonsin drogerna. Det är dags för lite mer vetenskap, pragmatism och skademinimering.

Vassego:

tunn linje

Svensk narkotikapolitik är galenskap

Svensk narkotikalagstiftning är i grunden misslyckad. På samma sätt som alkoholförbudet i USA ledde till mer drickande, farligare drickande och en rejäl skjuts för den organiserade kriminaliteten, leder dagens nolltolerans till en kraftigt ökad kriminalitet, stigmatisering av missbrukare och ett hårdare samhälle. Över hela världen ser vi att liberaliseringar leder till bättre resultat i kampen mot missbruk, mänskligt lidande och kriminalitet, och vi tror att Sverige bör lära sig av andra länders exempel.

Albert Einstein definierade galenskap som att upprepa ett redan prövat beteende och ändå förvänta sig ett nytt och annorlunda resultat. Med den definitionen är det logiskt att betrakta svensk narkotikapolitik som galen.

Sverige har sedan 60-talet drivit en hård linje för ett “narkotikafritt samhälle”, vilket dock inte har fungerat alls. Det har istället resulterat i onödigt stora kostnader för polis och domstolar, höga dödstal bland missbrukare, samt svår stigmatisering av brukare utan missbruksproblematik, som drabbas av stora svårigheter i arbetsliv och andra sociala sammanhang som en följd av lagföring för ringa narkotikabrott. Den generella användningen av droger har dessutom ökat. Det borde vid det här laget vara uppenbart för våra politiker och myndighetsutövare att den förda politiken är misslyckad på samtliga områden. Ändå fortsätter man oförtröttligt på samma spår, helt i linje med Einsteins definition av galenskap.

Över hela världen ser vi fruktansvärda resultat av hård narkotikalagstiftning – i USA sitter miljontals människor i fängelse, även för mindre förseelser av drogrelaterad natur, och maffian är starkare än någonsin. De som drabbas hårdast av det pågående kriget mot droger är framför allt produktions- och transitländer i Latinamerika och Västafrika, då de hotas av en skenande organiserad brottslighet, som gör allt för att underminera dessa nationers parlamentariska system, rättsväsenden och militärmakter. I Mexiko pågår i det närmaste ett inbördeskrig med årliga dödssiffror i tiotusental. En restriktiv drogpolitik spelar alltså dessa drogkarteller i händerna, eftersom deras vinstmarginaler ökar ju hårdare drogerna kriminaliseras. Vi behöver en ny strategi för att bemöta drogproblemen då de gamla metoderna inte bara är orealistiska utan dessutom direkt skadliga.

Internationellt växer det nu fram en stark motrörelse. Organisationer som Global Commission on Drug Policy, Röda Korset, International Centre for Science in Drug Policy och amerikanska Law Enforcement Against Prohibition (LEAP), har alla konstaterat att kriminaliseringen av narkotika skapar avsevärt fler problem än vad den löser. Länder som Portugal, Nederländerna, Spanien, Italien, Belgien, Tjeckien och Schweiz har under det senaste decenniet prövat nya metoder för att reglera bruk och missbruk av narkotika i enlighet med principerna om skademinimering.

Portugal avkriminaliserade personligt innehav av alla droger 2001. Stora resurser frigjordes hos polis och rättsväsende, som istället kunde användas till vård. Drogbruket bland unga har sjunkit, spridandet av sjukdomar som HIV har minskat, och antalet personer som söker hjälp för att komma ur sina missbruk har mer än fördubblats. Nederländerna tillåter begränsad försäljning av cannabis, i Schweiz praktiseras sprututbyten, substitutionsvård, kontrollerade injektionsrum och en rad andra skademinimerande åtgärder, parallellt med att vissa kantoner tolererar bruk av cannabis.

Även Storbritannien har insett det kontraproduktiva med en repressiv hållning i drogfrågan och har nu lanserat Home Affairs Select Committee’s Inquiry into Drug Policy, som har till syfte att genomföra en omfattande utvärdering av örikets narkotikapolitik. Alldeles nyligen vittnade företagsledaren och miljardären Richard Branson inför kommittén, som representant för den vida uppmärksammade Global Commission on Drug Policy – en organisation som verkar för att narkotikapolitik världen över skall föras på vetenskapliga grunder, i en avsevärt högre utsträckning än vad som sker idag. Förutom Branson består kommissionen av en lång rad eminenta politiker och människorättsaktivister, som FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan, amerikanske ex-presidenten och fredspristagaren Jimmy Carter, tidigare generalsekreteraren för NATO och Europeiska Unionens Råd Javier Solana, samt en rad latinamerikanska ex-presidenter från bl.a. Colombia, Mexiko och Brasilien. Deras rapport från 2011 har nu åter aktualiserats i den internationella debatten.

Svenska politiker måste nu släppa taget om illusionen ”det narkotikafria samhället”, och ersätta den med en vetenskaplig och skademinimerande social- och rättspolitik. Om vi menar allvar med att vilja hjälpa missbrukare så borde vi omedelbart sluta med att jaga och lagföra dessa personer i nöd och i stället satsa på en human och effektiv vård. Polisens resurser bör riktas mot den organiserade brottsligheten istället för att sparka på dem som redan ligger.

Det är hög tid att ta avstånd från verklighetsfrämmande narkotikadogmer, även här i Sverige. Stora delar av Europa är nämligen redan på god väg.

tunn linje

Alfred Askeljung (C), Ordförande CUF Stureplan
Hampus Lindblad (C). Medgrundare av kunskapsnätverket Centrum för Narkotikavetenskap
Carl Johan Rehbinder (L) Medgrundare & talesman för Liberaldemokraterna

Liberaldemokraterna

Dekorrand

Explore posts in the same categories: drogpolitik, Lagstiftning, Liberaldemokraterna, Liberalism, Samhälle

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

16 kommentarer på “Definitionen av galenskap – om svensk narkotikapolitik”

  1. Anon Says:

    Vi har ju nästan samma problem som i Amerika bortsett från att våra poliser är mindre våldsamma, vanligtvis med undantag för räder.

    Synd att libdem inte står upp för sina sagda åsikter när dom pressas.

  2. Mira Says:

    Tack för ett förståndigt inlägg i debatten. De omöjligt hårda kraven för att få delta i metadonprogrammet och maktens motvilja mot sprututbyte orsakar så många dödsfall och så mycket lidande (inte bara bland missbrukarna) att det borde vara kriminellt att fortsätta på den inslagna vägen i full vetskap om hur regelverket skadar och dödar.

    Sen måste folk också försöka förstå att det är skillnad på cannabis och heroin. Det finns hundratusentals människor som röker en joint då och då utan att för den skull uppvisa antisocialt beteende. Vem tjänar på att de straffas? Ingen. Allra minst ”samhället”.


    • Det är väldigt svårt att ens försöka presentera något lugnt, sansat, vetenskapsförankrat, pragmatiskt, vettigt och förnuftigt i drogdebatten, för nästan alla går upp i falsett och rabblar sina mantran. Det är mycket känslor involverat i detta.

      • Mira Says:

        Ja, men förhoppningsvis urholkar droppen stenen… men det är verkligen helt otroligt hur galet det kan bli.

        När jag gick i gymnasiet uppe i Norrland fanns det absolut INTE ett enda gram cannabis att köpa någonstans men det hindrade förstås inte skolledningen från att skylla allt från akne till dåliga studieresultat på DÖDSDROGEN HASCH. Ingen sa någonsin ett ord om den dåliga hembrända spriten som fanns precis ÖVERALLT. Det gick så långt att flera elever (En hade burit en en Bob Marley T-shirt på skoltid.) tvingades uppsöka BUP pga. deras påhittade missbruk på inrådan av vår frikyrkliga kurator. Hysteriskt var ordet…


        • Ja, men hembränt, det är ju vår kultuuuuuuur, så det måste vi acceptera, det fattar du väl?

          [obs. ironi.]

          • Carina Says:

            Vad är det för fel på egntillverkad sprit?

            Vill ni i Liberaldemokraterna att det skall vara förbjudet att destillera hemma?


          • ??? Va ???
            Hur fick du till det där?
            Varför skulle vi i Liberaldemokraterna tycka att det skall vara förbjudet att destillera hemma?

            Det finns förvisso en hel del egentillverkad sprit som är ganska dålig, med mycket finkel och skit. Men det tillverkas också en hel del bra sprit, trots att det i dagsläget är olagligt att bränna hemma.

            Och med all smuggelsprit som väller in över Sveriges gränser har hembränningen inte blivit lika nödvändig längre.

            Desto mindre anledning att upprätthålla ett sådant förbud.


  3. Suck, ja. Vad annat är att vänta i en så kallad demokrati, där vi gått ifrån att samhällets toppskikt tagit tjänstledigt, för att tjänstgöra en fyraårsperiod i rikets högsta beslutande instans, till dagens broilerdemokrati, där de som var sämst i klassen, och inte hade en chans på den öppna arbetsmarknaden, blivit satta att fatta besluten?

    Rapport efter rapport visar på att problemen i Sverige växer för varje år — men inte 17 fattar våra politiker att det beror på att de fattat fullständigt fel belut.

    Och det gäller för övrigt inte bara narkotikapolitiken, utan på område efter område…

  4. Carina Says:

    som svar till 14/02, 2012 den 4:32 e m
    (Skumt forum du har. Det går inte att svara på alla inlägg.)

    Det var ju betryggande att höra. Ditt sarkastiska svar till Mira lät bara som det klassiska new age-flummartramset om att pissa på vissa berusningsmedel och höja andra till skyarna. Därav frågan.
    Du vet, skall man ha med politiker att göra gör man bäst i att reda ut minsta detalj, annars blir man bara besviken när de visar sina rätta ansikten.


    • Nej, det är inte så skumt – det är ett helt normalt WordPressforum. Det går att svara på alla inlägg, men när de lägger sig i ”trappa” efter varandra så blir det till slut omöjligt att få plats på bredden, och därför får man svara på ett föregående steg i trappan, och då hamnar inlägget där det ska.

      För övrigt är jag varken new age-flummare eller politiker.

    • Anonym Says:

      I narkotikadebatten finns det alltid två ytterligheter. Ena sidan med glorifiering och den klassiska alkohol-jämförelsen och den andra med personangrepp och snyftarhistorier om missbrukare i tredje led som dött av sitt missbruk.
      Klokast vore att mötas på mitten. För vad gäller detta så tror jag alla, oavsett personliga värderingar, måste fråga sig: Förebygger Sveriges narkotikapolitik och nuvarande lagstiftning dödsfall och skador till följd av missbruk respektive bruk?


      • Ja, det är rätt tröttsamt att det alltid måste bli en sån jävla positionering. Men det är väl en logisk följd av att den ena sidan (nolltolerans och förbud) har varit fanatiskt och extremt fundamentalistisk i 40 år.

        Själv är jag inte brukare av illegala droger, och har inget egenintresse i att glorifiera drogerna.

        Och det finns fler frågeställningar än den du ställer upp, som också måste med i ekvationen.
        ”Förebygger Sveriges narkotikapolitik och nuvarande lagstiftning dödsfall och skador till följd av missbruk respektive bruk?”

        Ja, det är en viktig fråga.
        Men vi måste också fråga oss några fler besvärliga frågor.
        Är det verkligen O.K. att staten har den slutgiltiga beslutanderätten över vad du får göra med din kropp?
        Det är ju i praktiken ett slags slaveri, ur perspektivet ägandeskap, eller åtminstone kollektivt överförmyndarskap.
        Och har man verkligen gjort en vettig bedömning av olika drogers positiva effekter i motvikt till de negativa?
        Och vad skulle ske om många i praktiken bytte ut fredagsfyllan mot en fredagsholk?
        Skulle våldet minska? Skulle missbruket av alkohol minska?

        Sen har vi en annan fråga, som inte är mindre viktig, och det är vad en legalisering skulle göra med kriminaliteten.
        Om man legaliserar något som tidigare bara har funnits på en illegal marknad, så drar man till att börja undan mattan under fötterna på de kriminella säljarna, langarna.
        Dessutom sänker man priserna, eftersom det inte finns möjlighet att hålla priserna så höga på en legal marknad – och det gör att de som är missbrukare inte längre behöver begå brott för att underhålla sitt missbruk. Heroin anser jag borde förskrivas kostnadsfritt på Vårdcentralen. Det skulle krascha den illegala marknaden totalt, och dessutom skulle de som är missbrukare garanterat få den renaste kvaliteten på sin drog, vilket minskar risken för överdoser och skräpdroger med konstiga ingredienser som de kan bli sjuka av.

        Min poäng är skademinimering. That’s it.

      • Scary Devil Monastery Says:

        ”Förebygger Sveriges narkotikapolitik och nuvarande lagstiftning dödsfall och skador till följd av missbruk respektive bruk?”

        Oavsett vad man personligen anser om droger kan man besvara den frågan med ett rungande nej. Sverige är, vad gäller dödsfall och skador till följd av bruk och missbruk på en mindre smickrande topp-tio lista, i stort sett.

        Medans länder som har mer liberaliserad droglagstiftning kraftigt har lyckats reducera skadeverkningarna.

        Frågan är enkel. Vill vi ha fler eller färre dödsfall?

  5. Josef Boberg Says:

    ”Det är hög tid att ta avstånd från verklighetsfrämmande narkotikadogmer, även här i Sverige.”

    Instämmer


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: