Hur man skadar sina barn för livet

Turingeskolan

I Södertäljetidningen LT fanns för en vecka sedan att läsa en artikel med rubriken ”Sjuåring sexuellt trakasserad i skolan”, vilket förstärktes ytterligare av att artikeln fick största utrymmet på förstasidan, där med rubriken ”Kärleksbrevet var ett sexhot”. Och det låter ju allvarligt. Ända tills jag läste artikeln om lilla Ida och hennes mamma Marianne. Då förstod jag att det verkligen var allvarligt, men inte på det sätt man kanske skulle kunna tro.

Om sexövergrepp i LT

Det visade sig att en jämnårig pojke (alltså i sjuårsåldern) har givit lilla Ida ett kärleksbrev. I brevet, som var dekorerat med ett rött hjärta, stod att läsa ”Jag vil bli ihop och knula”. Jaha. Själv tyckte jag att det lät rätt gulligt. Men uppenbarligen tyckte inte flickans mor det. Flickan själv kunde inte ens läsa brevet, men mamman rev upp himmel och jord, och krävde av skolans biträdande rektor Dennis Jarl, att han skulle ”ta itu med detta sexhot”, något han tyckte kunde vänta till höstterminen.

”Det är så hemskt. Barn ska inte ens veta om såna här ord.”
Idas mamma Marianne

Jag tar mig för pannan och undrar hur denna mamma tänker. Var hon inte med på 1970-talet? Ni vet, på den tiden då det fanns jättepedagogiska barnböcker med gulliga illustrationer av mamma och pappa som knullar, så att barnen får lära sig hur det blir småsyskon. Vad menar människan med att en sjuåring inte ens ska veta om ”såna här ord”? Vad är problemet? Vari ligger faran?

Sexualundervisningsbarnbok från Tyskland

Det verkliga problemet ligger förstås i att vi lever i ett sexualfientligt samhälle, i vilket sex generellt betraktas som något farligt, som vi ständigt bör skyddas från. Och mest av allt måste vi skydda barnen, eftersom de antas ta skada av att konfronteras med allt som kan tolkas sexuellt. Vad man bygger detta antagande på är dock en gåta för mig. Mamman i detta fall vill förstås väl, och har bara goda intentioner för sitt barn. Men ändå blev det så fel, eftersom hon uppenbarligen ryckts med i denna kollektiva, erotofoba psykos.

Sexualundervisningsbarnbok från Tyskland

Barnen skall alltså inte bara skyddas mot explicita uttryck för sexualitet, utan t.o.m. beskrivande ord. ”Knulla” är uppenbarligen ett ord som en sjuåring inte ens ska veta om. Men… varför det? Vari ligger det farliga att barn är nyfikna på vad vuxna gör, att de utforskar, leker, busar, testar? Och på vilket sätt kan ett ord, beskrivande en alldeles ovanligt trevlig och hälsosam mänsklig aktivitet, vara så farligt?

När jag var barn, i 6-9-årsåldern, lekte vi massor med sexuella lekar. Vi pillade på varandras kön, pussades i smyg, låtsasknullade med nallebjörnar och varandra (utan att veta vad vi egentligen sysslade med), tävlade i vem som fick in flest in rönnbär under förhuden, tog tagel från en trasig gymnastikplint och sprang runt för att visa att vi minsan hade hår på kuken, dansade nakna och hoppade runt och viftade på våra små snoppar. Givetvis lekte vi doktor med varandra, runkade, gnuggade oss mot möbler och visade stolt våra små stånd. Men eftersom det var på slutet av 1960-talet och början av 1970-talet som jag var barn, så kanske det inte var lika farligt då, vem vet?

”Med tanke på det som stod i brevet, är det tur att hon inte lärt sig läsa än.”
Idas mamma Marianne

Det ingår i barns utveckling att provocera och testa var gränserna går. När jag gick på fritids roade vi oss ibland med att bygga hakkors i LEGO, eftersom personalen blev så arga då. Jättearga blev de. Hur kul som helst. Inte fan begrep vi vad hakkorsen representerade för de vuxna. Och det behövs faktiskt inte heller.

Det finns alltid en risk att vuxna överreagerar, att vi lägger alldeles för stor bokstavlig betydelse i barns lekar och provokationer. Det är då vi faktiskt måste behärska oss, och inte projicera våra egna rädslor, trauman och dömanden på barnen. Jag gör den bedömningen att det är just det som har hänt i det här fallet. Om ingen hade reagerat nämnvärt, struntat i ”knullbrevet”, och kanske bara skrattat lite mjukt åt det roliga i det, så hade naturligtvis ingen tagit skada. Tvärtom. Men just mammans överdrivna reaktion i detta fall har fått hela den här brevhistorien att bli ett våldsamt överdrivet drama, med barnen som största offer.

Om sexövergrepp i LT

Vad är det egentligen som har hänt med vårt samhälle, när en förälder är beredd att stigmatisera, skam- och skuldbelägga och traumatisera såväl sin dotter som hennes kamrater – när det hela rörde sig om en liten bagatell, en skitsak, lite bus barn emellan? Att dra igång hela skuldmaskineriet och kräva skolledningens insatser blir helt enkelt absurt.

Det enda som verkligen skadar barnen i den här situationen är de vuxnas reaktioner.

tunn linje

Foto: Jacob Zocherman, Carl Johan Rehbinder.
Teckningar ur en barnbok från 1970-talet.

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Dagstidningar, Kärlek, Kärlek & sex, Kultur, Media, Politik, Samhälle, sexualbrott, Sexualpolitik, Skola & utbildning, Yttrandefrihet

Etiketter: , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

43 kommentarer på “Hur man skadar sina barn för livet”

  1. Midnattsvarg Says:

    Bah, det blir bara dummare och dummare. Jag undrar när den här sexnojan ska börja avta. För några dagar sedan gick jag genom en park nära hemma, och på en stor sten stod en grupp pojkar i 6 års åldern och skanderade åt en grupp småflickor nedanför ”Killarna på toppen! Flickorna får suga snoppen!”
    Inte särskilt lämpligt att skrika i en park kanske, men om vi ska kalla alla påhitt som småungar gör för sexuella trakasserier får vi snart låsa in dem allihop.

  2. hagwall Says:

    Hur många döttrar har mamman och när flyttade hon till Södertälje…?
    http://www.expressen.se/1.292118


    • Haha – Narniadocka gör Hitlerhälsning? Det var nästan ännu dummare.
      Lite som när antirasisterna protesterade mot glassarna 88 och Nogger Black.
      Det finns mycket dumt här i världen…

    • SwedishTeen Says:

      HAHAHAHA!!!😀
      Jag sitter här och gör vad jag kan för att inte väcka andra i huset. Otroligt roligt! Ännu roligare med tanke på att SVT Smålandsnytt bemödade att ta upp detta som en nyhet. (Som Expressen dessutom tycker är viktig nog att återberätta)
      Slow news day, perhaps?🙂

  3. Snild Dolkow Says:

    Misstänker att pojken som skrivit brevet inte har en aning om vad ”knulla” betyder. Han vet bara att det är något vuxna gör ”när de är kära”…

  4. Hans J Says:

    DUMT, DUMT, DUMT…

    …och ännu värre – det är ansvarslöst av en tidning att ta in någonting sådant. Oursäktligt!

    Att det finns enstaka fnoskiga föräldrar är en sak. Man hoppas ju att tiden ska läka enskilda missuppfattningar men en tidning?

  5. manen Says:

    ang. swastikor är blokus ett utmärkt spel för att skapa sådana^^


  6. […] och på ett uppslag inne t tidningen att hon var ”sexuellt trakasserad i skolan”. Som Carl Johan skriver: ”Det enda som verkligen skadar barnen i den här situationen är de vuxnas […]

  7. scaber Says:

    Dottern är sju år och kan inte läsa?

    Visserligen är alla olika i utvecklingen, men jag minns när jag började första klass så kunde alla flickor läsa hyggligt och de flesta pojkarna också.

    Treåringen hemma kan rabbla alfabetet och känner igen de flesta bokstäverna, så vid sju år tror jag hon kommer att läsa minst lika bra som jag gjorde, om inte bättre.


    • Ja, det låter onekligen lite underligt, det håller jag med om. Men med tanke på mammans mentala status (ursäkta om jag är onödigt elak nu, men alltså…) så blir jag inte förvånad om flickan hållits i okunnighet om både det ena och det andra…

  8. fanny Says:

    Herregud. Herre jävla gud. Jag blir helt galen.

  9. SwedishTeen Says:

    Fan, det verkar onekligen som att sex är mer tabu i Sverige idag 2010 än vad det var på exempelvis 1970-talet. Vad hände?

  10. Dick Says:

    Det är betydligt mer tabu i samhället nu än på 1970-talet, då det sedan dess varit en puritansk motreaktion (som man kan läsa om i min bok, ”Samlag eller Salighet”) som drivits av religiösa och radikalfeminister. Samtidigt som man hycklar och säger att man tycker ”rätt” sexualitet är så vackert att det nästan är heligt så trummar man ut budskapet om den fruktansvärda och grymt skadliga ”fel” sexualiteten i en skrämselpropaganda som bara kan liknas vid häxjakt. Detta är verkligen symptom på att vi idag åter hamnat i världens mest sexualrepressiva kultur.

    Att psykoterapeuter, socialarbetare, medier och rättsväsende är de som skapar de största skadorna hos folk är också helt uppenbart. Det är inte, som Howard S BEcker säger, en handling i sig som är avvikande, utan enbart de värderingar vi lägger i den som gör den till det. Idag har puritanismen valt att lägga värderingen ”fruktansvärd” på i grunden all sex utom den som sägs vara ”kärleksfull” i ett förhållande, utan inslag av ”förtryckande perversiteter” (som t ex analsex, som ju Segerström för några år sedan ville förbjuda i lag).

    • larvad Says:

      När vi kristna var mer vänsterorienterade var det inte alls samma neuros, som nu när vi är mer höger
      ..eller rättare sagt de kristna som hela tiden måste göra väsen av sig blev höger. Tyvärr är ju politiseringen av moral – det farligaste. Hos oss ”vanliga liberala kristna” så sker det nog också en smutskastning men inte genom fördömande, utan som du säger – genom en skuggbild till den ”fina kärleken” som vi önskar berätta om, men det finns goda exempel även bland oss av försök att motverka en neurotisk syn – så gott det går.

      Men stoppar vi KD så går allt lättare..


      • Ja, jag brukar säga att pendeln svängde när AIDS dök upp, och Kd kom in i Riksdagen – och jag vet inte vad som var värst, men jag tippar på Kd i Riksdagen.
        Inga har väl gjort kyrkan en sådan björntjänst som just Kådisarna. Hur man vänder utvecklingen från något positivt till något negativt, överallt.

        • Larvad Says:

          KD var/är farliga men jag tror det sitter djupare än partipolitik och religion, det sitter i en skam som lärs ut parallellt med fina-flickan idealet, som reaktion på just snuskpojken. Motvärnet till den frispråkiga snusken är ju inte den sippa damen utan den andre frispråkige snusken som tar udden av det chockerande. På samma sätt borde KD avväpnas genom just att visa hur lösare tyglar just stärker det enskilda ansvaret och hur regler skapar barnslig motvallsmoral….

          Vi som tar det lite mer med ro kommer vinna i längden, men det tar en stund.

  11. Hans Engnell Says:

    Ja, herregud. Vi lekte väl alla med våra kön när vi var små. I förskoleåldern minns jag att flickor och pojkar duschade tillsammans och jag minns att jag inte reagerade på det över huvud taget. Jag minns även att vi smygtittade i en bok med tecknade nakna barn och vuxna (som vi gömde undan för att ingen lärare skulle plocka bort den). Som sexåringar kallades vi på förskolan för ”sexgruppen” av lärarna. De fnissade åt detta och vi fattade ingenting. Barn har helt enkelt inte samma perspektiv som vuxna när det kommer till sin kropp och sex. Allt är lek, oskyldigt och spännande. Jag avskyr den puritanska moralpanik som sprider sig i Sverige just nu. Pedofilnojan har gjort att vuxna människor numera tror att barn SKADAS av allt som förknippas med sex. Jag lovar att jag aldrig ska bli en så hemsk förälder som Idas mamma.


    • Ja, detta är ett problem, att man tror att man kan förbjuda bort sådant som man upplever som problem.

      Om man sopar väldigt mycket skit under mattorna blir det snart väldigt svårt att gå på dem. Och så måste man skaffa fler mattor.

      Det är faktiskt helt vansinnigt att man kan komm aundan med att reflexmässigt påstå att sexualitet som sådan är skadligt för barn, utan att hänvisa till några som helst bevis för det.

      Det verkar bara vara projektioner av egen skam och skuld och avundsjuka, från puritanerna.

      ”Puritanism: The haunting fear that someone, somewhere, may be happy.”
      – H. L. Mencken –

      ”Det är något grundläggande fel med en kultur där brutala mord, misshandel och tortyr betraktas som legitim underhållning medan litteratur, konst och film som visar människor som njuter av sex med varandra anses fult eller omoraliskt.”
      – Håkan Blomqvist –

  12. Bengt Says:

    Dagens föräldrar, psykoterapeuter och socialarbetare har väl också varit barn en gång i tiden. Minns de inte sina egna lekar och nyfikenhet?


    • Uppenbarligen inte. Eller så är det just de som inte fick vara med på de roliga lekarna (för att de ansågs för korkade och fula) som idag är psykoterapeuter och socialarbetare.

      Vem vet?


  13. Jisses Amalia… Det är cirkus 15 år sedan jag bodde en kort sväng i USA och ömsom fascinerades, ömsom förskräcktes av nakenhets- och sexualnojan som fanns där då. Lite resignerat ryckte jag på axlarna åt det och tänkte för det mesta ”tur att det inte är så här i Sverige”. (”så här” = Ex. pixlade bröst i ”Fanny och Alexander” eller föräldrar som fick socialen på sig för att de lät sina barn bada nakna på egen tomt.)

    Nu står vi där och det går inte att rycka på axlarna längre. Jag förstår mig helt enkelt inte på den här märkliga rädslan som lägger sig som ett nedpissat täcke över hela samhället.


    • Framför allt är det rent ut sagt för jävligt att vi ständigt tror att vi ska importera den värsta skiten från USA – för det är ju så himla bra.

      Fortsätter det på det här viset, så har vi snart socialen hemma hos föräldrar som låter sina barn bada nakna, var så säker på det.

  14. Gorby Says:

    Kommer och tänka på när Albin 8 år ringde in till Martin Timell och berättade om en busrigning i samma tema: http://www.youtube.com/watch?v=KIk26JT4XDY

  15. Lars Jansson Says:

    Jag kommer ihåg när jag lekte undergiven slav med två tjejer som var 3 år äldre än mig (jag var 7 och ja, vi hade kläderna på oss hela tiden). Dagen efter fick jag tre ”kärleksbrev”, där tjejerna bl.a. skrev att jag kysser så bra. Mina föräldrar bara skrattade. Det är så man behandlar såna här saker i den åldern. Södertälje-mamman hade väl lika gärna kunnat ta kontakt med pojkens föräldrar och tagit diskussionen med dem (om hon nu blev så upprörd). Den stackars flickan riskerar ju att hämmas för livet om hennes mamma tar i så här. Mamman skulle väl falla ner död om hon fick höra vad som sägs bland 13-15-åringar i skolan, utan att någon tar det som en kränkning.


  16. Självklart så är mammans reaktion helt befängd och hela historien helt förryckt på alla möjliga sätt men jag undrar ändå vad du menar med att vi lever i ett sexualfientligt samhälle? Det är ju sex överallt! I reklamfilm, i internetreklam och i reklam i tryckt media och på bio. Det är sex i musikvideos, i tv-program, sex i stillbilder och porrfilmer på internet. Sex i spelfilmer och på teaterscener, datorspel som går ut på att ha sex, tusentals svenskar träffas och har sex via sexkontaktsidor på internet, både 1+1, 1+2, 2+2 och gangbang och swingersfester. På vilket sätt lever vi i ett sexualfientligt samhälle? För att folk i allmänhet inte har lika mycket eller samma sort sex som du har? Eller för att du kan mer om sex än alla andra?
    Ge konkreta exempel tack.


    • @Oscar Solberger: Jag är inte Carl Johan men är det inte ett rejält kvitto på att vårt samhälle är sexualfientligt att ens en sådan här sak rapporteras om och blir en stort uppslagen nyhet på det vulgärjournalistiska sätt som gjorts?

      Sverige har så sakteliga klätts i den skrud av förskräckelse för nakenhet och sex som för bara några decennier var något vi skrattade åt och såg som en puritansk kvarleva från en svunnen tid.

      En ganska rolig upplevelse är att granska hur man närmade sig ämnet sex på 70-talet ex. genom ”Kärlekens Språk”. Jag tror inte att en sådan film ens skulle vara möjlig att visa idag. Man märker ju också hur sex och nakenhet blivit betydligt mer tabu numera på sättet som barn och ungdomar måste skyddas från det. På ”min” tid visades förlossningar i barnprogrammen och det märkliga är att jag mindes inte det utan fick en påminnelse om det för några år sedan i någon debatt med nymoralistisk prägel.


    • Jag bedömer vår västerländska kultur som en av världshistoriens mest sexualrepressiva kulturer någonsin (med en absolut kulmen kring sekelskiftet 1900), utifrån ett långsiktigt historiskt perspektiv.

      Eftersom jag är en smula lat, så citerar jag mig själv, från mitt senaste blogginlägg.

      ********

      ”Etablerade forskare på området sexualhistoria brukar dela in kulturer i fyra olika nivåer – de sexuellt uppmuntrande, de sexuellt tillåtande, de sexuellt restriktiva och de sexuellt repressiva.

      I den ena sidan av skalan har vi de samhällen som aktivt uppmuntrar till sex, som något högst önskvärt och bra, och som verkligen inte behöver gömmas undan. Historiskt sett har detta funnits på många ställen, som i Sumerien, det gamla Egypten, i delar av det förkristna Norden, samt i senare tid Hawaii och andra söderhavskulturer. I vår tid finns det förmodligen bara kvar någon enstaka indianstam i Amazonas som fortfarande upprätthåller en sådan tillåtande kultur. Mer komplexa samhällen som det gamla Rom platsade mer i kategorin tillåtande. Det uppmuntrades inte lika aktivt, men sågs som en lika självklar sak som att äta, dricka, sova, och erotiska motiv kunde betraktas som lika självklara i konsten, i heminredning och i offentligheten som vilka andra motiv som helst, liksom sex var något man kunde ha i samma rum som andra människor utan att det betraktades som fel eller skamligt.

      De restriktiva kulturerna präglas av just restriktioner. Sex är liksom O.K., men bara under vissa specifika sammanhang, och på vissa sätt.

      Och så har vi de repressiva kulturerna, i vilka sex ses som något dåligt, farligt, syndigt och ont under alla omständigheter. Vår västerländska, kristna kultur hör till den sista kategorin. Ibland, när västerlänningar periodvis eller lokalt är väldigt ”lössläppta”, händer det att man blir lite mer restriktiv snarare än repressiv, och därmed lite mer tillåtande, låt vara med tydliga gränser (fransk adel på 1600-talet, Aleister Crowleys Sex Magick-grupp, nutida swingersklubbar). Men som defaultläge är den kristna västerländska kulturen skarpt repressiv.

      Allra värst var denna repressiva kultur i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Efter det mer lössläppta 1970-talet är vi nu, i början av 2000-talet, inne i en nyviktoriansk backlash. Pendeln har slagit åt andra hållet, efter 1970-talets experimentlusta, öppenhet och leklynne.

      Intressant nog har våldtäktsfrekvensen aldrig varit så låg i Sverige som 1975, men nu har frekvensen av våldtäkter och andra sexuella övergrepp ökat till väldigt höga nivåer. Statistiskt sett går det att se ett tydligt samband mellan sexualpositivism och låga frekvenser av våld och övergrepp överlag, medan sexualnegativa samhällen genererar mer våld och övergrepp av alla slag.

      I en sexualrepressiv kultur betraktas sex först och främst som något ont, något farligt, riskfyllt och äckligt, något som bör döljas för omvärlden eftersom det är skamligt och motbjudande. Och framför allt måste man skydda barnen. Utgångspunkten är att barn självklart tar skada av att få kunskap om sex, genom att t.ex. läsa om det, se det på bild, eller värst av allt – se människor ha sex i verkligheten. Detta betraktas allmänt som särskilt skadligt – redan att se andra människor nakna verkar farligt, men sex är som sagt jättefarligt! Detta synsätt är karakteristiskt för repressiva kulturer.”


  17. Fast jag saknar fortfarande KONKRETA exempel på vilket sätt dagens svenska samhälle är sexualfientligt. Ditt eget citat är ju ganska okonkret tycker jag. För jag tycker nämligen snarast att Sverige är sexuellt tillåtande, nivå 2.


    • Nej, tillåtande är inget västerland. Nästan inga länder alls i dagsläget, någonstans. Tyvärr har den extremt sexualfientliga, västerländska, kristna kulturen påverkat allt den har kommit i beröring med, över hela världen, så att även klart icke-kristna kulturer som Japan, och flera andra länder i Asien, av rent handelstekniska skäl har blivit mer restriktiva.

      Fram till mitten av 1800-talet var det betydligt friare i såväl Japan som flera av arabländerna – den arabiska muslimska kulturen betraktades av europeer som ”den där erotiska, sinnliga, syndiga orientaliska kulturen”. I grunden är faktiskt islam en betydligt mer sexualpositiv religion än kristendomen. Islam har inte den starkt sexualfobiska grundinställningen som regerat inom kristendomen sedan 300-talet, i vilken allt sex förutom det rent reproduktiva är synd och sodomi.
      Att islam sedan har en starkt restriktiv inställning, såtillvida att de har en väldigt ojämlik kvinnosyn och en stark homofobi, förändrar inte det faktum att islam ändå i grunden är betydligt mer sexualpositiv än kristendomen.

      Ett konkret exempel på att det svenska samhället är sexualfientligt är just det som den här bloggposten beskriver. En mamma som blir högeligen upprörd för att hennes dotter fått ett sexbrev av en jämnårig klasskompis. Och läser man kommentarerna efter den artikeln, så finner man att många kommentatorer faktiskt håller med den här kvinnan.

      Det har funnits många tillåtande kulturer i världshistorien (förmodligen det vanligaste, generellt sett), och att vistas i samma rum som människor som knullar är inget särskilt konstigt i en sådan kultur. Att man har sex i trädgården tillsammans med middagsgäster, och att tjänstefolket står intill, beredda med drycker och andra förfriskningar, är kanske inte en vardagsföreteelse i något land i det nutida Europa, utom möjligen i vissa subkulturer och exklusiva klubbar, och de flesta skulle nog bedöma det som extremt konstigt.

      I allra bästa fall, i de mest frigjorda perioderna, har den svenska kulturen varit inne och nosat på den restriktiva delen av kartan, i alla fall de mest frigjorda. De flesta har alltjämt stannat på den repressiva rutan, och förfasat sig över kulturens förfall – ”jaha, vad kommer härnäst? Ska de nu ha sex i våra parker, kanske?”

      Något som för övrigt inte skulle betraktas som något konstigt alls i en tillåtande kultur.


      • Fast vad menar du att vi ska ändra på då? Och vad skulle krävas för att du skulle räkna Sverige, till exempel, som sexuallt tillåtande eller sexuellt uppmuntrande land? Och vad menar du med samhälle i detta fall, alltså menar du att politikerna ska stå i TV eller i talarstolarna och uppmuntra människorna att ha sex? Märk väl, jag skulle själv tycka att det var oerhört positivt om människor hade mycket mer sex, men är det verkligen samhällets (vad man nu räknar in i samhället) roll att uppmana eller avråda människor att ha sex? Är inte det upp till var och en? Och är det verkligen sexualfientligt bara för att man inte ser folk ha sex på stan? Nu tycker du väl att jag är sexhatande, moralistisk och pryd, men det är jag inte. Dock tycker jag att det är väldigt skönt att inte folk har sex där jag sitter och dricker min öl. Jag är för en legalisering både av sexköp och jag tycker att ”mangadomen” är åt helvete men om folk vill ha sex på krogen så tycker jag att de får ha det på särskilda sexrestauranger. Är det sexfientligt då? Kan man inte ta och visa hänsyn utan att vara sexhatare? Hur exakt tänker du dig ditt sexuppmuntrande samhälle?


        • Alltså, jag är inte intresserad av att ändra på hela samhället, eller att politiker ska domdera och ändra på människors sexualsyn. Det funkar inte i min bok. Verkligen inte. Jag är liberal, som du vet, och tycker att alla ska få göra som de vill, så länge de inte skadar någon.

          Och – om vi någonsin får ett sexuellt tillåtande samhälle igen, generellt alltså, i Sverige, så komemr det att ta flera generationer. Sånt händer inte över en natt. Dock skulle jag uppskatta för min egen del om pendeln kunde börja slå åt andra hållet igen, åt det något mindre neurotiska och skräckslagna, så att vi åtminstone skulle kunna hamna på gränsen mellan det repressiva och det restriktiva, till att börja med.

          Bara att lämna den sexuellt repressiva kulturen är ett jättesteg, som förmodligen inte jag kommer att få uppleva i majoritetssamhället i min livstid.

          Dock kan jag redan nu få uppleva det i mer subkulturella sammanhang, och det kan vara trevligt nog – bättre än inte alls i alla fall.

          Om vi levde och var uppväxta i ett sexuellt uppmuntrande samhälle skulle det uppfattas som den mest naturliga sak i världen om även politiska ledare uppmanade folk att ha mer sex.

          Om vi levde och var uppväxta i ett sexuellt tillåtande samhälle skulle vi tycka att det vore den mest naturliga sak i världen att vi ibland hade knullande människor alldeles intill.

          Om vi levde och var uppväxta i ett sexuellt restriktivt samhälle skulle vi ha väldigt tydliga regler för när det är O.K. eller inte O.K. att ha sex, men det skulle inte finnas skamstämpel och sexualångest, folk skulle inte som på autopilot alltid utgå från värsta tänkbara scenario, så fort det handlar om sex.

          Men nu lever vi och är uppvuxna i ett sexuellt repressivt samhälle, och det måste vi ha med oss i bagaget. Det betyder inte att vi inte kan ändra attityd, men en del av oss själva kommer nog alltid bära på den erotofobi som vi är indoktrinerade med, kollektivt, under hela vår uppväxt.

          Nej, det är inte nödvändigtvis ett resultat av sexualfientlighet att vi som regel inte ser folk ha sex i stadens parker (eller någon annanstans), men om man de facto inte ser någon ha sex någonstans, någonsin, så måste jag nog påstå att det beror på en repressiv grundattityd.

          Vi kan se folk tillfredsställa nästan alla andra kroppsliga behov hyfsat offentligt. Inte bajsa, kanske. Men folk som kissar kan man se i gathörn och vid buskar. Folk som äter ser vi överallt. En och annan som sover kan man se på badstränder eller i parker.

          Men sex – nej, hu!

          Jag propagerar alltså inte för ett sexuellt uppmuntrande samhälle, för det kanske skulle vara för stark tobak t.o.m. för mig. Det är så väsensskilt från vår kultur, så det skulle behöva en extremt stor omställning av alla i samhället. Inget man lyckas med på en eller två generationer – det kan ta flera generationer.

          Hur samhället kommer att se ut om 50, 100 eller 200 år kan vi bara spekulera i.


  18. Okej, jag börjar förstå lite mer vad du menar.


    • Allvarligt, jag förstår verkligen om det är svårt att relatera till de här begreppen, eftersom vi ju är så oerhört starkt programmerade allihop av den kultur vi lever i.

      Det har tagit mig många, många år av allvarligt sökande och forskande för att komma fram dit där jag är idag. Och jag är förstås inte på långa vägar framme. Och förhoppningsvis kommer jag aldrig fram. Livet är en ständig resa – och jag är en nyfiken rackare som aldrig ger upp hoppet om att få upptäcka något nytt som öppnar mina ögon och ändrar mitt perspektiv – igen!

      Det händer hela tiden…!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: