Det ödesdigra behovet av syndabockar

Syndabock

I långeliga tidevarv, och i många kulturer i historien, har människor haft ett behov av att utse syndabockar, ställföreträdande bärare av allt ont som drabbar flocken. Dessa ska antingen plågas svårt och drivas ut ur gemenskapen, alternativt dräpas/offras, för att återställa en tänkt obalans i samhället. Ibland handlar det om enskilda personer vid enstaka tillfällen, och ibland handlar det om hela grupper av människor som får skulden för något som drabbar hela samhället.

Klippt från Wikipedia:
Syndabocken är en symbol för utplånande av människors synder. Genom en ritual fördes folkets synder symboliskt över till ett djur som sedan antingen offrades eller drevs bort.
I Bibeln finns berättelser om syndabockar, men liknande ritualer har förekommit i andra religioner än judendomen. I Antikens Grekland tillämpades en ritual med en mänsklig syndabock (pharmakos), då en funktionshindrad, tiggare eller kriminell gavs skulden för sjukdom, svält eller invasioner och drevs ut ur samhället.
Som metafor används ordet syndabock när en person ges skulden för det någon annan gjort. Att ”leta syndabockar” innebär att man försöker peka ut enskilda som skyldiga till händelser där egentligen många är skyldiga.

I modern tid har vi utsett vissa grupper som syndabockar – judar, kommunister, homosexuella, nynazister m.fl. – och i nutid har vi framför allt pedofiler och terrorister. Och jag tar mig friheten att med detta blogginlägg förutspå en alldeles ovanligt obehaglig framtida utveckling, genom att förutspå nästa potentiella grupp av syndabockar. Minns var du läste det först:

Kriminella.

Vad menas egentligen med kriminella, och varför är det en alldeles särskilt obehaglig utveckling att utse just kriminella till syndabockar? Det är en obehaglig utveckling eftersom faktiskt vem som helst, vid vilket tillfälle som helst, kan hamna i den föraktade gruppen, vilket förstås är ett utsökt maktredskap, eftersom alla skärper sig, censurerar sig själva, är på sin vakt – management by fear. Skam, skuld och skräck som styrmedel, och ingen kommer undan, ingen är skyddad på basis av sin yttre identitet.

Om en regering inför godtyckliga lagar på allehanda områden, lagar som dessutom är motstridiga gentemot varandra, svårbegripliga och mer eller mindre omöjliga att följa till punkt och pricka, kompletterat med en i det närmaste heltäckande kontrollapparat, så kan förstås vem som helst när som helst plötsligt förvandlas till en brottsling. Du kan göra allt som står i din makt för att ha ”rent mjöl i påsen”, men det tjänar inte mycket till när det är någon annan som bestämmer vilket mjöl som är rent.

En regering som kriminaliserar en hel generation, flera gånger om, som har en justitieminister som fullkomligt saknar respekt för grundläggande demokratiska verktyg som rättssäkerhet, och vill sätta folk i stupstocken på torget baserat på en misstanke om ett skitbrott (som inte ens är ett riktigt brott, eftersom det till att börja med inte finns några brottsoffer) – för att inte tala om en statsminister som kan driva på en hel partigrupp i en avancerad och rå mobbing av en partikamrat som har en avvikande åsikt – detta är tecken på en djupgående röta i det styrande etablissemanget, en röta som luktar illa och skapar stora problem för hela samhället.

Om vem som helst kan bli en kriminell, så kan även du det. Utan att du ens vet om det. Då kan även du bli godtyckligt kontrollerad, scannad, kroppsvisiterad, misstänkt, arresterad, fängslad. Dessutom – om någon som har begått ett brott därefter ska bli stämplad som kriminell för resten av livet, så skapar vi en samhällsklass av utstötta, paria, en kastlös grupp utan rättigheter. Detta om något är djupt skräckinjagande för de flesta, och naturligtvis ett fantastiskt maktredskap för dem som vill att alla ska hålla sig passiva och mottagande.

”Alla tjänar på om debatten lägger sig nu.”

I Nordkorea betraktas brottsdömda som icke-människor, som i praktiken är fredlösa. I nordkoreanska straffläger händer det att fångar blir utsatta för medicinska experiment, eller totalt godtyckligt våld, ibland med dödlig utgång. Men det är inte så farligt. De är ju inte fullvärdiga människor. De är kriminella. Kriminella = undermänniskor, ovärdiga, värdelösa. Saknar människovärde.

Om du tycker att mitt exempel är överdrivet och orealistiskt, fundera ett tag på hur brott och brottslingar diskuteras i media idag, särskilt av politiker. Det är hårdare tag, förnedringsstraff för misstänkta, total nedklassning. Ingen höjer på ögonbrynen om någon uttrycker att kriminella borde låsas in och aldrig få komma ut. En sådan rädslobaserad inställning till livet kan snart skapa en ond spiral, i vilket vi i allt högre grad stigmatiserar de läskiga brottslingarna – och så har vi plötsligt skapat ett Gulag här i Sverige. Det byggs redan stora interneringsläger i U.S.A. – ska vi importera även detta från storebror Amerika? Koncentrationsläger för obotligt kriminella?

”Att vara snäll är kraftigt underskattat”

Det är helt enkelt dags att återerövra grundläggande humanistiska värderingar, som medkänsla, förlåtelse, försoning – kort sagt, kärlek. Hat och skräck är inte särskilt konstruktiva drivkrafter någonstans, allra minst i ett helt samhälle. Negativa känslor som institutionaliseras och understöds av hela systemet, är kraftigt nedbrytande och skapar bara elände.

Att vara snäll är kraftigt underskattat. Att bete sig ansvarsfullt och omtänksamt, med solidaritet och medkänsla, är grundläggande mänskliga värderingar som vi har haft med oss i årtusenden, men vi har också friheten att välja bort dessa värderingar, för något helt annat. Man skulle kunna hoppas att det makalöst konfliktdrabbade 1900-talet, med alla dessa miljontals döda i krig och dödsläger, har lärt oss något. Förhoppningsvis kommer framtiden att se ljusare ut än så. Låt oss hoppas att Oscar Wilde hade fel när han påstod att ”det enda vi har lärt oss av historien är att vi aldrig lär oss av historien”.

Vi behöver mer kärlek i politiken, mer empati, mer ansvarskänsla, mer generositet, mer omtanke – men mindre av egoism, makthunger och girighet. Och vi behöver göra upp med behovet av syndabockar. Vi måste ta eget ansvar för våra liv, äga våra känslor och upplevelser, och inte projicera vår frustration och rädsla på valfri grupp utanför oss själva. Vi behöver kort sagt bli mer kärleksfulla, mer försonliga, mer tillåtande – både mot oss själva och vår omgivning.

Kärleken är verkligen det största. Glöm aldrig det.

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Andlighet, Bloggar, Censur, Dagstidningar, demokrati, Fascism, Frihet, Internet, Kärlek, Kärlek & sex, Kryptering, Kultur, Lagstiftning, Liberalism, Livsåskådning, Media, Politik, Samhälle, sexualbrott, Yttrandefrihet

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

18 kommentarer på “Det ödesdigra behovet av syndabockar”


  1. Bra skrivet.

    Du har ett land som styrs av människor just nu som kan uppfattas som kriminella om man tittar på hur pengarna kanaliseras och hur de ser om sitt eget hus.

    Det är enorma politikerarvoden, resor m.m. m.m.

    Tyvärr har vi endast folkdomstol vart fjärde år. Valet. Likt förbannat dristar sig människor att rösta in de mest kriminella gång på gång. De som förvärrar det du själv skriver om.

    Problemet är inte dessa psykopater som startar krig för pengar utan människorna som röstar in dem. Där måste vi börja om det ska bli förändring.

    Samtidigt måste vi ge människorna ett verkligt alternativ och inte ge dem 20 alternativ, insnöade på varsin fråga, som inte lyckas ta sig förbi 4%


    • Fast nu målar du upp politikerna som syndabockar. De är ”psykopater”, ”kriminella” etc., och det är ingen bra början på att skapa en världsbild utan syndabockar.

      Politikerna är trots allt våra folkvalda, och de är människor precis som du och jag, och som sådana måste vi respektera dem. Annars förstärker vi bara eländet.


      • Jag har ingen speciell syndabock. Jag ser alla som ansvariga för den kriminalitet som pågår. Syndabock skulle vara om jag skyllde allt på ex. Fredrik Reinfeldt och det gör jag inte.

  2. robertalmgren Says:

    Mycket bra skrivet. Efter att jag lämnat extremhögern så började jag åsiktsmässigt under en kort period att dra mig mer mot den extrema vänstern. Som tur var upptäckte jag i tid att jag var på väg att gå i samma polemiska fälla igen som jag hade gjort 10 år tidigare.

    Många beklagar att ideologierna har börjat överges till förmån för sakfrågorna, men det kanske är just det som behövs för att kunna skapa en sansad debatt där man letar efter lösningar och kompromisser istället för att bara försöka vinna debatten till förmån för sin ideologi.

    När man bara umgås med likasinnade oavsett om det är sossar, journalister på aftonbladet eller jehovas vittnen så blir skapandet av fiender en identitetsmarkör och en tavla att projicera sina egna brister på, detta leder även ofta till att man avhumaniserar sina motståndare och att man börjar tro att målen helgar medlen.

    I slutändan så kan ingen enskild social, politisk, etnisk eller religiös grupp lastas för samhällets alla bekymmer, vi är alla ansvariga för mänskligheten, för planeten och för våra relationer till varandra.

    Snällhet har nästan blivit synonymt med dumhet eller att vara ”töntig”. Jag kan rekommendera alla att läsa Stefan Einhorns böcker ”medmänniskor” och ”konsten att vara snäll”. Ursäkta för att kommentaren blev så lång. Namaste!

  3. farmorgun Says:

    Som vanligt mycket bra tänkt och återgivet. Tack förlänken till Magnus Lintons gamla artikel om Den nationella baksmällan. Det kom till användning i dagens blogginlägg. Här ett tips om programmet Kulturradion: Nya Vågen idag som handlade Juli Zehs roman Corpus Delicti rubricerat Hälsofascism och tyst musik som med utgångspunkt från en enda mening diskuterar skyldigheten att hålla sig frisk.
    länk här
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3048&artikel=4140678


  4. Tack, Gun!

    Jag värderar alltid dina synpunkter högt, det vet du – även om vi inte är överens i alla frågor.

    Ja, det är intressant det där med hälsofascismen. Jag blir jävligt upprörd så fort det där kommer upp, i form av t.ex. åsikter som att alkoholister och rökare borde betala sina egna vårdavgifter, eftersom skadorna är självförvållade. Min motfråga är då – vilka skador är INTE självförvållade?

    Och vad leder det till för en samhällssyn, där de som är oförvitliga offer för andras ondska blir ett slags martyriskt frälse, de enda som är värda fri vård?

    Linton är riktigt, riktigt bra.
    Han har enhelhetssyn på global narkotikapolitik som de flesta svenskar totalt saknar.

  5. jerry Says:

    oskar w drog ut en slutsats ur” mänskligheten evolueras ständigt mens människorna förblir desamma”. han var inte ensam om att se samhistorien vs historien dock men gemeneman inbillar sig gärna att tro på känsloevolution via tiden…tråkigt nog så kommer syndabockarna att vara med oss till sista sidan, lika klart som: du har rätt och jag har fel.

  6. GA Says:

    Just nu pågår en intensiv jakt på syndabockar. Dels på själva organisationen Wikileaks, men framför allt på grundaren och frontfiguren Julian Assange.

    Oavsett om Julian Assange gjort något oegentligt, vare sig det gäller anklagelserna om sexuella övergrepp eller hans personliga handlingar i samband Wikileaks, och oavsett om själva organisationen Wikileaks gjort fel eller inte, så måste båda ha rätt till prövning innan några som helst sanktioner vidtas mot dem.

    Som det är nu, jagas de med utomrättsliga medel. Det är svårt att inte se det som ett försök att måla upp dem som så stora syndabockar, att världen glömmer innehållet i det material som läckts till dem, och därefter publicerats både av dem och av snart sagt alla massmedier världen över.

    Det är ett känt fenomen att fiender tenderar att bli allt mer lika varandra. När den ena sidan är eller aspirerar på att vara en demokrati, blir effekten tyvärr ofta att de demokratiska delarna av den parten får stryka på foten.

    Så ser det ut att ha skett med USA och en hel del andra länder. I sin iver att skyla över och dölja de fel man begått, går man nu ännu längre bort från demokratiska och humana grundprinciper, och närmar sig med stormsteg att själva bli diktaturer. Trots maktskiftet i USA.

    Det finns nog många handlingsvägar för att försöka motverka den här utvecklingen. Länken nedan visar en sådan väg.


    • Jag tycker att det hela luktar dubbelagent eller att CIA medvetet ger Wikileaks dokument som de ska publicera. Bilder som skulle kunna stoppa krig har vi inte riktigt sett. Jag minns ex. tre bussar (eller var det två eller fyra?) med kvinnor och barn som sprängdes i bitar. Varför repeterades inte detta i evigheters evigheter i media istället med bilder av sönderbrända barn och kvinnor? Nej. Men bilder på Julian och våldtäcktsanklagelser går bra…

  7. GA Says:

    Länken försvan visst. Få se om den kommer med nu:
    http://avaaz.org/en/wikileaks_petition/?fp


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: