Raderad från Facebook

Det har hänt något mycket märkligt, och jag vet fortfarande inte varför. Hela mitt konto har blivit raderat av Facebook. Carl Johan Rehbinder finns plötsligt inte på Facebook längre. Över 900 vänner i nätverket, grupper, allt. Ingen förvarning, inga frågor, inga meddelanden. Det enda jag möter är en sida som säger att kontot är avaktiverat.

Min kära Jennies konto är också raderat. Och ett par grupper vi har startat – bl.a. intressegruppen Cirkus Eros.
Jag måste naturligtvis ta reda på varför innan jag tar till med storsläggan mot Facebook (det kan ju vara en hackerattack, eller ett misstag), men att det över huvud taget kan ske är naturligtvis helt vansinnigt.

Om du vet något om hur detta kan ha hänt, kommentera gärna här på bloggen.

Man skulle kunna kalla detta för ett lyxproblem. jag kan leva utan Facebook. Och det är inte en mänsklig rättighet att vara medlem på Facebook. Nej, det är sant. Men i och med att Facebook har byggt upp en verksamhet på att miljoner människor bygger upp en stor del av sitt sociala nätverk genom Facebook, så är det förstås alldeles oerhört att de kan stänga av någon från sitt nätverk utan förvarning, utan förklaring, utan någon anledning.

Det kan vara som att få sin väska stulen, innehållande adressbok, mobiltelefon, jobbkontakter, privata kontakter, samlad korrespondens, diskussioner – allt. Borta. Men då är det ett brott som är begånget, en stöld. Någon har stulit mina tillhörigheter. Vän av ordning kan då argumentera att det vet man när man går med på Facebook, att de i praktiken äger allt du gör där. Ja, det är också sant. Men det är mycket märkligt att Facebook kan stänga av konton utan ens den minsta lilla förvarning. Det är faktiskt inte acceptabelt.

Om jag är stamkund på ett företag, och plötsligt möts av beskedet att jag inte får komma in, att mitt konto är avslutat, så anser jag att det är självklart att jag har rätt till en förklaring. Särskilt om det inte har föregåtts av ens den minsta lilla antydan att något olämpligt har skett i min kontakt med företaget i fråga.

Det hela skulle kunna utvecklas till ett sluttande plan, där jag plötsligt blir avstängd från min blogg (jag litar fortfarande på WordPress, dock), och sen blir jag avstängd från Internet helt och hållet. Utan förklaring, utan förvarning. Sen kanske jag blir utestängd från alla slags bankkonton. Det skulle ju kunna vara så att jag har nån gammal betalningsanmärkning som ligger och skräpar (tänk bara på alla SMS-lån och obetalda P-böter), men jag får ingen förklaring från bankerna annat än att de har gjort en kreditupplysning, och baserat på detta ger de mig avslag.

Eller så förklarar de inte alls. Bankerna är ju privata företag, och får förstås välja själva vilka de vill ha som kunder. Och vad det innebär för en normal människa idag, att inte ha ett konto, inga kort, inga transfereringsmöjligheter – det kan vem som helst räkna ut. Plötsligt är jag inte längre en fullvärdig medborgare. Allt på grund av godtyckliga bedömningar av privata intressen. Detta är en fullt möjlig utveckling, och det är en diskussion som bör tas innan det är för sent.

Det är i sammanhanget intressant att diskutera vad som är offentligt rum, egentligen. Om ett torg hör till det offentliga rummet, men en del av torget ägs av ett privat företag – får det privata företaget utan anledning eller förklaring hindra vissa personer att vara på den delen av torget, träffa andra och umgås? Är det O.K.? Hur mycket av samhället är vårt gemensamma rum, och hur mycket är privat egendom, och därmed utsatt för enskilda personers godtycke?

I ett samhälle där vem som helst kan kräva ut en kreditupplysning (det är inte omöjligt att det snart gäller all möjlig annan upplysning också, som t.ex. utdrag ur brottsregister), kan vem som helst också mobbas ut, stötas ut, bli en persona non grata – på nolltid. Utan förklaring.

Denna till synes bagatellartade händelse måste alltså sättas i stt större sammanhang – och då blir den inte så bagatellartad längre. Vi måste ha en diskussion i det offentliga rummet – om det offentliga rummet, och vilka rättigheter och skyldigheter vi tycker att vi ska ha, som kollektiv. är Internet en del av det offentliga rummet? Vilka regler ska egentligen gälla där?

Jag vill inte dra alltför stora växlar på en enskild händelse som detta. Men en sak är alldeles klar. Facebook har betett sig oerhört respektlöst, ansvarslöst och ohyfsat mot miig, min hustru och hela min vänkrets, och jag nöjer mig inte med mindre än en mycket bra förklaring, och en offentlig ursäkt. Allt annat är skandal.

Piratpartiet är ett självklart bevis för att vi kan ändra på samhället, fortare än vi tror, med engagemang, hängivenhet, beslutsamhet, organisation och intelligens. Bli medlem, rösta i riksdagsvalet – och bidra till en förändring i det politiska klimatet! Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu, för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, medborgarrätt och personlig integritet.

Explore posts in the same categories: Bloggar, Censur, demokrati, Familjen, Fascism, Frihet, Internet, Kultur, Lagstiftning, Livsåskådning, Media, Personligt, Piratpartiet, Politik, Samhälle, Yttrandefrihet

Etiketter: facebook, integritet, kontoavstängning, mobbing, utstötning

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.