Lite terrorism är inget att oroa sig för…

Kinapuffar

Så har den ”internationella terrorismen” slagit till här i Sverige nu också. Resultat = minuspoäng till ”terroristerna”. En död terrorist (ett stackars klantarsle som bara lyckades ta död på sig själv) och en brinnande bil. Jaha. Var det allt? Kom igen nu, kan ni inte bättre?

Jag har varit med om betydligt värre här i Bagarmossen där jag bor, utan att någon har hojtat om terrorister. Skottdraman, brinnande bilar, stenkastning mot brandbilar och gudvetallt. När det är bråk här på torget brukar jag häva mig ut genom fönstret och fotografera med blixt, för att på så sätt skrämma bort ungjävlarna. För det mesta fungerar det effektivt, men en gång fick det motsatt effekt, och ligisterna skrek åt mig att de skulle knulla min morsa och att de visste var jag bor. Intelligent. Just den gången kastade en ligist ägg mot mitt fönster när jag fotograferade. Hu, vad rädd jag blev. Inte.

Vi som är födda på 1960-talet och minns RAF:s sprängning av den tyska ambassaden, Norrmalmstorgsdramat, Baader-Meinhofligan, mordet på Palme, och framför allt – det kalla kriget (ni vet, på den tiden då poplåtar kunde handla om tredje världskriget, och att snart trycker någon på knappen, och då sprängs alla atombomber överallt…!) – vi rycker nonchalant på axlarna åt något så trivialt och löjligt som en liten bilbomb och en patetisk självmördare. Man får ta i lite mer om vi ska bry oss. Men somliga kanske är mer lättskrämda än så.

Så nu måste vi hålla huvudet kallt och inte låta oss ryckas med av maktkåta kontrollfreaks i regeringen, SÄPO och andra myndigheter, som gärna skriker i utvalda media om mer kontroll och övervakning. Det har ju uppenbarligen inte varit särskilt effektivt med all den övervakning vi redan har, så nu måste vi nog ha mer. Jo, mors.

Vi ska inte tillåta dessa maktkåta dårar med överdrivet ordningssinne minska på vår frihet – bara för att en och annan misslyckad tokdåre vill ställa till med kaos på Stockholms gator. För först då har vi låtit eventuella terrorister lyckas i sina avsikter – trots att de själva är alldeles för inkompetenta och svaga för att åstadkomma ett skit på egen hand. De farligaste terroristerna sitter i regeringen, kom ihåg det.

Även om det skulle bli mycket, mycket värre, med riktigt effektiva terrordåd, i vilka människor faktiskt dör på riktigt (mot all förmodan), så ska vi inte ge oss, och lägga oss platt för myndigheters kontrollvansinne och censur. För då har terroristerna vunnit. Det bästa vi kan göra om vi blir attackerade är vad engelsmännen gjorde under andra världskriget – business as usual. Vi ska inte acceptera och falla för fula påtryckningar från något håll – vare sig för eventuella terrorister eller för myndigheters övervåld. Vi ska stå orädda och rakryggade, och vi ska fortsätta att upprätthålla vår respekt för demokrati, integritet, öppenhet och frihet – detta är nämligen det det bästa vapen mot terrorism som finns.

För nu börjar charaderna. Chefsåklagare Thomas Lindstrand uttalade sig i media – ”Det känns som science fiction. Jag hade inte väntat mig att något sådant här skulle hända i Stockholms innerstad eller Sverige över huvud taget.” Detta är naturligtvis ren bullshit, om karln inte är totalt dum i huvudet. Självklart vet alla någorlunda medvetna människor att någon gång kommer det att sprängas bomber i Stockholm också, och för detta har förstås polisen haft en beredskap i åratal. Science fiction – my ass! Detta är bara ett sätt för chefsåklagaren att leka drama queen – och att haussa upp hela grejen så att polis och andra myndigheter kan få mer pengar och befogenheter. Inget annat. Lite bekräftelsebehov, bara. Puttinutt.

Cynisk, jag? Javisst. Lägg nu märke till de kommande veckorna hur riksdag och regering kommer att agera. För det första kommer man att öppna upp för FRA att spana på ALLA igen, och så kommer man snabbt att öka ”säkerheten” på ställen som flygplatser (nu får vi nog de där nakenkamerorna), och så kommer polisen att stoppa folk på stan med väskor, och kräva att få titta i dem. Alltihop fullkomligt verkningslösa åtgärder, förstås, utan annat mål än att skrämma medborgarna till lydnad, lite till.

Givetvis kommer detta också att användas mot de demokratiska krafter som vill ha mer öppenhet och transparens (typ Wikileaks), trots att just dessa öppenhetens krafter är de som är demokratins räddning och enda hopp för framtiden. Givetvis kommer grötmyndiga förståsigpåare påstå att alla vi som inte gillar övervakning har fel, och att den som har ”rent mjöl i påsen” har inget att frukta. Så böj er framåt för rektalinspektion, allihop – har du inget att dölja så har du inget att frukta.

Då blir det dags för lite civil olydnad. Vägra gå med på att bli misstänkt som terrorist. Om polisen vill titta i din väska, eller vill att du legitimerar dig – ifrågasätt, vägra, kräv att de legitimerar sig. De har ingen rätt att kräva legitimation, ingen rätt att titta i din väska, ingen rätt att utse dig till mål för sin terror. Varje gång vi ger efter för statsterrorn, övervåldet från myndigheter, så ger vi också efter för terrorismen, och den skräck som den avses skapa. Och vi måste då fråga oss – vilka är de värsta terroristerna, egentligen?

Kom ihåg F. D. Roosevelts ord:
”The only thing we have to fear, is fear itself.”

tunn linje

Andra som skriver om samma sak:
Michael Gajditza (L), Torbjörn Jerlerup (L), Torbjörn Jerlerup (L) (igen), Rick Falkvinge (Pp), Anna Troberg (Pp), Amanda Brihed & Jens Odsvall (L), Lars-Erick Forsgren, Emma Opassande, Henrik Alexandersson, Lars Vilks, Lars Vilks (igen), Badlands Hyena, Attila, 之乎者也, Magnihasa

Liberaldemokraterna

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Media, Politik, Yttrandefrihet

Etiketter: , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

56 kommentarer på “Lite terrorism är inget att oroa sig för…”


  1. […] This post was mentioned on Twitter by Björn Nilsson, Carl Johan Rehbinder. Carl Johan Rehbinder said: Lite terrorism är inget att oroa sig för…: http://wp.me/p9Ztx-2qC […]

  2. Olofb Says:

    Finemang! Det fångar i allt väsentligt min syn på den här frågan kring ”terrorismen”. Bara att jag inte vågar vara så frank som du – men be om legitimation ska jag göra från och med nu när någon säger sig företräda statsmakten och tvinga mig att göra något..


    • Men jag gillar ju att vara så där frank, som du vet.

      Vi har den pedagogiska folkbildarådran båda två, den bara yttrar sig lite olika…

      Och ja – man ska ha lite sund olydighet med sig i vardagen – det är gott för hälsan!


  3. Alldeles förträffligt utmärkt skrivet! Ser att du anslår samma ton som undertecknad, men du orkade skriva lite mer. Jag har i en kommentar i vår maillista skrivit, att detta samtidigt kan visa sig vara en möjlighet att faktiskt påtala att de 60 lagar eller så som redan existerar, hjälpte inte ett smack och att 60 till heller inte kommer att göra det. Den ensamme galningen fungerar alltför irrationellt för att mötas med rationella medel. I allmänhet så gör han bort sig själv genom att agera som jihad Jane senast det begav sig eller som vår vän nu som inte spränger så mycket mer än sig själv i luften. Med det så önskas en trevlig söndag!🙂

  4. larserick f Says:

    Ja, det finns många aspekter att lägga på detta. Visst var det en allvarlig sak. Men att Reinfeldt går ut och manar till icke-panik, det känns lite för mkt.
    Som om han ändå vill ha lite överdriven panik. För att kunna snärja in oss än mer i övervakning.

    Lite mer kcmments här:
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/12/ensam-galning-sjalvmordsbombare.html


  5. […] kanske ni tycker att jag är morbid, men faktum är att en så usel självmordsbombare inte skrämmer mig. Visst hade jag säkert tyckt att en explosion, en brinnande bil och en död människa på […]


  6. Käre far, du skriver bra, men du måste lära dig att versalisera förkortningar rätt! Piratpartiet förkortas inte Pp, utan PP – på samma sätt som Folkpartiet förkortas FP, Sverigedemokraterna SD och Kungliga biblioteket KB. Versal inledningsbokstav med följande gemener har man endast när förkortningen är en akronym, och läses som ett ord. Alltså: FN och EU (inte Fn och Eu), men Nato och Saab (inte NATO och SAAB). Luf och Muf, men SSU.

    Samma information fast med fler ord finns på Språkrådets hemsida.


    • Och jag anser förstås att språkrådet är ute och cyklar.

      Det heter SAAB, SÄPO, NATO, LUF, MUF, SSU, KB, Sd, Fp, Pp och så vidare.

      Fp, Sd och Pp, eftersom det är sammanhängande ord, till skillnad från Kungliga Biblioteket, som är två ord. Sen kan man alltid diskutera om biblioteket ska ha versal eller ej.

      Att vissa förkortningar i vardagligt tal uttalas som egenord ger ur min synvinkel INTE täckning för att skriva dem så. En förkortning är en förkortning.

      Så jag behöver INTE lära mig ”att versalisera förkortningar rätt”, eftersom jag anser att jag redan gör det.

      Om språkrådet anser något annat är det naturligtvis språkrådet som har fel, och jag har rätt.

      Basta!


      • Menar du också att Justitieombudsmannen och Justitiekanslern ska förkortas Jo respektive Do? Eller att Centrala Studiestödsnämnden ska förkortas CSn?

        FRa? MUf? UNiCeF? Svenska mästerskap är SM, men världsmästerskap är Vm? Du ser, ditt sätt att förkorta saker beroende på huruvida bokstaven är versaliserad i utskriven form eller inte och huruvida det är sammanhängande ord eller inte, är både ohållbar och ful.

        Jag kan leva med att du skriver SÄPO, även om det insinuerar att det skulle uttalas [ess-ä-pe-o], vilket det naturligtvis inte gör. Men att du förkortar Folkpartiet som Fp och Piratpartiet som Pp är bara sorgligt.


        • Men så har det ändå varit så under en tid att förkortningar som Fp har varit praxis, men nu har språkrådet föreslagit en annan praxis, som jag förstås inte behöver bry mig om.

          Det finns INGENTING som gör att språkrådet skulle vara en större auktoritet på hur saker och ting ska skrivas än jag själv. Särskilt inte när det är jag som skriver. Då är språkrådet en chimär, en kycklingfjäder i vinden, en hink färg i Östersjön.

          Vad gäller CSN eller CSn, så har vi haft liknande diskussioner i Sveriges Asatrosamfund, som vi faktiskt bestämde skulle förkortas SAs. Men nu har vi ju bytt namn på den organisationen till Samfundet Forn Sed Sverige, så nu förkortar vi på annat sätt.
          Ibland SFS, och ibland SFSS – beroende på hur viktigt suffixet Sverige är.

          Det kanske låter en smula förvirrat, men det finns ännu ingen praxis på detta, så det visar sig väl hur det blir med tiden.

          Det är väldigt lustigt att du har så motstridiga invändningar mot mina stavningsformer som å ena sidan är formalistiska (hänvisningar till språkrådet), å andra sidan estetiska (att du anser att mina former är ”fula”)

          Jag tycker att du ska bestämma dig på vilka grunder du ger din kritik.

          Fast å andra sidan spelar det inte någon större roll, förstås. Jag erkänner ju inte språkrådet som auktoritet, och vad gäller estetiken så är det ju 100 % subjektivt, och med detta kan jag givetvis inte tillmäta din bedömning något värde alls, annat än möjligen ett marginellt underhållningsvärde.

          Man vad tusan – knock yourself out, som de säger på andr asidan pölen… 🙂

          • larvad Says:

            Jag blev väldigt paff när GU (Göteborgs Universitet förkortar sig Gu eftersom universitet har liten bokstav. som kompensation har de valt en större font för u så att de ändå ser lika stora ut… Ortografiska paradoxer.. jag fortsätter den politiska diskussionen nedanom.


          • Nu har du inte bara fel rent subjektivt, utan ett direkt faktafel. Fp har aldrig varit praxis. För inte länge sedan skrevs partinamn alltid med gemena bokstäver (moderaterna, socialdemokraterna), och förkortades som så (m, s, fp). I och med att denna praxis byttes ut, mycket på språkrådets initiativ, och partinamnen började hanteras just som namn, skulle deras namn förkortas som just namn: Centerpartiet (C), Folkpartiet (FP).

            Jag anser att jag inte behöver välja mellan estetisk och formalistisk kritik, eftersom ditt sätt att förkorta är både felaktigt och fult.

            Nå, nog för att jag vet att Språkrådet inte har någon formell auktoritet, mer än att de är en kraftigt normerande instans, men oavsett vilken aspekt jag väljer att fokusera på, formell grammatik eller ren estetik, finns egentligen bara ett fel man kan göra språkligt – kommunikativa fel. Sådant som får en att fokusera på form snarare än innehåll. Det är det absolut starkaste skälet att skriva enligt rådande normer, och endast sticka ut i de fall man faktiskt vill göra en poäng av att sticka ut.

            Grundinställningen måste vara att följa normen, för kommunikationens skull. Avsteg från den måste vara väl motiverade. I det här fallet ser jag ingen som helst anledning, vare sig estetisk, formell eller kommunikativ, att skriva Pp.


          • Nej, Caspian, jag har inte fel.

            Faktum är att för närvarande är situationen rätt förvirrad, eftersom det inte finns EN praxis, utan flera olika varianter, och då anser jag att man lika gärna kan ägna sig åt huggsexa och använda sig av den form som passar bäst för ens egna syften, det man gillar bäst.

            Jag tror i själva verket att detta kommer att bli allt vanligare i framtiden, att ovanifrån-standardisering blir alltmer kraftlös, och folk kommer att göra mer som de vill.

            Med andra ord kommer språkrådets auktoritet med största säkerhet att vittra och försvinna med tiden – och det är väl liberalt så det förslår?

            Jag håller helt med dig om att det är viktigt med en hyfsad konsensus beträffande språket, för att minimera missförstånd.
            Men än så länge är det väl ändå knappast någon som kommer att missförstå vad jag menar om jag skriver PP, pp eller Pp. Man får välja sina strider, och lägga energin på det som är viktigt.

            Och hänger man upp sig på formen för att en versal eller en gemen hamnar lite olika, på grund av varierande praxis, så ska man nog ta ett djupt andetag och prioritera annorlunda, alternativt söka hjälp och gå i terapi. Vill man förstå varandra så gör man det, alldeles oavsett bagatellartade skillnader i språket.

            Intressant och paradoxalt nog kan missförstånd emellanåt uppstå just på grund av att man TROR att alla talar samma språk, bara för att de stavar likadant.


          • Jag förstår inte alls på vad du grundar din argumentation. Precis som vi båda säger finns inte en gällande praxis i nuläget: Det finns två. Hur menar du att det skulle innebära att språkrådets normerande effekt skulle avta?

            För inte alls länge sedan skrev alla (kanske inte du, kanske inte Boberg, kanske inte andra excentriker, men alla vanliga människor, alla journalister, et cetera) med enbart gemener. Man skrev om folkpartiet, socialdemokraterna och moderaterna, och förkortade det fp, s och m. Sedan kom Språkrådets nya direktiv, där de föreslog att man i stället skulle skriva Folkpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna, och förkorta det FP, S och M. Vips! På bara ett par år har alla tidningar bytt praxis.

            Är detta ett tecken på att ”ovanifrån-standardisering blir alltmer kraftlös” eller att ”språkrådets auktoritet med största säkerhet [kommer] att vittra och försvinna”?


          • Jag orkar inte riktigt fortsätta den här diskussionen nu – jag har för mycket annat att stå i, och det börjar kännas lite väl övernördigt hela grejen. Men ha det så kul om nån annan vill diskutera.


  7. Å, förresten, även Säpo är förstås en akronym.


    • Du menar förstås SÄPO?


      • Med din logik borde det väl bli SäPo? Jag förstår inte hur du får ihop att Piratpartiet blir Pp, men Säkerhetspolisen SÄPO. Förklara gärna!


        • Ja, SäPo är i alla fall mer logiskt än Säpo. Men SÄPO ser bättre ut, tycker jag.

          Sen handlar det väldigt mycket om krockar mellan gammal och ny praxis, och att språkrådet spekulerar runt och hittar på nya regler, som ingen naturligtvis behöver följa om man inte vill.

          Det finns inga absoluta sanningar om språk. Hur man uttalar eller skriver olika ord, begrepp, förkortningar, m.m. styrs till syvende och sidst av allmän praxis.

          Och då måste även språkreaktionära stollar som jag ibland finna mig i äckliga formuleringar som ”belgare” (jag tycker att det ska heta ”belgier”, men båda är tyvärr rätt…), eller att ”bättre än mig” numera räknas som lika rätt som ”bättre än jag” (fast jag kommer envist att hävda att ”bättre än jag” är mer rätt!).

          Så illa kan det vara!


          • Fast det handlar inte om en motsättning mellan gammal och ny praxis i det här fallet. Just nu handlar det om en motsättning mellan praxis och en gammal stolle!🙂

            För övrigt vet jag att du ogillar auktoriteter, men det går inte att komma ifrån att Språkrådet har en enorm makt över svenska språket, i det att de är normerande för hur väldigt många människor skriver. De kan inte bestämma någonting, men om Språkrådet plötsligt får för sig att någonting är lite mer korrekt, kommer den stora massan efter en liten övergångsperiod anpassa sig.

            Se bara hur tidningar har gått från att skriva folkpartiet (fp) till att skriva Folkpartiet (FP)!


          • Du har fel, som sagt, eftersom det för närvarande inte riktigt finns en väletablerad praxis. Det är lite rörigt. Men så länge det bara handlar om lite variation på versaler och gemener, så är risken för missförstånd försvinnande liten, utom möjligen hos en och annan med grava autistiska problem.

            Vem som har fel eller rätt i sammanhanget blir rätt så relativt. Efter den stora språkreformen för drygt hundra år sedan var det ju många som fortsatte med gammalstavning, av rent emotionella skäl (och jag hävdar att ALL mänsklig aktivitet styrs av emotionella skäl), och ingen kunde förstås med hedern i behåll påstå att de som fortsatte med gammalstavning gjorde fel. De höll sig till gammal språklig sed, bara.

            Och – om jag mitt i alltihop börjar hitta på egna stavningar, och egna ord, så finns det faktiskt ingen som med fog kan säga att jag gör ”fel”. Det enda som evenuellt kan bli fel är om jag med min lingvistiska kreativitet faktiskt inte gör mig förstådd – om mitt budskap inte kommer fram till mottagaren. Det är egentligen det enda som kan vara ett verkligt rättesnöre för all slags kommunikation.

            Du minns nog hur det var när vi var i Indien, att man ofta måste ”skita ner” sitt språk, och tala en sämre, mer rudimentär engelska, för att över huvud taget göra sig förstådd. Anpassning till begriplighet – detta är min norm. Och estetik, förstås. Min estetik, inte din.

            Nästa fråga då – när du talar om årtal, säger du tvåtusenelva, eller tjugohundraelva?


          • Ja, visst, jag säger inte att det finns en helt etablerad praxis. Praxis har tidigare varit fp, pp, m, men håller nu på att bytas ut mot FP, PP, M. Din version har alltså aldrig varit praxis, i något sammanhang. Visst kan du försvara dig med språklig relativism hur mycket du vill, men faktum kvarstår: Dina regler är helt egenpåhittade, och har inget stöd hos vare sig det allmänna rättsmedvetandet, Språkrådet eller Svenska Akademien.

            Om det, som du antyder, bara handlar om en skillnad mellan moderna och gamla regler skulle jag inte invända. Om du av konservativa skäl höll fast vid att skriva fp, pp, skulle jag förmodligen inte ens nämna det. Men när du hittar på egna regler, som dessutom är fula, reagerar jag.

            På samma sätt kan jag acceptera både tvåtusenelva och tjugohundraelva. Men om du skulle börja skriva elva och två tusende skulle jag påpeka att det var konstigt, och om du plötsligt börjar med ett eget sätt att mäta tiden skulle jag till och med våga påstå att det är fel.


          • För det första är förstås de bedömningar som görs av ”det allmänna rättsmedvetandet, Språkrådet eller Svenska Akademien” fullkomligt irrelevanta i den här diskussionen.

            Det allmänna rättsmedvetandet har för övrigt inget med språk att göra, men mer med juridik.

            Nej, det är inte egenpåhittat, det här med Pp, Fp m.m. – du hittar det i en mängd olika sammanhang, och det har pågått under ganska lång tid. Det är alltså inte så att man som praxis rent generellt har övergått från bara gemener till bara versaler. Det har funnits alla tre varianterna under en tid, och språkrådet har föreslagit denna nya version med versaler för att bringa nån slags ordning, inte minst eftersom den gamla praxisen med enbart gemener var en ganska dålig och språkligt inkonsekvent praxis.

            Du har dessutom fastnat i att en viss form är FUL, vilket förstås sänker hela ditt resonemang till en alldeles uppenbart subjektiv nivå, vilket i praktiken innebär att denna diskussion möjligen kan ha ett visst underhållningsvärde, men inte så mycket mer än så.


          • När jag skriver om allmänt rättsmedvetande menar jag inte rätt som i straffrätt, utan som språklig rätt.

            Bedömningar av detta ”allmänna rättsmedvetande” är i allra högsta grad relevant, eftersom allmänhetens uppfattning av vad som är rätt respektive fel som definierar det. Vad är det förutom det allmänna rättsmedvetandet, i språklig bemärkelse, som gör att champinjoner inte stavas champignoner på svenska? Även Svenska Akademien och Språkrådet är av stor vikt, då de sammanfattar praxis, och dessutom har en stark normerande betydelse där de ofta definierar praxis.

            Visst har jag åsikter om att din form är ful, men det är inte min huvudsakliga poäng. Jag konstaterar att det inte är och aldrig har varit praxis att förkorta Fp. Du får gärna motbevisa det, men jag har aldrig hittat något som tyder på motsatsen.

            TT håller med mig om FP, men använde tidigare fp. Forskningscentralen för de inhemska språken också, liksom den finska sidan Mediespråk.

            Som sagt, jag läser gärna rekommendationer eller liknande som antyder att din form någonsin skulle använts som någon form av praxis, men jag är tveksam.

  8. Hanna S Says:

    INTERNA STRIDIGHETER I FAMILJEN REHBINDER *hittar på löpsedlar*


  9. Jag tycker herrarna Rehbinder hittat exakt rätt nivå på denna terrordebatt. Ni får mig att tänka på engelsmän som diskuterar cricket under blitzen vilket jag finner vara såväl roande som föredömligt. Så, old chaps, heter det Unicef eller UNICEF?


    • Jag älskar din liknelse med cricket under blitzen, eftersom jag ju själv anser att vi borde ha lite mer av den attityden när bomberna faller. Ja, du såg ju mitt citat i slutet av artikeln. Helt rätt association, med andra ord.

      Lite mer ”stiff upper lip” och ”jolly good chap”, helt enkelt.


    • Unicef, eftersom det är en akronym som uttalas som ett ord.


      • UNICEF själva skriver sitt namn på två sätt – i löpande text och rubriker med versaler – UNICEF – men i sin logga använder de enbart gemener – unicef.

        Ingenstans på deras hemsida använder de formen Unicef. Så jag föredrar att använda UNICEF:s egen form, för att undvika missförstånd.

        Jag försöker att hålla mig till samma princip gällande andra varumärken också, som t.ex. MacBook, iBook, iPod m.m., även om det enligt svensk språkpraxis kan betraktas som korrekt att skriva Macbook, Ibook, Ipod etc.

        Jag tycker helt enkelt att det är mer respektfullt att använda den egenvalda stavningen, på samma sätt som jag tycker att de är väldigt viktigt att stava människors namn rätt.

        Om någon heter Ztaffan Ohlzon, kan jag förstås tycka att det är larvigt, och skriva Staffan Olsson, för det är mer korrekt. Men det är det inte, för jag tycker att folk ska få stava sina namn som de vill.

        Ibland sätter folk versal på ”fel” ställe – projO – men jag utgår från att det finns en anledning till det, och då respekterar jag det, om jag bara kommer ihåg det.

        Sen finns det förstås folk som faktiskt skriver fel, rent språkligt – typ ”Gittan’s Hårsalong” – och det kan ju vi språkfascister få magont av, men vi kan ju också helt enkelt bara strunta i att gå in där. Eller så inser vi att Gittan är en helskön människa med hjärtat på rätta stället, och en fantastisk frisör, fast kanske dyslektiker, men hon ska inte läsa mitt hår, så vafan…

        Man får välja sina slagfält, som sagt. Och komma ihåg att det centrala ytterst sett alltid måste vara kommunikation och möten. Det är kanske inte så positivt för en fungerande kommunikation att gå runt och påpeka när folk skriver eller säger fel. Ja, jag talar förstås av egen erfarenhet (språkfascist som jag är), och jag har insett flera gånger att jag har skapat distans och dålig stämning helt i onödan, bara för att jag har velat ”ha rätt” på andras bekostnad.

        Och ibland har jag varit superpetig av den enkla anledningen att jag själv verkar ha en släng av Asperger eller nåt, och helt enkelt inte begriper vad folk menar, för att de inte följer språkregler.

        Särskrivningar kan ställa till med mycket trubbel…

        Som språkfascist kan man ändå komma till stor nytta – man kan fungera otroligt bra som korrekturläsare. Men då har man ju faktiskt blivit ombedd att vara kritisk, så då har man carte blanche, så att säga. I övrigt gör man nog bäst i att hålla tand för tunga.

  10. larvad Says:

    Cricket under blitzen är en ledstjärna. För även om vi kan springa i luften när vi minst anar det, så måste ju livet fortsätta. Jag tycker du har en utymärkt vinkling på huvudinlägget, Hela 70-talet var ju fullt av IRA, ETA, RAF, och Mellanöstern och jag minns hur det var i Israel -86, så hade de strider med k-pist vid al-Aqsa veckan före och när jag varit hemma 2 dgr så sprang en bomb i luften vid klagomuren, samtidigt som några ur sällskapet stannat kvar. När vi hört att de inte dött sade vi bara: Bra bra! och återgick till annat.

    Nej demokrati, integritet och kultur- och religionsfrihet är viktigare än någon sorts påhittad fred à la Astrid Lindgren.

  11. Mia Jarnroth Says:

    F.E.A.R = False Expectations About Reality🙂


  12. […] än självmo…Too close for comfor… on Ett större hot än självmo…Lite terrorism är in… on Ett större hot än självmo…Bertil on Ett större hot […]

  13. Pirat så klart Says:

    Bra skrivet. 5 getingar av 4 möjliga.
    Borde mailas över till Kreml med namnunderskrifter.
    Oss skrämmer de inte.

  14. Ingemar Gråsjö Says:

    Jag kan bara hålla med. Jag brukar själv upplysa yngre/eller allmänt historielösa att jag faktiskt vaknade då RAF sprängde den Vässtyska ambassaden. Där kunde man snacka om terrorism. Å andra sidan är ja liiiite störd av din raljanta ton. Hade klantarslet bara hunnit 10, eller möjligen 20 meter längre och utlöst alla sina 6 rörbomber hade du nog inte skrivit så här.
    Dessutom:
    Formuleringar som ”nu kommer säkert . . .” låter lite överdrivet överhetsparanoida. Det var ju rädda vi inte skulle bli, eller hur nu Churchill sa. ;=))
    Snygg banner förresten. Är det Ulvsjön eller Sandasjön?


    • Jag har medvetet valt en raljant ton, för att sätta hela grejen i perspektiv.

      Nu hade den här filuren valt att babbla om islam och Lars Vilks, och då tar vi det på allvar. Hade han istället sagt att hans mammas hund, eller det flygande spaghettimonstret har sagt åt honom i en dröm att spränga folk, så hade alla dragit den självklara slutsatsen att han var mentalt instabil, helt enkelt. Och så var det med största sannolikhet.

      Och nej, givetvis hade jag varit tvungen att hålla nere raljansen om folk faktiskt hade blivit dödade på riktigt – men jag hade ändå behållit själva grundtanken, att mana till besinning, och se det för vad det är. Och det är INTE en uppmaning till att vi alla ska bli rädda nu.

      Om jag hade varit i närheten när bomben sprängdes hade jag naturligtvis också skrivit på ett annat sätt, men jag skulle fortfarande ha haft samma grundbudskap.

      Vad gäller mina varningar för hur regeringen hanterar en sån här grej, så är det inte särskilt långsökt att påpeka risken för en ökad övervakning, ökade befogenheter för FRA, polisen, SÄPO m.m. Läs bara vad Maud Olofsson skrev – hon tyckte ju att det här var ett bra exempel på varför vi behöver FRA.

      Tack för uppskattningen av min nypimpade banner.
      Det är Sandasjön – vår favoritplats för mer sakrala naturupplevelser. Ulvsjön är en annan favoritplats, så du gissade rätt bra. Vi bor ju i Bagis, och har nära till båda två.

  15. Josef Boberg Says:

    ”Varje gång vi ger efter för statsterrorn, övervåldet från myndigheter, så ger vi också efter för terrorismen, och den skräck som den avses skapa. Och vi måste då fråga oss – vilka är de värsta terroristerna, egentligen?”

    Carl Johan – jag har sagt det förut – men det tål att upprepas: ”Du är en mästare i att uttrycka Dig pang på rödbetan”, verkligen… 💡

    Lite lustigt med Din fråga för mig: ”…vilka är de värsta terroristerna, egentligen?” – för det är precis vad jag har tänkt och skrivit åtskilliga timmar om, sedan 8/12, HÄR.

    För dom som ids ”skumläsa” och begrunda vad jag där har ”fingervisat” om – och sen ej kan svara på Din fråga – dom bör nog ”åtgärda” någonting hos sig själva, tror jag…💡

    Taaack❗ – för att Du ”Still are going on strong !”

  16. gA Says:

    En gång är kanske för all del ingen gång, men liiite kan man väl ändå påstå att fRa nu bevisat sin egen onödighet genom att både totalt, fullständigt och komplett missa att snappa upp och åtgärda den här terroristen.

    Förhoppningsvis kan man vända saker och ting en aning nu, så att folk inser att fRa-lagen var fel ute.

    Någon (från sÄpo?) uttalade sig igår och skyllde på att bombaren ju bott utomlands, apropå att de totalmissat honom. Var det inte just sådant där farligt utländskt som just fRa skulle skydda oss mot, som just fRa-lagen var till för?

    Och detta så snart efter ”nyheten” att samhällets ”granskning” av fRa (av sUin) bara är charader.

    (för att kunna vara lite mot strömmen har jag moderniserat förkortningarna lite mer, à la iPad.🙂 )

  17. gA Says:

    Fort går det. Sossarna vill göra Sverige till dDr i alla fall, när romansen med mP och v inte resulterade i makt.


  18. Angående att de riktiga terroristerna sitter i riksdagen.
    En teori med viss underbyggnad:
    http://video.google.com/videoplay?docid=-4217200720109232489#


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: